Frimuraren nummer 2 2012 by Svenska Frimurare Orden

tidskrift fรถr svenska frimurare orden | no 2 | 2012

Anders Strรถmberg ny OSM

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse

Exray foto, Cecilia Österberg

Prinsessan Christina, Fru Magnuson, Frimurarestiftelsens Höga Beskyddare Stiftelsen arbetar med inriktning på de äldres behov. Verksamheten går tillbaka till år 1911 då man fann ett stort behov av ett ålderdomshem. Konung Gustaf V, Drottning Victoria samt Kronprins Gustaf Adolf stödde tanken och Frimurarehemmet i Lidingö började byggas i takt med att medel samlades in. Under 1970-talet kunde samhället erbjuda motsvarande eller bättre äldreboende. Lidingöhemmet avyttrades år 1980 och likviden blev grundkapital till den nuvarande stiftelsen, som gavs en ny inriktning.

Huvudprincipen är att ett forskningsprojekt, som fortlöpande kan redovisa goda resultat, ska kunna räkna med Frimurarestiftelsens stöd under fem år. Det är ett uttryck för insikten att all forskning är långsiktig.

Stiftelsens mål blev oförändrat att möta de äldres behov och verksamheten har sedan dess utövats genom att huvudsakligen stödja geriatrisk forskning och att utöva hjälpverksamhet bland äldre behövande, främst genom organisationer med denna inriktning.

Genom frivilliga bidrag, donationer och testamentariska förordnanden samt en aktiv kapitalförvaltning av värdepapper och fastigheter kan stiftelsen ge långsiktigt och betydelsefullt stöd till forskning och vården av våra äldre.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse kan i dag årligen lämna bidrag på närmare 12 mkr; huvuddelen, 10,5 mkr, går till geriatrisk forskning. Frimurarestiftelsen prioriterar särskilt tre forskningsområden. Det är forskning kring hjärnans nedbrytande sjukdomar (demenssjukdomar, Parkinson och stroke) som ju kräver mycket stora vårdresurser av samhället. Vidare stöds forskningen kring åderförkalkningens sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdomarna) vilket är västvärldens vanligaste dödsorsak, samt omvårdnadsforskning, dvs. hur man utvecklar själva omhändertagandet av gamla och svårt sjuka patienter med stora hjälpbehov.

Stiftelsens styrelse, i samverkan med frimuraresamhällena i Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg, Malmö/Lund och Helsingfors, möter årligen forskarna vid en högtidlig utdelningsceremoni.

Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva till bankgiro 700 - 0557. Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Box 170 101 23 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se

Tidskrift för svenska frimurare orden | no 2 | 2012

Officiellt organ för Svenska Frimurare Orden Nr 2 Årgång 85 ISBN 1651 - 35766 Nästa nummer utkommer v 38. Materialstopp den 20 augusti 2012. Prenumeration: Helår 250:- Utland 300:Lösnummer 70:PG SFMO 34 40 -5 Hemsida: www.frimurarorden.se

Vid adressändring: - kontakta din loge!

Frimuraren kan inte registrera adressändringar.

Chefredaktör: Lars Billström Allégatan 74, 694 30 Hallsberg Tel 0582-168 20, 070-592 90 32 frimuraren@frimurarorden.se

Innehåll Anders Strömberg ny OSM

General blev OM både i Gävle och Visby

Stockholms första brödraförening fyllde 30 år

Ett frimureriskt torn

Samarbete över gränser ger bättre hjälp

Gotiska torn i Europas frimurarparker

Insamlade medel till barn i Dalarna

36 37

Optiska telegrafen

Nytt, nyare, nyast

Arvid Lindman - politiker och ledande frimurare

Ny modern frimurarsida

En frimurerisk vandring - på hjul

Bakom kulisserna till Ordens högtidsdag

Brödramåltiden mycket mer än bara mat

Strand Hotel återinvigt

Burns Night hos Karlskronas Andreasbröder

Ordens Grundvalar 5. Tystlåtenheten

Vishet, styrka och fägring när De tre blossen fyllde 90 år

Golvet gungade när VPL fick ny Provinsialmästare

OHP:s reflexioner

Frimurarnas hus i Berlin bombades sönder

Johann Christian Friedrich Haeffner – frimurare och studentsångens fader 54

Kalmarbesök i Rostock

Anders Fahlman uppvaktades

Tjänstefolk fick arbeta även i logen

Stående applåder för sången på den Nordiska Förstas högtidsdag

SJL Gustaf firade 250 år i 12 timmar

Från Ordens Kansli

Anslag till medicinsk forskning

Ny penna på Frimuraren

Mazetti tackar för sex år

Ansvarig utgivare: Anders Strömberg, SLL Redaktionskommitté: Lars Billström, Ordförande John Fahlnaes, GPL Pierre Dunbar, SVEA Björn Federley, SCF Bo Pettersson, VPL Rolf Prag, SPL Lars Klingström, ÖPL Patrik Andersson, ÖNPL Kjell Mazetti, ÖPL

Annonser: Pierre Dunbar 08 - 571 41 411 pierre@dunbar.se

Grafisk form: Patrick Dunbar

Annonsmaterial skickas till: Pierre Dunbar Ripvägen 2 Strömma 139 41 Värmdö pierre@dunbar.se

Tryck Trydells Tryckeri Box 68 312 21 Laholm Upplaga 16 500 ex, 4 ggr/år

Omslag: Svenska Frimurare Ordens nyvalde stormästare Anders Strömberg. Foto: Pierre Dunbar

Hör av dig till Frimuraren! Skriv några rader till tidningen och berätta om vad som händer i just din fördelning! Kan någon dessutom ta bilder och bifoga är det ännu bättre. Kanske har din loge eller brödraförening en annorlunda aktivitet som kan vara ett tips till andra. Säkert finns det också många vittnesmål om bröder som gjort sig förtjänta av uppskattning i vår egen tidskrift. Skriv och berätta!

Anders Strömberg ny OSM

Levande frimureri en hjärtefråga Över 60 Riddare och kommendörer samlades i mars för en mycket ovanlig uppgift. Under ledning av valförrättarna fSMS Jan Thulin, fOHP Jarl Jergmar och fOV Hans Berg valde de Anders Strömberg till Svenska Frimurare Ordens nye stormästare efter professor Anders Fahlman som avgår efter elva år i ämbetet.

tt val av Stormästare regleras i Ordens Allmänna lagar, fjärde kapitlet, §6: ”Stormästaren utses genom val av och bland Stora landslogens medlemmar”. Valet av Stormästarens Ståthållare Anders Strömberg innebär att han blir den tredje Stormästaren i rad som inte är av kunglig börd, precis som hans företrädare Gustaf Piehl och Anders Fahlman som senast beklätt ämbetet. Levande frimureri i hela Sverige och i de svenskspråkiga delarna av Finland är ett motto för den nyvalde Stormästaren. Ekonomi och hur vi kan behålla våra bröder är prioriterade frågor, liksom en önskan att vi skall bli bättre på att förmedla vår rituella kunskap så att besöken i loger och brödraföreningar ökar. Bred civil karriär. Omtanken om bröderna är en annan viktig fråga som han för fram i denna första intervju minuterna efter att han gratulerats av det dryga 60-tal Riddare & kommendörer som valt honom. Anders Strömberg är jur. kand och fil. kand och började sin yrkesbana inom det militära. Han var sju år i Sollefteå och avslutade sin militära bana på Försvarsstaben i Stockholm. Andra platser för tjänstgöring är Skövde och Linköping. Ung frimurare Han har varit förbundsjurist i ett fackförbund och jobbade i många år på AGA-koncernen som personalansvarig. De sista åren var han projektledare för marknadsprojekt i Syd- och Nordamerika för AGA. Efter ett par år som vice vd på ett utbildningsbolag blev det uppdrag för branschorganisationen Sveriges Möbelhandlare. Han har också tjänstgjort för FN i Mellanöstern under tre år. – Jag var 22 år när jag recipierade

1966. Min far var en av mina faddrar. När jag flyttade till Sollefteå hade jag Mästaregraden, men eftersom jag var militär så har jag inte haft möjligheten att binda mig vid några ämbeten utan har hjälpt till när det behövts, berättar Anders Strömberg. – Efter åren i Sollefteå kom jag tillbaka till Stockholm och blev kallad till grad VIII, men hade jag inte haft en stark far som fadder hade jag kanske inte gått vidare inom frimureriet. Men med hans stöd hittade jag min plats också i Stamhuset där jag har jobbat i Arkiv och Bibliotek, suttit som ÖAÖB, Ordförande i Ordens nämnd för arkiv, bibliotek och museum. – Jag har också varit vice ordförande under Hans Berg i VLN, Vetenskapliga och litterära nämnden. Som Riddare & kommendör med Röda korset var jag Storintendent ett par år och var sedan Ordförande i Utbildningsdirektoriet (UD) i tio år. – Man kan säga att Du har gjort en administrativ karriär? – Ja, jag har inte haft ämbeten med rituellt ansvar men samtidigt har jag hela tiden arbetat nära den Konungsliga Konsten inte minst i Vetenskapliga och Litterära Nämnden (VLN) där vi bedömde rituella böcker och skrifter som eventuellt skulle publiceras i VLN:s skriftserie. Jag har hela tiden varit mycket intresserad av Frimureriet och dess innehåll. Ekonomi och brödraomtanke Ordens nye Stormästare har ett antal hjärtefrågor. Grunden är ekonomin och hur vi får bröder att stanna kvar i Orden. Besöken i loger och brödraföreningar måste öka. Sen måste vi öka omtanken om våra bröder – det tycker han är viktigt. Närheten, att våga närma sig obekanta bröder, prata med dem och få bröder att känna sig uppmärksammade. Sedan har vi en ledarskapsfråga. Vi behöver ledare för 4

framtiden. Bröder som är villiga att ta på sig ansvaret som Ordförande Mästare och Ordförande. Ser man långsiktigt är ett levande frimureri i hela Sverige och i de svenskspråkiga delarna av Finland ett motto han har. Det finns det ingen generell lösning på. Utmaningarna är olika i olika regioner. Utflyttningsregionerna kan inte hanteras på samma sätt som Stockholmsregionen. Norrlandslänen har sina utmaningar – Skåne sina. Det finns inte en färdig form utan man måste lyssna av i de olika områdena för att skapa just deras lösning. Lokal och regional förankring är väldigt viktig. – Vi ska växa för att kunna ta hand om bröder där de finns, men vi måste

för vår nya Stormästare och sitter med i en kort brödramåltid och sen pinnar man iväg hem. Men jag tror att det är väldigt viktigt att man ser och uppmärksammar varandra. Att inte bara gå för den egna utvecklingens skull utan också vara delaktig i andra bröders logebesök. – Det är väsentligt att vi berömmer och stödjer varandra. När vi är ute med Frimurarstiftelsen brukar jag passa på att ge beröm och kommentera det som är positivt som man fångat upp.

också kunna bevara de bröder vi har. Jag vill inte se att enheter läggs ner för att man inte kan finna nya bröder, säger Anders Strömberg. Öppenheten fortsätter – Frimureriet skall vara alla medlemmars angelägenhet. Det känns som en sund vision att öka och bevara. Då får man öka där det finns möjlighet och på andra platser kanske man får hjälpa till så att enheterna kan hålla näsan över vattnet. Sen måste vi bli duktiga på att få ut vårt rituella budskap till bröderna så att det lockar till besök. Det behövs inlevelse och tydlighet i det rituella arbetet.

– Vi har inte mycket mer än ritualerna kvar som inte är öppet – så den öppenheten som började vid millennieskiftet har kanske nått sin gräns. Men med nya medier – som till exempel den nya hemsidan och andra sociala medier så kan vi tydliggöra vår öppenhet. Vi är öppna men genom att använda den nya tekniken blir vi än mer öppna för dem som vill nå oss. – Att locka bröder att stanna kvar i Orden kanske kan innebära att vi hittar nya sätt att mötas. Att försöka fånga upp bröder som inte deltagit en tid. Man skall inte bara gå på loge för sin egen skull utan det skall också innebära möten mellan människor. Det blir ju ofta så att man går på loge 5

Funderade länge – Det är många saker jag måste ta itu med nu. Jag kan inte sitta kvar i Frimurarstiftelsen eller i Museistiftelsen där jag varit med i 20 år varav de sista tio som ordförande. Jag arbetar mycket med Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, eftersom den låg under UD och det uppdraget måste jag också avsäga mig nu. Efter fem år också som Stormästarens Ståthållare har jag en bra grund att stå på. Jag har funderat länge innan jag tackade ja till att kandidera till mitt nya ämbete och jag har stöd hemma, för det är ju nödvändigt. – Och alla andra intressen, musik, teater, resor som du delar med din hustru – kommer du att hinna med dem också? – Ja det räknar jag med – och vår stora hobby att resa ser jag inte som ett hinder utan som en möjlighet. Jag är född i Stockholm och är alltså urstockholmare men inte till sinnet. Militärt och under mitt arbetsliv har jag rest och bott på många andra orter. Stockholm är mitt hem och jag är väldigt stolt över att vara stockholmare men i själen är hela Sverige min hemvist – så kanske man kan uttrycka det. – Det blir heller ingen skillnad när det gäller besök i olika enheter. Medlemmar som man besöker tappar man inte, så jag kommer att fortsätta att åka runt och besöka dem. Man måste synas och en som verkligen synts är vår nuvarande Stormästare Anders Fahlman. Jag vill gärna fortsätta på samma sätt efter min installation den 11 maj. Text och foto: KJELL MAZETTI

STIFTELSEN FRIMURARE BARNHUSET I STOCKHOLM Frimurarebröder inrättade det första barnhuset år 1753 i Stockholm. Verksamheten växte och utvecklades och fram till 1940 hade över 12 000 barn fått omvårdnad och utbildning. Samhällets växande resurser möjliggjorde att barnhusverksamheten kunde avvecklas och den 20 december 1940 grundades stiftelsen. I dag omfattar verksamheten en aktiv kapitalförvaltning i värdepapper och fastigheter som tillsammans med donationer och bidrag möjliggör stiftelsens betydelsefulla stöd till forskning kring barn- och ungdomssjukdomar samt till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar. Sedan 1989 har Stiftelsen delat ut drygt 80 miljoner kronor till pediatrisk forskning. Stiftelsen kunde under år 2011 dela ut 14 miljoner kronor, varav till pediatrisk forskning 6,75 mkr. Stiftelsen är därmed en av de allra största 2011 års forskarstipendiater i Riddarsalen tillsammans med enskilda bidragsgivarna till pediatrisk H.M. Drottningen, stiftelsens ordförande Sten Svensson forskning i Stockholm. Bidragen till och Ordens Stormästare Anders Fahlman. olika organisationer uppgick till drygt 7 mkr. Större bidrag har lämnats till Ersta Flickhem/Ersta Vändpunkten, ECPAT Sverige, Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Föräldraföreningen mot Narkotika samt Mötesplats/ENTER inom Stockholms Stadsmission med flera organisationer. Den uppskattade clownverksamheten vid barnsjukhus i Stockholm stöds också av stiftelsen sedan många år. Stiftelsen driver i samarbete med Stockholms skolförvaltning Kedjeboskolan söder om Fagersta och har ett långsiktigt engagemang i Hamregårdens pojk- och flickby utanför Orsa i Dalarna. Stiftelsens filosofi är att bidragen ska utgöra ett långsiktigt stöd och därmed skapa en trygghet för mottagarna i deras forskning och verksamhet. Box 170, 101 23 Stockholm tel: 08-463 37 03 e-post: sfbs@frimurarorden.se bankgiro 5778-0272

General blev OM både i Gävle och Visby På försommaren 1861 kunde man en dag på en gata i Gävle se tre män inbegripna i ett häftigt gräl. Detta var kanske inte så ovanligt, men just de här herrarna var inte vilka som helst.

en inledningsvis mest upprörde var riksdagsmannen för bondeståndet LissLars Olsson från Häradsbygden i Dalarna. Mannen som tydligt stod på Olssons sida var även han riksdagsman och dessutom den tidens i särklass mest inflytelserike Gävlebo – grosshandlaren m m Per Murén. Förutom alla övriga betydelsefulla uppdrag var Murén verkställande direktör i Gefle-Dala Jernväg. Den tredje mannen, som var utsatt för de andras ilska, var tidiErnst von Vegesack är ensam om att ha varit både svensk som amerikansk general och dessutom OM såväl i Gävle som på Gotland. gare chefen för Dalregementet som numera var trafikchef i järnvägsbolaget. Hans Endast någon månad senare dyker namn var Ernst von Vegesack och viErnst von Vegesack upp i New York. sade sig snart ha det häftigaste humöKanske hade han gått ombord på nåret av dem alla. gon av de emigrantbåtar som på den tiden lämnade Gävle hamn med destiStrömmingskagge nation New York. Bakgrunden var att Olsson fört med sig en strömmingskagge om cirka 30 Inbördeskriget liter med ångbåt från Stockholm till Von Vegesack ansluter sig till nordstatsGävle. På Muréns inrådan hade han sidan i det amerikanska inbördeskriget. sedan lämnat in kaggen på järnvägsRedan 1862 är han överste för det 20:e bolagets godsexpedition för vidareregementet New York Volunteers. Med befordran till Falun. Tyvärr försvann sitt regemente vinner han ett antal avkaggen någonstans på vägen. görande slag där det mest kända också Olsson var mycket upprörd. Ernst von är det mest blodiga – slaget vid AntieVegesack var likaledes upprörd för att tam, som skördade 26 000 dödsoffer. Olsson inte haft vett att pollettera kagÅret efter, 1863, återvänder han gen utan bara lämnat in den. dock till Sverige och blir dekorerad av Trafikchefen von Vegesack blev så Karl XV. Samma år inträder han i Fritill den grad upprörd över kritiken murarorden. 1868 kommer han dessfrån de andra att han på stående fot säutom tillbaka till Gävle som chef för ger upp sig från sin tjänst. Murén, som Hälsinge regemente. nu själv lugnat ned sig något försöker Strax efter det von Vegesack så också lugna von Vegesack. Något som dramatiskt lämnade Gävle 1861 hade visar sig helt omöjligt. Gävle fått sin första frimurarloge – S:t 7

Johanneslogen Polstjernan. Logens lokaler förstördes vid den stora stadsbranden 1869. Stadens frimurare lät sig dock inte nedslås av en stadsbrand. Man förvärvade omgående en tomt vid Gavleån och lät uppföra det frimurarehus som fortfarande är hemvist för frimuraresamhället i Gävle. Utan tillstånd Och man nöjde sig inte med det. Utan att ännu ha erhållit något tillstånd att instifta en S:t Andreasloge färdigställde man lokaler även för en sådan. Framsyntheten belönades ett par år senare när man 1872 kunde grunda en S:t Andreasloge i Gävle. Här möter vi åter Ernst von Vegesack som den förste Ordförande mästaren i S:t Andreaslogen Gevalia. Han bekräftar dock sitt rykte bland Gävleborna som en ombytlig man och redan efter ett år försvinner han till Gotland för ett nytt militärt uppdrag. Intresset för Frimurare Orden fanns dock kvar och Ernst von Vegesack blir den förste Ordförande mästaren i S:t Johannseslogen S:t Nicolaus när den grundas 1874. Tydligen har Visby och Frimurare Orden en lugnande inverkan på von Vegesack. Han blir kvar som OM i S:t Nicolaus till sin död 1903. Brigadgeneral I slutet av 1880-talet lämnar Ernst von Vegesack den militära banan. Han är då generalmajor, generalbefälhavare och ledamot av Krigsvetenskapsakademien. Dessutom har han i efterhand blivit utnämnd till brigadgeneral i den Nordamerikanska armén. I Stamhusets arkiv finns Ernst von Vegesacks egen levnadsbeskrivning bl a innehållande hans deltagande i slaget vid Gettysburg samt en lång och innehållsrik parentation hållen i S:t Nicolaus i Visby 1903. Ernst von Vegesack uppnådde under sitt 40-åriga frimurareliv X:e graden. Anm. Ett antal svenska officerare reste till Amerika på kungliga stipendier för att ”utbilda sig i krigets konst”. Kanske hade von Vegesack redan planerat sin amerikaresa, när Olssons försvunna strömmingskagge kom som en lämplig anledning att säga upp sig. Han blev ju också dekorerad av Kung Karl XV vid hemkomsten. Text och foto: Bruno Ahlqvist

Ett frimureriskt torn vid Drottningholms slott

– Götiska tornet

Då man kommer vägen förbi Drottningholms slott på väg ut mot Ekerö passerar man, strax efter slottet, på vänster hand, ett oansenligt torn i rött tegel. Tornet står på den höjdrygg som kallas Glia backe efter den by som en gång låg där och som avhystes då Drottningholm anlades.

Foto: Sthig Jonasson

Götiska tornet är byggt i tegel i tre plan med 124 trappsteg. Det har ett så kallat. fredstak belagt med svartmålad plåt.

ånga tar nog tornet, med sitt anspråkslösa yttre, för ett vattentorn från förra sekelskiftet, men historien är mer spännande än så. Tornet, som kallas Götiska tornet, är byggt som ett pittoreskt inslag i Drottningholmsparken, och en av de få byggnader Gustav III planerade för parken som verkligen lämnade ritbordet. Under sin italienska resa 1783–84 hade Gustav III träffat den franske teaterdekoratören och arkitekten Louis Jean Desprez. Kungen föll för Desprez och hans förmåga att skapa arkitektur av teaterkulisser och använda kulisser som arkitektur. Hösten 1787 engagerade kungen Desprez för att skapa spännande teatrala utblickar och miljöer på Haga och vid Drottningholm, och den påföljande våren låg en lång rad ritningar färdiga att godkännas av kungen. Medeltiden På Drottningholm skulle ett kinesiskt pagodliknade torn byggas och även ett stort grekiskt tempel. Dessutom fanns ritningar till ett riddarromantiskt götiskt

tegeltorn – intresset för medeltid och gotisk arkitektur var den absolut senaste strömningen i Europa vid den här tiden. Sommaren 1788 anföll Gustav III Ryssland utan föregående krigsförklaring. Han behövde något som kunde avleda intresset från de inrikespolitiska problemen och göra honom mer populär. Att sätta igång omfattande byggnadsarbeten både på Drottningholm och på Haga var en del av kungens krigslist. Genom att lura ryssarna att tro att han ägnade hela sitt intresse åt att dekorera hemma i sina parker, hoppades kungen kunna överrumpla fienden och vinna ett snabbt blixtkrig. Det hela gjorde förstås att byggprojekten i parkerna stannade av. Kriget, som inte alls gick som Gustav hade tänkt sig, varade i två år och hjälpte förmodligen inte till att stärka hans popularitet. Två år efter fredsslutet, 1792, sköts Gustav III på den famösa operamaskeraden. Därmed avstannade kungens alla byggprojekt för gott – utom det götiska tornet på Drottningholm. Götiska tornet var den enda av alla planerade byggnader som trots förmyndarregeringens spariver uppfördes efter mordet på kungen. Man kan fråga sig varför. Tempelherremystik Frimureriet kom till Sverige 1735, och i Gustav III:s svärmeri för medeltiden fanns ett klart inslag av tempelherremystik och frimureri, precis som hos den yngre brodern hertig Carl. Det är mycket troligt att Götiska tornet var avsett att användas i olika sammanhang inom frimureriet. Gustav III:s svåger Karl von HessenKassel, som ägnade sig åt alkemi, ockultism och frimureri, hade redan 1784 låtit uppföra ett götiskt tegeltorn på sin egendom Louisenlund i Schleswig - ett torn som spelade en stor roll i frimureriets riter. På flera av ritningarna till Gustav III:s götiska torn kan man ovanför porten se en ovanlig dekor: Lilla riks8

vapnet omgivet av två serafer, just det emblem som Gustav III använde som protektor för Frimurarorden. Hertig Carl som senare blev regent efter mordet på Gustav III var en hängiven frimurare och Stormästare i Svenska frimurarorden. Om Götiska tornet var tänkt som ett ”frimurartorn” kan det förklara varför det trots allt kom att uppföras. Riktigt klart blev det dock aldrig och de två översta våningarnas festsalar står fortfarande ofullbordade. Optisk telegraf Istället skulle tornet under ett par år komma att användas i samband med experiment med den optiska telegrafen. Med hjälp av luckor eller skärmar på höga master kunde man semaforera till varandra över långa avstånd. Den första optiska telegrafiska trafiken i Sverige gick mellan Drottningholm och Stockholms slott den 31 oktober 1794. En semafor hade satts upp på Katarina kyrktorn och en på Götiska tornet. Eftersom avståndet var långt behövdes en repeteringsstation i Traneberg, strax intill den plats där Alviks tunnelbanestation finns i dag. Hertig Carl sände åtta meddelanden med ett antal frågor till greve Jacob De la Gardie som befann sig på Stockholms slott och de konverserade med varandra via semaforerna i en timme och 26 minuter. Dagen därpå sändes Sveriges första hyllningstelegram till den 16-årige kungen Gustav IV Adolf på hans födelsedag: Att hälsningen av Svea folk, Vars kärlek gör sin konung ära, I dag fram till hans hjärta bära, Skall helga denna nya tolk. Försöken var till belåtenhet och en vecka senare beslöts att Kanslikollegium skulle utreda frågan om en optisk telegrafinrättning för hela riket. Försöksanläggningen på Götiska tornet användes ytterligare några gånger 1795 för att sedan monteras ner. Sedan dess har tornet bara stått där som en blickpunkt i parken. Text: Hans Landberg, Statens fastighetsverk Fotnot: Se också Hans Landberg, ”Torn som reser frågor” i Kulturvärlden 1/2011, Statens Fastighetsverk.

Gotiska torn i Europas frimurarparker I England sammanföll den moderna landskapsparkens födelse med det spekulativa frimureriets framväxt. Många av dåtidens främsta landskapsarkitekter var också frimurare och de använde frimurarsymboler hämtade från den klassiska formvärlden i sitt skapande.

rimureriska principer kunde uttryckas i parkens utformning. Intresset för den nya trädgårdskonsten i England spred sig till Frankrike, Tyskland och andra delar av Europa, precis som frimureriets idéer och ideal. I flera av de kända frimurarparkerna på kontinenten från slutet av 1700-talet ingick ofta ett torn i gotisk stil. Parken vid slottet i Wörlitz, SachsenAnhalt, skapades av prins Franz av Anhalt-Dessau och hans vän arkitekt Friedrich Wilhelm Freiherr von Erdmannsdorff under 1770-talet. Denna engelska park med sina frimureriska anspelningar beundrades i dåtidens progressiva kretsar. I slottsområdet finns ett extraordinärt ”gotiskt” hus från 1774, som kom att göra Gothic Revival-byggnader populära över hela Europa. Logesammanträden Även Parc Monceau i Paris, anlagd 1773–78 av arkitekt Louis Carrogis de Carmontelle för hertigen av Chartres, anglofil och Grand Orients förste stormästare, var vida berömd. Där fanns en specialinredd paviljong för logesammanträden. Hertigen av Chartres, som hade rykte om sig att vara en ivrig alkemist, lät inrätta ett kemiskt laboratorium i en ”Gotisk” byggnad förbunden med ett litet torn. Dessa parkanläggningar skulle komma att tjäna som inspiration åt hertig Carl när han planerade omvandlingen av parken vid sitt sommarslott Rosersberg. Han besökte själv parken i Wörlitz och hade skaffat sig en beskrivning av Parc Monceau. Slottet Louisenlund i Schleswig byggdes under 1770-talet som sommarresidens åt lantgreven Karl av Hessen-Kassel. Han spelade en framträdande roll i det europeiska frimu-

I Schleswig fick enbart frimurare besöka det gotiska tornet skriver artikelförfattaren, arkitekt Gunnar Lantz, Svea

reriet genom att erbjuda en fristad åt frimurare och mystiker. Här skapade han en engelsk trädgård som tydligt vittnade om hans frimureriska verksamhet. Denna frimureriska ensemble utvecklades av lantgreven i samarbete med den svenska mystikern Carl Adolf Boheman som periodvis bodde på Louisenlund. Frimurartornet, eller det Gotiska tornet, var slutpunkten för den ceremoniella vandringen i parken. Det uppfördes mellan åren 1779 och 1784. Det bestod av två skilda delar; en innefattade en sockel/källarvåning byggd i granit, som följdes av en annan sektion, ett trevåningstorn med medeltida karaktär. Endast för frimurare Att besöka det Gotiska tornet var förbehållet frimurarna eftersom byggna9

den enbart var för frimureriska ändamål. Genom en spiraltrappa uppsteg besökaren tre trapplöp som var dekorerade med symboliska bilder. På en kulle i den engelska parken vid Drottningholms slott finns ett åttkantigt torn i tre våningar. Tornet ritades av arkitekten Louis Jean Desprez 1788 och började byggas 1792. Även arkitekten Per Estenberg medverkade. Året därpå stod denna medeltidsromantiska ”gotiska” byggnad klar, uppförd i rött tegel med oputsade fasader. Idén till tornet kom med säkerhet från Gustaf III. Tornet är en av de få byggnader han planerade för parken som verkligen realiserades. Huruvida Gustaf III hade påverkats av sin svåger, lantgreven Karl av Hessen-Kassel, eller inte är svårt att säga. Kungen kunde mycket väl ha erhållit muntliga beskrivningar av Louisenlund från svenska frimurare som besökt lantgreven i Schleswig; till exempel hans egen rådgivare i kulturfrågor, Carl Fredrik Fredenheim, som i två veckor hade bott hos lantgreven i december 1787. Vad var det ursprungliga syftet med Götiska tornet? Var det avsett som bara ett utsiktstorn, en bakgrund till de kungliga tornerspelen eller är det möjligt att knyta det till frimureri eller alkemiska experiment? Man kan inte helt utesluta dess anknytning till frimureri, i vilket fall förbindelsen mellan tempelherrelegenden och medeltida arkitektur kunde vara lika anmärkningsvärd i Gustaf III:s fall som det var i lantgrevens. Hertig Carl lät däremot aldrig uppföra ett gotiskt torn i sin frimurarpark vid Rosersbergs slott. Text: GUNNAR LANTZ Referenser Curl, James, Stevens. The Art & Architecture of Freemasonry. The Overlook Press. (Woodstock & New York 2002). Hermann, Alf. Geheimes Louisenlund. Einblicke in Europas bedeutendsten Freimaurerpark. Ludwig. ISBN 9783-86935-026-4. Landberg, Hans. ”Torn som reser frågor”. Artikel i Kulturvärlden 1/2011. Statens Fastighetsverk. Olausson, Magnus. Freemasonry, Occultism and the Picturesque Garden towards the end of the Eighteenth Century. Art History. Vol. 8 No 4. (1985).

Optiska telegrafen kunde sända till S:t Petersburg på 16 minuter Efter hertig Carls lyckade försök att telegrafera optiskt mellan det Götiska tornet på Drottningholm och Stockholms slott, var kung Gustav IV entusiastisk. Bara en vecka senare ville han se planer och kostnaden för ett telegrafnät, som det står i hans skrivelse, ”på det att nyheter kunna meddelas från Finland till Sverige och Stockholm och från Danmark till skånska kusterna och därifrån likaledes till hufvudstaden”.

Modern marknadsföring Det var ett hårt jobb att sköta telegrafen. Först 1808 började man bygga små ouppvärmda skjul åt personalen med öppna siktgluggar. Kaminer var förbjuda eftersom värmen kunde skapa imma på teleskopen. Och stackars den som råkade somna på sin post.

Foto: Tekniska museet

ar det bara vackert väder kunde man telegrafera snabbt med den optiska telegrafen: ”Om ifrån Stockholm til Pettersburg vore 50 Stationer och til Helsingborg 25, skulle et bref af 50 tecken komma fram til det förra stället 16, 2/3 och til det sednare på 12, 1/3 minuter”. Det skriver A. N. Edelcrantz, kansliråd, Konungens hand-secreterare, Archivarie af Kongl. Maj:ts Orden, en av de XVIII af Svenska Akademien, i en avhandling år 1796 om ”Telegrapher och Försök till Inrättning däraf”. Telegrafen var dock beroende av att man kunde se från mast till mast. Kikare användes. I verkligheten kunde dåligt väder, snö eller dimma göra att ett telegram kunde stanna upp och få vänta på dagsljuset nästa dag. Men var vädret bra kunde man sända 12 tecken i minuten och ett telegram från Furusund nådde Stockholm på några få minuter. Den optiska telegrafen byggdes ut på ostkusten, västkusten och vid Karlskrona och var viktig för landets beredskap både under 1808-1809 års krig och under västmakternas flottrörelser i Östersjön under Krimkriget.

Optiska telegrafen i Furusund visar kombinationen ”636”.

Från början var telegrafen huvudsakligen till för militärt bruk men på 1830-talet fick den allmän betydelse. 1836 blev alla sjöfartsunderrättelser vidarebefordrade genom telegrafen kostnadsfritt och anslagna på Börsen. Enskilda personer och firmor fick också sända meddelanden gratis. Avsikten var att göra tjänsten så populär att folk sedan skulle bli villiga att betala för den. En strategi som låter mycket be10

kant för oss som har med dagens telekom- och bredbandsoperatörer att göra, nu 175 år senare. Den 1 maj 1837 upplät man också nätet för allmän korrespondens mot en avgift på 32 sk. b:o för varje ”depesch, oberoende av dess längd. ”Telegraf-inrättningen” blev därmed det första statliga företaget i världen med ett telegrafnät för privata meddelanden.

Ny teknik var dock början till slutet för den optiska telegrafen. 1853 kom Samuel Morses elektriska telegraf till Sverige och det nätet växte snabbt. 1857 sträckte det sig från Ystad till Haparanda, täckte alla städer efter norrlandskusten och söder om Stockholm förgrenades nätet ut i landet. Mäster Olof Den sista optiska telegraflinjen, Furusund- Arholma-Söderarm, i Stockholms skärgård lades ner 1876. Som ett kuriosum kan nämnas att en ung student blev antagen som telegrafelev på Sandhamns telegrafstation år 1873. Han hette August Strindberg och hade året innan fått dramat Mäster Olof refuserat av Kungliga Teatern. Det var kanske just därför som han istället tänkte satsa på telegrafin. Hans tid i skärgården kom senare att avspeglas i romanen Tjänstekvinnans son.

Den optiska telegrafen byggde på ett sinnrikt system där de nio undre luckorna kunde bilda alla tal från 1 till 777, utom de som innehöll siff-

rorna 8 och 9. Det gav 512 kombinationer och med den övre luckan uppfälld fördubblades antalet till 1024. De lodräta luckraderna representerade hundratal, tiotal och ental. Man adderade siffervärdet på luckorna vilket innebär att om den vänstra radens luckor visades medan de andra var ställda vågrätt och alltså inte syntes, bildades talet 700. Med så många kombinationer kunde man inte bara skicka bokstäver utan också ord och hela fraser. Orden hade frekvensmätts av Edelcrantz. 636 betydde exempelvis ”Allmän uppmärksamhet fordras”. Andra tal kunde betyda ”Fientligt fartyg närmar sig” osv. De enda som hade egna tal var Kungen och just Edelcrantz som hade gett sig själv kombinationen A132. I verkligheten fanns inga siffror på luckorna.

Text: LARS BILLSTRÖM

  Deltag

Från Petras klipptempel till kontrasterna bland Jerusalems heliga platser och korsfararborgar. Deltag tillsammans med bröder från hela Norden på en unik resa som i relation till frimureriet tar steget rakt in i biblisk magi, ledsagad av mellanösternexperten Jesper Brandt, med många års erfarenhet som reseledare i Israel och Jordanien. Från 29 okt till 9 nov 2012 går resan genom det magiska Wadi Rum, där Lawrence of Arabia ledde upproret mot Ottomanerna, till antikens Petra och vidare mot Jeriko, Bethlehem, Nasaret och platsen för det judiska upproret mot Romarna; Masada, innan vi avslutar med att besöka Jerusalems heliga platser där Jesus levde och verkade. Makar, släkt och vänner är också välkomna att följa med!

NIMBUSRESOR NATUR  KULTUR  ÄVENTYR

Pris: 27 500:- pr. person i dubbelrum. Inklusive: Helpension, flygbiljett t/r., 4 – 5 stjärniga hotell, guidning och inträdesbiljetter. För mer information och dagsprogram: Telefon: 08-6424908 el. 0739-820193 E-post: info@nimbusresor.se Internet: www.nimbusresor.se Vi har resegaranti! 11

Han föddes för 150 år sedan:

Arvid Lindman – politiker och ledande frimurare

v de svenska frimurare som blivit historiska gestalter både inom Orden och i den allmänna världen har merparten varit kungligheter. Men det finns också lysande icke-kungliga undantag – som till exempel Arvid Lindman, ”Amiralen” kallad, två gånger statsminister, legendarisk högerledare, industriman och inte minst Ordens sigillbevarare och kansler. I år är det 150 år sedan han föddes. Salomon Arvid Achates Lindman såg dagens ljus den 19 september 1862 i norduppländska Österbybruk, där hans far Emil Achates var bruksdisponent. Efter läroverksstudier i Hudiksvall antogs Arvid vid 14 årsålder som aspirant vid Sjökrigsskolan. Sin sjöofficersexamen gick han ut med högsta betyg och han ansågs som mycket lovande inom yrket. Som nyexaminerad deltog han bland annat i fregatten Vanadis uppmärksammade världsomsegling från december 1883 till april 1885. Men redan 1889 lämnade Lindman den militära banan för att istället ta tjänst på Iggesunds bruk, där hans far nu var disponent vid sidan av sina likartade engagemang vid Österby och Strömbacka bruk. Efter bara tre år tillträdde Lindman som vd för Iggesund, en befattning som han uppehöll till 1892, då bruket såldes genom hans egen försorg. I samband med den affären undantogs de båda ”underbruken” Strömbacka och Hedvigsfors. Där fortsatte Lindman som chef ända till 1923, då Iggesund köpte tillbaka alltsammans – med högst densamme som ledamot i både säljarens och köparens styrelser. LKAB-chef Ett lysande mellanspel i Arvid Lindmans industriledarkarriär inträffade 1900-1901, då han chefade över gruvföretaget LKAB och där genomförde

Arvid Lindman

en rad viktiga investeringar, bland annat ett omfattade bostadsbyggande i Kiruna. Den politiska banan började så smått i landstinget i Gävleborg 1892. Ett erbjudande om att bli förstakammarledamot i riksdagen avböjde han fem år senare. Efter ytterligare fem 12

år tackade han också nej till en finansministerpost i regeringen. Men 1904 tackade han ja – till att bli generaldirektör i Telegrafstyrelsen. Sedan dröjde det inte länge förrän han verkligen satt i riksdagens första kammare, som dess yngste ledamot, 42 år gammal.

Foto: Bo Pettersson

Hedvigsfors herrgård som var Arvid Lindmans bostad i Hälsingland.

Då bruksdisponentkollegan från Forsbacka i Gästrikland, Christian Lundeberg, bildade regering för att lösa unionskrisen med Norge blev Lindman sjöförsvarsminister. Minister och amiral Som sådan var Lindman tvungen att ha en högre militär grad än den reservkaptenstitel han hade – så vips befordrades han, först till kommendör och ett par år senare till konteramiral. Det var den sistnämnda titeln som han sedan kom att förknippas med under resten av sitt liv. Sedan Lundebergs regering avgått efter fullgjort förhandlingsuppdrag i Frimurarhuset i Karlstad och en fredlig upplösning av unionen SverigeNorge undertecknats, och sedan nästföljande statsminister (liberalen Karl Staaff) fallit på rösträttsfrågan, fick Arvid Lindman budet att som statsminister bilda en egen regering. Detta gjorde han i maj 1906. Och under de fem år som han upprätthöll detta ämbete genomdrev han beslut om bland annat allmän rösträtt för män och ett statligt delägarskap i LKAB.

1911 blev Lindman efter att ha lidit nederlag i valet oppositionsledare. Samtidigt fungerade han som en ”modererande” rådgivare till Kung Gustaf V i den uppseglande försvarsstriden. Lindman intog där en slags mittenposition mellan den radikale Staaff och den mera stridslystne högermannen Ernst Trygger. Under första världskriget, då Hjalmar Hammarskjöld ledde regeringen, intog Lindman en fritt stödjande roll från sin plats i riksdagen. Till antagonisten Tryggers förtret upprätthöll Lindman under några månader posten som utrikesminister i Carl Swartz regering 1917 – för att sedan åter gå i opposition. Efter 1928 års valframgång hoppades Arvid Lindman på en borgerlig samlingsregering, men den stjälptes av den frisinnade C G Ekman. Istället fick Lindman bilda en egen minoritetsregering. Den höll ut i två år men föll 1930 på frågan om spannmålstullarna. Under 1932 års valrörelse gjorde Arvid Lindman ett hästjobb som partiledare. Han höll 95 tal, färdades 600 mil i bil och 400 mil per flyg. Men valnederlaget blev ändå stort. 13

Om Lindman som frimurare skriver Ordens ÖAÖB Ulf Åsén i Frimuraren nr 3 i år, som kommer ut i samband med Lindmans födelsedag den 19 september.

Under sina följande år som riksdagsman i opposition tvingades han uppleva, med stor motvilja, hur Adolf Hitler tog makten i Tyskland. Lindmans konsekventa avståndstagande till nazismen antas av historieskrivarna ha haft med hans engagemang i Svenska Frimurare Orden att göra; Hitler var nämligen en svuren fiende till allt frimureri och förföljde alla frimurare i Tredje riket. Lindmans arbete i Orden var stort och omfattande. Som Ordens sigillbevarare och kansler innehade han ett av Ordens allra högsta ämbeten. Det var också i just ett frimurarärende som han kom att sluta sina dagar. Under en resa som frimurarrepresentant till England och Skottland omkom Arvid Lindman i en flygolycka vid Croydon i södra London den 9 december 1936. Text: BO PETTERSSON

En frimurerisk vandring – på hjul Inom frimureriet så talar man ju ofta om ”Den Frimureriska vandringen”, med allt vad det innebär på färden genom graderna, mot de slutmål som kanske en gång skall uppdagas för bröder av lägre grad. Men är det tvunget att vara en vandring som bara sker till fots? Eller finns det faktiskt möjlighet att även den som tar sig fram på annat sätt här i livet, kan ta del av den frimureriska gemenskapen? För oss bröder så ska ju svaret vara lika självklart som att solen går upp i öster och ner i väster… Självfallet! I Luleå och Boden bekräftas detta helt sant då det där rullar runt en rakt igenom äkta och hängiven frimurarbroder, Anders Lundström med IV-V graden. Första gången jag träffade broder Anders så gladdes jag över hans mod att gå med i Frimurarna då det vid flertalet tillfällen under vår frimureriska resa förekommer inslag av olika rörelsemoment som kan vara av hindrande karaktär för en person i rullstol. Nyfiken som jag är så hörde jag mig för med honom om han gick med på att berätta lite om sig själv och svaret kom direkt. ”Absolut. Hör av dig du”! När jag ringer upp honom så har han precis kommit hem från sitt arbete i taxiväxeln i Boden. Ett arbete han haft de senaste 22 åren, och med tanke på att broder Anders är född-69 så kan man lugnt påstå att han är en tålmodig kille som inte gärna byter jobb så ofta. Då vi börjar prata är det första han vill göra att rikta ett stort tack till sina faddrar som verkligen vågade fråga ifall han kunde tänka sig att gå med i frimurarna, då det frimureriska har kommit att betyda mycket för Anders. Men backar vi bandet till innan han kom med och då han först fick frågan om att bli frimurare så blev svaret inte ett klart ja, utan omvandlades mer till en motfråga om vad han skulle kunna

Att vara rullstolsbunden behöver inte vara ett hinder för en frimurares vandring. Det har gått att ordna med lite kluriga lösningar berättar Anders i Boden.

tillföra. Varpå ene faddern svarade ”Du ska bara veta”! En klarsynthet hos en fadder som säkert kan inspirera många av oss som har bekanta med någon form av hinder i livet, men som alldeles säkert kan tillföra djup och dynamik till vårt broderskap bara rätt förutsättningar och möjlighet ges, att våga fråga. Gör det enkelt På frågan vad som har föranlett hans funktionsnedsättning så får jag svaret att det är en sjukdom som kallas FSHD. En muskelsjukdom som förenklat kan sägas bryter ner muskelmassa på olika ställen i kroppen vilket gör att balans och ork försämras. 14

Anders fortsätter och berättar att sjukdomen kom smygande i tonåren och från att ha varit en aktiv person så blev det svårare och svårare att utföra det som tidigare inte inneburit särskilt stor eftertanke. Läkare som han varit i kontakt med berättade att det nu mer eller mindre skulle bli rullstol resten av livet men det accepterades inte alls. Så småningom kom dock insikten att det kanske kunde underlätta om han använde sig av hjälpmedel för att ta sig fram på ett mindre energikrävande sätt. Och när det gäller hjälpmedel så har logerna i frimurarsamhället i Luleå gjort sitt bästa för att det ska vara så lite bekymmer som möjligt att besöka

en loge för honom. Men som broder Anders säger, när det kommer till att vara pionjär inom området så blir det mycket kluriga lösningar för att hitta smidiga vägar att ta sig fram. – Tänk inte så mycket, gör det enkelt och se utanför ramarna”, säger han, och det får jag faktiskt hålla med honom om. De bästa lösningarna kommer ju ofta när man tänker lite okonventionellt. En hjälpande hand Då vi närmar oss samtalets slut så kommer vi in på de bröder som har liknande situationer och som har bekymmer att röra sig, men som med all säkerhet skulle vilja komma på loge, så säger Anders att det är inte så märkvärdigt egentligen. – Det är bra att fråga om brodern vill ha hjälp och förklara att det inte är något bekymmer att hjälpa till. Det stärker samhörigheten och känslan av att vara behövd. En av de

viktigaste ingredienserna i en människas liv. – Självfallet finns det de som känner att de inte har ork eller lust att gå, men övriga bröder får ju för den sakens skull inte sluta fråga. Intresset för den ”sällan” kommande brodern behöver hållas liv för att det inte ska gå för långa perioder innan det tynat bort till ingenting. En annan viktig sak som broder Anders nämner är att många människor inte vill vara till besvär utan gärna vill klara sig själv. Och det måste respekteras, men han menar att det i möjligaste mån ska erbjudas en hjälpande hand, eller stöd, utan att det för den sakens skull ska bli en särskild övning i barmhärtighet. Men genom att vara lyhörd och finnas till hands så menar Anders att det med all säkerhet skulle vara fler bröder som tog på sig kostymen och besökte sin loge – om än så för ett kortare tag och inte nödvändigtvis en hel logekväll. Då kroppen säger ifrån så kan

man ju få ont av att bara sitta still om man inte kan röra på sig. Samtalet fortsätter länge och väl om allt möjligt och det framstår helt klart att brodern på hjul kommer att vara en tillgång för informationsinhämtning om hur och vad man kan göra för att hjälpa andra i samma situation. Talman Men så småningom kräver andra saker tar hans uppmärksamhet och vi närmar oss slutet på pratstunden. Innan vi lägger på luren så säger Anders: – Jo förresten jag har tagit på mig en ämbetsmannaroll som talman och det ska bli så spännande och roligt när det finns så mycket att göra inom frimureriet. Varpå han hastar vidare mot kvällens aktiviteter. Tack för samtalet Anders! Text: PATRIK ANDERSSON Foto: CONNY ERKHEIKKI

Dagloge i Stockholm S:t Johanneslogen Victory som invigdes i november 2011 hälsar bröder från hela landet varmt och broderligen välkomna till sammankomster som vanligtvis genomförs på måndagar kl. 14 i Ordens stamhus. För mera information se Arbetsordningen på Ordens hemsida www.frimurarorden.se eller sänd förfrågan till om.vic@frimurarorden.se

VÄLKOMNA! 15

Brödramåltiden mycket mer än bara mat En av den numera avlidna författaren Dagmar Edqvists romaner har titeln ”Mannen från havet”. Händelserna utspelas på Gotland under vikingatiden. Ett skepp har strandat vid kusten. Till glädje för dem som bodde vid stranden för nu kunde man plundra vraket. Eventuella överlevande slog man helt enkelt ihjäl.

n av de överlevande hade emellertid spolats upp på stranden där dottern till ägaren av traktens största gård fann honom. Hon beslöt att rädda honom från det öde som hon visste förestod honom och gömde honom därför i ett skjul under dagen för att sedan vid aftonmåltiden ta in honom i gillestugan. På kvällen gick hon omkring vid borden med dryckesbägaren och gav männen att dricka. Då stod plötsligt den skeppsbrutne innanför dörren i den skumma belysningen. Snabbt gick hon dit räckte honom dryckesbägaren och sade lågt ”Drick”. Han drack. Hon sade. ”Nu har du del i vår fred”. Det hördes mummel och rop bland folket. Det är en främmande härinne. Vem är han? Vad vill han? Och man famlade efter sina vapen. Gunlaug, hon hette så, stod kvar med dryckesbägaren i händerna och sade lågmält men tydligt: ”Han har druckit av ölet”. Då hejdade man vapnen, för ingen ville göra sig till niding genom att bryta ölfreden. Gemenskap Den här skildringen skulle kunna gestaltas på olika sätt. Sättas in i en annan tid och i en helt annan kulturell miljö på en helt annan plats på jorden. För det är en uppfattning på många håll att måltiden är något mer än att man bara äter och dricker. Måltiden är också en form av gemenskap som på ett särskilt sätt förenar dem som deltar i den. Och den som utifrån kommer in i den innesluts i gemenskapen och åtnjuter vänskap och skydd. Den som deltar i måltidens gemenskap är så att säga immun. Han får inte skadas så länge han är innesluten i den gemenskapen. Ja en måltid är ofta något mer än

Ordens fHP Jarl Jergmar höll ett tankeväckande tal om måltidens betydelse vid ett Andreasseminarium i Finland tidigare i år. Han har välvilligt ställt sitt tal till förfogande för Frimuraren så att alla bröder kan få ta del av det. att man bara stillar sin hunger. Den kan också ha en symbolisk betydelse som pekar utöver själva ätandet och drickandet. Det är som sagt något som möter oss i en rad olika kulturer och sammanhang. Kanske kan man tänka sig att detta att måltiden fått också en symbolisk innebörd, går tillbaka till den tid då maten inte var en självklarhet. Man visste vad det vill säga att vara hungrig och hur livsnödvändig födan var för att själva livet skulle uppehållas och gå vidare. Det gav en vördnad för mat och dryck. Något som man känner mindre av i dag då vi ganska lättvindigt kastar mat. Gravölshatt Vid viktiga sammanhang har måltiden alltid spelat en viktig roll för att understryka och stärka gemenskapen. Böndernas byastämma förr i världen avslutades med en måltid likaså hantverksämbetenas stämmor. Vid bröllop och begravningar spelar måltiden sin roll än i denna dag. Tidigare vid begravningar en viktigare roll än i dag. Man talade som bekant om gravöl. Hur detta begrepp var en levande realitet i äldre tider får man en liten uppfattning om i Erik Axel Karlfeldts dikt Elie himmelsfärd, där han beskriver hur profeten far till himmelen i sin vagn, klädd i bland annat gravölshatt. Också vid årets stora högtider har måltiden spelat en viktig roll. I Frans G. Bengtssons bok Röde Orm, som även den utspelar sig på vikingatiden, talas om hur jul dracks hos kung Ha16

rald Blåtand. Dricka jul hette det eftersom julölet var så betydelsefullt. Man utbringade de tre traditionella skålarna för Kristus, för kungen och för solens återkomst, innan maten bars in. Ja, på tal om skålarna. Måltiden i flera kulturella sammanhang innehåller också ofta riter av olika slag. Det som hos oss finns kvar än i dag från äldre tider är just skålandet. Detta betraktas främst som en svensk tradition och går också långt tillbaka till förkristen tid här i Norden. Rituellt drickande Blotet, alltså när man offrade till gudarna, avslutades med en måltid då man åt offerdjurets kött och drack mjöd och utbringade skålar för gudarna och för god skörd. Detta rituella drickande var, har en religionshistoriker sagt ”ett slags sakrament som förband festdeltagarna, deras gudar och deras bortgångna fränder till en enhet”. När den kristna tron gjort sitt intåg här uppe i Norden levde dessa rituella måltider länge kvar. Man drack nu inte längre skålar för Oden, Tor och Frej utan som nyss sagts, när man drack jul hos Harald Blåtand, för Kristus. Skålarna kunde också gälla Jungfru Maria och helgonen. Vårt ceremoniösa skålande har alltså en lång historia och är i själva verket ”den sista efterklangen av gammalnordisk hedendom” (M. P:son Nilsson). Rituella måltider finns i många olika miljöer. Vi kan exempelvis tänka på judarna och deras påskmåltid. Här är nu inte plats för att redogöra för vad som då förekommer. Bakgrunden till den judiska påskmåltiden kan vi läsa om i Andra Moseboken i Gamla Testamentet. Den var de israeliska stammarnas uttåg under Moses ledning från slaveriet i Egypten

och den långa ökenvandringen till det förlorade landet. Händelser som sedan får en symbolisk innebörd och återspeglas i den rituella påskmåltiden. Judarnas påskmåltid är emellertid också en reell måltid. Men det finns även måltider där själva intagandet av föda är minimalt och den symboliska innebörden helt dominerar.

Det var vid en sådan som vår Mästare ger måltidens olika moment en annan symbolisk innebörd och ålägger sina lärjungar att i fortsättningen fira en sådan måltid. Jesus instiftade Detta är för övrigt den enda delen av den kristna gudstjänsten som Jesus själv har instiftat, den del av guds-

Själva måltiden som en symbol, en symbolhandling. Symboler använder vi ju när vi skall tala om sådant som inte låter sig beskrivas med de ord och begrepp som vi vanligen rör oss med. Ett sådant område som är oåtkomligt för vår normala tankevärld är livet efter detta liv. Om det finns ett sådant, hur ser det då ut? Vi kan inte gärna beskriva en tillvaro där tid och rum inte längre existerar. Dit når inte vår tanke. Vi är även i vårt tänkande bundna till tid och rum. Förkristen tid Också här har därför måltiden ofta fått vara den symbol som man tar till för att beskriva livet på andra sidan. Det var så redan för våra förfäder i förkristen tid. Livet i Valhall, krigarnas och vikingarnas paradis, har flera inslag, men centralt är den måltid som där intages varje kväll. Också den kristna kyrkan talar ofta om livet i himlen som en måltid. Här skall bara nämnas ett enda exempel, Svenska psalmen 296. Den lyder så: Välsigna Herre vad Du ger Din nåd är stor Ditt bröd är ett. Och när det delas räcker det åt alla. Tack Herre för vad Du oss ger. Och låt oss en gång vara med vid alla släktens måltid i Ditt rike.

Måltiden alltid spelat en viktig roll för att understryka och stärka gemenskap

I det gamla romarriket tjänade en högtidlig måltidsgemenskap som bekräftelse på äktenskapets ingående. Man och kvinna delade ett bröd och med denna symboliska måltid var äktenskapet ingånget. Bindande form Den redan flera gånger citerade svenske religionshistorikern Martin P:son Nilsson har menat att detta var den äldsta och mest bindande formen för äktenskapets ingående. Det mest påfallande exemplet på hur den symboliska innebörden helt tagit över i en måltid är givetvis ur vår synpunkt den kristna kyrkans nattvardsfirande, som har, som vi alla vet, sitt historiska ursprung i den judiska påskmåltiden.

tjänsten som är en symbolisk måltid. Den var under den första kristna tiden också en reell måltid. Men kom ganska snabbt att få en rent symbolisk karaktär. Finns den rituella måltiden i vår närmiljö i dag? Ja, det som finns kvar av rituella inslag vid våra vanliga måltider är väl det redan nämnda skålandet, eventuellt förekommande tal och det som ändå fortfarande förekommer, bordsbön. Det är inte så långt tillbaka i tiden då man mera allmänt både bad Gud välsigna maten och vid måltidens slut också tackade Honom. Så har vi ju mera påtagliga rituella måltider just här hos oss, i våra frimurarsammanhang, våra måltidsloger, men dem berör jag inte här. De behöver en särskild artikel. 17

Slutligen. Ibland får måltiden stå som en symbol då mat och dryck över huvud taget inte förekommer. Vår Mästare säger t ex ”Jag är livets bröd” (Joh. 6:35) eller ”är någon törstig så kom till mig och drick” (Joh. 7:37). Här förstår man kanske ännu bättre vad som tidigare antytts, att sådana symboler uppstått i en tid då mat och dryck inte var självklara och det givetvis var uppenbart för alla på ett mera närgånget sätt än i dag, att de var förutsättningar för att livet över huvud taget skulle kunna existera. När vi efter en loge slår oss ner vid brödramåltiden för att uppleva bröders gemenskap, skall vi vara medvetna om, att vi är insatta i ett större kulturellt sammanhang. Där måltiden i olika tider och miljöer varit något ännu mycket mer än bara mat och dryck. Foto: LARS BILLSTRÖM

Andreasbröderna i Karlskrona håller på traditionen. Haggisen bärs in till musik från säckpipa och läggs på värdens bord. En gäst reciterar sedan Robert Burns’ ”Address to a haggis”.

Burns Night hos Karlskronas Andreasbröder Den skotske nationalpoeten Robert Burns föddes den 25 januari år 1759 i byn Alloway nära Ayr. Han blev frimurare 1781 och i dag finns en loge i Edinburgh, namngiven efter honom; Lodge Robert Burns.

ill Robert Burns mest kända dikter hör sången om vänskap, ”Auld lang syne”. Poeten är betraktad som nationalhjälte, med egen dag i den skotska kalendern då det bland annat brukar hållas särskilda Burnsmiddagar. I Skotland högtidlighålls minnet av Burns årligen i januari och så också numera i S:t Anderas Logen Carl Johan i Karlskrona

där årets första loge, för andra gången hade temat ”Burns Night” och därmed kan sägas ha blivit en tradition. Inälvor Vid Burns supper serveras alltid Haggis, en traditionell skotsk rätt ursprungligen bestående av inälvor blandade med lök, havregryn, kryddor, salt och talg som fått sjuda i cirka tre timmar i en fårmage. 18

Rätten serveras traditionellt med bla kokta rovor och mosade kålrötter. Första gången som denna rätt serverades var vid kung Louis II kröning i Troyes den 7 september år 878. Reception i Medbrodersgraden skedde av två bröder från S:t Johanneslogen Kronoberg i Växjö, Robert Winton Jät och Ove Löfqvist. Recipienderna åtföljdes bland annat av

sina faddrar Gösta Sandgren OM och FFFB Bertil Axelsson i S:t Johanneslogen Kronoberg. Totalt deltog fyrtiotal bröder i sammankomsten. Säckpipa Efter logens avslutande skedde utmarsch under säckpipemusik ”Amazing Grace” av ”The Piper”, broder Magnus Hedin från Växjö. Före brödramåltiden skedde en recitation av Burns poesi och mer säckpipa spelades av ”The Piper”. Krögarparet Koushult serverade en förrätt med lax och sedan en traditionsenlig Burns supper med Haggis som beställts

från Skottland. Till detta dracks det skotsk whisky. Innan brödramåltiden avslutades gav broder Hans Edenvall en kort historik över Robert Burns liv och leverne och avslutade med en dikt i Robert Burns anda med temat ”fånga dagen”. Brödragemenskapen fortsatte sedan under gemytliga former i det Blå kabinettet. Detta var andra gången som Burns Night genomfördes i S:t Andreas Logen Carl Johans regi och nu har detta alltså blivit en tradition. Text och foto: MATHS DACKEHAG Robert Burns (1759–1796)

En Burnsmiddag är ett firande av poeten och frimuraren Robert Burns liv och poesi. Burns är upphovsman till många dikter på lågskotska. Middagarna hålls normalt på eller nära poetens födelsedag, 25 januari, som ibland kallas för Robert Burns Day eller Burns Night (lågskotska Burns Nicht). Burnsmiddagar är vanligast i Skottland och Nordirland men förekommer överallt där det finns Ro-

bert Burns-sällskap, skotska sällskap, utlandsskottar eller entusiaster för Burns poesi. De första middagarna hölls i Ayrshire redan vid slutet av 1700-talet av Robert Burns vänner och ända sedan dess har de varit en regelbundet återkommande företeelse. Det första Burnssällskapet, känt som The Mother Club, grundades 1801 i Greenock av handelsmän födda i Ayrshire, varav en del hade känt Burns personligen.

Burnsmiddagar kan vara både formella och informella. Oavsett vilket ingår haggis – en traditionell skotsk rätt som Burns hyllade i dikten ”Address to a Haggis”, skotsk whisky och uppläsning av Burns poesi. Formella middagar hålls av sådana organisationer som Burnssällskap, frimurarna och så kallade. ”St. Andrews Societies”. (Aposteln Anderas är Skottlands skyddshelgon.) Källa: Wikipedia

Upplev Kina hösten 2012 – en resa speciellt för Dig! Av frimurare, för frimurare, med frimurare

En fantastisk resa i ett underbart land – där du får möjlighet att verkligen uppleva landet Kina, det Kinesiska folket och kulturen! 9-23 oktober 2012 åker vi på en 15 dagars rundresa till Kina. Detta är en unik specialresa som normalt inte finns på marknaden. Allt är inkluderat, flygbiljetter, hotell, mat och dryck, inträden och dricks.

Vi flyger vidare till Guilin, där vi besöker te-plantage. Vi tar oss vidare till Yangshou med båt, genom det fantastiska landskapet med ”sockertoppsbergen” och sedan besök vid droppstensgrottan på vår väg tillbaka. Ett lugnt tempo med dagsutflykter i Yangshou väntar oss nu, besök på dagis, shopping, gatuliv och en närhet till den kinesiska kulturen. Vi får därefter återvänta till Peking och shoppa, och uppleva ännu mer av denna spännande stad.

Höjdpunkterna är många, under vår första del av resan besöker vi bland annat Peking, vi kommer få uppleva Sommarpalatset, Himmelska fridens torg, Förbjudna staden, Himmelska templet och lite till. Vi flyger vidare till Xian, där vi besöker terracottaarmén, örtmarknad, sidenfabrik, jadefabrik, ett tempel och en matmarknad.

Denna resa visar det bästa av Kina och görs i samarbete med Lotus Travel AB som är teknisk arrangör. Allt detta får ni för ca 28 500 kr.

Detta är absolut en mycket prisvärd resa, så beställ mer information om resorna nu. För program och övrig information kontakta Broder Sebastian Grimhäll, helst skriftligen på: Ängsholmsgränd 13, 127 42 Skärholmen. Alt sebastian.grimhall@gmail.com, Mobiltelefon 0731-83 98 98 så får du program och anmälningsblankett. 19

Vishet, styrka och fägring när De Tre Blossen fyllde 90 Brödraföreningen De Tre Blossen i Ludvika har fyllt 90 år. Jubileet firades vid årets högtidsdag 30 mars. Kvällen präglades starkt av föreningens namn. De välkända begreppen vishet, styrka och fägring genom de tre blossen uttrycktes kvällen igenom både fysiskt och i symbolik.

rearmade ljus fanns överallt. Till och med tårtorna till kaffet var försedda med symbolverket. Allt gav en fin inramning till de 90 årens verksamhet i Ludvika. Föreningens bildades på sin första högtidsdag den 24 mars 1922. Människans värde – I Ludvika är vi unga i det mer än 275 år gamla svenska frimureriet. Vi kan ändå stoltsera med att vi är äldsta och även största brödraförening i vår Värmländska Provinsialloge, framhöll ordförande Henrik Stomberg i sitt högtidstal. – Men oavsett tid och rum har vår situation varit, och är den samma i denna dag. Frimureriet fyller väl sin plats med att söka kärlek och gemenskap, samt att bibehålla människan och människans värde i vårt samhälle. Detta sett mot bakgrund att vår nutid kan upplevas otrygg när levnadsformer och värderingar hela tiden förändras, och att det inte längre finns en självklar gemensam ideologisk plattform varken när det gäller livsåskådning eller moraliska bedömningar. – Här ger oss arbetet i vår Orden hjälp till reflexion. Här kan vi överlämna oss till sådant som skänker frid, tillfredsställelse och glädje som förädlar. Krusiduller Antalet medlemmar vid bildandet var imponerande 79. En dåtida kommentar löd ”hvaraf en afgått genom döden och en på grund afflyttning, hvaremot två tillkommit”. I dag har föreningen 121 medlemmar efter ett gott uppsving de senaste åren med glädjande många nytillkomna. I högtidstalet läste Henrik Stomberg valda delar ur första protokollet från 1922, skrivet på gammalsvensk

De Tre Blossen stod i centrum och symboliserades på många sätt. Bland annat i specialkomponerat trearmat ljus och garnerad tårta, serverad till kaffet av kvällens kökschef Erik Engström och hans manskap.

Utställningen med material från svunna tider väckte uppmärksamhet.

Staffan Bruzelius och Tomas Rudh lät sig väl smaka av 90-årstårtan, med komplett inramning av tre bloss i variationer.

prosa med många krusiduller. Bland annat: ”I cirkulären till intresserade blef resultatet att så godt som hvarje tillfrågad broder inom den tänkta rayonen anmälde sitt medlemskap. På några få undantag när, där vhore de afböjande svaren beroende på för långt afstånd i rayonens periferi”. I sommarnatt Vid 90-årsfesten påmindes man om

Bengt Bäcklin, sittande, var en av gästerna som återknöt bekantskapen med bland andra från vänster Thorbjörn Tomtlund, Magnus Erbing och Gösta Bergström.

den första tiden genom att lyssna till ett av kompositören Knut Söderströms mest berömda och spelade musikverk ”I sommarnatt”, framfört under stjärnhimlen. Knut Söderström var De Tre Blossens musikföreståndare under många år. Han skrev också en särskild kantat för sin Brödraförening, med text av Gustaf Petrenius, vars sista vers avslutade högtidstalet:

Brinn, våra bloss, till allas bästa till Ordens gagn och Bröders väl! Brinn våra bloss, och må sig fästa ett återsken uti vår själ! Brinn att oss ljusets sanning bära! Brinn till Den Trefalt stores ära! Text och foto: JAN-OLOV SCHRÖDER

En fantastisk resa i länderna runt Mekongfloden 3-18 November 2012 åker vi – Var med du också!

En unik resa genom Sydostasiens kulturer, från storstäder till flytande byar på en av Asiens längsta floder. Detta är en specialresa som normalt inte finns på marknaden. Allt är inkluderat, flygbiljetter, visum, hotell, mat och dryck, inträden och dricks.

Efter dessa historiska platser får vi uppleva storstaden Saigon, numera känd som Ho Chi Minh, och bland annat det före detta Sydvietnamesiska presidentpalatset med dess underjordiska gångar, det gamla franska stadshuset, Notre Dame samt Sydostasiens vackraste postkontor.

Bland höjdpunkterna under resans första del finner vi Chinatown i Bankok, nattmarknad i Chiang Rai, de relativt outforskade naturområdena kring Norra Laos, Pak Ou-grottorna med sina tusentals buddastatyer och Kungapalatset i Luang Prabang, en stad där vi också besöker silkesvävare.

Från Ho Chi Minh ger vi oss ut på Mekong-deltat, där vi får uppleva små byar, lokal frukt, traditionell musik och en plats där man tillverkar godis av kokos. Sist men inte minst besöker vi Cuchi-tunnlarna, det tjugo mil långa tunnelsystemet fransmännen började bygga under motståndskrigen men som inte fulländades förrän under Vietnamkriget.

Efter en flygresa till Siem Reap besöker vi under några dagar Tonle Saps flytande byar och ruinstaden Angkor, känd för Angkor Wat, Angkor Thom och djungeltemplet Ta Phrom.

Allt detta och mer därtill får ni för ca 31 000 kr.

Det vackra Frimurarhuset på Peter-Lenné-Strasse 1-3 i stadsdelen Darlem i Berlin.

Frimurarnas hus i Berlin bombades sönder Är man utomlands och har sitt frimurarpass med sig är det aldrig fel att besöka en främmande loge. Broder Stefan Woldt från Vassmolösa i Kalmar län delger gärna Frimurarens läsare vilken behållning och vilka lärdomar man kan få av ett sådant besök:

samband med en resa till Berlin, så sökte jag via Internet på loger i staden. Där fanns ”Die Große Landesloge der Freimaurer von Deutschland” (GLLFvD oder GLL), som arbetar efter en modifierad ritual av det svenska systemet och har sitt Ordenshus i stadsdelen Darlem i Berlin. Jag skickade ett mail till Ordenshuset och fick kontakt med Paul Schmitz, OM i Johanneslogen Kurfürstin Luise Henriette och OM i Andreaslogen Indissolubilis. Så en onsdagskväll begav jag mig via S-Bahn och U-Bahn från hotellet vid Alexanderplatz ut till stadsdelen Dar-

lem och tunnelbanestationen Podbielskiallee. Ordenshuset låg två kvarter från stationen, så det var lätt att hitta. Grad II Logen för kvällen var i grad II, och det var Johanneslogerna ”Zum Todtenkopfe und Phönix” och ”Zum Goldenen Schiff” som skulle genomföra logearbetet. Tiden för logen var utsatt till kl 20 och jag var tidigt på plats och fick sitta ner i en magnifik entréhall tills en broder kom och mötte upp och visade in mig i en liten matsal som var dukad och vidare till ett litet rum innanför. 22

Här skulle alla bröder samlas innan loge. Det började anlända bröder och jag hade svårt att få grepp om vilka de var, då deras tillhörighet inte bara var de två som skulle genomföra kvällens loge utan det var även bröder från de övriga elva Johannesloger som också arbetar i Ordenshuset. Röd tråd Jag fick till slut bra kontakt med en broder av grad VI från Johanneslogen ”Friedrich zur lichten Höhe”. Han var fadder till en av de tre lärlingebröder som skulle recipiera under kvällen. Alla väntade med att ta på sina grad-

band tills ceremonimästaren kom och meddelande att logen ska börja. Jag syntes väl i min grad VII-mundering, då alla övriga var klädda i Johannesgrader. Alla med grad III eller högre bar mästaregradband. Vi ställde upp och två och två och följde ceremonimästaren arm i arm till Johannessalen där ämbetsmännen redan intagit sina platser. Det röda tråden för grad II fanns där, men det kändes att det gått lång tid sedan våra gemensamma ritualer skrevs. Efter avslutad loge, var det brödramåltid. Här var stämningen mer avslappnad som om alla var bröder på riktigt. Måltiden bestod av bröd, ”Hackepeter”, rå lök och inlagd gurka och till dryck bjöds Flensburger Pils, med bygelkork. Öppnandet av ölen var ett gemensamt ”plopp” och brödramåltiden var därmed öppnad. Det stora problemet i Berlin är att få nya sökanden till de 13 Johanneslogerna som har sitt säte i Ordenshuset. Rekryteringen går till så att det vissa kvällar i månaden anordnas föreläsningar för nyfikna och samtidigt ges möjlighet att ställa frågor. För dem

som då visat sig flitiga under cirka ett år, ordnas ett möte och det utses två faddrar och en ansökan om inträde skrivs. Lite historik om några av logerna i Ordenshuset: Johanneslogen Zum Todtenkopfe und Phönix, grundades 1772 i Königsberg. Efter kriget startade några av dess ursprungliga bröder upp logen igen, men nu i Berlin. Har idag cirka 45 medlemmar. Johanneslogen Zum Goldenen Schiff, grundades 1771 i Berlin och har idag endast 10 medlemmar. Andreasloge Indissolubilis grundades 1776 och Provinziallogen Berlin-Brandenburg i Berlin, grundades 2005. Och lite historik om Ordenshusen i Berlin: 1786 köpte Friedrich Nicolai en tomt på Oranienburger Strasse och efter en byggtid av två år fick Grosse Landeslogen, 1791 tillträde till byggnaden. Fastigheten förblev dock i privat ägo fram till 1821, då Grosse Landeslogen övertog fastigheten. 1839 gjordes en tillbyggnad och hu-

set fick en ny fasad. Då medlemsantalet stigit till 1 200 gjordes ytterligare en tillbyggnad 1845. Men med tiden behövdes större lokaler. Byggandet av ett andra ordenshus på Eisenacher Strasse påbörjades 1898 och det invigdes 1900. På en yta av 15 000 m2 fanns åtta Tempelsalar, två stora festsalar, två församlingssalar, tre konferenssalar, sex tjänstelägenheter, arkiv, museum och kontorsrum. Plundrades Genom Nationalsocialismens maktövertagande förlorades dock det ordenshuset 1935. Under kriget skadades dessutom byggnaden svårt av bomber och plundring. Ändå kunde man redan i december 1945 återuppta logearbetet i byggnadens källarutrymmen. Då själva byggnaden var så svårt skadad att en återuppbyggnad inte var möjlig, såldes fastigheten så småningom. Det tredje ordenshuset, som jag besökte, inköptes istället och ligger på Peter-Lenné-Strasse. Text och foto: STEFAN WOLDT

Kalmarbesök i Rostock

esök i andra loger är alltid berikande och lite annorlunda – inte minst utomlands. Det kan sex ämbetsmän från logen Carl intyga efter ett besök i Rostock för att delta i en arbetsloge i första graden. Logen Tempel der Wahrheit är en avdelning av Grosse Landesloge der Freimaurer von Deutschland och til�lämpar således det svenska systemet. Den räknar sin historia tillbaka till 1800, men har sedan dess upplevt skiftande öden. 1935 stängdes logen av nationalsocialisterna och logehuset, biblioteket och tillgångarna beslagtogs. Under kommunisttiden fanns inte heller några möjligheter till frimureri och först 1992 kunde den ärevördiga logen återupprättas genom bröder från Bremen. Logen kan väl fortfarande sägas befinna sig i ett uppbyggnadsskede och har idag 35 medlemmar. Initiativtagare till resan var Stefan Woldt, AS, som också svarat för arrangemangen kring resan. Uppskattningen över besöket från Sverige var påfallande och värmen som mötte besökarna var mycket påtaglig. Werner

Oavsett egen grad är de tyska ämbetsmännen klädda som Johannesmästare vid arbete i Johannesgraderna.

Pogatscher framförde en hälsning från Kalmar och uttryckte en förhoppning om fortsatta kontakter och Nils Fredrik Aurelius berättade om Kalmars historia och förbindelserna med Rostock och påpekade att Östersjön nu, efter alla historiska omvälvningar, åter är ett hav som förenar. I själva logen var det mycket som var välbekant som de höga hattarna med mera som man känner igen från

exempelvis Danmark. Der Redner, det vill säga talmannen, professor dr. Hans W Pau höll ett tankeväckande anförande om det grundläggande i frimureriet och de av oss som inte har tyskan som modersmål kunde glädjas åt att skolkunskaperna räckte ganska långt. Text och foto: STEFAN WOLDT och NILS FREDRIK AURELIUS

Okänd fotograf år 1900

Skjutsade man sin chef till logen kunde man lika gärna följa med in och jobba där.

Olof Håkansson från Sturkö recipierade som tjänande broder 1973

Tjänstefolk fick arbeta även i logen Många yngre bröder stöter då och då frågande på begreppet ”Tjänande Broder”. Det var Frimurarbröder som hade en speciell ställning i logen med särskilda regler för bland annat gradgivning. Dessa bröder var relativt vanliga förr, men i modern tid är titeln avskaffad.

akgrunden till systemet med en indelning i tjänande och verkande bröder är att söka i de sociala förhållanden som rådde vid tiden för det tidiga frimureriet. De personer som blev medlemmar kom från samhällets översta skikt eller strax därunder. De flesta hade tjänstefolk och det kan då ha fallit sig naturligt för dem att till logesammankomsterna ta med sig någon som kunde hjälpa till med betjäning med mera, precis som hemma. Tidigt var en tjänande broders ställning nära förbunden med hans husbondes. Det var då nödvändigt att han också blev invigd i frimureriets hemligheter. De tjänade bröderna valdes in i sin befattning redan som Lärlingebroder i Johanneslogen. Deras sysslor var ”städning” av logen, bevakning av dess yttre ingångar, kallelse till sammankomster, uppassning vid måltider, ärendes uträttande och liknande. De tjänande bröderna stod under ordförande mästarens befäl och under uppsikt av de bevakande bröderna. En tjänande broder hade inte ”säte och stämma” i logen men skulle av övriga bröder bemötas broderligen. Man kunde inte heller bli ämbetsman i logen, eftersom man hade andra uppgifter att utföra. Det fanns inga in-

struktioner ty allt gick i arv mellan de tjänande bröderna. Det fanns alltså ett dubbelt brödraskap – de tjänande bröderna var bröder på ett vis och de andra på ett annat. Reception av tjänande bröder var inte så omfattande som för de verkande bröderna. Från grad IV - V var det inte heller samma gradprydnader. Dessa var utformade ungefär som de som ämbetsmännen har idag. De rätta gradbanden erhölls först efter 1980. De tjänande bröderna betalade inga receptionsavgifter. Begreppet tjänande bröder togs bort genom OSK:s cirkulär 2/1979. De tjänande bröderna erbjöds att fortsätta att utföra sina arbetsuppgifter. De skulle då erhålla de resterande graderna gratis.

I Karlskrona är Olof Håkansson, född 1928, den ende av de tjänande bröderna som ännu finns kvar i livet. Han recipierade i graderna I till VII först som tjänande broder och sedan som verkande medlem. 1992 fick han X:e graden. De yrkeskategorier som förekommit bland de tjänande bröderna under åren kan bland annat nämnas: musicant, oboist, vaktmästare, betjent, kontorist, kypare och kusk. Vi nuvarande bröder inom Orden har all anledning att uttrycka vår stora tacksamhet för det uppoffrande och ovärderliga arbete för logens bästa som dessa tjänande bröder utfört under de gångna åren. Text och foto: MATHS DACKEHAG

MATRIKEL 2012

2012 års matrikel utkommer bara med ämbetsmannadel Matrikeln beräknas utkomma under september månad 2012. Pris vid avhämtning 130 kr. Vid hemsändning inklusive porto 170 kr. Beställning för avhämtning skall göras på lista hos loge eller brödraförening. Beställning för hemsändning sker genom insättning av 170 kr på Svenska Frimurare Ordens postgiro nr 34 40 – 5. Glöm inte att ange namn och adress. V v texta.

ORDENS KANSLI

SJL Carl i Kalmar, Bengt Bengtsson som från frimurarna i Kalmar överlämnade två insamlingshåvar som i varje detalj och varje hantverk hade ett frimureriskt symbolspråk som fick alla närvarande att ge en varm applåd. Bengt Bengtsson lyckades avsluta med en tillönskan om att SJL Gustaf med denna gåva skulle kunna håva hem stora resurser till barmhärtighetsarbetet.

OM Tomas Thaung var bara 3:e sekreterare när hans far Ove ledde 225 års jubileet. Denna gång var det hans ansvar.

SJL Gustaf firade 250 år i 12 timmar

et blev en lång dag för medlemmar och gäster när Sankt Johanneslogen Gustaf i Karlskrona bjöd in till 250 års jubileum den 31 mars. Logen – som är den fjärde äldsta i landet, och den första utanför dåvarande storstäderna Stockholm och Göteborg firade sin högtidsloge i landets äldsta i bruk varande frimurarhus. Högtidsgudstjänsten hölls i Kungliga Amiralitetskyrkan Ulrica Pia byggd 1685 och banketten i Stadshotellets stora sal känd från ett antal Amaranterbaler med mera. – Det är härligt utbrast Johan Schreil OHT, Karlskronas grand old man, 95 år gammal, att få umgås med frimurare i ett halvt dygn, till Ordens Stormästare som hade valt denna fantastiska högtid som ett av sina sista officiella logebesök. OM Tomas Thaung verkade också glad över att nästan ha kommit i mål med firandet. Han hade lite att brås på. Hans far, Ove, satt som OM i 12 år men fick förlängt förordnande för

att kunna leda 225 års jubileet. Tomas har varit OM i Gustaf i 6 år och fått förlängt förordnande för att genomföra 250 års jubileet. Äpplet föll inte så långt från päronträdet, och när man tittat på målningen ser man hur lika far och son är. Fast då – för 25 år sedan var Tomas bara 3:e sekreterare. Buffé lyckat drag Det visade sig vara något av ett genidrag att bjuda in till en buffé strax efter kl 11 på förmiddagen, och bröderna kom mangrant för att njuta av plockmaten och av varandras gemenskap. Från Hilleröd i Danmark i väster till Kalmar i Öster, från Stockholm i norr och Malmö i söder hade man svarat ja på inbjudan att få fira 250 års oavbrutet frimureriskt arbete, varav dessvärre de första årens 30–åriga historia förtärdes av den brand 1792 som så när ödelade hela dåvarande innerstaden i Karlskrona. Under buffén gratulerades också och den som jag vill nämna är OM i 26

Högtidsloge fyllde Johannessal Man kan gott säga att bröderna under muntert sorl samlades till loge i den nästan fullsatta Johannessalen. De fyra ceremonimästarna drog också sitt strå till stacken genom att med muntra tillrop och leende ögon lyckas samla ihop de olika grupper som skulle visas till sina platser. Allt gick som en dans. Om högtidslogen kan bara det sägas att väl repeterat, bra genomfört, tankeväckande tal och framställningar, dessutom föredömligt korta, gjorde logearbetet till en positiv upplevelse, trots att det som vanligt blev allt varmare allteftersom tiden led. Trevligt damprogram Under tiden hade damerna delats upp i ett par grupper som fick besöka Porseleinsmuseet och Marinens planetarium, men av förklarliga skäl kan bara deras glada kommentarer efter utflykten och lunchen på Kulenovic museum tas till intäkt av att man haft en trevlig eftermiddag. Utöver damprogrammet hade man också producerat en trevlig minnesbok över de första 250 åren av frimureriskt arbete i Karlskrona.

Mats Hindriksson Rosenbom var aldrig frimurare, han frös ihjäl vid juletid 1717, det år som brukar räknas som det spekulativa frimureriets födelseår. Men sedan dess har han som fattigbössa på samma sätt som frimurarna samlat pengar för att stödja samhällets olycksbarn.

Jämjö kammarkör under ledning av Mats Alexandersson förgyllde gudstjänsten med körverk av frimuraren Mozart.

Det var kanske inte så många av gästerna som insåg att man vid trappen till Amiralitetskyrkan mötte en i själen frimurarfrände i fattigbössan Rosenbom. Mats Hindriksson Rosenbom knackade en vinterkväll år 1717 på hos bildhuggaren Kolbe och bad om en allmosa, men blev bryskt utslängd. Rosenbom blev så rädd för Kolbe att han gömde sig vid kyrktrappen. Dagen efter hittades han ihjälfrusen. Kolbe gjorde då en fattigbössa av den gamla korpralen. Originalet står innanför kyrkporten men utanför till alla barns glädje kan man fortfarande få klättra upp, lyfta på hatten och ge sin skärv. Ödmjukast jag er ber; fast rösten min är matt; kom lägg en penning ner; men lyften på min hatt…

Du är med i jubileumsboken Olle – visar Per Werner trotjänaren Olof Håkansson.

Säll är den som låter sig vårda om de fattige… Det lär räknads in upp till 60 000 kr om året från hans bedjande stämma. Men det verkade som om Rosenboms ande fanns med kyrkobesökarna. Den kollekt som samlades in till Världens barn uppgick till drygt 5 000 kr, och tillsammans med insamlingarna i logen gav de ett handfast bevis på generositet och omtanke. Festbankett i högtidssal Banketten var naturligtvis dagens höjdpunkt, inte minst beroende på alla vackra damer i underbara kreationer, som i alla fall enligt OM Tomas Thaung kontrasterade mot den koloni av pingviner som förde dem till bordet. OM passade också på att tacka tjänstgörande ämbetsmän och framför allt de fyra ceremonimästarna som i nästan ett år planerat och nu genomfört jubileumsfestligheterna. Mikael Runeke belönades med en vacker mässingskaraff – tro inte att den är tom – man kan väl inte ge bort tomglas, kommenterade OM gåvan, och de andra tre, Tomas Gustafsson, Dan Källström, och Joakim Santonsson fick var sin ljusstake i form av ett ankare – hoppets symbol. Menyn var utsökt, vinet gott, serveringen skedde lättsamt och professionellt, och bland talen skall bara nämnas ledaren för Kronans Coldin som haft sina sammanträden i Frimurarehuset sedan 1821 och som gåva överlämnade en summa till fastighetens byggkassa. Styrande Recor Leif Carlsson citerade ett protokoll från 19 maj 1821 där det sades att utrustningen utsattes för väder och vind både sommar och vinter 27

och att man därför måste stödja husets skötsel. Självklart uppvaktade Skånska Provinsiallogen också liksom den danska logen Fredrik från Hilleröd. När Ordens Stormästare Anders Fahlman gratulerade fick SJL Gustaf en bordsplakett i guld, den största storleken, värdigt ett 250 årigt rätvinkligt arbete. Han tackade också för hela dagens fantastiska upplevelser och för den förplägnad som vi erhålligt. En liten paus med erbjudande om avec och en läcker tårtbit följde och gav alla en möjlighet att sträcka på benen. Och dessa skulle snart sätta fart på dansen som gjorde att de flesta såg den 1 april randas innan festligheterna var över. Text och foto: KJELL MAZETTI

Minnesskriften ”Frimurarna i Karlskrona 250 år, 1752-2012” kan intresserade bröder beställa genom att betala in 150 kr Plusgiro 32 49 84-4, ange ”minnesskrift” och tydligt namn och adress dit den ska skickas. Skriften inleds med en beskrivning av 1700-talet och frimureriets utveckling. Formatet är A5, på drygt 90 sidor och skriften rikligt illustrerad med färgbilder.

Den Höga Beskyddaren av Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse, Prinsessan Christina, Fru Magnuson, delar traditionsenligt ut forskningsanslag, här till professor Karin Schenck-Gustafsson, assisterad av stiftelsens ordförande Peter Möller.

Anslag till medicinsk forskning Totalt delas årligen ut över 35 miljoner kr från stiftelser och fonder med anknytning till Svenska Frimurare Orden. Förutom till forskning inom pediatrik och geriatrik går bidrag även till musik-, konst- och kulturliv samt till stöd för behövande barn, ungdomar och äldre.

onung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse har enligt sina stadgar som huvudsaklig målsättning att utöva hjälpverksamhet bland behövande med företräde för ålderstigna och att främja vetenskaplig forskning till förmån för åldringsvården. Under våren har 56 forskare runt om i Sverige och även i Finland fått ta emot forskningsanslag på totalt 10,5 miljoner kr. Här är en presentation av vad årets forskningsanslag från stiftelsen kommer att användas till: Fem forskare från Göteborg; Professor Kaj Blennow, Professor Sven Enerbäck, Professor Anders Lindén, Docent Mattias Lorentzon och Professor Dan Mellström

Dessa har tilldelats forskningsanslag med totalt 1.2 miljoner kronor för studier av Alzheimers sjukdom, diabetes, KOL, benskörhet och höftledsförslitningar. Elva forskare från Linköping delar på 2,1 miljoner kr; Professor Per Aspenberg, Professor Anna-Christina Ek, Professor Fredrik Elinder, Professor Per Fagerholm, Professor Tiny Jaarsma, Professor Toste Länne, Professor Jan Marcusson, Docent Anders Persson, Professor Anna Strömberg, Professor Stefan Thor och Professor Carl Johan Östgren. Bidrag har lämnats för undersökningar av sårläkning, trycksår, nervled28

ningsstörningar kopplade till demens, konstgjorda hornhinnor i ögat, hjärtsvikt, pulsåderbråck i buken, Alzheimers sjukdom samt diabetes. Sex forskare från Umeå har tilldelats anslag med totalt 1,15 miljoner kronor; Professor Anders Bergh, Professor Yngve Gustafson, Med dr Niklas Lenfeldt, Professor Lars Nyberg, Professor Thomas Sandström och Professor Ingrid Strömberg Här handlar forskningen om prostatatumörer, effekter av fysisk träning vid demens, undersökningar med magnetkamera vid Parkinsons sjukdom, minnesforskning vid demens, KOL samt koordinationsabnormiteter vid behandling av Parkinsons sjukdom.

”Här ser man hur medel som under generationer samlats in av frimurarbröder, kommer samhället till del, sa Ordens räntmästare R&K Carl-Gustaf Piehl när han talade till de forskare som samlats i Stockholm för att ta emot sina forskningsanslag.

Ledamoten i Frimuarestiftelsens styrelse, Kaj Gustafsson, flankeras av Josefin Skogsberg som forskar om hjärtsjukdomar och Åsa Gransjön Craftman som studerar läkemedelsadministration inom hemtjänsten.

Sju forskare verksamma i Malmö och Lund delar på totalt 1,3 miljoner kr; Professor Patrik Brundin, Professor Susanne Iwarsson, Docent Ulf Jakobsson, Professor Arne Lindgren, Professor Bodil Ohlsson, Professor Jan Sundquist och Professor Kristina Åkesson. De projekt som har erhållit bidrag rör Parkinsons sjukdom, omvårdnadsfrågor, rehabilitering efter stroke, diabetes, hjärt-kärlsjukdom hos äldre samt risker för skelettfrakturer bland kvinnor. Vid en ceremoni i Stor Capitlet i Finland utdelades forskningsanslag på totalt 0,7 miljoner kr till fyra forskare; Professor Kaisu Pitkälä,

Med dr Regina Santamäki Fischer, Professor Timo Strandberg och Professor Reijo Tilvis. Deras studier berör rehabilitering vid demens, riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom bland äldre män, faktorer som påverkar åldrandet bland kvinnor samt samband mellan nedsatt muskelfunktion, sjuklighet och dödlighet hos äldre män. Slutligen har stiftelsen delat ut inte mindre än 23 anslag till forskare från Stockholm och Uppsala på tillsammans 4,05 miljoner kr; Docent Leif Ahrengart, Professor Alejandro Bertorello, Professor Maria Eriksdotter-Jönhagen, Professor Laura Fratiglioni, 29

Professor Caroline Graff, Högskoleadjunkt Åsa Gransjön Craftman, Professor Göran Hansson, Docent Margareta Hedström, Professor Maj-Lis Hellénius, Professor Rolf Hultcrantz, Professor Gunilla Källenius, Professor Lars Larsson, Professor John Pernow, Dr Neil Portwood, Ph.D, Professor Mårten Rosenqvist, Professor Karin Schenck-Gustafsson, Med dr Josefin Skogsberg, Professor Magnus Sköld, Högskoleadjunkt Anna Swall, Professor Per Söderberg, Professor Mats Trulsson, Docent Hui-Xin Wang och Docent Inger Wårdh. Bland de undersökningar som har erhållit bidrag här kan nämnas studier som kan förklara mekanismer vid högt blodtryck, behandling av Alzheimers sjukdom med tillväxtfaktorer, genetiska studier vid Alzheimers sjukdom, åderförkalkning och inflammation, risker med fysisk inaktivitet, inflammatoriska leversjukdomar, diabetes, tandvårdsproblem hos äldre, hjärtflimmer och utredning av kranskärlssjukdom bland kvinnor. Text och foto: LARS BILLSTRÖM

Brödraföreningen Saltsjön arbetar målmedvetet med att rekrytera yngre bröder. Vid föreningens 30-årsjubileum dominerades också musiken av lärlingebröder. Joakim Andersson vid flygeln flankeras av Harald Nygren och William Baker. Bakom dem på klarinett spelade Lars-Gösta Dahlström.

Stockholms första brödraförening fyllde 30 år ”Det behövs ingen brödraförening där det redan finns Johannesloger”! Det var hårt motstånd som mötte de unga bröder som ville starta Stockholms första brödraförening, Saltsjön, år 1981.

en nu har Saltsjön firat sitt 30-årsjubileum ute i förorten Saltsjöbaden. Och trots att Saltsjön relativt snart också följdes av ytterligare tre brödraföreningar i Stockholm plus ytterligare en i närliggande Södertälje 1987, så har antalet Johannesloger i Stockholm ökat i antal till fem stycken. Ur brödraföreningar i Stockholms närhet har det dessutom vuxit fram ytterligare två Johannesloger. Detta och att närmare 100 bröder var närvarade vid Saltsjöns jubileumssammankomst kan bara tolkas som att brödraföreningarna har fått stor betydelse för frimureriets utveckling.

Sex av Saltsjöns Ordföranden fanns med på jubileet. Den första, för 30 år sedan var Jan Winblad von Walter, som berättar hur brödraföreningen bildades: – Då för 31 år sedan var jag Andre CM i St. Erik och lagom aktiv men tyckte att frimureriet för mig började, som man säger, ”gå i stå”. Varje ceremoni var mycket lik den andra. Någon enstaka gång var talmanstalet intressant och framåtledande, men oftare det förväntade. – Vid en brödramåltid, i St. Erik berättade jag för min morbror, Stormästarens dåvarande Prokurator Gustaf Piehl, att jag saknade föredrag och 30

samtal i logen som kunde leda framåt och öka delaktigheten i ceremonierna. Han svarade då att det sker i en brödraförening och uppmanade mig att starta en sådan. Motstånd – Jag hade aldrig besökt någon brödraförening och visste inget om dem. Men jag tog upp frågan med några andra bröder och det visade sig att jag inte var ensam om att tycka att det behövdes mer än att besöka logerna för att bibehålla intresset för frimureriet. – Resten är känd historia, vi blev snart en grupp som på olika områden tog fram fakta, kontaktade höga

bröder och arbetade fram ett förslag. Lokal och ekonomi med logeinredning var en utmaning, en annan hur upptagningsområdet skulle se ut. Men med högt beskydd gick det rätt fort att samla sig runt en skrivelse om att få starta en brödraförening i Saltsjöbaden. Jag och ytterligare några bröder bodde där och kunde bilda en bas. – Rätt snart dök det emellertid upp motstånd i Stamhuset. En oro för att brödraföreningen skulle ta besökare från logerna uttrycktes rätt tydligt och

oväntat energiskt motstånd dök upp från logedirektoriet. – Men Gustaf hade förankrat frågan hos prins Bertil, dåvarande Stormästaren, och vår ansökan mottogs väl och vi kunde börja skriva lokalkontrakt, värva medlemmar och framförallt aktivt förklara för bröder vad som är målet med en brödraförening. Och den 23 januari 1982 hade vi vår första sammankomst, berättar Jan. Vid föreningens jubileum deltog förutom de förutvarande Ordföran-

Saltsjöns förste O Jan Winblad von Walter vid sidan av Sveas PM Bo Hansson. Jans ovanliga regalier kommer från Spanien där han numra bor och har en hög befattning inom det spanska frimureriet.

Bröderna fick information om Uppenbarelsekyrkan.

dena, många av brödraföreningens ämbetsmän under åren och extra glädjande tyckte dagens O, Frank Hammarin, var att många av de ursprungliga grundarna var på plats. Johannesbröder Föreningen har arbetat målmedvetet för att rekrytera nya bröder och framför allt johannesbröder. – Vi har därmed faktiskt sänkt medelåldern med några år, trots att alla de ursprungliga bröderna som finns kvar, naturligtvis har den högsta graden i dag, säger Frank Hammarin. Många intressanta föredrag har hållits i Saltsjön under årens lopp i en scoutstuga i Tattby i Saltsjöbaden som från början var brödraföreningens hemvist. Sedan några år tillbaka har man dock flyttat till närliggande Uppenbarelsekyrkans församlingshem och därför föll det sig naturligt att vid jubileet ersätta föredraget med en visning och presentation av kyrkan som ligger vackert på en granithöjd vid liten vik som leder ut till Östersjön. Kyrkan ritades i jugendstil av Ferdinand Boberg och donerades av bankiren Knut Wallenberg till församlingen med mark och inventarier. Invigningen ägde rum i maj 1913 i samband med Wallenbergs sextioårsdag. Text och foto: LARS BILLSTRÖM

Tre länder delade med sig av sin Caritas-verksamhet. Här representerade av frimurarna Michael Thyrring, OM i Kosmos i Helsingör, Bent Bjarnason, O i BD på Island och Per-Otto Gullaksen, O i Velgjørenhetsdirektoriet i Norge.

Samarbete över gränser ger bättre hjälp Det hör inte till vanligheterna att andra ordnar deltar i Frimurarordens aktiviteter, men på Barmhärtighetsdirektoriets, BD, seminarium tidigare i år deltog inte bara frimurarbröder från Island, Norge och Danmark. Det gjorde även representanter för Timmermansorden, Odd Fellow och Johanniterorden.

emat för seminariet var ”Caritas i ett gränslöst perspektiv”, vilket förklarar de främmande gästerna. Tanken var att ge och få inspiration över just gränserna genom att berätta om hur man i sina olika organisationer arbetar med caritas såväl externt som internt. Ett BD-seminarium var något som infördes årligen med början år 2007. Rubrikerna har varierat från år till år, men syftet varje gång har varit att öka engagemanget och effektiviteten i caritasarbetet. Inklusive gästerna var det drygt

40 bröder som samlats för att ta del av varandras erfarenheter. Också hur man arbetar med medlemsvård och rekrytering var ett angeläget ämne under dagen. Efter en inledning av BD:s ordförande Ingmar Börjesson redogjorde BD-ledamoten Bo Lindquist om pågående medlemsvårdande projekt. 600 försvinner – Frimurarorden får cirka 850 nya medlemmar varje år, men det ”försvann” också cirka 600 under 2011. Ansvaret för medlemsvården ligger till stor del på våra OM/O ute i verk32

samheten, sa Bo Lindquist. Man kan exempelvis tydligt se att bröder som aktiveras med uppdrag eller som ämbetsmän, i mycket högre grad fortsätter sin vandring. Faddrarnas viktiga roll belystes av Mårten Sandberg, också han ledamot av BD. – Fadderbroschyren är nog bra, sa han. Men det är inte bara att sätta den i händerna på folk. Det behövs även samtal och kanske utbildning eller tidiga samtal med faddrarna. – Det har gjorts enkäter bland nyblivna bröder för att utröna hur man

”luksus”-problem. I ett rikt välfärdsland är det inte lätt att finna behövande, men naturligtvis finns de. Velgjørenhetsdirektoriet medverkar exempelvis till Frälsningsarmens arbete med bland annat utspisning.

En begravningshjälp för bröderna var en av många idéer som väcktes under BD-seminariets olika grupparbeten.

kan bli bättre på medlemsvård inom vår Orden, sa Ingmar Börjesson. En fråga har exempelvis handlat om hur man anser att faddrarna har varit ett stöd. Svaren visar att mellan var fjärde och var femte broder tycker att faddrarna inte alls har varit till något stöd. Bent Bjarnason, Island, Michael Thyrring, Danmark, och Per Otto Gullaksen redogjorde för hur man arbetar inom frimureriet på Island, i Danmark och Norge med medlemsvård och caritas. Fel bild i media I Norge finns fiducia-grupper runt om i landet. Det är en pensionärsorganisation för äldre bröder som är en viktig social verksamhet. Man har 3-4 möten på förmiddagar per termin, arrangerar resor och andra aktiviteter.

Frälsningsarmén får stöd för sin verksamhet av såväl olika svenska ordnar som frimurare i andra länder. Här är arméns danska logotype.

Per-Otto Gullaksen framhöll också att det är viktigt att alla bröder får kunskap om vad insamlade medel används till. Det motiverar bröderna att lämna sina bidrag och det ökar också tilliten till ”samfunnet”. – Vi är mindre synliga än exempelvis Lions och Rotary, sa han. Mediebilden blir tyvärr att allmänheten, och kanske bröderna, felaktigt får uppfattningen att dessa organisationer fokuserar arbetet utåt, medan vi enbart arbetar inåt. – Norge har också lite av ett

Nordiskt samarbete Per-Otto Gullaksen kastade också fram en idé som möjligen kan bli verklighet i framtiden. Varför inte, menade han, skulle man inte kunna ha en gemensam organisation eller ett samarbete där det nordiska frimureriet kan gå samman i olika projekt som riktar sig till mottagare utomlands. Vid olika katastrofer behövs det mycket resurser för ett effektivt hjälparbete. När de gästande ordnarnas representanter berättat om sina respektive verksamheter – se separat artikel – framstod det som mycket värdefull att man träffas en gång om året för att utbyta erfarenheter om hjälpbehov, diskutera lagstiftning och andra gemensamma angelägenheter. En av många idéer som föddes under seminariet – med förebild från Odd Fellow – var att inom Frimurarorden starta en begravningshjälp. En form av försäkringslösning där bröderna tecknar medlemskap och blir delaktiga i en ekonomi vars avkastning delas ut vid dödsfall. Text och foto: LARS BILLSTRÖM

Även Johannesbröder deltog med tankar om caritas. Här flankeras BD:s ordförande Ingmar Börjesson av medbröderna Lasse Sundin och Stefan Menzinsky, båda från Ultima Thule i Luleå.

Mer än tre gånger nobelpriserna

ngefär 3,5 gånger den samlade summan som delas ut i Nobelpris varje år, delar Svenska Frimurare Orden och dess närstående benefika stiftelser ut. Utöver det som enskilda loger och brödraföreningar bidrar med i sin lokala caritasverksamhet. Det framkom på Barmhärtighetsdirektoriums årliga seminarium när sekreteraren i Stiftelsen Frimurare Barnhuset och i Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarstiftelse Jan-Magnus Hagman redogjorde för stiftelsernas roll som resurs inom och utom vår Orden. Två inriktningar finns för de olika stiftelserna. Den förstnämnda stiftelsens ändamålsinriktning vänder sig mot barn och ungdomar och den senare har fokus på äldre människor. Barnhusstiftelsen, som man säger i vardagligt tal, är bildad år 1753 och dess direktion förvaltar även SFBS som bildades år 1983 och är en samfond för diverse donationer. Dessutom hanterar man Stiftelsen Frans och

Jenny Svanströms Minnesfond från 1999 och Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs Frimurarefond från 1963. Direktionen för Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse från 1911 har i sin tur också ett antal olika förvaltningsuppdrag varav ett är Stiftelsen Professor och Fru J G Edgrens Minne från 1980. I forskningsanslag delar man i år ut 35 miljoner kr, vilket finns att läsa mera om på sidorna 28 och 29. Men man stödjer också ett dussin äldreorganisationer. Några av de större beloppen lämnas i stöd till Stadsmissionen Stenfasta, Silviahemmet, Frälsningsarméns Elisabetgården och Parkinsonföreningen. När det gäller barn och ungdomar är det ett 20-tal organisationer som erhåller stöd. Några av de större beloppen går till Sachsska och Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Hamregårdens pojk- och flickby i Orsa, Kedjeboskolan i Fagersta. Ersta Flickhem, Rf mot Narkotika/FMN i Stockholm, Kungaparets Bröllopsfond och ECPAT i Sverige.

Bröder erkänner inte hjälpbehov

B –

ehoven är mångfasetterade konstaterade Bo Lindquist i BD. Av de ansökningar om bistånd som man får i Svea, gäller 90 procent av fallen kvinnor med olika hjälpbehov. Det är ett problem ibland att hitta nöden externt. Receptet kan vara mer samverkan och samråd både inom Frimurarorden som externt. Man kan exempelvis samarbeta mer med social-förvaltningar och diakoni och göra olika prioriteringar. – Vi vet också att om en ordensbroder drabbas av ekonomiska problem, så erkänner han aldrig det. Men vi vet att det finns behövande bröder och det är lite av ett problem att de drar sig för att söka hjälp. Här måste caritasgrupperna vara aktiva och observanta för att finna dessa. Värdighet – I det här arbetet är det värdighet och integritet som är honnörsord. Det är

Vad kan vi lära av varandra? Carl-Johan Sjöblom,Odd Fellow, Johan Stenberg, Timmermansorden, och Carl Reinhold Bråkenhielm, Johanniterorden, redogjorde för sina respektive caritasaktiviteter och svarade på frågor från frimurarbröderna vid Barmhärtighetsdirektoriums seminarium.

Odd Fellow Orden Odd Fellow Orden delar historisk sin tillkomst med Frimurare Orden genom gemensamma rötter i det engelska skråväsendet. I Sverige finns det idag ca 40 000 medlemmar fördelade på ca 25 000 bröder och 15 000 Rebeckasystrar.

viktigt att understryka det självklara att man ska vara diskret och aldrig utlämna någon behövande. Bara en sådan sak som att skicka personlig inforröderna arbetar i 174 loger och mation via mejl är förkastligt. systrarna i 111 Rebeckaloger Det har förekommit ansvariga brörunt om i landet. Orden leds der som blivit sura för att den som fått av Storlogen och dess storsire Anders hjälp med någonting, inte ställer sig Lundgren. upp och tackar i logen. Det är något Inom Odd Fellow skiljer vi på vårt som man med andra ord aldrig ska vartillväxt-, medlemsvåds-, och utveckken kräva eller förvänta sig. – Men det är www.frimurarshoppen.se viktigt också att vara öppen internt med hur man arbetar, så att bröderna får kunskap om vad de gemensamt insamlade medlen används till, sa Bo Lindquist.

Band/Slipsklämmor - 120:-

Manschettknappar - 195:-

Timmermansorden

Johanniterorden

Timmermansorden grundades 1761 i Stockholm som en mansorden på kristen grund. Det finns en legend som för ännu längre tillbaka. Idag finns Timmermansorden enbart i Stockholm med sitt stamhus från 1920-talet på Eriksbergsklippan med cirka 1 300 bröder ledda av en generalguvernör.

Orden har en 900-årig historia av vård och värn, med ursprung i en andlig riddarorden som inrättades år 1080. I det Heliga landet var man engagerad 1100-1300 och på Rhodos och Malta hade man besittningsrätt 1309-1798.

F lingsarbetet, TMU, å ena sidan och vårt välgörenhets-, och biståndsarbete å andra sidan. Allt välgörenhetsarbete utgår ifrån Ordens budord ”att hjälpa de nödställda”. Alla loger har ett TMU-utskott som dels aktivt informerar intresserade blivande medlemmar om vår verksamhet, dels arbetar med att få sällan- och aldrigbesökande medlemmar mer flitiga i logearbetet. Utskottet ansvarar även för den långsiktiga medlemsutvecklingen i logen. Alla loger har även ett Biståndsutskott som hanterar såväl ekonomisk som annan hjälp till logens egna medlemmar. Logerna arbetar även med egna lokala välgörenhetsprojekt, ofta kopplade till lokalt föreningsliv, kyrkor eller sociala myndigheter. I Storlogen finns större fonder varigenom särskilda riksprojekt finansieras. De senaste åren har Odd Fellow Orden bland annat varit en av huvudfinansiärerna av ett barnhem i Thailand som byggdes upp efter tsunamikatastrofen, finansierat utbildning av läkare som genomför kranofacial kirurgi (gomspaltsoperationer) i utvecklingsländer, finansierat livräddningskryssare som donerats till Livräddningssällskapet på flera platser runt Sveriges kust m m Från Storlogens fonder utgår även hjälp till behövande enskilda i stor utsträckning. Carl-Johan Sjöblom

riherre Johan Löwen är nuvarande generalguvernör. Många likheter finns med Frimurarorden när det gäller ordenslivet och de till detta hörande gradgivningarna. Ordens motto är: Gudsfruktan och Människokärlek. Timmermansorden har genom klok och insiktsfull förvaltning av fastigheter och övriga tillgångar samt de genom donationer skapade fonderna konsoliderat sin ställning in i vår tid vilket möjliggjort en betydande Caritasverksamhet. Denna vänder sig inåt mot bröderna genom en kommitté för medlemsomsorg som främst har ett stort kontakt- och omsorgsansvar. Utåt mot samhället ger de donerade fondernas avkastning möjlighet att stötta behövande och främja barn och ungdomars vård och fostran. Mellan 5 – 6 mkr delas årligen ut till dessa ändamål. Ändamålsbestämmelserna i fonderna är restriktiva och tillåter till exempel inte forskning. En hjälpkommitté som i mycket motsvarar Frimurarordens Barmhärtighetsdirektorium fördelar bidragen till de sökande institutionerna. Ett trettiotal institutioner kommer årligen ifråga för mottagande av bidrag. De grupper som ökar i ansökningarna är i stor utsträckning barn och ungdomar med psykiska problem och med besvärliga hemförhållanden. Ett stort engagemang finns i Timmer-mansorden för denna verksamhet och det är inte utan en viss stolthet som timmermansbrodern kan prata om vad Orden gör för samhället. Johan Stenberg

dag är den katolska grenen Malteserorden med säte i Rom. Vid reformationen bildades en protestantisk gren, Balley Brandenburg, som kom till Sverige 1920 och fick självständig status 1945. I Sverige finns cirka 400 medlemmar och Orden arbetar med att primärt bistå gamla, sjuka människor såväl inom som utom Sverige. Den internationella verksamheten sker delvis i samarbete med Malterserorden och Johanniteralliansen som bildades 1961. 2005 initierades Johanniterhjälpen med 500 medlemmar som bedriver den operativa hjälpverksamheten. Inom Sverige samarbetar Orden nära med sjukhus, etablerade hjälporganisationer och skolor samt kyrkliga och andra kristna samfund och organ. Ett ledmotiv är att ta initiativ till eller söka finna nya utvecklingsbara projekt till nytta för sjuka, handikappade och äldre personer. Orden bistår också direkt enskilda personer i nöd eller i kris och delar ut cirka 5,5 mkr till behövande, 25 procent, till särskilda projekt, 25 procent, och till organisationer, 50 procent. Fördelningen förbereds inom fyra geografiska regioner. Man försöker också att hålla en beredskap för att snabbt sätta in resurser då nya behov uppstår. Exempel på organisationsstöd: Röda korset, Stadsmissionen, Lidingö hospice, BRIS, ögonsjukhus i Jerusalem och Svenska S:t Miakelsförsamlingen i Estland. Exempel på särskilda projekt är stöd till strokeprojekt inom Ersta diakoni, arbete med demensvård och samarbete med Volontärbyrån. Carl Reinhold Bråkenhielm

Stöd Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse genom en gåva till bankgiro 700 - 0557. 35

Frimureri är caritas även till vardags Foto: Gösta Andersson

Herbert Tingsten, den stridbare publicisten, utgav i slutet av sitt liv en bok med titeln: När skymningen faller på. Den handlar bl a om hans ögonsjukdom som förvärrades och att han inom kort endast skulle ha ledsyn kvar – förmågan att läsa skulle han förlora.

en han skrev även om åldrande, moraliska problem, böcker som han läste samt beskriver människor han mött. Det är ett kort avsnitt i boken som berört mig på ett speciellt sätt där han skriver: Då jag som barn, kanske 10 år, en gång följde pappa och mamma på besök hos min förmögna morbror, upptäckte jag under namnskylten en liten plakett med orden ”Medlem av föreningen för välgörenhetens ordnande”. På min fråga om meningen med detta svarade pappa, att det är ett sätt att avvisa tiggeri. Man betalade fem kronor om året till föreningen och betonade genom skylten att välgörenhet i mera direkt personlig och oordnad form inte kunde påräknas. Jag såg senare skylten ganska ofta på dörren till bättre våningar på Östermalm. Många människors hållning i vår tid påminner om de gamla skyltarna. De är medlemmar av ett slags förening för världens ordnande, för mänsklighetens väl och blir därmed frigjorda från kravet på individuell hygglighet – för att begagna det ord som kommit att ersätta det alltför högtidliga och fordrande ordet ”godhet”. Vi och dom. Som frimurare vet jag att barmhärtighetstanken är en av grundpelarna inom Orden. Men borde inte min medkänsla för de behövande räcka med mitt bidrag i insamlingsbössan? Vi har ju speciellt utsedda caritasbröder som ska ha ansvaret för bl a ekonomisk hjälp och stöd för människor som kan ha det svårt. Eller har jag missuppfattat det hela? Det kan ju handla om drogmissbrukaren, den bostadslöse som söker nattskydd i portgången eller källarlokalen eller kanske den arbetslöse som förlorat framtidstron. Ett exempel på Caritas fann jag i ett gammalt exemplar av Frimuraren, nr 3 1975. En artikel handlar om att docenten vid Karolinska Institutet, Karl-Axel Norberg, tagit initiativ till bildande av en frimurarnas blodbank i Stockholm. En blodgivarbuss hade ställts upp utanför Stamhuset där bröder fick registrera sig som blodgivare. Docent Norberg understryker i artikeln att ”man kan utan mindre överdrift säga att den broder som lämnar blod, därmed räddar liv och lindrar lidande – en meningsfull insats som väl överensstämmer med Ordens syften”. Föreningen för välgörenhetens ordnande finns inte längre och skyltarna har plockats bort. Men frimureriet finns kvar och frimureri är caritas, där vi alla bröder kan göra en insats.

OM i SJL Gustaf Wasa, Ingemar Dahlén till vänster i bakre raden Intill honom står Elisabeth Sehlin, Birgitta Lindqvist och Gunnar Olsson från Falun och i främre raden sitter Lars Bergsten, Birgitta Bergström och Gunilla Wikblad från Borlänge.

Insamlade medel till barn i Dalarna Runt om i landets loger samlas det regelbundet in pengar till behövande. För alla bröder som regelbundet ger sitt caritas-bidrag kan Falu Frimurarsamhälle vara ett lysande exempel på hur medlen kommer till nytta.

et som samlas in lokalt förmedlas ofta till rätt mottagare genom lokala hjälporganisationer. Falubröderna valde den här gången vid sin årliga utdelning att stödja Majblommans lokala föreningar i Falun och Borlänge. Det är SJL Gustaf Wasa och Brf Dalarnes Andreas Bröder som vid en ceremoni i år kunde överlämna 44 000 insamlade kronor till föreningarna att dela på. – Vi vill ha hjälp att hjälpa och det är ni bra på, sa Gustaf Wasas OM Ingemar Dahlén vid ceremonin. – Den här summan motsvarar nästan hälften av vad vi fördelar varje år, så den kommer att göra stor nytta, sa Lars Bergsten från Majblomman i Borlänge. Majblomman har sålts sedan 1907 och behållningen går oavkortat till barn under 18 år med någon form av funktionshinder. – Många ensamma mamSms:a MAJ 25 till 72970 så skänker du 25 kr. Tack för att du är med och hjälper barn mor ansöker om hjälp till till en bättre vardag! sina barn. Ofta handlar det om något så enkelt att man inte har råd att köpa glasögon till dem.

Stöd Majblomman

Insamlingen kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll genom Pg 90 19 07-6 www.majblomman.se

Text: LARS BILLSTRÖM

Text: Bo Eriksson 36

Att mista sin livskamrat Bröder! Jag heter Per-Olof Jonasson är frimurare sedan 1975. Har varit ämbetsman i S:t Andreas logen GA och förste Sekr. i drygt 20 år. Har nu ordförandeskapet i Caritas. Vill kommentera artikeln ”Att mista sin livskamrat i Frimuraren”.

Foto: Börje Monsen

ör ett år sedan lämnade min son Per 41 år den jordiska vandringen den 18 januari utan någon föregående varning. Den 3 februari lämnade min kära maka Gerd den jordiska vandringen utan någon förvarning. Hon sörjde Per så mycket att hon inte orkade längre. Hon bara reste sig från bordet efter att min dotter (Ann-Marie) och jag tillsammans med Gerd förberedde Pers begravning. Hon ropade bara Hjälp Jesus. Detta är bakguden till att jag vill kommentera nämnda artikel. Ingen kan förstå hur det känns när man mister någon bland sin kära och inte minst sin kära maka som man levt ett lyckligt liv med i 48 år. Det har varit många i min bekantskapskrets som har sagt Hur orkar DU! efter det som har drabbat Dig. Det har nu gått ett år och jag har klarat av det bra tack vare goda vänner och inte minst bröderna inom frimurarna. Bröderna med dess OM i både Carl och GA här i Kalmar har på ett utomordentligt sätt visat sin medkänsla på alla sätt både i logerna och utanför och privat. De har gett mig den tröst jag har behövt. Har fått många goda vänner under året som på olika sätt gett mig medkänsla och tröst. Kunde inte tänka mig tidigare att frimureriet betydde så mycket när man bäst behöver vänner. Att jag har klarat det första året vill inte säga ensam utan att jag har varit själv. Ensam har jag inte varit för bröderna och övriga vänner har funnits och jag har dem fortfarande och kan ta kontakt när jag känner för det. Den kristna tron, det som frimureriet bygger på och hälsan har också varit betydande och betyder mycket. Tror att vi inom frimurarlogerna i

Frimurarhuset i Eskilstuna med sitt staket utsmyckat med frimurarkors.

Nytt, nyare, nyast

senaste numret av den utmärkta tidningen Frimuraren har det smugit sig in ett fel på s 28 i artikeln om det nya frimurarhuset i Vetlanda (gratulerar alla smålänningar). Senast byggt innan Vetlanda var inte S:t Johannes Logen Ultima Thule i Luleå 1930, utan det måste vara Frimurarhuset i Eskilstuna, som invigdes den 17 september 1958. Arkitekten hette Frej Klemming, som ritade huset gratis, och byggmästaren var den lokala storheten Mauritz Larsson, som byggde huset till självkostnadspris. Skandal Jag kommer ihåg när huset byggdes, även om jag 1958 bara var en yngling på 16 år. Hela min familj bodde dock i huset, eftersom min far Börje var ”tjänande broder” och därmed även en slags vaktmästare för huset. Under flera vintrar fick jag hjälpa till att skotta snö i nedfarten till garaget, och det är förstås inget jag minns med någon större glädje. Jag kan inte heller glömma den

Kalmar tänker mycket på ensamma och sjuka bröder. Men tror samtidigt att vi kan göra mycket mer vilket jag försöker arbeta för inom Caritasgruppen. Vi behöver nog tänka mer på ensamma frimuraränkor. 37

sommarkväll, då jag hade fått det prestigefyllda uppdraget att hala flaggan under en allmän flaggdag, vilket jag förstås glömde! Att ha en flagga upphissad en hel natt var något av en skandal under slutet av 50-talet. Minns faktiskt inte om jag fick några efterräkningar. Troligen inte, men jag var lite ängslig under några dagar efteråt. Jag kommer ihåg hur jag tyckte att det hemliga frimureriet tog onödigt stor tid för min far, två gånger i veckan deltog han och då var det frack varje gång! Han gjorde aldrig några närmare försök att få mig till frimurare. Det enda som jag visste var, att han skulle ställa upp som fadder om jag någon gång blev intresserad. Och det blev jag först 2004! Men det gjorde gott att se min fars glädje då han fick vara fadder. Han hann också uppleva några av mina frimureriska år innan han gick bort 2007. Då hade han tillhört vår Orden i 67 (!) år. Det borde vara rätt svårslaget. Text: Göran Sjögren

Vad jag bland annat vill ha sagt med dessa rader är att vi inom frimurarsamhället inte får vara för blygsamma att tala om vad vi gör för att vara barmhärtiga. Ett samtal per telefon kan betyda mycket för en ensam broder.

Exklusiva frimurareartiklar från FM Regalia Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se

195:-

95:Frimurarpenna 79:-

Manschettknappar 195:-

Band-/slipshållare 95:-

Ballograf Epoca. Svart med rött frimurarkors. Levereras i transparent presentförpackning. Beställ varor för minst 450:- så får du denna Ballografpenna på köpet!

Med rött frimurarekors eller med passare och vinkelhake.

Med rött frimurarekors eller passare-vinkelhake

475:89:-

Bröstknappar 249:till frackskjorta diameter 9 mm

Stora Regalieväskan 475:i äkta skinn med frimurarekors. Rött sidenfoder. Lock 5 cm med två kardborreband. Längd: 32 cm, Höjd: 30 cm

Musmatta 89:Svart med rött frimurarkors. Naturgummi med textilyta.

Pinnål

Fästen: stift och fjäderbricka

80 x 230 x 3 mm

Acaciagren

165:-

50:-

Frimuraren Gustaf III 189:-

10 mm diameter

Rött frimurarekors

av Göran Anderberg

50:-

10 mm diameter

Passare/vinkelhake

50:-

7 mm diameter

Lilla frimurarekorset

Lilla Regalieväskan 265:Regalieväska i äkta skinn med rött frimurarekors Rött sidenfoder. Tre tryckknappar. Längd:24 cm, Höjd:16 cm, lock 2,5 cm

225:-

60:-

7 mm diameter

Namnskylt med magnetfäste 165:-

Serverings- och grillförkläde 198:-

Svart med rött frimurarkors inklusive namngravering 165:titelrad +10:- 25 x 76 mm

Svensktillverkat i kraftig bomull. Svart med rött frimurarekors. Längd: 84 cm Bredd: 71 cm

Frimurarsvärd fr 3 595:-

Bosweel frackskjorta 735:Storlek 39–45

Bosweel pikéfluga 139:.

Frimurarstandar 379:Högklassigt tryckt sidenstandar med snodd och frans i silkestråd. Stång 52 cm i helt förnicklad metall monterad på högpolerad marmorfot.

379:-

Ny design! Vita skinnhandskar 298:Frimurareslips 225:-

Herrhandskar i äkta lammnappa. Storlek 8, 8½, 9, 9½, 10

100% siden, svart med rött frimurarekors eller med passare/vinkelhake.

En storlek, passar normalt alla.

Vita vantar 95:-

www.fmregalia.se 38

Beställ i vår webshop: www.fmregalia.se Eller via e-post eller brev. FM Regalia, Lundbergsgatan 8 SE-217 51 Malmö e-post: order@fmregalia.se Vi har även utrustning för loger såsom förkläden, mm. Kontakta oss! Försäljningsvillkor: Faktura medföljer varorna. Betalning måste ske inom 10 dagar från fakturadatum. 40:- för porto/förpackning tillkommer per försändelse.

Ny modern frimurarsida Så har det då äntligen skett. Den 16 mars, dagen innan Ordens högtidsdag, lanserades Ordens nya officiella hemsida. Med en ny grafisk identitet och en modern teknisk plattform är detta en hemsida som kommer att stärka Ordens varumärke och skapa möjligheter för såväl extern som intern kommunikation under många år framöver.

ånga är de önskningar som har stått på Ordens önskelista inför arbetet med den nya hemsidan. Redan från start kändes det mycket angeläget att skapa en grafisk profil som är modern, samtidigt som den tar tillvara Ordens historiska arv och gestaltar dess traditioner på ett enkelt och tydligt sätt. Resultat är en sober och ren hemsida med vacker typografi och professionellt tagna bilder som vill peka på några av Ordens kärnvärden. Arbetet med den nya hemsidan påbörjades redan under våren 2011, när Ordens överarkitekt Lars Lindquist gav uppdraget till ordföranden i Ordens webbkommitté, John Fahlnaes, att leda design- och utvecklingsarbetet för den nya hemsidan. Extern leverantör av den tekniska plattformen har varit den göteborgsbaserade webbyrån Buster. Hörnsten En av hörnstenarna i utvecklingsarbetet har varit det faktum att Orden har ett fantastiskt fint medlemssystem, FMS, som hanterar uppgifter om logesammankomster, medlemmar, faddrar, logeadresser, logevapen och mycket annat. Att kunna ta tillvara all denna information var högsta prioritet när arbetet med den nya hemsidan tog sin början. När sekreterarna har matat in kommande sammankomster i FMS så publiceras de numera automatiskt på hemsidan. Tidigare har man använt ett system för inmatning av uppgifter i ett Excelark för publicering på hemsidan, samtidigt som man var tvungen att mata in uppgifter i FMS för att kunna registrera närvaro, ett dubbelarbete som alltså nu är borta och därmed sparar hundratals om inte tusentals man-

Hemsidan i korthet • Inloggning för samtliga bröder. • Helt anpassad för mobila enheter. • Hitta loger på kartan. • Hela medlemsmatrikeln tillgänglig. • Uppgifter om dig själv, dina faddrar och dina adepter. • Tillgång till Ordens slutna Facebook-grupp. • Ett mycket användarvänligt gränssnitt där enheterna kan uppdatera sina egna sidor. • Många nyttiga tjänster lanseras också i ”steg 2”. webbplatser under kommande år. Här ligger Orden i absolut framkant. En stor fördel med den mobila anpassningen är att en broder nu enkelt kan plocka upp sin mobil och direkt få tillgång till samtliga logesammankomster och dessutom på en karta se var alla enheter i Sverige och Finland ligger någonstans.

Adressen tills vidare är www.frimurarorden.se

timmar för Ordens skickliga administratörer. En stor fördel är att samtliga enheter nu har möjlighet att uppdatera sin ”egen” sida och sina egna uppgifter. Ordens webbmästare är precis som tidigare Olle Dahlquist. Olle har gjort ett fantastiskt arbete med Ordens hemsida under de gångna nio åren och hans gärning fortsätter precis som vanligt. Han granskar allt inför publicering. Det är ju mycket viktigt att ingen ritualbunden information av misstag publiceras på internet. Orden i framkant I vår moderna tid har mobilen blivit ett lika viktigt sätt att surfa på internet som datorn. Därför kändes det också helt naturligt att redan från början anpassa hela webbdesignen för mobila enheter, så kallad ”Responsive Webdesign”. Detta är en mycket modern teknik och någonting som vi säkert kommer att få se mycket av på svenska 39

Facebook På hemsidan finns både en extern del och en intern del. På den externa delen finns sådan information som är offentlig. För att få tillgång till den interna delen behöver man logga in. Då får man i dagsläget tillgång till Ordens hela medlemsmatrikel, en hel del uppgifter om sig själv, vilka man har som såväl faddrar som adepter och även en direktlänk till Ordens slutna Facebookgrupp. I framtiden kommer många fler funktioner att knytas till den interna delen av hemsidan. Arbetet med hemsidan är indelat i flera steg, där ”steg 1” är den hemsida som nu har producerats. Inför ”steg 2”, vilket kommer att realiseras under året, samlar webbkommittén på sig en mängd idéer och innovationer som kommer att utveckla våra verksamheter i många positiva riktningar. Det rör sig bland annat om att kunna publicera nyheter och sidor som endast är tillgängliga för vissa grader, att kunna visa mer detaljerad information i arbetsordningarna och i största allmänhet att kunna leverera information som på olika sätt ökar mervärdet för bröderna – en levande och modern hemsida för ett levande och modernt frimureri. Text: LARS BILLSTRÖM

Det gäller att ha rangordningen rätt när 62 gäster skall placeras vid honnörsbordet.

Bakom kulisserna till

Ordens Högtidsdag

nder mina år som chefredaktör för tidskriften Frimuraren har jag varje år i nr 2 kanske lite pliktskyldigt rapporterat från Svenska Frimurare Ordens Högtidsdag i Stora Landslogens regi den lördag som ligger närmast den 22 mars. I år var jag inbjuden hedersgäst och istället för att lugnt göra entré vid pass klockan 14 och sätta mig i Riddarsalen så har jag fått ta del av det enorma arbete som ligger bakom detta evenemang och fått möta Storceremonimästaren Lars Berggren som en sista gång hade det övergripande ansvaret för denna stora högtidlighet. Så här kommer ett ”Dokument inifrån”! För min del kom redan i början av februari ett brev från Storceremonimästaren med information om dagen och att jag skulle anmäla förhinder att deltaga på e-post. Jag skulle också senast den 2 mars betala supéavgiften. I anvisningarna gjorde SCM klart att jag senast kl 13 skulle infinna mig för en

genomgång. Platserna i Riddarsalen skulle vara intagna senast kl 14.40. När jag såg all planering insåg jag att det kunde vara svårt att vara hedersgäst och samtidigt rapportera och fotografera till Frimuraren. Jag fick också klara besked vad som gällde dem som satt vid honnörsbordet. Till och med Ordens Överarkitekt Lars Lindqvist hörde av sig och undrade hur jag skulle klara att både få OHT och rapportera från Ordens Högtidsdag. Hur det löste sig ser man här. Den direkta kontakten med SCM Lars Berggren hade det goda med sig att han gick med på att träffa mig för en intervju på söndagsmorgonen och då insåg jag hur mycket arbete som läggs ner av ceremonimästarna. Min första fråga blev: Hur känns det så här dagen efter? – Det känns att det har varit en högtidsdag det är ju tre hela dagars arbete. En hel dag av förberedelser när vi ställer iordning och sedan den intensiva 40

högtidsdagen med inte mindre än tre olika övningar då man är koncentrerad för som Storceremonimästare är man nästan bevakad och alla vill ha kontakt med en och det är nästan omöjligt att ställa upp på allt när det gäller representation och sånt, men man gör så gott man kan. Den tredje dagen går åt till att återställa. – Det skall vara tre hörnpelare för att en storceremonimästare skall kunna lyckas. Det skall vara goda medarbetare, lång framförhållning och sedan skall man uppehålla en stringens och stil som gör att det ser fint och värdigt ut. Det är SCM som lägger ribban på hur väl genomfört det blir och andra tar ju intryck också som kommer hit och ser hur vi gör och går det inte rätt till så blir det inte bra och det kan sprida sig som ringar på vattnet. – Vi har en lång planering framför allt för de utländska gästerna som skall kunna ha en chans att lägga in detta i sina välfyllda kalendrar och att det skall

SCM Lars Berggren har allt antecknat och ger korrekt info till alla.

finnas möjligheter att boka hotellrum. Sedan förser vi alla fördelningar inom vår Orden med information om denna högtidsdag och sedan skall de föra detta vidare till sina enheters medlemmar. Så att alla bröder i hela Svenska Frimurare Orden vet detta. Det är ju hela Ordens högtidsdag och den skall ligga på den lördag som är närmast den 22 mars varje år. Sedan går det särskild kallelse till utländska gäster och till Riddare & kommendörer. Då skriver vi också in vilka övningar vi skall ha under dagen. Vi har ofta tre stycken. Dels med de R&K som skall installeras, dels en övning med de bröder som skall tjänstgöra och sedan har vi en övning med de bröder som skall hedras med Prins Bertils Frimurare medalj och med Ordens Hederstecken. Däremellan skall allting fungera och det gäller verkligen att hålla tiderna. I år var det speciellt med tanke på att det var så många R&K på grund av valet av ny OSM. Det var väldigt mycket att hålla i, men det har gått igenom i alla fall. Bankettens honnörsbord rymde denna gång bara R&K och de nya OHT och PBF, det var det längsta på många år. I vanliga fall brukar alla OHT få plats, men denna gång räckte de 62 platserna inte till. Om själva högtidslogen kan inte mycket rapporteras, kanske att Peter Möller, ordförande i Konung Gustaf V och Drottning Victorias Frimurarestiftelse på samma sätt som jag hade en

dubbel uppgift. Han tjänstgjorde som jourhavande läkare den dag han fick Ordens Hederstecken, men behövde inte ingripa. Ett litet glas vatten räckte för att en äldre broder skulle behålla medvetandet under den drygt 2 timmar långa högtidslogen. Efter lite mingel och fotografering av nya Riddare & kommendörer och OHT-are fick vi ta plats i den till brädden fyllda Bankettsalen. Alla andra var på plats när vi gjorde entré och det kändes riktigt högtidligt att instämma

i Leif Norrgårds måltidsbön. Maten var efterlängtad – menyn lockande med Rökt laxkub som förrätt, helstekt kalventrecôte som huvudrätt och vanlij-och vitchokladparfaith med inkokt päron som avslutning. Talarlistan var bara sju röster lång och eftersom Stormästaren lyckönskat sina nya R&K och OHT blev det Gunnar Adell som tackade för oss. Jag har förstått att han vägde orden på guldvåg för att hinna med att säga allt på så kort tid som möjligt. Gästernas talan fördes av den Isländska Frimurare Ordens Stormästare Valur Valsson och jag vill gärna förmedla några av hans ord: – Det gläder oss att vara i detta vackra hus. Frimureriet i Norden har sina rötter här i Stockholm. När man går omkring i salarna ser och hör man historia i varje hörn, i varje målning, i möblerna och prydnaderna. Historien omger oss. Men det man uppmärksammar mest är brödraskapet. Det säger oss att frimureriets tid är evig, den slutar aldrig men förnyas ständigt. Efter att taffeln brutits njöt de flesta kaffe med avec i Pelarsalen och vad tiden tog vägen har jag ingen aning om, men plötsligt stod nattamaten framdukad och dagen övergick i morgondag. Så tillbaka till intervjun med Lars Berggren igen. – Skall man göra ett något så när hyfsat arbete måste man tycka att det är roligt och trevligt. Det är ju en mo-

Trots att han var hedersgäst och fick OHT åtog sig Peter Möller, livmedicus, att vara jourhavande läkare under högtidsdagen.

tor i det hela. Det är ju inte fråga om avlöningar eller så utan det är ju enbart entusiasmen som håller en igång. Det här har varit väldigt givande, även om det också är tröttande när det är så här intensivt. Men med mina fina medarbetare som jag vill framhålla så har det gått bra. I årets team ingick Anders Lindqvist ACM, Astor Pettersson TCM, och sedan hjälpte Markus Kvennestedt till också. – Jag har tre ceremonimästare till årets slut. Magnus Jäderlund har varit gruppens sekreterare och skött den delen, Anders Lindqvist har skött bemanningen, så att han har sett till att alla som behövs rekryteras från loger och brödraföreningarna här i fördelningen och han har gjort ett fantastiskt jobb. Det behövs upp emot 15 - 20 bröder en högtidsdag. Astor Pettersson har varit ansvarig för måltid och allt som hör till denna. Det är otroligt mycket praktiskt arbete som behövs, men det känner de flesta inte till. Man känner sig lite otillräcklig ibland när man inte hinner att prata med alla. Även om man har förberett sig väl så går klockan allt fortare en sån här dag. – Jag såg frimurarljuset för första gången i Nordiska Första Johannislogen, 1982, så jag har varit med i 30 år. Men ämbeten började först i Andreasfrimureriet och sen hamnade jag i väster som bevakande broder. När Glindrande stjernan bildades satt jag

På dessa tre låg hela högtidsdagens upplevelser. SCM Lars Berggren, TCM Astor Pettersson och ACM Anders Lindqvist.

som bevakande även där och den posten har jag också haft i Brf Attundaland i Djursholm. Sedan kom jag upp till SVEA Provinsialloge där blev jag snart ceremonimästare och arbetade som överceremonimästare i fem år. Sen tyckte jag att jag kunde pensionera mig som ämbetsman, men så fick jag förfrågan om att ta detta ämbete och visserligen var jag redan då kanske överårig, för man skall helst kunna sitta i sex år, men de tyckte att jag skulle ta detta och av den anledningen.

När jag slutar den 31 december har jag varit Storceremonimästare i fyra år. Då avgår jag på grund av åldern. Precis som vår Stormästare Anders Fahlman är jag född 1937 och fyller alltså 75 år detta år. Det som är roligt när man avgår från ett ämbete är att se att man har en så duktig efterträdare som jag har i Magnus Jäderlund, som denna dag blev dubbad till R&K och som därför bara kunde vara med lite i bakgrunden. Det bådar gott och vi har samma inställning till att hålla en hög stringens och det är något av ett adelsmärke inom Ordens verksamhet. För den som undrar. Allt fanns med. Musiken under ledning av Michael Lind, med Per Falk och Hans-Åke Johansson på trumpet och Bengt Belfrage på horn. På orgelpallen som vanligt Erik Wadman. Stortalmannens tal med en strof av Nobelprisbelönade Tomas Tranströmmer var tänkvärt och innehållsrikt. Fler Riddare&kommendörer än jag någonsin sett tidigare. Inte så många utländska gäster – de kommer till Stormästarinstallationen den 11 maj istället. Stämning på topp och jag kan försäkra att nästa gång jag deltar i ett liknande evenemang har jag en helt annan och mycket större förståelse för allt det arbete som ceremonimästarna genomför. Text och foto: KJELL MAZETTI

Ordens Stormästare Anders Fahlman lyckönskade tre nya Riddare& Kommendörer samt två som fått Ordens Hederstecken

Prostatacancer! Har du frågor, funderingar eller behöver stöd och hjälp?

Fastighetsmäklare i samverkan

Välkommen att kontakta oss.

Broder Bo Lingserius 08 - 23 70 00 08 - 556 069 28 070 - 723 10 40 Auktoriserad mäklare

Över hela Sverige finns 25 patientföreningar med fler än 7000 medlemmar. Där finns det kunskap och erfarenhet som man gärna delar med sig av. Besök vår hemsida för mer information:

www.prostatacancerforbundet.se eller ring vårt kansli 08-655 44 30

Stöd kampen mot prostatacancer! Betala in din gåva till Plusgiro 90 01 01-7, Bankgiro 900-1017

För bröder i såväl söder som norr!

klas eriksson , mikael lindfors , klas-göran lundberg , peter trygg

Engagemang och omtanke Vi på Fonus Öst är stolta över våra 60 år i branschen. I decennier har vi erbjudit våra kunder en värdig och personlig begravning. Och vi har lyckats – idag är vi den ledande begravningsbyrån, verksamma i hela Östergötland. Vi är också stolta över att få vara en del av ett aktivt Frimurarsamhälle i Östergötland, där vi ingår i S:t Johannes logen S:t Jacob i Linköping.

Drottninggatan 50 • Linköping • 013 - 12 47 04 www.fonusost.se 43

Med en förgylld sax som Strand Hotels VD Eva Kalling-Hansson överlämnade tog sig Frimurarnas Stormästare Anders Fahlman an uppgiften att öppna ingången igen.

Historisk repris när Strand Hotel återinvigdes För 100 år sedan, den 24 februari 1912 kl 5 på eftermiddagen invigde Svenska Frimurare Ordens dåvarande Stormästare Konung Gustaf V det nybyggda ståtliga Strand Hotel vid Nybroviken. Det nya hotellet hade byggts på initiativ av SFMO och byggnaden som låg på samma tomt som Stamhuset, Bååtska palatset hade ersatt en byggnad som fungerat som kajskjul, men som inte var värd att renoveras.

otellet hade byggts, trots kritikernas åsikt om att platsen inte var central, och invigningen inför den stundande olympiaden i Stockholm blev en succé. I många år förknippades Strand Hotel med Frimurare Orden, men under 1980-talet såldes den del av fastigheten som inrymde hotellbyggnaden. 100 år senare säger vår Stormästrare Professor Anders Fahlman: Jag ber nu att tillsammans med Eva KallingHansson, vd för Strand Hotel, genom denna bandklippning åter få öppna porten till Strand Hotel för ett nytt och framgångsrikt sekel.

Under en intensiv månad från slutet av maj 2011 fattades och genomfördes beslutet att försöka återköpa fastigheten Måns Bock 6 och på så sätt återfå ägandet till ett helt kvarter mitt i Stockholms brusande innerstad. Historien är som en spännande thiller, med snabba beslut och modiga satsningar av stora summor. Våra kämpar Våra ”kämpar” fOSK, Sten Svensson, Ordförande i Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm, Livmedicus Peter Möller, Med Dr, Ordförande i Konung Gustaf V:s och Drottning 44

Victorias Frimurarestiftelse. Samt den kanske viktigaste Jan-Magnus Hagman, Inspektör och sekreterare och allt i allo i de stora stiftelsernas styrelser. Manuset börjar lite lakoniskt med noteringen: Sista veckan i maj – ”Strand Hotel sannolikt till salu.” Detta utlöste en febril aktivitet. På en dryg vecka valdes och sammanträdde en analysgrupp som presenterar en finansieringsidé för Handelsbanken – stiftelsernas bankkontakt sedan mer än 100 år. Efter ytterligare en vecka fanns kreditbeslut och ett bud överlämnades till

säljaren. Före midsommar accepterar dåvarande ägaren Petter Stordalen budet – kanske på grund av den snabbhet och de ekonomiska muskler som våra stiftelser kunde uppvisa. Seminarium gav bakgrund Detta presenterades för de närvarande gästerna under eftermiddagen i ett välbesökt seminarium som både gav kunskap och information. Ulf Åsén hade från Ordens arkiv tagit fram bilder på hur fastigheten såg ut ett sekel tidigare. Han gav den historiska grunden. Hotellets arkitekt var Ludvig Peterson, frimurare och en av den tidens mest framträdande arkitekter. Utöver Strand Hotel finns ett antal byggnader i Stockholm kvar från hans omfattande arbete. Det fanns också en underhållande del när Birgitta Sundström med 55 år som anställd på Strand Hotel berättade om sina möten med alla kändisar som under dessa 100 år valt att ta in på hotellet. Birgitta Sundström kom som ung flicka med lite erfarenhet från Stadshotellet i Bollnäs till Strand Hotel. Hennes kontaktbesök på sin nya arbetsplats, första dagen, när tåget anlänt till huvudstaden övergick blixtsnabbt till ett 48 timmar långt arbetspass eftersom dåvarande husfrun skulle på semester och finlandsfärjan skulle avgå ett par timmar senare.

I en tidskapsel kommer dagens händelse att förvaras för att efter ännu ett sekel förhoppningsvis kompletteras med bevis på ytterligare framgångsår.

Begravning och Juridik

Broder Jan Hokkanen

Jag hjälper dig med allt inom begravning, gravsten, familjejuridik och försäkring. Välkommen till Sibyllegatan 41 på Östermalm! Tel. 08–709 85 81, privat tel. 073–687 07 19 Jour dygnet runt

Hembesök www.fonus.se • 020-87 00 87

Frimurare på Bjärehalvön Den som får ”murarabstinens” inför höstterminen har ett gyllene tillfälle i sommar att träffa bröder i södra Sverige. Sommarfrimurare träffas på Hemmeslövs Herrgård i Båstad torsdagen den 2 augusti kl. 13. – Vi umgås tillsammans under måltiden och därefter får vi lyssna till föredrag som berör vår verksamhet, meddelar Kjell Vramsmo som tar emot anmälan om deltagande på telefon 0431-764 85 eller på mejlen kjell.vramsmo@gmail.com

Nu stod den 80-åriga damen med glimten i ögat och berättade oförklätt om världskändisars vistelser på Strand Hotel. Det blev många förtjusta skratt hos publiken. Strand Hotels vd Eva KallingHansson berättade om hur hotellet utvecklats under det gångna seklet och passade också på att presentera en tidskapsel i vilken dokument och föremål skall sparas för att om 100 år öppnas och kompletteras med nytt material. Hon hade också en gästbok i vilken OSM Anders Fahlmans namnteckning fick inleda gästlistan. Efter seminariet inbjöds till en guidad tur runt hotellets premisser. Det blev spännande att få uppleva rum som kändisar av ett eller annat skäl begärt att få stanna i vid sina olika besök. Själv hade jag turen att få övernatta i rum 607, det rum som Ingrid Bergman alltid övernattade i för att få utsikt över den lägenhet på Strandvägen som hon tillbringat sin barndom i. Gyllene sax I god tid före kl 17 samlades gästerna utanför den av blågult band spärrade ingången. Det har varit många

Efter 55 tjänsteår och med ett glasklart minne berättade Birgitta Sundström om möten med världskändisar som vi andra knappt sett på film.

som sökt efter bilder från förra invigningen men några sådana har inte hittats. Det närmaste vi kommit är: ”H. M. Konung Gustaf V – om jag inte nu minns helt fel av en närvarandes skildring från evenemanget – var klädd civilt, i bonjour med hög hatt, som var brukligt vid tiden. Ankom med bil från Kungl. Slottet”, berättat av Tom C Bergroth. Med en förgylld sax i storformat överräckt av Eva Kalling-Hansson klippte vår tids Stormästare, Professor Anders Fahlman, det blågula bandet och öppnade därmed vägen in i våra dagars Strand Hotel för både gäster och förväntansfyllda deltagare i öppningsfestligheterna. Kulinarisk hyllning Invigningssupén blev en hyllning till de Olympiska spelen 1912. Med rätter och ingredienser från fem världsdelar hade Strands köksmästare Conny Andersson-Dahlman inspirerats till stordåd och om medalj skulle utdelas så finns det bara en lämplig valör – guld. Strand Hotel har tagit fram en jubileumsbok över det första seklets historia. Vd Eva Kalling-Hansson överlämnade det första exemplaret till Ordens Stormästare Anders Fahlman.

Text och foto: KJELL MAZETTI

Mercedes-Benz på Gotland Jag heter Johan Bengtsson och är en tvättäkta gotlänning med bilar i blodet, bilar på hjärnan och bilar som yrke. På Gotland känner snart sagt de flesta till mig - och väldigt många har dessutom köpt sin bil av mig. Jag har sålt bilar i 40 år och sett både märken, modeller och trender komma och gå. Nu sluts cirkeln på ett oerhört spännande sätt. För faktum är att jag redan som 20-åring sålde MercedesBenz på mitt första bilförsäljarjobb. Sedan dess har Jag haft lyckosamma år.

Bilägare som kör Mercedes-Benz är ett stolt släkte. De har höga krav och uppskattar perfektion. Som bilhandlare är jag likadan. Jag värdesätter och brinner för det lilla extra. Under alla mina år som bilhandlare har jag alltid varit extremt noga med att vårda mina kundrelationer. Förtroende och engagemang är A och O för att bli framgångsrik - inte minst på ett ställe som Gotland. Broder Johan Bengtsson

SKARPHÄLLCITY • TEL. 0498 21 41 81 www.bilhandlaren.se 47

Ordens grundvalar OAL kap 1, 3§: ”Visheten har som grundval för Orden upprest sju hörnstenar som skall bevara den mot förgänglighet och göra den bestående i tidens skiften.” I Frimurarens presentation av vår Ordens grundvalar har vi i kommit till den femte av hörnstenarna: ”Tystlåtenheten”. Det är en dygd som inte enbart handlar om att man inte ska skryta eller framhäva sig själv. Tidningens förre chefredaktör, Kjell Mazetti, är i egenskap av präst i Svenska kyrkan väl förtrogen med begreppet även ur andra perspektiv som han belyser här. De tidigare hörnstenarna som behandlats i tidningen är Frimureriet och kristen tro, Dygden, Barmhärtighet och Enighet i utövning av våra plikter.

5. Tystlåtenheten

et är inte så många bröder som uppmärksammar att kravet på tystlåtenhet ställs redan innan man antagits till frimurare. Förhoppningsvis har faddrarna genom sin information gett sin adept en grundmurad förståelse för tystlåtenheten som en ovärderlig grund för nästan allt ordensväsende. Så det blir ingen överraskning att när kallelsen besvarats med ja, så möter logesekreteraren den sökande med en förbindelse i enlighet med Ordens Allmänna Lagar, (OAL) kap 16, 14§: Den sökande skall före sin antagning underteckna en förbindelse enligt fastställd lydelse. Jag förklarar mig villig att, vare sig jag vinner tillträde i Orden eller ej, förpliktiga mig att aldrig för någon, vem det vara månde, som jag ej med visshet vet tillhöra Orden, omtala vad jag där får se och höra eller vad mig där vederfares.” En sådan förbindelse för naturligtvis tankarna till ett ljusskyggt hemlighetsmakeri, men så är verkligen inte fallet. I den lilla broschyren Kortfattad presentation av Svenska Frimurare Orden kan man läsa: ”(Orden) Är inte hemlig men berättar inte om ritualerna därför att varje grad skall bli en upplevelse” och i ”Introduktion till frimureriet”, sid 6 Ritualer, förklaras tystlåtenheten med: ”Vad som händer mellan öppnandet och slutandet är förstås olika och beror på vilken grad och typ av möte det är. Ritualerna är hemliga, eftersom vi vill att alla recipienter skall mötas av något

”

nytt och kanske oväntat i alla grader. Även vissa föremål och lokaler är hemliga.” Tystlåtenheten har alltså en helt annan grund än att hemlighålla obskyra ritualer och förhindra att tveksamma ordalydelser förs upp i ljuset. Man brukar säga att tystlåtenheten är en del av en frimurerisk pedagogik som ger varje antagen broder en möjlighet att utifrån sina egna upplevelser och möjligheter arbeta på sin egen utveckling som människa och få tillfällen till stillhet och reflektion över livets mening och mål med utgångspunkt i frågorna: Varifrån kommer jag? Vart går jag? Vilket är mitt förestående öde? Man får också skönhetsupplevelser genom vackra ceremonier och lokaler och möjlighet till inre mognad genom den eftertanke och de lärdomar som frimureriets ritualer och symboler förmedlar. Det är alltså det rituella som tystlåtenheten förvaltar och värnar om. Därför är det viktigt att tillämpa rådet i ”Introduktion till Frimureriet” sid 6: ”Du skall inte tala med icke-frimurare om gradernas ritualer och om sådana frimureriska angelägenheter som är förbehållna oss frimurare”. Men kravet på tystlåtenhet får inte innebära att en objektiv genomlysning av frimureriska händelser inte kan ske. Som frimurare har man alltid sina faddrar och logeämbetsmän att vända sig till med frågor och förslag. Men det gäller alltid att välja rätt forum för frågeställningarna, så att man inte av 48

oaktsamhet yppar sådant som yngre bröder själva bör få uppleva. I den allmänna världen Inte minst i våra dagar med larmrapporter om misskötsel av äldre på institutioner ställs tystlåtenhet under lupp. Tystlåtenheten eller snarare tystnadsplikten är den ena delen av samhällets öppenhet med offentlighetsprincipen inkluderad och det vi kallar meddelarfriheten och tryckfriheten den andra. Det som brukar kallas den absoluta tystnadsplikten gäller det som berättas för präster under bikt eller i själavårdsamtal. De första antydningarna om tystnadsplikten som företeelse finns från 400-talet, bland annat hos påven Leo I (440-461) Under de kommande seklen bekräftades och skärptes ytterligare den allvarliga synen på tystlåtenhetens sigill, så att i 1686 års kyrkolag bestäms straffet för den präst som brutit mot tystnadsplikten till att plikta med sitt liv. Dödsstraffet som påföljd togs bort i 1889 års lag om straff för ämbetsbrott för präst och ersattes med straffet att bli avsatt från sin prästtjänst. I dag är tystnadsplikten reglerad i Kyrkoordningen och där beskrivs också hur bikt och själavårdssamtal konstitueras. Att tystnadsplikten är absolut, innebär att det inte får göras någon prövning av om uppgifterna är känsliga eller ej. Allt omfattas av tystnadsplikten, även det faktum att bikt eller enskild själavård har ägt rum. För den absoluta

De tre klassiska aporna, ”Hör inget - Ser inget - Säger inget” har sitt ursprung i den japanska ’Koshin’- religionen. De med säkerhet tidigaste apfigurerna finns i Nikko-templet i Japan och är från 1600-talet. Den sista i trion kan få representera den femte dygden. De två andra aporna är däremot inga förebilder för en frimurare.

tystnadsplikten finns inte heller något undantag för så kallad meddelarfrihet. Vittnesförbudet som finns i 36 kap 5 § Rättegångsbalken gäller den absoluta tystnadsplikten. Det är knutet till vigningstjänsten för präst och inte till anställningen, och gäller numera även pastorer eller motsvarande inom andra samfund än Svenska kyrkan. Detta innebär konkret att vigd präst eller pastor inte behöver besvara frågor i rättegång om svaren kan tänkas inrymmas i den totala tystnadsplikten. Slutligen innebär den absoluta tystnadsplikten att inte heller den person som är konfident har möjlighet att lösa prästen från den överenskomna tystnadsplikten. Även om personen i fråga ber prästen bekräfta en uppgift

som han eller hon lämnat är prästen förhindrad att göra detta om det ligger under tystnadsplikt. Utöver tystnadsplikten finns i den allmänna världen också bestämmelser om sekretess men också om meddelarfrihet och anmälningsskyldighet när det gäller missförhållanden som gör att barn och unga far illa. Men denna anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen torde lätt kunna utsträckas till att också gälla alla de äldre som vårdas på olika institutioner och som på samma sätt som små barn utan tvekan kan påstås vara beroende av dem som är anställda att vårda dem i livets slutskede. Det är viktigt att påpeka att sekretesskrav aldrig får innebära att missförhållanden sopas under mattan. 49

Det finns ingen bortre gräns för hur länge tystnadsplikten gäller utan den information som ges under själavårdssamtal eller vid bikt får följa med mottagaren in i evighetens ljus. Det samma gäller också den tystlåtenhet som avkrävs en främmande sökande som blivit medlem i Orden men beslutat sig för att lämna gemenskapen: OAL kap 16, 29§. Ansökan (om utträde) görs på fastställt formulär. Enligt detta skall brodern, förutom motivering för utträde, bland annat förklara sig medveten om att iaktta tystlåtenhet rörande Ordens angelägenheter samt förbinda sig att återlämna gradprydnader och Orden tillhörig frimurarlitteratur.

Golvet gungade när VPL

är våra bröder på 1860-talet lät uppföra sitt nya Frimurarhus i Karlstad räknade man nog inte med att över 200 bröder skulle samlas på en och samma gång i samband med installationen av en ny Provinsialmästare år 2012. När Värmländska Provinsiallogens nye PM Bo Ryderfelt installerades den 31 mars fanns det inte en ledig sittplats kvar i logelokalen. Bröder hade kommit resande från i första hand den egna fördelningen, men även från såväl Norge som Finland och övriga delar av Sverige. Man hade till och med tvingats ransonera hur många bröder från olika delar av provinsen som kunde få en plats vid ceremonin. Efter den perfekt genomförda ritualen fick ceremonimästaren uppmana de närvarande bröderna att inte ställa sig upp mitt på golvet samtidigt inför uttåget ur lokalen. ”Golvet gungar betänkligt. Visserligen ska vi ner till matsalen, men kanske inte så fort”, varnade han. Och naturligtvis var även den praktfulla och ljusa festsalen med sina höga fönster ut mot Stora Torget i Karlstad, uppdukad maximalt. Det märktes att ämbetsmännen lagt ner ett grundligt arbete på att förbereda installationen. Och i Festsalen hade inte ceremonielet lämnat något åt slumpen. Ett ”körschema” innebar inte bara servering av förrätt, varmrätt och dessert. Det omfattade 21 olika punkter som skulle klaffa och komma i rätt ordning. Frimurarhusetes festsal är troligen mest känd för svenska folket som den lokal där förhandlingarna fördes 1905 om det som blev den fredliga unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. En tilldragelse som uppmärksammats vid många tillfällen. Vid 75-årsfirandet av unionsupplösningen var undertecknad inbjuden till en måltid i festsalen som då fylldes av svenskar och norrmän. En av huvudpersonerna var Norges kulturminister som skickats dit av statsminister Odvar Nordli. Han vände sig i sitt tal till sin svenska kol-

lega Jan-Erik Wikström och sa: ”Naturligtvis vill vi norrmän komma hit och fira unionsupplösningen, men jag förstår inte varför ni svenskar firar att ni blev av med oss”. Festsalen är vackert dekorerad med rikt utförda guldbårder av konstnären Jöns Thulin. I taket hänger tre stora kristallkronor varav den en är ett franskt 1700-talsarbete som tidigare har hängt på Sävstaholms slott.

VPL:s nye Provinsialmästare Bo Ryderfelt framför sin sköld

Väggarna pryds av kungaporträtt och porträtt av tidigare PM:ar inom Värmländska Provinsiallogen. Till festsalen hör stolar i gustaviansk stil samt soffor klädda i guldbrokad. Läs om den nye Provinsialmästaren Bo Ryderfelt på sidan 60. Text och foto: LARS BILLSTRÖM

fick ny Provinsialmästare

Den nye provisnialmästaren Bo Ryderfelt flankerad av SSMO:s nyvalde OSM Anders Strömberg och OSK Karl-Erik Eriksson njuter av kvällens musikunderhållning.

O i Lidköpings Frimurarebröder Lars-Olof Ejstes, som också är Riksspelman sedan 1972, avslutade brödramåltiden med ett musikstycke framfört på nyckelharpa.

Rickety Bridge

Foundation Stone 2008 FYND

”Utmärkt vin med bra karaktär” ALLT om VIN Prövning av beställningssortiment mars 2012

PRISVÄRT

”Högklassigt vin” Munskänken 6/2011

Artikelnummer: 72965 Pris: 143,00 kr

! n e m m Välko s g r o b e t ö till g b! u p ” a l m a mest ”nyg er s i r p a g i l förmån re a r u m i r f r fö eborgs Ett av göt rtiment av o s a t s r ö t s iskey. öl och wh

nch dagens lu k After wor

the golden days Södra Hamngatan 31 Tel: 031-13 20 22 www.golden-days.se

Druvor: 72% Shiraz 21% Mourvèdre 7% Grenache Beställ hos närmsta Systembolag eller via lars-olof@samplex.se (ange Systembolag, ditt namn & mobilnummer). Hämta sedan ut på ditt lokala Systembolag.

SAMPLEX www.samplex.se

Alkohol kan skada din hälsa

OHP:s Reflexioner: Och eftersom vi inte är en kyrka, och inte vill bli uppfattade som ett trossamfund, utan är en sammanslutning av annan art, är det förmodligen avgörande att våra lokaler inte upplåts för sådant som av de flesta människor uppfattas som knutet till kyrka och kyrkorum. Dop och nattvard är konstituerande för den kristna församlingen – man kan säga att den blir till genom att dop och nattvard firas – och därför bör inte våra lokaler upplåtas för firandet av dessa sakrament. Begravningsgudstjänsten är däremot inget sakrament, men i den allmänna meningen är en begravningsgudstjänst så förknippad med kyrka och kyrkorum att det helt enkelt är för mycket begärt, att föreställa sig, att folk inte skulle börja tänka om Svenska Frimurare Orden, att den strävar att ta kyrkans plats i människors liv, om våra lokaler skulle upplåtas för begravningsgudstjänster. Det kan tyckas inkonsekvent att inte vigsel nämnts, när Högsta Rådet stannat för att avråda från kyrkliga handlingar i våra lokaler. Även om det säkert finns många och goda skäl till att också avråda från kyrkliga vigslar i våra salar, så förknippar knappast människor i allmänhet vigsel utseslutande med kyrka och kyrkorum – åtminstone inte i samma utsträckning som begravning. Kyrkliga vigslar förrättas ju – mer eller mindre genomtänkt – i skogsbackar, på bryggor och vid sommarstugor – platser som knappast någon skulle kunna tänka sig att ha en begravning på. Att då tänka sig att näst intill omöjliggöra att en vigsel skulle kunna äga rum i någon av Ordens lokaler kanske inte är rimligt – även om det som sagt skulle kunna finnas goda skäl att också utesluta vigsel från våra faciliteter. Men andra offentliga gudstjänster då? Det finns ju på sina håll fortfarande lokala traditioner med offentlig gudstjänst i frimurartempel, t ex vid advent eller i jultid? Sådana gudstjänster, som firas utan dop och nattvard, kan man nog jämställa med offentliga gudstjänster som firas på annan plats än i invigt kyrkorum – t ex i skolsalar och bygdegårdar och vid enstaka tillfällen på arbetsplatser. Den typen av gudstjänst kan naturligtvis, i den mån det upplevs som meningsfullt, alltjämt firas i våra lokaler. Givetvis har Svenska Frimurare Orden ingen erinran mot kyrkliga handlingar – tvärtom förutsätter våra Allmänna lagar att vi deltar i den kristna församlingens gudstjänst. Kanske kan någon tänka, att vad ”folk i allmänhet” menar i den här typen av frågor inte borde spela någon egentlig roll för oss. Men det är enligt min mening avgörande att vi blir uppfattade som det vi är och vill vara – en Orden som vilar på kristen grund. Vi vill varken ”konkurrera” med kyrkan eller ersätta den. Att däremot kyrkans strävanden och frimureriets i många stycken sammanfaller är – som man brukar säga – en annan historia. Leif Norrgård

Leif Norrgård är Ordens högste prelat. Under vinjetten OHP:s Reflexioner kommer han regelbundet att medverka i Frimuraren med tankar och reflexioner. (Stavningen med ”x” är avsiktlig.)

arför inte dop och begravning i våra lokaler? Allt oftare, tycks det mig, händer det att bröder önskar få kyrkliga handlingar – dop, vigsel och begravning, kanske också nattvard – firade i våra lokaler. Kyrkliga handlingar har också, säkert med de allra bästa avsikter och med gott bistånd av församlingspräster, vid enstaka tillfällen ägt rum i frimurarlokaler. Önskemålet är inte att förvåna sig över. Våra lokaler bär ju omisskännliga tecken på att vara ett slags gudstjänstrum. Altaret utgör blickfång, precis som i en kyrka, och några av symbolerna känner vi igen från våra kyrkor. Brödernas uppträdande i logelokalen avviker därför också ofta från sättet att uppträda utanför lokalen – man sänker gärna rösten och man kan märka ett slags vördnad för själva rummet, nästan som i en kyrka. Det är därför fullt begripligt, att bröder ibland också har önskat få kyrkliga handlingar utförda i lokalerna. Men trots våra lokalers inredning är Svenska Frimurare Orden inget kyrkosamfund – även om vi ofta har beskyllts för att ta kyrkans plats i många av brödernas liv och rentav för att ”konkurrera” med kyrkan, något som vi under inga omständigheter önskar göra. Vår Orden ”vilar på kristen grund”, men det är inte detsamma som att vi skulle vara ett kyrkosamfund. Man kan jämföra med andra sammanslutningar i vårt samhälle som också kan vila på kristen grund – t ex vissa studieförbund och ett antal privatskolor – som fördenskull inte strävar efter att inta kyrkans plats i människors liv. 53

Johann Christian Friedrich Haeffner – frimurare och studentsångens fader

ohann Christian Friedrich Haeffner (1759-1833), föddes i den tyska byn Oberschönau i Hessen, den 2 mars 1759. Haeffner visade tidigt musikalisk talang och han gick i lära hos organisten och kompositören Johann Gottfried Vierling. Han blev duktig i orgelspelning och redan vid 9 års ålder spelade han vid gudstjänsterna i kyrkan. I juni 1781 flyttade Haeffner till Stockholm då han tillträdde den organisttjänst i Tyska kyrkan S:t Gertrud, som han blivit erbjuden av pastor Christoph Wilhelm Lüdecke. Samma år engagerades han vid Kungliga Operan och blev 1783 sångpedagog och altviolinist. Under åren 1781 - 1783 var Haeffner även kapellmästare vid Carl Stenborgs teater. År 1786 anställdes Haeffner som biträdande hovkapellmästare vid Kungliga Hovkapellet och 1787 dirigerade han uruppförandet av sin opera Electra på Drottningholm. Han invaldes i Kungliga Musikaliska Akademien 1788. År 1792 avled hovkapellmästaren Joseph Martin Kraus, och året efter utsågs Haeffner till ställföreträdande hovkapellmästare. Den 1 november uruppförde han sin opera Alcides’ inträde i världen. 1799 utnämndes han slutligen formellt till förste hovkapellmästare, en tjänst som han i praktiken utövat fullt ut sedan 1794. Samma år dirigerade han uruppförandet av Joseph Martin Kraus’ opera Dido och Aeneas i en av Haeffner bearbetad och förkortad form. År 1801 dirigerade han uruppförandet av sin egen opera Renaud och samma år även Sverigepremiären av Haydns Skapelsen. Haeffner ledde även första svenska föreställningarna av Mozarts Requiem och Händels Messias, båda gavs 1805. Operan stängdes år 1806 av kung Gustav IV Adolf och hovkapellmästare Haeffner erhöll en pension på 400 riksdaler. År 1808 lämnade Haeffner Stockholm för att tillträda befattningen som director musices i Uppsala, där han med tiden blev Sveriges store koralboksutgivare. Han blåste liv i Uppsalas musikliv och kallades där ”Student-

J C F Haeffner (1759-1833)

sångens fader” och ”farbror H”. Känd är Narvamarschen Viken tidens flygtiga minnen till text av Erik Gustaf Geijer. Vid Uppsala universitet var han aktiv i tidens nationalromantiska strömningar, bland annat med medlemmarna i Götiska Förbundet, Erik Gustaf Geijer och Per Daniel Amadeus Atterbom, och skrev, tonsatte och arrangerade ett stort antal stycken för manskvartett, dåtidens benämning på musik för fyrstämmig manskör. Han grundade här det som blev vår ännu levande studentsångartradition (fyrstämmig manskör), något som snabbt spred sig till övriga universitet i Norden. År 1818 utgav Haeffner en uppsats med titeln Anmärkningar öfver gamla nordiska sången i tidskriften Svea, vilken får räknas som det första allvarligt vetenskapliga försöket att karakterisera den svenska folkmusiken. Haeffner skrev tre operor på svenska, en mässa, sånger på svenska och arrangemang av svenska folkvisor. En särställning i hans produktion intar oratoriet Försonaren på Golgata, som högt uppskattades av samtiden. Hans 54

mest bestående insats var dock redigeringen och utgivningen av koralboken från år 1820 med samtliga melodier satta i jämn rytm och fyrstämmig vokalsats samt återinförandet av originalmelodierna till äldre svenska psalmer och nyskrivna preludier till dessa i gammal stil. Han var medlem i Stockholmslogen S:t Auxiliaire, som året 1799 tillsammans med S:t Johannislogen l’Union uppgick i Den Nordiska Första S:t Johannislogens gemenskap. I förteckningen över musikverk, komponerade av frimurare, vilken sammanställts av Georg Sándor, upptas flera verk av Haeffner, bl.a. manskvartetten Brödrabandet vid nordliga polen fast sammanhålles av mäktig hand. Vidare har Haeffner komponerat hyllningssånger till konungen och kronprinsen jämte trios för två tenorer och bas med text av Johan Eric Brooman samt ett Tempo Giusto för en röst med orgel. Haeffner dog i Uppsala den 28 maj 1833. Text: STEN SVENSSON

Biskop Björn Vikström

En broder mer

Digitaliserade bibliotek

I senaste Frimuraren återgavs en dikt av Stig Dagerman, En broder mer, inte riktigt korrekt påpekar broder Håkan Budsjö i Göteborg, som fick lära sig den utantill i realskolan. Eftersom dikten så bra sammanfattar en stor del av Frimureriets själ, återger vi den gärna igen, så som Håkan fick lära sig att den lyder:

I takt med att logernas bibliotek digitaliseras är det viktigt att ha med sig sitt medlemskort för att kunna göra ett lån. Det nya bibliotekssystemet är internetbaserat och kopplat till SFMO:s medlemsregister. En förutsättning för att systemet skall fungera är därför att brodern finns i registret. Brodern som lånar en skrift får automatiskt ett mail där lånet redovisas och när det skall återlämnas. Systemet medger bara lån av tre skrifter under maximalt trettio dagar. Senast att digitaliseras var biblioteket i Karlskrona där man streckkodsmärkt all gradbunden litteratur – cirka 1 000 skrifter och böcker.

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ Endast en sak kan du göra: en annan människa väl. Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder mer.

OSM hyllades på hemmaplan

Biskop Björn gäst hos SFMO Biskopen för Borgå stift – det svenska stiftet i Finland - Björn Vikström har på senaste tid besökt SFMO vid flera tillfällen. I vintras predikade han i Borgå domkyrka vid S:t Johannes Logen Tyrgils festgudstjänst i samband med logens 10-årsjubileum. Temat för predikan var ”Att hållas vaken”. Några veckor senare kunde man se en intresserad biskop i Ordenshuset i Helsingfors. Tillsammans med några bröder redogjorde KM Tom Waselius för Svenska Frimurare Orden och framför allt om dess verksamhet i Finland. I samband med sitt tal vid SJL Tyrgils festmåltid konstaterade biskopen lättsamt att om frimurarna i Finland har en kapitelmästare så är han själv ”domkapitelmästare”. Björn Federley

Finns Frimuraren på ditt bibliotek? Sedan jubileumsåret sker utskick av tidskriften Frimuraren till bibliotek i Sverige och sedan 2011 även till bibliotek i Finland. Eftersom artiklarna i tidskriften även är av allmänt intresse är det angeläget att den finns tillgänglig för de som besöker våra bibliotek. Informationsdirektoriet vill därför uppmana bröderna att besöka biblioteket på hemorten och fråga efter Frimuraren för den händelse den inte finns tillgänglig på tidskriftshyllorna.

Ordens Stormästare Anders Fahlman uppvaktades på hemmaplan vid sin 75-års dag den 17 april. Det var en i det närmaste privat tillställning i Linköpings Frimurarhus för ÖPL:s förre PM. Nuvarande PM i ÖPL, Lars Bergholtz gratulerade med en korg fylld med ”traditionella frimuraregåvor”. Hyllningssång och hurrarop följde naturligtvis. Talaren vände sig också till hustrun Eva Fahlman som under makens 25 år som OSM, PM och DPM fått dela med sig av sin livskamrat. Text och bild: Kjell Mazetti

FRACKERBJUDANDE! FRACK

1595:-

komplett med väst,skjorta,rosett,knappar 2250:-

LACKSKOR

500:-

ULLROCK LåNG

1795:-

MÖRK KOSTYM

SMOKING + SKJORTA SKINNhANDSKAR

Postens frakt tillkommer Clothes

CArlGren for men

Generalsgatan 45, 602 31 Norrköping 0708-34 14 14, carlgrens@frackshop.se www.frackshop.se 55

1150-1795:1800:375:-

Ordningen i leden försöker Ceremonimästaren få till när Nordiska Förstas honnörsbord ska tåga in i matsalen. Foto: Kjell Mazetti.

Stående applåder för sången på Den Nordiska Förstas högtidsdag I januari i år hölls det 40 sammankomster i Stockholm, varav fyra i brödraföreningar. Populärast som vanligt i januari var Den Nordiska Första S:t Johannislogens högtidsdag på Carl-dagen den 28 januari.

ånga anser att just den här högtidsdagen är lite utöver det vanliga och det märks inte minst i logelokalen där stolarna inte räcker till åt alla runt 200 närvarande och vid den efterföljande brödramåltiden där honnörsbordet trots sina drygt 50 kuvert, inte riktigt ville räcka till för alla Ordens högsta ämbetsmän och hedersgäster. Eftersom högtidsdagen i år inföll på en lördag inleddes logen redan före

kl 14 med samling i olika lokaler och klockan började närma sig midnatt innan de sista bröderna bröt upp från kaffeborden. De musikaliska inslagen på Carldagen brukar vara av hög klass. Efterhand som bröderna samlades i Ordens stamhus möttes de redan i entrén av en brasskvintett som satts samman av bröderna Per Falck, Tarjei Hannevold, Bengt Belfrage, Michael Lind och Mats Lundberg. 56

De medverkade sedan även under sammankomsten där musikföreståndaren Anders Bergström med hjälp av Erik Wadman och Joachim Andersson på orgel och piano, samt solisterna Oskar Bly, Anders Kjellstrand, Daniel Franek, Marcus Jupither och Björn Blomqvist förgyllde varje del av programmet med musik och sång. Bland annat uruppfördes den specialskrivna ”Johannismarsch” av Ulf Larsson-Flink med Tarjei Hannevold

Wojtek de Rzewuski och Ove Sandhén har tillsammans varit Nordiska Första trogna i 50 år och har inte missat någon högtidsdag vad man kan minnas.

på trumpet och Erik Wadman vid orgeln. Var och en av sångarna visade också sina röstresurser mellan de olika programpunkterna under högtidslogen och när de senare även framträdde vid olika tillfällen under brödramåltiden kunde de närvarande bröderna inte låta bli att stå upp och applådera för att visa sin uppskattning. Av Den Nordiska Förstas verksamhetsberättelse för det gångna året framgick att man prioriterar tre områden i sitt arbete: Det externa, där Caritas i olika former ingår, det interna, där själva logearbetet är det centrala, samt en tredje del som är riktad mot andra enheter inom frimureriet i Stockholm, i Sverige och utanför landet. Bland det externa arbetet kan noteras att logens Jubelfond samt Karl-Axel Rosenqvists fond delat ut 14 stipendier till duktiga utövare av sång och musik samt till Konstfacks mest framstående avgångselever. Nivån på utdelning till behövande och stipendiater har under senare år kunnat höjas från 1,5 miljoner kr till 2 miljoner kr trots en fallande aktiemarknad. Under arbetsåret 2011 har logen hållit 45 sammankomster, varav 30 i lärlingegraden, med 28 antagningar av nya bröder, två sammankomster i medbrodersgraden och 13 i mästargraden. Samtidigt under året har man

mottagit 31 inträdesansökningar som talar för ett lika aktivt 2012. Av statistiken som presenterades av logens sekreterare framgick att totala antalet besökare på årets loger var 1 148 bröder. Det genomsnittligt antal besökare i lärlingegraden var 38 bröder. I grad II var siffran 49 bröder och i grad III 18 bröder.

Bankettsalen var fylld till sista plats vid NF:s högtidsdag.

En del av verksamheten där Den Nordiska Första riktar sig mot övrigt frimureri är ett traditionsenligt besök i Tyskland. För 18:e året i rad, besökte NF-bröder i maj traditionsenligt Johanneslogen Zum Roten Adler i Hamburg för att bevista deras högtidsdag. Besöket var som alltid högt uppskattat av de tyska bröderna som har att kämpa mot en låg medlems- och besöksfrekvens. Den 17 september genomfördes en instruktionsloge i grad III på engelska inför gästande bröder från bland annat de nordiska länderna och Baltikum samt från England, Frankrike, Tyskland, och Italien. Det var en mycket uppskattad loge där det utländska intresset för grad III ökade påtagligt. I övrigt har man haft utbyte med såväl Island och Finland samt andra svenska loger vid olika tillfällen. Inte minst medverkade ett stort antal NFbröder kl 11 den 11 i 11 -11 i samband med den historiska installationen av Johanneslogen Victory, en loge som NF har och kommer att ha ett mycket nära samarbete med framöver. Text och foto: LARS BILLSTRÖM

Unik gradgivning i S:t Sigfrid.

Frimurarseminarium i Helsingfors Frimurarseminarier i olika grader samlar alltid många deltagare på andra sidan Östersjön. När Stor Capitlet i Finland höll ett seminarium i grad IX lockade det ett sextiotal bröder från alla delar av fördelningen. I slutet av mars var det dags för nästa seminarium i Helsingfors som hade rubriken ”Med Andreas-frimureriet i tiden”. Det seminariet samlade närmare 90 entusiastiska bröder, bland dem också 4 bröder från den finska riten. Med tanke på att Andreas-frimureriet för många ”blir i kläm” mellan Johannesfrimureriet och Kapitlet var seminariet synnerligen välkommet. Andreas-frimureriet kräver att man har god tid på sig att sätta sig in i gradernas budskap, som är inbäddat i tankar och ritualer som går tillbaka till 1700-talets tänkesätt och som både kulturellt och naturvetenskapligt återspeglar den tidens kunskaper och anda. Seminariet inleddes och avslutades med allmänna föredrag om bla 1700-talets idévärld, Det skotska frimureriet, S:t Andreaslogen: förmedlaren och om Andreas-frimureriet i tiden. Vid brödramåltiden redogjorde Ordens förutvarande högste prelat Jarl Jergmar för ”Den gemensamma måltidens symbol”. Det föredraget återges på sidan 16. I programmet ingick också en morgonandakt som utgjordes av tidebönen Laudes, ursprungligen en medeltida gudstjänstform som speciellt Ordensväsendet omhuldade.

Sven Lindberg, Leo Runesson, Chester Melin, Tor-Leif Runesson, Roland Axelsson samtliga Skövde

Det är inte alldeles ovanligt att far och son och ibland även en tredje generation är frimurare och då brukar de som oftast inneha olika grader. I S:t Johanneslogen S:t Sigfrid i Skövde inträffade en onsdag i vintras det unika att far och son recipierade i S:t Johanneslärlingegraden samma kväll. Det var Tor-Leif Runesson och dennes son Leo Runesson som då upptogs som medlemmar i Frimurareorden. Den märliga situation som med detta uppstod var att ”fadern blev broder till sin son och att sonen blev broder till sin far.” Tor-Leif och Leo åtföljdes av sina faddrar Chester Melin, Roland Axelsson och Sven Lindberg. Sven Lindberg tjänstgjorde för övrigt som ceremonimästare vid gradgivningen. Text: CHESTER MELIN Foto: ROLAND AXELSSON

Björn Federley

Mariorna tog mark i Finland Det tog nästan 100 år efter instiftandet i Oslo 1916, men nu har den frimureriet närstående Maria-orden kommit även till vårt finska grannland. På Åland har systrarna funnits sedan 1989, men sedan i höstas finns en Maria Loge även på fastlandet.

Frimuraren för 70 år sedan

Den finlandssvenska logen, som har sitt säte i Ekenäs i Raseborg, 10 mil väster om Helsingfors, är den första på det finländska fastlandet och nr 2 i Finland. Maria-orden har i dag över 7 500 medlemmar i 65 loger. Logen i Raseborg består av ca 30 systrar, som är bosatta runt om i svenskfinland, på ett vidsträckt område från Helsingfors till Korsholm. Sedan instiftelsen har två nya systrar upptagits i logen och ytterligare en ansökan har behandlats. Det idoga arbetet med att värva medlemmar är en speciellt stor utmaning i en trakt där Odd Fellow har starka traditioner och många kvinnor tillhör ortens Rebecka-loge, vilket utesluter möjligheten till medlemskap i Maria-orden. Logen i Raseborg har starka band till den lokala frimurarlogen och de tillmötesgående frimurarbröderna, som valt att upplåta sin logelokal i Villa Leijonhufvud för Maria-logens verksamhet. Stödet både värmer och gläder. Gemensamt för de båda ordenssällskapen är de kristna grundvärdena, som gör att samarbetet upplevs naturligt. Med dessa grundvärden i bagaget går logearbetet sakta vidare mot förkovran på alla plan; nya medlemmar och ny självinsikt, med det övergripande målet att tjäna sin nästa med glädje.

År 1938 såg de första exemplaren av vår Ordens tidning dagens ljus. I början var det mest ett ”meddelandeblad” som till stor del informerade om högtidsdagar och avlidna bröder. Men några år senare, mitt under brinnande världskrig, hade man funnit sin form med en hel del informativa artiklar och reportage. I dagens ”Frimuraren” ska vi börja återge små textavsnitt och ”guldkorn” från innehållet för 70 år sedan. Här är ett första smakprov från en längre artikel 1942 om utländskt frimureri: …I Amerika funnos frimurare bevisligen redan år 1715. I ett brev, skrivet detta år, omnämner tullförvaltaren i Philadelphia John Moore, att han tillbringat några högtidskvällar med sina murarebröder. År 1733 utnämndes Henry Price i Boston till ProvinsialMästare i New York, New Yersey och Pennsylvania. Price tillkommer även äran att hava varit ”fader till det reguljära mureriet i Amerika”. I detta sammanhang kan framhållas, att Benjamin Franklin år 1734 valdes till Stor-Mästare för Pennsylvania Storloge, och samma år utgav han en upplaga av den engelska konstitutionsboken.

Yvonne Lindström 58

Rätt om Island I Frimuraren nr 1/2012 finns en artikel med titeln Besök hos isländska bröder på s. 14 – 15. Tyvärr finns flera fel i slutet av artikeln beroende på att två manus förväxlades. Från och med stycket som börjar ”Nästa dag samlades vi…” ska texten lyda som följer: Nästa dag samlades vi i Den Isländska Frimurarordens Stamhus på Skúlagata 53. Deltagare i Nordiska informationskonferensen i Reykjavik den 15 september 2011 var: • Island: Pétur K. Esrason, Steingrímur S. Ólafsson, Paul Bjarne Hansen och Kári Húnfjörð • Sverige: Lars Lindquist, Lars Sjödin och Pierre Dunbar • Norge: Karl Jens Holmen och Terje Helsingen • Danmark: Jørn Nedergaard Pétur K. Esrason OOA (Isländska Frimurarordens Överarkitekt) öppnade mötet och hälsade välkommen. Han informerade om Frimurarordens situ-

ation på Island. 1 % av medlemmarna är präster, vartannat år öppnas en ny loge. 2010 öppnades en Forskningsloge. Man har föredrag och introduktionsmöten lika dem vi har i Sverige. Hemsidan har utvecklats och där kan man idag anmäla närvaro, den är även nu anpassad för betalning via nätet. Vi diskuterade hanteringen av händelserna i Norge och konstaterade att Orden inte kopplas samman med gärningsmannen av media. Erfarenheterna av öppenheten är god. Under mötet tog vi även upp kommunikationsprocessen mellan medlemmarna och Ordens ledning; här spelar tidningarna och hemsidan en avgörande roll. Hemsidan och de webbaserade informationskanalerna diskuterades. Kári Húnfjörð, redaktör för Den Isländska Frimurarordens webbsite, informerade hur han under ett halvår uppdaterat och i praktiken skapat en ny hemsida som rönt stor framgång. Övriga länder ligger i olika stadier med hemsidorna, men de kan sägas

uppfylla kraven på bra kommunikation. Sverige är på gång att uppdatera och kunde ta till sig erfarenheter från de övriga. Norge har sedan några år fördelningsanpassad information för brevmallar etc. Steingrímur S. Ólafsson, redaktør för Den Isländska Frimurarordens tidskrift Frímurarinn ledde diskussionen om samarbete och erfarenhetsutbyte mellan de nordiska tidningarna. De övriga länderna presenterade sina tidningar och deras utveckling. Paul Bjarne Hansen Isländska Frimurarordens Arkivarie berättade om arbetet i Arkivet. Till DIFO’s Nyttårsfest överlämnade DDFO’s Stormästare digitaliserade kopior av DDFO’s historiska arkiv som gåva till Den isländska Frimurarorden, ca 175 000 dokument. Mycket givande information för övriga länder. Det stora arbetet är inte själva hanteringen utan registreringen för att skapa en relationssöknivå.

Nyheter från FM Regalia En favorit från FM Regalia! Vita skinnhandskar 298:Ofodrade herrhandskar i äkta lammnappa. Högsta kvalitet till lågt pris! Storlek 8, 8½, 9, 9½, 10

165:-

Frackpaket

298:-

från 2.199:-

Namnskylt med magnetfäste 165:-

Besök www.fracklagret.se

Svart med rött frimurarkors inkl. namngravering 165:titelrad +10:- 25 x 76 mm

Alla frackar är i ullkvalitet. 1-2 dagars leveranstid. Vi lagerhåller ALLA storlekar. Levererans till hela Sverige.

Beställ varor för minst 450:- så får du denna Ballografpenna på köpet!

Beställ från vår webbutik eller se huvudannonsen.

Betalning mot faktura eller delbetalning.

www.fmregalia.se

Kundtjänst: 0454-572 055 59

Lars Lindquist

Från Ordens Kansli Inrikes ärenden Svenska Frimurare Orden Logedirektorium Entledigande Amanuensen Tom C Bergroth, R&K, som Ordens stormarskalk och Ordförande i Logedirektorium från och med den 1 januari 2012. Byrådirektören Göthe Jardebo, X Svea, som amanuens från och med den 15 januari 2012. Förordnanden Vice överåklagaren Gunnar Adell, R&K, som Ordens Stormarskalk, tillika Ordförande i Logedirektorium, från och med den 1 juni 2012 till och med den 31 maj 2018. Avdelningsdirektören Johan F Wijnbladh, X MNPL OHT PBF, som amanuens från och med den 1 januari 2012. Agronomen Olof Sköld, X ÖPL, som sekreterare i Logedirektorium från och med den 1 juni 2012 till och med den 31 maj 2018. Svenska Frimurare Orden Planeringsdirektorium Förordnanden Majoren Ronny Schultz, X Svea, som ledamot från den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2014. Projektledaren Christer Palm, X VPL, som ledamot från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2016.

Stiftelsen Svenska Frimurare Ordens Museifond

Nya R&K

Skånska Provinsiallogen Förordnanden Majoren Tomas Thaung, X SPL, förlängt förordnande som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Gustaf i Karlskrona från och med den 25 mars 2012 till och med den 22 mars 2013. Majoren Lars Undin, X SPL, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Oscar i Halmstad från och med den 1 september 2012 till och med den 31 augusti 2018.

Entledigande Filosofie kandidaten Gösta Sandell, X Svea, från och med den 15 februari 2012. Stora Landslogen Förordnanden Bankdirektören Ulf von Feilitzen, X Svea, bankdirektören Michael Boström, X Svea, poliskommissarien Dan Lindqwister, IX Svea, IT-konsulten Magnus Svenson, IX Svea, brandskyddskonsulten Magnus Jacobson, VIII Svea och verkställande direktören Peter Roos, VIII Svea, som Stormästarens Uppvaktande Bröder (SUB) till och med den 16 mars 2013.

Värmländska Provinsiallogen Förordnande Polisintendenten Lars Lind, X VPL, som Ordförande i Frimurareföreningen Örebro Kapitelbröder i Örebro från och med den 1 april 2012 till och med den 31 mars 2018.

Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff

Stor Capitlet i Finland

Entledigande Finansdirektören Mats Modéen, X Svea, som arbetande ledamot från och med den 15 februari 2012.

Förordnande Kyrkoherden Per-Henric Schmidt, IX SCF, som Ordförande i Brödraföreningen Erasmus i Åbo från och med den 1 april 2012 till och med den 31 mars 2018.

Förordnande Bankdirektören Göran Markström, X Svea, som arbetande ledamot från och med den 24 februari 2012 och tills vidare.

Mellersta Norrlands Provinsialloge Entledigande Byggnadsingenjören Bo Lundvik, X MNPL, som Ordförande i Brödraföreningen Aquila i Örnsköldsvik från och med den 1 juni 2012.

Utrikes ärenden Utnämning av representanter hos främmande Ordnar Ordens Stormästare har beslutat att till representant för Svenska Frimurare Orden utnämna: - hos Supreme Council Northern Masonic Jurisdiction USA, Bruce T. Work - hos Grande Loja Maçonica do Estado do Espirito Santo Brasilien, Paulo Roberto Celga Cruz - hos Grand Lodge of Moldavia, Igor Turcanu - hos Den Danske Frimurerorden, Albin Pedersen, R&K. 60

Bo Ryderfelt, f IT-Direktör Riddarnamn: Riddare av friheten Valspråk: Stå fast var ödmjuk Född 17 maj 1945 Realexamen och därefter Ingenjörsexamen med påbyggnad i Stadsbyggnad och Fysisk samhällsplanering samt därefter universitetsstudier. Har under min yrkesverksamma tid arbetat som järnverksarbetare och därefter med lantmäteri, företagshälsovård, personaladministration och slutligen, under ca 25 år, med IT-frågor. Under en kortare period vikarierade jag som universitetsadjunkt. Värnplikt vid A 3 i Kristianstad, plutonchefsskolan som Fältmätare. Recipierade i S:t Johanneslogen S:t Carolus 28 september 1976 och fick grad X 29 januari 2000 i VPL. Olika ämbeten i S:t Johanneslogen S:t Carolus mellan 1994 – 2001 och därefter ämbeten i S:t Johanneslogen Det Gyllene Snittet fram till september 2011 där mitt sista ämbete var OM. Under tiden 2001 – 2007 var jag ämbetsman i VPL. Ledamot i PD mellan 2001 – 2012 samt O i PD-DK. Från 31 mars i år PM i VPL.

Nya OHT

Gunnar Adell, Vice överåklagare, Malmö

Magnus Jäderlund, Direktör, Stockholm

Kjell Mazetti, Kh em, Norrköping

Peter Möller, Livmedikus, Stockholm.

Riddarnamn: Eques a misericordia III (Riddaren av medlidandet III) Valspråk: Veritate ducente (Med sanningen som ledare)

Riddarnamn: Eques a luxor Valspråk: Spem successus alit

Riddarnamn: Riddaren av Ljuset Valspråk: Bekämpa mörkret.

Riddarnamn: Riddare av livskraften. Valspråk: Respekt för allt levande.

Född den 19 juni 1945 i Jönköping. Studentexamen Jönköping 1964. Juris kandidat Lund 1968. Tingsmeritering i Söderköping, Linköping och Norrköping. Anställd åklagarväsendet 1972, i Malmö assistentåklagare, kammaråklagare; chefsåklagare 1989–1995, tf överåklagare, vice överåklagare 1996–2008. Statliga utredningsuppdrag (justitiedepartementet) som sekreterare och expert. Recipierade 1964 i S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren i Jönköping, X graden i Östgöta Provinsialloge 1983. Bl.a. BB och DM S:t Johanneslogen AcacianMalmöhus 1973–1990, FT Malmö Grip 2007–2008, FvO EOS 2008–2011. Ledamot av LD 2004–2009, sekreterare i LD 2010– .

Född den 25 mars 1943 i Karlskrona. Efter Realexamen 1960 befattningar från Jungman till Styrman i Svenska Handelsflottan. Styrmansexamen 1963 i Kalmar 1966 - 1968 Frilans som fotograf och journalist 1969 – 1986 Filmare och producent på Sveriges Television i Norrköping Teol kand 1986, prästvigd för Linköpingsstift. Prästtjänster i Linköpings och Västerås stift. 2002 - 2008 Konsulent för den andliga vården i Kriminalvården. Recipierade 1986 i S:t Johanneslogen Oscar Fredrik i Norrköping. Erhöll grad X år 2003. Talmansuppdrag i OF. vO och O i Brf S:t Olof. Chefredaktör för tidskriften Frimuraren 2006 – 2011. Ledamot av ID med överofficiants värdighet 2006 – 2011.

Född 18 augusti 1961 i Stockholm Efter studier på Handelshögskolan i Stockholm, arbetat nationellt och internationellt med marknadsföring och marknadsundersökningar, sedan 1998 som VD. Egen verksamhet från 2004 inriktad på marknadsundersökningar, varumärkes-, lednings- och strategifrågor. Dessutom innehaft styrelseuppdrag i mindre bolag samt olika interimistiska chefsuppdrag. Recipierade i S:t Johanneslogen S:t Erik i april 1999 och erhöll grad X i Svea 2011. Olika ämbetsmannauppdrag i S:t Johanneslogen S:t Erik 2002 – 2011, i Svea 2006 – 2008 samt i SLL från 2009. SUB VIII samt SUB IX 2007 – 2010. Ledamot i LRK.

Född 13 april 1946 i Solna. Efter studier på Stockholms Universitet och Karolinska Institutet läkarexamen 1973. Specialistexamen i invärtesmedicin 1980 och medicinedoktorsexamen (disputation) 1981. Efter 10 år på S:t Eriks Sjukhus i Stockholm egen privatmottagning på Sopiahemmet 1983-2002. Därefter Chefläkare (CMO) 2002 och 2003 Verksamhetschef för Hjärt-, Lung- och Allergimottagningen vid Sophiahemmet. Livmedikus 1990 och invald i Pro Patria 1994. Därutöver flera styrelse- och ordförandeuppdrag och andra föreningsengagemang. 19 vetenskapliga artiklar i internationella facktidskrifter 1976 till 1987. Utmärkelser är CXVIG:sJmt och Kon:sGM8mserafb. Recipierade i NF jullogen 1977 och erhöll grad X i Svea PL 1997. Ledamot i Frimurarstiftelsen sedan 1990, Vice ordförande 19952003 och Ordförande 2003-.

Ny penna på Frimuraren tidning. Till sin hjälp har han en redaktionskommitté med kvalificerade ledamöter, men det räcker inte: –  Tidningens innehåll är helt beroende av alla sina läsare runt om i landet. Därför vill jag uppmana alla bröder att höra av sig med alla tänkbara tips. Det finns både stort och smått som läsare runt om i de olika fördelningarna kan vara intresserade av, säger han. – Fotografera och berätta i skrift när ni gör någonting utöver det vanliga inom eller utom logens väggar! Skriv debattartiklar och insändare! Kom med tips, idéer och tankar om vårt frimureri! Det är min strävan att följa i min företrädare Kjell Mazettis fotspår att leverera en tidning som ska vara läsvärd för såväl alla oss bröder som för intresserade i omvärlden. Lättaste sättet att nå Lars Billström är via mejladressen frimuraren@ frimurarorden.se eller via telefonerna 0582-168 10 och 070-592 90 32. Text: LARS LINDQUIST Lars Billström som har tagit över ansvaret för Frimuraren har arbetat med media i olika former ända sedan år 1966. Frimurare är han nu på sitt 23:e år.

Från det här numret har Frimuraren en ny redaktör.

rdensledningen har utsett Lars Billström som ansvarig för tidningens framställning och som ledamot av Informationsdirektorium. Han har gjort sin frimurarevandring i Stockholm och tillhör Svea, men bor sedan några år tillbaka inom VPL:s område; i Hallsberg i Närke. – Det är en bra stationeringsort för Frimurarens redaktion. Eftersom Hallsberg är Sveriges demografiska mittpunkt och dessutom en stor järnvägsknut, blir det lite enklare att bevaka det som händer runt om i landet, säger Lars Billström. Under åren i Stockholm var Billström först engagerad i SJL Den Nordiska Första och förordnades därefter som Ordförande i brödraföreningen Saltsjön efter att

ha provat på sektreterararbetet under några år. – Det tror jag är en bra bakgrund i mitt arbete för Frimuraren. Jag har provat på några olika ämbeten och har förståelse för det mesta som händer såväl i en loge som i en brödraförening, säger han. Som journalist har Billström många års erfarenhet: – Det började på Örebro Kuriren där den legendariske Herbert Söderström blev min läromästare. Därefter har jag arbetat bland annat på såväl Sveriges Radio som på andra tidningar. Så småningom blev jag tidningschef på dåvarande Televerket och de senaste åren har jag arbetat med tidningar åt flera olika uppdragsgivare, där Kyrkans Tidning är en av många. Som Frimurarens nya redaktör vill Billström direkt framhålla att han ensam inte kan göra en bra 62

Joakim Helwig Dipl. Samtalsterapeut i Psykosyntes

10 års erfarenhet av individuellt terapiarbete. Bröder, anhöriga och närstående. Välkommen att kontakta mig. Mottagning på Södermalm i Stockholm. 08 – 644 89 33; 0739 – 38 48 76 joakim.helwig@gmail.com

Epilog:

Mazetti tackar för sex år

är jag i september 2005 träffade dåvarande Chefredaktören för Frimuraren, Bengt Gustafson tillsammans med dåvarande ÖA, Lars von Knorring borde jag ha förstått att uppdraget att ta över Frimuraren kunde liknas med ett självmordsuppdrag. Bengt Gustafson var en gammal tidningsräv med ett otal framgångsrika publikationer på sitt samvete, jag hade visserligen i stort sett i hela mitt liv på olika sätt medverkat i tidningar och tidskrifter, och under 16 år i Sveriges Television arbetat som filmare och producent. Men jag hade aldrig ensam haft ansvar för en hel tidning. Men nyfikenheten tog över. Jag är glad att efter dryga sex år och 25 nummer av Frimuraren kunna säga: Det har varit en fantastisk tid. Självmordsuppdraget blev en utmaning och inte ens kravet att tvinga en gammal PCfantast att gå över till Mac datorn blev ett oöverstigligt hinder när det gällde att fortsätta utveckla det lilla lite tråkiga medlemsblad som Bengt Gustafson skapat en medlemstidning av till att bli, kanske både större och bättre.

När nr 1 år 2006 gick i press kunde jag med nöd och näppe fylla de 32 sidor som fanns med ett material som i enlighet med uppdraget skulle kunna ses som Svenska Frimurare Ordens officiella organ. Ett innehåll som dessutom skulle följa Ordens Allmänna Lagar OAL, till punkt och pricka. När nr 1 år 2012 sammanställdes blev jag tvungen att avstå från att publicera ett 10-tal sidor med bra material. Tillströmningen av reportage, artiklar, inlägg, debattuppslag, har ökat dramatiskt och det handlar inte längre om att lyckas fylla ett antal sidor – det handlar istället om att tidningen vuxit så att den inte längre kan hanteras av en enda redaktör och ansvarig. Jag är glad och tacksam över att ha fått uppleva dessa dryga sex år, men vill gärna dela med mig av detta till medhjälpare och stödjare. Först av allt – en redaktionskommitté med företrädare för de olika provinserna (utom en enda). Med stor glädje förstår jag att den kommer att växa ytterligare. Mina korrektörer, fOSK Sten Svensson tidigare ÖA som troget granskat varje nummer och gett mig 63

möjlighet att besegra Tyrkfelsnisse nästan till 100 %. Under de första fem åren gjorde Lars von Knorring samma noggranna arbete utifrån sitt uppdrag som ansvarig utgivare. Några enstaka gånger löste vi problem med publicering, men alltid i enighet. Samma gäller det senaste årets ansvarige utgivare: SMS Anders Strömberg, som på samma sätta varit stöd och hjälp. Slutligen men kanske mest av allt. Ett tack till Danica Svensson på Trydells tryckeri i Laholm, som nagelfarit varje nummer och föreslagit ändringar utifrån sin stora erfarenhet av tidningar, tidskrifter och publikationer. Danica har dessutom guidat mig genom Mac programmet InDesign och kanske nästan gjort en originalare av mig. Ock så det bästa av allt. Jag kommer att fortsätta att medverka i Frimuraren. Till och med i detta nummer finns artiklar från min ordblandare och som vanligt kommer jag att nyfiket titta in i olika sammanhang – alltid med kameran i handen. KJELL MAZETTI

Posttidning Returadress Frimuraren Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM

Nu kan du handla råvaror förpackade på ett nytt sätt

Nu kan du enklare placera i råvaror genom att välja mellan våra råvarupaket basmetaller, energi, livsmedel och ädelmetaller. Med Handelsbankens börshandlade certifikat når du just den del av råvarumarknaden du tror på. Läs mer på handelsbanken.se/ravarucertifikat Ett finansiellt instruments historiska avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan både öka och minska och det är inte säkert att du får tillbaka hela det investerade kapitalet. 64 Warrant- och Certifikatprogram” som finns att tillgå på www.handelsbanken.se/prospektochprogram Handelsbanken har offentliggjort ”Grundprospekt Svenska Handelsbanken AB (publ) (”Handelsbanken”) MTN-,