Hemvändare

Njuter av varje sekund Det är juni 2021 och vi har precis tillbringat över 16 timmar på flyget till Sverige. Direkt efter att vi gått igenom tullen på Arlanda slet vi alla äntligen av oss ansiktsmaskerna. Framför oss väntade en lång härlig svensk sommar. Den senaste tidens upptrappning av restriktioner i Singapore hade gjort avskedet från det land där vi tillbringat tre år lite mindre smärtsamt.

Nu, några månader senare har vi landat. Vi har en granne bara ett par hus bort som vi lärde känna i Singapore och det har blivit både fika och middagar. Lite längre bort har vi ytterligare grannar som också är vänner från Singapore. Vi har även återknutit bekantskapen med gamla grannar och bekanta och barnen tar sig på egen hand hem till alla sina vänner. Vi har kommit in i en fin, men ofta stressig vardagslunk. Barnen kan ta sig till skolan själva. Jag och min man hade räknat med att arbeta hemifrån en hel del, men faktum är att vi för det mesta åker in till våra arbeten. Veckorna består av ett virrvarr av arbete, matplanering, matfix, skjuts till fotboll, skjuts till gymnastik, det eviga tvättberget. Att familjen har blivit bortskämda med hjälp i vardagen i Singapore är det ingen tvekan om och återanpassningen går trögt. Barnen kan fortfarande tro att disk automatiskt flyger in i diskmaskinen, men det har blivit mycket bättre. Jag saknar den tropiska värmen och mina härliga promenader i McRitchie. Att dagligen möta varaner, sköldpaddor, apor och exotiska färggranna fåglar uppskattade jag jättemycket. Jag har hittills inte heller lyckats upprätthålla de fritidsaktiviteter som jag ägnade mig åt i Singapore – tennis och ridning. Det finns helt enkelt inte tid till det vilket är jättesynd. Jag planerar dock fortfarande att försöka dra igång en mahjonggrupp och ett matlag, eftersom dessa inslag verkligen förgyllde min vardag i Singapore. Det som mest förgyller tiden här är att jag har tillbringat massor med tid med familj och vänner. Jag tittar förbi mina föräldrar flera gången i veckan och barnen träffar ofta sina kusiner. Min äldre bror gifte sig för några veckor sedan och det var fantastiskt att kunna vara med. Min yngre bror, som bor i Thailand, fick tyvärr nöja sig med att skicka en videohälsning. Att idag höra om hur Singapore höjer och sänker restriktionsnivåerna känns surrealistiskt. I Stockholm pågår livet som vanligt och pandemin diskuteras främst i media och sällan i salongerna. Sverige har helt frångått restriktioner och det verkar i nuläget inte finnas några planer på vaccinationspass eller liknande lösningar som många länder har anammat. Sedan jag tog av mig ansiktsmasken den där junidagen på Arlanda har jag inte använt en överhuvudtaget. Jag har kommit och gått i affärer utan att checka in och jag äter på restaurang när jag känner för det. Så självklart – men jag njuter av varje sekund.

TEXT: CECILIA BARCK-HOLST FOTO: EMANUEL KVARNSTRÖM BARCK-HOLST

Om vi backar tillbaka bandet ett år: Vår familj hade avverkat sex veckor av lock-down i Singapore och där och då visste ingen hur länge till den skulle vara (det visade sig bli nästan tre månader totalt). Vi hade precis fått frågan om vi ville förlänga vår stationering i Singapore och diskuterade för- och nackdelar. Det var inte ett lätt beslut. Det fanns en allmän känsla att pandemin kunde vara över till jul, men ingen visste säkert. Vi trivdes väldigt bra i Singapore när allt var som vanligt och hade egentligen tänkt förlänga vår vistelse. Vi landade i att återvända till Sverige, främst för att det kändes svårt att vara ifrån nära och kära, särskilt äldre kära, när det blivit så svårt att resa i världen.

Efter ett fint sista år med lättare restriktioner, kom en kalldusch när barnen INTE fick plats i sin gamla skola (det löste sig senare, som tur var) och flera sömnlösa nätter för min del innan allt var löst med mitt arbete, så var det dags att lämna. Och nu hade restriktionerna i Singapore börjat trappa upp igen.

Vi flyttade till Sollentuna, tillbaka till samma hus som innan och som hade varit uthyrt till en tysk familj. Inflyttningsdagen blev händelserik, sonen klättrade i träd och fick smuts i ögat som vi var tvungna att låta en optiker ta bort. Dottern lyckades trampa i hundbajs, en tydlig signal om att vi minsann inte befann oss i Singapore längre, men vi lyckades inte rädda skon.

Info om...

namn Cecilia Barck-Holst familj Niclas och 4 barn, Max (14), Emanuel (12), Ville (8) och Julia (7).

hur länge har du bott i singapore? Vi bodde i Singapore i 3 år. yrkesbakgrund Finansbranschen. fritidsintressen Tennis, ridning, matlagning och aktier. vilket område bodde ni i? Vi bodde i Caldecott.

saknade mest från sverige? Familj och vänner.

”Det som mest förgyller tiden här är att jag har tillbringat massor med tid med familj och vänner.