Tatuerade frimurare – vanligare än du tror

Tatueringar och de som bär dem har ofta dragits med dåligt rykte. Så är det inte längre och sedan drygt trettio år tillbaka är dagens tatuerare allt skickligare konstnärer med mästarbrev på väggen och allt.

Text & Bild: JERRy PRüTz

Många frimurare, faktiskt fler än du tror, har valt att pryda sin kropp med frimureriska motiv, allt ifrån de allra mest kända symbolerna till mera gradbundna och sådant som endast den som har den aktuella graden, eller kanske det ämbete bäraren för tillfället innehar. – Jag ser absolut inget fel i att man har tatuerat in frimureriska symboler, säger Magnus Engström, provinsialmästare i Östgöta provinsialloge.

Han fortsätter: – Vi är ju dock en ganska konservativ Orden så man får nog vara beredd på en del nyfikna blickar och nyfikna frågor, avslutar han.

Inget konstigt

Idag är det inte konstigt om tjejen i kassan på ICA har ett bi tatuerat på axeln eller att en kille på gymmet har Metallicas logga på ryggen. Kort sagt, att vara tatuerad idag är inget konstigt och snart finns det fler studior som sätter färg på folk än pizzerior.

Så var det inte när undertecknad växte upp på 60-, 70- och 80-talen. Då fanns Doc Forrest i Stockholm och Tattoo-Kidde i Motala. Det var allt.

Tatuering är dock ingen ny konstform utan den har mångtusenåriga anor i många kulturer. När Europa kristnades så ansågs det dock barbariskt och det var först på 1980-talet som det blev både vanligt och på modet. Att det skulle varit bara fängelsekunder och löst folk som bar tatueringar förr i tiden stämmer inte heller då danske kungen Fredrik IX (18991972) var synnerligen välgaddad, vilket man kan se om man googlar honom på nätet.

Karl den XIV Johan skulle haft en tatuering som löd “Leve republiken” eller “Död åt kungar” men detta är nog mest en skröna.

Frimurare och tatuerad

I Lena Einhorns bok “Vad hände på vägen till Damaskus” framläggs lite olika teorier om vem den historiske Jesus kan ha varit. I persongalleriet nämns en upprorsmakare kallad “Egyptiern” och han lär, enligt Einhorn, ha varit tatuerad.

Dan Browns roman från 2009 “Den förlorade symbolen” (arbetsnamn The Solomon Key) handlar om frimurarorden och utan att avslöja handlingen så förekommer det en person som är både frimurare och tatuerad.

Att frimureriet betyder mycket för oss behöver jag inte skriva här. Det vet varje broder oavsett grad, ämbete eller rang. Att kärleken till bröderna och gemenskapen är stark är inte heller att tvivla över. En tatuering kan då vara ett sätt att markera detta. Ringar och en nål på kavajslaget i all ära men detta är att ta sitt medlemskap ännu ett steg och pryda sin kropp med något som inte går att sudda ut.

Visa sin tillhörighet

Det finns till och med en särskild grupp på Facebook för den som är frimurare och har eller tänker skaffa tatueringar.

Så att vara frimurare och ha tatueringar är bara ytterligare ett sätt att visa sin tillhörighet och att manifestera sin kärlek till Svenska Frimurare Orden. X

Författaren har väldigt många, knappt i loge synliga, tatueringar som berättar om att han är frimurare och kommit en bit på vägen.