Ett svenskt altare från Kina

Text: Pether Ribbefors och Christian Thorén

Efter ett sekel som museiföremål har ett av Ordens mest fascinerande föremål åter tagits i bruk av Johanneslogerna i Göteborg. Den 4 februari 2023 nyinvigdes ett renoverat frimuraraltare, som användes i Kina på 1700-talet.

Historien börjar 1785 i kanton, där fyra svenska skepp låg samtidigt. Ostindiska kompaniet hade haft goda år och ovanligt många frimurare vistades periodvis i Kina.

Ombord på fartyget Adolph Frederic möttes 16 bröder den 14 oktober. En av dem var superkargören Johan Adolph Smedberg, som fick stöd för att ansöka om en loge i kina.

Den 1 mars 1787 hölls ett ”Provincialconvent” i Stockholm, där ansökan togs upp. Hertig Carl utfärdade snart en kapitulationsakt för en s:t Johannesloge i ”kejsardömet China”, ställd under uppsikt av Göta Provinsial Loge. Ordförande mästare skulle vara ”en af de supercargeurer som för sv: Ost: ind: Cops angelägenheter äro i Canton vistandes”.

Smedberg tillträdde en sådan tjänst 1787 och for till kina i januari, före konventet. den 20 november avsände hertig Carl ett ”nådigt handbref” till Provinsialmästaren Patrik Alströmer i Göteborg, med skisser av logens vapen och ”färgor”. till ordförande mästare utsågs Johan Adolph Smedberg, ”så länge han i China vistas”.

Logens altare kom från Sverige

S:t Johanneslogen Elisabeth invigdes den 20 september 1788. datumet innebär att dokumenten måste ha sänts med något av skeppen Cron Prins Gustaf eller Götheborg II, som båda avreste den 2 februari.

I Kina bekostade Smedberg själv lokala inköp av inventarier. Logens räkenskaper listar ”3ne stora Förgylte Liusstakar”; skrädderi ”till trenne Graderne” samt ”4  st: Enckla Blå sattiner till altare Thron Ämbetsmäns stolar bord, dynor Pall etc”. dock inga kostnader för själva altaret – rimligtvis identiskt med det som renoverades under 2022. altaret bör ha nått kina med samma fartyg som medförde logens dokument.

Mötena hölls i kompaniets faktori och altaret är konstruerat för att enkelt kunna bäras. På sidorna finns förgyllda lejonhuvuden med kraftiga mässingsringar. konservatorerna noterade slitage efter många flyttar.

Upphovet okänt

Enligt traditionen har furualtaret skapats av timmermän i Ostindiska kompaniet, vilket inte kan avfärdas. En kandidat är Niklas Hultman, som faktiskt byggde möbler under sjöresor. Göteborgs stadsmuseum förvaltar en vacker byrå från 1786. altarets sniderier och förgyllningar kan ha utförts av andra, medan en timmerman som Hultman bidrog med sitt. specialisering och skråtillhörighet krävde flera led av hantverkare. när en snickare exempelvis levererade en stol, kom den utan stoppning. sits och rygg fick kunden sedan beställa av en tapetserare eller sadelmakare.

Vem ligger bakom symbolik och utsmyckningar? vid denna tid inreddes lantbostället Gunnebo i mölndal, där den Italienske bildhuggaren Gioacchino Frulli verkade. dörröverstycken av Frulli – med frimurarmotiv – kan också beses i dagens Ordenshus i Göteborg.

Dessa överstycken var ursprungligen avsedda för de tidigare ordenslokalerna, som brann 1802. där fanns redan verk av Frulli. i maj 1787 beställde bröderna ”2:ne stora Groupper, som föreställa Frimureriets Hufwuddygder”, till ett pris av 200 rdr specie. Bad man kanske även Frulli om ett altare?

Frulli har ritat flera kompositioner på Gunnebo, men träsniderierna har ofta utförts av bildhuggaren Gustaf Thunström. kan han ha tillverkat altarets utsmyckningar? Thunström snidade även möbler på Gunnebo, efter ritningar av arkitekten Carl Wilhelm Carlberg – ännu en möjlig upphovsman.

De lokala förutsättningarna för ett konstfärdigt altare var således goda. men låt oss återvända till mötet i kina 1785. En av svenskarna i kanton vid samma tid var Olof Lindahl, som hade bott i kina under sju år som kompaniets representant. Nu skulle han resa hem till Sverige.

Flera stadsmotiv finns bevarade från konstnären Elias Martins besök i Göteborg 1787. Här Stora Hamnkanalen, med Ostindiska Kompaniets huvudkontor till höger i bild.

Sinne för PR

Lindahl var redan förmögen, men drömde om att bli direktör i kompaniet. På hemresan bjöd han därför med tolken Choi afock. allt kinesiskt var högsta mode och en gäst från kina skulle kunna ge tillträde till viktiga beslutsfattare.

Olof Lindahl tog sveriges första kines på en Pr-turné genom landet 1786. Ett självklart stopp var hos grevinnan Aurora Taube på Finspångs slott, som alltid hade en ständig ström av tongivande personer. Aurora Taube var dessutom hovdam hos Hedvig Elisabeth Charlotta, hertig Carls hustru, vars namn snart skulle ges åt kantonlogen.

Porträtt av Aurora Taube, Choi Afock och Olof Lindahl, utfört av Elias Martin 1787. Idag på Nationalmuseum, Stockholm. (Foto, Anna Danielsson, CC-PD.)

Under besöket beställde Olof Lindahl en målning av den kände konstnären Elias Martin. motivet avbildar Choi Afock och Aurora Taube, med Lindahl i bakgrunden. i Stockholm träffade Choi Afock kung Gustaf iii och väckte stor uppmärksamhet hos societeten. Hedvig Elisabeth Charlotta blev särskilt förtjust i kinesen och hertig Carl tecknade av honom.

Blev frimurare

Olof Lindahl var inte frimurare själv, men måste ha känt till förslaget om en loge i kanton. Choi Afocks besök kan ha bidragit till instiftandet. Efter provinsialkonventet besökte Lindahl Göteborg och den 18 juni 1787 recipierade han i s:t Johanneslogen Salomon à trois serrures. samma dag upptogs även Pehr Schenling, assistent vid kompaniet och sedermera skattmästare i kantonlogen.

Kanske ville Olof Lindahl hålla sig väl med frimurarna i kina, av personliga skäl. varför inte skicka med en gåva till den nya logen, såsom ett altare? Här spekulerar vi ånyo, i brist på källor, men även konstnären Elias Martin befann sig i Göteborg sommaren 1787. Hans stadsmotiv från detta besök har blivit välkända.

Elias Martin var ledamot av målar- och bildhuggarakademien. På 1760-talet arbetade han som ornamentsritare hos F H af Chapman vid skärgårdsflottan och Sveaborg. Han kunde säkert formge ett frimuraraltare, om uppdraget gavs. Enligt kamraten Tobias Sergel var Elias Martin duktig på att nosa upp försörjningsmöjligheter. när tiderna i Sverige blev sämre 1788 sökte sig Martin nya uppdragsgivare i London.

Altaret till Sverige

Logen Elisabeth i kanton avstannade efter ett drygt decennium, när allt färre fartyg anlände. i årsberättelsen för 1805 skriver provisialmästaren Pehr Dubb: ”Från s:t Elisabeths Loge har jag inga angenäma tidningar att meddela. På 6 års tid har den icke arbetat oagtat årligen därom gifne påminnelser …”

År 1813 var Ostindiska kompaniets saga all. En kunglig skrivelse av den 8 juni 1814 återfordrade kantonlogens handlingar. Leveransen kan ha ombesörjts av frimurarna Jacob Gabriel ullman och anders Ljungstedt. de hade bosatt sig i kina men behöll kontakten med sverige livet ut.

Altaret kom att tjänstgöra i Göteborg i hundra år. många ommålningar följde, framsidans ornament fick skador och en växande spricka doldes av en duk. Sic transit gloria mundi

När Ordenshuset byggdes om kring 1917 bytte man även ut det slitna kantonaltaret, vars upphovsmän vi inte känner. Eller gör vi det?

Det ostindiska altaret används nu åter i loge. X