Transition #2 2006 by TRANSITION Magazine

PEN LMARAM SPOT HO SVENSSON FOTO NILS E OLSSON CK JO ÅKARE EEPER TRICK SW

SSON L O E K C O J N OPEN I L O C N E L MIL ATEN I E R O T S BOARD CKO O R A M I F SUR sk tidning. n i en sven ju rv te in ta s förs Vertkungen

till Örebro. vallfärdade ch o ra d an a m så mång Vi gjorde so

. and. Vi med te till Grekl åk n se hn Jo m & Robin Chris Åströ

ss på Följ med o

Afrika. nordligaste surfskola i

P-RULLEN

ulle. nya skater Of Presens g in ak M The

#2 2006 UTGÅVA 22 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-01 RETURVECKA 23

02 7

388012 605509

Vårens viktigaste accessoar.

Kom in och prova säsongens nya bågar och solglasögon. Välj bland en mängd världsledande varumärken varav ﬂertalet hittar du endast hos oss. Välkommen till Synsam – En Riktig Optiker!

2006

INNEHÅLL Utgåva 22

MILLENCOLIN OPEN 2006 BRÄD OCH SKÅDESPEL - SKATEBOARDPUBLIKEN Publik. Vad består en publik av egentligen? Vilka är de och varför är de där? Vad är det som får folk att frysa sig till förlamning under en division 3 match i bandy i februari, bli halvt ihjälklämd med armbågar i ögat och en trolig kommande tinnitus för få en glimt av en svettig Mark Knopfler på en arena någonstans i mellansverige eller trängas på en quarterpipe med risk för liv och lem på grund av projektiler i form av en nedslipad tail, vassare än Gillette´s senaste rakhyvel? På Millencolin Open i Örebro samlas en mångfald av människor från hela landet för att ta del av en av Sveriges största och mest prestigefyllda tävlingar. De är en skateboardpublik. Men skiljer sig olika publiker åt? Begränsar sig vissa publiker till endast utövare av evenemanget de besökt? Hur många i publiken på en skateboardtävling åker inte skateboard? I dagens läge är det nog väldigt många. Om man ser till mer traditionella folkattraktioner som en fotbollsmatch så tvivlar jag på ett en större procenthalt av publiken verkligen spelar fotboll på en seriösare nivå i vardagslivet. Däremot så samlas direktörer och gruvarbetare sida vid sida för ett gemensamt intresse. Under åren jag åkt på skatetävlingar har jag stött på allt från träskpunkare till höggravida trebarnsmödrar. Har skateboard blivit ett folkligt nöje som var gemene man kan ta till sig? Skateboard borde väl egentligen tillhöra den skaran av sysslor och sporter med krångliga regler eller som endast riktar sig till en intern krets. Hur många personer på en hundutställning eller lydnadstävling är själva inte hundägare? Lockar egentligen Gothenburg Horse Show särskilt många andra individer än 12-åriga flickor, deras medtvingade föräldrar och ett antal hästsportutövare? Vad är det då som drar folk till en så pass sluten tillställning som en skateboardtävling? Är det de spektakulära manövrarna. Kan det vara den smått överhängande risken att åkaren skadas? Kanske är det likt den antika romerska gladiatorpubliken som krävde blod och ond bråd död, en morbid dragning för vissa? Eller är det rent av kanske mentaliteten av att allting inte är på blodigt allvar? Hur otroligt det än kan låta så är ju egentligen skatetävlingar en ganska ”ren” och oskyldig företeelse om man jämför. Visst ser man berusade deltagare (I hockeyarenor serveras det mer än ofta starköl), stök och ett ibland okontrollerbart Sodom och Gomorra.

Men i skate behöver man inte oroa sig för fusk, läggmatcher, mutskandaler och filmningar (med undantaget av påhittade skador som blivit lite av ett fenomen, men som ju ändå bara drabbar deltagaren själv och negativt). Läktarvåld är väl knappast heller ett fenomen förutom så när som på ett gäng fulla raggare från Borlänge som bestämt sig för att spöa skatarna under kvällen. Om en deltagare heter Mike Vallely finns det kanske risk för handgemäng men tack och lov håller sig den testosteronstinne tjurnacken sig oftast på andra sidan Atlanten. Kan det vara så att man är trött på prestigejakt och folk som går över lik för att vinna? Vill folk hellre se deltagare som faktiskt har roligt och ofta hejar på varandra snarare än sig själva? I USA fyller tävlingar och demos stora arenor till bredden med fans och småflickor med plakat som uttrycker sin kärlek till sin favoritåkare i något som mer känns en Darin konsert. Så är det kanske inte i vårt avlånga land. Men den dag en svensk skatare får ett eget MTVprogram som går ut på att göra postpubertal tonårsrevolt mot sina föräldrar, dunka skallen i betongväggar och andra minst lika kreativa lösningar på något som säkerligen i grunden bottnar i en otroligt låg självkänsla, så är den visionen kanske inte så långt borta. Så, bjuds då skatetävlingspubliken på den show som de är där att ta del av? Inte en chans. Oftast består den av ett 30-tal lika nervösa personer som helst vill att det skall vara över

Men först som sist handlar det om skatarna, och den här artikeln handlar om dem. Bläddra vidare så får ni se lite bilder från filmen och höra vad Presensteamet har att säga om hur det var att filma och ta del av produktionen av Presens Skateboards nya rulle, P-Rullen.

Dessa personer är den riktiga skateboardpubliken. De som får njuta av en föreställning de inte vet om. Excentriska konstnärer iscensätter ofta skådespel eller installationer på platser Outannonserat för att chocka eller åtminstånde skapa en reaktion hos förbipasserande. Likt dessa förbipasserande är den riktiga skateboardpubliken fullkomligt ovetande om att de i det ögonblicket är delaktiga i en konstform, evenemang, idrottshändelse (kalla det vad du vill) som vissa människor betalar pengar för att få se. Dessutom bjuds de på större underhållning och kvalitet än de som just betalar för detta. Men all cynism och gubbgrinighet åsido, tävlingar är ju roliga. Men det är väl snarare helhetskonceptet som lockar än några svettiga karlars 1-minuts försök att imponera på massan. Gamla och nya bekantskaper knyts. Någon liten pojkes högsta dröm om ett gäng klistermärken och en Chris Åström autograf uppfylls och en annan kanske rent av går där ifrån med löften om guld och gröna skogar av en industrimagnat. Medan andra ser själva

VILL FOLK HELLRE SE DELTAGARE SOM FAKTISKT HAR ROLIGT OCH OFTA HEJAR PÅ VARANDRA SNARARE ÄN SIG SJÄLVA? så efterfesten kan börja. Självklart finns den andelen som är där för att vinna. De som har befunnit sig på plats två dagar innan start för att knåpa ihop ett åk som de vet kommer att ske felfritt. Och som vid tävlingsstart alla redan sett utföras klockrent ett 50-tal gånger.

tävlingen som en enda stor förfest. Det kanske är dags att börja planera in sittplatser när man bygger skatehallar ute i Sverige? Sälja deltagarprogram med teamuppställningar, supportertröjor och flaggor? Eller kanske bara låta det vara som det är.

Nej, den skateboardpublik som bjuds på den underhållning de förtjänar är ironiskt nog den som inte uppskattar den. De som rent utav hatar den och hellre skulle offra sin förstfödde än att betala entréavgift för att se det. Den gamla tanten i syaffären med den perfekta

Vi syns säkert trängandes på den där quarterpipen nästa tävling med en folköl gömd i tröjärmen, skrikandes på nästa crook-backlip nötande tjomme som står och darrar inför sitt livsavgörande kvalåk med de andra i publiken på en skateboardtävling.

30 MILLENCOLIN OPEN

KING THE MA OF P-RULLEN 39

38 OM GUD VILL

Vilka är det egentligen som besöker Millencolin Open? Vad är det som får hundratals människor att vallfärda till Örebro år efter år för att trängas inne i Brädcentralen? Simon Stenborg har gjort en djupdykning i ämnet och rapporterar från årets upplaga ur en annan synvinkel än vad vi kanske är vana vid.

44 THE MAKING OF P-RULLEN

Längst upp i nordligaste Afrika ligger Marocko, och utmed kusten i det här landet ligger en liten fiskeby vid namn Taghazout. Jonas Sandberg begav sig dit med sin bror för att bevittna när han lärde sig surfa. Under resans gång träffade de mängder av olika personligheter som alla bidrog med sin charm till denna berättelse.

Det är mycket som ska falla på plats när man gör en skatefilm, och det gäller att få ihop alla delar till en helhet. Vi har kollat vad åkarna i kommande filmen ”P-rullen” från Presens tycker och tänker. Vad var roligast? Fanns det någonting som var tråkigt? Vad händer egentligen när man är ute och filmar? Vi har svaren.

FILEN PETER

GRAFISKA PRO

SUNNA

e kraft i de svenska en dominerand sån stil och har Jocke varit har haft en I nästan 20 år svenskt pass i en svensk tidning. a. Ingen med första intervju vertrampern är det här hans höjd. Trots det ihåg. han kan komma I alla fall vad

passerat förbi grejer som först odell, t varit och fingrat en, någon ny Burtonm Era-keps Du har garantera Den där New Peter Sunna. kall Mother Lager. eller kanske en Den grekiska huvudstaden Aten är fylld av antika sevärdheter, luftföroreningar, marmortäckta torg, skällande hundar, skumma försäljare, smarriga gyroskebaber och en skön medelhavsatmosfär. Vi plitade ner några rader om vår vecka i Aten och våra erfarenheter.

50 JOCKE OLSSON

62 BOARDSTORE I ATEN

86 GRAFISKA PROFILEN

DESSUTOM

ALLTID I TRANSITION

GLÖM INTE!

Jocke är en av svensk skateboards största genom tiderna. Transitions utsända mötte upp med den småländska vertkungen och pratade om att planka tunnelbanor, fiska med fluga och baksidorna av techno. Han kliade sig mycket i huvudet och mindes väldigt lite till en början. Har man åkt så länge är det inte lätt att komma ihåg allt.

072 092 094 096

GALLERI NAVELSKÅDNING SECRET SPOTS 5X5

Vid en första tanke kanske inte Aten låter som en stad med bra skatespots, då man lätt kan tro att det bara bjuds på antika ruiner, vita kalkväggar och tzatsiki. Pelle Hybbinette följde med Boardstoreteamet för att undersöka det närmare under en vecka i mars. Artiklen hittar du på sidan 62.

012 014 016 020 022 024 026 084 097

LEDARE INSÄNDARE NOTISER TÄVLINGAR FAVORIT SETUP SAKER & TING KULTUR NÄSTA NUMMER

Peter Sunna har en meritlista som gör de flesta grafiska formgivare gröna av avund. Med klienter som inkluderar Burton/Analog/Red, New Era, Mother Lager... Ja, listan kan göras lång - så det är inte för inte som detta kan vara den mest imponerande portfolio vi tagit del av och publicerat.

WWW.TRANSITION.SE - DIN BÖJ PÅ NÄTET. Nytt för den här gången är att du kan beställa gamla nummer via SMS, direkt från din mobiltelefon. Perfekt om du vill fylla de tomma hålen i tidningshyllan. Utgåvorna kostar 40 kr + ev. operatörskostnad och vi bjuder på frakten. Mer info på siten!

MODEL FEATURED: THE

PURE

VISIT THE NEW TEAM SECTION AT: WWW.DCSHOES.COM/SKATE

RYANGALLANT NOLLIE BACKSIDE FLIP. BLABAC PHOTO.

019-611 09 07

INFO@SKATEOUT.COM

WWW.DCSHOES.COM

LEDARE SNOW SKATE SURF MAGAZINE ges ut av:

Sveavägen 62 111 34 Stockholm Tel: 08-545 160 60 CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE Anders Neuman neuman@transition.se Tel: 08-545 160 64 REDAKTION Johanna Hallin Niklas Bergh Magnus Gyllenberg Oscar Axhede James Holm Pelle Hybbinette Vincent Skoglund SKRIBENTER Simon Stenborg Jonas Sandberg Jonas Lindahl Oscar Kumlin Christian Östlund Philip Friberg Tobias Barenthin-Lindblad Max Hägerstrand FOTOGRAFER Klas Richard Karlsson Eric Antoine Anneke Stewart Peter Tarpgaard Nils Svensson

SVARTE MARTIN OLLIE ONEFOOT PÅ HISINGEBRON, GBG.

För ungefär ett år sen tog jag över som chefredaktör på Transition efter Pelle Jansson. Och lika klyschigt som det låter, lika sant är det: Tiden flyger förbi när man har roligt och det är ju det jag har. Det har varit ett händelserikt år och just nu är det ännu roligare än när jag började med tidningen. Det är en oerhörd lyx att kunna arbeta med något man gillar. Jag hoppas att det syns att det är det här vi lever för och att vi kan förmedla den känslan till dig som läser Transition. Om du har några tips på hur vi ska bli bättre är det bara att maila till vår nya insändarsida.

Nu närmast väntar vi på redaktionen på skön slaskåkning i april och att äntligen kunna skata ute igen. Såvida man inte som delar av redaktionen vart på en skateresa i Grekland och rullat. Så om vi inte svarar i telefonen under kontorstid beror det antagligen på vi att faktiskt är ute och åker… Till sist vill vi tillägna det här numret till våra vänner som tagits ifrån oss den här vintern, ni lever för alltid kvar i våra minnen.

I den numera obligatoriska topplistan har vi den här gången valt att ha Mike Skinner AKA The Streets. TOPP 10 THE STREETS 01 Turn The Page 02 Weak Become Heroes 03 Blinded By The Lights 04 The Irony Of It All 05 Who Dares Wins 06 Could Well Be In 07 Stay Positive 08 Pranging Out 09 Never Went To Church 10 Dry Your Eyes

”Holmarampen är något av ett tecken på hur fel det kan gå när skateboardåkare inte är inblandade i processen om vad som ska byggas och hur det ska se ut. Rampen som är ett enda härligt hopkok på gnarly detaljer är med andra ord riktigt svåråkt. Den är svinsmal, hög, har en näst intill obefintlig flat, är i betong och sist men inte minst så har den två härliga skarvar som sätter en i obalans varje gång man passerar. Men det är detta som är charmen med Holmarampen. Den är sjukt svåråkt och det känns extra gött att bara få känna trucken mot copingen. Jocke Olsson som har åkt transitions i större delan av sitt liv slänger här obesvärat upp en Sweeper i mörkret framför min gamla Bronica och blir förevigad på min favoritfilm Kodak Portra.”

ILLUSTRATÖR Niklas Bergh FRILANSMATERIAL Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Ring gärna innan du skickar något. PRENUMERATION Titeldata AB, 112 86 Stockholm Tel: 08-617 23 80 www.prenservice.se ( 6 nummer - 299 kronor. Priset gäller endast i Sverige. Högre porto tillkommer om du är bosatt utomlands. ) ANNONSFÖRSÄLJNING Swartling & Wranding Media AB Tel: 08-545 160 60 annons@transition.se

COVER STORY

- NILS SVENSSON

LAYOUT Tobias Andersson tobbe@transition.se Tel: 08-545 160 72

TRYCK Punamusta OY, Finland

JOCKE OLSSON

INTERNET www.transition.se

Vertkungens första intervjun i en svensk tidning.

MILLENCOLIN OPEN

Vi gjorde som så många andra och vallfärdade till Örebro.

BOARDSTORE I ATEN Chris Åström & Robin Johnsen åkte till Grekland. Vi med.

SURF I MAROCKO Följ med oss på surfskola i nordligaste Afrika.

P-RULLEN

The Making Of Presens nya skaterulle.

388012

605509

INSÄNDARE & SVAR FRÅN SEBASTIAN FORSBERG Hej! Jag vill bara påpeka att ni gör en väldigt bra tidning och tänkte fråga om ni har funderat på att göra ett videomagasin?

med något skateboard- eller snowboardproffs. Det är typ det jag brukar läsa först och så, för det är kul att ”lära känna” åkarna... På ett år blir det typ 10 intervjuer i tidningen, fast ni skriver om så många fler än så... Skulle ni inte kunna ha typ 3-4 intervjuer i varje nummer så att man får lära känna fler åkare?

Ha det bra och ta det lugnt! Skulle man kunna få lite stickers? SVAR Hej! Vi har inga planer på att börja göra ett videomagasin tyvärr. Däremot kommer det att följa med en del olika filmer med varje nummer av Transition under hösten. Till dess kanske du vill spana in www.upnorthvm.com för att se en del Skandinavisk skating, eller kanske köpa Method Mag som kommer med en ny egen film till varje nummer under vintern. På nätet finns Puzzle om du är peppad på skate och Shralp om du vill se snowboard-videos. Båda kan laddas ner gratis på www.puzzlevideo.com resp. www.shralp.com.

SVAR Tjena! Det är faktiskt flera som hört av sig och frågat ungefär samma sak. Vi har börjat planera inför en ny avdelning i Transition som vi kommer kalla ”Fråga proffsen” och det kommer i princip se ut som så att läsarna kommer få ställa frågor till utvalda proffs inom skate-, snowboard- och jibbvärlden. Vi hoppas att det kommer resultera i att vi kommer längre in under skinnet på alla de vi skriver om. Dock vet vi inte i dagsläget exakt när vi kommer dra igång med det, men det är helt klart på gång! Stickers kan du beställa från www.transition.se. Vi har en SMS-shop där du kan beställa ett gäng stickers via din mobiltelefon.

med att göra ett magasin och ibland kan det kännas för mycket med sex nummer per år. Läget förändras dock hela tiden (och oftast åt det bättre), så vi får se... Någon dag kanske vi har råd att anställa dubbelt så många som jobbar med tidningen och på så sätt öka frekvensen på utgåvorna. I år kommer vi faktiskt ut med ett extra nummer som kommer gå som bilaga till #4. Det är en produktguide, där vi visar alla de nya prylarna inför vintern. Hoppas det räcker för i år, så håller vi tummarna inför 2007 - redan då kanske vi kan komma ut med fler nummer. Tills dess hoppas vi kunna mätta din hunger. Om inte, så finns alltid transition.se - ett schysst komplement mellan utgåvorna.

FRÅN MAJA LARSSON Hallå! Det här handlar kanske inte riktigt om tidningen, men jag har ställt upp i varenda tävling ni haft på er site sedan den kom upp och jag har inte vunnit nånting! Jag tycker nästan det borde vara min tur att vinna nåt nu.

FRÅN JOHAN LUNDKVIST Hejsan!

FRÅN ANTON

Jag förstår att det är bra att locka med att man får olika saker när man börjar prenumerera, men det är synd att vi som har haft prenumeration från första nummret inte får några erbjudanden. Ta inte den här insändaren för allvarligt, men jag tänkte bara säga som jag tycker.

Tjena Transition. Grymt att ni äntligen har fixat en insändarsida. Det som saknas nu är lite mera tester i tidningen.

Vet ej hur ni skulle kunna lösa detta, men jag tycker att när man får hem en sån där lapp om att man kan förlänga prenumerationen så skulle man kunna få lite olika erbjudanden. Hälsningar från en trogen läsare, som vill göra den bästa tidningen bättre!

Jag tycker det skulle vara kul om ni testade lite annorlunda ”extremesporter” som t ex wakesurf, kiteboard, snakeboard, skimboard, mini-cross, issurf osv osv. Om ni skulle behöva en testpilot så är jag ledig. SVAR Tjena! Vi har inte planerat att börja testa några av de sporterna under den närmaste tiden då vi har fullt upp med att skriva om skateboard, snowboard, skidor, surfing m.m. för tillfället.

SVAR Vi strävar hela tiden efter att göra tidningen ännu bättre. Ett steg i den riktningen har vi förhoppningsvis tagit i och med den här insändarsidan, som är ny för detta numret. FRÅN RASMUS AXELSSON Faktum är att vi inför detta nummer även tagit kontakt med vår prenumerationsservice och fixat så att erbjudanden som innehåller en premie även ska ingå i förnyelsen. Det är er läsare vi gör tidningen för, och i synnerhet för er som prenumererar. Om din prenumeration gått ut i och med detta nummer, och du har fått erbjudande om förlängning, kommer du kunna skriva upp dig på sex nummer + en Transition T-shirt för 299 kr. Om du däremot redan har en Transition T-shirt eller av någon anledning inte vill ha en, kan du förlänga med sex nummer utan premie för 199 kr.

Kan ni inte se till så att det blir så kul lite oftare? Med andra ord släppa fler nummer per år? Jag skulle i alla fall uppskatta det... Ha det! SVAR Tjena! Alltid kul att höra att tidningen är uppskattad! Då vet vi att vi är inne på rätt spår.

Tjena! Jag har prenumererat på er tidning i typ ett år nu och har något av en önskan...

Anledningen till att vi inte släpper fler än sex nummer per år är att vi inte har tid. Vi måste ju hänga ut och skata på sommaren och rippa puder på vintern också.

I varje nummer brukar det vara 1-2 intervjuer

Skämt åsido, det är mycket jobb

FRÅN PETTER

Tja! Först vill jag bara passa på att tacka för en supergrym tidning! Det är alltid extra kul när man ser den i postlådan.

SVAR Hej! Hang in there, det blir förhoppningsvis din tur snart. Tänk på det som så, att för varje gång du inte vinner kommer du rent teoretiskt närmare jackpoten. I det här numret har vi en hel del intressanta tävlingar som du kan ställa upp i: T-shirt från HeroesClothing, klocka från Vestal Watches, DVD’n More Methodology och t-shirt från Untho. Bläddra till sidan 20 och kolla vad det hemliga ordet är innan du glider in på transition.se för att lämna ditt bidrag. Lycka till!

VINNANDE IN SÄNDARE

FRÅN ALEXAN DER

Hej! Jag tycker Tr ansition är en jättebra tidni alltid är kul at ng, som t läsa. Det ha de varit kul om haft med tips ni hade hur man bygg er ramper oc h sånt. SVAR Hej! Ku l att du gillar tid ningen! Om du efter nästa num håller utkik mer som kom mer lagom till lovet börjar, så att sommarkommer det finn as en liten bygg med tips och skola där idéer på vad so m kan vara br Så du får vänta a att bygga. till dess eller ka nske köpa Thras om att bygga hers bok ramper. Den ka n du beställa www.amazon på nätet via .com för c:a 7 dollar. Den vinnande insändaren be lönas denna ett speciellt pa gång med ket med pryla r som vi satt innehåller följan ihop. Det de godbitar: - Transition sk ateboard (lim iterad till 30 ex - Transition t-s .) hirt (limiterad till 100 ex.) - DVD’s (Playba ck, 4:th Street och Broke the - Stickers Road) Samma pake t går ut till nå gon av de so insändare till nä m skickar sta nummer. Vi vill gärna höra att säga, så sk vad du har riv några rader och skicka till os löna sig! Maila s - det kan till: insandare@ transition.se

NOTISER Efter en extremt eventrik vinter blickar vi framåt mot sommaren, även om en foten står kvar i sista biten av vintersäsongen. Det här är vad som är på gång just nu! Fler nyheter på www.transition.se

SNOWBOARD

AV ANDERS NEUMAN

TIME AGAIN DOFTAR VÄLBEHAGLIGT MED EN STARK NYANS AV RANCID. NY PLATTA UTE I OCH MED THE STORIES ARE TRUE.

JUGGA HAR FASTNAT PÅ FÖRSTA SIDAN I APRILNUMRET AV SIDEWALK.

Efter en hel del strul fick äntligen Hampus och Jakob sina eftertraktade sportvisa till USA. Tre månaders väntan resulterade i ett 5 min långt besök på USA’s ambassad och sen var det klart. På de första rapporterna låter det som grabbarna börjat få några shots på film i backcountryt innan det är dags för diverse parkshoots. Hampus vann för övrigt X-Box Big Day Out i franska Val d’Isere. Tydligen var Hampus, Chris och Martin lite väl glada efter segern och fick stryk av ett par gästvänliga fransmän. Hasse Åhlund har även han tagit sig över Atlanten för att filma med grabbarna bakom Frosted Flakes. Trots en del skador har han fått en del shots. Han kommer även synas i Factor Films nya projekt som kommer släppas tillsammans med Onboard i höst. Senare i år lanserar han även sitt egna streetwearmärke som heter Haze så håll utkik hos din lokala handlare efter det. Våra vänner i Pirates kommer till Sverige i slutet av april. Det rapporteras att Jonte, Chris och Martin har börjat få en del trick på film, men att del tappats bort pga av kamerastrul. Hursomhelst ser vi fram emot en ny grym film från piraterna till hösten. Sveriges mest otursdrabbade fotograf Daniel Blom fortsatte sina äventyr på väg till Arctic Challenge i Oslo. Den här gången kom han inte längre än till Sveg innan hans bil bröt ihop, för övrigt har även han köpt sig en lägenhet i Östersund innan han begav sig till Alaska för att fota med Absinthe.

HASSE ÅHLUND LANSERAR SITT NYA MÄRKE “HAZE” UNDER 2006.

Vincent Skoglund har fullt upp. Hans bilder från Adidas Adicolor-projektet har precis börjat turnéra över världen. Berlin, Paris, Hong Kong och Rom är några städer som får besök innan den kommer till Stockholm. Mer info på www.transition.se. Hans senaste fotojobb är för den tyska tennislegenden Boris Beckers kollektion, redaktionen undrar stilla om det blir några snowboardbilder den här säsongen. T-12 har öppnat en ny butik på Norrlandsgatan i Stockholm 430 m2 fylld med grymma kläder.

JON OLSSON & JACOB WESTER RULLAR HATT I ST ANTON.

Tomrummet efter The Battle var stort, men Jacob och de andra är redan igång med att jobba med tävlingen inför nästa år. Till hösten sägs det dock vara dags

TILL JONATAN JOHANSSONS MINNE Den 12:e mars förlorade snowboardSverige en av sina kära vänner under tragiska omständigheter i Lake Placid, USA. Jonte blev inte äldre än 26 år gammal och det finns aldrig ord för att beskriva saknaden av en ung människa som tagits ifrån oss allt för tidigt. Men vi vet att Jonte befinner sig på en bra plats med himmelskt puder. För att hedra Jonte har det startats en stiftelse vars mål är att hjälpa unga boardercrossåkare i deras utveckling i hans anda. Handelsbanken BK 569 162 092 Stiftelsen Jonatans minne! VILA I FRID JONTE!

för en annan riktigt fet tävling på Stockholms Stadion för både snowboard och skidor, vi följer utvecklingen med spänning. Det planeras även en stor konsument snowexpo-mässa i mittten av oktober och i samband med den kommer även den första Transition Winter Awards att hållas i Stockholm. På galan kommer bl.a. årets bästa svenska åkare inom snowboard och skidor att krönas. Sveriges bästa park m.m. kommer att utses och en hel del annat kul kommer att hända. Ronnie Andersson har återhämtat sig från sin svåra skada snabbare än väntat och gled runt med ett stort smil på sina kryckor vid hans egna True Lovetävling i Wäsa. Mer om den i höstens Transition. Vid tävlingen besökte även en Norsk team-manager campingen och tyckte att entrén borde möbleras om lite och bestämde sig för att riva ner en bom vid infarten. Dagen efter fick Per i Wäsa besök av en något ångerfull skäggig norsk som välvilligt betalade för sin skadegörelse. Det ryktas om att Transition kommer att ha en fest i Åre under Freeridehelgen, håll utkik på www.transition.se för mer info om det. Tills sist vill vi passa på att gratulera pokerkungen Ingemar Backman som nyligen fyllde 30.

dock synas i Tanners film, Niklas Karlström filmar med Free Radicals och Jacob Wester kommer nog synas i både Tanners film och Poorboys nya projekt. 26-27:e maj är det freestyleavlutning i Riksgränsen strax efter Extrem-NM gått av stapeln. Där kan du förhoppningsvis spana in hela Sveriges puckelelit i en skönt avslappnad tävling. För övrigt ryktas det om att delar av Åres rockigare puckelåkare har haft en ganska ”Brokeback Mountain”inspirerad natt i brist på annan bra åkning. Kaj Zackrisson visade härom veckan att tävlingstakterna finns kvar genom att vinna årets viktigaste tävling, Veriber Xtreme. Förutom den vanliga domardömda tävlingen vann han även Riders Awards och för detta fick han en Nissan Pick Up, osis för Kaj som bara har ett enkelgarage och redan har en deal med SAAB. Jon Larssons framfart, eller snarare nerfart har imponerat på jänkarna så pass att Jon ska filma med MSP. Annars verkar Jon’s och Mosse Hedvalls “tjingpaxinte”-lek ha tagit extrema proportioner då det började med betalning av en taxiresa och slutat med att Mosse fått ta hand om en husbil medans Jon åkt hem och slappat i Sverige.

Under årets Oakley shoot i St Anton syntes Jon Olsson och Jacob Wester nästan oftare på after skin än uppe i bergen.

Jacob Wester är hetare än en stekpanna. Under en visit hemma i Sverige vann han Slopestars i Åre för att några dagar senare hjälpa sina ”landslagskamrater” Niklas Karlström och Oscar Scherlin till en seger i Stockholm Big Air mot världslaget bestående av Charles Gagnier, Aurlien Fournier och PK Hunder.

Tyvärr blir det ingen Jon Olsson-film till hösten då de fått skjuta projektet pga strul med olika sponsorer. Jon kommer

Teddybear Crisis vann inte mindre än 3 priser på årets VAST-awards som delades ut under ISPO-mässan. Totalt

SKIDOR

AV OSCAR KUMLIN/ANDERS NEUMAN

kammade Rostrup och Osteness hem c:a 15000 dollar i ett svep.

SKATEBOARD

AV SIMON STENBORG Millencolin Open i Örebro var till en början en dimmig historia för undertecknad. Men tillslut skingrade sig diset och med fokus på tävlingen kunde man konstatera att ingen mindre än Svarte Martin tog hem det och får vandra längs Seinefloden hand i hand med Giftorm-redaktionen under en inspirationsresa till det romantiska Paris. Killen som jämte Josh Kalis är den ende som kan skata snyggt även i camo-brallor, Martin Pennlöw, skatar numer lika slick med Sexpak-skates klistrade under fotsulorna. En av de i mitten av 90-talets stora inom skate, Niklas Röhr, kan ses på brädan igen till mångas glädje. Snärten sägs ha kommit fram igen och det är Karlstad skatehalls plywood som får smaka på enorma pop-shuvits som varvas med rättningar av studenters tentor på universitetet där Niklas jobbar. The Firm har gått i graven. Lance Mountains skötebarn är numer nedlagt. En del av teamet flyttar över till Flip. Det är fortfarande oklart var resten av gubbarna hamnar. Stackars Wieger, som äntligen fått promodel och allt. Eric Koston får egna signaturtruckar på Independent och har även till slut fallit för trycket och sållar sig till resten av Girl-familjen på Lakai. Cred och Regular Outlet’s Edward Johansson ställer till med Credfest i Ulricehamn i mitten av maj. Enligt utsago kommer delar av Sexpakteamet köra demo och diverse festiviteter utlovas. Stoppa pressarna! Flynn Trottman är

britt och inte österrikare som tidigare anklagelser skaldat.

sunglasses

Det går bra för Gunez Özdogan nu. Uppsalasonen kör nu både för Etnies och Habitats Europateam. Vi gratulerar. Det surras även om att den sen ett tag Barcelona residente Love Eneroth skall byta Spaniens marmorbeklädda famn mot Stockholms kullerstensinpackade knytnäve. Vi är naturligtvis glada att få hem den penseldragande kulturkufen igen. Först på Circa Shoes nya svenska team är Martin Gustavsson och det snackas om att fler åkare på g.

AN 4025

Mark Pulmans verkar ha försonats med sitt knä. Han har börjat rulla igen och om allt går som det ska bör moder sveas curbs förvänta sig friktionsladdade möten. Trollhättans Erik Petterson får inte mindre än två egna modeller på Sweet. En av Sveriges mest underskattade skatare får äntligen ”claim the fame”. Passa på att snabbspola i extramaterialet till Alisfilmen ”Who cares” för att få veta varför mannen i fråga förtjänar modellerna. Ola Löwbeer utsatte Mika Edin för ett brutalt mordförsök under en oskyldig bowlingrunda. Ola som tyckte att två klot är bättre än ett bestämde sig för att svinga sitt 3-kilo tunga mordvapen mitt under Mikas kast och missade hans huvud med några få millimeter. Tumult utbröt och underst i högen av förfriskade bowlare låg Mika relativt oskadd undantaget en tilltufsad handled som resultat. Tills sist kan vi konstatera att Ola så när slog banrekordet i genomsnittshastighet för kasten.

AN 4046

Danijel ”Jugga” Todorovich har tilldelats äran att axla ansvaret för ett svenskt Nike SB team. Så om du AN 4045

VINCENT SKOGLUND VID SIN EGEN FOTOUTSTÄLLNING PÅ ADICOLOR I BERLIN. Marknadförs av Type 20 Sweden AB Tel. 031-69 61 90 - E-post: type20sweden@type20.it

NOTISER är en av dem som trånar efter de där limiterade Heineken Dunks:en så vet du vem som skall smörjas. Utöver det har herr Todorovich passat på att pryda April-numret av Sidewalk och hängt med Volcom-teamet och fotat när de var på turné i Spanien.

JAHEIM SLÄPPER GHETTO CLASSICS OCH TAR SIG ETT STEG NÄRMARE MARVIN GAYE NÄR DET GÄLLER TITELN “VÄRLDENS BÄSTA SOULSÅNGARE”.

När detta går i tryck borde Neighboursfilmen vara klar. En premiär turné är inplanerad och städerna som står på schemat är Oslo, Stockholm, Köpenhamn och Helsingfors. Andra filmer vi väntar spänt på är ju bland andra Presens P-Rullen, UpNorth Nr 2 och Sweet Skateboards upp-kommande produktion.

MUSIK

AV CHRISTIAN ÖSTLUND Sator är tillbax! Original punk/rock männen har sovit på golvet i studion igen för att inte bli för bekväma. Märks på soundet också på nya plattan Basement Tapes, tillbax till det avskalade, råare streetsoundet. Tributelåt till Joey Ramone finns med såklart. C.Aarmé, Göteborgs finest postpunkaggrostyleindie går från klarhet till klarhet. Första plattan var mer en spark i nyllet medans nya Vita (slutet av april) är mer nyanserad i sin inteligenta form av attack. Mycket bra det här och hoppas inte bara utlandet fattar storheten!

JONAS BLOM FYLLER PÅ LAGRET FRÅN SIN NYA SPONSOR RED STRIPE.

Ranciddoftande inslag och...fan vad likt Rancid! Och bra! Punkrockstreet med tuppkamsamerikanerna Time Again (Hellcat) för den traditionen vidare och när till och med Tim Armstrong gästar på ett spår tror man att det är hans

T-12 HAR SEDAN TIDIGARE TVÅ BUTIKER I GÖTEBORG OCH EN I ÖREBRO. NU HAR MAN ÄVEN STÄLLT UPP PORTARNA OCH ÖPPNAT DEN NYA BUTIKEN PÅ NORRLANDSGATAN 16 I STOCKHOLM.

gamla gäng som spelar. Missa inte The Stories Are True. Swedish Love Story, SLS innehåller bl.a. alltid lika säkra KAAH, Cherry, Bobby Bling Bling mfl. Det som skiljer detta från Kaahs tidigare plattor är att det är på engelska och mer electronifierad soul/funk, nytt grepp helt enkelt. Och vilket grepp!! Känns nytt, innovativt och fräsht som fan i mitt tycke. Missa inte plattan i maj! Jahiem - Ghetto Classics, vad är det med mannen? Inte ett ens halvdåligt spår på del 3 i “Ghetto” serien (hans 2 tidigare plattor har också Ghetto i titeln), inte i klass med Marvin Gaye riktigt men inte mer än en armlängds avstånd och avståndet krymper. Kan bli en av vår tids

För er som diggar Epitaph och deras underlabel Hellcat har ni en fin sommar att vänta på med massor av hård punk och liknande med nya skivor från bl.a. Mercy Killers, The Aggrolites och Escape The Faith. Labeln som startades av en av Bad Religions män lever och frodas!

SURF

AV JONAS SANDBERG Frankerhausers Big Wave-tävling rullar på. För tillfället leder Tomas Eriksson med en huvudhög våg filmad

VINN SNOWBOARD FRÅN CAPITA, BURTON-RYGGSÄCK OCH EN HEL DRÖS ANDRA MYCKET FINA PRISER!!

FOTOTÄVLING! Tillsammans med fotografen Vincent Skoglund presenterar Transition sin första fototävling. Tävlingen är för alla amatörfotografer bland våra läsare och går ut på att du ska fota en serie av tre bilder som hänger ihop. Motiven bestämmer du, men det ska vara relaterat till det du brukar läsa om i Transition. Bildserien kommer bedömas av Vincent tillsammans med en hemlig jury. Tävlingen pågår från 1:a december fram till sista April. Det är fritt fram att skicka in så många bidrag man vill och inkomna bidrag kommer publiceras kontinuerligt på www.transition.se Kom ihåg att det ska vara en serie på tre bilder.

riktigt stora soulsångare, denna platta håller länge att leva på men kan knappt bärga mig tills Jaheims nästa verk!

I prispotten finns Vincent’s egna Promodell från Capita, fotoryggsäckar från Burton och en hel drös andra mycket fina priser. Maila dina bilder till foto@transition.se Glöm inte att skriva med namn, adress och telefonnummer, så vi kan kontakta dig om du vunnit. Vinnarna kommer publiceras i nr 3 av Transition 2006. Så nu är det bara att ge sig ut och börja plåta! Lycka till!

TRANSITION DRAR IGÅNG SIN FÖRSTA FOTOTÄVLING TILLSAMMANS MED VINCENT SKOGLUND, SOM KOMMER AGERA ORDFÖRANDE I JURYN.

Rädda Mölle X-session blev aldrig av under hösten/vintern, men planerna på ett pirbygge i hamnen finns tyvärr kvar och hotet mot vågen kvarstår. Arrangerande Bjäre Locals har skjutit upp eventet som istället ska gå av stapeln någon gång mellan maj och juli. Alla är välkomna. Nordresan på Lanzarote kanske inte hade tidernas bästa swell, men rapporterna talar om en kul resa och en ovanligt stokad yngling. Tim Latte, blott 14-år gammal, vann den högst inofficiella tävlingen Best Trick och kanske kan han utmana John Malmqvist om titeln Svensk mästare 2006.

Surffotografen Thor Jonsson flydde Sverige i februari och bosatte sig en månad ovanför välkända Anchor Point i Marocko. Resultatet kommer att visas på en vernissage i hans studio i Stockholm mot slutet av april. Dessutom hänger Thor Jonssons tidigare surfbilder på Tott Hotel i Åre. Något som tydligen har gjort avtryck då hotellet nu bett honom fotografera under Jon Olsson Invitational i början av april. Och till råga på allt är hans hemsida www.3oceans.com uppdaterad med ett virtuellt galleri.

GIRLIE

D BY

RESENTE

MPS P SURF CA

De allra senaste nyheterna du alltid på www.transition.se Förutom nyheter lägger vi upp artiklar från tidningen, anordnar mängder av tävlingar, håller koll på alla events runt om i Sverige och så vidare. Vi har alltid nya funktioner på gång på siten och bland de senaste kan nämnas sms-shopen där du kan beställa gamla nummer via din mobil och Veckans Fråga där du kan göra din röst hörd i aktuella samtalsämnen.

ANDERS REHN PÅ WE TRÄFFADE SINA VUXENIDOLER, EVA ANGELINA OCH BRITTNEY SKYE, NÄR DE RÅKADE INFINNA SIG PÅ SAMMA FEST I L.A...

Photo: LOZZA Rider: CHRISTINA IRISARRI, ROXY

på Torö, men tävlingen är fortfarande öppen så ut och surfa stort, se till att bli filmad och skicka in ditt bidrag till Frankerhauser innan sista april. 10 000 kronor i potten. Även Frankerhausers Longest Railtävling är öppen för dig som föredrar snowboard. Bidragen har strömmat in men deadline är sista april så än finns chansen att även här kamma in 10 000 riksdaler. Ut och filma.

SURF CAMPS 06 Oualidia, Morocco 17 June - 1 July, 2 weeks camp Hossegor/Biarritz, France 17 June - 24 June 24 June - 1 July 1 July - 8 July

Hossegor/Biarritz, France 2 Sept - 9 Sept 9 Sept - 16 Sept 16 Sept - 23 Sept GIRLIE TEENIE CAMPS

11-15 years old

Sopelana, Spain 15-22 July 22-29 July

Girlie also offers skate, snow and ski camps. For more info: www.girliecamps.com ... OCH PÅ ANDRA SIDAN JORDKLOTET TRÄFFADE OSCAR AXHEDE SIN BARNDOMSIDOL, KERMIT.

TÄVLA & VINN GLID IN PÅ WWW.TRANSITION.SE FÖR ATT LÄMNA DITT TÄVLINGSBIDRAG.

T-SHIRT FRÅN UNTHO

Untho är en förkortning av Urban Trash Optimized och den italienska konstnären Alessio Schiavons kommersiella utlopp. Från början var det tänkt att bli en hemsida som visade upp hans konst, men det slutade som en komplett kollektion kläder. Vi har ett knippe t-shirts att dela ut så skicka en motivering till varför just du ska ha en. Det hemliga ordet är Untho.

MORE METHODOLOGY DVD

,% &2%%34!92. % , 3 42)#+ 2/3 &2/- 4(% 0

Vintern är en lång transportsträcka till våren. När snön börjar slaska är det dags att på allvar fylla skjortärmarna med nya trick. I Methodology får du tips av åkare som Nico Droz, Bjorn Mortensen och Flo Mauser på nya trick och tekniker. Vi har tio stycken DVD’s att dela ut och det hemliga ordet är givetvis Methodology.

KLOCKA FRÅN VESTAL WATCHES

Vestal har funnits i snart tio år och gör klockor inspirerade av rockmusik som de sedan sätter på brädsporthjältars handleder. Teamet består av stilfulla individer så som Andreas Wiig, Chris Haslam & Peter Line och klockorna ser knappast sämre ut. Om du vet exakt varför du ska få den behöver du bara övertyga oss. Hemliga ordet: Vestal.

T-SHIRT FRÅN HEROES CLOTHING

Med en förkärlek för öl i sommarnatten och tröjtryck som skulle passa bra på LA’s hårdaste latinogäng kommer nu Heroes Clothing ut med en ny linje kläder. Vi har ett tjog att dela ut till hjältar runt om i landet. Redogör för dina hjältedåd och skicka in till oss så kan du bli en av de lyckliga. HeroesClothing är det hemliga ordet.

photo. Carroll

Safilo Nordic AB - Ph: 08 - 630 38 60 smithsport@safilo.se

FAVORIT STEFAN KARLSSON TEXT NIKLAS BERGH FOTO ANNEKE STEWART

PAULO COELHO THE ZAHIR

Det är ingen idé att skräda orden, Stefan Karlsson var ett jobbigt barn. Men med åren har hans defekta tonårspersonlighet utvecklats till en filbunkslugn och jordnära individ. Från en strikt diet bestående uteslutande av pizza krämar han idag endast i sig organiskt odlade råvaror och har kommit i kontakt med den helande kraften. Man kan kanske kalla det Steffes nya ålder och lätt komma att tänka på uttrycket new age. Jag tror knappast det var böcker som inspirerade Stefan men författare som Paolo Coelho är den spirituella rörelsens förstående ansikte utåt. Tittar man i backspegeln finns det en mängd existentiella funderare som genom sina böcker förändrat mängder av liv. När Goethe skrev Den unge Werthers lidande förbjöds boken eftersom unga män blev så nedstämda att de tog livet av sig på löpande band. Andra klassiker i genren är Herman Hesses Buddha-biografi Siddharta eller den fritt kaktusknarkande Samtalen med don Juan av Carlos Castaneda. Brassen Paulo Coelho slog igenom med boken Alkemisten som snabbt översattes till varenda upptänkligt språk och gjorde honom rik som ett troll. Följaktligen höggs han i bitar av kritiker och andra som gett sig rätten att värdera kultur. Att skriva om livsåskådning och samtidigt tjäna pengar är något mycket provocerande. Lite som att få en Skandiafallskärm för att berätta för folk att det inte finns några dåliga kläder utan bara dåliga väder. Men Coelhos historier flyter lätt fram efter klassiska upplägg med spänning och kärlekshistorier som katalysatorer. Just Zahiren avhandlar främst tankar om den yttersta kärleken, uppoffring och besatthet. Tankarna kring livet förs fram genom dialoger mellan bokens alla upplysta karaktärer samtidigt som den namnlösa huvudpersonen, antagligen Coelho själv, kämpar för att återvinna sitt livs kärlek. Det är lätt att rygga tillbaka för de stora frågornas förespråkare. De är litteraturens motsvarighet till alkisen på bussen. Men Coelho framför inga idéer som sanningar och håller sig oftast inom de ramar vi har som fullt vakna människor även om en och annan vision trycker sig in. Det är ingen bortkastad tid att läsa boken och när man gjort det kan man bestämma sig för om man vill slå följe i kampen för den sanna kärlekens energi.

INTRODUCING THE FIRST RYAN SHECKLER PRO MODEL SHOE. FEATURING SYSTEM G2™ INSERTED INTO HEEL, AND STI FOAM™ LEVEL 2 CUSHIONING FOOTBED WITH HEEL SUPPORT. STEP UP AND GET A PAIR TODAY.

PHOTO: MAPSTONE

WWW.ETNIES.COM

INFO: 46 431 417 990

SETUP JOHAN FLORELL

SKOR LAKAI MJ3 HIGH TRUCKAR THUNDER 147 MM HJUL SEXPAK 50 MM KULLAGER CLICHÉ SWISS UTAN CAPS JEANS VOLCOM 2X4 JACKA VOLCOM DEBASER T-SHIRT LAKAI KEPS VOLCOM CADILLA CHEESE HAT BRÄDA SEXPAK ÖL 8”

SAKER & TING

01 EMERICA KENSINGTON 1199 KR 02 BILLABONG PINSTRIPE CAP 249 KR 03 ANALOG PROSPER 299 KR 04 WESC TROY 500 KR 05 WESC RAGNAR JACKA 1000 KR 06 GRAVIS WOMENS LOWDOWN 599 KR 07 RIPCURL CONQUISTRADOR 299 KR 08 EMERICA REYNOLDS 3 899 KR 09 VONZIPPER CHICKS 399 KR 10 FACES OF SKATEBOARDING BOK 399 KR

07 08

01 CLICHÉ PLATOON 799 KR 02 VOX DELAY 799 KR 03 RIPCURL ANKA 1395 KR 04 BILLABONG POLO BACKUP 699 KR 05 BURTON RAINBOW CAP 249 KR 06 VOLCOM I WAS A TEENAGE FUCK UP 349 KR 07 DC SHOE CO KETTNER HOOD 899 KR 08 PROTEST BOSSANOVA 249 KR

SAKER & TING

01 PROTEST BACKFLIP PIKÉ 399 KR 02 EMERICA ZIP HOODLUM 949 KR 03 ANALOG TRANSISTOR 699 KR 04 VOLCOM JEANS ERGO II 949 KR 05 WESC BILLY 849 KR 06 VESTAL WATCHES MONTE CARLO 1995 KR 07 QUEST BACKPACK 1299 KR 08 éS KOSTON K7 999 KR 09 DC SHOE CO DOUBLE PLAY CAP 349 KR

28 03

04 05

PER REINHOLDSSON, 25 ÖREBRO

GUSTAV EKENBERG, 24 ÖREBRO

MOLLIE PERSSON, 2 ARVIKA

LUKAS CARLSSON, 17 ÖREBRO

NIKOLA NYLANDER, 12 ARVIKA

PONTUS ADRIANSSON, 13 HALLSBERG

MICKE STRÖM, 15 ÖREBRO

HENRIK TENGVALL, 21 ÖREBRO

MADELENE LINDQVIST, 18 ÖREBRO

MICHAEL SAARELA, 28 ESKILSTUNA

MARTIN NYBERG, 15 LINKÖPING

FERNANDO BRAMSMAK, 12 MALMÖ

VIKTOR BJÖRK, 13 ÖREBRO

MIKAEL PERSSON, 30 ARVIKA

NIKLAS DAHLBERG, 14 ÖREBRO

SIMON WIDORSON, 12 ÖREBRO

TOMMY BERGMAN, 15 NORA

ANDREAS GRÖNDAL, 13 HALLSBERG

REBECCA SPARROW, 15 ÖREBRO

ERIK GRÖNQVIST, 20 ÖREBRO

MALIN KARLSSON, 17 ÖREBRO

SUSANNA SJÖBERG, 16 ÖREBRO

FREDRIK LÖFSTRÖM, 19 ÖREBRO/NORRKÖPING

MICKE SKOOG, 25 ESKILSTUNA

ROBIN HOGMAN, 24 ESKILSTUNA

GABBE ENGELKE, 24 LEKVATTNET

HAZZE LINDGREN, 44 STOCKHOLM

MILLENCOLIN OPEN 2006 BRÄD OCH SKÅDESPEL - SKATEBOARDPUBLIKEN TEXT SIMON STENBORG FOTO KLAS RICHARD KARLSSON

Publik. Vad består en publik av egentligen? Vilka är de och varför är de där? Vad är det som får folk att frysa sig till förlamning under en division 3 match i bandy i februari, bli halvt ihjälklämd med armbågar i ögat och en trolig kommande tinnitus för få en glimt av en svettig Mark Knopfler på en arena någonstans i mellansverige eller trängas på en quarterpipe med risk för liv och lem på grund av projektiler i form av en nedslipad tail, vassare än Gillette´s senaste rakhyvel? På Millencolin Open i Örebro samlas en mångfald av människor från hela landet för att ta del av en av Sveriges största och mest prestigefyllda tävlingar. De är en skateboardpublik. Men skiljer sig olika publiker åt? Begränsar sig vissa publiker till endast utövare av evenemanget de besökt? Hur många i publiken på en skateboardtävling åker inte skateboard? I dagens läge är det nog väldigt många. Om man ser till mer traditionella folkattraktioner som en fotbollsmatch så tvivlar jag på ett en större procenthalt av publiken verkligen spelar fotboll på en seriösare nivå i vardagslivet. Däremot så samlas direktörer och gruvarbetare sida vid sida för ett gemensamt intresse. Under åren jag åkt på skatetävlingar har jag stött på allt från träskpunkare till höggravida trebarnsmödrar. Har skateboard blivit ett folkligt nöje som var gemene man kan ta till sig? Skateboard borde väl egentligen tillhöra den skaran av sysslor och sporter med krångliga regler eller som endast riktar sig till en intern krets. Hur många personer på en hundutställning eller lydnadstävling är själva inte hundägare? Lockar egentligen Gothenburg Horse Show särskilt många andra individer än 12-åriga flickor, deras medtvingade föräldrar och ett antal hästsportutövare? Vad är det då som drar folk till en så pass sluten tillställning som en skateboardtävling? Är det de spektakulära manövrarna. Kan det vara den smått överhängande risken att åkaren skadas? Kanske är det likt den antika romerska gladiatorpubliken som krävde blod och ond bråd död, en morbid dragning för vissa? Eller är det rent av kanske mentaliteten av att allting inte är på blodigt allvar? Hur otroligt det än kan låta så är ju egentligen skatetävlingar en ganska ”ren” och oskyldig företeelse om man jämför. Visst ser man berusade deltagare (I hockeyarenor serveras det mer än ofta starköl), stök och ett ibland okontrollerbart Sodom och Gomorra.

manualboxen utanför hennes dörr som alltid kommer ut och skriker kristna slagord, mannen som är rädd att hans nya bil skall skadas i det där parkeringsgaraget med de invaxade curbsen i slät betong, securitasvakten som bombarderas med böner och tiggeri om ett sista försök att få riskera att skada sig själv vid 12-stegstrappen med bra landning och utan skarv. Dessa personer är den riktiga skateboardpubliken. De som får njuta av en föreställning de inte vet om. Excentriska konstnärer iscensätter ofta skådespel eller installationer på platser Outannonserat för att chocka eller åtminstånde skapa en reaktion hos förbipasserande. Likt dessa förbipasserande är den riktiga skateboardpubliken fullkomligt ovetande om att de i det ögonblicket är delaktiga i en konstform, evenemang, idrottshändelse (kalla det vad du vill) som vissa människor betalar pengar för att få se. Dessutom bjuds de på större underhållning och kvalitet än de som just betalar för detta. Men all cynism och gubbgrinighet åsido, tävlingar är ju roliga. Men det är väl snarare helhetskonceptet som lockar än några svettiga karlars 1-minuts försök att imponera på massan. Gamla och nya bekantskaper knyts. Någon liten pojkes högsta dröm om ett gäng klistermärken och en Chris Åström autograf uppfylls och en annan kanske rent av går där ifrån med löften om guld och gröna skogar av en industrimagnat. Medan andra ser själva

JACK SÖDERBERG, 16 MALMÖ

ANNA ERIKSSON, 15 ÖREBRO

SABINA KARLSSON, 15 ÖREBRO

JONAS LINDAHL, 27 UMEÅ

WALTI HÖSLI, 19 SKARA

KRISTOFFER BRASK, 21 ORUST

PER NYBERG, 50 LINKÖPING

DAVID HEDMAN, 14 ÖREBRO

JULIAN JONSSON, 22 GÖTEBORG

JERRY SVENSSON, 27 GÖTEBORG

DENIS SOPOVIC, 30 HALMSTAD

KEVIN OHLIN, 12 ÖREBRO

DENNIS HENELL, 10 ÖREBRO

MÅRTEN RAPP, 17 ÖREBRO

MIKE ERIKSSON, 20 ESKILSTUNA

CHRIS ÅSTRÖM, 31 NORRKÖPING

MARIA PIA SZARUK, 20 ÖREBRO

MAJA NYDAHL, 20 ÖREBRO

MARCUS TEDDE, 16 ENGLAND

ALEXANDRA LUNDQVIST, 17 ÖREBRO

ROSMARIE JOHANSSON, 37 ÖREBRO

DANIEL TÖRNGREN, 16 MJÖLBY

MARIA JOHANSSON, 21 KUMLA

LINU SVENSSON, 23 ÖREBRO

ERIK ANDERSSON, 25 ÖREBRO

ADAM, 8 ARVIKA

ANDREAS WALSTRÖM, 21 ÖREBRO

JULIA SJÖBERG, 21 ÖREBRO

ELISABET HULTÉN, 30 STOCKHOLM

MARK PULLMAN, 26 STOCKHOLM

SEBASTIAN MAROUN, 17 GÖTEBORG

JOHAN OHLSSON, 14 ÖREBRO

ADRIAN ARVIDSSON, 14 ÖREBRO

MICHAEL KARLSSON, 17 ÖREBRO

MARKUS JOHANSSON, 27 UMEÅ

KAJSA LUNDMARK, 18 UMEÅ

BJÖRN LIND, 28 KALRSTAD

ANNA FREDLUND, 15 ÖREBRO

Rad 1 Brädcentralen - översikt del vänster.

Rad 2 Martin “Guldet” Gustavsson, en vinnare redan före tävlingen. Frontside flip i en hip. Pelle Jansson. 50-50.

Rad 3 Alla vill göra samma trick... drop in. Stand-up grind av Fernando Bramsmak. Tailslide. Kickflip to fakie. Nosegrinden som gick mot strömmen.

Rad 4 Händer och ansikten. 5-0 till Jacob Nygren, ger vinst i juniorklassen.

Rad 1 Brädcentralen - översikt del höger. Pop shove-it i enlighet med boken, af Jamil Danielsson.

Rad 2 Publik. Alla hänger på läppen. Backside lipslide.

Rad 3 Crooked to backlip utförd av Linkan Axelsson. Svisch, obemärkt förbi SVT. Bortåt eller inåt. Pram mitt i. Lowe Cederqvist i en flip med armont. Mer läpphäng.

Rad 4 Jonas Lindahl frontside-flippar förbi Schön och Engelke. Stå upp! Så himla mycket. Revert.

Rad 1 Flip backtail. Det finns så mycket... Efter självaste smithgrinden känns det ypperligt. Mr. Schön...

Rad 2 Erik 5-0. Oskar Oglecki, lipslide. Eftergröt.

Rad 3 Florell, backsmith. Backside nollie. Enrico frontside bluntslide transfer. Drängen, backside sad. Frontside gulkalv.

Rad 4 Head first. Maroun i kickflip manöver. Björn Tjernberg, backside 180 fakie nosegrind. Martin “24 karat” Gustavsson i segersötma till posh-Paris.

To see The McNally (shown in Red/ White/Black) in all available colorways, visit emericaskate.com PHONE : (46) 431 417 990

emeric askate .com

emericawildinthestreets.com

TEXT JONAS SANDBERG FOTO PETER TARPGAARD & JONAS SANDBERG

Peter åkte till den lilla fiskebyn Taghazout i Marocko för att lära sig surfa. Det blev en vecka med visioner, krimskrams, kameler och magiska lektioner. Allt inom gångavstånd från tvårummaren med havsutsikt. Peter sitter på huk och ser på när surfinstruktören Imad skriver ordet ”Vision” med stortån i sanden. Man ska se visionen framför sig; hur man springer genom vattnet med surfbrädan under armen, hur man tar sig förbi de vita, skummande vågorna närmast stranden, hur man paddlar ut i lineup, ser vågen man ska ta, vänder på brädan, paddlar och hoppar upp. Hur man surfar. Peter nickar instämmande. Det låter enkelt. Springa, paddla, vända, hoppa, surfa. Till höger om Peter och Imad sträcker sig en klippa ut i vattnet, Devils Rock. Ett par fiskare står på krönet med långa spön i vädret. Nedanför klippan sitter en man på en kamel och väntar. En servering med solblekta läskskyltar ligger utslängd ovanför sandstranden.

Peter ger sig ut i vattnet. Men det går sådär. Det är jobbigt att paddla. Och paddla. Och paddla. Sånt får man inte se på tv eller i tidningarna. Men det är bara första dagen och innan veckan är slut ska han nog kunna surfa så där som i visionen. När solen rinner ner bakom horisonten går Peter upp ur vattnet. Imad möter honom på stranden, säger att det var bra jobbat och ger honom en nia i betyg utan att närmare gå in på betygsskalan. Det blir snabbt mörkt men vågorna fortsätter att rulla in. Det är därför vi är här. För surfet och vågorna. Det är därför Peter har åkt hit. För att lära sig surfa på vågorna. Det är därför man åker till Taghazout. Fiskebyn Taghazout är tre minuter lång. Med bil. Det finns sex surfaffärer, ett 10-tal restauranger och ett oändligt antal hål i väggen som säljer bröd, smör, mjölk, grönsaker, choklad, chips, läsk och sjukt saftiga apelsiner. Utöver det finns ingenting. Förutom åtta surfspot. Inom gångavstånd. Varav ett par håller världsklass. Det var amerikanska soldater som började surfa i Marocko i början på 60-talet. Med tiden har landets

rykte som surfnation stärkts, inte minst tack vare vågorna kring Taghazout. Byn ligger blott en halvtimmes bilfärd från charterpopulära staden Agadir men hit upp letar sig bara surfare. Trots att det inte handlar om någon storskalig invasion har surfturisterna lämnat avtryck i det lokala utbudet, inte minst hos försäljarna. Vid varje surfspot går de runt och säljer, säljer, säljer. Filtar, t-shirts, shorts, nötter, munkar, jordgubbar, massageolja, halsband, armband, klistermärken, jeans, kamelturer, hasch och rastafrisyrer. Det är när mannen med massageolja får se Peters rakade skalle som han upptäcker ett nytt användningsområde för den lilla flaskan med gul olja. ”Rasta” säger han, viftar med flaskan och knackar på Peters huvud. ”Good for rasta.” Peter avböjer vänligt men bestämt så mannen kliver runt bilen och börjar istället smörja in mina armar med samma olja som skulle leda till långa rastaflätor. ”Good for massage” säger han den här gången. En liten pojke vill sälja ett par surfshorts. ”Look mister”, säger han, drar fram vaxkammen som följer med surfshortsen och börjar kamma sig i håret. ”Look mister, original.” Vi blir inte övertygade. Pojken rycker på axlarna och drar med fingret i dammet på bilens bakruta. ”Surf Marocco Inshalla” skriver han. Om gud vill.

Andra försäljare anstränger sig lite mer. En äldre herre klädd i vit kaftan går ständigt runt och skramlar med smycken och halsband. En morgon knackar han på bilrutan. ”God morgon” säger han och höjer den smyckesskramlande armen. ”You want krimskrams?”. Mannen som spenderar dagarna med att valla en kamel mellan turisternas bilar följer strax därefter. ”Rida kamel?” slänger han ur sig med klockrent uttal. ”Rida kamel billigt. Klappa kamel gratis”. Vi skrattar. Han skrattar. Kamelen äter lite på Peters shorts. Sedan tre år tillbaka driver engelsmännen Ben och Ollie ett surfvandrarhem, Surf Maroc, precis vid Taghazouts strandkant. Surf Maroc är gemytligt. På kvällarna serveras middagen vid ett bastant långbord, det finns en bar för sena nätter (i övrigt serverar endast en restaurang i Taghazout alkohol) och DVD för platta dagar. Vill man hellre sköta sig själv hyr Ben & Ollie ut lägenheter i huset bredvid. Tvårummare med balkong och havsutsikt. Atlanten tar aldrig slut. Nedanför Surf Maroc sträcker sig en klippa ut i havet. I en skreva i klippan bor en man. Ständigt iförd stickad mössa och väst fördriver han dagarna med att rota i papperskorgar, plocka skräp från stranden eller rensa den stengång som löper längs med strandkanten från alltför stora stenar. Från sitt hem bland klipporna har han, liksom Surf Maroc´s gäster och de som hyr lägenheter, utsikt över fyra surfspot. Little Burleigh ligger precis nedanför lägenheterna och plockar upp små vågor men är egentligen mest ett bekvämt alternativ för den som inte orkar gå. Bredvid ligger Hasch Point som bra dagar levererar små snabba vågor. Även detta är främst ett alternativ för de med trötta fötter. Det sägs att namnet kommer från de surfare som har rökt på för mycket och inte orkar gå de 10 minuterna ut ur Taghazout och upp till Anka Point. Anka Point är en tung höger som bra dagar håller världsklass. Det är också anledningen till att många surfare väljer att flyga till Marocko. Legender talar om sju-meters vågor och minutlånga åk tillbaka in till Taghazout. På klipporna vid Anka Point står fallfärdiga husgrunder uppradade, resterna från en gammal fabrik. Det planerades att bygga hotell på platsen men istället köpte Marockos kung upp marken. Vad han ska göra med den är ännu oklart. Norr om Anka Point ligger Mysteries, La Source och Killer Point alla på rad. Den sistnämnda döpt efter de späckhuggare som ibland simmar omkring i vattnet. På andra sidan byn ligger Panorama, en snabb höger döpt efter den lilla restaurang som ligger på höjden ovanför brytet. Det är på stranden vid Panorama som Peter befinner sig när det är dags för lektion två. Han har nu spenderat fyra dagar i vattnet. Eller rättare sagt i vitvattnet. Alltså de skummande vågor som rullar in efter det att vågorna har brutit lite längre ut. Från att envist ha klamrat sig kvar på surfbrädan med stirrande blick har han nu via envist nötande avancerat och kan utan problem kravla sig upp på surfbrädan och följa vitvattnet in stående.

Inte riktigt som på tv men det närmar sig. Dagen innan kom Peter upp ur vattnet med viftande händer, saltröda ögon och solskyddsvit skalle. ”Fan va najs” skrek han efter att ha tagit en vitvattenvåg som var lite större, lite kraftigare och lite snabbare än de tidigare. Nu är han mogen för nya uppgifter och vill paddla längre ut. Han vill ut i lineup. ”Remember the vision” säger Imad och sträcker på nytt ut stortån och skriver i sanden. Ordet ”Vision” kompletteras nu av ”Objective”. Däremellan drar han en pil och skriver ordet ”Work”. Se allting framför dig, hitta en plats på vågen dit du vill åka och börja jobba för att ta dig dit. Håll balansen genom böjda knän och låg tyngdpunkt. Peter nickar och känner sig beredd. Det låter onekligen enkelt. ”Stay close to me” säger Imad och de ger sig av mot lineup. Imad är 27 år gammal och försörjer sin fru och dotter som surfinstruktör via Surf Maroc. Varje morgon sätter han sig i den blå Land Rovern och skjutsar ut gästerna till det surfspot som är bäst för dagen. För det finns alltid surf någonstans i Marocko menar Imad. Mot slutet av veckan har swellet som rullat in i Taghazout minskat avsevärt men det är inga problem. ”This is Marocko” säger han och slevar i sig det sista från en skål med flingor. ”There is always good surf in Marocko.” Efter frukosten far Land Rovern iväg 40 minuter norrut till Tamri, ett beachbreak som fungerar vid mindre vågor. Och visst har han rätt. Förvisso är Taghazout välkänt och plockar upp mycket swell, men det finns surfspots längs med hela kusten, ända upp till Tanger. Den mer äventyrlige kan söka sig söderut från Agadir där upp emot 100 mil mer eller mindre utforskade vågor väntar. Väl ute i lineup får Peter hjälp att placera sig på rätt ställe. Vågor rullar alltid in i set om 3-9 stycken, därefter följer en stund utan vågor innan nästa set rullar in. Imad har förklarat logiken med orden ”First storm, then calm. Then storm, then calm”. Nu har de första stormarna rullat förbi och efter en stunds lugn pekar Imad på en våg som sakta reser sig. Ingen annan är intresserad av att ta den. Peter lägger sig tillrätta på brädan, Imad lägger sig tätt intill. Vågen lyfter dem båda och Peter paddlar frenetiskt. ”Go, go, go” skriker Imad och ger honom en knuff framåt. Peter fångas upp av vågen, hör Imad skrika ”Up, up, up” och hoppar snabbt upp på fötterna. Framför honom öppnar sig vågen. Han ser ”the vision”, hittar sitt ”objective” och börjar jobba. Han surfar. Bakom honom surfar Imad på samma våg och skriker med händerna i luften, viftandes hang-loosetecknet. Peter paddlar snabbt ut igen med ett stort leende på läpparna. Efter honom kommer Imad. Jag ger honom tummen upp. ”Magic lesson” säger han och viftar med ett imaginärt trollspö. ”Magic lesson”.

HARDY NO RULES – NO JUDGEMENTS. DO WHAT YOU WANT. Hardy 3

If you´ve got the personality to be free, we´ve got the bikes for your freeride. W W W.G RA HN S.

SE / UM F

Att göra en skatefilm handlar egentligen bara om att få ihop en massa olika saker till en helhet. Det handlar om skatepepp, klipprogram, bra väder, dåligt väder, musik, hitta vinkeln, tappa vinkeln, vänta på sol, hitta spot, missa spot, vänta på mindre folk, ladda batterierna, glömma bort att ladda batterierna, få inspiration, inspirera, köpa extern hårddisk, stuka foten, slå på rec, slå på rec för sent, frysa ihjäl, svettas ihjäl, business, kamratskap, vitbalansera, ha tålamod, missa lunch, missa middag, äta frukost, sätta tricket, missa tricket, harva linen, planera, improvisera och tusen andra saker. Men först som sist handlar det om skatarna, och den här artikeln handlar om dem. Bläddra vidare så får ni se lite bilder från filmen och höra vad Presensteamet har att säga om hur det var att filma och ta del av produktionen av Presens Skateboards nya rulle, P-Rullen. TEXT JONAS LINDAHL FOTO KLAS RICHARD KARLSSON

Frågorna vi ställde till åkarna i filmen: 1. Vad tycker du har varit det roligaste med inspelningen av P-Rullen? 2. Så har vi andra sidan av myntet, det tråkigaste? 3. Få man be om en liten anekdot? JONAS LINDAHL 1. Typ det mesta! När alla bara samlas upp och har pepp och vet vad dom vill. Det har varit skoj att få se så mycket grym skating och framförallt när ens kompisar gör oväntade saker, klarar ett trick eller ger sig in i något som man inte förväntat sig. Då blir man inspirerad! Videokameran kan ibland göra att saker som redan har potential blir ännu bättre. En gång hittade vi ett koolt ställe som vi inte sett förut på vägen mellan två andra skateställen. Grunden av ett rivet hus hade blivit en curb. Jag var skadad, men det såg rätt svårskatat ut, Patrik gjorde en noseslide som blev kool. Det händer ju rätt sällan, men jag gillar tillfällen då man liksom spontant stöter på skateställen som bara finns en kort tid och sen försvinner. Då man typ bara får en chans att skata stället. Det känns alltid som en skoj bonus att dokumentera sådana tillfällen. 2. Det väl när saker man planerat inte går att genomföra. Typ att det börjar regna, man knäcker kingpin, nåt strul med kameran eller bara att det inte går att göra det man tänkt. Det är bra mycket lättare att skata och filma och sånt i fantasin än på riktigt. Men det tråkigaste för min del har nog varit de gånger man skadat sig och när man filmar för en part blir det extra drygt. Kring nyår 2004-05 fick jag en spricka i minisken i knäet. Det tog rätt lång tid innan det blev bra. I början av juni kunde jag börja skata som vanligt igen. När jag hade skatat i typ två veckor var jag och Patrik och skatade in en ny curb, bara slappade upp trick i väntan på glidet och helt plötsligt toknöp jag på en backtail, föll och studsade på curbkanten och landade upp och ner på ena axeln som gick ur led. Sen blev det inge mer skate förrän till hösten. 3. Vi har ju till och från jobbat med den här filmen i typ 2 år nu och när man håller på med projekt som sträcker sig över så lång tid kan saker som kändes extremt miserabla när de händer, kännas rätt komiska så här i efterhand. En av dessa saker är kameranojan. Vår kamera, en Sony PD 150 med nåt dyrt fisheye, har under tiden vi filmat varit grunden för både en och annan noja. Av rädsla för att den ska gå sönder har kameran bitvis behandlats lika varsamt och omsorgsfullt som ett litet spädbarn. Gång på gång har nojan slagit till då helt plötsligt fokus eller vitbalansen, slutartiden eller något annat inte funkar som det ska. Man blir liksom bara så stressad över att den skulle kunna vara trasig att hjärnan lägger ner och problemet går över styr. Efter ett tag upptäcker någon att hold-knappen varit intryckt eller något åt det hållet. En gång hade Richard varit och filmat när Ankan körde skoter, det var på våren och fisheyet hade lerstänk på sig när vi nästa dag skulle filma lite skate. Vi hade inte haft kameran så länge och ingen av oss hade rengjort linsen från så här mycket smuts tidigare. Det låter kanske som en bagatell, men eftersom det var lera, typ grus på linsen blev det ett jävla projekt att försöka rengöra den. Trots att linsen är gjord i repfritt glas blev nojan att linsen skulle repas vid rengöring helt enorm. Alla stod som frågetecken kring kameran, alla ville hjälpa, men ingen ville vara orsaken till att linsen repades. Vad ska man använda, papper, tyg, specialgjord rengöringsduk, ska vi ringa någon film/fotobutik och fråga och så vidare gick spekulationerna, tills någon blev less och tog tröjärmen och torkade av linsen… Kameranojan var övervunnen, för den här gången… TILL HÖGER FRONTSIDE POP SHOVE-IT TO FAKIE. TEGS CENTRALSKOLA, UMEÅ.

MARKUS KÄRNEBRO 1. Det har varit kul att skata en massa gamla spots i Umeå som jag inte skatar så mycket på i vanliga fall. Det känns som att jag ser staden och spotsen med lite andra ögon när det ska filmas. Skatar typ aldrig på Apan eller Plaza, men om vi ska filma kanske jag tänker ut ett trick som jag vill ha på nått av dessa ställen och så drar man dit och provar. Det är kul att återuptäcka en massa gamla spots. Att filma ihop trick till en part ger mig mer motivation än att ströfilma, jag känner mig mer inspirerad att tänka ut nya trick när dom ska bli till en helhet. Det har varit mäktigt att se alla coola trick som teamet och kompisar gjort framför kameran. Andreas 50-50 på den elaka mjölkrailen är det råaste jag sett på länge. Ankans flippande beskådade jag med njutning många gånger. Sorrento i Skellefteå var ett skönt ställe att skata på och det var flera trevliga sessioner där. Jag hade aldrig skatat där innan vi drog dit för att filma och det blev en smärre chock att så fint underlag kunde finnas i så grova omgivningar. Både nya och gamla

G N I K A M E TH N E L L U OF P-R 45

skateställen gav den här sommaren ett behagligt ljus. Det har också varit skoj att sitta å knåpa ihop instrumental musik till filmen. Flera kompisar har ställt upp och bidragit med musik, och det känns extra kul att all musik i filmen är gjord av folk man känner. Tack ska ni alla ha. 2. Det kan ibland kännas drygt när jag har skatat i hjärnan och kommit på nått trick jag vill filma någonstans, sen när man ska filma så går det åt helvete. Men så är det ju att skata, ibland går det, ibland inte. Jag kan ibland känna att jag plågar filmaren med en massa försök, vilket i sin tur ökar stressen. Vidare så brukar jag slå mig mer när jag filmar än annars. Exempelvis så var det väldigt tråkigt under fötterna när vi hade filmat vid mjölkvägentrappan, dåliga försök och tunn sula. Jag anser dock att skateboardsmärta är den bästa smärtan. 3. När vi var och filmade på Sofiaskolan så fick jag prova en radiostyrd båt som jag råkade köra sönder direkt. Jag blev så peppad på båten att finmotoriken kollapsade. Det blev lite misärstämning med ungarna. TILL VÄNSTER SWITCH SLAPPY 5-0. ERSBODA, UMEÅ.

ANDERS OLSSON 1. Roligaste måste nog vara när alla är samlade på ett och samma ställe... Tex. på Sorrento i Skell… Alla var där å la upp trick efter trick och alla kör sina försök på en line eller vad man nu filmar, sen byter man liksom av och gör sina försök… Alla hänger ut och bara skatar å chillar. Det är de bästa... Eftersom man filmat på den flesta ställen i Umeå så kan det vara kul att dra till andra städer å filma... Men det är drygt att det är långa avstånd mellan städerna här uppe i norr, så man spanar lite extra när man kör igenom staden eller vad man nu gör där... 2. När jag stukade foten... Även det på Sorrento, skulle göra frontside nollie switch k och stuka högerfoten... Blev lite skating på ett tag då… Bra på ett sätt för då kan man komma på mer saker att filma… Viktigt att hitta snygga och grymma saker att filma på, även vinkeln man filmar från är avgörande.. Fel vinkel kan göra att ett trick ser tamt och tråkigt ut. Oftast när man kör lines och när man turas om att filma så är det drygt att göra typ 1000 försök eftersom kameran och fisheyet väger nå fruktansvärt... Blir ganska trött i armen och efter ett tag så kan man knappt lyfta kameran. Det är nackdelen med lines. 3. När Kärnebro och Ante dödade dubbelsettrappen med flip resp 50/50... Alla var samlade och Richard filma/fota... Vi satt i gräset å chilla å snusade medans dom totalt mördade stället.. var en kul upplevelse. En annan grej var när jag ville filma en stor rail 25 mil från Umeå i samhället Storuman uppe i fjällen... Jag och Richard körde i 2,5 timme, riggade kameran och satte igång.. Inte världens skatepepp när man skatar själv på en mega rail, men efter några försök så satt den... Packade ihop grejerna och körde hem till Ume igen.. En resa på sammanlagt 50 mil... Det var en annorlunda skatetrip. OVAN TILL HÖGER FRONTSIDE NOLLIE. NOLASKOLAN, ÖRNSKÖLDSVIK.

PATRIK KARLSSON 1. När man bara är och skejtar med alla doggies. Och medans folk naturligt börjar lägga upp så plockar nån rackare fram kameran och dokumenterar det så cleant han bara kan utan att sessionen störs av det, typ som att kameramannen inte ”finns”. Dom gångerna har varit mest uppväckande. Eller när man kreativt flowar med filmarn mest för å leka. Det är skoj. 2. När man far till nåt spot folk normalt inte skejtar, som egentligen inte är så skejtvänligt men bara för att knagla ned nått på film. Oftast leder det ju till att musten inte riktigt infinner sig och att man lägger ned. Det är ju så mycket sjustare att skejta nått naturligt spot som folket naturligt hamnar på, där det även går att hänga ut samtidigt typ Sorrento, bryggeriet, apan osv. bara för att det är så bra spots i sin helhet, bra atmosfär. Därav inte att förglömma alla garagen...... 3. Första dan vi skejtade sorrento efter att det blev uppstyrt. Efter att betongblocken, nå ståckar, suggor och pallar (förstås) kom på plats. Vi fixade det genom att Lasse gav en 50 lapp till en traktorschaffis som just var i krokarna, allt blev så djävulst cleant. Sorrento..........yes! Alla var fan där och rullade, inte tråkigt en sekund. Jag minns tex. när Petter Eriksson rullade in på arbetstid med sin blinde klient, som han är stödperson åt. Det cleana med det förutom att se Petter skejta........ var att hans blinde vän rådiggade att sitta där och lyssna på stämningen när folk la upp grinds och slides osv, han hade fan stenkoll. Han skapade sig nog en rätt klar bild av hur upplägget på ytan var, det var aldrig nån oro om nån förlorade brädan hans väg, men som dom säger det man inte har på ett område brukar man ha mer av inom ett annat. NEDAN TILL HÖGER SWITCH FRONTSIDEFLIP. SORRENTO, SKELLEFTEÅ.

ANDREAS SANDBERG 1. Det jag tycker har varit det roligaste är egentligen inte att filma. det är mera att hänga ut! Det är nästan roligare att kolla på någon annan som ska filma om det är nåt exklusivt eller är ett specieltt ställe så det blir som ett projekt. Eller bara när man är ett stort gäng som har roligt tillsammans, till exempel när vi var borta vid Umedalen vid en fyrstegstrappa där vi hade ställt en bänk nere vid trappens slut. Ankan höll på att filma en line med Richard och jag började filmade Patte som bara började att mangla på alla möjliga flippar över bänken, switch frontside flipp, frontside 180 late shuvit mm. då är det roligt att filma och att vara med. Men visst är det roligt när man själv filmar också och det går bra, då kan man ju vara glad en vecka och leva på det he he.

2. Ja det tråkigaste är väl om man är och skatar på som vanligt och så sätter man ett trick som man blir skitnöjd över, och när man ska filma det så får man ju kamera pressen och är inte i närheten av att klara det, då blir man ju frustrerad. Och så tror jag att jag påverkas mycket att det är som till en seriös film och pressen blir mycket högre då när man ska filma till sin part för man vill ju som att det ska bli bra och då går det ju bara sämre att filma. Jag blev ju med i Presens teamet förra sommaren och så hade jag nån slags förkylning av nått slag som jag aldrig lyckades bli kvitt. Så det jag tycker va det tråkigaste var att jag hade velat filma mera, att det inte blev så mycket producerat som man ville. 3. En dag så fick jag ett samtal att Kärnebro skulle dra till en dubbelsättare och filma kickflipp utför trappen och det var samma trapp som jag hade tänkta att göra 50/50 på, den kinkande railen som jag hade kollat in för längesen men som jag aldrig tagit mig modet till. Men då kändes det som det ända tillfället jag skulle kunna göra det på för man var tvungen att lägga skivor innan trappen på grund av en skarv som vanligt, och dom hade fixat allt det. Efter Kärnebro hade kastat sig utför trappen med den fläskiga flippen så var det min tur att testa, det var ganska läskigt innan man hade kommit upp några gånger och glidit ut, för falla ville man ju inte. Men klart att det hände, landade typ smithgrind och jag fick fan smaka på asfalten när jag dök med huvudet i marken men skakade av mig smärtan och medans jag hade adrenalinet i kroppen så fortsatte jag och tillslut så satte jag det och det var fan jävligt skönt, och då va det fan värt det. OVAN TILL VÄNSTER FRONTSIDE 50-50. ERSBODA, UMEÅ.

LARS WIKMAN 1. Filma är nästan alltid skoj, visste inte att vi skulle göra en film förrän i slutet av sommaren. Kanske jag iof kunnat lista ut med tanke på att presens kom med en film året innan. Är alltid kul att åka ner till Umeå och filma med resten av Presens gänget, med tanke på att man bor 13 mil längre norrut än dom resterande gubbarna, så den mesta kontakten går genom nätverkskabeln. 2. Inget har varit tråkigt med själva inspelning, är mera det vanliga när man skatar som är jobbigt. Som att hitta spots som passar min åkning och motiveringen kanske inte alltid är på top. Sen att man kom igång så sent med filmningen är väll ingen fördel, de gånger jag filmade innan Barcelona resan är alltför lätträknade. Och att mer än halva den resan regnade bort var lite trist. Jag och Barcelonas väder verkar inte riktigt gå ihop, Förra gången jag var där blev det exakt samma sak. 3. Är det nått jag hatar när det gäller fota/filma. Så är det när man sett ett spot på bild eller i en film och har tankar på vad man ska göra för trick där. Oftast är ju spoten helt annars i verkligheten, en spricka här, en spricka där eller otrevlig diameter på tex ett rör. En av gångerna jag åkte ner till Umeå förra sommaren och skulle fota med KRK så drog vi till en flatrail som jag tyckte såg smarrig ut efter sett den på film. Hade tänkt ut vad jag skulle göra, vilket visade sig inte alls passa på det spotet, den gången slutade med en bröstkorglandning på railen. Var bara sätta sig i bilen och sura ett tag, sen tömma skallen på tänkta trick och dra vidare och improvisera. Den dagen slutade ändå rätt okej vill jag minnas. Slutet gott allting gott. NEDAN TILL VÄNSTER BACKSIDE SMITHGRIND. I-20, UMEÅ.

FAKTA P-RULLEN

TITEL

P-Rullen

ÅKARE

Jonas Lindahl Patrik Karlsson Markus Kärnebro Andreas Sandberg Lars Wikman Anders Olsson

LÄNGD

C:a 40 min

FORMAT

.mov eller på dvd

HITTAS PÅ

www.transition.se www.upnorthvm.com www.presensskateboards.com

ska aft i de sven minerande kr do och en il st rit n va har Jocke r haft en så ning. I nästan 20 år enskt pass ha tid sv sk ed en m sv n a. Inge rvju i en vertrampern ns första inte t är det här ha de s ot Tr . . jd åg hö ma ih han kan kom I alla fall vad ON BERGH TEXT NIKLAS NEUMAN & NILS SVENSS FOTO ANDERS

TAILGRAB TO FAKIE HÖJD OCH STIL HAR ALLTID VARIT JOCKES REGISTRERADE VARUMÄRKEN. HÄR KÄNNER HAN PÅ KOLFIBRET PÅ EN FEM MÅNADER GAMMAL REVOLUTIONBRÄDA. FOTO ANDERS NEUMAN

Man gick på arbetsförmedlingen och blev hjärntvättad av att få höra att man inte kunde hålla på med skateboard i all evighet.

Hur gammal är du? 30 är jag. Är det känsligt eller är du helt okej med det? Det är helt okej faktiskt men man önskar ju alltid att man vore lite yngre och hade lite fler år att skata på. Men det är ju bara att acceptera att man inte är det. Man hoppas på att kunna åka på riktigt till 40 i alla fall men det beror så mycket på om kroppen håller eller inte. Jag försöker stretcha och sånt men det är ofta man blir för lat. Man kommer hem och är allt för trött och hoppar över det. Skadorna är en viktig faktor. Du kommer från Jönköping va? Nja, Huskvarna. Jag växte upp på berget, Göransberg, tillsammans med Stefan Toth. Ni hade en egen miniramp tillsammans när ni var små har jag hört. Javisst. Vi hade en del hemmabyggen. Vi stal virke på nätterna och knackade ihop det bäst vi kunde. Hur funkar det? Han är en streetråtta och du är rampräv. Det började ganska tidigt. Jag var i folkets park i Huskvarna. Där fanns det en vertramp och jag tyckte det såg skithäftigt ut. Man kan säga att du blev hookad på vert direkt. Ja, i stort sett. Jag såg ju att det var det där jag ville hålla på med. Men visst åkte man runt mycket hemma på Göransbergsgatan tillsammans med Stefan, ollade och grindade curbs. Det har väl alla gått igenom. Hur började det? Jag tror jag var tretton år. Det var faktiskt min storasyster som köpte en Variflex-bräda åt mig. En varuhusbräda eller vad man säger. Puck, rails och trottoarklättrare och hela kittet. Hur upptäckte du att det fanns skateboardåkare utanför Huskvarna, för det måste ha gått ganska fort ändå? Uh… ja, jag är så dålig på det här med förr i tiden alltså. Jag tror vi skatade mest i Jönköping och Öxnahaga där de hade en miniramp. Det var ju mest street även för mig. Parkeringhus och allt det där som alla har gått igenom. Jag stukade alltid fötterna på street så jag fick alltid gå på kryckor. Till slut så tröttnade man och koncentrerade sig på ramp.

Nu skatar du ingen street alls eller? Till och från. När man kommer till en park är det alltid kul att hatta runt men det är inte samma grej. Det är hårda landningar och flippar som hamnar på smalbenen, spotta och svära. Det inger ju en hel del mer respekt att åka vertramp, speciellt bland folk som inte kan något om skateboard. Ja, det är ju lite mer cirkus. När man river av en backside air, det förstår ju de flesta, till skillnad från en flip på en bank. När flyttade du ut ur Småland? Ja… när kan det ha varit. Jag var nog ute och svängde ganska tidigt har jag för mig. Reste hit och dit. Vi kom på det här med Sverigecupen rätt tidigt har jag för mig. Ja, just ja, du var med på Swatchturnén också? Ja, haha. Det stämmer också. 89 kan det ha varit. Swatch Rad Tour med Hans Göthberg och någon bmxare. Vi var runt på lite olika ställen. Gotland, Göteborg, Halmstad och lite olika stopp. Det var också länge sedan vi hade en intervju med någon som har ett trick med i Martin Willners Tricktipsbok, och du hade ett helt gäng med. Ja, just det. Martin Willners var verkligen en eldsjäl inom skateboard på den tiden. Han var jättesnäll mot oss och plåtade mycket. Jag tror det var väldigt många som tyckte han var skatenerd bland Holknekt och de andra hårdingarna. Det var faktiskt Martin Willners som fixade min första sponsor. Han ordnade så jag fick grejer från Hallman Sport. En distributör i Uppsala tror jag att det var. Jag skickar gärna en hälsning och tackar. Hade du några tiopoängstrick med i boken? Haha, det kommer jag inte ihåg. Mad ollie kommer jag ihåg. Ja, det kan kanske stämma. Och så var det någon backside air från en fly off också. Haha, tricktipsboken. Vilka galna tider. Hur gick du från Hallman Sport till Death Box? Det började med en stor tävling i Forum i köpehamn. Det var en minirampstävling som alla åkte ned på. Stefan Toth, Ricky Törnqvist, Roddan var där och sen en massa internationella snubbar och bland dem Death Box-teamet.

Gick det bra för dig då? Jag var med och tävlade men det gick inte så bra. Men det fanns en demoramp, en vert, bredvid som jag hängde i istället. Då kom Jeremy Fox, som höll i märket, fram och frågade om jag hade någon sponsor. Och så frågade han om jag ville köra för Death Box. Det roliga var att jag redan körde på en Death Box-bräda som jag hade fått så det tyckte ju han var bra. Jag blev döds-stokad. Rune Glifberg var också på teamet då eller? Nej, Rune blev också upphookad samtidigt. Det var coolt. Det var första gången jag såg Rune också. Han hade synthfrilla med någon konstig lugg och hade sprayat hasch över hela griptapen. Han rev av exakt samma backside tailslides då som han gör idag. Efter det bjöd Jeremy över mig till Wellingborough någonstans utanför Milton Keyenes. Där hade de sin fabrik och vi fick bo på lagret. Han gjorde det mesta själv Jeremy - screentryckte brädor och klistermärken. Vi tyckte att vi hade kommit till himlen. Vi tryckte våra egna klistermärken med en massa olika färger och höll på. Jeremy hade någon sorts risig van som vi åkte runt i - minst tolv personer intryckta med sovsäckar och packning. Vi körde över till Holland och hela Europa. Vi var överallt. Ungar som bara tänkte på att busa och göra djävulskap. Vad hände sen? Det var 93 när byxorna växte och hjulen krympte, preassure flips och kickflip manuals. Det var inte riktigt mitt paket. Då bestämde sig Jeremy för att sparka nästan alla på teamet. Han behöll Rune, Andy Scott och Alex Moul har jag för mig. Sen stack de över till USA. För min del blev jag ganska besviken. Det kändes som man vigt hela sin själ åt märket när man varit med ute och knappt tjänat ett öre. Så jag lade av med skate helt plötsligt. Scenen var tråkig och så kände jag mig värdelös efter att ha blivit sparkad. Ingen vill ha mig, du vet. Vad gjorde du istället? Jag har för mig att jag försökte bli en vanlig Svensson. Man gick på arbetsförmedlingen och blev hjärntvättad av att få höra att man inte kunde hålla på med skateboard i all evighet. ”Det är dags för dig att skaffa ett ordentligt jobb”, och sånt där. Hur kom du igång med skateboard igen sen då? Uh… ja, det har ju hänt så mycket i mellan där. Jag flyttade upp till Stockholm någon gång. Jag tror jag

Det är ju knappast som att tricken kommer av sig själv. Man får kämpa en hel del för att lära sig något nytt.

åkte lite här uppe då och hängde en hel del med Ove Tånglars, men sen kom techno-tiden och jag ravade loss ganska rejält. Var du med ute på Docklands och hela den scenen? Javisst. Jag har hållit på med en del dj:ing och spelat på en del klubbar, det var mycket psykadelisk trance där runt 95. Vi hade en på Turbin till och med. Det var en tuff tid men tack och lov har jag återhämtat mig från det. Det var lite för mycket droger och skit. Det är ett stort snedtramp. Jag svär, de åren är som bortblåsta för mig. Jag minns i princip ingenting. Du vet vi skickade i oss så mycket skit och det var det enda vi gjorde. Klubbar och fester. Visst var det kul då men jag har fått stå mitt kast. Känns det bortkastat? Ja, verkligen. Det är först nu man känner panik för det. Jag tycker skateboard är så jävla roligt och det blir bara bättre ju mer man kör. Så det är synd att man slösade bort de åren istället för att skata. Men hur kom du tillbaka till skateboarden efter det? Efter Stockholm så var det en kompis, Jossan, som flyttade till England. Jag var ganska nedkörd men hon fixade jobb åt mig i London på en skateaffär. Så jag åkte dit och styrde upp mitt liv. Det var då, kanske 97, som jag började åka igen. Jag fick låna en bräda från en kille som jobbade i butiken med mig där. Han hade jättesmå pacerhjul och smal bräda. Vi åkte ned till Kensington där de hade en röd metallvert och det var kul att åka igen. Strax därefter öppnade de Playstation-parken. Bodde du där länge? Nja, eller... det var nog ett år eller flera kanske. Äh, du vet minnet. Det är hemskt. Du har inte skrivit dagbok? Nej, det borde jag verkligen ha gjort. I vilket fall så bodde jag hemma hos någon som inneboende. Så ringde Jeremy Fox som hade etablerat sig med Flip och allt. Han ringde en natt och frågade om jag skatade för han hade visst hört något om det. Så undrade han om jag ville komma över till USA. Jag tänkte ”cool, visst skulle man kunna göra det”. Han skickade flygbiljetter. Jag hade det klart tufft. Du vet London - boende och mat och sen har man inga pengar kvar. Jag var i princip pank så jag fick sneaka på tunnelbanan till Heathrow. Och när jag kom fram blev jag tagen av en inspektör. Jag försökte spela dum och gav allt jag hade i fickorna till honom, vilket totalt var kanske 75 pence. Efter det

släppte han mig och jag kom med flyget. Utan en spänn på fickan kom jag fram till USA, så det var tur att Jeremy hämtade mig. Jag fick 300 dollar i månaden och plats att bo på hemma hos honom. Det var skitkul först men efter ett tag började Jeremy komma och hänga på platån på rampen. Han tyckte att jag hade skatat in mig tillräckligt efter två tre veckor så han sade åt mig att jag skulle lära mig minst tre trick om dagen. Haha, som en riktig rysk gymnastiktränare? Ja, verkligen, haha. Lite mer verklighetsbaserad kunde han ha fått vara. Men det gick trots allt ganska bra. Jag lärde mig Tailgrab 540 och Stalefish 540, Heelflip Indy och sånt. Men så bröt jag benet. Jag hade åkt ut och träffat Mattias där han bodde i närheten av Escondido. Mattias hade åkt iväg till någon tävling i Tampa. Jag var och skatade själv för jag hade fått låna hans bil. Hans dåvarande tjej och hennes kompisar var med. Jag släppte av de någonstans där de skulle shoppa medan jag var ock åkte. Det var helt sjukt. Som tur var kom det en snubbe och hjälpte till. Han körde iväg mig till tjejerna. Där låg jag och tittade ut ur någon annans bil helt plötsligt. Hon frågade vad som hade hänt med mig och om jag hade kvaddat Mattias bil. Jag hade ju skitont men efter ett tag kom vi iväg till sjukan. Och du vet hur det är, innan de tar i en får man fylla i en jävla massa papper. Jag hade bara reseförsäkring så jag fick ringa Jeremy och berätta. Han undrade direkt hur jag hade det med försäkringar och min skulle bara täcka 20 procent. Dessutom var de tvungna att operera mig. Han tyckte att, ”njae, det blir för mycket pengar det där”. Samma kille som tidigare hade pressat dig att lära dig nya trick? Exakt, och när det väl kom till business så tyckte han att det var bättre för mig att flyga hem och få det gjort där hemma. Jag bara ”skojar du med mig eller”. Det handlade om 1200 dollar har jag för mig och det är ju inte så mycket pengar ändå. Men själv hade jag ju inte en spänn. I slutändan röntgade de mig lite snabbt och satte ett bandage med ett litet stöd. Det behövdes en skruv i benet för att sätta ihop benet och det var dyrt. De skickade hem mig med lite smärtstillande, sen fick jag ligga i nio dagar innan jag fick fram ett flyg hem. Jag låg där som en potatis med foten snett och blev matad av Mattias tjej. Sen satte de mig i en rullstol och lade in mig på flyget. Det var bara hemskt. Jag kom hem och där väntade farsan på mig på flygplatsen. Vi körde direkt till sjukhuset där de opererade. Jag hade lite otur kan man säga. Att få

komma över dit är ju allas dröm och så går det på det där viset. Har du varit över igen? Ja, jag var tillbaka igen när Vans-parken öppnade och skatade den i en månad eller något sånt. Hur kom du igång på riktigt igen? Jag kom tillbaka på riktigt igen genom en tävling i Hossegor. De hade någon form av expo där. Då kom jag med på Billabong-teamet och fick in lite ekonomi i åkningen. Så sen dess lever du på skateboarden? Ja, det är grymt. Jag har lyckats få lite sponsorer som hjälper mig. Red Bull, Billabong, Oakley, Globe, Eastpack och TSG. Sen har jag hjälp från Benhög på Streetlab. Claes på Skaetout skickar kullager ibland också, han är skitsnäll. Du har alltid haft det lite svårt med tävlingar? Ja, jag har aldrig varit någon riktig tävlingsmänniska. Jag åker bara skateboard för att det är så himla kul. Du är inte den som slänger brädan med andra ord. Nej, men visst känns det motig ibland. Det är ju knappast som att tricken kommer av sig själv. Man får kämpa en hel del för att lära sig något nytt. De här brädorna du åker på vad är det för något? Revolution heter de. Det är kolfiberbrädor som kom för ett år sedan ungefär. Jag såg de på ISPO och så gav de mig en bräda att testa. Det var Tas Pappasmodellen med jättestor hjulbas. Han är väl ungefär dubbelt så lång som dig va? Ja, haha. Det kändes ju jättekonstigt att åka på. Man fick ha sumo-stance. Sen var det många som skrattade åt mig och sade ”vad fan är det där”. Men jag insåg potentialen i det och lyckades få de att göra en ordentlig hjulbas och sen dess har det funkat riktigt bra. Folk kommer ju alltid ha svårt för det och sakna det traditionella fina träet. Men nu skulle det vara svårt för mig att gå tillbaka till vanliga prylar. Det är ju ärligt talat inget för street utan mer för vert där man behöver reducera vikten för att styra brädan lättare. Hur många procent av din vakna tid tänker du på skateboard? Det går i perioder. När man är riktigt peppad blir det ju en hel del. Det har jag hört från Mattias Ringström också att

BACKSIDE NOSEGRIND KILLEN SOM SPELAR PÅ ELORGELN BLIR ÖVERRASKAD AV JOCKES BACKSIDE NOSEGRIND. DET VAR REN TUR ATT HAN PLINKADE PÅ DET ÖVRE REGISTRET. FOTO NILS SVENSSON

TAILGRAB ONE FOOT DEN SOM INTE KAN REDOGÖRA FÖR DE SENASTE 3000 ÅREN, LEVER BARA UR HAND I MUN, SADE GOETHE. JOCKE KAN SIN SKATEHISTORIA OCH LEVER UR HAND PÅ TAIL. FOTO NILS SVENSSON

Att sätta en 900 är som att plocka upp stortorsken. Ja, haha. Det kan man kanske säga. Drömtrick och drömfisk.

det är bra att tänka på det. Man ska tänka skate minst 20 minuter per dag, haha. Så jag följer hans råd. Att lära sig nya trick i vert är en mycket längre process än på street har jag förstått. Det är blod, svett och tårar. Massor av tålamod och så får man kravla sig upp för den där trappan en hel del gånger. Men när man väl sätter något är man väldigt lycklig. Har du något trick som varit riktigt jävligt? Ja, jag tycker de flesta har varit riktigt jävliga. Det är mycket jobb bakom varje trick. Jag ser inte mig själv som någon jättetalang om man jämför med många andra som lär sig saker på tre fyra försök. Själv får man jobba en vecka innan man gör något vettigt. Du är ju mest känd för din höjd, har den kommit av sig själv eller har du kämpat dig upp dit? I början var Backside Air ett stort problem för mig. En vanlig Air alltså, men när den väl kom så rasslade det till. Jag gillar ju att gasa på. Nu jobbar jag mycket på att bli mer konsistent. Köra lines och sånt så man kan vara med och slå sig in i tävlingarna. Målet är nog att kunna klå Mattias någon gång, haha. Plocka ner honom på jorden, haha. Men han skatar bättre än någonsin nu så det kan bli knivigt. Han är en riktig tävlingsmänniska. Ja, det är han. Och det har han nog alltid varit. Det är grymt att se honom för han har en sån otrolig drivkraft. Han vill alltid vara bäst. Vad jobbar du på för trick nu? Det är Frontside Rodeo mest och så har jag börjat köra lite på nian igen. Jag har varit nära på den faktiskt. Rullat ner och ramlat framlänges. Jag har hållit på med den några år nu faktiskt. När jag väl kom igång med det körde jag stenhårt på det. Sen träffade jag Sandro Diaz och han hade hört talas om att jag provat lite på nian. Så jag visade honom ett försök och sen dröjde det inte länge förrän man fick höra att Sandro kunde den, haha. Sen har han snott ett annat trick. Jag höll på med 540 Body Jar. Det såg han och sen kom han och gjorde den mitt framför ögonen på mig. Haha, han har lite mer talang än mig.

Du är kanske på väg upp hit till Stockholm? Ja, det är mest street och bowl nere i Malmö nu och det händer inte så mycket med vertscenen. Det är grymt det där med street, men jag är ju vert rakt igenom. Och flugfiske! Ja, det stämmer. Det har jag hållit på med sen jag var sju år gammal. Det var mina kusiner Pelle och Lasse som höll på med det. Sen har det hållt i sig. Min farsa brukade ta med mig upp till Norrland ganska tidigt. Det är en bra grej att ha. Sen har det utvecklats med åren och man har börjat med det stora fisket - tvåhands flugspö och laxfiske uppe i Norge. Det är fiskets Rolls Royce. Det är ganska stor kontrast mellan en bullrig skatehall och en älv i Norrland. Finns det någon likhet mellan skateboard och flugfiske? Att sätta en 900 är som att plocka upp stortorsken. Ja, haha. Det kan man kanske säga. Drömtrick och drömfisk. Vad är drömfisken? Det är en lax över 10 kilo. Men det har inte kommit upp någon sån än. Vad har dina föräldrar tyckt om ditt yrkesval? De har alltid stöttat mig mamma och pappa. De är världens snällaste föräldrar, riktiga helyllemänniskor. Det var ju mamma och syrran som pyntade första brädan ju. Vad har du för tips till alla som vill börja skata vert? Ja, det är bara att ha tålamod och inte ge upp. Rädslan då? Man kommer över den efter ett tag. Man lär sig verten och så släpper det. Det var ju ändå det som var det roliga i början. Som vertskatare, ser man inte ner lite på streetåkarna? Ja, faktiskt, haha. Nej, men jag förstår ju inte riktigt varför kidsen inte vill åka vert. Det är ju det bästa som finns. Det går ju inte att jämföra en skön air med att hacka ut för en trappa och landa platt.

BACKSIDE HEELFLIP INDY ATT PRATA OM CATCH BLIR LÖJLIGT. BACKSIDE HEEL FLIP INDY MED BENSTRÄCK. FOTO NILS SVENSSON

540 MCTWIST KIDSENS BLICKAR TALAR FÖR SIG SJÄLVA. HERR OLSSON I FOSTERSTÄLLNING LÅNGT OVANFÖR FRYSHUSETS COPING. FOTO ANDERS NEUMAN

B B D O Cph

Upload your own video at www.snickerschoklad.se

TEXT PHILIP FRIBERG FOTO PELLE HYBBINETTE

Den grekiska huvudstaden Aten är fylld av antika sevärdheter, luftföroreningar, marmortäckta torg, skällande hundar, skumma försäljare, smarriga gyroskebaber och en skön medelhavsatmosfär. Vi plitade ner några rader om vår vecka i Aten och våra erfarenheter.

DAG ETT Rätt snabbt kommer vi in på en gata full med Vår resa börjar med att Robin och Chris sover över folk som säljer kläder och skor som ligger hos mig natten mellan lördag och söndag. Vi lyckas framlagda på filtar. Strax hörs sirener och försova oss och vaknar fem minuter innan taxin ska polisen kommer, filtarna försvinner snabbt som gå. Jag slänger på mig kläderna och springer ner ögat och försäljarna med sina varor. Runt ett till taxin, som tursamt nog står och väntar, och hörn från den tillfälliga gatumarknaden sitter ett ber chauffören vänta en liten stund till. Kutar upp gäng trasiga människor på ett trappsteg, höga igen och minuten senare är vi nere allihop med på vad som helst. De hänger på varandra utan full packning. På vägen plockar vi upp Pelle och visa några större livstecken och en odör av urin hoppar på tåget till Kastrup från Malmö. Efter sticker i näsan. Det är platsen för vårt hotell. incheckning visar det sig att planet är försenat Vårt rum ligger högst upp, på åttonde våningen; så det är bara att sätta sig ner och vänta snällt. där finns fyra sängar, ett kylskåp och en toalett. Tiden fördrivs med en kopp kaffe och lite ”ja må Ett problem för oss ovana, är att man inte får han leva”-sjungande för Robin som fyller 18. Två spola ner toalettpappret i grekiska toaletter för timmar senare lyfter vår stålfågel som ska ta oss det blir så lät stopp. Istället ska man slänga till Aten. det i en liten papperskorg bredvid toastolen. En Väl på Atens flygplats fixar vi en hyrbil och en positiv sak med rummet är balkongen som går vägbeskrivning till hotellet. Efter 20 minuter är vi längs hela hotellets fasad och bjuder in till lite bortom allt vad vägbeskrivningar heter, irrar runt i flatskatesessions. Kvällen spenderas med att Atens utkanter, frågar efter vägen, kör i cirklar, in cruisa längs gatorna och på ett mindre plaza, helt i återvändsgränder och ut igen och ut på stora i marmor, och avrundas med en middag på ett vägar som snabbt förvandlas till bakgator. Efter schysst grekiskt gyros-hak. ungefär två timmars irrande är vi till slut framme vid hotellet och med en lätt suck packas bilen DAG TVÅ ur. Men det visar sig att det är fel hotell. Det Vaknar upp till soligt och skönt väder, alla stiger har samma namn som vårt, bara det att detta upp och beger sig ner till frukosten. Då vi har glömt heter Hotel och vårt heter Inn. Så det är bara att att ställa om våra klockor till grekisk tid är frukosten packa in sig i bilen igen och ge sig ut på Atens missad med en timme. Men lite blaskigt kaffe, gator igen. apelsinsaft och några rågskorpor får vi i alla fall.

Vi tar bilen ut i stan på jakt efter nåt schysst café. DAG TRE Vid hamnen svänger vi in på en bakgata full med Den här morgonen missar vi inte frukosten. Efter vilande hundar. Jag har min ruta nervevad och att vi fått i oss maten är det tillbaka till kyrkan Pelle får den briljanta idén att skälla åt hundarna, med de svarta handrailsen som gäller, filmar ett vilket får hela hundskaran att skällandes anfalla par lines, flatskatar marmorn och chillar. Vi kollar bilen. Skrikandes kör vi sakta ifrån hundarna och runt lite i olika affärer och letar efter nånstans att skrattar gott åt hur rädda vi blev. äta, och hamnar till slut på Goody´s. När maten Så småningom hittar vi både ett café och ett spot är avklarad träffar vi Anna, en svensk tjej som att skata på, en marmortrappa i en brant backe. tipsar oss om en liten park där en del skatare En bra plats att vara på ett tag och vi fångar brukar hålla till på kvällarna, så vi följer hennes ett par trick på foto och video. Efter en biltur till råd och drar dit för att filma lite. Hamnar sen på befinner vi oss vid en kyrka som inbjuder till en Starbucks, som har invigning och bjuder på fika. bra line. Robin skatar linen medan Chris på skoj Där fastnar vi en stund för en präst kommer dit ger sig på en footplant på en betongklump. Pelle och håller en ceremoni och blockerar vägen ut. tar upp kameran och får en klockren kneeplant Ett par bärs och chill på rummet är vad vi orkar rakt in i betongkanten. med efter en sån heldag. En hel del körande på måfå i kvarteren i utkanten av stan visar oss lite spots. Bland annat en kyrka DAG FYRA med svarta rails och ett torg med lite trappor Det regnar under natten och vi bestämmer oss för och gaps. På en parkeringsplats ställer vi bilen att ägna dagen åt egna intressen. Pelle tar en färja ut bredvid en lastbil med en porrtidning och en till en ö för att besöka en vän. Jag, Robin och Chris toarulle i framrutan, grekisk style, Robin filmar sticker ut på stan och shoppar; hittar en skateaffär en till line medans Chris knäcker brädan. och en av dem som jobbar där har numret till Billy Vår första skatedag avslutas med lite bärs och som Chris träffat på ett par europeiska tävlingar. godis och en koll på vad som filmats under dan. Ett telefonsamtal och tio minuter senare dyker en

lätt förvånad Billy upp i butiken och blir vår guide. Han visar oss ett internetcafé där vi får uträtta 30 minuters moderna naturbehov och tar oss vidare till ett café med ett eget plaza av marmor som var ett populärt skatespot innan caféet öppnades. Glider hem till hotellet och kollar lite på film och håller precis på att slockna när det knackar på dörren. Det är ett gäng danska gymnasietjejer som undrar om de kan komma och festa på vårt rum. Svaret är självskrivet och det blir en lång kväll med danska hits på stereon och öl fram till fem på morgonen. DAG FEM Upp till frukosten halv tio. Billy kommer förbi hotellet och vi drar till kyrkan med handrailsen igen för en ny film och fotosession. Chris tar railet på sidan med en riktigt snäv ansats. Billy visar oss vägen till ett annat spot vid en marina med ett helt gäng inskatade betongbänkar efter varandra och hubba ledgar. Avslutningsvis lägger Chris upp en line över bänkarna med en 50/50 nerför hubban medans Robin får en sekvens på kickflip noseslide nerför ledgen. Dagens skatande är över och vi rullar hemåt för att byta om innan det är dags för en klassisk greksisk middag med tzatziki, grekisk sallad, grillat kött och bläckfisk. Efter att ha suttit och snackat ett bra tag på

restaurangen drar vi till hotellet och kollar på videoklipp och planerar våra sista dagar i Aten. DAG SEX Alla vaknar med svår träningsvärk, Robin med huvudvärk och Chris känner sig rätt sjuk. Vi sticker till samma spot som dagen innan med betongbänkarna och hubbas. Herr Åström lägger upp en ny line på film och en FS 5-0 nerför hubba ledgen. Orken är slut, så vi vi tar oss tillbaka till hotellet igen På vägen hem ser vi ett högt drop från en trappa vid borgmästarens hus som Robin bestämmer sig för att testa dagen efter. Väl hemma somnar Philip klockan sex på kvällen och vaknar 17 timmar senare runt elvatiden nästa dag. DAG SJU Dagen börjar med att vi letar förgäves efter filosofiska skolan som sägs bjuda på schysst åkning och två timmar dyrbar skatetid är borta. Istället tar vi oss tillbaka till det höga dropet vid borgmästarresidenset. Robin tycker att vi ska skjuta upp tricket till senare så vi värmer upp på ett närliggande torg. Nu är alla redo för dropet och Robin ger sig på en ollie ut och knäcker brädan det första han gör. Han gör två försök till med knäckt bräda, men missar och samtidigt öppnar himlen sig ovanför våra huvuden. Besvikna beger vi oss

hemåt och packar inför morgondagens hemresa. Vår sista kväll i Aten spenderar vi på en skön restaurang i sällskap med kyckling och öl. Chris har spanat in ett gap han vill köra på innan vi drar till flygplatsen nästa dag och viker av hemåt. För Pelle och Robin slinker rommen och colan ner snabbt och till slut blir det lite väl slirigt för Pelle och vi drar hem till hotellet. Väl på rummet snubblar Pelle över sin väska och råkar slå sönder en ruta på balkongdörren. En stund senare ber han till porslinsguden medan Robin tillber någon annan gud på balkongen. DAG ÅTTA Philip agerar reseledare och kör upp alla andra. Tid för frukost, ner och

packa bilen. Den klirrade rutan kostar Pelle 15 Euro, c:a 140 kronor. Vi åker till gapet som Chris laddat för men när vi kommer dit så är en bil parkerad precis på landningen. Besvikna startar vi bilen igen och kör ut till flygplatsen för vidare transport hem till snön på de nordligare breddgraderna. En rolig men fysiskt krävande resa. Man orkar inte åka för full maskin varje dag och när man ska se till att tricken fastnar på film blir man tvungen att planera en hel del. Det gäller att inte lägga den korta tid och lilla energi man har på fel plats vid fel tillfälle.

gratis katalog sommar/2006

OSKAR SCHERLIN CRITICAL DOUBLE GRAB 540 HAMMARBYBACKEN FOTO ANDERS NEUMAN

JEAN-MARC SOULET NOLLIE NOSEBLUNT LJUBLJANA, SLOVENIEN FOTO ERIC ANTOINE

MARTIN GUSTAVSSON WALLRIDE GÖTEBORG FOTO JAMES HOLM

GUSTAV EÉN TAILSLIDE BORÅS FOTO ANDERS NEUMAN

RONNIE ANDERSSON FRONTSIDE OLLIE ÅRE FOTO ANDERS NEUMAN

JOHAN FOPPA FORSBERG BACKSIDE LIP STRASBOURG, FRANKRIKE FOTO ERIC ANTOINE

KULTUR 1:22

REDAKTÖR JOHANNA HALLIN [JH] MEDVERKANDE TOBIAS BARENTHIN-LINDBLAD [TBL] & MAX HÄGERSTRAND [MH]

SKETZH.COM Graffitihemsidor kan ofta liknas med Hänt Extra - mycket bilder och information, intryckt utan finess eller fint upplägg. Graffitimålaren Sketch hemsida kanske ändrar den trenden. Hans hemsida är inriktad på den danska scenen. Huvuddelen av sidan är en i media uppmärksammad film på olika målade modelltåg på resa genom det danska landet. Självklart är vagnarna handmålade av toppen av de danska graffitimålarna. Men sen har vi då Copenhagen-delen Ett fotoreportage som förtjänar lika mycket uppmärksamhet. Bilderna ligger här som på de flesta sidor under rubriker som Trains, Burners men det finns även lite mer ovanliga som Wannabees, Players och Tank Stalle(bensinmack!?) Det är helt enkelt inte bara bilder på målade väggar utan även vad skaparen Sketzh tycker hör till och de personer som är graffiti. [MH]

FAST CARS, COOL RIDES Cruisingscenen i San Jose är ovanligt tillgänglig eftersom den händer varje helg på Santa Clara Street. Det är bara att åka dit och bevittna customerade bilar, skällande tonårskillar och exponerad solbränd hud. Räkna bara

inte med att bli en del, få vara med på riktigt. Och kom för guds skull inte dit i en töntig halvrisig hyrbil! Amy L Best har skrivit boken ”Fast cars, cool rides” om cruisarna i San Jose och om deras förhållande till bilar. Det går förstås inte att översätta till svenska förhållanden (tonårssex i bilen, nej jag trodde inte det), men det är ändå sjukt intressant. Speciellt för oss som älskar Kalifornien. (Den här boken finns på sociologihyllan på Barnes&Nobels, världens bästa bit av bokaffär.) [JH]

CLUTTER MAGAZINE Brittiska Clutter har faktiskt lyckats behålla känslan från sina hongkongföregångare. Urban vinyl, character design och designer toys har exploderat som scen, men det är tydligt att några namn håller i längden. Clutter visar upp hela spektrat, så läsningen är ganska ojämn. Bäst är uppslaget från Michael Laus Mr Shoe-utställning. Jag skulle kunna döda någon för bara en enda liten Nike Air Force One från plastmannens hand. [JH] STREET PLAY AV MARTHA COOPER Nej, man blir inte lycklig av att bo i hus som bara är snygga. Svenska städer är som brats, mycket yta och lite innehåll. Beviset är tydligt, mer skräp och oplanerat liv är roligare. Åtminstone för den som inte förlorat sin nyfikenhet. Den som inte tror mig läsa Martha Coopers fantastiska fotobok ”Street Play”. Innan Marty blev kändis med alla graffitiwriters bibel ”Subway Art” jobbade hon som fotograf på The New York Post. Hon gillade att tömma sista bilderna på rullen i Alphabet City på Lower East Side. Det var ren slum, men fullt av lekande barn, som tog varje tillfälle i akt att utforska bilvrak, plankor, kundvagnar och öde hus. Lekplatserna var garanterat osäkra, inget för svenska dagis med hjälmoch flytvästtvång. Men Marthas bilder förmedlar den ohämmade glädjen i att

BUTIKER SOM FÖRTJÄNAR DITT STÖD:

BADLANDS Skånegatan 70, Stockholm. www.badlands.se, BOUTIQUE SPORTIF Renstiernas gata 26, Stockholm. www.sportif.se, CALI Brunnsgatan 9, Stockholm. www. caliroots.se, CHILD STORE Berzeliigatan 5, Göteborg (inne i Pro Stuff-butiken), GALLERI LOYAL Torsgatan 59, Stockholm. www.loyalmagazine.com, IMPALA Regementsgatan 6, Malmö, HIGHLIGHTS, Östgötagatan 16, Stockholm, KONST-IG Kulturhuset, Stockholm. www.konstig.se, NITTY GRITTY, Krukmakargatan 26, Stockholm. www.nittygritty.se, ODD NUMBER, Torsgatan 40, Stockholm. www.oddnumber.se, ONE OFF Hammargatan 8, Ängelholm. www.oneoff.se, PERRY COMO STHLM, Bergsunds strand 32, Stockholm. perrycomosthlm.se, PET SOUNDS Skånegatan 52, Stockholm. www.petsounds.se,

själv få upptäcka världen. Street Play är en resa till en annan tid, till ett bankrutt New York, och till en miljö som var perfekt för lekande barn att upptäcka världen i. Nu är det gator kantade av flashiga butiker, men frågan är var kidsen tagit vägen. [TBL]

INKGRAPHIX.COM Kanske har du sett en liten inklogotyp på baksidan av många svenska ”hiphopbönders” skivkonvolut. (Hiphopbönderna är de rappare som inte är från Stockholm). Eller så har du gått förbi en färgglad poster för någon hiphopklub. Då har du i alla fall sett Mattias Lundis verk. Han är den Göteborgbaserade studion Inkgraphix och blandar ihop bling-bling, kamikazesolar och streetart till häftiga bilder som lockar oss till köp. [MH]

MUNDANE JURNEYS 415-364-1465 Bäst inom reseguide är Kate Pocrass ”Mundane Jurneys”. I en liten skrift har hon samlat vardagsvanliga resmål i San Francisco. En anka och en ananas i ett syltfönster i Mission, prova paradhattar i SoMa, ett träd som ser ut som en selleri i Haights. Första upplagan av den lilla boken är slut. Men det går också att ringa numret, för att varje vecka få ett nytt mål, för att återupptäcka något vardagligt. Jag vill att det ska finnas en om Stockholm! [JH]

THE NASTY, TERRIBLE T-KID Som elev till den legendariske Tracy 168 från Bronx gjorde sig T-Kid snabbt ett namn. Det var på det glada men hårda 70-talet, och T-Kid berättar i boken om sin uppväxt, om hur han bytte ut gängverksamheten mot graffitin, och hur tågmåleriet tog honom jorden runt. Som en av de viktigaste stilisterna i New York, och samtidigt en hård typ har han blivit en legend. The Nasty är en generös presentation av en av New Yorks stora söner. [TBL] MASS APPEAL #38 Sedan tio år ger oss Mass Appeal det senaste inom hiphop-relaterad kultur. Med åren har innehållet breddats betydligt, precis som hos konkurrenter som While You Were Sleeping och Swindle landar punk bredvid porr. 38:e numret innehåller intervjuer med Prince Paul, serietecknaren Daniel Clowes (Ghost World), graffitilegenden Slick, och en fet presentation av rapscenen i Memphis. Som alltid tipsar redaktionen också om de bästa nya produkterna inom så vitt skilda områden som bilar, skor och Barbiesurrogatet fulla, dressed for success för strikt muslimska länder. [TBL]

SCARRED FOR LIFE Det här är min sista arty-sida, i alla fall som redaktör. Jag bestämde mig för det när jag var på Moma (Museum of modern art) på 53:e gatan i New York. Alla vi bryr oss om finns där nu, själva eller spår av dem. De senaste åren har verkligen för med sig ett massivt genombrott för den brädorienterade kulturscenen och jag är glad. Ett sista boktips: Keith David Hamms ”Scarred for life” är värd läsning. Hejdå. / Johanna Hallin

PRESSTOP Drottninggatan 58, Göteborg, PRESSTOP Trädgårdstorget 4, Linköping, PRESSTOP Victoriagallerian, Umeå, RUNDGÅNG Kristiansgatan 14, Malmö. www. rundgang.se, SCHMÄCK Kungsgatan 49, Umeå. www.schmack.se, SNEAKERS N’ STUFF Åsögatan 124, Stockholm - Engelbrektsgatan 12, Malmö. www.sneakersnstuff. com, SKIVBÖRSEN Torggatan 4, Västerås, SPORTIF UNLIMITED Storgatan 52, Linköping, UFO M Hantverkaregatan 9, Karlskrona (i Sportkompaniet), UNDER Tjärhovsgatan 1, Stockholm, UP Stockholm. www.underground-productions.se, WE Nygatan 26, Örebro. www.wesc.com Fattas din butik? Eller någon mäktig butik i din stad? Maila på info@transition.se

NA N U S R E T E P ILEN F O R P A K IS F GRA

erat förbi om först pass nmodell, s r je re g t ra g n o rat varit och fi någon ny Burt Du har garanteDen där New Era-kepsen, Peter Sunna. n kall Mother Lager. eller kanske e HALLIN AV JOHANNA

Band Peter gillar och skulle vilja göra skivomslag till - Khonnor ”vacker elektronika från St Johnsbury, Vermont” - Gravenhurst ”skön akustisk musik från Warp Records” - The Knife “de har bra koll, konstnärligt och musikaliskt” - Antony and the Johnson’s “det skulle vara intressant att få träffa dem” Bra tidningar enligt Peter - Grafik ”brittisk, bra formgiven, bra innehåll och rolig att bläddra i” - Creative Review - Sonic ”prenumererar ända från Sverige,” - Arena ”brittisk, glassigt” - Tokion “Deanne Cheuk är art director, och överraskar ofta med formen”

Peter Sunna har precis flyttat till New York. Han har längtat, älskar pulsen och den där overkliga filmkänslan när man precis kommer dit, rök som stiger ur trottoarerna, skrikande taxibilar. Han har precis sålt bilen och gjort sig av med lägenheten i den lilla sömniga staden Burlington, Vermont. Dit kom han i juli 2002, specialimporterad för att jobba som grafisk formgivare på JDK, en designbyrå som är tillräckligt självständig att de multinationella kunderna söker sig till dem, trots det lantliga läget. En av de kunderna är Burton. – Jag kände inte ens till JDK innan en kompis flyttade dit. Men jag hälsade på i Burlington när han fyllde 30 och passade samtidigt på att visa min portfolio, berättar Peter. Han sitter på Lovely Day, ett supergulligt thaiställe på Elisabeth Street i New York, nära hans nya kontor. Han har förflyttats till byråns New York-gren för att jobba

med ett ännu mycket hemligt projekt för det största, i princip ända, dataföretaget i världen. – Burton är förstås en kund som lockar designers till JDK. Men för mig var det tvärt om, jag lärde mig åka snowboard när jag flyttade till Burlington. Vi har förstås bra rabatter på brädor och liftkort i Stowe, säger han. – Jag hade fem jobbiga dagar i backen, men sen kunde jag åtminstone länka ihop svängar. Jag blev fast direkt. Nu åker jag så mycket jag kan, men den här vintern har varit usel! Det har bara blivit sex dagar, annars brukar vi åka minst en gång varje helg. Burlington är en lite av en håla, men ett plus är att vi kan vara i backen när vi vill. Nu håller jag på att lära mig att åka switch. Men det började långt från skyskrapor, i Kiruna. Han var killen som alltid ritade, Kalle Anka-perioden avlöstes av Starwars-perioden. Han spelade gitarr, färgade håret,

målade naglarna svarta och var hela tiden på väg bort från sin hemstad av hockeykillar. Hösten 1994 flyttade han till Östersund och praktiserade på Radio Jämtlands skivarkiv. Det blev många samtal med pensionärer i telefonslussen. – Jag kommer ihåg när Kents första singel kom in, ”När det blåser på månen”. Den fick följa med mig hem. Det var det bästa jag hade hört. Sen flyttade han till Stockholm. En kompis hade börjat jobba som fälttekniker åt ett telecom-företag och fixade in honom också. – Det blev min biljett till Stockholm. Jag hade alltid velat flytta dit, ända sen jag var liten och hälsade på mina släktingar där. Det var helt enkelt mer energi där. Det hände aldrig något i Kiruna, inga bra band som spelar. Jo, Mötorhead spelade en gång och massa punkband som Charta 77 och Dia Psalma.

Peters snabbskola för framgång inom designbusinessen - Gå en bra utbildning efter gymnasiet, typ Forsbergs, Beckmans eller Konstfack. - Läs mycket tidningar, tänk på att alla tidningar är designade av någon. - Skaffa en bra portfolio, givetvis, även om du bara har skisser. Om man just kommit från utbildningen är ens idéer viktigast. - Portfoliovisning: Visa processen bakom. Var ödmjuk, inte arrogant. Om du jobbat på en byrå, var ärlig och noga med vilken del du varit med i. Var inte defensiv om du får kritik, utan tänk att all kritik är god kritik i det läget. Hälften av visningen är vad som är i mappen och hälften är hur du ar som person. - Om du vill flytta: Våga chansa. Åk dit, var aktiv. Ingen vet att du finns till, så e-maila, skicka brev, följ upp och gör dig påmind. Fråga om du får komma på ett besök och visa upp dig.

Han pendlade till Kista och funderade på journalistyrket, gick någon kvällskurs och sen en komvux-utbildning i media och kommunikation. Sen bestämde han sig för att söka till Forsbergs. – Till kvällskursen, för jag trodde aldrig att jag skulle komma in på dagkursen. Och aldrig Beckmans heller, berättar han. Men ansökningen såg i princip likadan ut till dagkursen, så han skickade in den också. Så en vecka efter intervjun, som han gick till i någon sorts chock, blev han väckt av ett telefonsamtal från Pia Forsberg. Han kom in. – Jag var i ett stort glädjerus. Ringde till morsan och hon lovade att hjälpa mig med pengarna till kursavgiften. Forsbergs blev två intensiva år, en kraschintroduktion i formgivarvärlden och en utbildning i omorganisation. – Att gå Forsbergs var det bästa jag gjort, men då gnällde vi ibland för att det var lite struligt på skolan. Det positiva var att man var fri att skapa sin egen utbildning. När man betalar så mycket pengar för att vara där så vill man ju göra det mesta av det. Så det hjälpte att ha en

stark vilja för att skapa grejer, säger Peter. – När jag började visste jag inte mycket branschens historia, byråer, samtida design. Jag sprang hela tiden på bokhandeln Konst-ig och köpte dyra böcker om flyers, posters och sånt. . Det blev en form av utbildning i sig. Nu för tiden, när man har utvecklat sin egen stil, blir det mer klassiska böcker. Men då var allt ascoolt! Och jag tror att det är absolut nödvändigt att känna till världen man ska verka i. Jag tyckte att de projekt Designers Republic gjorde var det coolaste jag sett. Och skivomslag! Jag drömde om att göra skivomslag till band man gillar . Det har jag föresten fortfarande inte gjort, det skulle jag vilja göra. Jag har gjort många skivomslag men bara till Ministry of Sounds- samlings skivor. Som alla i början gjorde han helt spretiga saker, provade, imiterade för att testa hantverket. Men han hittade snabbt det han gillar: ”stram typografi, minimal, organiserad design, inget huller-om-buller”. – Men jag skulle bli galen av att till exempel bara göra

årsredovisningar. Det ultimata är att hela tiden få göra olika projekt. Peter sommarjobbade på en byrå i Stockholm, gjorde en kundtidning för skivbolaget EMI, ett jobb som han idag ser tillbaka på och vet att han skulle ha gjort bättre med bara lite mer erfarenhet. – Men jag var så glad för att jag jobbade och fick betalt. Det gav mersmak. När han gått ut Forsbergs 1999 höll han på och krånglade för att fixa en bostadsrätt i Stockholm. Det gick inget vidare. – Jag hade alltid velat flytta till London ”någon gång i framtiden”, så jag tänkte att jag måste göra det nu. Jag körde hem alla grejer till Kiruna och satte mig där för att putsa på min portfolio. Sen kontaktade jag tio byråer som jag ville jobba med. Hans plan var att åka till London och vara där hela december. De första fem dagarna spenderade han ensam med sin mapp på ett sunkigt hotell. – Då tänkte jag att jag verkligen ställt till det. Men jag

Design att hålla koll på och inspireras av ”Jag försöker hålla koll, dels för att jag är nyfiken, dels för att försäkra mig om att jag inte gör samma sak som någon annan. Dessutom, ser man något snyggt så blir man inspirerad och laddad på design igen.” - Tyler Stout ”En av mina kompisar som är illustrator. Otroligt duktig.” - Intro ”Julian House på Intro är lite av en hjälte.” - Non Format ”Londonbyrå som bland annat gör skivomslag för olika indie- och electronica-etiketter, de överraskar alltid” - 2x4 ”New York-byrå som gjort bland annat Prada-butiken, gör mycket mode och, välgenomtänkt design” - Work in progress ” ”Tight och lekfulla på samma gång. Skapar fin typografi.”

ringde och ringde. Och jag fick jobb på mitt förstaval. Det var en drömbyrå på papperet, men visade sig inte vara för mig. En kompis till mig nämnde att de var svåra att arbeta med och det stämde verkligen. Det blev tre månaders provanställning, sen nej tack. Men han blev kvar i London. Ett frilansprojekt för Mother blev ett jobb på byrån Amp. Där jobbade han i två år. – London var tufft i början. Det var kämpigt att få ordning på jobb och boende. Jag flyttade fem gånger det första året och jag har bott i alla stadsdelar. Men det var ändå en bra upplevelse. Flytten till USA blev raka motsatsen. Han fick jobb direkt när han visade sin portfolio för JDKs creative director Michael Jager under semesterresan 2002. En japansk designer hade precis slutat, en lycklig tillfällighet för Peter. – Jag åkte direkt tillbaka till London och avvecklade mitt liv där. Flyttade alla grejer till Kiruna igen och spenderade fem månader i väntan på visum med att åka längdskidor. Jag har aldrig varit i så bra form, säger han.

Så i juli packade han 91 kilo i flyttkartonger och skickade med flyg över Atlanten. Kläder, designböcker, hela skivsamlingen som mp3:or, en dator med det pågående musikprojektet. – Till skillnad från London kom jag till ett jobb, en liten stad, ett färdigt socialt sammanhang, lägenhet fixad. Burlington är bekvämt. Vi är som en familj på JDK, en bubbla i sig. Burlington är en liten universitetsstad med 60 000 invånare. JDK har 15 designers och 70 anställda. Han har längtat till New York, men kommer ändå att sakna småstadslivet. En av byråns kunder är Burton. De skapar koncept och stil, medan Burtons inhouse-byrå gör till exempel hangtags, butiker, hemsidor. ”Vi gör de roliga bitarna”, helt enkelt. En av grejerna Peter har gjort åt Burton är Dominant Series. Arbetet börjar med en style book, som Peter skickar till åkarna som är involverade. – Vissa serier är ”rider driven”, då skickar man en

style book med tre-fyra koncept till åkaren. Det kan till exempel vara en ringbunden liten bok med omslag. Man vill göra åkaren taggad på projektet. Ibland, om Burton inte gillar vad man håller på med, kan man använda åkaren för sin sak, säger Peter. När det gäller Dominant är det Ryan Lougee som har den starkaste viljan. – Han gillar lyx, flashiga saker som Gucci, vita marmortoaletter, Louis Vuitton. Dyrt mode helt enkelt. Dominant 2006 är som en dyr handväska, Dom-A-Ducci. De har skinntoppar med ett inpräntat mönster över hela brädan. Med en etikett fastsydd, eller gjord så den känns fastsydd, säger Peter. – Dominant 2006 var en homerun. De första skisserna är väldigt lik hur den sedan blev. I vanliga fall har varje bräda tre rounds. Det börjar med den lilla boken för att göra åkaren peppad, sen sju-åtta veckor internt innan första rundan med Burton. Då presenterar Peter tre-fyra koncept. Om det går bra bestämmer man ett koncept som får gå vidare till andra rundan. Där presenteras tre olika storlekar med olika

New York – Peters tips till sin nya hemstad - Zakka på Grand Street har designböcker, japanska leksaker, är en designnördbutik. - Reed Space på Orchard Street har bra utställningar, t-shirts och andra fina prylar. - MoMA är alltid kul. - Gå över Brooklyn Bridge, från Brooklynsidan över till Manhattan, eller sitt i en taxi på natten och se skylinen. Burlington – Peters tips till sin förra hemstad - Skaffa en bra hobby, som att spela gitarr. - Burtonbutiken i Burlington är deras flagship store. - Hälsa på i Ben&Jerrys-fabriken. - Ät en smörgås på Four Corners of the Earth. Bäst i Vermont! London – Peters tips till sin förrförra hemstad - Magma är affären ur en designers dröm. - Tate Modern, alltid. - Bricklane, i de indiska kvarteren, finns den bästa curryn. - Turistbuss – var helt anti först, men åkte ändå när föräldrarna hälsade på. Det var roligt, man fick se allt.

varianter på konceptet, med skisser från illustratörer och sånt. I tredje rundan är allt klart, bara finliret återstår. Efter det har byrån ett team som utför produktionsjobbet och Peter bara övervakar processen. Andra Burtongrejer som Peter gjort är Air 2006 och Terjes flygplansteknologiska T6-modell som kommer till hösten. New Era var ett annat typ av projekt, mer varumärkesvård. – Flaggan skapades för tio år sedan, men problemet var att alla kände till flaggan, men ingen visste vad företaget hette. Så vi vill knyta ihop dem, skapa en mer modern logotyp. Jag ville skapa symmetri och balans mellan logga och typografi. Det var ett långt projekt, säger Peter. – Vi hade mycket strategisnack, som jag var delaktig i med copywriters och strateger, som förstås stod för formuleringarna. Jag vill bli bättre på helheten. Visst vill man göra en cool logga, men någonting måste backa upp den. Han håller på att bli bättre på snacket, det speciella

språket som omgärdar designen. Men han vill inte bli för bra. – Det kan vara mycket smoke and mirrors, tjafs. Jag vill hitta balansen. Det är bra att kunna sälja in grejer, men inte till överdrift. Man är ju ändå svensk! Uppväxten i Kiruna inspirerade inte direkt Peters patriotiska ådra, men den har tagit sig sedan han flyttade utomlands. – Förut var man kanske inte stolt över att vara svensk, men nu håller jag koll på vad som händer. Koll på musiken. Längtar till att åka till Ikea i Montreal för att köpa kaviar och Ahlgrens Bilar. Jag tror att man lär sig uppskatta Sverige när man flyttar därifrån. Också när det gäller designen gör hans europeiska förflutna sig påmint. – Med min bakgrund och de europeiska designinfluenserna kämpar jag förstås mot det vulgära och svulstiga i amerikansk design, säger Peter och skrattar.

FAKTA Peter Sunna ÅLDER 30 år BOR New York FÖDD & UPPVUXEN Kiruna GÖR Grafisk designer på designbyrån JDK JOBBAR JUST NU MED Ett hemligt projekt för ett multinationellt företag DRÖMPROJEKT Mer mode och mindre snowboardkultur, konst- och modekunderna uppskattar design mer. SE MER www.petersunna.com

BRIAN SUMNER_KICKFLIP 50-50_www.analogclothing.com

TEXT & ILLUSTRATION NIKLAS BERGH

När jag var liten valde jag skateboard efter motiv och något enstaka råd från killen i affären. Det fanns dock rykten om att vissa brädor hade speciella funktioner utöver de vanliga. Till exempel sades SMA Natas ha en extra konkav på tailen för högre ollies. Dessutom fanns alla sorters upptänkliga former. Tailen kunde spreta som en piassavakvast medan andra hade utsågade utrymmen för bästa grab. Idag finns det fler brädor på marknaden än någonsin, samtidigt som de ser allt mer lika ut jämfört med varandra. Vad skiljer dem åt?

på och formen sågas ut. Sist slipas kanterna fina och brädan lackas.

En skateboard byggs av sju lager nordamerikansk lönn. Det är regionen kring The Great Lakes där lönnen växer sig hårdast. Att försöka med något annat material har visat sig vara förenat med omedelbar konkurs. Glasfiber, kolfiber, bambu, plast, metall, heliumkapslar, aluminium och allt annat som finns i rymdskepp - det är gjort. Det är inte hållbarheten i träslaget som avgör utan den oslagbara känslan i lönnen.

När folk tittar på ny bräda idag utgår man ofta från bredden och kollar noga om man gillar form och konkav. Men man glömmer gärna bort hjulbasen. Hjulbasen anger måttet mellan truckarna och påverkar brädans känsla avsevärt. En bräda med långt mellan truckarna blir automatiskt tyngre på grund av hävstångsprincipen. En längre hjulbas ger också en högre stabilitet medan en kortare känns snabbare.

Träet läggs i sju lager tunt faner som limmas ihop och läggs i en press från helvetet. Det är även här man skapar brädans kurvor. Med det menar vi tail, nose, konkav och rocker. De första brädorna var förstås helt platta men har gradvis utvecklats till en fullskalig kvinna. Konkaven kom till för att hålla fötterna på plats, men har också en stärkande effekt på konstruktionen. Rocker är konkaven på den andra ledden och anses också ha stor betydelse för brädans snärtighet.

Just nu pågår en infekterad debatt om brädor tillverkade i Kina. Huruvida brädorna från de kinesiska fabrikerna är sämre, eller om det bara handlar om lite gammal sur amerikansk patriotism är det svårt att säga. Men säkert är att det råder fullt krig. Och någonstans i mitten står ett antal märken som flyttat sina fabriker till Mexiko.

Brädan kommer ut ur pressen likt ett stort paket som inte ens den mest inbitne skateboardnostalgiker törs droppa in i Björns trädgård med. Ett fyrkantigt åbäke med vassa kanter. Nu borras hål, grafiken läggs

Formen som brädorna stöps mot för att få sin konkav är det dyraste i produktion och det är därför vanligt att exakt samma konkav används på en massa olika brädor fast med olika shapes. Antalet fabriker som kan producera skateboards är klart begränsat så därför är det fullt möjligt att samma konkav kan återfinnas på flera olika märken.

Oavsett vart den är tillverkad är en ny bräda en av världens bättre känslor. Kombinera det med vårsopad asfalt och du har en garanterat bra dag. Glöm inte att stödja din lokala skatehandlare och betala entrén i hallen.

PA Ö K U D N A K HÄR ITION. TRANS HAR DU EN BUTIK OCH KÄNNER ATT DU VILL SÄLJA TIDNINGEN TRANSITION? KONTAKTA OSS!

Mail: info@transition.se - Telefon: 08-545 160 72

HEROES CLOTHING 08-720 44 70

NEOWATCHES 0737-266 211

HANG LOOSE UNIVERSITETSALLÉN 14, SUNDSVALL

WSV WORKSHOP I UFO2000 - BIRGERVENSSONS VÄG 16, VARBERG

www.heroesclothing.com

www.hangloose.se

www.neowatches.se

www.wsv.nu

ICEMAN SPORTS EXTREME 036-403 00

www.iceman.se

CURB MYNTGATAN 4, FALUN

www.curbfalun.se

TOP 12 FÖRENINGSGATAN 12, MALMÖ

www.top12.se

www.oneoff.com ONEOFF VASAGATAN 19-21 I STOCKHOLM, 08-202120 & HAMMARGATAN 8 I ÄNGELHOLM, 0341-10001

www.oneoff.com

VILLAGE CLOTHING INFO@VILLAGECLOTHING.COM

www.villageclothing.com

ZUNKIZ URBAN STREET SUPPLY Ö STORGATAN 20, NYKÖPING

0155-284420

SANDBERG TEXT JONAS N NIKLAS BERGH ILLUSTRATIO

Secret spots är för bögar. Han sa så. Ben. Ägaren till ett surfcamp i Marocko. Han menade att så fort man berättar för någon om ett secret spot har man berättat för alla. Om man inte är kära för då väljer båda att hålla klaffen om det så man får mysa ifred. Teorin går givetvis att applicera på heterosexuella par lika bra men huvudsaken är att han har en poäng. Berättar du för en, så berättar han för en annan som berättar för en tredje och krasch boom bang. Nästa gång du paddlar ut till ditt eget lilla secret, det där som bara du och din allra käraste vän känner till, så visar det sig att din kära har knullat bakom din rygg. Men han är lugn, säger din kära och pekar på sin älskare, han har lovat att inte berätta för någon. Samma löfte som din kära själv alltså alldeles nyss har brutit. Och du blir förbannad och lovar dyrt och heligt att aldrig mer berätta någonting för den där jäveln. Men det här undrar jag över. För jag blir förvånad över hur förvånade folk blir för att ryktet om deras lilla secret spot sipprat ut. Det ligger liksom i sakens natur. En hemlighet mellan två blir snabbt intressant för tre och snart har fyra hört och till slut vet alla. Bli då inte förbannad på den trettonde personen som fått nys om den där vågen du bara berättade om för dina närmsta vänner. Du snackade. De snackade. Och från den sekund du valde att snacka är det bara att acceptera läget. Det räcker med att någons bil har pajat så lyfter folk på luren och ringer en oinvigd. Men du får lova att inte berätta för någon, ok? Ja, jag lovar,

säger chauffören, sätter sig i bilen och lägger varenda kurva på minnet. I Transition #2 -05 snackade jag med folk från såväl västkusten som Skåne, Stockholm och Norrland. Nog fanns det secret spots. Såväl här som där. Sverige har en kuststräcka på över 4000 mil. Klart det finns vågor där ute, utöver de gamla vanliga. Det är bara att börja leta. Veteranen Johan Cargelius sa det bäst, ”Vågorna bryter när de träffar land. Det är inte svårare än så”. På Nords hemsida ställdes frågan ”Hur många secret spots känner du till som ligger i Sverige?”. 30 % svarade 4 eller fler. Imponerande. Utöver de vågor som alla känner till verkar det alltså finnas gott om vågor som bara några få känner till. Lägg därtill alla de vågor som ingen känner till så borde det finnas en hel del vågor att dela på. Så många är vi inte som surfar i Sverige. Men likväl börjar det hyschas så fort någon ställer lite frågor om ett spot han eller hon hört talas om. Förvisso kan jag förstå de som inte gärna ser spotbeskrivningar, kompletta med vindförhållanden och bottenstruktur, utlagda på nätet. Det finns en charm i letandet, och de som orkar leta kan gott och väl få njuta av sitt fynd, men snart vill de dela med sig. De kommer kanske inte nödvändigtvis basunera ut för hela världen vad de vet, men det gör inget om folk vet att de vet någonting som folk inte vet. Det ligger i människans natur. Men med tiden börjar läpparna lätta och efter för många

påtryckningar utifrån spricker muren och du, eller någon du delat din hemlighet med, kommer att berätta. På samma sätt som du snackar fastän du tänkt hålla käften, kommer alla andra snacka. Så vad ska man göra om man lyckats snoka fram ett alldeles eget secret spot? Vill man vara helt säker på att slippa crowd och kölappar i lineup är det bara att knipa igen. Men hur kul är det? Visst uppskattar man som surfare ensamhet. Särskilt på vågen. Bara du och den där vattenväggen. Oavsett om den är punglåg eller huvudhög. Just där och då vill du vara själv. Men när du är klar, när du satt din cutback eller fallit med fejan först, då vill du ha sällskap. Delad glädje är dubbel glädje. Särskilt i Sverige. På vintern. Tanken på att sitta ensam ute i en iskall lineup och slåss med såväl vintervind som drivis leder inte till ståfräs. Då ser jag hellre någon annan gummiklädd dåre bredvid mig. Och gärna ett gäng på stranden också. Med varm choklad i en skitstor termos. Men jag kan inte gärna be dem glömma allt de sett när vintern vandrat vidare. Så det är alltså alltid någon som berättar. Och sen berättar nästa. Och snart är ni flera. Och du blir förbannad för att någon jävel har snackat. Precis som du gjorde. Men principen är enkel. Vill du inte att någon ska veta något håller du käften. Secret spots stannar sällan mellan två personer. Om ni inte är bögar. Och kära.

PA Ö K U D N A K HÄR ITION. TRANS HAR DU EN BUTIK OCH KÄNNER ATT DU VILL SÄLJA TIDNINGEN TRANSITION? KONTAKTA OSS!

Mail: info@transition.se - Telefon: 08-545 160 72

JUNKYARD LADUGÅRDSVÄGEN 101, TROLLHÄTTAN

www.junkyard.se

STREETLAB FERSENS VÄG 14, MALMÖ

www.streetlab.nu

STOKED INFO@STOKED.SE

NO COMPLY ONLINE STORE WWW.NOCOMPLY.SE

SLIPSTREAM LONGBOARDS INFO@SLIPSTREAMLONGBOARDS.COM

SURFERS PARADISE SÖDERGATAN 22, VARBERG

www.stokedgear.com

www.slipstreamlongboards.com

031-912850, info@nocomply.se

0340-677055

WESC BIRGER JARLSG. 3 & KUNGSG. 66 I STOCKHOLM, NYG. 26 I ÖREBRO, SAMUEL PERMANSG. 10 I ÖSTERSUND, VÄSTRA STORG. 47 I KRISTIANSTAD

www.wesc.com

NEWSPOT TRÄDGÅRDSGATAN 19, SKELLEFTEÅ

www.newspot.se

PITBOX DISTRIBUTION MÅNSTOLSVÄGEN 7, LIDKÖPING

www.pitbox.se

ÅKARE PAPI FOTO ANDERS NEUMAN

Nästa nummer av Transition finns i butik 13:e juni. Tills dess kan du följa oss i den digitala världen på www.transition.se 97

Photo : Rip Curl / Bosko

PANCHO SULLIVAN

ripcurl.com/mysearch

I had the patience to wait for my time...*

* Pancho : J’ai eu la patience d’attendre mon tour, j’ai trouvé la hargne de la provoquer. He tenido paciencia y he esperado mi oportunidad, aunque tuve que provocarla.

...it took me anger to make it happen.* ...

POSTTIDNING B Transition c/o Titeldata 112 86 Stockholm