Trollflöjten i ny tappning

Hans-Erik Dyvik Husby i rollen som Sarastro på Stora Teatern i Göteborgs uppsättning av Trollflöjten.

Jag måste redan här och nu fastslå att jag är lite mätt på kopplingen Mozart, Trollflöjten och Frimurarorden. Visst finns det uppenbara referenser och har man som jag kommit en bit upp i graderna så är det än mer klart. Trollflöjten skrevs 1791 och det har hänt en hel del sedan den skrevs, mycket vatten har flutit under broarna och jag menar att det finns så mycket mera att lyfta fram. Detta sagt med den största respekt för Mozarts opera eller sångsaga. Men nu är det 2020 och den 13 december 2019 hade en ny version premiär på Stora Teatern i Göteborg. En uppsättning som känns modern, men som följer Mozarts intentioner väl. Men har du Ingmar Bergmans klassiska uppsättning från 1974 på näthinnan blir du nog ganska besviken. Text: Jerry Pr üt z

riksons översättning av Emmanuel Schikanders libretto. Regi, bearbetning och koncept av Melanie Mederkind. Något otippat och förvånande gör den främmande sökanden till vår Orden Hans-Erik Dyvik Husby rollen som Sarastro. Hans-Erik är nog mer känd under sitt artistnamn Hank von Helvete / Hell och som tidigare sångare i norska dödspunkbandet Turbonegro men han har även spelat Cornelis Wreejsvik i filmen om den folkkäre trubaduren som kom för tio år sedan. Han är inte heller någon nybörjare när det kommer till musikal-/operascenen då han gjorde en uppmärksammad roll i Jesus Christ Superstar i Oslo för några år sedan samt att han spelade rollen som Ole Bramserud i musikalen Sällskapsresan.

Perfekt i rollen

Hans-Erik är perfekt i rollen som Sarastro. Han kan verkligen konsten att se demonisk ut, han rör sig med pondus över den sparsamma scenografin och han talar och sjunger med stort eftertryck. Han har ju inte en traditionell operaröst men det har han nog aldrig varit ute efter här heller. Däremot är Karolina Andersson precis så skolad och tonsäker som man vill att Nattens Drottning ska vara. Eric Erikson, känd från ett otal tv-program, överraskar som sångare och gör en väldigt avslappnad och hippieaktig Papageno med munspelet i högsta hugg.

Genusvetenskap

Att man väljer att göra ett inlägg i samhällsdebatten och även driva lite med oss Frimurare kan jag leva med och till och med skratta lite åt. Att det sker får vi tåla och bjuda på. Men när man i programbladet gör genusvetenskap av innehållet och vill ha det till ett inlägg i metoo-debatten så tappar man mig helt. X