Några tankar från en diakon

Att vara människa mitt i det komplexa universum är inte alltid så enkel, eller är det vi som har komplicerat det!? Egentligen är vår värld inte så komplicerad, om allt fi ck hänga ihop som det var tänkt. Hur varje minsta växt, frö, larv och insekt hänger ihop med det större och fyller en funktion. Ju mer vi sätter oss in i biologins mångfald, in i astronomin, i universums blivande, desto mindre förstår vi och desto mer vördnadsfull blir jag. Ett komplext samarbete som fungerar så genialt om det får vara i FRED när det inte förvanskas, utnyttjas, skövlas etc. Vi behöver sätta igång; driva på ett gigantiskt arbete att försöka återställa, laga och reparera, att hitta nya former och vägar i den här fantastiska skapelse vi lever i med dess enkelhet och komplexitet . Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vad ska det bli av mitt liv? Vart är jag på väg?

Samma frågor som ”Tomten” i Victor Rydbergs dikt grubblade på och säkert många generationer innan. Vi är hela tiden på vandring. Tiden kan vi inte stanna även om vi kan oändligt mycket idag. Känslan av sammanhang är något som är oerhört viktigt för oss som människor. Att tillhöra något – någon. Jag tror att det fi nns någon som vill något med våra liv, ditt och mitt. Denna någon är för mig Gud. Han vill vara med oss, vandra med oss.

Vi människor är verkligen en säregen art. Vi är rätt oprogrammerade om vi till exempel jämför oss med djuren. Vi människor behöver fi nna mening för att orka våra liv, mer än andra varelser. En oerhört viktig komponent för vårt varande är kärlek.

Kärleken behöver hud. Det är något konkret som förmedlas till oss genom en annan människas blick, genom beröring. Utan kärlek blir vi utanför. Har man en gång fått del av andra människors kärlek, märker man så småningom att kärleken fi nns i en själv. Ibland ställer jag mig frågan: Lever vi i ett välvilligt eller i ett illvilligt universum? Det handlar mycket om att leva i kärlek eller rädsla.

Valen och möjligheterna ligger där framför oss som ett stort smörgåsbord, inte för alla men för många av oss i den här delen av världen. Kanske är det därför det för oss är så svårt att veta, hitta och fi nna vägen.

Kan vi grunda våra val och handlingar på tillit? Ja om kärleken får vara vår drivkraft!

Det fi nns vissa frågor som vi som människor alltid bär med oss. Finnas där i de olika val vi gör, både de som känns rätt och de som inte blev så bra, så är han där. Han tror på dig och på mig och vill det bästa för oss. Hans kärlek är oändlig.

För mig som diakon och att arbeta i diakonin innebär mycket att erbjuda sammanhang där jag och du kan hitta gemenskap, skapa relation med varann och Gud. Hitta vänskap där vi tror på varann.

Under våren erbjuder vi bla:

- Café-gemenskap i Mariakyrkan

- Öppet Hus i St: Johanneskyrkan

- Samtal om Existentiell hälsa om livsmod, livsmening och livsglädje

- Retreat-dag i Värnamo Församlingshem