Transition nr1 2015 lr by TRANSITION Magazine

facebook.com/BurtonEurope

GREELEY SOFT SHELL ZX500

KAZU KOKUBO

BACKSIDE JAPAN 540 IN MT. HOOD, OREGON – BACHA, BLOM, & NAKATA PHOTOS. ADIDAS.COM/SNOWBOARDING © 2015 adidas AG. adidas, the trefoil logo and the 3-Stripes mark are registered trademarks of the adidas Group.

Drop in

För Knoddas och Björn är Riksgränsen världens bästa lekpark. Här snackar vi inte välshapade hopp, utan naturliga kickers ute på backcountryt. Som denna windlip till exempel. Helt perfekt att droppa in på för lite hederligt dubbel trubbel.

Åkare Björn lindgren & Tomas johansson Trick dubbel trubbel Foto markus alatalo Plats riksgränsen

Foto lucas nilsson

7-9 maj 2015 transition.se/banked #riksbankedslalom

Häng med oss till den tredje upplagan av Riksgränsen Banked Slalom, den 7-9 maj, 2015. Den perfekta avslutningen på din vintersäsong. Tre dagar fyllda av bra, rolig och slaskig vårshred i midnattssolens land. Så ta med dig dina polare, upplev den naturliga terrängen och berget med oss! För mer information kring bokning, boende och schema, besök oss på transition.se/banked

INNEHÅLL TRANSITION NO.1-2015

UTGÅVA 72

006 Drop in 014 Ledare 016 Notiser 026 Saker & ting 030 Först & främst 032 Nödvändigheter

034 Foxtrout Snowboards 040 Kevin Bäckström 050 Björn Lindgren 056 Christine Hargin 064 Caroline Degardh 070 Bryggeriet Street

074 Grafiska profilen 078 Gästkrönika 080 Krönika W.L 083 Sista ordet 088 Drop out

Kevin Bäckström ”Så länge jag kan komma ihåg har jag velat att snowboard ska vara en stor del av mitt liv, precis som att jag vill vara en stor del av snowboard.” Det här är historien om Kevin Bäckströms uppgång, fall och återuppståndelse. Han är snowboardsveriges svarta får och det här är hans kärleksförklaring till snowboard.

Heliskiing i Alaska Glöm liftsystem, manchester-pistade backar och after ski-band. Välkommen till Alaska där även den största känner sig liten. Christine Hargin har åkt på en drömresa där pudret och de orörda linjerna endast nås med helikopter.

Caroline Degardh Att armbåga sig fram på den svenska snowboardscenen som tjej är onekligen inte det lättaste. Här har vi kanske typexemplet och en talang på global nivå när det kommer till att shredda street. Trots det är hon besviken för att vägen till toppen inte bjudit på mer utmaning. Möt Caroline Degardh.

foxtrout snowboards Snowboarddevisen att ha kul med polarna har fått en ny innebörd i Funäsfjällens skogar. Innebörden heter Foxtrout Snowboards och kan innebära en förändring i den trygga värld vi kallar för den svenska snowboardscenen. Bakom Foxtrout hittar vi Jonas Wilhelmson och Alexander Davidsson. Vi har frågat ut dem om utforskarglädje och kreativitetsskapande.

12 TRANSITION 5-2014

TRANSITION 5-2014

editor Viktor Josefsson viktor@transition.se Project Director Nicklas Persson nicklas.persson@transition.se Art Director Eliot Jönsson eliot@transition.se staff Photographer Lucas Nilsson lucas.nilsson@transition.se Administration info@transition.se

Gränslös skidåkning. *

O CE

SNÖ

Foto lucas nilsson

Managing Director Anders Neuman anders@transition.se

100

N AT UR

LEDARE & REDAKTION

RIKSGRANSEN.SE

Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 prenservice.se Tryck Sörmlands Grafiska. Transition trycks på miljövänligt papper. Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar.

att infria ett löfte

Krönikor Åsikter som framförs av gästkrönikörer står för dem själva och har ingen koppling till Transitions ställningstagande i olika frågor.

Redaktör Viktor Josefsson

Nytt år, nysnö och nyfunnen pepp. Den allra mörkaste tiden under vintern är förbi. Förhoppningsvis har ett vitt täcke av snö lagt sig på allt som är grått där du bor och trollat fram vinterpeppet i dig. Om du är som jag har du drömt om vita, fluffiga pillows i skogen sedan i höstas. Och det här är ju faktiskt en dröm som kan förverkligas! Nytt år kan ju som bekant innehålla nyårslöften och ett av mina löften är att jaga denna drömmen till den blir förverkligad. Till den blir sann. För tro mig, när man snackat med de personer som figurerar i numret du just nu håller i handen, blir åksuget inte direkt mindre. Heliskiing i Alaska med Christine Hargin, Riksgärnsen med Björn Lindgren, galenskap på streetscenen med Caroline Degardh och mycket mer. Dessutom sjunger Kevin Bäckström ut och bedyrar sin kärlek till snowboard.

Så, innan du vänder blad. Kom ihåg att jag varnat dig. Du kommer nämligen börja klättra på väggarna om du inte har vinterparadiset precis utanför dörren. Själv har jag bitit sönder nagelbanden och börjat skeda min snowboard om nätterna. Men snart är det min tur att ge mig ut i det vita guldet. Min tur att infria mitt löfte. Hoppas du gör detsamma och får en fortsatt grym vinter!

The Paper HUB Hudviksvallsgatan 6, 113 30 Stockholm

facebook.com/riksgransen

sex on the beach? Tim Latte är så sjukligt rastlös att han håller på att skaffa sig en ny hobby för platta dagar. Det är nämligen så att han utbildar sig till bartender, vilket inte känns helt dumt. Bara det inte enbart blir lattedrinkar på menyn…

Gnu nu Nicolas Müller har, som kanske de flesta vet, lämnat Burton. Nu står det klart att Herr "Best Method In The Game" i framtiden kommer köra på Gnu.

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

AT H L E T E : m A r K u s E d E r / L O C AT I O N : T O r d r I L L O m O u N TA I N s , A K / P H O T O : B L A K E J O r g E N s O N

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

skateboard Joel Gunnarsson har blivit rejält kittad på senaste tiden. Numer kör han för Girl Skateboards, Skullcandy, Diamond och Grizzly. Även Alexander Carelle har gått och blivit med ny spons. Hans fötter kommer prydas av DVS den senaste tiden. Läs en intervju med Alexander om detta och mycket mer på transition.se/en-pratstundmed-alexander-carelle David Jakinda har gått och sällat sig till bland andra Fernando Bramsmark och Oski Rozenberg Hallberg. Han har med andra ord börjat köra för Nike SB.

Vår käre vän och fotograf Daniel Bernstål tröttnade på för få soltimmar och stack till Barcelona tillsammans med bland andra Gävles finest; Rickard Nilsson. Vi väntar spänt på lite footage från deras trip. Random Quality Goods jobbar på stenhårt med sin fullängdare. Vi ser fram emot den utlovade ösiga editen! Höör kommun har blivit berikade med en betongpark! Ytan är drygt 650 m² stor och består av en större streetdel och en klöverformad bowl. Det finns även en mindre bowl-del för nybörjare.

Å rets snygga ste bea nie ! Stitch N Stones X Tra nsition Ma ga zine Vinterdeal! Tre nummer av Transition + Stitch N Stones X Transition Magazine, colab-beanie för 299 SEK. Du hittar mössan, tillsammans med många andra feta erbjudanden på transition.tictail.com

cONQuER

ThE uNkNOwN T h E F R E E T h I N k E R j a c k E T , b u I LT w I T h G O R E - T E X ® P R O F O R Th E m O ST d E m a N d I N G b I G m O u NTa I N R I d E S . d I S c OVE R m O R E aT Th E N O RTh Fac E . c O m

NEVER STOP EXPLORING

™

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

ansson Jennie-Lee Burm

Transition kommer under 19-22 mars 2015 tillsammans med Burn Energy och Bernhard Sports att bjuda in några av Sveriges och Norges bästa snowboardåkare och team till Kvittfjell och Hafjell för årets upplaga av The Team Battle. Du kan vara en av dem som får hänga med på detta feta event som innebär tävlingar, sessions och god stämning! Mer info inom kort via transition.se!

bye, bye bettan Vi har hört rykten om att Kim Boberg ska göra sig av med ”Gamla Bettan” för gott och skaffa sig ett nytt modernt åkdon a la 2015. Vi blir ledsna i ögat. På riktigt.

När Karl-Anton Svensson inte sitter klistrad framför sitt PS4 kommer han numer vara vår utsände reporter i Kina.

Foto anders neuman

vinnaren av red bull "mitt illume" Stort grattis till Sophie Zander som kammade hem Red Bulls fototävling ”Mitt Illume” med det här tokfina skottet. Förutom tonvis med cred blir hon en Leica-kamera rikare! www.sophiezander.com

The Suprem e WG

snowboard

air + style los angeles Den 21-22 februari har det blivit dags för Air & Style att inta USA och Los Angeles. Tävlingen kommer hållas på Rose Bowl och under detta event är det även premiär för skidåkare i tävlingen. På plats kommer därför Sven Thorgren, Niklas Mattsson, Henrik Harlaut och Jesper Tjäder att finnas. Mer info på transition.se

tjäders säsong Jesper Tjäder är aktuell med ett nytt videoprojekt under året där vi får följa med honom under säsongen på fotosessions, tävlingar och andra äventyr. Vi väntar med spänning på resultatet!

Du har väl inte missat The Junkyard Episodes som under vintern flyter runt på världens vida nät. Bland annat kan du få lära känna Sven Thorgren lite bättre, hänga med på Nitro Snowboards team shoot i Tandådalen och upptäcka Riksgränsen tillsammans med Björn Lindgren. Du hittar alla avsnitten på transition.se I vinter kommer du kunna följa stockholmsligan 3,5 Clique och deras nya webserie ”3,5 Clique: In the Polo Lounge” på Transition. Grabbarna kommer shredda runt i Sverige med Hammarbybacken som bas och leverera åkning utan dess like. Inget du vill missa!

G The Signature W projekt med Vans. Kalle låter även hälsa att en ny säsong tillsammans med Pirate Movie Productions finns med i säsongsplanerna.

Husky WG

Jesper Tjäder

Och just Kalle Ohlson aka K.O håller i skrivande stund på att snickra ihop ”Blue Parks Kids Tour” för denna säsongen! De kommer att hållas stopp runt om i Sverige, nytt för i år blir Skellefteå, sen även Oslo, Helsingfors och Österrike! En öppen final med 3 dagars camp kommer att hållas den 27-29 mars i Kläppen! För att inte missa några nyheter, erbjudanden eller event föreslår vi att du signar upp dig på vårt nyhetsbrev. Du anmäler dig på transition.se/newsletter. Tack för att du pushar oss!

Matilda

ProDown WG

Rapapor

Olof Larsson

Just nu pågår inspelningen av Björnströmsligans nya helårsprojekt "Quattro Stagioni". Det kommer att innehålla bland annat jakt, fiske, och snowboardåkning, sett ur livsnjutarens perspektiv.

Carro Degardh har börjat svänga för fullt med en ny shape under fötterna. Hon jobbar numera med officiella hashtaggen #carrocarving

Dela och vinn!

Erik "Kire" Karlssons ögon kommer i vinter prydas av Spektrum-goggles, då han är senaste nyförvärvet på teamet.

William Cramp har köpt biljetter till Summerburst. Han peppar för fullt med Tiesto i lurarna på försäsongens ishalls-sessions.

Fota din kombibild, ladda upp på Instagram, tagga med #minkombihandske

Just som vi trodde att Kalle Ohlson lämnat nomad-livet och bosatt sig för gott i Stockholms förorts trygga famn ska han ut och ränna igen. Vintern startar uppe i norr tillsammans med bland andra Sami Luhtanen och Will Smith där de ska filma

Behöver du nya jeans eller en ny fräsch Paradise Hotel-look så glid in till Anderas Axelsson som numera säljer blekta jeans och urringade tee’s på JC i Östersund. En skön kontrast till Andreas planerade splitboard-missions senare i vinter.

The Fingerm itt er GTX The Snow Ripp

orts.com www.kombisp

Vinster:

1:a pris: En resa för två till alperna! Varje vecka kommer vi även att dela ut delvinster i form av kombiprodukter. Tävlingen pågår mellan november 2014 och mars 2015. För att delta i tävlingen måste du ha ett öppet Instagramkonto så att vi kan se din bild. Mer info på www.kombigloves.se

Foto daniel bernstål

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

RIDERS NOA, VIKTOR, GEORGE, CAROLINE, ALEX PHOTO DANIEL RÖNNBÄCK SALOMON TEAMSHOOT

KLÄPPEN SKI RESORT EST. 1982 SWEDEN WWW.KLAPPEN.SE

Foto carl hall

Overkligt, men verkligt Tove Holmgren

Att hamna i en overklig värld är inte långt borta från verkligheten. En tanke, en vilja, en inte alltför fullproppad spargris att knacka sönder och en flygresa senare, kan räcka för att hamna just där, bortom det vanliga. Jag har just kommit hem till Sverige igen efter två månader i Indonesien tillsammans med ett gäng härliga vänner. Vi har rest runt på våra moppar, jagat vågor och upplevt den indonesiska kulturen runt omkring öarna. Det första jag gjorde då jag landade på Bali var att köpa en surfbräda och hyra en moppe som jag döpte till "The black old monkey" (trög, slö och ibland omöjlig att starta). Sen var det bara att leva i en av de drömmar som jag så länge längtat efter. Jag ville lära mig surfa och jag ville för en gångs skull tillbringa en längre tid i ett varmt och soligt land, ett paradis. Fokusera på något annat under en tid. Visst har det varit lite konstigt att det hemma i Sverige har pågått snowboardförberedelser och filmpremiärer för fullt och jag har missat alltihop för första gången på flera år. Men allt finns kvar och de sociala medierna har hållit mig uppdaterad. Efter fyra veckor i värmen insåg jag att tiden i paradiset inte skulle räcka till så jag förlängde min vistelse ytterligare tio dagar. Öronproblem, infekterade sår, brännskador från den gamla apan (moppen), bali-belly (annan bakteriekultur kan göra att saker och ting lämnar kroppen snabbt från två ställen. Samtidigt), och så vidare hade jag inte räknat in i mina sex indonesienveckor.

Johan Sunde, 19721201-20150117 Det är inte alla människor man kommer ihåg när man träffade dem, men jag är säker på att de flesta minns när de mötte dig Johan. Ditt oändliga pepp och energi är något som definierat dig och det har alltid varit gott oavsett situation, det är något de flesta människor avundas. Alltid en hjälpande hand över, ett hjärtligt spratt på gång eller goda råd. Att njuta av livet var något du tog till max och du var inte rädd för att pröva nya saker. Din plats i vår scen är tom nu men du lämnar en anda att minnas efter dig. Du kommer alltid finnas kvar i hjärtat hos oss som hade förmånen att kalla dig vår kompis. I vinter ska vi åka snowboard i bar överkropp och tweaka järnet i din ära Johan. Vila i frid vår vän!

I'm getting there, med surfen, men att känna sig säker och bekväm i vattnet tar sin tid. En vän från Australien sa till mig i början av min resa, när jag förklarade att havet håller på att "bossa runt" med mig när jag ska fånga vågorna: "The wave is always the boss, you just have to become a friend with it." Det är precis vad jag har försökt göra och vi närmar oss varandra mer och mer. 6 veckor är inte tillräckligt, det tar lång tid innan vi kan föra ett flytande samtal på våra olika språk men jag Älskar känslan då allt fungerar. En annan surfveteran från Sydafrika sa till mig att det tar mer än en hel livstid att lära känna havet och det enda som tar dig närmare är att tillbringa så mycket tid du kan i vattnet och på brädan. Betrakta, känna, läsa, lyssna och bli ett med havet och vågen. Jag fascineras av de personer som har havet som sin bästa vän. Det är något lugn som infinner sig hos alla energiska surfsjälar när de sitter på lineup ute i vattnet och läser havet som en öppen bok. De lever, i den för mig overkliga världen, men för dem är den verklighet och jag lovar att det inte var sista gången som jag levde i paradiset. Men, nu är jag tillbaka i Stockholm. Tillbaka till den verkligheten jag lever i nu och allt vad det innebär. De underbara känslor och upplevelser jag har varit med om under dessa veckor får bli till magiska minnen tillsvidare eftersom en ny vinter står och bankar på dörren och jag tror att jag är redo att släppa in den, för ett tag i alla fall.

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Kära eventbyrå Emma Fastesson Lindgren

Mitt namn är Emma Fastesson Lindgren och jag skriver detta brev för att få saker klargjorda angående det event som inföll under Lucia-helgen 2014. Under många år har tävlingen som genomförts runt den 13 december varit av stor betydelse för Sveriges skateboardscen. Tävlingen har blivit arrangerad i både norr och söder och varje gång med runt 100 deltagare, detta är mycket imponerande. De senaste åren har tävligen växt parallellt med Sveriges skateboardutveckling. Till exempel tävling flyttade efter många år i Karlstad till huvudstaden Stockholm, vilket har lett till att det nu tävlas på en större yta. Svenska skateboardscen har på senare tid fått se fler skejtare från Sverige i internationellt ljus, så som till exempel Oskar Rozenberg Hallberg och Sarah Meurle. Och inte nog med det har ett svenskt företag, Polar Skate Co., blivit utsett till det bästa företaget två år i rad på Kingpin Magazine. Men finns det verkligen ett samband mellan tävlingen runt Lucia och Sveriges utveckling? Jag skulle absolut vilja säga att det finns ett samband, det finns det alltid. Men är det för det bättre eller för det sämre? Tyvärr måsta jag säga att det bidrar till det sämre. Jag vet mycket väl att detta är ett stort ställningstagande och att det kan uppfattas som ”biffigt”, men detta är vad jag tycker.

Pipa - Tjuvjakt, Organismen Voodoo Child - Jimi Hendrix Space Oddity - David Bowie Cosmic Dancer - T.Rex F***K The Police - N.W.A. Floyd The Barber - Nirvana So Fresh, So Clean - Outkast Love Her Madly - The Doors

Massakern välkomnar alla i from av fri anmälningsavgift så tar vår kära Lucia 150 kr. Som tidigare nämnt är det runt 100 deltagare, 100X150= 15 000. Utöver detta finns sponsorer så som ”läskedrycker”, alltså företag som pumpar in pengar. Så vart går dessa pengarna? Självfallet går en del till prispengar, hyra av lokal samt ersättning för näringsidkare (företaget) vilket är fullkomligt rimligt. Det som inte är rimligt är allt snack om pengarna, alltså hela mitt förra stycke. Hur kommer det sig att när denna tävlingen uppenbarar sig diskuterar man endast affärer och pengar. Kanske är det för att anmälningsavgiften är på 150 kr. Ja det är sant, att vara med i tävlingen kostar lika mycket som 5 skatesession på Bryggeriet Skatepark, 7,5 falafel (Malmöpriser) eller oändligt många anmälningsavgifter för att få vara med i Get Set Go!. På tal om Get Set Go! Hur kommer det säg att en av Sveriges största tävlingar inte har någon indikation av att hjälpa till eller värna om jämställdhet. Det är ingen rymdforskning att förstå att tjejer är speciellt utsatta inom skateboardvärlden, det är inte heller någon stor upptäckt att Sverige och världen behöver fler kvinnliga utövare för att kunna utvecklas både genom försäljningssiffror och skatemässigt. Så varför väljer denna anrika tävling att inte främja jämställdheten genom till exempel en egen division som Bryggeriet Street hade? Kanske är det just för att den är Sveriges äldsta skateboardtävling... Inte mycket för förändring där.

Emma Fastesson Lindgren har varit aktiv i den svenska skateboardscenen sedan 2007. Hon har bland annat drivit och utvecklat webb-serien SLash Teve. Förutom skate inom landet har hon topplacerat sig i internationella tävlingar runt om i Europa. För tillfället är hon rankad 12 i världen.

Samtidigt som tävlingar som Betongcupen och Maskerad

STREET, MINI, POOL, VERT OCH EN GRYM SKATESHOP

WWW.STOCKHOLMSKATEPARK.COM

alexander lorén skickar soliga hälsningar från cali Efter att ha bott i L.A de senaste fem månader har jag fått uppleva sjukt mycket nytt. Jag har stött på massa sköna nya människor, skatat sjukt bra spots/parker, ätit onyttig men god mat och fått känna på hur det är att leva utan föräldrarna, haha. Jag älskar livstilen här i Kalifornien, första gången jag kom hit år 2009 kände jag direkt att det var något för mig. Det fina vädret, alla perfekta spots och parker, all mat, stränderna och festerna... Och såklart alla besök på In-N-Out (det kan jag inte glömma). Haha. Allt det där kändes så perfekt för mig, och nu bor jag här. Känns overkligt. Jag skatar varje dag. Till nästa år planerar jag att få ihop tillräckligt med footage till en Cali-part. Det är mitt nyårslöfte!

Foto Ryan Scardigli

STOKIFY med Tor Lundström Tor Lundström har ofta musik i sin närhet. Det spelar ingen roll om han festar, laddar upp inför Air & Style eller reser världen över för att spela in nya avsnitt av ”Beyond Medals”. Här bjuder han på sin egen Stokify med låtar och artister han lyssnar på just nu.

Foto GÖSTA FRIES

Vi följer @damaspirit För din dagliga dos av kärlek, inspiration och magi föreslår vi att du börjar följa Damaspirit på Instagram. Du lär inte bli besviken!

TÅLAMOD Evelina Nilsson

Jag och Julia står sida vid sida i startblocket. Regnet piskar oss i ansiktet, jag känner mig ganska stark. Sjukt Laddad. Klara, Färdiga, GÅ! Joel och Markus ger oss startkommandot. Det känns som att jag har ett litet övertag för Julia måste springa genom den stora vattenpölen. Efter bara några steg känner jag hur det hugger till i baksidan, jag saktar ned och stannar. "Det kanske bara är lite kramp" säger de andra tröstande. "Ta ett varv så kommer det nog gå över". Jag tar ett varv runt planen men smärtan kommer inte försvinna så enkelt. Jag går ner till våra gamla puckelpisttränare och som tur är så finns sjukgymnasten på plats för att linda mitt ben. Det jag trodde skulle vara över på några dagar har nu tagit mig tre månader och det är fortfarande inte bra, det blir bättre och jag tänker på mina positiva framsteg. Men det är inte alltid lätt att ha tålamod och det är något väldigt lärorikt. Jag tycker nog oftast att jag har en bra plan, men ibland går saker och ting inte riktigt som jag tänkt mig och då gäller det att kunna släppa på dåliga tankar och se de som faktiskt är bra. Tålamod är något min höst fått handla om. Det spelar ingen roll vad alla andra gör och kan göra. Det som spelar roll är var du är någonstans och vad du väljer att göra med din tid. Jag tror att detta är bra för mig, lära mig min kropps signaler. Man kan inte alltid bara köra på. Det gäller att lyssna och känna. Även om det inte var en stor skada blev det en liten läxa för mig och under denna tid har jag mediterat och yogat ännu mer. Men jag har fått komma på nya övningar till en början. För att sedan bli starkare och starkare. Jag vet nu lite mer om mig själv och vad som är viktigt för mig för att jag ska må bra i kropp och själ. Än en gång, meditation och yoga. Släppa dåliga energier och fokusera på nuet och det som är bra. Alltid känna kärleken. Jag har hittat inspirationen från nya platser. Att hitta sin balans, inte drabbas av panik och stress om vi möter hinder utan se det som en möjlighet att lära. Vi är precis där vi ska vara och genom att göra medvetna val kommer vi utvecklas. The force is strong in you...

INSTAGRAM @TRANSITION

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

FEBURARY 1ST—MARCH 10TH

#BURNTEAMBATTLE

PRESENTS

Åkare henrik windstedt Plats Kiroro, japan Foto oskar enander

Lindbergs life Wille Lindberg har värmt upp inför säsongen med att blanda drinkar i Hossegor, samt gjort kissande hunden i Indien. Mer om det i hans krönika på sidan 80.

down under Alexander de La Torre har äntligen funnit kärleken och gjort en “Rolf Nylinder” och dragit till Australien över vintern. Dock har Alex lovat att komma hem till Sverige, lagom till Banked Slalom i Riksgränsen i vår.

BURN IS A TRADEMARK OF THE COCA-COLA COMPANY. @ 2015 THE COCA-COLA COMPANY.

Följ @transitionmagazine Ett Instagramkonto för alla brädfrälsta där ute, oavsett om du går igång på pow, betong eller green room action.

BATTLE

De nationella tourerna, Swedish Slopestyle Tour (SST) och Swedish Snowboard Series (SSS), utvecklas inför säsongen 14/15. Efter tre säsonger får hela konceptet nu ett lyft tack vare samarbetspartners som vill vara med att bygga sporterna. Säsongens stopp hittar du på transition.se/sst-sss-1415

Foto kristofer fahlgren

Jag gjorde en ganska spontan resa till Japan tillsammans med Henrik Windstedt, Matilda Rapaport och Johan Jonsson. Det var för första gången i Japan för mig och Matilda och vi bokade biljetterna cirka 7 dagar innan vi reste iväg på grund av att snöläget var så bra. Den här dagen snöade det och blåste så hårt att liftarna var stängda i resorten Kiroro. Vår lokala guide visade oss då ett spot längs med vägen där vi kunde droppa in precis bredvid vägen och sen ta bilen upp längs med serpentinvägarna igen. Att plåta i snöstorm ställde till det en del för mig men snön var fantastiskt torr och lätt. Henke har rutin på Japan och han kör på ett sätt som är väldigt tacksamt att plåta då det alltid ser lätt och lekfullt ut när han kör.

THE TEAM

skidor

cover story

Henrik Harlaut och Phil Casabon kommer hålla andra upplagan av B&E Iventational i franska Les Arcs den 12-13 mars, 2015. De lovar att coursen kommer vara än mer innovativ och kreativ än förra året och enlig E-Dollo själv ska den likna en riktigt fet skatepark. Håll ögonen öppna efter mer info på transition.se Det ryktas om att fotografen Markus Alatalo är på väg att starta sin egen kaffeservering i Björkliden. Kafé Mackelattiato ska den tydligen heta. Oscar Wester fick en fin sponsorjulklapp i slutet av 2014. Han blev nämligen upplockad av Red Bull och får därmed dela stall med bland andra Jesper Tjäder, Jon Olsson och Henke Windstedt! Tom-Oliver Hedvall har blivit ett med naturen och tagit vildmarksexamen! Redaktionen gratulerar och lägger in ett ”Tjing pax” för att ha T-O som guide på vårt nästa backcountrymission. Kaj Zachrissons ädla dreadlocks är ett minne blott. Vi vet inte varför Kajan beslutade sig för att klippa locksen, men har en känsla av att hjälmen kommer sitta lite bättre i vinter. Nu får alla dread-lovers börja hänga efter Herr Harlaut istället. Evelina Nilsson kommer köra på nya fina lagg den kommande vintern. Hon har nämligen bytt stall till Fischer. Efter att Armada använde sig av Metallica-låten ”Welcome Home

(Sanitarium)” i Kim Bobergs part i ”Oil & Water” har ryktet börjat florera om en colab-skida med hårdrockslegenderna. Lär ju bli något att lägga vantarna på!

SWEDISH QUALIFICATION MORE INFO ON TRANSITION.SE/BURNTEAMBATTLE

The Team Battle presented by burn gathers some of the best snowboard teams in Scandinavia. We invite riders to Hafjell & Kvitfjell from March 19th-22th to shred

in a contest friendly format and have fun — on and off the mountain. For more information on how you can participate, visit transition.se/burnteambattle.

Photo: Torgeir Nygård

Saker & Ting i vinter

Adidas

The Blauvelt 3199:-

Adidas

Vivarium Lightweight 599:-

kombi

the fingermitt 449:-

SALOMON

Äntligen vinter. Årstiden som för många är årets absolut roligaste. Men också kallaste. För göra valet så svårt för oss själva ställer vi några kriterier på vår snögarderob. Det ska vara snyggt, varmt och funktionellt. Inte alltid den lättaste kombinationen. Ska du dessutom välja ut hårdvara blir det ju svårare än att ta sig igenom någon av Fjodor Dostojevskij’s tegelstenar. Här är några tips från redaktionen på sådant som vi själva är stokade på.

Launch Fat Lace STR8JKT 2199:-

The North Face Free Thinker Jkt, 4999:Här har vi en skaljacka som är vattentät, ventilerande och slitstark. Tekniskt tillverkad i 3-lagers revtålig Gore-Tex Pro material. I övrigt har den hälmkompatibel och justerbar huva, vattentäta dragkedjor på hela jackan, och både ärmslut och nederkant är reglerbara. Funkar för såväl fjäll som stora berg. Adidas Snowboarding Vivarium Lightweight, 599:Miljösnäll underställströja från Adidas Snowboarding som garanterat kommer hålla kroppen varm i vinter. Grym funktion då den görs i ett fukttransporterande och snabbtorkande så kallat ”Climalite-material”. kombi The Fingermitt, 449:Varm, vattentät tumvante med bekväm fingervante invändigt. Gör i funktionsmaterialet Waterguard som gör den vattentät med mycket god andningsfunktion. Anon WM1, 1999:Med dessa Anon-goggles medföljer ”Magna-Tech” som gör det enklare än någonsin att byta lins, med hjälp av magneter. Modellen WM1 är Anons nya dammodell med minskad höjd på ramen för bättre passform.

Volcom Velocity 2299:-

TRANSITION CREW NECK 399:-

MIZU

mizu m8 199:-

the north face Free Thinker Jkt 4999:-

Adidas Snowboarding The Blauvelt, 3199:Förra årets favorit från Adidas Snowboarding i ny tappning. Kommer med funktioner som bland annat speed lace, active hgeel harness som håller hälen på plats, gjuten fotbädd och värmeformbar innersko. Mizu Mizu M8, 199:Mizu betyder vatten på japanska och dessa vattenflaskor är tillverkade av 100%, superstarkt, återvunnet aluminium. Finns i flera olika färger.

Electric EG2 hemp 1699:-

26 TRANSITION 5-2014

Nike SB

Eric Koston Mid Warmth 1000:-

Anon WM1 1999:-

Stitch N Stones SnS x Transition Collab 299:-

med andningsförmåga, v-science 2-vägs stretch och tejpade sömmar. Under varmare dagar kan du öppna den nätfodrade ventilationen för att kyla ner dig. Nike SB Eric Koston Mid Warmth, 1000:En klassisk Koston-sko, men snäppet varmare. Själva skon är i ull-textil, vilket gör att du inte lär frysa i vinter. I och med att skon är semi-hög ger den bra stabilitet och dess gummisula ger bra flexibilitet. Sen är ju renarna på hälen en sjukt clean detalj! Electric EG2 hemp, 1699:Electrics EG2 hemp erbjuder mindre ram och en överdimensionerad lins som gör att du får ett riktigt stort synfält i backen. Bra ventilation med ”Frame Ventilation System” gör att du slipper imma på lins, samt tårande ögon. TRANSITION Crew neck, 399:Vinterns mysigaste crew neck med TRNSTN-logo. Blir inte mycket cleanare än så här. 90% bomull, 10% polyester och du hittar den på transition.tictail.com salomon snowboards Launch Fat Lace STR8JKT, 2199:Boots från Salomon med avancerat men lättmanövrerat snörningssystem och STR8JKT-häl vilket ger fantastiskt bra grepp om hela foten. Har även antibaktieriell fotbädd som ökar fotens blodcirkulation. Stitch N Stones SnS x Transition Colab, 299 SEK Årets fetaste colab står vi på Transition för, tillsammans med Stitch N Stones. Grym beanie, gjord i Sverige med medvetet tänk kring hållbar utveckling, med ”uggle-patch”. Finns att köpa i vår shop på transition.tictail.com och då ingår även en prenumeration av Transition.

Volcom Velocity, 2299:Färgstarkt funkar! Denna damjacka från Volcom har hög vattentäthet, god andningsförmåga, pälsfodrad body, v-science ventilationssystem

Saker & Ting i vinter

Burton Fish 6199:-

Burton

Riglet Board 699:-

Burton

Riglet Board 699:-

O’Neill

Jones 3L Shell 4500:-

så länge du har midjedjupt puder kommer det här vara din allra bästa vän i vinter. Nämnde vi att Terje Håkonson har ett finger med i spelet när det kommer till produktionen av denna skönhet?

BURTON Riglet Board, 699:Riglet Board från Burton är ett riktigt bra alternativ för barn att lära sig åka på. Med den inbyggda riglet reel (dragtrissan), den säkra stålkantsfria konstruktionen, och greppiga EVA foot ytan, kan barn snabbt utveckla de grundläggande färdigheterna var som helst medan du drar dem över vilken som helst yta med lägre friktion. Brädan har inserts när det är dags att montera dit bindningarna för att ta nästa steg. Burton Cartel, 2399:En av Burtons mest klassiska bindinga, Cartel, håller fortfarande en riktigt hög klass. Medelhård flex och försedd med bakkappan SingleComponent Canted Living Hinge som ger minskad vikt och möjligheten att justera lutning och rotation. Burton Fish, 6199:Be extra mycket att Kung Bore ska göra ett besök där du bor, så kanske du kan dra ut på fisketrip med denna guldklimp från Burton. Så länge du har midjedjupt puder kommer det här vara din allra bästa vän i vinter. Nämnde vi att Terje Håkonson har ett finger med i spelet när det kommer till produktionen av denna skönhet?

THE NORTH FACE

Nike SB

28 TRANSITION 5-2014

TRANSITION 5-PANEL 249:-

TRANSITION 5-panel, 249:Transitions egna 5-panel är här! Snygg, svart tygkeps med vit "Keep Pushin'-patch". Lägg vantarna på denna skönhet till huvudbonad idag! Du hittar den på transition.tictail.com THE NORTH FACE Under Helmet Balaclava mask, 349:Det perfekta skyddet mod kyla och vind. Sitter som en smäck under hjälmen. Materialet HyActice har en ihålig kärna vilket ger effektiv isolering mot kyla samt en god fuktspridande förmåga. Ansiktsdelen är av typ "on-off" så du kan snabbt bara vika undan den. Meshpaneler vid mun och öron för bättre andning och hörsel. Nacken förstärkt för ytterligare värme.

Nike SB Blazer Low GT, 900:Grant Taylors pro model sko är äntligen här. Sjukt clean 70-talskänsla med influenser från basket. Mockaskon ska ge grym brädkänsla och har vulkaniserad sula. Finns i både den här grön-grå färgen och i svart.

Under Helmet Balaclava mask 349:-

Blazer Low GT 900:-

Volcom L-Pant, 3199:Byxa med Gore-Tex-skal och Recco recovery system. Skalet tillsammans med tejpade sömmar och vattenavvisande dragkedjor håller dig garanterat torr. Materialet av 100% nylon och den tredubbla förstärkningen av sätessömmarna gör att de håller de mest äventyrliga backcountry-resorna.

Burton Cartel 2399:-

Volcom L-Pant 3199:-

O’Neill Jones 3L Shell, 4500:Grym jacka från O’Neill, gjord i återvunnet material som är framtagen tillsammans med freeride-esset Jeremy Jones. Håller bra mot väta och har en bra andningsförmåga.

FÖRST & FRÄMST Max Jonérs

180 safety grab. TEXT Viktor josefsson FOTO Daniel bernstål

Första starka minnet? – Första minnet från livet eller skidor? Jag tar givetvis något med skidor. Första skidminnet som alltid finns starkt kvar måste vara första backflipen i Lofsdalens skogar. En sprättig kick som var näst intill omöjlig att göra något annat än backflip i, haha! Första gången du åkte skidor? – Första gången jag åkte skidor vet jag inte exakt. Men det jag vet är att jag stod mellan pappas ben och var någonstans kring 3 år. Första förebild? – Förebilderna har varit många. I skidbacken hemma i Jarse var det nog bröderna Adam & Niko Persson med Johan Kristoffers i spetsen. Sen så tyckte man även att Nisse Arvidsson var jävligt cool trots att han stod på brädan istället. Första du gör när du stiger upp på morgonen? – Börjar med att bli irriterad på mina 20 alarm som jag ställer på mobilen. Men när jag har stängt av dem scrollar jag Instagram halvsovandes påväg mot köket för en slurk yoghurt direkt ur förpackningen.

ax Jonérs är svärmorsdrömmen som strålar stil så fort han får på sig skidorna och öser loss i parken. Att han även har en välfylld trickpåse vet väl vem som helst som någonsin satt sin fot i Järvsöbacken. I hans första intervju i Transition snackar vi förebilder, dansbandsdängor, peppen på att fylla 18 och mycket mer.

En seger utanför skidåkning lär typ vara när jag haffade snyggaste tjejen i klassen!

Första trick du värmer upp med inför en session i parken? – Jag börjar alltid med ungefär 2-3 åk helt straight air i hoppen. Sen brukar cork 3 och 5 vara stabila och sköna trick att bli varm i kläderna med. Men det kan variera mycket beroende på hur hemma jag känner mig i parken. Men är det i till exempel Kläppen där jag åker typ 4 dagar i veckan under vintern så är det 2-3 straight airs i hoppen, lite flow genom railsen sen brukar man vara varm och taggad igen. Första person du ringer när du ska ut och jibba? – Är jag hemma i Järvsö åker jag oftast upp utan att ringa någon. Det är alltid någon polare där som man kan shredda med. Men är det någon jag ringer oftare så är det Erik Hansson eller Albin Nilzon. Sen när jag är i Malung/Sälen vilket jag är 86% av vintern så blir det inte så mycket ringa, eftersom jag är sambo med Hugo Burvall. Första person du ringer när du hamnat i knipa? – Hamnar jag i knipa så ringer jag Erik Hansson direkt. Vi klickade direkt för typ 4-5 år sedan och har varit best buddies sen dess.

30 TRANSITION 5-2014

Första skidrulle du skulle rekommendera? – Riktigt svårt faktiskt. Måste jag välja en enda så blir det en klassiker som alltid kommer vara bra; ”Every Day Is A Saturday” av Poor Boyz Production. Första låt du startar festen med? – 11 23 22 - Roosarna. Dansbandsdänga som farsan skrev och sjöng back in the days! Första du kommer göra när du fyller 18? – Hoppas på att jag får en bil. Får jag inte det så blir det antagligen 1 eller 24 kalla öl. Första riktiga seger i livet? – Har väl varit segrar på olika sätt. På skidor var det antagligen då jag för första gången vann en big air-tävling i Järvsö som junior. En seger utanför skidåkning lär typ vara när jag haffade snyggaste tjejen i klassen i grundskolan, haha! Första sponsor? – O'Neill. Tror det var 2011/12. Och de har varit grymma och trogna sedan dess. Något jag värdesätter otroligt mycket. Första du skulle göra om du fick 10 miljoner? – Damn. Jag skulle nog kunna få hybris och köpa en bil för hälften av pengarna direkt. Men annars skulle det förmodligen bli en stuga i Colorado någonstans! Första skidresan utomlands? – Om Norge räknas som utomlands var det Folgefonna. Annars nu i höstas med några från skolan en vecka i Hintertux, Österrike. Bättre säsongsstart kan man inte få. Bra park tills den blev översnöad och man blev frälst av puder och stålande sol. Första tävling du var med i? – Jarse Big Air. Året kommer jag dock inte ihåg men minns att jag slängde mig på något som jag nu vet liknade en bio 720 men som då inte var något annat än spin to win, till ryggen… Så avslutar du din första intervju i Transition: – Den avslutas på det sättet att jag tackar alla för supporten föregående säsong. Sedan tackar jag alla för det fortsatta stödet och hoppas på att jag överlever ännu en säsong utan någon större skada på kroppen + att jag är singel och en svärmorsdröm.

Nödvändigheter Filippa Ring

FOTO anders neuman

ilippa Ring är en tjej som är galet taggad på att åka skidor, oavsett väder och typ av åkning. Helst åker hon park i Mammoth och Breckenridge eller puder i Verbier eller Japan. Så länge det är kul är Filippa game. Hon är ofta på resande fot och spenderar otaliga nätter i stugor och hotellrum. Därför är det viktigt att hon vet precis vilket typ gear hon ska ha med sig i sin skibag. Det här är Filippas nödvändigheter.

Mössa Röjk Superwear Ribber beanie Favoritmössan man kan ha till allt, varm, skön och snygg! Hjälm Sweet Protection Igniter MIPS För mig är det viktiga att ha en hjälm som är skön och sitter bra på huvudet, det gör denna. Ett plus för MIPS teknologin, som känns extra säkert. Goggels Salomon Xmax Bekväma, med stort synfält och superlätta att byta lins på. Ställ Salomon Soulquest BC GTX 3L Jacket & Pant W Ett skalställ perfekt för friåkning. Lätt, rörlig passform, i GoreTex, med bra fickor och ventilation. Designen och utseendet är så klart viktigt på ett ställ tycker jag, där förtydligar man sin stil. De här är snyggt och feminint, jag gillar det. Skidor Salomon Rockette Mina absoluta favoritskidor för friåkning! Trots sin maffiga storlek och bredd är de lättåkta och roliga. Jag är bästa vän med dessa en dag i ett hårt tväråvalv likväl som en höftdjup puderdag i Japan. Salomon NFX Lab En parkskida, inga konstigheter eller överraskningar. Stabil och lätt att samarbeta med tycker jag. Stavar Salomon Q Vario Carbon (svart/gula) Teleskopstavar är smidigt att ha då längden på stavarna kan underlätta/ försvåra i olika typer av underlag och situationer. Dessa är i kolfiber med ett förlängt handgrepp så det är skönt att hålla längre ner på staven när man till exempel går på skrå.

Väska Salomon Quest 20 ABS kompatibel När jag friåker är den lagom stor för lavinutrustning, vatten och något extraplagg. Ansluter ABS "ryggdel" med enkel dragkedjeanslutning. Bra stroppar och spännen att sätta fast skidorna på, gör livet på berget lite lättare. En parkdag kopplar jag ur ABS systemet, då är den lättare och mindre stöldbegärlig så jag kan ha lunch/ vatten/extrakläder liggandes vid exempelvis liften. Ryggskydd Salomon Flexcell Women Jag kör alltid med ryggskydd, märker den knappt. Handskar Salomon Native Mitten Varma tumvantar i följsamt läder, som de flesta tjejer är jag frusen av mig och älskar varma handskar utan att de får vara klumpiga. Pjäxor Salomon Ghost FS 80 Pjäxan utgör mycket av känslan. Jag gillar att jag kan ha samma pjäxa i både parken och offpisten! Underställ Röjk Superwear Primaloft SuperBase Sweater och Shortlongs En unik, genomtänkt och prisad blandning av marinoull och primaloftpolyester som är riktigt varmt trots sin tunnhet. Mitt favoritunderställ jag "bor" i halva året. Strumpor Röjk Superwear PrimaLoft Skier Light-weight Jag har mycket favoriter med mig. Här är en till; mina favoritstrumpor! Varma, tunna och med bra passform så att det inte knölar i pjäxan.

Salomon Brigade (svart/orangea) Har jag i parken, korta, lätta, skönt grepp.

32 TRANSITION 5-2014

TRANSITION 5-2014

Måns Hedberg söker efter sanningen i Tendans täta björkskog.

FOTO lucas nilsson TEXT viktor josefsson

nowboarddevisen att ha kul med polarna har fått en ny innebörd i Funäsfjällens skogar. Innebörden heter Foxtrout Snowboards och kan betyda en förändring i den trygga värld vi kallar för den svenska snowboardscenen. Bakom Foxtrout hittar vi Jonas Wilhelmson och Alexander Davidsson. Vi har frågat ut dem om utforskarglädje och kreativitetsskapande.

SNOWBOARD Allt började med överblivet material i form av glasfiber och plast från ett båtbygge. Det fortsatte i Funäsfjällens täta, flacka skog som prytts av mängder av lössnö. Resten är, som vi säger, historia. Ett nytt kapitel i den svenska snowboardscenen om du så vill. Det var nämligen starten på Foxtrout Snowboards. Handgjorda snowboards med smått unik design som flyter fram majestätiskt på det vita guldet. Jonas Wilhelmson och Alexander Davidsson som är grundarna till Foxtrout berättar här om sina storslagna planer för sitt hjärtebarn och hur processen faktiskt går till när man skapar sitt egna, unika puderspett. Berätta om grunden till Foxtrout. J: – Det var Alex som sågade ut en snowboard från en plywoodskiva. Brädan saknade nos och var helt platt, hehe. Men så tog han med den till Ramis och åkte på den i pudret, vilket vi tyckte var rätt lustigt. Efter det började vi bygga fler så kallade ghetto-boards. Det är så sjukt att man kan åka på nästan vad som helst när det är pow.

Alex slipar kanterna, if you need steeledges you spin to much.

A: – Jag hade ju sett Springbreak Snowboards första brädor och tyckte att det såg jävligt fett ut. Sen föll det sig ganska naturligt när jag och min bror skulle bygga en båt hemma på tomten och så blev det lite plast och glasfibrer över från det. Så då tog jag till vara på det och byggde den första brädan av en helt platt plywood-skiva. Sen testade jag den på försäsongen i Ramis och det funkade svinbra.

What goes up... must come down.

Hur går processen till när ni gör nya brädor? J: – Hittills har vi bara sågat ut en plywood till en något så när liknande snowboard till formen. De första brädorna vi gjorde var inte ens slipade med sandpapper i kanterna, utan täljda med kniv. När du har en form får du blöta brädan och försöka böja nosen, så att du kan surfa i snön. Det roliga är att den går mycket snabbare än en vanlig bräda förutsatt att det är ganska platt och mycket snö. Brädan flyter liksom ovanpå snön på ett helt annat sätt än traditionella snowboards, vilket gör att man inte tappar fart.

Jonas Slashin to cash in.

A: – Vi använder oss av mellan 9-12 millimeters plywood som vi blöter och pressar upp nos och tail med hjälp av en plankbit och några tvingar. När den har torkat brukar vi plasta in den i polyester och lite glasfiber på undersidan för att få en hal base. Sen är det klart för att köra.

SNOWBOARD

Vi sågar ut dem med sticksåg för hand. Så ingen är den andra lik. Vi ritar på brädan och sågar efter det. Asymmetriskt och äkta!

Alex böjer nose, mallar är för massproduktion.

Jonas pokin and tokin.

Vad skulle ni säga är största skillnaden mellan en Foxtrout och en vanlig snowboard? J: – Måtten skiljer ju sig avsevärt. Den jag brukar köra på är 34 centimeter i nosen och 23 bak. Så det är pin tail utav bara helvete. En jättenos, haha. Det gör att man flyter sjukt bra på snön och det känns nästan som om man surfar eftersom den har en antisidskärning, precis som en surfbräda. Jag vet att Lib Tech har en liknande variant, men jag har inte testat den än. Men Foxtrout kan ju aldrig bli ett substitut för en vanlig bräda. I övrigt är det ju puder som gäller med våra brädor. Det går liksom inte att åka om det är hårt underlag. Det känns som om varje bräda är unik. Både i shape och design. J: – Ja helt klart, så är det. Vi har ingen mall eller så, haha. A: – Precis. Vi sågar ut dem med sticksåg för hand. Så ingen är den andra lik. Vi ritar på brädan och sågar efter det. Asymmetriskt och äkta! Var får ni er inspiration ifrån? J: – Alex, som startade hela den här grejen har väl hämtat inspiration från de tidiga brädorna som Springbreak Snowboards gjorde. De var ju sjukt ghetto från början. Själv började det med att jag såg att Alex bräda funkade och fick inspirationen från det. A: – Ja, Springbreak är ju förebilden. Men annars finns det ju lite olika märken som gör lite alternativa snowboards.

Föredrar du Foxtrout på en riktigt bra puderdag? J: – Det beror lite på. Är det mycket puder på ett alldeles för platt ställe skulle jag välja Foxtrout alla dagar i veckan. De är perfekta för att cruisa med. Men är det brant och bra åkning kan det nog bli svårmotiverat. A: – Ja, när det är hårt är det ju nästan helt värdelöst. Men det går ju att ta sig ner och man har kul, hehe. Men först och främst är det puder och slask som gäller för den ultimata upplevelsen. Men det är kul att åka på något som man byggt själv och det behöver inte bli så himla dyrt. Jag menar allt vi behövde var en bit plywood för att surfa lite snö.

Jonas slashin' and trashin'

Hur ska Foxtrout gå vidare den kommande säsongen? A: – Planen är ju världsherravälde och maktbegär. Det är ju det vi vill åt. Och för att ta oss dit ska vi köra vår grej och skita i allt i stort sätt. J: – Vi funderar på att börja bygga lite mer riktiga brädor. Alltså bygga en DIY-press och limma ihop belagen. Självklart utan stålkanter. För de vi bygger nu håller tyvärr inte särskilt länge. Sen kan man jobba med lite mer miljövänliga material än båtplast.

Eftersom man är peppad som man är, söker man alltid efter nya ösiga upplevelser. Foxtrout snowboards gav mig just den maffiga effekten på min åkning som jag söker. Att swischa ner för fjället i perfekt pow med Foxtrout är en spirituell upplevelse. – Måns Hedberg, Foxtrout Teamrider

TRANSITION 5-2014

Foto daniel bernstål

Vänster: Backside 180 på Island.

FOTO Sami Tuoriniemi, daniel bernstål, Cyril Müller TEXT viktor josefsson

Foto cyril müller

”Så länge jag kan komma ihåg har jag velat att snowboard ska vara en stor del av mitt liv, precis som att jag vill vara en stor del av snowboard.” Det här är historien om Kevin Bäckströms uppgång, fall och återuppståndelse. Han är snowboardsveriges svarta får och det här är hans kärleksförklaring till snowboard.

Snowboard är det största och viktigaste som finns i Kevin Bäckströms liv. Trots det kommer han inte ihåg första gången han stod på en bräda. Då var han tre år gammal och körde på en plastbräda, med specialmonterade pjäxbindningar, eftersom det inte fanns boots i hans storlek. Största förebilden var Kevins storebror som även han åkte bräda. Och utvecklingen gick snabbt när han fick hänga med de äldre grabbarna och shredda i hemmabacken i Ulricehamn. Det hela blev inte sämre av att Kevins pappa jobbade i skidbacken och byggde hopp. På så sätt fick de vara där och åka på kvällarna när backen var stängd och nöta nya trick i nypistade landningar. Att växa upp i Ulricehamn och vilja syssla med snowboard är trots allt inte helt omöjligt, trots ortens sydliga breddgrader. – Som barn är det grymt bra att växa upp i Ulricehamn, berättar Kevin. Vi hade fem minuter ut till backen och väl på plats är det små, bra hopp, rails och boxar. Perfekt när man ska lära sig. Det är nog en stor anledning till att det är så mycket kids som åker där. De pushar sig själva och varandra en hel del vilket är riktigt kul att se.

Frontside 360 i Mt. Hoods välslipade park.

Precis som att Kevin började åka snowboard tidigt, kom även sponsorerna tidigt. I just hemmabacken faktiskt. – Min första sponsor var Forum. Jag fick den när jag var 12 år. Jag höll till mycket i Juiceklubben, som är Ulricehamn Ski Centers snowboardförening. Där åkte även Fredrik Abrahamson som då jobbade med Forum i Sverige. Så han började hooka upp mig med brädor och kläder vilket var hur stort som helst. Något annat som var hur stort som helst inträffade ett år senare när Kevin var 13 år. Hans största förebild under unga år var nämligen norrmannen Mikkel Bang. Han körde för Burton, vilket Kevin också skulle komma att göra. – Ja, när jag var 13 år fick jag mitt första kontrakt med Burton Europa. Då blev det lite ändring eftersom jag fick börja följa med på lite olika resor och event. Jag såg upp väldigt mycket till Mikkel Bang på den tiden och att få shredda tillsammans med honom var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag hade ju sett alla snowboardfilmer med honom och nu fick jag åka med honom själv.

Foto cyril müller

42 TRANSITION 5-2014

Runt den här tiden körde Kevin, full av självförtroende, sitt första SM. Och det gick ju ganska så bra för att uttrycka sig milt. Han ställde upp i grenarna halfpipe, big air och slopestyle och vann samtliga. I samma veva blev han inte helt otippat upplockad av det svenska ungdomslandslaget i snowboard. Där fanns även Ludde Lejkner,

TRANSITION 5-2014

Foto cyril m체ller

Kevin bjuder upp till dans i solnedg책ngen med en cab 720, l책ngt efter att liftarna slutat g책.

Foto Sami Tuoriniemi

Foto DANIEL BERNSTÅL

SNOWBOARD

Jag vet inte vad gemene man tycker om det hela, men ärligt talat så blev jag ledsen när jag fick kicken. Jag hade drömt om OS sedan Nagano 1998. Zebbe Landmark, Johannes Skottheim och Anton Bilare. Nu, ungefär, började Kevin inse att det här var på riktigt. Att det fanns en chans att han faktiskt skulle kunna leva på att åka snowboard. Det var nu beslutet kom att satsa på snowboard till hundra procent. – Så länge jag kan komma ihåg har jag velat att snowboard ska vara en stor del av mitt liv, precis som att jag vill vara en stor del av snowboard. I och med ungdomslandslaget blev det naturligt för mig att bara ha snowboard på hjärnan, dygnet runt. Det var underbart. Och det var inte bara Kevin som hade snowboard på hjärnan större delen av dygnet. Även hans föräldrar blev väldigt involverade i snowboardsvängen och stöttade Kevin till hundra procent från dag ett när det kom till att skjutsa till tävlingar, hänga med på event utomlands och peppa honom. Bland annat peppade de honom till att söka in till det norska snowboardgymnasiet NTG i Geilo. Kevin kom in, precis som en annan västkustgrabb vid namn Tor Lundström. De båda skulle komma att bli vänner för livet. – När det blev klart att jag kom in på

46 TRANSITION 5-2014

snowboardgymnasiet i norska Geilo ringde Tor upp mig från ingenstans och sa att han också skulle bör ja där och ville kolla om vi skulle bo ihop eftersom vi båda var svenskar. Det var starten på en livslång vänskap. Men jag var väl inte jättebra i skolan. I och med mitt sponsorkontrakt med Burton reste jag väldigt mycket vilket gjorde att jag missade mycket studier. Därför gick jag bara i Geilo ett år, och bytte sen till Malung. Men efter ett år där insåg jag att det inte skulle funka, tidsmässigt, och därför hoppade jag av skolan helt.

åkare. Så man la inte direkt all sin energi på filmandet, utan främst på tävlandet.

Boardbagen blev Kevins hem, blott 16 år gammal och han reste världen runt för att medverka i olika tävlingar och event. Det här var året då han även signade med Nike Snowboarding, vilket öppnade upp en möjlighet för honom att filma vid sidan om tävlandet. – Jag fick filma med ett tyskt bolag som hette Isenseven, vilket var riktigt ball. Däremot förstod jag inte riktigt hur jag skulle göra för att få det att gå ihop. Eftersom jag tävlade så mycket blev det liksom inte så mycket tid kvar till att filma. Därför fick jag inga full parts, utan delade parts med andra

Men snart skulle Kevins planer på OS gå förlorade. Det var under vintern 2013 som det blev ramaskri i media efter att det blev känt att Kevin hade gått på strippklubb. När han sedan gick till attack mot journalister på sin blogg beslutade landslagsledningen att sparka Kevin från landslaget. Något som var tyngre för Kevin än vad många kanske tror. – Jag gjorde inte de smartaste valen i det läget. Om jag hade kunnat gå tillbaka hade jag nog skött saker och ting snyggare. Det var en del grejer som var rent ut sagt töntiga och löjliga från min sida. Man lär sig av sina

Snart fanns det mer anledning än någonsin att tävla i snowboard, då det blev klart att slopestyle skulle bli en OS-gren. Kevin som hade gått upp i ”riktiga” landslaget ingick i OS-satsningarna och det blev märkbart att det blev mer av landslag i bemärkelsen att man skulle tävla mot andra länder. Enligt Kevin själv var detta inget man hade märkt av tidigare när det fanns åkare i landslaget som enbart filmade.

SNOWBOARD

Stor backside air i Mt Hood.

Backlip i Islands januarikyla.

Foto cyril müller

Jag kommer alltid hata mig själv lite för att jag sumpade chansen att ta mig till OS, men man måste se saker från den ljusa sidan. Jag är ändå glad att det blev som det blev. misstag och det ledde till att jag fick sparken från landslaget. Jag vet inte vad gemene man tycker om det hela, men ärligt talat så blev jag ledsen när jag fick kicken. Jag hade drömt om OS sedan Nagano 1998. Då var visserligen bara halfpipe med i spelen, men det var ändå min stora dröm. Sedan jag var 12-13 år har jag haft peppande sponsorer som trott på mig i min dröm, plötsligt var den dörren stängd och låst för mig. Det var jobbigt! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag fick samtalet från landslagsledningen. Men Tor var där för mig och fick mig på bättre tankar och hoppade av landslaget i ren protest. Istället tog sig både Kevin och Tor samman och funderade på vad de skulle göra med sina snowboardkarriärer. De hade tidigare pratat om att göra sin egna webshow som skulle vara ett bakom-kulisserna-projekt om vägen till OS. De bestämde sig för att satsa på att filma för sitt eget projekt ändå, trots att grundtanken gått i spillror. Resultatet blev ”Beyond Medals”.

– Ja, det öppnades en helt ny dörr för min del. Och att få göra något med Tor kändes helt rätt! Vi hade alltid velat göra en egen webshow där vi åker snowboard och verkligen visar upp glädjen i det vi gillar allra mest. Och det är precis vad Beyond Medals går ut på. Och om det var fokus på tävlingar och att låta filmandet komma i andra hand för ett par år sedan är det helt tvärtom idag. Kevin gör kanske två tävlingar per år och dedikerar resten av sin tid till att filma. Beyond Medals går in på sin tredje säsong och det känns inte som om det kommer sluta där. – Folk gillade konceptet, vilket jag är jätteglad över. För att göra det mer intressant i säsong tre, både för oss själva och för publiken, kommer vi åka till ställen som inte så många har sett innan. Alltså försöka komma bort från park-laps i Breckenridge och göra lite mer unika saker. Därför har vi bland annat varit i Chile och filmat. Sen har vi även en plan att åka till Sotji. Ett år för sent, men bättre sent än aldrig haha.

Annars kommer jag även att filma för Danny Kass nya filmprojekt. Och framtiden? Kevin kommer fortsätta åka snowboard. Inget annat. Hela hans liv har baserats på snowboardåkning och därför känns det naturligt att det är där hans fokus ligger. – Min dröm när jag var liten var att få åka snowboard hela tiden och det är väl precis det jag gör idag. Visst är det mitt jobb, men jag ser det verkligen inte som ett arbete. Och även om jag inte kommer fortsätta tjäna pengar på snowboard innebär det verkligen inte att jag kommer sluta med det. Det är en livsstil som jag tror kommer genomsyra hela mitt liv. Jag kommer alltid hata mig själv lite för att jag sumpade chansen att ta mig till OS, men man måste se saker från den ljusa sidan. Jag är ändå glad att det blev som det blev.

TRANSITION 5-2014 Foto cyril müller

Björn i sin allra mest naturliga miljö. Bs Air på Riksgränsens backcountry.

ppväxt i Kiruna har Björn Lindgren haft Riksgränsen som hemort. Trots att han rest världen runt med sin snowboard i jakten på guldmedaljer och filmparts är det alltid till Gränsen han återvänt. En plats som betytt lite extra, ända sedan legenden Craig Kelly visade möjligheterna på dess berg i början av 90-talet. Möt Björn Lindgren. En av Riksgränsens allra starkaste profiler.

FOTO markus alatalo TEXT viktor josefsson

- riksgränsen sedan dag 1

Det var egentligen sjukt coolt att Craig Kelly kom upp till Gränsen och körde camp en vecka.

Slash-master Lindgren in action.

Har du alltid haft Riksgränsen som hemort? – Jag har alltid varit i Riksgränsen, ända sedan jag var liten. Vi hade en stuga som ligger bakom Nordfalsfjället. Där hängde man ju var och varannan helg ända tills man gick ut gymnasiet och kunde åka ännu mer bräda. Då skaffade jag och en kompis en barack som vi bodde i ett par år. Jobbade lite för att ha råd att vara i Gränsen en hel säsong, men åkte främst snowboard. Efter det skaffade jag husvagn och levde på samma vis. Så man har alltid varit i Gränsen och lär fortsätta vara det också, även om det kanske är helg-basis nu igen i och med jobb och familj. Kommer du ihåg första gången du åkte bräda? – Första gången jag åkte snowboard var våren 1991. Då hade farsan byggt en bräda åt mig och karvat ur ett par slalompjäxor som han skruvade fast på brädan som bindningar. Den gick ju att stå på, men det gick inte att svänga, så det var bara åka rakt ner.

– Sen fick jag min första riktiga bräda i december samma år, på min födelsedag. Och från att jag fick den åkte jag varje dag, tills jag skadade knät två veckor senare. Då kunde jag inte åka på ett par månader, men jag visste ändå att jag ville fortsätta med det. Vem eller vilka hade du som influenser när du växte upp? – Först och främst de som åkte i backen hemma; Erik Johansson och Niklas Haapasaari, som kallas för Happas. De är några år äldre än mig och hängde mycket uppe i Riksgränsen, främst under Kelly-campen i början på 90-talet. Det var egentligen sjukt coolt att Craig Kelly kom upp till Gränsen och körde camp en vecka, ett par vintrar i rad. Hur som helst var Erik och Happas de mest framstående i Kiruna vid den här tiden. – Sen har Terje Håkonsen alltid varit en stor förebild. Det är helt sjukt att se honom köra så galna grejer som han gör än idag. Han har ju ändå hållit på i bra många år. Han är seg helt enkelt, hehe.

52 TRANSITION 5-2014

TRANSITION 5-2014

Sad to fakie, i Norgesvängen 2003, från inspelningen av "Flavour".

Vädret är inte alltid det bästa i Riksgränsen, till skillnad från Björn.

Transition cover 2003. Feeble to fakie i Riksgränsen. Foto Anders Neuman.

När tror du Riksgränsen fick sin populäritet för snowboardåkarna? – Det var väl just i början på 90-talet de första brädåkarna hittade upp till Riksgränsen och sen brakade det loss rejält i och med att Craig Kelly kom dit. Det var nog då folk fick upp ögonen för vad det är som är så speciellt med Riksgränsen. Det vill säga att allt som finns på berget är naturliga grejor. Det är rolig åkning helt enkelt. Mycket blandad åkning. Små och stora drivor över allt. Mycket variation. Jag älskar det! Vad har du för mål med din snowboardåkning? – Mitt mål just nu är väl att kunna fortsätta åka så länge som möjligt. Och känna att man har kul när man åker och än så länge känner jag så. Det känns faktiskt nästan som att det blir roligare och roligare för varje år. Jag känner själv att jag uppskattar åkningen mer och mer nu på senare år. Åkningen är ju lite mer begränsad än den var förut. Nu har jag familj och jobb. Så det är inte så att man åker sju dagar i veckan och kan dra ut när man vill. Nu är det mer att man dra ut när det passar och möjligheten uppstår. Men det gör ju att man är så mycket mer peppad när man väl drar ut. Hur var det förut? – För tio år sedan kunde man dra ut och åka när man ville. Det blev ofta varje dag, hela dagen. Då kunde man till exempel ägna en hel dag åt att dra runt och sladda, trots att man kanske inte var så sugen. Idag kanske man är ute en halvdag när man väl är ute, men då uppskattar man varenda minut så mycket mer. Hur viktig är gemenskapen för dig när du åker? – Det är ju alltid kul att åka med andra i backen. Det är okej att åka själv

också, men det är roligare att åka med andra. Då blir man alltid mer peppad. Men det är inte så ofta jag ringer folk och frågar om de vill åka. Det är mer att jag åker upp på berget och träffar på folk spontant och åker med dem. Vad har snowboard gett dig? – Snowboard har gett mig väldigt mycket. Det har gjort att jag träffat mycket inspirerande folk och sett många vackra platser på jorden. Jag har alltid styrts av att åka snowboard. Märker man att det kommer mycket snö eller är bra förhållanden försöker man se till vara ledig den dagen och inte jobba.

Vad är din drivkraft? – Jag gillar att vara ute på berget. Du kommer upp högt, det är tyst och du har en enastående vy över alla vädersträck. Det är som när jag surfar. Även fast jag inte är jättebra på det är det alltid en speciell känsla att vara ute i naturens element. Man är ju ganska liten i de lägena. Hur ser du på utvecklingen av snowboard de senaste åren? – Ja, kollar man på utvecklingen inom slopestyle till exempel är det ju trippel corks åt alla möjliga håll som är på modet idag. Sen har hela den här urbana scenen kommit till. Den fanns ju inte förut. Jag tror även att det är mer uppdelning idag. Det är vissa som bara kör street och andra kanske bara kör tävlingar i välshapade parker.

Fs 540 nosegrab i Apelsinklyftan, 2003.

Björn trimmar skägget i den smått legendariska ”Baracken”, hans hem under nästan 10 år i Riksgränsen.

Det är svårt att vara duktig på allt idag när det kommer till snowboard. Men det kan ju också ha sin naturliga gång. Du kanske börjar med att köra tävlingar, sen går du över till att filma och efter det kanske man går mer åt friåkningshållet. Det känns som att många hamnar ute på backcountryt till slut. Precis som jag…

Håriga linjer i Alaska och Krikkan trivs som allra bäst!

Chris t i ne H ar g i n

FOTO JEREMY BERNARD TEXT viktor josefsson

löm liftsystem, manchester-pistade backar och after ski. Välkommen till Alaska där även den största känner sig liten. Christine Hargin har åkt på en drömresa där pudret och de orörda linjerna endast nås med helikopter.

I Alaska innebär storabergsåkning vekligen att man åker på riktigt STORA berg. En helt ok uppvärmining för Freeride World Tour kan man säga.

Vid tanken på vinter i Alaska föreställer sig väl de flesta mörker, is och extrem kyla. Det må också vara sant i de norra delarna, där kvicksilvret ofta går ner till minusskalans riktigt låga regioner. Särskilt i början och slutet av året. Men när våren börjar nalkas blir klimatet, likt vårt svenska, mycket behagligare. Då är tiden inne att avnjuta Nordamerikas bästa skidåkning. Heli-skiing i Alaska är en dröm för många snöfrälsta, oavsett om du tillhör världseliten eller ”bara” är en eldsjäl när det kommer till backcountry. Christine Hargin, som bland annat har ett Freeride Worl Tour-guld innanför västen, tillhör det första alternativet. Hennes dröm slog in i vintras. Det hela började med ett samtal från Eva Walkner, som Christine åkt med i alla år på världstouren. – Eva kontaktade mig och frågade om jag ville vara med på ett filmprojekt i Alaska. När jag fick frågan låg jag hemma i Stockholm och var skadad och då skulle jag sagt ja till vad som helst, haha. Men så här i retrospektiv hade jag sagt ja till en Alaska-trip när som helst. Grundtanken och arbetsnamnet för projektet kom att bli ”Exploring Alaska”. Kort sagt innebar det att Christine

skulle resa runt i Alaska tillsammans med Eva Walkner och Nadine Wallner och dokumentera sin skidåkning. Det blev Servous TV, som ligger under Red Bull Media House som blev producenter för projektet. – Vi höll på att planera i typ ett år och det fanns en del att gå igenom då det är en drömort för skidåkare. Det var mycket man ville ta reda på, vilket inte var särskilt lätt när man inte vet hur någonting funkar. Därför ringde jag runt till alla vänner och bekanta som varit i Alaska och frågade ut dem vad man skulle tänka på och vad man inte fick missa. Tidpunkten för årets resa inföll i april. Grundplanen var att de skulle vara i Alaska i en månad och för bästa möjliga förutsättningar ska man försöka sikta in sig på att komma dit från slutet av mars till slutet av april. Alaska är ganska likt Sverige på det sättet att det är mörkt tidigare på vintern och ger bättre väderförhållanden när våren börjar närma sig. Christine har sett många filmsegment från Alaska genom åren, men hade ändå inte riktigt förstått hur stora och avancerade åk det egentligen är. Det var först när hon var på plats som hon fattade grejen. Det finns hur

mycket linjer och berg som helst och i just Haines som crewet hade som bas är det främst heliskiing som gäller. – Att se vyn med oändliga berg och åk så långt ögat kan nå, från helikoptern är smått magiskt. Det som främst var nytt för mig var karaktären på bergen med dess spines och formaturen i snön. En speciell sak som skiljer sig från hemma är att snön rör på sig under fötterna. Det kallas för sluff och är som en minilavin, fast ändå inte. Det var nog det som var mest ovant och man har ju inte så många åk att vänja sig heller när man filmar och åker helikopter. Så nu när jag sitter hemma och kollar på filmsegment från Alaska förstår jag hur svårt det egentligen är, trots att det ser rätt lätt ut.

SKIDOR

Det är nödvändigtvis inte längre åk i Alaska än vad Christine är van vid i europeiska Alperna. Men bergen och linjerna kan skilja sig markant. Visst kan man hitta liknande åk som i Frankrike eller Österrike, men nu när Christine och hennes crew väl var på plats letade de medvetet efter karaktäristiska åk just för Alaska. För man vill ju så klart prova på sådant man inte kan få på hemmaplan. Och enligt Christine själv är det bra mycket svårare att ligga och köra uppe på en kam, som man inte kan träna på i

TRANSITION 5-2014

SKIDOR

En av fördelarna med att köra heli-missions är att man får köra first tracks varje gång!

Det som främst var nytt för mig var karaktären på bergen med dess spines och formaturen i snön. Alperna. I största allmänhet är skidåkningen svårare här och man bör vara bra förberedd på många olika typer av situationer. – Jag tror man måste ha väldigt bra koll på vad man själv behärskar och vara ganska vältränad och stark. Sen tycker jag att det kändes rätt tryggt då vi började rätt lugnt och ökade svårighetsgraden mer och mer. Jag tycker ingen ska vara rädd för att åka till Alaska och åka skidor, för det finns så många olika typer av skidåkning. Vi var ju där med ett filmteam och ville producera någonting bra, vilket innebär att man många gånger måste ligga på gränsen och hela tiden utmana sig själv. Men de linjerna vi började med på resan kan nog de flesta klara av utan problem. Planen för själva resan var att de skulle spendera halva tiden med Haines som bas och halva tiden med att åka runt till olika nationalparker, bo i tält och gå på toppturer. Men de hann aldrig så långt som till tältandet i vildmarken, då Nadine Wallner i teamet skadade sig dagen innan de skulle bege sig ut på deras första expeditionen. – Efter två veckor körde vi en ganska tung linje och planen var att vi dagen efter skulle dra ut på en längre expedition. Det var under detta åk som Nadine Wallner fick för mycket sluff och fart vilket ledde till att hon tumlade ner för hela berget och bröt ena benet på två ställen. Och det är lite läskigt när någon skadar sig sådär och man är ute mitt i ingenstans. – Först var det bara att få hem henne till sjukhus och sen transpor-

60 TRANSITION 5-2014

tera alla andra tillbaka till basen. Efter lite diskussioner beslöt vi oss för att vi inte ville gå vidare utan Nadine, eftersom hon är utbildad guide i Österrike med stor kunskap om glaciärer och liknande. Alltså en person man gärna har med sig när man ska ut i ingenmansland. Och det beslutet kändes ganska bra. Dels för att man vill ha hennes kunskap, dels för att det är skönt att vara tre på ett mission. Därför får expeditionen vänta till nästa vinter. Det finns alltså planer på att återvända till det mäktiga bergsmeckat. Men då kommer nog crewet göra det hela tvärtom. Alltså börja med den delen som de inte hann nu och avsluta hela resan i Haines. Nu blev det ju istället en hel månad i Haines. Och under en månad kan man definitivt inte räkna med blue bird 30 dagar i sträck. Därför gäller det att sysselsätta sig bäst man kan, vilket inte alltid är det lättaste. – Det är väldigt mycket dötid och man kan bli lite smått galen stundtals. För att sysselsätta sig blir det en hel del fiskande och plåtande av örnar, haha. Haines är en hamnstad som är omringad av något som liknar fjordar. Så det är en rätt häftig stad att utforska. Men man går aldrig särskilt långt då man står á jour hela tiden med helikoptern. För även om morgonen bjuder på dimma kan eftermiddagen eller kvällen bli strålande. Och då är det ganska snabba puckar som gäller. Dagarna ser ut som följande att man går upp 6 på morgonen, kollar vädret och gör sig iordning för att sedan ta det lugnt om vädret inte är bra nog för en flygtur. Så det är ganska uttröttande trots att man inte gör något.

Det var under detta åk som Nadine Wallner fick för mycket sluff och fart vilket ledde till att hon tumlade ner för hela berget och bröt ena benet på två ställen. Och det är lite läskigt när någon skadar sig sådär och man är ute mitt i ingenstans. 61

SKIDOR

Kan man hantera all "sluff" som Christine gör här blir pow-upplevelsen något utöver det vanliga.

Att se vyn med oändliga berg och åk så långt ögat kan nå, från helikoptern är smått magiskt. Och när det väl är bra väder finns det plötsligt ingen tid alls att spilla. Särskilt inte när man ska filma. För Christine som är van vid att förbereda sig på sina linjer hon ska köra under Freeride World Tour, är detta en ganska knivig omställning. Men hon vill ha både tävlandet och filmandet i sitt liv. – Det känns naturligt och jättekul att syssla med båda olika delarna. Men det kan vara frustrerande. Man inte åker jättemycket skidor, men när man väl åker måste man prestera på max. Både när man tävlar i Freeride World Tour och när man filmar för olika projekt väntar man på bra väder och bra snö och sen ska allt bara sitta. Det finns liksom inget utrymme för annat. Så det är svårt att leverera stundtals. Skillnaden är att allt går mycket fortare på film. På tävling har man så lång tid på sig att förbereda sig och titta på berget ordentligt. När man filmar vill man gärna avverka en linje, för att sedan ta nästa medan det fortfarande är bra förhållanden. Då blir det också fler åk på en dag. Man kanske tittar på ett åk från helikoptern med en kikare och sedan kör man. Därför måste man kunna vara mer spontan när man filmar och ta det lite som det kommer. Däremot tipsar hon alla som åker till Alaska att inte stressa, utan ta tillvara på den mäktiga miljön. – Som resmål skulle jag rekommendera Alaska för vem som helst. Det finns ju en massa nationalparker att se och en massa ski-touring att göra. Sen kan man nå sjukt bra skidåkning genom heli eller catski. Men man måste vara inställd på att det blir mer kvalitativ, än kvantitativ skidåkning. Fast det är helt klart värt det. En resa för livet helt enkelt. Har man möjlighet att pröva på Alaska ska man också göra det!

TRANSITION 5-2014

Foto Patrik löfgren

SNOWBOARD

Det här spotet är såväl Kires som Klas Beyers favvo-spot. Och nyligen Carro Diehards. 50-50 transfer med känsla!

FOTO anders neuman, patrik löfgren, boas van olden & ziggy schaap TEXT viktor josefsson

tt armbåga sig fram på den svenska snowboardscenen som tjej är onekligen inte det lättaste. Här har vi kanske typexemplet och en talang på global nivå när det kommer till att shredda street. Trots det är Caroline Degardh besviken för att vägen till toppen inte bjudit på mer utmaning.

Snowboard har inte alltid varit en självklarhet för Stockholms egne Caroline Degardh. Faktum är att hon åkte skidor tills ganska sent. Eller, visst, hon testade på snowboard en vinter när hon var nio. Men sen åkte polarna lagg och då blev det ganska svårmotiverat att inte göra det själv. Däremot har hon alltid tyckt att snowboard var ”the shit” så att säga. Det har hon tyckt ända sedan hon såg Simon Ax figurera i SVT’s ”Richter”. Hon skrev till och med texter i skolan om att åka snowboard, trots att hon inte åkte själv. Men så kom dagen då två plankor skulle förvandlas till en under fötterna. Och det föll sig ganska naturligt. Efter gymnasiet började Carro jobba på skate- och snowboardbutiken One Off och då föll det sig liksom naturligt att hon började åka snowboard. Bättre sent än aldrig som man brukar säga. – Ja, jag var hooked på snowboard innan jag ens började åka, berättar Carro. Jag har ofta ganska lätt för att tröttna på saker, så vida jag inte tycker att det är så jävla värt och coolt att kunna. Och det var precis den känslan jag fick med snowboard. Jag hade dessutom ganska lätt för det från första början, vilket underlättade en hel del, samtidigt som jag lite berövades på utmaningen som man också vill ha där någonstans.

Statyer kan vara fina att titta på. Och gappa förstås. Mest gappa.

carro degardh

Att Carro berövades på utmaningen i sin snowboardåkning skyller hon lite på svårigheten att vara kvinna i en så pass mansdominerad kultur som snowboard. Fast det finns ju både för och nackdelar med det hela. Carro förklarar: – Det är både bra och dåligt. Det positiva är att man får väldigt bra respons ganska fort av folk runt omkring en, av sponsorer och av media. Och det är kul om det är dit man vill komma. Men det finns en negativ aspekt av det också. Man får ofta höra att man är duktig för att vara tjej liksom. Och det stör mig. Jag vill inte vara duktig för att vara tjej, utan jag vill vara duktig. Punkt. De första åren var det så klart kul att höra att jag var duktig, men jag var ju inte duktig. Inte på långa vägar. Vilken kille som helst som är hundra gånger bättre får aldrig höra det.

Nu kan jag tänka tillbaka på mina första år och tänka ”fan att jag inte var mer där, i nuet, och verkligen uppskattade allt som hände”. Foto boas van olden

66 TRANSITION 5-2014

Carro ville alltså jobba och slita för att känna att hon var värd en slags belöning. – Jag hade tidigare fått skidor av Salomon och så började jag åka snowboard. Och det tog mig inte ens en säsong innan jag började få brädor och gear av Salomon. Det var skitkul just då, men jag hann liksom aldrig komma till den punkten när man verkligen ville vara sponsrad och få grejer. Alltså den där känslan när man är så sjukt stokad på att man får någonting nytt som man verkligen har kämpat för. För mig kom det typ på köpet, nästan på en gång. Och missförstå mig

TRANSITION 5-2014

Foto ziggy schaap

Boardslide på down-flat-down i centrala den Haag, Hollnad. Inga konstigheter.

SNOWBOARD

Foto anders neuman

Självklart har man ett konsekvenstänk, men känslan över att sätta ett fett trick är så mycket starkare inte, för jag har uppskattat all backning jag har fått från mina sponsorer, och gör det än i dag. Men idag kan jag verkligen tänka tillbaka på det och tänka att ”Fan vad tråkigt att det inte tog lite längre tid så man verkligen fick jobba för det”. Men för min egen skull var det ju bra. Jag hamnade mitt i allting ganska snabbt. En av de sämsta egenskaperna med att saker och ting är för lätta på en gång tycker Carro är att man lätt börjar ta saker för givet. Det har gjort att hon inte riktigt uppskattat att hon ändå tagit sig så pass långt på brädan som hon faktiskt har gjort. Det är nu på senare år, när hon dragit på sig skador och behövt ta det lugnt som hon kan se på sin snowboardåkning ur ett annat perspektiv och insett vad hon faktiskt har åstadkommit. – Nu kan jag tänka tillbaka på mina första år och tänka ”fan att jag inte var mer där, i nuet, och verkligen uppskattade allt som hände”. Med det sagt tycker Carro att det skulle vara otroligt skönt om den svenska snowboardscenen var mer jämställd än vad den är idag. Hon vill att man hela tiden ska kunna höja nivån för att utvecklas och anser att man uppskattar att åka mycket mer då. – Nu är det så få tjejer som åker och man får hela tiden höra hur bra man är. Då märker man vilken nivå man ska lägga sig på för att vara duktig som tjej, vilket tyvärr inte innebär en särskilt hög nivå alla gånger. Jag började köra safe i parken för att jag helt enkelt inte behövde bli bättre och lära mig nya trick. Det hämmar ju hela ens utveckling. Och det suger! Man blir ju liksom bekväm. Men efter några säsonger försökte jag komma ut ur den där bubblan då det blev viktigt för

mig att få utvecklas för att inte ledsna på att åka. Och hade jag inte skadat mig hade jag säkert varit på en helt annan nivå idag. Skadorna har förföljt Carro som ett jobbigt omen de senaste säsongerna. Värst är det med axeln som fick sig en rejäl smäll för två år sen i Alperna då Carro blev påkörd av sin polare i backen. Hon trodde först intre att det var så farligt, men skulle snart bli varse om motsatsen när axeln började hoppa ur led titt som tätt. – Att skada sig i lederna är sjukt jobbigt. En långdragen process, där man typ kan åka snowboard om man är försiktig. Helt värdelöst när man måste begränsa sig. Då tar jag hellre och bryter benet och är borta i några månader och sen tillbaka till 100 procent. – I övrigt har jag väl tagit mig vatten över huvudet ganska många gånger. Vilket då och då har lett till skador. Ibland går det bra och ibland åt helvete. Tyvärr har jag aldrig haft skadeaspekten i åtanke när jag kört. Självklart har man ett konsekvenstänk, men känslan över att sätta ett fett trick är så mycket starkare, haha. Fast när jag filmade för Scandalnavians tog jag mig nog vatten över huvudet lite för ofta och därför har jag nog börjat tänka efter lite mer på senaste tiden. Många gånger är det svinroligt att filma street, men många gånger är man svinrädd. För det kan ju faktiskt gå riktigt illa. Carro halkade faktiskt in på street innan hon började shredda exempelvis park. Det började med att hon hängde på Jonte Lindhe och Felix Engström till olika spots i Stockholm och kollade. Sen ville hon testa själv och efter det tog det inte lång tid innan hon var helt

hooked. Därefter var steget inte långt till att börja filma. – Det var ju inte så många tjejer som höll på att filma på den tiden så det fanns ju liksom gränser att spränga kände jag, även om Desiree Melancon var en stor förebild när det kommer till att shredda street. En annan tjej som ni säkert känner till på den svenska snowboardscenen är Tove Holmgren. I och med att damfronten på den svenska snowboardscenen tyvärr är så liten som den är var det bara en tidsfråga innan Carro skulle börja göra projekt tillsammans med Tove. Allt började i och med filmen ”Scandalnavians”. – Det föll sig ganska naturligt när vi började shredda tillsammans. Det var under inspelningen av filmen Scandalnavians. Jag hade åkt med ett gäng killar innan och Tove med några andra. Sen när det gavs tillfälle i och med Scandalnavians var det svinkul att hänga eftersom vi båda hade velat åka tillsammans under flera år, utan att det blivit av. Vi kompletterar varandra ganska bra. Vi gillar att köra samma typ av spots, men vi är ganska olika som åkare från början. Tove är i grund och botten en tävlingsåkare från parken och jag ramlade in på streeten på en gång.

mina vintrar i Åre. Och det handlar inte om att backarna eller parken där är mycket bättre än någon annanstans. Det beror på att polarna jag helst åker med finns där. För mig handlar inte snowboard om att åka efter de bästa förutsättningarna. Jag kan åka i världens sämsta park, eller bara lattja i pisten, så länge jag får åka med mina polare. Och kommande säsongen kommer antagligen innehålla en hel del ”soulshred”, då Carro vill hitta tillbaka till sitt vanliga snowboard-jag efter några säsonger av press och rehab. – Jag kommer åka ganska mycket för min egen skull. Det känner jag att jag inte riktigt har gjort på rätt länge. Utan det har mest varit att filma till olika projekt och ha pressen på sig där. Så fort det handlar om projekt eller liknande sätter jag sinnessjukt höga krav på mig själv och när jag inte når upp till mina krav blir jag jättebesviken på mig själv. Nu vill jag hitta tillbaka till den där ultimata glädjen man kan få av snowboard. Så det blir bland annat en eller två vändor till USA för att nöta park och hitta tillbaka till tricken jag hade on lock innan jag skadade mig, samt lära mig en massa nya feta grejer.

Att bo i Stockholm på vintern kan vara sjukt värt om man vill syssla med street. Förutsatt att vintrarna innehåller mycket snö. Vilket det inte alltid gör, tyvärr. Som tur är är det aldrig särskilt långt till fjällen när man bor i Sverige. – Att bo i Stockholm och vilja åka snowboard kan vara en riktig kamp. Särskilt när det finns så mycket spots, men sällan särskilt mycket snö. När det är bra är det riktigt bra, men tyvärr allt för sällan. Därför spenderar helst

TRANSITION 5-2014

Oski Rozenberg Hallberg, Bs Flip. Tredjeplatstagaren Oski är bäst, det vet alla. Fundera då på hur bra ettan Ville Wester och tvåan Gard Hvaara är!

SKATEBOARD

n skatescen direkt kopplad till en geografisk position finns inte. En skatescen är en fråga om individer. Skatarna i Malmö bär på en vilja och har kunskap om hur man styr upp tävlingar. Roliga tävlingar. Tävlingar av variation. Tävlingar för alla. Martin Karlsson satte fingret på det. ”Om man jämför Vert-Attack med en street-tävling skulle man lyckats dra både Mike Caroll och Ishod Wair”. Nu var det fråga om just street-tävling i Malmö men i förhållande till Vert-attacks snart 8 år på nacken var detta första upplagan av Bryggeriet Street.

FOTO Tor Ström & Magnus Hove TEXT Axel Lindquist

Bryggeriet Street 2014

Sondre Mortensen, Wallride Nollie. Ena halvan av Luleås mest kreativa duo klättrade inte så högt på resultatlistan men väl på väggen. Amandus lillbrorsa Sondre Mortensen, wallride nollie.

Ni vet hur man önskar att för en stund bara få sätta allt. Hur man får pusha vidare från inte bara tre eller fyra trick, utan tills man tappat räkningen och ändå kunna ladda sitt bästa. Detta verkade nu vara Villes verklighet.

Jonas Skröder, Bs Flip. En tävling är ingen tävling utan en ordentlig show. Jonas höjer nivån på Bryggeriet Street.

TRANSITION 5-2014

Axel Lindqvist, Crailslide. Snacka om dubbla talanger! Axel är lika vass på brädan som på pennan. Artikelförfattaren crailar porten.

Ville Wester, Kickflip. När Hjalte Hallberg hade gjort sitt första finalåk verkade det omöjligt att slå men när Ville åkte lyfte taket och han lyckades bräcka allt och alla. Copenhagen cruise control.

På denna då förhållandevis lilla tävling blandas ändå danska, norska, svenska och engelska hej vilt och de ovana försöker hänga med i snacket så gott det går, om det går. Oftast får åkandet stå för snacket. ”Allt löser sig”, är inställningen innanför Bryggeriets väggar. Organisationen har tillsammans med skolan tagit fram allt ifrån tävlingsupplägg, till posters, så oklarigheter existerar knappt. Det går i alla fall obemärkt förbi för mig som gäst, skatare och även tävlande. Om det inte hade varit för den stadiga speakern hade det varit svårt att urskilja när folk laddade på ytan i syfte att imponera på en domare eller när det bara var ren skateglädje. Hela dagen, från dörrarnas allmänna öppnande till då lamporna släcktes i hallen skatades det. Folk satte saker de kunde, folk satte saker de inte kunde. Lines byggdes upp eller råkade slumpmässigt spolas fram. Peppet från stämband som slets i takt med truckarnas framfart hördes konstant. Bäst på läktarna var danskarna. De fick varenda liten powerslide att framstå som tricket alla väntat på och när tricket alla väntat på kom var det ingen som satt ner längre. Man kan inte förvänta sig att folk ska orka hela dagen, vare sig skata eller heja på, men till finalen laddades det på med ett nytt sockerrus och de tre åken varje finalistskatare åkte fylldes med såväl trick som rop från publik. Med ett brett spektrum av obsticles får alla frekvenser av skateboardåkning plats. I finalen fanns alltifrån Jonas Skröders rätt igenom råa skatade med mycket fart till Eric Hedbergs supertech med både flip in och flip ut. På pallen fann man inte helt överraskat: (3) Oskar Rozenberg Hallberg som är både local och en grymt duktig tävlande. När man plockar ihop lines som fyller hela rummet och samtidigt tömmer sin trickpåse blir resultatet ett underhållande åk. (2) Gard Hvaara förmedlar en känsla av självklarhet under otroligt svåra trick. Jag drömmer om att en dag kunna ladda den fart och medvetet låta brädan lämna fötterna för att veta, istället för att hoppas, att den kommer vara under mig när jag landar.

Filip Almkvist, Switch K. Från Bryggeriets gymnasium till Lockwood high school på en sekund.

72 TRANSITION 5-2014

Magnus Kreiberg, Kickflip. Burgerkongen vann tävlingens best trick efter att ha gett sig tusan på att flippa bordet. Trägen vinner.

Efter det rundades tävlingen av och långsamt tömdes lokalen på skatande. Till slut var vi ett gäng, endast ditresta, som var kvar i hallen. Peppet som utdelats under dagen liksom pirrade inombords, jag kunde känna hettan, även långt efter det att jag lämnat Malmö. Det visade sig snart att det som jag kände fysiskt nog var feber. Efter helgen, hemma liggande i sängen var det ändå inte feberyrorna som var värst, inte heller hostan, tjocka halsen eller huvudvärken. Det som var värst var att inte få skata. Det finns inga huskurer för det, att snoka runt bland klipp och tidningar gör saken värre. Men det finns en kur för pepp och det är att åka ned till Bryggeriet, träffa folket där och skata med dem. Resultat, Bryggeriet Street 1 Ville Wester 2 Gard Hvaara 3 Oskar Rozenberg Hallberg 4 Hjalte Hallberg 5 Filip Almqvist 6 Steffen Austerheim 7 Oscar Anderberg 8 Fernando Bramsmark 9 Axel Lindquist 10 Jonas Skröder 11 Hugo Boserup 12 Eric Hedberg Best trick Magnus Kreiberg Trooper of the day William Persson Bryggeriet Street JR 1 Ville Rockäng 2 Kalle Berglind 3 Herman Möller 4 Marcus Link 5 Gabriel Viking 6 Axel Källmén Bryggeriet Street Women 1 Sarah Meurle 2 Emma Fastesson Lindgren 3 Mimmi Leckius 4 Sang Sukkamol

Tävlingen avgjordes redan under Ville Westers åk. Ni vet hur man önskar att för en stund bara få sätta allt. Hur man får pusha vidare från inte bara tre eller fyra trick, utan tills man tappat räkningen och ändå kunna ladda sitt bästa. Detta verkade nu vara Villes verklighet. Hans åk var senigt och härdade, som en riddare i strid, ändlöst med manövers men ändå improviserat och slumpat. Hans ansikte såg förvånat och glatt ut när han pushade vidare medan kompisarna runt om vrålade.

TRANSITION 5-2014

GRAFISKA PROFILEN danny larsen

TEXT Viktor josefsson

tt vi skulle göra en intervju med den norska vikingen Danny Larsen som inte handlar om snowboard kan nog i mångas ögon ses som smått galet. Särskilt eftersom han har en av scenens bästa methods innanför västen. Men saken är den att Dannys konst är något som fascinerat oss länge. Mörk magi skapas i skogarna utanför Oslo när han för pennan till pappret. Det här är grafiska profilen med Danny Larsen om influenser, arbetsprocesser och rädsla för skräckfilmer. Men vi börjar från början…

Hur kommer det sig att du började rita? – Jag har ritat sedan jag var väldigt liten. Men i den mån jag ritar och gör illustrationer idag började för några år sedan då jag var ute och filmade med Pirate Movie Productions. Det var inför släppet av deras film ”Lubedence”, 2006. Så skulle de göra en art book som kom ut tillsammans med DVD’n och vi åkare i filmen fick vara med och bidra med illustrationer om vi ville. Och det var någonstans där jag insåg att det här var någonting sjukt roligt och något jag ville utveckla på riktigt. Sen har jag väl satsat mer helhjärtat på det de senaste åren. Så det kändes naturligt för dig att göra illustrationer med anknytning till snowboardscenen? – Väldigt naturligt! Jag har till

74 TRANSITION 5-2014

exempel alltid varit intresserad och fascinerad av graphics på skate- och snowboards. Nu på senare år har jag väl insett att man ska välja bräda efter dess tekniska preferenser. Men tidigare handlade det bara om graphics, haha. Men den grafiska delen av snowboarding är väldigt viktig. Och för mig är den naturlig. Vad har du för influenser när det kommer till ditt skapande? – Jag är väldigt inspirerad av Nordens natur och folktro. Jag har precis flyttat ut i skogen, utanför Oslo och min utsikt ser ut som mina teckningar. Så det är en stor influens. Annars har musik alltid varit en stor inspiration. Jag lyssnar mycket på black metal, men även gamla norska och svenska visor. Sen blir det även en del ”Jazz På Svenska” med Jan Johansson. Det

Dannys art work för Transition Magazine. Håll utkik efter samarbetet på transition.tictail.com.

Foto anders neuman

Jag har precis flyttat ut i skogen, utanför Oslo och min utsikt ser ut som mina teckningar. Så det är en stor influens. hjälper mig att komma i en slags mörk och mystisk stämning och atmosfär. Så du är lite av en skräckfantast? – Nej! Alltså jag hatar skräckfilmer. Jag hatar det verkligen. Jag är livrädd för det. Det jag tittar på främst är dåliga komedier och så älskar jag Disneyfilmer. Jag har stenkoll på allt som släpps av Pixar och Dreamworks. Så det blir inte mycket zombiefilm när jag får bestämma. Hur ser din arbetsprocess ut? – Jag har ofta en löst sammansatt idé eller koncept innan jag sätter igång och jobbar. Många hugger tag i själva kärnan av projektet på en gång, vilket jag inte gör. Utan jag börjar jobba i kanterna och tar mig långsamt inåt tills jag når målet. Det måste vara en organsik framväxt för att det ska funka.

76 TRANSITION 5-2014

Berätta om ditt drömprojekt. – Bara för några dagar sedan gjorde jag färdigt ett konstprojekt för en av Skandinaviens bästa restauranger som ligger i Oslo. Jag är väldigt matintresserad, så det var kul att de ville ha mig för det här projektet. Så det är väl lite av ett drömprojekt. Men bortsett från det vill jag syssla med barnböcker och black metal-albums. Det blir en fin kombination, hehe. Skulle du säga att ditt snowboardåkande förbättrar din kreativa sida? – Absolut! Snowboard och konst är samma sak för mig. Det handlar inte om att vara bäst, utan det handlar om att kunna bidra med en känsla. Både när jag sysslar med konst och åker snowboard uppstår det en känsla på en gång och jag mår som allra bäst.

KRÖNIKA

Tvinga någon av säljarna att resa fjällen runt med lokalbussar under nästa års införsäljning och ditt senaste tidningsomslag åker raka vägen upp på kontorets piltavla.

399kr

Mer tankar på asiktspistolen.wordpress.com ILLUSTRATION anna berglund

Åsiktspistolen i sponsordjungeln Åsiktspistolen är en skidorienterad tankesmedja, fri att öppet och ohämmat säga sin mening om precis vad som helst. Detta med syftet att påverka den allmänna opinionen genom att sprida sina mer eller mindre snedvridna tankar och övertygelser till omvärlden. Räkna med att få dem skjutna rakt i ansiktet, vare sig du vill eller inte. Här kan du komma att få läsa om vintersportsrelaterad dekadens, bli matad med moraliskt tvivelaktiga idéer samt ta del av diverse öden och äventyr som snappats upp av redaktionens aldrig vilande radarspaning. Vår ursprungliga tanke var att dela med oss av handfasta tips för hur du skall gå tillväga för att styra iland din första stora sponsordeal. Men vid närmare eftertanke kändes idén aningen gammalmodig och förlegad. För 15-20 år sedan hade det kanske kunnat bli en innehållsrik lista. Då krävdes stora hjältedåd utförda vid rätt plats och rätt tillfälle. Alla förutsättningar skulle stämma. Det skulle byggas ett hopp. Rätt folk skulle vara där. Någon skulle dessutom ha bemödat sig med att släpa ut en kamera, som på den tiden var stor nog att fungera som motvikt till en mindre bygellift, och laddhatten skulle vara nedplockad från hyllan. Felade en endaste parameter var det kört. Om man så kastade en bakåtvolt utför hängdrivan i Östra stor nog att påverka luftströmmarna vid landningsbanan på Östersunds flygplats, var det mindre värt än en isklump i kallingarna om man gjorde det 2 timmar efter Robban Olsson. Då var det för sent. Ingen var där för att titta. Dessutom saknades bevismaterial, då fotografen för länge sedan lämnat berget för att istället beställa rundor vid Timmerstugans bardisk. Men det var före YouTube. Nu har tiderna förändrats. I dagens skidvärld där det finns parker överallt och varenda åk däri filmas med GoPro-kamera ur

minst två olika vinklar gör man det bra om man lyckas hålla sig undan från att förevigas i rörlig bild. Hur man styr ett sponsorkontrakt är därför en tämligen kort och torftig lista: ‣ Filma när du gör någonting häftigt. ‣ Klipp ihop materialet med den för tillfället trendigaste musiken. ‣ Slaska ut alltsammans på valfri internetbaserad filmdelningssida. ‣ Gör det rätt och du är endast ett klistermärke på hjälmen ifrån att håva in sponsormiljonerna. Inte alltför spännande. Då vägen till stjärnstatus och signaturhandskar redan är utstakad tänker vi istället vända på steken och servera eder en helt annan lista. Åsiktspistolen ger dig 5 bombsäkra tips för hur du garanterat får sparken av din huvudsponsor. Orsaka skadlig publicitet Stå med nästa års goggles på dig i bardisken på afterskin. Alltså, fel märkes nästa års modell. Och har du väl rätt varumärkes goggles på huvudet, se för guds skull till att inte byta in dem hos den snygga bartendern för att få ett telefonnummer och några extra småflaskor Jägermeister. Borttappade samples är ingen succé, och kommer inte att uppskattas på huvudkontoret. Skulle tidigare nämnda goggles helt plötsligt råka dyka upp i en avklädd nyutgåva av ”Hosenloss in Tirol” är det nog ingen dunderhit heller. Missbruka firmakortet. Det turboladdade Mastercard du fick låna i Lindvallen för att köpa några koppar kaffe bör helst inte belastas mycket hårdare än just så. Att du skulle hissa det i luften vid Münchens alla bardiskar en sen lördagkväll likt en sjökapten drar sin sabel i fören på Engelska seglatsflottan var kanske inte riktigt tanken. När sponsorbossen sedan ska bjuda viktiga

klienter på affärslunch, och betalkortet studsar, ligger du pyrt till. Räkna inte med några fler bjudluncher för din del. Någonsin. Kvadda firmabilen. Många är de som försökt förbättra sina chanser på afterskin genom att sladda upp framför afterskientrén i en blänkande sponsorbil. Men den tilltänkta målgruppen blir sannolikt inte särskilt imponerad när du istället parkerar bilen med full fart rakt in i ett elskåp, sprider metalldelar och extralysen över hela entréparkeringen och i samma trollslag släcker ned halva byns gatubelysning. Ägaren till bilen i fråga lär dock bli ännu mindre imponerad. Tvinga någon av säljarna att resa fjällen runt med lokalbussar under nästa års införsäljning och ditt senaste tidningsomslag åker raka vägen upp på kontorets piltavla. Yttra uppenbara hädelser Kränkande av det som anses heligt är en grov synd i alla religioner. Spotta på Den Heliga Skrift och du blir stenad till döds. Detsamma gäller oss snödyrkare. Påstå därför inte på fullt allvar att Sälen skulle vara bättre än Riksgränsen. Då får du sparken. Direkt. Smaka på förbjuden frukt. Här är du ute på riktigt tunn is. Och ja, vi har hört snacket förr;”Att man prenumererar på DN betyder väl inte att att man aldrig kan köpa Expressen?” Jaja. Men sponsorchefens fru är en helt annan sak. Det är ingen vanlig tidning. Det är en fib-aktuellt i ett katolskt kloster. Upptäcks det åker du ut med huvudet först. Garanti. Och var du ute på tunn is med chefens fru, varumärkets informelle drottning, så har den garanterat brustit när du dessutom trasslar till det med prinsessan. Du ska dock ha klart för dig att nu hjälper inga isdobbar i världen. Några sponsorprylar kommer du aldrig mer se röken av. Har du riktig otur kan detsamma även komma att gälla dina framtänder.

249kr

Transitions egna merch är här! Clean, svart 5-panel med vit ”Keep Pushin’-patch” för 249 SEK, samt vinterns mysigaste crew neck med TRNSTN-logo för 399 SEK. Du hittar produkterna tillsammans med massor av andra grymma erbjudanden på transition.tictail.com

GÄSTKRÖNIKA

ILLUSTRATION Anna Berglund

Utanför sin egen comfort zone

Rädsla för att misslyckas var något som jag var rädd för när det kom till tävlingsåk. idén är helt bisarr i sig eftersom vi måste ramla lite då och då för att kunna komma tillbaka starkare.

Wille Lindberg

”Put the pressure on the out line of the foot, bend over to the top of your crown, elbows up and in, raise you chest straight up, don´t move forward, only straight up. Elongate you tailbone towards your thigh, lift your heal up without moving forward, up, up, up. Now walk with you hands in to you feet, don't drag your hands, lift your hands up one by one, use your strength, come on! Go go! What happened ? Did I say rest? No I didn't , do it again until you understand it.” Det här är orden från en 65 år gammal halt schweizer tysk, hon har pondus, hon har koll, du följer hennes order. Jag försöker inrätta mig själv i en klassik yoga position the ”wheel pose”. Här gäller perfection in i minsta detalj, i den här fabriken produceras perfektionism, förståelse och pannben. Den här damen har fått mig in i positioner som jag inte trodde min kropp var kapabel till. Vad jag håller på med? Jag försöker bli rörlig genom att utöva yoga i Indien. Jag har bestämt mig att bli rörligare. Jag tror att rörlighet är som grunden i ett husbygge. Det måste finnas en välbyggd grund för att ett ståtligt hus ska kunna ta plats. När det kommer till träning och bygga upp en stark kropp som ska tåla plattlandningar och krascher som ständigt är ingredienser i en skidåkares vardag, behövs muskler. Rörliga muskler, starka muskler, uthålliga muskler. Dessa muskler bygger vi effektivas genom styrketräning, och här kommer rörligheten in för min del. Först vill jag bli rörligare så jag kan lyfta skrot mer effektivt och med rätt teknik. Jag tror att en rörlig och stretchad muskel är bra mycket starkare och har bättre förmåga att återhämta sig än en kort stel muskel. Eftersom rörlighetsövningar är något relativt nytt för mig är det något som jag fokuserar mer på just nu, men missförstå mig inte, styrketräning i dess olika former behövs. En bra kombination tror jag är viktigt.

Min filosofi och approach till skidåkningen har vuxit fram genom skador, smärta och viljan av att få ut max av min åkning. Att vara redo när det väl gäller. Stelhet var något som smög sig på mig under de senaste åren, jag var inte tillräckligt rörlig enligt mina egna önskningar. För mig funkade det ganska länge med enbart styrka men eftersom lite skador här och där la sig på meritlistan och en stelare och stelare kropp utvecklades började smärta påminna mig till och från. Smärta är en bra indikation på att det är dags att göra något åt saken, jag svarade med att åka till Indien, det var dags att testa något nytt inför uppladdningen av vinter. Allt kanske låter väldigt seriöst men den stora drivkraften hos mig ligger egentligen i charmen att testa nya saker. Skidåkare eller inte, vill jag bli inspirerad, se världen, utveckla mig själv. Jag är väldigt hungrig, hungrig på livet. Nu hade idén krupit in hos mig att göra yoga i Indien och träna meditation. Träna på att sitta still, få nya kunskaper, träna mitt pannben och gå utanför min egen comfort zone. Att gå utanför vår comfort zone kan kanske lättas relatera för oss skidåkare genom att hoppa en läskig hög klippa, eller göra ett nytt trick, men lika läskigt kan det vara att byta jobb, byta skola, börja plugga, sluta plugga, lära sig ett nytt språk, eller flytta till ett nytt land. Allt det här är några exempel på olika utmaningar, och när jag antar mig utmaningar, känner jag att jag växer som människa. Att växa som människa är min drivkraft. Testa nya saker och känna att jag lever. Hela det här året har jag följt min magkänsla och gjort exakt det som fallit mig in. Efter skidsäsongen tog slut flyttade jag ner till franska Hossegor för att försöka lära mig franska och jobba i en bar. Det gick väl så där med franskan men jag lärde mig några nya ord och är grym på göra mojitos nu. Även om det bara är några millimeter i taget som jag växer, kän-

ner jag en djup tillfredställelse när jag utvecklas och tar ett steg framåt. Det är en del av min livsfilosofi och en del av min uppladdning för vintern. Att följa mina intuitioner och vara ärlig med mig själv och vad jag vill. Jag kanske kommer ifrån ämnet lite med just träningsuppladdning, men för mig är det så många olika faktorer som ska in i det facket och för mig handlar det mycket om att hitta en balans i det jag gör och förstå hur jag tänker. Rädsla till exempel. Rädsla är rösten i oss som säger att vi inte klarar av, att vi inte kan. Rädsla är något som håller oss tillbaka och alla måste handskas med den rösten för eller senare. Rädsla för att misslyckas var något som jag var rädd för när det kom till tävlingsåk. idén är helt bisarr i sig eftersom vi måste ramla lite då och då för att kunna komma tillbaka starkare. Ta lärdom av sina misstag. Det var nyckel för mig, jag valde att slå tillbaka hårt mot rädslan och därmed sluta åka på halvfart ner för berget. Jag började analysera istället för att slå ner på mig själv när jag misslyckades, på berget som utanför. Åker jag en linje kasst kollar jag på orsakerna bakom. Vad gjorde jag för misstag ? Varför åkte jag sakta? Varför hittade jag inte till rätt sektion i åket? Vad behöver jag ändra på till nästa gång för att det ska bli som jag vill? Jag märkte att jag satt inne på alla svaren själv, det enda jag behövde göra var att stanna upp ibland och lyssna på vad jag hade att säga. Följ din egen röst och fråga dig själv vad du vill. Jag vill komma upp till min högsta nivå på tävlingar och filmning i vinter och behålla glädjen i åkningen vilket kan vara lätt att tappa när man har skidåkning som jobb. Jag vet vilken typ av linjer jag ska välja, hur jag ska tänka inför ett åk och vad jag ska göra när rädslan visar sig. Jag har massa nya kunskaper i bagaget och hur det än går i vinter kommer jag vara nöjd med det jag gör för jag gör det på mitt sätt. Jag följer min egen väg. Jag skriver min egen historia.

SNOWBOARD Bs alley-oop 270, i hemstaden Québec.

SISTA ORDET MED Louif Paradis

FOTO oli gagnon TEXT VIKTOR JOSEFSSON

i känner nog alla till Louis-Felix ”Louif” Paradis. Uppväxt i Quebec hade han street-scenen som bakgård, vilket fostrade hans cleana och nytänkande stil han besitter idag. På sitt CV kan han bland annat stoltsera med guld i både X Games Real Snow och X Games Real Street, samt flera filmprojekt med Videograss och Deja Vu för att nämna ett par. Det har blivit dags för Sista Ordet med Louif, en legend av sin tid.

Vi börjar från början. Berätta om första gången du åkte snowboard. – När jag växte upp brukade mina föräldrar ta med mig och min bror och åka släde i backarna i närheten av vårt hem. Ganska snart försökte vi stå på slädarna, men det gick ju sådär. Sen fick vi Black Snows, typ en plastbräda, och då var man ju nästan där men ändå inte riktigt. Och sen ett år när det var dags för spring break, hyrde mina föräldrar en stuga på ett resort ett par timmar hemifrån. Vi hyrde snowboards och tog lektioner ett par dagar. Och från den stunden var både jag och brorsan hooked. Eftersom vi hade skatat en hel del innan fattade vi grejen ganska snabbt. När insåg du att snowboard var något du ville syssla med? – Ända sedan de där dagarna då jag testade på det för första gången. Jag har haft snowboard i skallen konstant sedan dess. Det blev liksom automatiskt en del av mig på en gång. Kom street-scenen naturligt för dig då du växte upp i Quebec? – Ja, det kom verkligen naturligt. Jag kunde i princip gå utanför dörren och åka på samma spots som proffsen gjorde i filmerna jag såg. Det är verkligen få förunnat. Vem hade du som förebild när du växte upp?

82 TRANSITION 5-2014

– Min största influens som barn var min bästa väns storebror, Jerome. Han höll på med både skate- och snowboard och var intresserad av punk och konst. Att hänga ut med honom öppnade mina ögon för hela den här brädkulturen och dess filosofi. Jag upptäcker konstant drag av honom för den jag själv är idag. Hur gick det till när du började filma för Videograss? – Samma år som jag filmade för ”These Days” med Transworld, träffade jag massor av nya människor och spenderade mer tid i USA än jag gjort tidigare. Jag var främst i Oregon och Kalifornien, där jag besökte Bear Mountain ett par gånger. I samma veva började jag köra för Ashbury och en del av Videograss-crewet var involverade i det. Året efter blev jag inbjuden att filma tillsammans ned dem. Och eftersom Laurent, Ben, Nick Dirks och Jonas gjorde det tyckte jag att det lät rätt coolt. Vilka åker du helst med? – Mina vänner! Eller vem som helst egentligen som är schyst och inte är irriterande och jobbig. Jag föredrar att åka med mindre crew. När du åker med alldeles för många samtidigt blir det oftast för hektiskt. Men å andra sidan kan en stor grupp också vara kul, haha. Jag kan anpassa mig och shredda med

TRANSITION 5-2014

SNOWBOARD Japan, pillows och en stadig method. Känns som om det kan bli Louifs melodi på heltid i framtiden. i princip vem som helst. Men det är alltid bäst med vänner. Nyligen kom filmen ”Deja Vu” ut. Berätta lite om den. – ”Deja Vu” filmades under en säsong och crewet var det bästa möjliga! Vi brukade åka snowboard tillsammans när vi var 15-16 år, så det var sjukt kul att teama upp igen efter alla dessa år av filmande med olika projekt. Vi delar alla en liknande vision och ”arbetsmoral”, så allt gick smooth. Vad tyckte du om din egen part? – Hmm, jag vet inte riktigt, haha. Jag gillade vilken vibe låten gav som jag åkte till. Lite väl blygsamt svar… Hur som helst var ni ju bland annat i Japan och körde pow när ni filmade till Deja Vu. Tror du att ditt snowboardåkande kommer gå mer åt backcountry-scenen de kommande åren? – Ja, det är jag säker på att det kommer göra. Inte uteslutande, men jag vill verkligen spendera mer tid i den typen av terräng varje år. Nu när jag har upptäckt det kan jag inte bara ignorera det. Du är ju ingen ungtupp längre. Hur länge tror du att du kommer fortsätta filma och vad ska du göra efter det? – Det kommer garanterat bli ett par års filmande till. Jag är inte riktigt säker på vad jag kommer göra efter det. Jag har faktiskt svårt att planera så långt in i framtiden. Jag befinner mig i ständig förändring, vilket gör det svårt för mig att planera. Om jag skulle berätta för dig nu vad jag kommer göra om fem år är chansen stor att jag skulle ljuga. Vilka är dina största intressen förutom snowboard? – Att vara utomhus, resa, laga mat, campa, fysisk aktivitet, jobba med mina händer, naturen, åka skateboard, upptäcka nya platser och så vidare… Berätta om varumärket Nuclear, som du jobbar med. – Jag hade åkt för Ifound headwear i ungefär fem år och jobbat nära dem med signature models och liknande saker. Sen en dag, 2012, frågade de mig om jag ville starta ett systerbolag tillsammans med dem, där jag skulle få göra typ vad jag ville och forma företaget själv. Så jag stack till Japan och åkte snowboard och reflekterade kring det hela ett tag. När jag kom hem hade jag en hel del idéer och namnet Nuclear.

84 TRANSITION 5-2014

Kan du mycket om mode? – Nope. Bara det jag själv observerar och det jag hör från polare som har bättre koll och är mer intresserade än vad jag har. Men jag ägnar ju inte direkt särskilt mycket tid åt det heller. Jag blir ofta rätt irriterad av mode och trender. Det enda jag ser är människor som följer andra människor utan att riktigt veta varför. Ok, tillbaka till snowboard. Du har ju varit med och vunnit tävlingar så som X Games Real Snow och X Games Real Street. Tycker du att snowboard bör vara tävlingsinriktat? – Ja, jag gillar verkligen idén om en tävlingsinriktad snowboardscen. Men det finns inte särskilt många tävlingevent där ute idag som illustrerar den positiva idén jag har om tävlingsaspekten. Jag tror att vi kan utveckla det hela till det bättre! Ok, standardfråga, favorittrick? – Backside lipslide. Och om jag skulle be dig göra en ”switch nollie”, vad skulle du svara? – Jag skulle säga ”Ok, sure”. Och sen skulle jag vänligt men bestämt rekommendera termen ”fakie oliie”. Du har ju varit lite i Sverige. Vad tycker du om det? – Jag har varit i Sverige tre gånger. Alla tre gångerna har jag varit i Stockholm med omnejd och filmat varje dag. Jag har även hängt ut i Väsjöbacken ett par gånger. Min upplevelse av Sverige är att dagarna är korta, människorna man träffar på är vänliga, kvinnorna är jättesnygga, det finns många bra spots och omgivningen är otroligt vacker. Jag skulle gärna komma på besök igen och åka till städer i både norr och söder. Sen vill jag även uppleva Sverige på sommaren då dagarna är längre. Vad har du för planer för den kommande säsongen? – Förra säsongen började vi filma för en andra Deja Vu-film. Och det kommer vi fortsätta med även den kommande säsongen, då det är ett tvåårsprojekt. Och sedan förra året har jag bland annat varit med i Real Snow-tävlingen och haft footage med i tre Adidas-videos. Så jag har inte kunnat spara på särskilt mycket osett material. Därför ska jag spendera säsongen med att skrapa ihop en massa nytt material, samtidgt som jag ska se en massa nya platser och bli en bättre snowboardåkare.

TRANSITION 5-2014

SKELLEFTEÅ

0910 SESSIONS VITBERGSBACKEN SKELLEFTEÅ VÄSTERBOTTEN – 20, 21 & 22 FEBRUARI 2015 – Sök »0910 SESSIONS« på Facebook

drop Out Åkare jonas hagström plats Tamok, Norge foto jani Kärppä

Jonas Hagström i sitt rätta element; backcountryt! Och han är nog inte ensam om att trivas som allra bäst i pudermiljön… Denna gången blir det bluebird-krispig sprayeufori i norska Tamokdalen.

edwin hed foto daniel bernst책l

A MO D E R N C L A SS I C B U I LT F O R G R A N T TAY LO R NIKE .COM/SK ATEBOARDING