Liber 1/2022

TEMA: FÖRSVAR

+ SÅ VILL SU ATT FINLANDS FÖRSVAR SKA SE UT FINLAND+NATO= En svårflörtad allians MILTÄ NÄYTTÄÄ SIVIILIPALVELUKSEN TULEVAISUUS? EN INTERVJU Med Elisabeth Rehn

LEDARE

FRAMTIDSDRÖMMAR HAR OCKSÅ SIN PLATS I EN OSÄKER VÄRLD

ANNA HELLBERG Chefredaktör

En overklig känsla svävar över den torsdagen. Jag vaknar tidigt för att ta mig till kansliet och förbereda mig inför en telefonintervju med Elisabeth Rehn, men intervjun byts ut mot en utdragen presskonferens med Niinistö, Marin och resten av landets ledning. Jag och kollegorna på kansliet följer med den tillsammans, precis som vi följde med presskonferensen under regeringskrisen hösten 2019 och presskonferensen när Covid-19 stängde samhället våren 2020. Men den här torsdagen känns annorlunda. En grundtrygghet, som inte ens corona rådde på, har rubbats.

Den torsdagen är ingen av oss egentligen överraskad att kriget har brutit ut i Ukraina, men ändå känns det omöjligt att tro på. Elisabeth Rehn skickar ett textmeddelande och föreslår att flytta fram intervjun till eftermiddagen, så hon hinner lugna sina känslor efter presskonferensen. “Jag är krigsbarn med egna minnen”, skriver hon.

Jag går förbi lunchrestaurangen Rouge, som är belägen några våningar under SU:s kansli, och utanför träffar jag dess ägare Maggie Lindholm. Hon kom till Finland från Libanon som ung, och idag är hennes varma vardagsprat utbytt mot oro och sorg.

“Jag vet var krig är. Kommer vi aldrig att lära oss?” utbrister hon. Det slår mig att jag inte har en blekaste blå aning om vad krig är.

Europas och Finlands säkerhetssituation är förändrad. Ingen vet hur man riktigt borde förhålla sig, och därför är reaktionerna varierande. Vissa skämtar för att lätta på den spända stämningen medan andra tar illa upp av dessa skämt. Vissa skyndar sig för att förnya sina pass medan andra tycker sådant är löjligt.

På eftermiddagen samma torsdag, efter att både Elisabeth Rehn och jag har hunnit samla våra tankar, talar vi i telefon en hel timme. Jag känner mig verkligt priviligerad att få diskutera dessa frågor med Rehn av alla människor, och just den här dagen av alla dagar. (Intervjun kan du läsa på sidan 20.) Rehn talar om fosterländskhet och försvarsvilja, saker som aldrig förr fått plats i mina tankar eller min vardag. Det finns säkert tusentals unga i

.2.

Ukraina precis som jag, som en månad sedan aldrig hade funderat på sin fosterländskhet eller sin roll i att försvara sitt hemland. Vi har funderat på studier, jobb, vänner och hobbyer. Vi har kanske funderat på fattigdom, ojämlikhet och klimat, men inte på försvar och fosterländskhet. Plötsligt har Rysslands attack vänt om på steken och dessa frågor har blivit akut aktuella.

Jag hoppas tankarna om försvar kan få plats också hos mig, och andra unga finländare, sida vid sida med våra vardagstankar och framtidsdrömmar.

Man tänker kanske förenklat att allt annat stannar upp i tider av kris, men faktum är att livet fortsätter.

Det måste få fortsätta. Jag hoppas vi hittar ett sätt att handskas med en förändrad världssituationen utan att mista det som förr var viktigt. Jag tror starkt att vi inte behöver välja mellan att antingen lägga våra liv på paus inför en förändrad världssituation, eller att naivt blunda för hela grejen och fortsätta som vanligt. Istället ska vi hitta sätt att ta det på allvar och göra så gott vi kan, medan vi tror på den bästa möjliga framtiden.

Vi vet inte hur framtiden ser ut, men åtminstone är vi inte ensamma om det. Tidigare generationer har levt igenom osäkra tider och ändå byggt upp en framtid. Jag väljer hoppet och tron på att också vår generation har en lycklig framtid.

Framför allt är mina tankar hos alla unga i Ukraina.

De har inte heller slutat tro på framtiden trots den hemska verklighet de lever i. Vi ska outtröttligt fortsätta stödja och hjälpa dem.

Till läsaren: Liber är inte ett nyhetsmedium, utan vi strävar till att våra ämnen är aktuella under en längre tid. Vi inledde arbetet med detta nummer i slutet av januari, och sedan dess är det mycket som hänt inom försvars- och utrikespolitiken. Därför kanske vissa texter och meningar redan har föråldrats när tidningen når fram till dig. Vi hoppas ändå att den här tidningen med sitt aktuella tema kan tillföra något och erbjuda en bredare kontext. Vi hoppas texterna kan ge dig bakgrundsinformation som kan hjälpa dig hänga med i den dagens diskussioner.

INNEHÅLL no

01/2022

Så ser Finlands försvar ut s. 8

2

LEDARE

4

ANSLAGSTAVLAN

6

SU I MEDIA

7

KOLUMN

8

SAMHÄLLE

11

TEMA

12

SAMHÄLLE

Får jag prata om försvarspolitik?

Så ser Finlands försvar ut

Försvar är mer än militär Kan man uppnå fred utan att inkludera

kvinnor?

14

VÄRLDEN Finland+Nato=en svårflörtad allians

17

FÖRBUNDET

18

YHTEISKUNTA

20

INTERVJU

24

SAMHÄLLE

Välkommen på kongress!

Miltä näyttää siviilipalveluksen

tulevaisuus?

Kan man uppnå fred utan att inkludera kvinnor? s. 12

Finland+Nato=?

Elisabeth Rehn Spännande rymdpolitiska frågor

26

INTERNATIONAL

28

REKLAM

29

VIERASKYNÄ

30

FÖRBUNDET

The olympic show

SFP-akademin

Maanpuolustustahto kiristyneessä toimintaympäristössä Fridas år som förbundsordförande

s. 14

Anna Hellberg Frida Sigfrids ART DIRECTOR Marie Krogius TRYCKERI Grano OMSLAG Marie Krogius BAKPÄRM Yehor Milohrodskyi / Unsplash MEDVERKANDE Anna Hellberg, Frida Sigfrids, Ellinor Juth, Veera Granroth, Nicholas Kujala, Marie Krogius, Otso Reijonen, Viljami Kaskiluoto och Joel Elmaci NO 1/2022 UPPLAGA 2750st CHEFREDAKTÖR

ANSVARIG UTGIVARE

Intervju med Elisabeth Rehn s. 20

Georgsgatan 27 00100 Helsingfors

Vieraskynä: Varusmiesliiton puheenjohtaja Joel Elmaci s. 29

liber@su.fi www.su.fi ISSN 2343-239X

ANSLAGSTAVLAN

Följ oss på Instagram: @ SVENSKUNGDOM_

RKP­NUORET

TACK TILL ALLA SOM RÖSTADE I VALET! Svensk Ungdom gjorde ett jättelyckat välfärdsområdesval med fem invalda ledamöter och sju ersättare.

Bland dessa fick Henrik Wickström tredje mest röster i hela landet! Tusen tack till alla som ställde upp, som stödde våra kandidater och som röstade på Svensk Ungdom i valet!

ÄNTLIGEN EN SAMTYCKESLAG! Minister Anna-Maja Henriksson presenterade 17.2 en ny sexualbrottslag. I det nya lagförslaget föreslås Finland få en samtyckeslag, som förutsätter båda parters samtycke för samlag. Enligt den nya lagen definieras samlag som våldtäkt ifall parterna inte deltar frivilligt. Svensk Ungdom lämnade in en motion till SFP:s partidag år 2018 om att en samtyckeslag ska införas i Finland. Svensk Ungdoms förbundsordförande Frida Sigfrids är stolt över att Svensk Ungdoms initiativ gett resultat.

SIFFR AN

53% av finländarna vill nu att Finland ska bli medlem av försvarsalliansen Nato.

Det är första gången någonsin som majoriteten av befolkningen skulle rösta för ett medlemsskap.

Källa: Yles undersökning

TRÄFFA SU PÅ EVENEMANG Äntligen har det blivit dags för studerandeevenemang att få dra igång påriktigt. Du kan träffa glada SU:are på olika evenemang som ordnas. Vi deltog i Laskiaisrieha i Helsingfors 1.3 och delade ut halarmärken till våra fantastiska medlemmar. Vi kommer också att ha ett tält på Pampas nationaldag och igen dela ut halarmärken och annat kul. Följ popcorndoften så hittar du fram!

.4.

Andra triumfer för Svensk Ungdom är att studerandes inkomstgräns permanent höjs med 50% och att Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) får 1 miljon euro per år i fyra års tid för att stärka mentalvårdstjänsterna bland studerande.

– Tilläggssatsningen på mentalvården behövs verkligen, och höjningen av inkomstgränsen bidrar både till statskassan och till relevant arbetserfarenhet för studerande, säger förbundsordförande Sigfrids.

KRIGET I UKRAINA

ANNAS TIPS FÖR VÅREN Anna Hellberg har jobbat som SU:s kommunikatör och Libers chefredaktör.

Medan det här numret med temat försvar började ta form attackerade Ryssland Ukraina, vilket känns både overkligt och hemskt. Svensk Ungdom har starkt visat sitt stöd för Ukraina och fördömt Rysslands agerande. Nu om någonsin behövs en stark liberal röst i hela världen. Därför har också SU:are i hela Svenskfinland deltagit i demonstrationer mot Ryssland och i Helsingfors var SU med och ordnade en fredsdemonstration som samlade uppskattningsvis hela 10 000 personer.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att du inte måste ta del av nyheterna hela tiden och att det finns olika sätt att tackla krissituationer. Vissa vill följa med alla rubriker, men det är precis lika okej att bara stänga av flödet och fortsätta med jobb och studier som tidigare eller ta en promenad i vårsolen istället för att få tankarna på något annat.

GÖR PLANER INFÖR SOMMAREN Gör både större och mindre planer: till exempel en veckas vandring eller att någon dag cykla och köpa glass från en butik nära dig. Vi vet alla att planer kan ändras, men det betyder inte att man ska låta bli att göra dem. Jag brukar tänka att ju mera planer, desto större chans att något blir av.

OMVÄXLING TILL NETFLIX Netflix och andra populära streamingtjänster innehåller många fina filmer och serier som du lätt kan ägna all din fritid åt. Men de är bara en bråkdel av allt som finns i världen. Tjänsterna föreslår dessutom mer och mer innehåll av samma slag som du sett, vilket gör det mindre sannolikt att upptäcka alldeles nya grejer. Som tur kan man googla sig fram till nya upplevelser. Jag brukar leta enligt länder till exempel med sökord som: “best Danish films” och hitta listor med beskrivningar och trailers på spännande filmer – också många äldre som kan ha fallit i glömska. Hur komma åt dessa filmer, då? Man kan hyra många filmer på nätet för bara några euro, och vissa gamla filmer kan man till och med hitta i sin helhet på Youtube.

RADERA APPAR FRÅN DIN TELEFON Det här är kanske inget för alla, men min vardag har blivit lättare efter att jag börjat radera appar som Instagram, Tiktok och Youtube, vilka lätt äter upp en stor del av min fritid. Det är inte så dramatiskt som det låter, för det går på nolltid att laddar ner apparna igen när man behöver dem. Jag har kanske blivit långsammare att svara på DM:s eller missat några kul videor, men den lite lugnare vardag jag fått istället är värd det. Det här är ett särskilt bra tips för studerande och dem som jobbar med att läsa, skriva och titta på skärmar.

Ungdomsförbundens demonstration i Helsingfors foto: Sara von Bonsdorff och Sofia Jern

Demonstration i Jakobstad foto: Ida-Marie Jungell

TA TUPPLURAR = LYSSNA PÅ DIN KROPP Alla människor har olika sömn- och matbehov och olika tider på dygnet då man är som piggast och tröttast.

Tyvärr har många skolor och arbetsplatser tidtabeller man måste anpassa sig till om man vill få lön eller studiepoäng. Men i mån av möjlighet uppmanar jag dig att testa dig fram till vilka rutiner som passar din dygnsrytm.

Jag tar ibland en tupplur kring 18-tiden, för då är jag ofta som tröttast. Klockan 22 kan jag istället ha bra med energi och gärna skriva på en essä eller betala räkningar. För dig är det kanske precis tvärtom.

TAPPA INTE HOPPET! I en världssituation som denna är det förståeligt om framtiden känns hopplös. Men fortsätt ändå göra saker du gillar, fortsätt sträva mot dina mål och var ännu mer omtänksam mot människor omkring dig. Gör konkreta handlingar mot en bättre värld, och kom framför allt ihåg att ta hand om dig själv. Det bästa vi unga kan göra är att inte tappa hoppet.

Demonstration i Raseborg foto: Anita Westerholm

.5.

SU I MEDIA

“Begränsar man möjligheterna för folket att röra på sig medför det både sociala och ekonomiska följder.

Myndigheterna borde försöka möjliggöra – i stället för att begränsa – motionen.”

“Rysslands krig mot Ukraina är en attack mot hela Europa, mot allt det vi tror på, som demokrati, frihet och mänsklighet.”

EMMI PIIPPO Kriget mot Ukraina fick helsingforsarna att marschera för fred: "Ut med Ryssland – ner med Putin" INTERVJU I HBL 26.2

MORRIS LIEMOLA

Följderna av den stillasittande pandemin syns länge INSÄNDARE I HBL 4.1

“Kasvukeskusten kaavoituksessa tulisikin kiinnittää huomiota riittävän tiiviiseen rakentamiseen, jotta asumisen hinta pysyy kohtuullisena ja asuntoja on tarjolla monipuolisesti.”

Muutoksen saavuttaminen vaatii tiimityötä; osittain valituilta poliitikoilta, joiden on priorisoitava nuorten hyvinvointia päätöksenteossa, mutta myös äänestäjiltä. Jotta nuoret ehdokkaat tulevat valituiksi, tarvitaan nuoria, jotka jaksavat käydä äänestämässä.”

OTSO REIJONEN

Lisää asuntoja opiskelijoille MIELIPIDEKIRJOITUS TURUN SANOMISSA, 3.2

RASMUS MATTUS

Kehdosta hautaan – Nuorten ääni ei ole koskaan ollut tärkeämpi MIELIPIDEKIRJOITUS KESKIPOHJANMAASSA, 22.1

“Vi behöver smidiga vårdstigar, där vi säkerställer att ingen tillåts falla mellan systemen.”

“För att kunna förverkliga mer effektiv avfallssortering och en högre grad av återvinning krävs anvisningar som gör det lättare för gemene konsument att avgöra hur varje förpackning ska återvinnas, samt fler och lättillgängliga återvinningsstationer.”

VEERA GRANROTH

Man måste få mentalvård redan innan problemen blivit för stora INSÄNDARE I ÅBO UNDERRÄTTELSER, 12.1

ELLINOR JUTH OCH ANTON BROÄNDA

Att underlätta avfallssortering gynnar både miljön och ekonomin INSÄNDARE I VASABLADET, 3.2

.6.

KOLUMN

FÅR JAG PRATA OM FÖRSVARSPOLITIK? Jag har inte utfört värnplikten. Jag har heller ingen utbildning i försvarsfrågor.

Det närmaste jag kommit värnplikten är mitt deltagande i kursfesten som ordnades av Reserviupseerikuolu (RUK) för flera år sedan. Trots det är jag ytterst intresserad av olika försvarspolitiska frågor och pratar gärna om dem, eftersom jag tycker att det är mycket som borde ändras i dagens värnplikt och försvar.

Senast jag pratade om att införa ett jämställt uppbåd fick jag kommentarer om att jag som inte utfört värnplikten inte har en rättighet att prata om ett förnyat försvar eller en förnyad värnplikt.

Samtidigt som jag kan förstå tanken av att jag inte är insatt i försvaret kändes kommentaren främmande för mig. Jag är inte ännu pensionär men pratar gärna om pensionspolitik för att försöka skapa ett pensionssystem där också kommande generationer kan förlita sig på att de får pension i framtiden.

Jag pratar också gärna om tillgänglig mentalvård även om jag inte själv använt mig av mentalvårdstjänster för att de ska finnas tillgängliga för alla som behöver dem, inklusive mig själv om ett behov uppkommer.

kalla alla på uppbåd och välja de mest lämpade är chansen betydligt större att också jag skulle utföra värnplikten.

Med detta sagt har jag i alla fall en personlig erfarenhet av tillgängligheten kring värnplikt och pratar mer än gärna om hur den kunde göras mer välkomnande och jämlik – fastän jag inte själv utfört den. Ingen vinner på att de som är mest lämpade att utföra värnplikten inte blir valda – tvärtom förlorar vi en dyrbar resurs. Politik görs inte utgående från egen vinning, och det gäller också försvarspolitik. Det ska vara möjligt att föra politik också i sådana frågor som inte konkret berör den egna vardagen.

Som invald politiker representerar man otaliga människor som kommer från olika bakgrunder och som inte har samma erfarenheter som en själv. Trots det behöver man ta alla dessa erfarenheter och bakgrunder i beaktande i alla beslut man fattar – inte enbart de egna erfarenheterna eller den egna bakgrunden.

Det är viktigt att också få tala om politik som man inte själv har en koppling till. Särskilt inom försvarspolitiken har Svensk Ungdom otaliga förslag om hur den kunde förbättras. Samtidigt finns det ett utbrett argument om att bara de som utfört värnplikten ska få tala om hur den kunde utvecklas. Troligen skulle jag ha haft ett större intresse av att gå värnplikten om det kändes som att även jag var välkommen i försvaret — inte en börda. Om Finland skulle gå in för att

.7.

FRIDA SIGFRIDS Förbundsordförande

" Troligen skulle jag ha haft ett större intresse av att gå värnplikten om det kändes som att även jag var välkommen i försvaret — inte en börda."

SAMHÄLLE

SÅ SER FINLANDS FÖRSVAR UT TEXT FOTO

Ellinor Juth Beväringsförbundet

Försvarsmaktens främsta uppgift är att bevara Finlands frihet och vår rätt att själva välja hur vi ska leva. För att främja den egna säkerheten kan försvaret också hjälpa i konfliktsituationer utanför Finland. Försvaret behöver hela tiden utvecklas för att upprätthålla förmågan att möta hot, skydda kritiska samhällsfunktioner och försvara oss när det säkerhetspolitiska läget är oförutsägbart.

Försvarsmakten måste vara beredd att agera i hela landet. Vid gränserna vill man hindra dem som anfaller att ta sig till strategiskt viktiga områden och lamslå samhällets vitala funktioner. Försvarsmakten stöder också andra myndigheter, till exempel räddningsverksamheten om en storolycka inträffar, samt deltar i internationell krishantering.

Medborgare i Finland har en skyldighet att delta i försvaret av landet. Värnplikten gäller alla män i åldern 18–60, och utöver beväringstjänst innehåller plikten repetitionsövningar och frivilliga utbildningsevenemang.

Av den manliga åldersklassen är det drygt 70 procent som genomgår beväringsutbildningen. Ett alternativ till beväringstjänst är civiltjänst. För kvinnor är beväringstjänsten frivillig, men kvinnor har också en skyldighet att försvara landet, vilken föreskrivs i grundlagen. Försvarsmakten ordnar utbildningar för både civila och militärer.

I Finland har försvarsviljan traditionellt varit hög. Finland anses värt att försvara, vid behov med vapen. Folk litar i allmänhet på försvarsmakten och anser att den allmänna värnplikten är ett effektivt sätt att skapa en grund för Finlands försvar. Med hjälp av den allmänna värnplikten är det möjligt att upprätthålla ett tillräckligt stort antal reservister. En allmän värnplikt fungerar så länge försvarsviljan är hög. Den allmänna värnplikten är också kostnadseffektiv och Finlands utgifter för försvar är lägre än genomsnittet i Europa. Men det är ändå viktigt att satsa på ökat nationellt och internationellt samarbete när det kommer till försvaret.

I ett internationellt försvarspolitiskt och militärt samarbete utvecklar man prestationsförmågan tillsammans och vid behov använder man sina egna resurser för att bistå andra. Finland besluter själv över sin egen användning av sina militära resurser i alla situationer. Till exempel deltar Finland i det nordiska försvarssamarbetet med detta som utgångspunkt.

Det är viktigt att upprätthålla ett bra och aktivt försvar även i fredstid, för man vet aldrig när hot kan uppstå. Det betyder inte att provocera eller agera fientligt, men vid inskränkningar och hot är det viktigt att kunna visa att man är beredd och har resurser att agera.

.8.

5 SÄTT SOM FINLAND SAMARBETAR MED FÖRSVAR INTERNATIONELLT •

Nordic Defence Cooperation (NORDEFCO) är det nordiska ministermötet för försvarsfrågor och det huvudsakliga organet som för framåt försvarssamarbetet i Norden. Initiativ kan gälla allt från gemensam införskaffning av materiel till militärövningar, och bygger på frivillig basis.

•

Inom Europeiska Unionen bedrivs också militärt samarbete, även om EU inte är en militär allians. Försvarssamarbetet inom EU kallas för PESCO som står för Permanent structured cooperation. Dock deltar inte alla medlemsstater i EU i PESCO.

•

Europeiska Unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik bedrivs också inom CSDP, Common Security and Defence Policy som fokuserar på säkerhet och försvarsfrågor. CSDP är uppdelad i en militär och en civil del, som bland annat innefattar polisstyrkan.

EU har bland annat beredskap för krishanteringsoperationer. Där har också Finland varit med och aktivt utvecklat den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

•

Internationellt samarbetar vi också genom OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, som är en mellanstatlig organisation. Den består av 57 länder i Europa, Nordamerika, Södra Kaukasus och Centralasien. Organisationen är också en av de centrala aktörerna inom människorättsfrågor, pressfrihet, demokrati och vapenreglering. Med mandat av OSSE kan Finland delta i fredsbevarande operationer.

•

Den mest allmänt kända organisationen när det kommer till försvarsoch säkerhetspolitik är Nato, North Atlantic Treaty Organization, som idag har 30 medlemsländer. Finland är inte medlem, men samarbetar med organisationen. Nato grundades 1949 som en försvarsallians för västliga demokratier med syftet att bemöta dåvarande Sovjetunionens växande inflytande. Läs mer om Nato-frågan på sidan 15.

.9.

SÅ VILL SVENSK UNGDOM ATT FINLANDS FÖRSVAR SKA SE UT Svensk Ungdom jobbar för att värnplikten ska reformeras för att uppfylla dagens behov. Tyvärr är dagens försvar utdaterat.

Det är självklart viktigt att upprätthålla den beredskap vi har, men det innebär inte att systemet inte kan göras mer ändamålsenligt.

Lagen om värnplikten är en av få lagar i Finland som behandlar män och kvinnor olika. Den är baserad på utdaterade traditioner och könsstereotyper som det inte finns några bra orsaker att hålla fast vid. Svensk Ungdom förespråkar en selektiv värnplikt, vilket innebär att alla, oavsett kön, kallas på uppbåd och de som är bäst lämpade väljs för att utföra värnplikten.

Vem som är bäst lämpad kan avgöras genom att testa bland annat fysisk styrka – men också motivation. Systemet skulle inte minska på antalet personer som utför värnplikten, men däremot garantera att alla har samma utgångsläge. Ett rättvist och jämställt system skapar också ett mer trovärdigt försvar.

Samtidigt skulle uppbådet fungera som en hälsokontroll för alla unga, och stärka den förebyggande hälsovården. Antalet beväringar skulle fastställas av försvarsmakten, vilket skulle göra det lättare att både planera Finlands försvar men också förutse kostnader.

Svensk Ungdom anser att Finland bör utöka det internationella försvarssamarbetet, både inom Norden och EU. I Norden bör Finland ta en aktivare roll för att utöka samarbetet inom övervakning av hav, luft och cyberrymd, samt genomföra standardisering och gemensam anskaffning av materiel. Att övergå från nationell autonomi till regional solidaritet i försvarsfrågor bygger på obestridligt förtroende. Därför kan inte processen påtvingas eller påskyndas.

. 10 .

Försvarssamarbetet inom EU ska föras framåt genom en effektiv och slagkraftig säkerhetsagenda, bland annat genom att vidareutveckla EU:s snabbinsatsstyrka och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (CSDP), samt genom aktivt deltagande i fortsatta projekt under ramen för PESCO. Målet inom Norden och EU är att effektivera samarbetet på olika regionala nivåer. Samarbetet ska fungera som ett komplement till försvarsarbetet inom Nato. Det säkerhetspolitiska läget har under en tid varit instabilt i Europa och diskussionerna kring Nato har blivit allt mer aktuella.

Svensk Ungdom anser också att Finland bör ansöka om medlemskap i Nato, eftersom en bättre försvarssamordning kan stabilisera läget och trygga vår säkerhet. Finland samarbetar redan i nuläget mycket med Nato, och det är i vårt intresse att också delta i organisationens beslutsfattande. Ett medlemskap i Nato, tillsammand med ett fungerande och trovärdigt försvar, skulle trygga Finlands säkerhet ytterligare.

:

Sakerhet

TEXT

Marie Krogius

ÄR MER ÄN FÖRSVAR

Det första man tänker på då man hör ordet “försvar” är antagligen det militära försvaret, armén och internationella försvarsallianser. De är absolut centrala delar i det vi kallar försvar, men det finns också mycket annat än potentiella invasioner som vi måste försvara oss från. Vilka andra hot kan vi tänkas vara tvungna att förbereda oss för? Vad gör Finland och EU politiskt för att främja vår säkerhet, och vad kan du själv göra?

POLARISERING Samhällets ökade polarisering är ett hot mot vår demokrati. I ett polariserat samhälle bildas två motsatta läger som inte vill uppnå konsensus eller neutralitet. Kraftig polarisering mellan två länder kan leda till krig, men även samhällets polarisering inom ett land hotar samhällsklimatet och kan leda till problem.

Utbildning är ett effektivt sätt att motverka polarisering. En ökad förståelse mellan olika samhällsgrupper är motsatsen till polarisering. Trots att människor tänker annorlunda, kan vi ändå genom en gemensam utbildning få redskap att mötas och debattera konstruktivt. Ofta hittar man gemensamma ståndpunkter i de mest oväntade tillfällen då empati får utrymme i samhällsdebatten. En bra utbildning tacklar också spridningen av desinformation, som ökar polariseringen. Det är viktigt att stå upp för andra och varandra för att motverka ett polariserat samhälle!

CYBERSÄKERHET I en extremt uppkopplad värld är cyberattacker ett betydande hot mot både samhällets och individens säkerhet på nätet. Du kan göra mycket för att förbättra din egna cybersäkerhet. Några enkla saker är att använda starka lösenord och inte återanvända samma lösenord på flera olika konton, använda sig av tvåstegsverifiering och uppdatera sin mjukvara regelbundet.

Som tur behöver vi inte göra allt på individnivå. Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå jobbar för att upprätthålla digital säkerhet och stärka motståndskraften i EU:s digitala infrastruktur. Finland har också en cybersäkerhetsstrategi som fokuserar på internationellt samarbete, bättre koordinering och beredskap samt att utveckla kompetensen inom cybersäkerhet.

PANDEMIER Vid det här laget är vi alla säkert trötta upp till öronen på att höra ett enda ord om någon pandemi som hotar att vända världen upp och ner. Det intressanta är dock hur medveten Världshälsoorganisationen WHO var om en sjukdom som skulle bli en pandemi.

Redan 2018 talade man om en så kallad kallad “sjukdom X” som antagligen skulle komma att härstamma från ett djur, sprida sig fort och tyst på grund av globaliseringen och hota världsekonomin. Vi var alltså förberedda på att en pandemi skulle bryta ut och Covid-19 klassades som ett av de största hoten mot mänskligheten redan före vi visste namnet på det. Ändå var vi extremt dåligt förberedda för att hantera en pandemi. Nu är varenda kotte medveten om pandemier och vilket hot de utgör för världsekonomin och våra personliga liv, samt vilka åtgärder som är effektivare än andra. Vi får hoppas att vår nyfunna pandemi-expertis inte behövs i framtiden.

NATURKATASTROFER Enligt FN är klimatförändringen det största hotet den moderna människan någonsin har mött. Naturkatastrofer blir allt vanligare, naturresurser sinar och biodiversiteten förstörs. Det är ett hot mot vår trygghet som inte ens den kraftigaste och mest välutrustade armé i världen kan försvara sig mot. Det effektivaste försvaret mot mänsklighetens största hot är ambitiös klimatpolitik. På det sättet kan man se klimatpolitik som en form av vår tids försvarspolitik.

HEMBEREDSKAP Hur länge klarar du dig hemma under ett elavbrott? Optimalt är att alla skulle ha tillräckligt med mat, vatten, medicin och material för att klara sig hemma i åtminstone 72 timmar om läget så kräver. Det kan handla om strömavbrott, kraftiga stormar, utspridda markbränder (då det dessutom är viktigt att ha material för att täta fönster och stänga av ventilationen) eller andra situationer då det krävs att man tar skydd i sitt eget hem. Om du bor i ett höghus i en storstad är det här kanske något du aldrig har tänkt på, eller bara blivit bra på efter en corona-karantän. Det kan vara bra att ta en titt i skafferiet och första hjälp-skåpet och se till att fylla på där det behövs. Mer information om civil beredskap hittas på 72timmar.fi.

SAMHÄLLE

KAN MAN UPPNÅ FRED UTAN ATT INKLUDERA KVINNOR? . 12 .

Beslut blir bättre ju bättre olika grupper som berörs av besluten är representerade. Det gäller även inom försvars- och säkerhetsfrågor.

TEXT FOTO

Veera Granroth Marie Krogius

deltagande i fredsprocesser tyvärr fortfarande mycket lågt. Inom FN:s fredsinsatser är enbart mellan 3–4 procent av militärerna kvinnor. Inom finsk civilkrishantering har andelen experter som är kvinnor redan under en längre tid varit kring 40 procent. Det är en internationellt sett hög siffra som vi kan och ska vara stolta över. Inom militär krishantering utgör finska kvinnor cirka 5 procent av de fredsbevarande styrkorna. Starkt, multikontinentalt deltagande i krishantering ger värdefull information och erfarenheter också tillbaka till Finland.

Kvinnors aktiva och välbehövliga roll inom konfliktlösning och krishantering måste betonas mer än den görs idag.

Kvinnors kompetens, professionalism och ett lite annorlunda perspektiv på problemlösning är viktigt inom helheten för krishantering. Nuförtiden inkluderas kvinnor mer i beslutsfattande gällande försvar och säkerhet, men fortsättningsvis i en betydligt mindre grad än männen. Det är också väldigt sällan som kvinnor har möjligheten att kommentera säkerhetspolitiska beslut i offentligheten – det finns en väldigt tydlig uppdelning om att kvinnor kommenterar sådant som vård och omsorg medan män kommenterar sådant som handlar om försvar och säkerhet.

Jämställdhetsintegrering inom krishantering gör det möjligt för hela befolkningen i landet att klara sig bättre. Genom att inkludera kvinnor i krishanteringen får man en bättre förståelse för mäns, kvinnors och barns särskilda behov och perspektiv i krigs- och konfliktsituationer. Säkerhetsbehoven hos både kvinnor och män blir bättre förstådda och beaktade i uppdraget om det finns en stark könsrepresentation i krishanteringsrollerna. Även kvinnlig krishanteringspersonal kan skapa ett symbolvärde som förebilder. Genuina möten med lokal befolkning, aktivt lyssnande, faktabaserad kunskap om området och delning av verklig expertis är kärnan i framgångsrik krishantering.

GLOBALT SETT ÄR KVINNORS

sin maximala effekt utan att också ha kvinnor med i krishanteringsoperationerna. Kvinnor har stått utanför de flesta fredsoperationer som gjorts hittills, trots att det framför allt är kvinnor och barn som lider av krig och konflikter. Bristen på kvinnor inom krishanteringsoperationer är särskilt problematisk i länder där kvinnor och män har drastiskt olika ställning i samhället. Om utländska män av kulturella skäl inte tillåts kommunicera med de lokala kvinnorna är det svårt att uppnå långsiktigt hållbara lösningar.

Representation av båda könen och genuina möten med

lokalbefolkningen behövs för att öka på lokalbefolkningens förtroende för den internationella operationen.

Läget inom den finska civilkrishanteringen är på en riktigt okej nivå, men däremot är den kvinnliga representationen inom militärkrishantering betydligt sämre. Detta framför allt eftersom det inte finns tillräckligt med kvinnliga sökande.

Varför det? Jo, av de få kvinnor som utför värnplikt är det endast en marginell del som söker sig vidare till fredsbevaringsoperationer. Vad är lösningen? Jo, vi behöver fixa vår värnpliktsmodell.

SEDAN ÅR 1995 har kvinnor haft möjligheten att utföra frivillig militärtjänstgöring i Finland. Kvinnor har alltså kunnat välja att tjänstgöra i lite över 26 år och under dessa år har drygt 10 000 kvinnor utbildats för reserven. Under dessa år har det skett en hel del utveckling gällande kvinnors deltagande, men fortfarande finns det mycket kvar att göra. Den finländska värnplikten förlorar sin styrka på grund av de föråldrade strukturerna. En starkt könsdis­kriminerande värnpliktsarmé är inte hållbar i längden. Systemet behöver en helhetlig reform, där alla aspekter av värnplikten ses över och moderniseras. Jämställdheten kan inte heller vara en separat del från resten, utan jämställdhetsaspekten bör genomsyra all verksamhet. Värnplikten borde i framtiden organiseras genom en högre selektivitet, men med samma mängd tjänstgörande som i dag.

För att kunna upprätthålla en hög försvarsvilja inom befolkningen behöver det finnas ett starkt förtroende för vår värnpliktsmodell. Den könsdiskriminerande värnplikten är ett problem i sig, men resultatet av den speglar sig också i de internationella fredsoperationerna. Finland har tidigare varit en föregångare, men släpar nu efter våra nordiska grannländer. I både Norge och Sverige omfattas kvinnor av värnplikten, vilket också speglar sig i andelen kvinnor som deltar i fredsoperationerna. Till exempel är andelen kvinnor i svenska fredsbevaringsoperationer ungefär 10 procent, vilket är dubbelt mer än i finska fredsbevaringsoperationer.

FREDSARBETET KAN INTE UPPNÅ

. 13 .

sig till agendan för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

Resolutionen har varit i bruk i över 20 år och har förändrat mycket inom försvaret sedan dess, men fortfarande finns det mycket kvar att göra. Just nu är det enda hindret att genuint inkludera kvinnor de attityder som är fast i det förflutna. Det krävs aktiva jämställdhetsåtgärder på alla nivåer för att uppnå jämställdhet i fredsprocesser och de positiva effekter i samhällsutvecklingen som jämställdheten medför.

FINLAND HAR STARKT FÖRBUNDIT

SAMHÄLLE VÄRLDEN

FINLAND + NATO =EN SVÅRFLÖRTAD ALLIANS Finlands Nato-debatt har pågått nu i över 30 år, allt sedan järnridån revs och öst och väst förenades i Europa. Under flera decennium stod Finland mellan Sovjetunionen i öst och Europa i väst, men tiden var ändå inte så svartvitt neutral som man kunde tro.

TEXT FOTO

Nicholas Kujala Nato.org

NORDATLANTISKA fördragsorganisationen, Nato, är en försvarsallians som grundades redan år 1951 genom ett fördrag mellan tio europeiska stater, samt Kanada och USA. Försvarssamarbetet hade redan grundats i Europa genom Brysselfördraget år 1948, men krafter från andra sidan Atlanten behövdes med som motpol till Alliansen som Sovjetunionen började bilda efter andra världskriget. Det delade Tyskland höll sig neutralt efter kriget, men år 1955 fick Västtyskland status som en suverän stat och grundade sitt nya försvar, Bundeswehr.

Den nyligen upprättade värnpliktsarmén väckte starkt motstånd bland pacifisterna i Västtyskland. I Frankrike var man däremot skeptisk mot ett västtyskt medlemskap i en försvarsallians. Frankrikes motstånd handlade mest om att man inte ännu hade förtroende för Tysklands förmåga att organisera sig militärt. Endast fyra dagar efter suveräniteten anslöt sig Västtyskland till Nato, influerat av Koreakriget och den alltmer delade världen. Då grundades även motsidans allians, Warszawapakten.

Från och med 1940-talets slut präglades Finlands utrikespolitik av Vänskaps-, samarbets- och biståndsavtalet VSB (YYA på finska) som slöts med Sovjetunionen.

Avtalet säkerställde att Finland inte skulle syssla med utrikesrelationer mot västvärlden. Trots det lyckades Finland gå med i flera ekonomiska samarbeten under VSB-ti-

den – men inte i Europeiska unionen eller dess förstadium. Finland blev ändå känt som en nyckelstat mellan väst och öst, och Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) som hölls i Helsingfors år 1975 var en central del av dialogen. ESK var botten till det senare grundade OSSE (organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), som än idag har en viktig roll i att främja fred i Europa. sig blev Sovjetunionen långsamt svagare och tappade också sitt grepp om Finland. Under Mihail Gorbatšovs tid som Sovjetunionens ledare fick Finland grönt ljus att närma sig västsidans allianser, såsom Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). Finland tog snabbt steg västerut och anslöt sig till Europeiska unionen år 1995. Folkomröstningen om ett EU-medlemskap delade finska befolkningen nästan jämnt, men majoriteten ville ta ett ytterligare steg västerut. Däremot blev ett Nato-medlemskap inte alls aktuellt i detta sammanhang.

Trots att Natomedlemskapet inte blev aktuellt fördjupade Finland sina relationer med Nato relativt snabbt. Redan i mitten av 1990-talet började Finland delta med sin delegation i Natos parlamentariska församlings möten, och tillät deltagandet i Natos fredsbevaringsoperationer genom en lagändring. Samarbetet har fördjupats DÅ 1990-TALET NÄRMADE

. 14 .

ytterligare sedan dess, men inga konkretare steg för ett fullt Nato-medlemskap har ännu tagits. Finland gick med i ett värdlandssamarbete (egentligen ett samarbetsprotokoll) med Nato år 2014, som fastställer att Nato i vissa fall kan använda sig av finländsk militärinformation och stadgar spelreglerna för hur ett Natoland kan hjälpa Finland i en krissituation. Protokollet var omtvistat i Finland, och tog över tio år att förhandlas fram. Sverige undertecknade ett liknande protokoll samma år. har Natofrågan varit stabil i Finland under 2000-talet i Finland. Såväl presidenter som regeringschefer har haft en liknande åsikt, där den så kallade Nato-optionen varit central. Enligt Nato-optionen står dörren till Nato på glänt ifall säkerhetssituationen skulle förändras drastiskt i närområdet.

SFP och Samlingspartiet har aktivast förespråkat ett fullt Natomedlemskap, medan vänsterpartierna traditionellt motsatt sig medlemskapet. Dock har opinionen inom partierna blivit mer positiv under 2020-talet, och speciellt militära eskalationen vid rysk-ukrainska gränsen har lyft befolkningens och centrala politikers vilja att gå med i Nato. Frågan om ett Natomedlemskap blir garanterat viktig i Finlands riksdagsval år 2023, och möjligtvis också under det svenska riksdagsvalet 2022.

UR ETT POLITISKT PERSPEKTIV

ETT STARKT FÖRSVAR I LUFTEN

Då man talar om Nato kan man inte förbise stora försvarsupphandlingar. Trots att Finland traditionellt har varit öppen för offerter från olika länder, har det på sistone varit klart att upphandlingarna ska göras från strategiskt viktiga parter. Det senaste stora exemplet är jaktplanen inom projektet HX, där Finland tog emot offerter för jaktplanen som ska ersätta våra nuvarande Hornet-plan. Trots att anbudsförfarandet var relativt öppet, var det till slut fem flygplanstyper som kom till “finalen”. Alla dessa var från västländer, fyra från Nato-länder och ett från Sverige, en viktig strategisk partner nära Finland.

Finland har haft jaktplan från flera olika länder sedan 1950-talet. I början var det plan från Storbritannien, då Finland var motvillig att köpa plan från Sovjetunionen.

Det var svårt att få tag på västerländsk valuta, så jaktplansköpen var osmidiga och planen omoderna. Först på 1960-talet beslöt man att Finland behöver ett bra luftförsvar, och då var det till slut Sovjetplanet MiG-21 som blev Finlands huvudsakliga jaktplan. VSB-avtalet begränsade också delvis möjligheterna att välja helt fritt på den tiden. MiG-21 var en viktig del av Finlands försvar genom kalla kriget, samtidigt som Finland också köpte plan från Sverige, närmare bestämt Saab 35 Draken. Draken

var mycket mångsidigare än MiG-21, och dessa två plantyper var Finlands trygghet i en spänd värld fram till 1990-talet.

Finland i ett klart vägskäl. Antingen skulle man fortsätta med en delad flotta, dels från öst och dels från väst, eller slutligen välja sida. Processen för upphandlingen var inte transparent, och dokument som användes som grund för beslutet har publicerats först nyligen.

En del av bakgrundsmaterialet är än idag hemlighetsstämplat.

Det stod klart relativt tidigt att MiG-29, Sovjetunionens alternativ, skulle ha varit för dyrt och klart föråldrat. Sovjetunionens instabilitet omkring 80-talets slut och 90-talets början orsakade stor ekonomisk oklarhet, och det fanns frågeställningar ifall landet skulle klara av att leverera flygplanen som erbjöds. Därmed bad man inte om en offert från Sovjetunionen i slutliga processen. Sovjetunionen hade dessutom helt andra planer för att få Finland att välja dem i partnerskapet, nämligen jaktplansexport.

Finland var ändå inte redo att utveckla och tillverka jaktplan med Sovjetunionen, och den idéen blev inte verklighet. VSB-avtalets tid var slut.

Sedan 1992 har Finland litat på amerikanska jaktplan. Det var en stor, världsomfattande nyhet då Finland köpte 64 Hornet-plan, och stärkte sin ställning som en av PÅ 1990-TALET STOD

. 15 .

Europas största flygvapenmakter. Finlands försvar i luften har länge varit beundransvärt, och därför får Finland också mycket uppmärksamhet då man diskuterar just jaktplan. Att på en gång beställa så många moderna flygplan var garanterat inget lätt beslut, men något man säkert inte ångrat.

Hornet F/A-18 var överlägset bäst enligt dokumenten som publicerades år 2017, 25 år efter upphandlingen.

FINLAND HAR UNDER årtiondena byggt upp en stark försvarsindustri genom företag som Patria. Då man stod ensam mellan två stora block behövdes en stark industri som producerade arbetsplatser och försvarsmateriel. Valmet Lentokonetehdas stod för underhåll och dels också byggandet av flygplan i Finland, och genom årtionden har företag som Airbus sökt sig till Finland på jakt efter den expertis som finns här. Trots att Finland tvingades skrota mycket av den försvarsmateriel som fanns kvar efter andra världskriget, har landet lyckats rusta upp i enlighet med försvarets storlek.

Ett fullständigt Nato-medlemskap skulle göra det ännu lättare att sköta upphandlingar från Nato-blocket. Ifall ett land vill sälja vapen till ett annat krävs det oftast politiska beslut som tillåter det. Tröskeln för till exempel USA att sälja vapen till ett icke-Natoland kan kännas lite högre än

till en klart allierad. Nato-medlemmar använder sig också mycket av varandras försvarsmateriel, speciellt inom gemensamma krisoperationer. Nato-länder kan placera tillfälliga och ständiga trupper i varandras länder, och speciellt i eskalerade situationer är Nato aktiv med att flytta runt vapen och personal för att upprätthålla en säkerhetsbalans.

NATO ÄR INTE EN HELT problemfri allians, och ett medlemskap löser inte alla Finlands försvarsfrågor. Varje Nato-land behöver ett starkt nationellt försvar, och en tillräckligt hög försvarsbudget. Finland har en av Europas största reserver inom försvaret, och försvaret moderniseras alltjämt. Senast nu med köpet av Lockheed Martins F-35 som ersättande jaktplan till Horneten är Finlands ställning som en strategisk militärpartner till USA förankrad. Finland fick även ovanligt bra tillstånd att köpa vapen med planen, och priset verkar ha varit mer än konkurrenskraftigt. Finlands geografiska läge och historia med Ryssland är garanterat orsaker till givmildheten, men man kan alltid spekulera om det finns en djupare (Nato-)baktanke med dylika exporttillstånd.

Ett finländskt Nato-medlemskap skulle framförallt gynna oss själva och länderna omkring oss. Ett stabilt Östersjöområde är ett krav för Finlands handel och säkerhet, och Natos säkerhetsgarantier gäller endast för medlemmarna. Samtidigt som goda diplomatiska förhållanden både till öst och väst är viktiga, är det allra viktigaste att komma ihåg var Finland hör hemma i dagens geopolitiska värld. Klart i väst.

KORT OM NATO På bilden ovan Lockheed Martin F-35 jaktplan på övning Foto: Nato.org

+

Grundat år 1951

+

Försvarsallians

+

Urspungligen 12 medlemmar, nu 30 medlemmar i tre olika världsdelar

+

Huvudkvarter i Bryssel

+

Generalsekreterare Jens Stoltenberg, Norge

+

Finland har ett så kallat samarbetsprotokoll med Nato, men är inte medlem

+

Krav för medlemskap är befolkningsmajoritetens godkännande samt enhälligt stöd från nuvarande Natomedlemmar . 16 .

På bilden Möte i Natos huvudkvarter i Bryssel Foto: Nato.org

VÄLKOMMEN PÅ SVENSK UNGDOMS 79:E KONGRESS 6–8 MAJ 2022 I OTNÄS

I maj samlas Svensk Ungdoms medlemmar för årsmöte i Esbo. För första gången sedan pandemin bröt ut ser vi fram emot att träffas för en kongress fullständigt live!

Kongressen är förbundets högsta beslutsfattande organ, som fastställer verksamheten och politiken för det kommande året och väljer ny förbundsstyrelse. Alla medlemmar i Svensk Ungdom är välkomna att delta. Förutom en helg fylld av debatt och politik bjuder vi på rolig stämning med såväl nya som gamla vänner från hela Finland.

Kongressen behandlar inkomna motioner, det vill säga förslag på vad SU ska arbeta för under det kommande året.

Borde vi ordna val mer sällan? Hur ska klimatomställningen vara socialt rättvis? Borde studerandes hälsovårdsavgift ges ut som faktura? Hur kan vi motarbeta antisemitism i Europa?

Vad tycker du? Gör din röst hörd på kongressen!

Du hittar mera information om kongressen, programmet och anmälan på su.fi/kongress. Är du intresserad av att ställa upp i Svensk Ungdoms förbundsstyrelse? Kolla in samma sida för mera information.

. 17 .

YHTEISKUNTA

Siviilipalvelukeskuksen johtaja Mikko Reijonen

Siviilipalvelus on ollut osa suomalaista asevelvollisuusjärjestelmää vuodesta 1931, jolloin aseistakieltäytyjä Arndt Pekurisen ympärille syntyneen vyyhdin seurauksena silloista asevelvollisuuslakia muutettiin.

Tuolloin asevelvolliset saivat mahdollisuuden kieltäytyä asepalveluksesta rauhan aikana eettisen vakaumuksen perusteella.

. 18 .

Otso Reijonen Luru Natunen

TEKSTI KUVA

Vuonna 1959 perustettiin erityinen tutkijalautakunta arvioimaan siviilipalvelukseen pyrkivien asevelvollisten vakaumusta. Lautakunnat koostuivat tuomarista, papista, upseerista, psykiatrista sekä sosiaaliministeriön edustajista. Vakaumuksen osoittamisesta lautakunnalle luovuttiin vuonna 1987, ja siitä lähtien siviilipalvelusta on ollut mahdollista päästä suorittamaan pelkällä hakemuksella.

Vuonna 2008 tuli voimaan uusi, nykyisellään voimassa oleva laki, jossa muun muassa luovuttiin vakaumuksen erittelystä, ja siviilipalveluksen käyneiden oikeus kieltäytyä aseista myös poikkeusolojen vallitessa turvattiin.

Kautta yli 90-vuotisen historiansa siviilipalvelus on kuitenkin ollut enemmän tai vähemmän erillinen ja itsenäinen koulutusmuoto. Siviilipalveluksella ei ole ollut suoraa kytköstä kansalliseen kokonaisturvallisuuteen, mikä on myös heijastunut palveluksen luonteeseen sekä koulutuksen että työpalvelun osalta.

Vuoden 2020 keväällä asetettiin parlamentaarinen asevelvollisuuskomitea pohtimaan, millaiseen suuntaan suomalaista asevelvollisuutta ja maanpuolustusta tulisi tulevaisuudessa kehittää. Viime syksynä valmistuneessa mietinnössä todetaan siviilipalveluksen osalta, että siviilipalveluskoulutuksen tulee entistä vahvemmin reflektoida ja tukea kokonaisturvallisuuden tarpeita. Lisäksi siviilipalveluspaikkojen halutaan kytkeytyvän entistä vahvemmin kokonaisturvallisuuteen.

Osana mietintöä on myös nostettu esiin esimerkiksi naisten mahdollinen vapaaehtoinen siviilipalvelus, sekä siviilipalvelusvelvollisten käyttäminen erilaisissa viranomaisten virka-apu-

tehtävissä asevelvollisten tapaan.

Virka-apukysymys on ollut julkisessa keskustelussa esillä koronapandemian aikana, ja muun muassa puolustusministeri Antti Kaikkonen on ottanut kantaa asian puolesta.

Siviilipalveluskeskuksen johtaja Mikko Reijonen suhtautuu mietinnön sisältöihin pienellä varauksella. Reijonen osallistui asevelvollisuuskomitean työhön komitean asettaman siviilipalvelusjaoston jäsenenä.

– Mielestäni tärkein yksittäinen uudistusehdotus mietinnössä on siviilipalveluksen avaaminen myös laajemmin naisille. Nykytilannehan on siinä mielessä kummallinen, että nainen, joka tahtoisi siviilipalveluksen suorittamisen kautta osallistua maanpuolustukseen, joutuu ensin hakeutumaan armeijaan, jotta pääsee suorittamaan siviilipalvelusta. Sivarin avaaminen naisille olisi askel kohti tasa-arvoa, Reijonen toteaa.

Kokonaisturvallisuusnäkökulman Reijonen katsoo toteutuvan siviilipalveluksessa jo nykyisellään.

– Peruskoulutusjakson sisällöt vastaavat nykypäivänäkin jo hyvin kokonaisturvallisuutta ylläpitävää mallia.

Keskeisiä teemoja ovat yhteiskunnan elintärkeistä toiminnoista henkinen kriisinkestävyys ja väestön ja yhteiskunnan toimintakyky.

Virka-apukysymys sisältää myös omat haasteensa. Toisin kuin puolustusvoimissa palvelevat asevelvolliset, siviilipalvelusvelvolliset eivät ole yhtenäinen joukko, jota voisi ohjailla paikasta toiseen avustamaan viranomaisia.

Jo palveluspaikkojen moninaisuus vaikeuttaisi velvollisten sijoittamista virka-aputehtäviin poikkeusolojen aikana. Palveluspaikoilla itsellään on kuitenkin mahdollisuus teettää velvollisilla poikkeusolojen vaativia tehtäviä

. 19 .

velvollisten osaamisen puitteissa. Sivareita onkin ollut avustamassa muun muassa koronarokotuspaikoilla pandemian aikana.

Siviilipalveluksen tulevaisuuteen liittyy kuitenkin Reijosen mukaan epävarmuuksia. Viime vuosina julkisessa keskustelussa on ollut yhä useammin esillä niin sanottu Norjan asevelvollisuusmalli. Norjassa on ollut käytössä sukupuolineutraali ja valikoiva asevelvollisuus vuodesta 2014. Tällaisessa mallissa kustakin ikäluokasta valitaan asepalvelusta suorittamaan motivoituneimmat sukupuoleen katsomatta.

– Norjan mallin sisään voisi rakentua siviilipalveluksen kaltainen koulutussuunta, jossa voitaisiin esimerkiksi antaa koulutusta erilaisiin kriisinhallintaa ja kokonaisturvallisuutta koskeviin tehtäviin. Vapaaehtoisuuteen perustuvassa asepalvelusmallissa siviilipalvelukselle ei oikein ole tilaa, Reijonen toteaa.

Vaikka ilmoilla on ollut keskustelua myös täysin vapaaehtoisesta asepalveluksesta, komitean mietinnössä ilmaistu kanta on selvä; yleinen asevelvollisuus on jatkossakin Suomen puolustuskyvyn perusta. Reijonen katsookin, että laajempiin muutoksiin on vielä pitkä matka.

– Nykymuotoinen asevelvollisuus on ollut olemassa jo toista sataa vuotta.

Tällaiset suuret uudistukset etenevät aina hitaasti, mutta komitean mietintö on ehdottomasti askel kohti tasa-arvoisempaa järjestelmää.

INTERVJU

Krig, fred, jaktplan och framtidstro – en intervju med världens första kvinnliga försvarsminister Elisabeth Rehn TEXT FOTO

Anna Hellberg Johan Hagström

Torsdagen 24 februari, när Ukrainas befolkning vaknade upp till krig, vaknade jag upp för att göra en intervju med Elisabeth Rehn, före detta försvarsminister och FN-diplomat. Ett rent sammanträffande att intervjun var bokad till precis den dagen. Jag och Rehn hade planerat att diskutera jämställd värnplikt och Hornetköp, men ett mer aktuellt tema stod först på listan. Bara några timmar sedan hade ett krig brutit ut i Europa.

– Det var en chock för hela världen vad Putin ställde till med, säger Rehn.

– Framför allt hans sätt att totalt genera alla som har trott att de sitter och förhandlar och har riktiga samtal med honom.

Rehn citerar Niinistös uttalande på förmiddagens presskonferens: “Masken har tagits av och nu lyser bara krigets ansikte”. Kvällen innan hade Rehn följt med debatten i FN:s säkerhetsråd. Viktiga tal – men man hade en djävul att jobba emot.

– När man en gång får makt så vill man ha mera makt. Och Ukraina har varit som en sten i skon eftersom de blivit mer och mer bundna till väst. Putins stolthet kunde antagligen inte klara av det, funderar Rehn.

På frågan om hur Finlands säkerhetssituation nu ser ut svarar Rehn att fokuset är riktat mot Ukraina, men tillägger att man aldrig vet hur aptiten stiger medan man äter.

– Därför ska vi ta det här väldigt allvarligt. Vi är det enda europeiska icke-natolandet som har den här långa gränsen mot Ryssland, förutom Ukraina.

Rehn har alltid varit Nato-vänlig och även samarbetat med Natos europeiska ledning under sin tid som diplomat i Bosnien-Hercegovina. Hon ville ha Finland med i Nato redan på 1990-talet.

– Vi borde kanske ha säkrat oss då när det var bra väder, men då var det ännu så många som levde kvar i den gamla skrämseln för Ryssland och Sovjetunionen. Många politiker och företag har också haft affärer med Ryssland, och det är först under det senaste decenniet som vi börjat frigöra oss, gud ske lov.

Nato-frågan har också blivit högaktuell.

– Säkert har regeringen och presidenten arbetat betydligt mera på frågan än vi vanliga dödliga får veta. Och vi behöver inte veta.

. 20 .

“Fosterländskheten har stämplat hela mitt liv” Rehn berättar hur betrykt hon blev då hon satte på radion på morgonen och fick höra nyheterna. Förmiddagen fram till intervjun ha varit svår, inte minst på grund av Rehns egna krigsminnen. När vinterkriget bröt ut var hon bara fyra år, men under fortsättningskriget var hon däremot en aktiv flicklotta. Hennes pappa var läkare och inkallad.

– Fosterländskheten har stämplat hela mitt liv, att försvara Finland. För mig har det varit hemskt viktigt att hela befolkningen ska kunna försvara sig på olika sätt. Att ha en beredskap att klara sig i svåra situationer.

Samma fosterländskhet har fått Rehn att kämpa hårt för kvinnornas roll i krig och konflikter, både som försvarsminister och senare. Den kampen gav konkreta resultat.

– Det är 30 år sedan de första kvinnliga fredsbevararna skickades ut, och det var

mitt arbete. Vi satte också igång arbetet för allmän värnplikt, vilket inte lyckades helt och hållet – den blev ju frivillig för kvinnor.

Det Rehn ville driva igenom redan på 90-talet var en likadan jämställd värnpliktsmodell som Svensk Ungdom förespråkar än idag.

Modellen innebär ett allmänt uppbåd och en allmän tjänstgöring, för att alla de bästa krafterna bland Finlands ungdomar ska kunna göra sin tjänst. Rehn jobbade också aktivt för beväringarnas rättigheter och välmående.

– Jag har kämpat hårt mot allt pimsande.

“Pimsande” är arméslang och syftar på trakasserier eller mobbning, till exempel osakliga uppgifter som beväringar utsätts för, ofta av de lite äldre.

– Man ska lyda order, och man ska lyda hårda order, men man ska inte bli osakligt bemött när man gör sin tjänst.

“Herregud jag lever” Något som Elisabeth Rehn ofta är ihågkommen för är det historiskt betydande köpet av de amerikanska Hornet-stridsflygplanen.

Innan Hornet hade Finland köpt hälften av sina plan från Sovjet och hälften från väst. Att köpet gjordes helt och hållet från USA var ett betydande steg närmare västvärlden för Finland. (Mer om ämnet i Nicholas Kujalas text, s. 15-17) Rehn var själv med om en halvtimmes flygtur i ett Hornet-plan vid Blue Angels uppvisning i Åbo. Hon beskriver upplevelsen som både fantastisk och ruskig.

– Jag fick gå igenom hela proceduren med hur man ska andas och möta trycklösheten.

Och så fick jag skriva på papper att min familj inte har några krav på marinen ifall det händer någonting, berättar Rehn och tillägger att själva flygupplevelsen var underbart befriande.

. 21 .

– Det känns som man skulle vara ovanför allting, man ser så mycket och alla världens bekymmer finns där långt nere. Men ett tag när vi hade flugit på rygg en stund och sedan rätade upp oss så kände jag att “nej, nu spyr jag”, minns Rehn.

– Men när jag trevade med handen efter papperspåsen såg piloten det och drog planet rakt uppåt. Då satte sig mina tarmar i rätt ställning igen och jag klarade mig utan att spy. När jag kom ner i ett stycke och tjoade med armarna i luften tänkte jag att “herregud jag lever”.

Många var avundsjuka över Rehns plats i Hornet-planet. Bland annat Ilkka Kanerva var en av dem som gärna hade tagit över platsen av Rehn.

– Han bombarderade min sekreterare med meddelanden om att han måste få den där platsen. Då beslöt jag att “tammesjutton fast jag skulle dö så ska jag flyga”. Ska man kämpa för kvinnors rättigheter ska man göra det

Elisabeth Rehn 1993. Foto: Matias Uusikylä / Svenska Centralarkivet

också fast det är någonting man är lite livrädd för, skrattar Rehn.

väckte starkt motstånd, särskilt bland yttersta vänstern. Själv är Rehn också kluven i frågan.

“Som människa är jag emot stridsflygplan”

– Som människa är jag emot att man sätter såhär mycket pengar på krigsmaskineri.

Rehn har aktivt följt med det senaste köpet av F-35 -planen, som blir ersättare för Horneten. Hon har ändå hållit fingrarna borta ur spelet och säger att en före detta försvarsminister inte ska blanda sig i.

Under andra halvan av 1990-talet jobbade Rehn med människorättsarbete på olika krigsfält i världen, bland annat som männsikorättsrapportör för forna Jugoslavien och sedan som chef för FN i Bosnien-Herzegovina.

– Det är inte riktigt etiskt. Det här är Kaikkonens plan, Horneten var mitt plan. I de mest oväntade sammanhang kan det ännu hända att folk säger att “nog var det sen bra att du köpte de där hornetarna”, som om jag sku ha gått och shoppat till Stockmann.

Det fanns givetvis också de som kritiserade köpet och undrade varför man ska lägga så mycket pengar på stridsflygplan. Köpet

– Då kom jag in i kriget på riktigt igen. Det att jag hade upplevt krig som barn och civilas lidande gjorde det lättare för mig att möta de här människorna som var krigets civiloffer.

Som försvarsminister såg Rehn den fina och glamorösa sidan av politik. Hon tycker ändå att varje beslutsfattare som har att göra med konflikter borde se på gräsrotsnivån vad krig

. 22 .

faktiskt handlar om.

– Det var jätteviktigt för mig att vara där mitt bland dem som var offer för kriget. Jag träffade kvinnor vars män och söner hade mördats i Srebrenicamassakern. De hade förlorat allt, säger Rehn.

“Hei Ellu, mitä sulle kuuluu?”

Rehn har aldrig känt särskilt varmt för hierarkier. Under sin tid i Bosnien-Hercegovina ville hon inte ha mycket säkerhetspersonal och krävde att få gå ut på kvällen på torget i Sarajevo på egen hand.

– Jag ville få kontakt med folk. I Sarajevo brukade jag gå ut och äta middag med mina lokala sekreterare, tolkar och chaufförer. Då fick jag höra inifrån vad som faktiskt händer, berättar hon.

Alla gillade inte Rehns avslappnade stil, men hon fick också beröm för den nära kontakt hon skapat med befolkningen. Samma stil hade Rehn också i försvarsministeriet.

– Några hade hemskt svårt att förstå att jag talar och söker åsikter och fakta från hela personalen.

Rehn hade också god kontakt till beväringarna, och fick tonvis med kort av dem.

– Det kunde stå “Hei Ellu, mitä sulle kuuluu?

Meillä täällä tuvassa on ihan kivaa” och så var kortet undertecknat av sju eller åtta killar. Ibland vände beväringarna sig till mig med hemska nödrop. Det var pojkar som hade blivit tvingade till tjänstgöring av sina föräldrar och led ohyggligt och grubblade på självmord. Där kunde jag hjälpa i ett par fall. Jag försökte vara nära dem som gjorde sin tjänstgöring för finlands väl, berättar Rehn.

“Så jag inte skulle hinna ställa till med något tokigt som kvinna” Rehn började sin ministerskarriär först i Harri Holkeris regering, och sedan i Esko Ahos regering från år 1991 framåt. SFP:s Christoffer Taxell lämnade politiken, och Ole Norrback som då var försvarsminister ville ta över som undervisningsminister efter Taxell. Försvarsministerplatsen blev ledig.

– Då tyckte man väl att man kunde ta en risk på en kort period på nio månader tills nästa val. Så jag inte skulle hinna ställa till med något tokigt som kvinna, skämtar Rehn.

Elisabeth Rehn var den allra första kvinnan i världen som blev utnämnd till posten som försvarsminister. Den andra efter henne var Kanadas Kim Campbell.

– Hon var alltid jättesur över att hon inte var den första, berättar Rehn och tillägger att det förstås var på skämt.

– Det var väldigt mycket uppmärksamhet med min utnämning och för mig som kvinna var det en hederssak att jag lade mig in i arbetet grundligt. Jag gick från avdelning

"Ibland vände beväringarna sig till mig med hemska nödrop. Det var pojkar som hade blivit tvingade till tjänstgöring av sina föräldrar och led ohyggligt och grubblade på självmord."

Elisabeth Rehn

till avdelning och ville veta allt, så att när jag mötte pressen kunde jag svara på frågor och visste vad jag talade om.

– Jag hade allt med Bosnien bakom mig.

Jag hade förändrats och sett så mycket elände att jag inte var den samma.

“Kände aldrig det som en förlust”

“Jag hoppas att man tror på vårt lands framtid”

Rehns popularitet blev särskilt tydlig år 1994 när hon nästan blev vald till president.

Det var historiskt att SFP:s presidentkandidat kom med i valets andra omgång, och det var med liten marginal som Rehn till slut förlorade mot SDP:s Martti Ahtisaari.

– Det var en otrolig medborgarrörelse. Vi hade jätteroligt under vår kampanj, det var annorlunda än de stela kampanjer som förts tidigare, minns Rehn.

Hon berättar att man på den tiden alltid visste att den andra kandidaten i omgång två var en socialdemokrat, så Ahtisaaris gäng kunde spara sig. Rehn hade däremot aldrig räknat med att komma till den andra omgången.

– När de stora stötarna i de sista debatterna kom var jag uttröttad. Jag räckte inte till, men det var egentligen bra. Det skulle ha blivit många problem med att vara president och jag har haft ett rikare liv utan det.

Jag kände aldrig det som en förlust, säger Rehn.

Många ville givetvis ha Rehn att ställa upp igen i valet år 2000. Också de personer inom partiet som inte gett sitt stöd till Rehn i det första valet var nu alla på hennes sida.

Rehn ville inte själv men lät sig övertalas.

. 23 .

Till Svensk Ungdoms medlemmar har Rehn ett budskap.

– Ni ska fortfarande ha framtidstro. Det är visserligen svårt när vi suttit två år mer eller mindre isolerade från normalt umgänge.

Framför allt unga har blivit väldigt illa behandlade av någonting som ingen har kunnat rå på, och nu upplever vi militär osäkerhet, men trots det ska vi ha en framtidstro.

Rehn hoppas också att vi inte underskattar vårt självständiga Finland, och har en försvarsvilja, vilket kan innebära att ställa upp för landet på många olika sätt.

– Fosterländskhet låter så pampigt, men jag hoppas att man faktiskt tror på vårt lands framtid. En snart 87-årig kärring är inte den som ska ha det, utan det är ni unga som ska ha den tron.

SAMHÄLLE

spännande

T E XT

Marie Krogiu s

frågor

Politiken hinner inte alltid ikapp med teknologins utveckling, och en front som detta kan stämma exceptionellt bra på är rymden. Medan kapplöpningen till rymden förr handlade om stormakternas sätt att bevisa vilket politiskt system som är överlägset, går utvecklingen mot miljardärer som visar musklerna eller stater som visar sin militära styrka. Det nya “Space racet” öppnar många luckor i lagstiftningen och skapar många obesvarade politiska frågor. Libers redaktion vill hjälpa till och har funderat ut några rymdpolitiska frågor som en framtida rymdminister kan ha på sitt bord förr eller senare.

1

. 24 .

VAD ÄR RYMDEN?

Vi stöter direkt på ett knepigt förvaltningsproblem: Hur definierar vi rymden? Är rymden allt som är “inte jorden”, och vem är den då till för? En definition vi har på rymden är Karmanlinjen, som är 100 kilometer ovanför havet. Om havsgränser är svåra att definiera är rymdens gränser mycket krångligare. Är rymden vakuum, alltså ingenting, eller räknas alla himlakroppar med? När kan man anses ha “kontroll” över rymden? Som ni märker finns här betydligt fler öppna frågor än svar.

2

3

RYMDFÖRDRAGET 1967

Det finns vissa riktlinjer och regler på vad man får hålla på med i rymden. Rymdfördraget från 1967 är ett internationellt avtal som reglerar staters rättigheter och skyldigheter i rymden och på andra himlakroppar. 100 länder har ratificerat avtalet. I det förbjuds det att sätta kärnvapen i omloppsbana runt jorden samt att stater gör anspråk på territorium på månen eller andra himlakroppar. Dessutom fastställs det att månen endast ska vara till för fredlig verksamhet. Avtalet har dock enorma brister. Trots att vapen för massdestruktion är förbjudna att sättas i omloppsbana står det inget om andra vapen eller riktlinjer för till exempel bildsatelliter i väpnade konflikter. Det definieras inte vad som räknas till “fredlig verksamhet” på månen och det finns inga begränsningar på hurdana territorium privatpersoner eller företag kan göra anspråk på på månen eller andra himlakroppar.

RYMDRESURSER

Vem ska ha rätt att bryta mineraler från himlakroppar eller roffa åt sig av diamantregnet på Jupiter? År 1979 gjordes ett försök att uppdatera Rymdfördraget från 1967 och lägga till att alla resurser från yttre rymden ska användas för att kollektivt gagna hela mänskligheten och inte för att bara gynna enskilda stater, företag eller individer. Dessvärre gick bara fem länder med på att ratificera avtalet, vilket betyder att rymdfördraget från 1967 ännu är i kraft till denna dag.

4

5

KOMMERSIALISERING AV RYMDEN

I och med att privata aktörer eller företag enligt jordens lagar helt fritt kan göra anspråk på både månen och andra himlakroppar kan det vara fullkomligt möjligt att Mars och/eller månen vid något skede kommer att ägas av ett företag. Kapplöpningen mellan länder har nu blivit en kapplöpning mellan miljardärer för att visa upp vem som har mer pengar, makt och kunskap. Lyxhotell på månen är en relativt harmlös framtidsutsikt, men på vems bekostnad och för vems nytta ska rymden användas?

KAN MARS BLI SJÄLVSTÄNDIGT?

Om Mars terraformas kommer de första människorna som bor där antagligen ha en stark koppling till Jorden och vilja upprätthålla aktiva bilaterala förhållanden. Kanske allt från gemensamma demokratiska val, utbyte av forskning och ekonomiskt understöd. Men vad händer då en eller flera nya generationer föds på Mars? Kommer de att ha en koppling till sina förfäder från Jorden eller kommer de möjligtvis att vilja skapa egna politiska system och komma bort från Jordens styre?

. 25 .

INTERNATIONAL

TEXT

Viljami Kaskiluoto Unsplash

PHOTO

Beijing is the first city to host both the summer and winter Olympics for the first time, quite a claim to fame. And that is exactly what China wants you to think – nothing else. If Team China wins the most medals, that’s also a plus. And remember, when the Chinese media reports its own medal count, it nicks the ones won by Hongkongers and Taiwanese as well. That’s what happened in Tokyo.

. 26 .

For the sake of clarity I’ll refer to the Chinese Communist Party as the CCP or the party. This is to make sure that the criticism is directed towards the party, not the country, although in China the party’s constitution overwrites that of the country’s. But when it comes to human rights violations, you’re to blame the party, not the people. That’s because ordinary Chinese people tend to be the victims of the party.

Unfortunately the responsible Finnish ministers didn’t have the moral spine to declare their participation in a diplomatic boycott, which truly is a shame. A clear message stating that the CCP’s handling of human rights is wrong would be needed now more than ever since China is in the spotlight and the party is doing its utmost to make the Olympics look as good as possible. The fact that the Finnish minister intended to travel to Beijing explicitly said that Finland won’t participate in the diplomatic boycott is a victory for the CCP. And whenever the CCP wins, liberal democracy and open society loses. Period.

As the Olympics go on, the CCP has done nothing to stop its human rights violations, except trying to hide them. A YouTube channel about China that I follow pretty actively, China Uncensored, coined a fine slogan for the Beijing Winter Games: Fake Snow, Real Genocide. The Beijing 2022 Olympics are the first ones where all snow used is artificial – unlike the genocide taking place among China’s Uyghur minority. But like said, China doesn’t want you to think about that. In fact, the official olympic app that everyone participating in the games is required to download contains a list of no-no words people are forbidden to use. It is unsure what the consequences of using such words would be, but since we’re dealing with the CCP, feel free to take a guess.

There’s reason to believe that slave labour has been used.

Most notably in the manufacturing of the olympic uniforms.

Fortunately, there has been an organisation who has stated that there is no slave labour involved in the manufacturing of the athletes uniforms. Unfortunately, that organisation is the International Olympics Committee, the IOC, who of course has a vested interest in making the Olympics look as good as possible, and also deals with corruption allegations. If you think that linking the olympic athletes’ uniforms to Uyghur slave labour is a bit harsh, just remember that the CCP insists that those concentration camps are called vocational schools.

The human rights violations were well-known before the Olympics, and before the games began, a high profile case came out and the CCP started to panic. Tennis star Peng Shuai wrote a social media post about alleged sexual ha-

. 27 .

rassment and coercion by Zhang Gaoli. Zhang used to be the Vice Premier of China, on the very top of the CCP hierarchy. The post was quickly taken down and the discussion was suppressed so thoroughly that even the word tennis was censored. Unsurprisingly, Zhang was one of the people responsible for getting the 2022 Winter Olympics to China. He met with IOC President, Thomas Bach, in 2016 when Beijing won the bid. Peng herself went missing and was allowed to have a video call with Thomas Bach, who naturally didn’t have any hard questions to ask. As the games started, Peng was spotted having dinner with – once again – Thomas Bach. She also started denying that she made any allegations at all: a thing that’s easy to say now that the CCP has eradicated all discussion of it.

The CCP loves to claim that the Olympics should be neutral, with no politics involved. But the fact is, China itself made it into a political matter by threatening everyone who would join a diplomatic boycott started by the USA. The party also chose an Uyghur athlete, Dinigeer Yilamujiang, as one of the people who lit the Olympic fire. When dealing with the CCP, there’s always the official explanation and then there’s the real explanation. In this case the official reason was her athletic achievements. The real reason was the fact that she represents an ethnic minority; the particular minority that has been on the news. China does this all the time. It uses ethnic minorities to put up a show. The well-being of these minority representatives is no more important than that of zoo animals, and the CCP has used these minorities – especially their traditional dances and clothing – to make it look like different voices matter to them. But they don’t, because meanwhile the CCP works hard to make everyone ”Chinese” and “liberate” all minorities from their own cultures. What constitutes ”Chinese” here is only what the party has ordered to constitute Chinese.

The road to the Beijing Winter Olympics has been paved with the misery of millions of people. The CCP still violates human rights in China and now they have been given an extraordinary opportunity to whitewash the situation by hosting the Olympics. China doesn’t want these Olympics to be remembered as another Berlin 1936, so what you should do is to make sure that exact thing happens. Remind yourself and others about the horrible human rights situation in China, don’t watch the games and remind your political representatives that you disapprove of the fact that Finland didn’t join the diplomatic boycott. Because whenever liberal democracy and open society wins, the CCP loses. Period.

Viljami Kaskiluoto also writes for Libel, an international online blog and platform run by IFLRY, the world wide organization for young liberals, which Svensk Ungdom is a member of. You can read more of Viljami’s texts at libel.iflry.com.

Vi vill satsa mer på dig – nu erbjuder Svenska folkpartiet utbildningar, evenemang och kurser under ett samlande tak: SFP-Akademin. Som SFP-medlem får du ta del av föreläsningar och utbildningar av såväl nationella som internationella gästföreläsare.

SFP och Svenska Bildningsförbundet har länge ordnat utbildningar och evenemang för medlemmar, SFP:s förtroendevalda, kandidater i val och aktiva i lokalavdelningar. Som medlem kan du delta i utbildningar som gäller såväl sakfrågor och politik som personlighetsutveckling.

Genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev får du alltid den nyaste informationen om våra kommande evenemang SFP-Akademins utbud är tillgängligt för SFP:s medlemmar.

Ifall du inte ännu är medlem kan du bli det här

VIERASKYNÄ

Kuva: Jere Koistinen

MAANPUOLUSTUSTAHTO KIRISTYNEESSÄ TOIMINTAYMPÄRISTÖSSÄ

JOEL ELMACI Varusmiesliiton puheenjohtaja

Vuosi 2022 on alkanut synkissä merkeissä, kun Euroopan suhteellisen pitkää rauhaa on alkanut rikkomaan Venäjän voimistunut aggressio ja sotilastoimet Ukrainaa kohtaan. Kirjoittaessani tätä kolumnia sodan uhka leijuu vahvasti Euroopan yllä ja yhtymäkohdat 1930-luvun tapahtumiin ovat ilmeiset.

Suoritin oman asepalvelukseni vuoden 2020 aikana. Astuin tammikuussa palvelukseen Karjalan lennostoon, kun maailma oli hyvin erilaisessa tilanteessa: tammikuun alussa korona oli vain jokin kaukainen, tuntematon tauti, jota ei oltu vielä Suomessa tavattu. Vaikka tuolloinkin oltiin eletty Krimin miehitystä jo 6 vuotta, ei se heijastunut suomalaiseen varusmiespalvelukseeni millään lailla. Tietysti Puolustusvoimissa oltiin suhtauduttu jo uudella tavalla hybridiuhkiin ja -vaikuttamiseen, mutta ne eivät juurikaan omassa palveluksessa näkyneet keskusteluiden ja teoriaopintojen ulkopuolella. Paljon ovat asiat muuttuneet kahdessa vuodessa. Ja tulevat myös muuttumaan jatkossa nykytilanteen myötä.

Muutama viikko sitten minulle soitti toimittaja, joka kysyi varusmiesten suhtautumisesta Ukrainan kriisiin. Tästä aloimme selvittämään, miten varusmiehet näkevät ja kokevat kiristyneen turvallisuustilanteen Euroopassa.

Vastauksista pystyimme huomaamaan hyvin, kuinka varusmiehille ja vapaaehtoista asepalvelusta suorittaville Ukrainan kriisi kirkastaa Puolustusvoimien ja asepalveluksen perimmäisen olemassaolon syytä. Kukaan meistä ei halua sotaa, mutta sitä mahdollisuutta ei voi sulkea pois. Varusmiehet eivät kuitenkaan näe sodan uhkaa Suomessa vielä välittömänä, mutta se on saanut ajattelemaan erilaisella tavalla omaa asemaa yhteisessä maanpuolustuksessa. Loppumattomilta tuntuvat kiertoparivartiot ja kipinävuorot saavat merkityksensä.

. 29 .

On myöskin mainittava, että tämä tilanne saattaa muuttua nopeasti: Puolustusvoimat on jo tällä hetkellä nostanut valmiuttaan B-luokkaan. Vaikka Ukrainan kriisi tuntuu kaukaiselta, näkyvät sen vaikutukset silti meillä asti.

Vaikka Suomen sodista ei ole vielä kovinkaan pitkä aika, on sodan uhka kadonnut mielistämme. Olemmehan länsimainen hyvinvointivaltio ja vakaa yhteiskunta. Maailma on kuitenkin muuttumassa, kun suurvaltapolitiikka tekee paluun. Turvallisuusympäristömme muuttuu, samoin myös meitä kohtaan käytettävät taktiikat. Tulevaisuudessakin maamme itsenäisyys on osaavan reserviläisarmeijan käsissä ja voin ilolla todeta, että näkemäni perusteella Suomen puolustus on paremmassa asemassa kuin koskaan aikaisemmin.

FÖRBUNDET

“VI MÅSTE SLUTA SÄGA ATT UNGA ÄR FRAMTIDEN” TEXT

FOTO

Anna Hellberg Marie Krogius

Frida Sigfrids blev förbundsordförande för SU på kongressen i Kristinestad år 2019. Efter tre fartfyllda år som ordförande kommer hon nu ge över klubban till nästa ordförande, på kongressen i Otnäs 6–8.5.2022. Vi bad Frida svara på några frågor om sin ordförandetid.

VAD FICK DIG ATT STÄLLA UPP SOM ORDFÖRANDE?

Helt enkelt att jag brinner för den politik SU står för och för att skapa ett mer rättvist samhälle mellan olika generationer. Vårt samhälle behöver unga politiker och genom mitt engagemang vill jag också inspirera andra att gå med. Inte så att man behöver vara ordförande för ett ungdomsförbund för att kunna påverka, utan snarare att allas insats är viktig för att skapa en mer liberal och rättvis värld.

NÄR BLEV DU ORDFÖRANDE, OCH HUR KÄNDES DET DÅ?

Det var en fantastisk men samtidigt obeskrivlig känsla. Jag hade under en längre tid fört kampanj för att bli ordförande trots att jag var den enda kandidaten. Jag hade mycket visioner och tankar om vad jag ville göra som förbundsordförande, men mina tre år som ordförande har nog (främst på grund av corona) sett mycket annorlunda ut än jag tänkte mig då jag blev vald. Trots det skulle jag inte välja bort en dag – att vara ordförande för SU är definitivt de bästa jobbet man kan ha!

Jobbet kom också igång direkt då jag någon dag senare blev inkallad till Ständerhuset som en av SFP:s regeringsförhandlare och samtidigt också kandiderade i EU-valet. Jag fick med andra ord direkt uppleva hur det är att vara ordförande.

VAD HAR VARIT DET ROLIGASTE?

Det roligaste har varit att träffa SU:are från hela Finland och diskutera politik på allt från förbundets evenemang, Pampas nationaldag till valdebatter. Jag blir alltid inspirerad av att träffa alla andra som brinner för den politik SU för och att idéa tillsammans kring hur SU:s politik kunde bli ännu mer synlig och attraktiv för unga i hela Finland.

Samtidigt har det varit fantastiskt att få vara ordförande och se att det vi jobbar för verkligen har en effekt – i framförallt valkampanjer. I kommunalvalet 2021 hade SU ett rekordantal kandidater och samlade in ett rekordantal röster. Det finns få saker som kan göra en förbundsordförande lika stolt.

VAD HAR VARIT DET SVÅRASTE?

Mitt tålamod är inte alltid speciellt långt, så det svåraste för mig har nog varit att politik tar tid. Jag vill ofta få SU:s idéer att bli verklighet direkt, men i politiken fungerar det inte alltid så. Ett exempel är motionen om att 16-åringar borde få rösta i allmänna val som vi lämnade in till partidagen år 2021. Motionen godkändes inte, vilket gjorde mig otroligt besviken. Samtidigt vet jag att också SFP kommer att förespråka rösträtt för 16-åringar i framtiden. Just nu var tidpunkten bara inte rätt. Det gör mig frustrerad, men får mig såklart inte att sluta kämpa för frågan!

VAD HAR DU LÄRT DIG?

Kort sagt – en massa. Jag har lärt mig att politik tar tid och att det inte alltid är lätt. Speciellt för unga är politiken ofta ojämlik, eftersom man möter utmaningar som andra åldersgrupper inte står inför. I valkampanjer ses unga ofta som oerfarna fastän det inte alls behöver stämma.

Alla är nya i politiken någon gång och det har inte med ålder att göra.

Också en ung person kan ha en massa erfarenhet av politik och påverkan och det hoppas jag att alla skulle komma ihåg.

. 30 .

Jag har också lärt mig att det är okej att misslyckas i politiken och att alla som jobbar inom politik eller kandiderar i val kommer att stå inför det. Speciellt i val tar man det lätt personligt om det inte går bra, men så ska man inte tänka. Alla misslyckas någon gång och istället för att bli ledsen är det dags att kavla upp ärmarna och försöka en gång till. Politik är ett långdistanslopp, inte en sprint.

VAD HAR DU FÖR PLANER FÖR FRAMTIDEN?

Jag vill absolut fortsätta med politik också efter min tid som SU-ordförande. Jag har en hel del uppdrag i min hemkommun Borgå och i det nya välfärdsområdet i Östra Nyland som jag såklart kommer fortsätta med. Där kommer jag att fortsätta föra fram ungas möjligheter att påverka och andra politiska frågor jag pratat om i SU. Med tanke på det kommer min vardag inte att se så annorlunda ut, och det är jag glad över för jag trivs otroligt bra med politik och påverkan. Jag vill hålla på med det även framöver, och det har SU möjliggjort för mig.

Anna-Maja Henriksson i spetsen har bland annat föreslagit en samtyckeslag – något som SU jobbat med sedan partidagen 2017 när vi lämnade in en motion om frågan. I regeringsprogrammet finns bland annat också ett försök på negativ inkomstskatt och en föräldraledighetsreform som SU länge arbetat för. Allra senast kom regeringen också med beskedet om att inkomstgränsen för studerande höjs permanent med 50 procent. Det finns många framgångar att vara glad och stolt över, där jag är säker på att också SU:s engagemang spelat in.

VAD GÖR DIG HOPPFULL?

Det som gör mig hoppfull är alla unga som är intresserade av politik. Jag tror starkt på att varje generation alltid är lite smartare än den förra eftersom man kan lära sig av varandra.

Också det här är en orsak till varför unga behöver inkluderas kring de bord där de verkliga besluten fattas.

VAD FÅR UNGA ATT INTRESSERA SIG FÖR POLITIK?

HUR HAR POLITIKEN FÖRÄNDRATS UNDER DINA 3 ÅR SOM ORDFÖRANDE?

Jag tycker politiken har blivit mer polariserad, vilket skrämmer mig lite. Det finns politiker och partier som försöker måla upp hotbilder eller falska skiljelinjer mellan “vi” och “dem” i olika frågor. Jag tycker också att hatretoriken i politiken ökat speciellt bland unga, vilket oroar mig ännu mer.

Men för att också lyfta fram något positivt tycker jag att Finland under den här regeringsperioden också fått en massa bra till stånd och verkligen fört Finland framåt. Justitieministeriet med

Unga är intresserade av politik, även om många felaktigt kan tro att det är tvärtom. Därför måste vi som ungdomsförbund, men också som samhälle, kunna erbjuda plattformar för unga att påverka. Idag är rösträtten 18 år, men vi måste säkerställa plattformar där unga har reella möjligheter att påverka också innan det. Efter 18-årsåldern måste vi också inkludera unga på partiernas listor i val och ge dem möjligheten att föra en valkampanj på samma villkor som alla andra.

Vi måste sluta säga att “unga är framtiden”. Unga är inte framtiden, unga är ju här just nu, precis som alla andra åldersgrupper. Unga vill inte vänta på sin tid att påverka (vem vill nu det?) utan vill bli givna samma möjligheter för påverkan som alla andra.

VAD ÄR DIN HÄLSNING TILL SU:S MEDLEMMAR?

Jag vill säga ett ödmjukt tack till er alla för att jag fått fungera som just er ordförande. Det har varit en stor ära och en tid i livet jag alltid kommer att minnas. Vilken tur att vi kommer att ses på olika evenemang och partidagar även i framtiden, för jag vill såklart fortsätta träffa er och prata politik fastän jag inte längre fungerar som ordförande.

Frida och förbundssekreterare Malin Lindholm på förbundskongressen 2021

. 31 .