evalotta kåserar

Nystart!

Vi alla som läser Svenska Magasinet har gemensamt att vi älskar Spanien och vi vill veta vad som händer här, dessutom tror jag att vi delar den fina känslan av att bläddra i ett magasin.

Internet i all ära men inget kan för mig ersätta stunden när jag slår mig ner och börjar att bläddra i ett magasin. Jag glömmer aldrig min första resa till Spanien, det var en helt ny värld som öppnade sig för mig. Mina älskade svärföräldrar gav mig i julklapp att få följa med vecka 17 och 18 på familjens årliga uppladdning inför golfens tävlingssäsong i Sverige. De ägde då sen 1981 andelar i Andalucia del Mar. Det var väckning tidigt varje morgon för dagens runda på Guadalmina Golfklubb och jag som då hade runt Hcp 25 och var nybörjare fick verkligen skärpa till mig för att inte sinka bollens tävlingsspelare.

Hela familjen Pettersson spelade golf sen länge och var redan då alla klubbmästare, vilket även jag blev så småningom.

Det var stort för mig att få följa med, som ett äventyr med alla intryck och historierna skulle kunna fylla en bok.

Jag känner fortfarande samma underbara känsla av att landa i Málaga, att känna doften av Spanien, köra den vackra kustvägen bort mot vårt nuvarande boende som vi älskar i San Pedro har alltid givit mig en känsla av att komma hem. Självklart sneglar jag alltid upp mot

Andalucia del Mar när vi promenerar förbi på strandpromenaden, där växte jag upp, blev fru och mamma till två underbara söner. De ”slogs” som små om att få sätta in nyckeln och vrida om cylindern på väggen så att den elektroniska porten öppnade sig ut mot havet från vår trädgård, och då kunde vi njuta av La siesta, det som idag är Ocean Club. Där tillbringades hela dagarna i många år varje semester innan kosan styrdes mot San Pedro för ett helårs boende. Där bor jag idag och startar upp drömmen om ett liv på solkusten, utsikten är fortfaranade lika vidunderlig, åt ena hållet ser jag La Concha och Marbella åt andra hållet det magiska Medelhavet och Gibraltar.

Åren gick där hemma i Sverige och jag började fundera på livet och alla fantastiska stunder som skapat den jag är idag. En del kallar det åldersnoja eller 50-års kris, jag kallar det livsglädje. Att vara nyfiken på något nytt, hur kan det bli? nyfikenheten tog över och hela jag var redo för något nytt efter eget företag och hårt arbete mycket stress och lite sjukdom på det, så tänkte jag att nu så är det väl ändå min tur?

Jag stack ut hakan och skickade ett mejl förra sommaren till min drömarbetsgivare of all time, och vet ni? jag fick svar. Pandemin satte stopp för att kunna ses och inte förrän i nyårshelgen reste jag och min man, min största stöttepelare i världen ner för att träffa gänget på Svenska magasinet. Inte många minuter behövdes för att våga säga JA.

Drömmen om att flytta ner till Spanien och att få hinna jobba och leva här och försöka skaffa ett socialt liv en tid innan pensionen knackar på dörren blev sann. Sen jag var 18 år och alltid fångade med mig ett magasin när vi var här på semester till att nu få vara en del av det känns magiskt. Som ni vet fanns det inte direkt någon tillgång till internet 1990 så något att läsa här nere fanns inte för mig som inte kunde spanska utan då var svenska magasinet hårdvaluta och jag minns att jag älskade sidorna: ”var du där”?

Nu börjar alltså livet 2.0 som ungdomarna skulle säga och jag ser med stor spänning och tillförsikt fram emot familjens nya kapitel här på Solkusten. Drömmen vore att snart få knyta ihop säcken med ett gemensamt boende för hela familjen, det är min nästa dröm att försöka förverkliga. Ett generationsboende där vi alla får plats och trivs att leva tillsammans. Jag har blivit så varmt välkommen här och stormtrivs redan, jag hoppas innerligt att ingen ”hemlängtan” ska infinna sig utan att jag snart ska känna mig som en ”spanjorska” och högt våga ropa på marknaden: hur mycket kostar en pelargon idag på perfekt spanska. Att det helhjärtat ska kännas som mitt hem här i Spanien och att jag ibland flyger till Sverige för att hälsa på.

evalotta pettersson evalotta@svenskamagasinet.nu

Ps.