Frimureriet – en fantastisk resa

Tema Svea Frimureriet – en fantastisk resa

Hans far var präst i Linköpings stift och själv blev Per Odgren frimurare i november 1978. 2019 pensionerade han sig från alla uppdrag efter att ha varit både överskattmästare i Svea och förste kansler.

Text: Ulf Hjelting

Allt började dock på nyårsafton 1977. Efter middag och efter tolvslaget hamnade Per och en av hans bästa vänner, som då arbetade på Dagens Nyheter, i samtal under småtimmarna och med en flaska whisky. – Vi pratade om allt och inget, men efter en stund lutade han sig fram till mig och sa ”vet du Per? Jag är frimurare och det ska du också bli.” Han kanske tubbade mig då? Haha, berättar Per Odgren om hur han blev frimurare. – Jag fick även låna en matrikel med en uppmaning att se om jag såg någon jag kände. Och det gjorde jag. Två personer Sture Dehlfors och Bert Steiner.

En klok gubbe

Per Odgren recipierade 2 november 1978 i S:t Johanneslogen Den Nordiska Första, NF, och cirka ett år senare ringde dåvarande ordförande mästaren Viktor Sandström. – Han behövde en ämbetsman, en skattmästare och jag blev extra skattmästare för att något senare bli förste skattmästare fram till 1986 då jag fått en tjänst på SE-banken som gjorde att frimureriet fick stå tillbaka en stund. Jag avgick på högtidsdagen 1986, och jag blev i stället revisor i Nordiska Första på inrådan av Sture Dehlfors. 1993 blev Per uppringd av Carl Edward Montgomery som då var ordförande mästare i NF. Han ville att Per skulle representera honom i Sveas provinsialdirektorium och dess utskott. Planeringsarbetet hade börjat 1992 och 1993 startades Svea. – Jag hjälpte till de första åren och mellan 1996 och 2004/05 var jag överskattmästare för Svea. I samband med det kom jag även med i fördelningsrådet och i Caritas. Jag övertalades att vara med i planeringsdirektoriet, eftersom de sa att de ”behövde en klok gubbe”.

Drottningen som hedersgäst

Stig Winkler som var förste kansler önskade att jag skulle bli andre kansler och arbeta

Per Odgren blev frimurare 1978.

Bild: Håkan Sjöström.

med honom. När Stig föll för ålderstrecket blev jag i några år förste kansler fram till 2015. Från 1999 satt jag även med i Stamhusstyrelsen som hade till uppgift att föra i Stamhuset verkande logers talan i lokalfrågor avseende Bååtska Palatset och där satt jag fram till 2004/5, då styrelsen övergick till drätseldirektoriet och upplöstes.

Omkring 1999 – 2000 sade Handelsbanken i Uppsala upp lånen för logehuset i Uppsala och Per kallades in för en plats i Stenvidhs styrelse och där hjälpa till med sina erfarenheter från bankarbetet vid SE-Banken. – Det var lite krisartat, men det ordnade sig tack vare att Upplandsbanken tog över alla lån. 1999 valdes jag in i Barnhusstiftelsen och 2013 fyllde stiftelsen 150 år med Drottningen som hedersgäst. – Det var fantastiskt roligt.

Äger hela kvarteret

Att Svenska Frimurare Orden varje år kan dela ut drygt 50 miljoner kronor i stipendier beror på en relativt stor förmögenhet. – Dock är denna förmögenhet mestadels placerad i aktier och som bankman har jag försökt påverka att förmögenheten fördelas på mer än enbart aktier. Därför har man förvärvat fastigheter – som man en gång avyttrade av någon outgrundlig anledning. Bland annat Måns Bock och Strand hotell. Tidigare hade stiftelserna köpt två kontorsfastigheter i kvarteret vilket gör att Stiftelserna anknuta till Svenska Frimurare Orden numera äger hela kvarteret utom Stamhuset som ägs av Orden direkt. Visserligen blev köpet av Strand kanske något tiotals miljoner dyrare när nu Stordalen ville sälja, men med detta har vi nu säkrat avkastningen från stiftelserna i all evinnerlig framtid. Forskningen kommer att få sina miljoner varje år.

Vad har då frimureriet betytt för dig personligen?

– Gemenskap. En fantastisk gemenskap genom brödraskapet. Ofta en livslång sådan. Det har varit en fantastisk resa, måste jag säga. Alla människor man mött, alla möten, kontakter. Helt fantastiskt. Och ceremonierna. Tänk att man kunde göra något så välskrivet och genomtänkt på 1700- och 1800-talet.

Och frimureriets och Sveas framtid?

– Ibland är det slumpen som avgör vilket stickspår i livet som blir huvudspår. Frimureriet har gett mig en helt annan insikt om livet och det är det som är unikt. Det var en tillfällighet att det blev SE-Banken efter studierna. Att jag sedan blev frimurare föll sig naturligt på grund av det jag gjort tidigare. Sveas framtid ser enbart ljus ut och så även frimureriet. – Det erbjuder något unikt som inget annat kan erbjuda. En Orden som funnits i 283 år, kommer att finnas en stund till. Det är jag inte alls orolig inför. Och så även Svea. En delning skulle exempelvis enbart innebära en höjd avgift för bröderna. X