Tro och vetenskap

"Det ligger i vår förmåga att vara vetenskapliga och nyfi kna"

Fikat är framdukat, spänningen stiger och en dos av förväntan ligger i luften. En trio i blandade åldrar har samlats i Eva Olssons vardagsrum på Pepparmyntavägen. Eftermiddagens tema som samtalsgruppen, bestående av Eva Olsson, Anne-Cathrine Sagi och Anders Nilsson, ska diskutera är ”tro och vetenskap”.

- Min känsla är att det ena utesluter inte det andra. Tron är så stark i mitt liv att jag inte kan betvivla det. Det är samma sak med vetenskapen, svarar Eva Olsson.

"svaret jag letar efter" Anne-Cathrine Sagi instämmer i Evas synpunkt.

- För mig är tro ett svar jag längtat efter. Vetenskapen söker svar på andra frågor, så som hälsa och livsbetingelser. Precis som vetenskapen utvecklas tron. Gud blir inte mindre för vetenskapens framsteg. En gång i tiden förkastades vetenskapen av de kristna, men jag menar att vår tro binder dem samman. Men samtidigt ska vi ju komma ihåg att man en gång i tiden allmänt trodde att jorden var platt, fast Gud som skapat den visste att den var rund, säger Anders.

små saker gör stor skillnad Anne-Cathrine gör en jämförelse mellan betraktelser av ett konstverk och den kristna tron.

- När du tittar på ett konstverk så händer det något inom dig som inte heller kan förklaras. Om vetenskapen hade funnit en ekvation för Guds existens så hade det inte varit några problem. För oss har små, små saker i våra liv gjort att vi har funnit Gud. Det handlar om att vara ödmjuk för det hela.

- Tänk om man skulle leva ett liv enbart vetenskapligt? Då skulle livet för mig bli halvt.

Ett argument som även Anders Nilsson delar.

- Det ligger i vår förmåga att vara nyfi kna och vetenskapliga. Vetenskapen inleds oftast med att man ställer en fråga. När du väl har fått svaret, har det resulterat i ytterligare 20–30 frågor. Som exempel så har forskare hittat svarta hål, men de kan fortfarande inte förklara hur de är uppbyggda. Samma sak är det med min tro. Tron ger så starka avtryck i mitt liv att jag inte kan betvivla den, men jag kan samtidigt heller inte förklara den.

Svårigheter Ett annat ämne som avhandlas är varför vetenskapen har svårt för kristendomen.

Marco Polo Eva berättar om att hon nyligen läste en artikel om den italienske upptäcktsresanden Marco Polo.

- Inför en av hans resor till Kina bad man honom att ta med sig lärda män, som kan lära oss om den kristna tron. Ett tidigt exempel som visar att vetenskapsmän har varit nyfi kna på kristendomen.

Gruppen ser skepticismen som en stor problematik.

- Genom tron får vi en insikt i etik och moral. Vad skulle vi göra utan den? Kunskap på gott och ont, men det gäller att använda den på rätt sätt. Jag menar att i dag har tron hamnat på efterkälken och ses som ett verktyg som vi kan ta till på äldre dagar; lev nu, och tro sedan. Tänk om man skulle leva ett liv enbart vetenskapligt? Då skulle livet för mig bli halvt, säger Anne-Cathrine.

Anne-Cathrine Sagi, Eva Olsson och Anders Nilsson diskuterar tro och vetenskap.

Anders instämmer i Anne-Cathrines resonemang.

- Tron på Gud och skapelsen ligger till grund för vårt liv. Genom den har vi fått kunskap inom alla områden, exempelvis ekonomi.

de tre vise männen Eva hänvisar till berättelsen om de tre vise männen.

- De var ju sin tids vetenskapsmän och fick utstå hån för sina övertygelser. När de kom till Herodes och frågade honom om var den nye kungen hade blivit född visste han ingenting. På så sätt tänker jag mig att vetenskapen har haft en väldig tilltro till de tre vise männen.

Hon gör även kopplingen till det småländska industrisamhällets uppkomst.

- Vetenskapen gjorde upptäckter och prisade Gud för upptäckterna. Fattigdomen drog fram industrierna. Som ett led i tacksamheten byggdes bönehus upp, där människorna prisade och tackade Gud.

alpha förde dem samman Samtalsgruppen träffas en gång i månaden, i samband med tro och teologi-tillfällena som sker i församlingshemmet. Anne-Cathrine Sagi menar att gruppens styrka ligger i de öppna samtalen.

- Vi är trygga i relationen med varandra, vilket gör att vi vågar prata öppet om de här sakerna. Inga fördomar och inga bortförklaringar, utan vi lyssnar på varandra och behandlar varandra med respekt.

TEXT OCH FOTO: David Alin

- Anne-Cathrine och jag lärde känna varandra via en alpha-kurs för åtta-nio år sedan. Sedan löstes gruppen upp av olika skäl. Men de här samtalstillfällena gav oss stora möjligheter att prata om stora ämnen och vi ville fortsätta samtala, säger Eva Olsson.

Anders Nilsson gick med i gruppen för ungefär ett och ett halvt år sedan. Han menar att ödet var anledningen bakom engagemanget.

- Jag visste inte att den här gruppen fanns. Efter en onsdagsmässa kom Eva och Anne-Cathrine och frågade om jag ville vara med, och jag svarade ja på stående fot. Det bästa av allt är att vi kan diskutera universums härligheter; våra samtal spänner över stora frågor, säger Anders med ett leende på läpparna. Var ödmjuk för den kristna trons kraft.