En annorlunda julsammankomst

Vad gör man när den pågående pandemin sätter käppar i hjulet för en inarbetad tradition? S:t Johanneslogen Stenbocken tänkte i nya banor och genomförde med stor framgång årets julloge både coronasäkrad och digitalt anpassad.

Text och bild: PETER CEDERHOLM

S:t Johanneslogen Stenbocken har en lång och obruten tradition av att arrangera julloge i Uppsala frimurarsamhälle och logens ordförande mästare, Peter Mannheimer, ville inte låta 2020 vara året traditionen bröts. Tvärtom kändes genomförandet extra angeläget, just detta år. Men hur skulle man kunna lösa det under rådande restriktioner? Att det inte skulle kunna bli fråga om någon julloge i vanlig mening, vare sig till form, innehåll eller omfattning, stod klart.

Under året hade Stenbocken genomfört regelbundna samtal och samkväm via internet, som ett sätt att hålla kontakten med medlemmarna och värna brödrakedjan när övrig verksamhet gick på sparlåga. Kanske skulle man kunna använda dessa erfarenheter i större skala och genomföra en digital julloge, eller snarare jul”loge” – för några rituella inslag kunde det ju självklart inte bli tal om? Ja, varför inte!?

Logistiska utmaningar

Att genomföra enklare digitala möten är en sak men att få till en större och mer avancerad sammankomst med genuin känsla av samvaro och måltidsgemenskap, det är något helt annat och något annat var inte tänkbart. För att detta

skulle vara möjligt att genomföra krävdes mycket noggrann planering.

En arbetsgrupp formerades i mitten av november som under stort hemlighetsmakeri började dra upp planerna. Allt skulle bli som vanligt, så långt det var möjligt. Psalmer skulle sjungas, caritasmedel insamlas, tal hållas och julmat förtäras under värdiga och glada former - men på distans och digitalt.

Eftersom bröderna inte kunde komma till jullogen fick jul”logen” komma till bröderna, så mat, program och andra nödvändiga tillbehör kördes förtjänstfullt ut av en handfull ”ryttare” som iklädda frack åkte runt till bröderna under lördagsförmiddagen. De förväntansfullt tindrande ögonen hos bröderna, när de tog emot sina leveranser, tävlade med glädjen i kära återseenden och i vissa fall den förbipasserande allmänhetens imponerade blickar på de frackklädda buden. Det hela var sannolikt en syn nog för att mjukna, till och med i Tycho Jonssons ögon.

Leverans via lokala restauranger

De flesta av de 53 deltagarna hade meddelat att de skulle befinna sig i eller på rimligt avstånd från Uppsala men det fanns bröder på större avstånd – ja, till och med i så avlägsna trakter som Australien, och för dessa bröders förplägnad hade Lars Sundberg ordnat så att leveransen sköttes via post och lokala restauranger, allt för att alla skulle kunna vara med på likvärdiga villkor.

När dagen äntligen var kommen inledde Thomas Hall med att ge bröderna en detaljerad instruktion med förhållningsregler för att allting skulle flyta – och det var behövligt, för denna eftermiddag skulle varje broder vara sin egen kock, serveringspersonal, bordsgäst och i viss mån IT-tekniker. Men innan det var dags att låta sig smaka av julbordets alla läckerheter var det dags för spis av det andliga slaget och som en markör tände bröderna unisont ett ensamt stearinljus på sina bord.

Musiken är viktig

Det musikaliska har alltid varit en central del av varje julloge men skulle den rätta känslan kunna uppnås även vid detta tillfälle dög inte vilken musik som helst. För den skull hade musik, psalmer och ensemblesång i förväg spelats in i Johannessalen av en liten men naggande god kör bestående av Anders Wall, Erik zeitler och Gunnar Wall till ackompanjemang av Erik Hellerstedt på frimurarhusets magnifika orgel.

Deras stämningsfulla toner, mot en fond av fotografier från Johannessalen för att ge känslan av att vara på plats, ledde brödernas egen skönsång i hemmen. Tillsammans med Tomas Erikssons bibelläsningar, Peter Mannheimers tänkvärda tal och brödernas erhållande av välsignelsen, spreds ett ljus som lyste i en annars mörk tid och tjänade till åminnelse att mörkret inte övervunnit ljuset.

Ett omväxlande julbord

När så den inledande delen nått sitt slut stundade äntligen måltiden och under den efterföljande dispensen hann bröderna med att duka fram det kalla och värma både det varma och glöggen, innan det var dags att sätta sig till bords.

Tack vare teknikens möjligheter kunde maten intas i mindre, virtuella, rum som gjorde det möjligt att föra samtal ungefär på samma sätt som vid ett vanligt bord, medan sånger och allmänna tal kunde genomföras i samlad storgrupp. Ett mycket uppskattat inslag var att bordsplaceringen gjordes om varje gång man gick tillbaka till de mindre grupperna. På så vis hann man prata med fler bröder än under en vanlig måltid, då man ju oftast sitter kvar vid bordet under hela måltiden.

På samma sätt som ljusen hade tänts gemensamt vid sammankomstens början blåstes de ut samtidigt när tiden kommit för att runda av, för att markera det formella slutet. De flesta valde dock att dröja kvar och fortsätta samtalen långt in på kvällen. Men innan ljusen släcktes och de glada samtalen fortsatte under friare former fick den för kvällen digitala caritasbössan ett välbehövligt och generöst tillskott.

Helst aldrig igen

Tyvärr gjorde den omfattande planeringen och logistiken som krävdes att det inte var möjligt att, som brukligt, bjuda in hela frimurarsamhället, utan inbjudan hade fått begränsas till logens medlemmar och ämbetsmän. Men ändå, så lyckat det blev! Och många var glatt överraskade över att man lyckades med att fånga stämningen och känslan av gemenskap, trots det digitala genomförandet.

Även om denna digitala jul”loge” blev väldigt lyckad är det nog ingen av deltagarna som vill göra om den nästa år. Nej, till nästa år står en helt vanlig, analog, julloge tillsammans med hela frimurarsamhället högt upp på önskelistan.

Men ändå, om nu omständigheterna skulle kräva det, så vet vi att det går att göra något riktigt bra med den goda kraften i en stark brödrakedja. X