Biskopsbrev om lärande och undervisning

”Vad är kristen tro för mig?”. Undervisning i denna mening handlar om kunskap som existentiellt tilltal eller trons tilltal. Det sker när vi låter nya och gamla tolkningar av Bibeln och kyrkans tradition möta vår strävan efter mening och fördjupning.

För Martin Luther var det viktigt att varje människa bemyndigades till att själv fördjupas i sin gudsrelation genom studier, under­visning, bön, bibelläsning, gudstjänst och nattvard. Därför skulle Bibeln översättas till det egna språket och alla – både pojkar och flickor – skulle lära sig läsa och skriva. Värnandet om flerspråkig­heten i kyrkans liv och arbete har sin grund i reformationens b­ e­toning av att människor ska få ta emot evangeliet på sitt vardagsspråk. Möjligheten att få fira gudstjänst och delta i församlingens verksamhet på sitt eget språk ­skapar större delaktighet, berikar kyrkans församlingsliv och stärker människors upplevelse av tillhörighet.

För reformatorerna var det också centralt att inte bara präs­terna utan alla, hela folket i alla åldrar, skulle få undervisning. Att reforma­ ­torerna betonade rätten att själv kunna läsa Bibeln och förvärva grundkunskap i trosfrågor och etiska frågor har haft stor betydelse för Sverige som land och för vår syn på undervisning, bildning och utbildning. Det kommer bland annat till uttryck i att Svenska kyrkan har del i den rika folkbildningstradition med ­folkhögskolor, studieförbund och studiecirklar som alltjämt rustar och vitaliserar det svenska samhället.

I den evangelisk-lutherska traditionen läggs stor vikt vid god ­förkunnelse: Ordet befriar och ger liv. Förkunnelsen ingår i, och formas av, gudstjänstens vidare sammanhang. Den ska utgå från 16