TILLTRO INFÖR KAMPEN 21
TILLTRO inför kampen I boken ”Under ytan” berättar Torgny Wirén om ”flickan från Bosnien”. Det hela utspelade sig i det lilla klostret Taizé i centrala Frankrike dit det varje år kommer tiotusentals ungdomar från hela Europa.
Anders Hallberg skriver här om hur människor förts till tro med hjälp av kampen och hur tron kan ge oss tilltro inför kampen som kommer.
Psaltarpsalm 23 Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Torgny berättar om en påsk då han var där och delade logement med ett gäng ungdomar från Bosnien. Det var strax efter man skrivit under ett vapenstillestånd efter fem års vansinnigt krig i regionen. Fransk TV fick höra om den bosniska ungdomsgruppen och skickade dit ett TV-team. Journalisten började intervjua en av tjejerna i gruppen. Hon hade levt mitt i detta jordiska helvete, flera av hennes släktingar och vänner var döda. Hon hade sett mer ondska och lidande än de flesta gör under en livstid. Journalisten ställer sin första fråga – frågan som många ställer sig: -Hela din ungdom har spolierats av kriget. Du har sett människor dödas och du har sett människor dö. HUR kan du fortsätta tro på en god och kärleksfull Gud efter allt du har upplevt? Flickan såg förvånat på journalisten. Och sedan sa hon tre saker: -Tror du att det är GUD som krigar i Bosnien? Och hur tror du att vi hade orkat alla dessa år av lidande, sorg och skräck, om inte Gud gett oss kraften? Journalisten backar förvånat när han ser glöden i hennes blick när hon fortsätter: -Och hur inbillar du dig att vi skulle våga tro på framtiden, en framtid där vi bosnier, serber och kroater lever tillsammans – om inte Gud är med oss? Man kände, berättar Torgny, hur de kom från olika världar. Journalisten hade betraktat krig från sin TV-soffa. Han hade råd att ställa frågan om Gud fanns, därför att för honom spelade svaret ingen roll. Flickan däremot hade levt mitt i detta kaos. Inte en dag orkade hon leva utan Gud. Svaret för henne var inte en teoretisk eller teologisk fråga. För svaret betydde allt. De flesta av oss i Värnamo är mer lika journalisten än flickan. Svaret på frågan om Gud finns spelar ingen roll (tror vi). Det blir som frågan om utomjordingar finns eller inte. Oavsett vilket påverkar det inte mitt liv. Aposteln Paulus i Nya Testamentet fick möta många prövningar i livet. Oskyldigt satt i fängelse, flera gånger, hånad och förföljd för sina åsikter, stenad av uppretade människor men undkom döden. Hans erfarenhet får honom att skriva i 2 Korinterbrevets fjärde kapitel: ”Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad”. Samma erfarenhet har gjort Psaltarens 23 psalm i Gamla Testamentet till en älskad psalm för generationer av kristna. Kampen har fört dem närmare Gud. Kampen har fört dem till Tro – och gett dem TILLTRO inför kampen som kommer – Vi vet att inte ens i den mörkaste dal behöver vi frukta något ont – Ty Guds käpp och Guds stav gör oss trygga – ansatta men inte kringrända, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, slagna till marken men inte förlorade. Det är inte i TV-soffan som vi märker Guds närvaro. Det är inte i TV-soffan vi blir övertygade om att Gud finns. TEXT Anders Hallberg
