Transition nr2 2014 lr by TRANSITION Magazine

C O RY K E N N E DY

ÂŠ 2013 Vans, Inc. Photo: Anthony Acosta

VA N S . S E

Drop in

Fredrik ”Fraischeur” Gustafssoon är klar med tricket, klar med spotet, klar för dagen. Nu väntar en ljus stockholmsnatt med tid för fler trick, fler spot, kanske en och annan kall och varför inte ett hederligt nattbad? Keep Pushin’!

Åkare fredrik gustafsson Foto anders neuman Plats stockholm

9 9

INNEHÅLL TRANSITION NO.2-2014

UTGÅVA 69

008 Drop in 014 Ledare 016 Notiser 026 Suit up! 028 Först & främst 030 Nödvändigheter

032 På Skype med Oski 036 Stefan Helin 040 Sarah Meurle 050 Tim Latte 058 Skate i kåkstaden 068 Riksgränsen Banked Slalom

074 Steeze to please 076 From the Forest Woodcraft 080 Back to Värnhem 082 Gästkrönika 084 Sista ordet 088 Drop out

fem månader, fem stopp I drygt fem månader lämnade Sarah Meurle Sverige och Europa för att upptäcka nya hörn av jorden. Det blev en händelserik resa till Asien fylld av upplevelser, kulturer, bekantskaper, historier, musik, mat och självklart en del skate.

Skate i Kåkstaden Följ med på en resa till Durban och Sydafrika. Följ med på en resa till bottenskiktet på den hierarkiska skalan. Följ med på en resa till toppen på densamma. Skateboarding är den gemensamma nämnaren. På sidan 58 påbörjar vi sessions på andra sidan ekvatorn.

Stefan Helin Han är Faluns finaste asfaltsripper, och nybliven tvåbarnsfarsa. Enligt Stefan Helin har hans situation gjort att han uppskattar varje session mycket mer! På sidan 36 kan du läsa mer om vuxenpoäng, Faluns skatescen och filmprojekt.

bali bound För Tim Latte är hemma där vågorna är bra för stunden. Tidigare i år var det Australien, just nu är det Indonesien och om några månader kan bara vädergudarna veta var han kommer befinna sig. Vi tog ett snack med Herr Latte om Bali, hans mål, häxdoktorer och svårigheten att som svensk leva på att surfa.

12 TRANSITION 2-2014

TRANSITION 2-2014

LEDARE & REDAKTION

Flemming Pedersen och Aaron Buzas ute på sommar-mission. Foto adam klingeteg

Managing Director Anders Neuman anders@transition.se editor Viktor Josefsson viktor@transition.se Project Director Nicklas Persson nicklas.persson@transition.se Art Director Eliot Jönsson eliot@transition.se staff Photographer Lucas Nilsson lucas.nilsson@transition.se Administration info@transition.se Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 prenservice.se Tryck Sörmlands Grafiska Transition trycks på miljövänligt papper.

Från DogTown till Durban Redaktör Viktor Josefsson

Jag var hemma hos en polare för ett par veckor sedan och han låg i soffan och slökollade på ”Dogtown and the Z-Boys” från 2001. Alltså dokumentären om hur skatescenen föddes i 70-talets Santa Monica. Har du inte sett den ännu, får du hemläxa. Riktigt bra, inte minst för sitt soundtrack. Hur som helst kom jag in i dokumentären när surfaren Frank Nasworthy presenterade urethane-hjulen och på så vis förändrade allting. Nu kunde man efterlikna surf och göra cut backs, fast på asfalt. Man skulle kunna kalla det början på vad skateboard är idag.

kanske ni tycker att det här låter mer som ett resemagasin än Sveriges ösigaste blaska för brädfrälsta?! Men misströsta inte, självklart har vi även hängt ut en hel del på hemmaplan. Du får bland annat träffa sköna människor så som Oski Rozenberg Hallberg, Simon Karlsson och Stefan Helin.

Och det fick mig att tänka på numret du håller i handen. Skatescenen har ju utvecklats avsevärt mycket sedan 70-talet, men kan fortfarande, på sätt och vis, tacka surfen för vad det är idag. Och i årets stora sommarnummer blandar vi just surf med skate. Vi får bland annat följa med Tim Latte till Bali för rediga cut backs och green room-action. Sen drar vi från Indonesien till Durban för att spana in den sydafrikanska skatescenen, samt tar följe på Sarah Meurle till Australien. Nu

Trevlig läsning och se nu till att ha en riktigt grym sommar!

Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar. Krönikor Åsikter som framförs av gästkrönikörer står för dem själva och har ingen koppling till Transitions ställningstagande i olika frågor.

Som grädde på moset blir det även snörelaterat läsgodis i form av årets upplaga av Riksgränsen Banked Slalom. Här snackar vi konsten att svänga, i midnattssolens land. Perfekt säsongsavslutning.

The Paper HUB Hudviksvallsgatan 6, 113 30 Stockholm

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

skateboard No Limits bokprojekt ”Skateboard - Inte bara för tjejer” kommer ut på den svenska marknaden i september i samband med bokmässan i Göteborg. Samtidigt planerar man att ha en release i Göteborg och sen är förhoppningen att man även ska ha releasefester i Stockholm, Malmö och Umeå. Sen väntar föreläsningar kring boken till hösten. Spännande!

Coverstory Åkare fredrik gustafsson trick Backside Hurricane Plats stockholm Foto anders neuman Stockholm ligger långt efter Malmö i antalet DIY street spots men Fredrik och hans crew har byggt flera olika runtom huvudstadens södra delar, så Stockholm knappar in. Har du tips på tänkbara spots men vet inte hur du ska bygga, hör av dig till redaktionen under sommaren så kanske vi kan hjälpa till. Och se till att spana in vår DIY-skola i årets upplaga av skateparksguiden. "Barriären" byggdes i vintras och har sett en del fina sessions under våren och vi vill se fler spots som den.

SMS-Intervju med Klas ”Midgårdsormen” Beyer Tjena Klas! Det här är en sms-intervju. Vad har du för planer i sommar? – Tjena. Kul grej, jävligt framtidsenligt! Det blir ny lya i Umeå med hobbyrum där tatueringarna kommer flöda vilt. Sen ska jag även till Biarritz en sväng, Rhythm Europe har nytt huvudkontor där och det kommer bli nån typ av katalogshoot också. Var på en sån pryl förra våren och det innebar lite fotografering och mycket surf :) sen hoppas jag även att jag ska hinna med en trip till Fonna med husbilden men Wiberg (som är min nya sambo) kanske tycker att det vore skönt med åtminstone 2 månader ifrån varandra innan hösten så vi får se. Sen i sedvanlig ordning blir det väl tennis med Umeå-pojkarna (Jocke, Lill Eric och Kire). Hoppas ni är nöjda med svaret och att ni får en grym sommar!

ATHLETE: ALEX MIDLER | CAPTURED BY: ALEX MIDLER

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Martin Ander aka Mander har återigen skapat magi med sina kreativa färdigheter. Denna gången har han gjort colab decks med WeSC under titeln ”In Loving Memory”. Alltså sjukt snygga illustrationer på skatespots i Stockholm som inte finns kvar längre. Poetic Collective har lanserat sitt brädmärke, hemsidan finns uppe på poeticcollective.com där man kan se brädorna samt deras fanzine. Teamet består av: Simon Källkvist, Peter Johanson, John Nordh, Klas Andersson , Tom Botwid och Julian Tyssen. Brädorna hittar du på Streetlab.nu Och när vi ändå snackar Poetic kan vi meddela att Simon just nu befinner sig i Bordeaux där han spenderar nätterna med att filma med Yoan Talinder och Minuit crewet till deras nästa klipp. Tom pendlar mellan Malmö och Berlin. Pluggar, skatar, jobbar på nästa Poetic-kollektion och har just haft en full part i Tobe Feitsch film "Dull" från Berlin som man kan se på transition.se Vi har en känsla av att Abbe Nyberg har spenderat lite väl mycket tid i Staterna. #ammosexual Dags att presentera ett nytt crew från Sveriges skatehuvudstad, Malmö. Trickster Spirits består av Mattias Axelsson, Fargan Mahini, Fernando Bramsmark, Karim Rhihla, Christoffer Bajo och Kalle Ralsgård. Hur sjukt bra de är? Spana in deras senaste edit på transition.se/the-trickster-video

Ashbury har gått och blivit med skateteam och det är inte vilka ripper som helst är med. Bra blandning på stil och ös må vi säga, eller vad sägs om: Martin Pennlowe, Amandus Mortensen, William Cramp, Stefan Helin, Martin Sundby, Jens Bond och Fredrik Warell?!

T: 036-403 00 | info@iceman.se | www.iceman.se

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

SURFCAMP HOSSEGOR

Lär dig surfa med oss i sommar. Nu närmar sig sommaren och vi är tillbaka i franska Hossegor för tionde året i rad. Ingår gör boende i ett grymt hus vid stranden, certifierade instruktörer som håller i de dagliga surflektionerna i våra små grupper om max åtta personer , Xtravelguidernas service på plats, middagar, frukost, transporter, och mycket mer. Fortsatt kör vi även utvalda Surf & Yoga veckor i sommar. Spana in Xtravel.se för mer information och bokning.

medarbetaren

29/6 - 24/8

Adam Klingeteg

fr. 6,995:-

Priset är per person för en vecka. Flyg är ej inkluderat. Även för grupper.

Adam Klingeteg är en fortfarande relativt ung kille, men som börjar samla erfarenhet som en helkarl bakom kameralinsen. Vi på Transition är stolta över att samarbeta med en så clean snubbe som går från klarhet till klarhet när det kommer till att logga grymma shots på skate- skid- och snowboardscenen. Vi tog ett snack med Växjö-sonen om hur vintern har varit och vad planerna för sommaren är. Berätta hur vintersäsongen var - Efter att mer eller mindre varit på konstant resande fot under de tre senaste vintrarna, tog jag beslutet att bosätta mig i Sälen och ha det som utgångspunkt. Och att få uppleva så mycket snö under en vinter som det nu blev var ett rent privilegium! Jag kom upp med agendan att kombinera fotograferandet med ett ”vanligt” jobb, men det funkade ungefär tills snön började falla på allvar och då blev det enbart fokus på att jobba med kameran. Det i kombination med peppade åkare har gjort att bildbanken från vintern är fylld till bredden. Det bästa var helt klart snömängden och de outforskade puderlinjerna som nåddes med toppturer utmed fjällväggarna, där de absolut djupaste dagarna spenderades tillsammans med vänner och en stor kopp Lemmelkaffe. Det sämsta på hela vintern var utan tvekan när drivremmen gick av och min kära lilla Golf 3:a tvärdog på 311:an mellan Kläppen och Sälen By. Då fälldes det en sörjande tår! Efter några dagars mekanisk kärlek så rullade vi dock ihop igen, starkare än någonsin. Hur ser planerna ut för sommaren? - Jag börjar det hela med att nu flytta till eget i Stockholm och komma lite närmare kärnans centrum där det blir full fokus på fotograferandet. Kommer utforska lite nya branscher och ge mig själv lite mer utmaningar med egna projekt, se hur mycket man kan tänja på gränserna. Så kommer det givetvis att resas en hel del också. Då med surf-, skateboardoch wakeboardfotografering i tankarna. Att man ska klämma in lite semester till en spansk semesterort är väl inte heller helt främmande, det finns planer för det mesta. Vem gillar du att jobba med mest på snö kontra betong? - Det är svårt att riktigt sätta fingret på det där. Åkare överlag har nu på senare tid blivit mycket vanare vid att agera framför kameran, då gemene man har en kamera att plocka fram för att föreviga stunderna med. Men vinterns största

överraskning var nog hur lätt det var och fota en annan fotograf. Max Neuriesser (som tidigare varit alpinåkare) och jag spenderade många dagar på berget i den djupa snön. Att man båda tänker i ungefär samma banor gör att det går kvickt och hitta ställen som är både fotovänliga och åkbara i en bra kombination. Vilket resulterade i väldigt effektiv fotografering med mycket bra bilder! Värt att nämna är även legenden Peter Ström som jag fick äran att fota med vid upprepade tillfällen till fjälls. Han har gjort det här förr och vet precis vad som behövs för att få de där bilderna man bara suktar efter. Erfarenhet och glädje väger starkt på berget. När det kommer till den hårdare delen med betong, så får det landa på Áron Buzas. Rippar böj som ingen annan och har alltid lite mer att ge för att kunna gå högre och högre. Att han även precis har blivit upplockad av Vans var inte någon större överraskning, this dude’s gonna be big!

CMY

Shout Outs? - Först och främst till alla som gör precis vad de vill göra och lägger all sin energi på att få fortsätta göra det de älskar, oavsett vad det gäller. Alla människor man träffar längs med vägen som uppskattar vad man gör, ni har inte en aning om hur mycket inspiration och motivation ni ger. TACK! Givetvis även till alla som hjälper mig med den praktiska delen gällande produkter och utrustning. Ni vet vilka ni är! annons

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Foto daniel bernstål

Foto kelly evertsson

Lugnet efter stormen?! Tove Holmgren

5x5

Alexander Loren Alexander Loren är en av Bryggeriets skatesjärnor som lyser klarare för varje session som går. Nu vankas det sommarlov och därför blev vi nyfikna på vad planerna är de kommande månaderna och andra helt normala funderingar, som till exempel vilken musik hans skäms över att han gillar. Här är 5x5 med Loren den yngre.

5 saker du gör i sommar förutom att skata? Hänga med vänner, festa, slösa på mammas bensin, bada och äta kycklingtallrikar från YH kiosken. 5 mest inspirerande skatarna just nu? P-Rod, Danne Grönwall, Nick Tucker, Kelly Evertsson och Chaz Ortiz. 5 bästa sakerna med att plugga på Bryggeriet? Att det finns en skateparken precis under sig, salladsbuffén i matsalen, alla goda vänner på

samma plats, sköna lärare och gratis inträde till parken efter skoltid. 5 skönaste sakerna med Polen? Alla sköna släktingar, maten, nattlivet, stranden och alla feta event på somrarna. 5 låtar du skäms över att du gillar? Skäms faktiskt inte över låtar jag gillar, inte vad jag kan komma på iallafall. Kommer väll säkert på några när tidningen redan är tryckt... Haha.

Det är någon form av tomhetskänsla som infinner sig då vintersäsongen är över. Lugnet efter stormen, ungefär som resultatet av orkanen Ivar som härjade i Åre i vintras. Ett sus av tystnad, spillror av trasiga hustak och fönsterrutor. Det sistnämnda liknar jag med hur min kropp känner sig just nu. Man vill ge allt på snowboarden i slutet på säsongen, man vill lite för mycket och man "slammar" sönder sig totalt. Eller så tänker i alla fall jag. Men det är värt det för nu ska kroppen få vila från alla smällar i några veckor. När jag snubblar in i lägenheten i Stockholm med min otympliga boardbag och fullpackade resväska, kan jag nästan känna lite sorg och ensamhet. Från allt liv till en alldeles tyst och tom lägenhet. Det krävs några minuter sittandes på sängkanten för att förstå att det är över och dags för en annan tid nu, ett tag. Jag tycker inte om när saker tar slut, avsked hoppar jag gärna över. Men samtidigt kan det vara början på något nytt. En ny säsong står runt hörnet och det är bara att kasta sig in i sommartiden och allt den har att erbjuda. Många kör snowboardracet året om, när vintersäsongen tar slut blir det en sommar på någon glaciär, sen blir det en höst i alperna och så drar vintern igång igen. Du kan åka snowboard året om, om du vill (och har råd). Då kanske lugnet efter stormen aldrig visar sig. Men jag behöver sommar, sol, vatten och miljöombyte. Kontraster i vardagen och livet är viktigt för mig för att få inspiration till allt jag tar mig för. Att åka till Folgefonna för att åka snowboard under sommaren lockar många snowboardåkare. Folgefonna är Norges tredje största glaciär och ligger i södra Norge. Jag var där ett par veckor under en sommar för några år sedan och då hittade jag kontrasterna i vardagen på en och samma plats. Snowboardåkning uppe på glaciären på förmiddagen, sommar, bad, skate och slackline nere i dalen, på eftermiddagen. En underbar plats, en fantastisk upplevelse! Men i sommar blir det ingen snowboard alls för mig, utan jag åker till Portugal och surfar en vecka istället. Riktig sol- och badsemester och en paus från jobbet i Stockholm. Jag är en fullständig nybörjare på att surfa men jag fastnade så fort jag ställde mig på brädan. Trots mängder av saltvatten i lungorna och brädsmällar i ansiktet (jag fick ett blåöga första halvtimmen i vattnet, första gången på surfbrädan) kände jag den där speciella frihetskänslan som man bara kan få vid vissa situationer. Att lära sig att surfa är dock en helt annan sak än att åka snowboard. Nu är ju jag ny på surfbrädan och rätt van på snowboarden, men i vattnet är det vågen som har kontroll över dig och i parken är det du som har kontroll över railet. Stor skillnad. Men i sommar tänkte jag övervinna naturens krafter och försöka få kontroll över vågen! Jag ser fram emot sommaren och jag vet ju att lugnet efter stormen bara är en övergående känsla som snart ersätts med en ny orkan.

WeSC Concept Store Kungsgatan 66, Jakobsbergsgatan 6, PUB 01 Stockholm.

WeSC Store Kungsgatan 47, Umeå. Samuel Permans gata 10, Östersund. Conspiracy with WeSC, Nygatan 26, Örebro.

Shop online at shop.wesc.com Find your nearest WeSC retailer at wesc.com/in/sweden

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

WHAT! Summer Camp 2014 Den 16 juni - 6 juli är det dags för What! Summer Camp i Folgefonna. Här får alla skld- och snowboardfrälsta shredda loss på den norska glaciären. Utöver det finns det möjlighet till vattenramper, trampoliner och skatehall. Årets coacher är inte vilka som helst, eller vad sägs om Kalle Ohlson & Len Roald Jørgensen på snowboardsidan och Niklas Eriksson, Oscar Harlaut & Sig Tveit på laggen?! Och en liten heads up… Fonna har mer snö än någonsin vilket betyder slask-sessions till benen domnar! Mer info hittar du på whatcamps.com

insta-tävling Glöm inte att följa oss på Instagram @transitionmagazine Under sommaren kommer du bland annat kunna vara med och tävla om schysta Oakley-glajjor från deras heritage-serie.

Surfcamp på bali Xtravels kontorsråtta Gabbe gjorde en Falling Down, fick panik i Sthlm och tog tag i sitt liv. Han skaffade sig en tomt på Bali och byggde ett riktigt stiligt hus som han kallar SurfLodge Limasan och vips, nu till hösten kör Xtravel sitt första surfcamp på Bali. De startar med att köra två månader från början av september till slutet av oktober. Top notch från första sekunden du vaknar till sista sekunden innan du drönar till. Mer info hittar du på xtravel.se/destination/surfresor/Bali Vill man jobba som guide åt Xtravel och ta chansen att scora Japan/Alaska/ Kanada puder i vinter får man slänga in en ansökan innan sista september till limpan@xtravel.se

snowboard Parken i Folgefonna öppnade rekordtidigt i år och rapporterna säger att skidanläggningen i vårt grannland i väst har sjuka mängder snö. Så vill ni klämma in lite gött slaskshred i sommar så vet ni vart ni ska bege Er. Emil Fossheim ansvarar som vanligt för parken och shapar det gör bland annat Viktor Wiberg och Len Jørgensen. Filmar det gör Kuske för femtioelfte sommaren i rad.

Sommar-feeling Emma Fastesson Lindgren

Kareem El Rafie hänger för tillfället ut i Sydamerika där vi höra om både det ena och andra äventyret. Vi väntar spänt med galna rapporteringar från fotbolls VM.

Foto @joelsida

Xtravel hookar Latte Tim Latte har gått och sällat sig till Xtravel-familjen! Bra deal med tanke på hur mycket han är ute och far. Nu senast har han varit på Bali som du kan läsa om på sidan 50. Håll också ögonen öppna efter Tims och Xtravels surfskola på transition.se!

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Nonne Reif och Theo Hjellström kommer börja köra för Rome nästa vinter och en liten fågel har viskat i vårt öra att även David Sörme är på väg in. Salomon Snowboards har knutit upp Viktor Björnström och Johan Nordhag som nya teamåkare inför säsongen 2014-2015. – Vi är sjukt stokade på att ha både Viktor och Johan med på teamet inför nästa säsong och det blir ett bra tillskott till våra övriga åkare. Viktor med sin grymma stil och bra BC-skills och Johan som duktig parkåkare som börjat snegla åt BC-scenen säger Robban Gustafsson, marknadsföringsansvarig Salomon Snowboards i Sverige. Caroline Degardh har med vårens ankomst börjat arbeta på Stockholmsbutiken Brädkultur igen. Värt ett besök och en omgrippning av brädan. Glöm ej att ta med kaffe så fixar Carro resten. George Persson bedyrar sin kärlek till flickvännen på sociala medier. Följ honom på Instagram @jauchey Love is in the air! Det har blivit dags att presentera det senaste svenska snowboardcrewet. De går under namnet Raketklubben och består av

Cristian Lundin Norberg, Daniel Klemming, Elias Isaksson, Filip Brändström Nyström, Nils Viberg och Niklas Sandström. Se deras resa till Mammoth på transition. se/raketklubben-i-mammoth Det är ingen hemlighet att Jonte Nilsson har blivit vegetarian och kör fullt ut på yoga och meditation. Snart svävar han ut i rymden. Kire Karlsson har varit på långvistelse tillsammans med Zebbe Landmark i det förlovade landet i väst där de hängt ut med Think Thank crewet. Kire verkar fortfarande tro att han är kvar i USA och det kommer rapporter om att han snackar amerikanska och använder extremt mycket slanguttryck även fast han är hemma i Umeå sedan ett par veckor tillbaka. Du har väl inte missat Rides avsnitt från Riksgärnsen Banked Slalom? Snowboard när det är som bäst! Du hittar avsnittet på tv4play.se/program/ride.

I flera veckor har vädret varit behagligt, närmast ett himmelrike. Solglasögonen har fyllt sin verkliga funktion samtidigt som huden har skonats från att bli alltför bränd. Timmar i sträck har man kunnat njuta av den snabba betongen och de sköna Vikingblocksen. Sommaren är nu här på riktigt och jag kan med stor säkerhet säga: Det kommer bli den bedste sommern i vores liv. För mig började sommaren 1 maj. Folkets Park i Malmö var fylld av rosor, tal och en minirampstävling. Föreningen Bryggeriet tillsammans med Malmö stad fyllde parken med såväl glada åskadare som professionella skateboardåkare. Minirampens tre olika nivåer fick sig flertalet doser av nosegrinds, airs och Jens Andersons galna tricks. När klockan närmade sig 8 på kvällen utsågs den rippande Oskar Rozenberg Hallberg till vinnare. Oski är ett geni på brädan. När vi var runt tolv-tretton år kunda vi skata i Stapelbäddsparken i flera timmar i sträck. Detta är ingenting som jag gör längre, men däremot visar Oski fortfarande upp en åkglädje som få besitter. Åkglädje är något som kommer och går, iallafall för mig. Ibland kan jag känna ett oerhört sug efter att ställa mig på min 7,9:a och göra en kickflip, men vissa dagar tittar jag inte ens på den. Detta är inget jag tycker är dåligt, personligen behöver jag mina pauser. Det är dessa pauser som gör att nästa skate blir mer spännande och laddig. Vinterhalvåret är en sådan paus. Efter månader av snö, regn och blåst är det äntligen slut. Nu när värmen kommer och gatorna har torkat är det dags att återerövra staden. Det började i Folkets Park och endast för nån vecka sedan utspelades Back to Värnhem. En ny spännande tävling som arrangerades mitt på Värnhemstorget. Melowe tillsammans med Föreningen Bryggeriet och Malmö Stad har nämligen ställt dit hubbas och curbs vilket har gjort torget till ett plaza i Barcelona-stil. Barcelona är en väldigt trevlig stad. Sanningen är att jag är där just nu, jag sitter på ett café kallat Bro. Bro har en väldigt enkel meny: hamburgare och mackor. Men trots detta är det

en väldigt högt rankad restaurang vilket inte syns på varken pris eller inredning. Jag bor här tillsammans med resten av årskurs 3 på ProCivitas Privata Gymnasium i Barceloneta, precis vid havet. Längs med stranden finns även skateparken La Mar Bella. Ett betonglandskap liknande dem som finns i det svenska riket. Det glädjer mig att fler skateparker byggs. Visst är det trevligt med att rulla på gatorna men i och med att fler skateparker byggs blir det även fler platser som Betongcupen kan hållas på. Ett av eventen som jag ser mest fram emot i sommar är just Betongcupen. Cupen drar igång lite senare i år, nämligen den 14 juni. Tävlingståget åker då till Täbys nya branta bowl. Därefter blir det ett kärt återseende till Umeå där även Get Set Go! kommer att ta plats. Tjejtävlingen Get Set Go! växer och växer för varje år. Tidigare utspelade den sig endast under Ultra Bowl i Malmö men är nu nationell. Avslutningen på sommaren brukar alltid vara av bästa klass. Och det kommer den vara i år igen. Ultra Bowl och Malmöfestivalen är en vinnande kombination. Att kunna se Lifeblood-teamet charga under dagen för att sedan se Mandio Diao under kvällen är fantastiskt. Med detta i baktanken vet jag att denna sommaren kommer bli en minnesvärd en. Från Bro i Barcelona säger jag nu hej och önskar er en fortsatt trevlig sommar!

Emma Fastesson Lindgren har varit aktiv i den svenska skateboardscenen sedan 2007. Hon har bland annat drivit och utvecklat webb-serien SLash Teve. Förutom skate inom landet har hon topplacerat sig i internationella tävlingar runt om i Europa. För tillfället är hon rankad 12a i världen.

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Foto ANDERS NEUMAN ÅKARE SIMON KARLSSON - tailgrab

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Foto GÖSTA FRIES

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

lyckopiller Evelina Nilsson

Ett av mina viktigaste, tidiga minnen i livet var när jag tog examen från kindergarten i Pittsburgh. Jag stod på scen med min vita klädsel och den fyrkantiga hatten med en tofs på. En miniversion av collegestudenterna. Jag kommer ihåg att jag var nervös, jag gick upp med en bild av mig själv. Alla hade fått rita sitt självporträtt. Jag fick en mikrofon och i den sa jag såhär: "When I grow up I want to be a doctor and I am going to cure all illness with a pill". Det var rätt stora ord från lilla Evelina. Jag har alltid vetat att jag har höga ambitioner och mål men det är ändå fascinerande att Evelina 5 år redan då ville bota världen. Jag tror att min dröm om att bli doktor varade rätt länge, jag hade många doktorsleksaker och jag har nog alltid vart intresserad av hur kroppen fungerar. Någonstans på vägen förändrades dock mina mål. Jag tänker ofta på hur många olika vägar man kan gå i livet. Om man valt att ta det jobbet, den sporten eller skolan, hur hade mitt liv sett ut då? Det är en ganska läskig tanke också. För ju mer man tänker desto mer flummigt blir det. När min familj valde att flytta hem till Sverige från USA så väcktes en ny dröm inom mig. Hade vi stannat så hade jag kanske blivit surfare. Vi valde att flytta hem igen och tack vare pappa så blev drömmen om skidåkning sann. Det var han som älskade att vara ute i skidbacken och redan innan vi flyttade till USA så hade vi lärt oss att stå på lagg. När vi kom tillbaka så var detta prio 1 på vår fritid. Jag har väldigt bra minnen av alla våra skidsemestrar runt om i Sverige och alla tävlingar som pappa och mamma följde med på med hundra procents stöttning. Det vill jag tacka er för. När jag var 12 år gammal så var jag ganska säker på att det var friåkning som jag ville bli grym på. På den tiden åkte jag bana och kände egentligen att jag ville vara mer fri och det bästa jag visste då var att kolla på NM i Riksgränsen. Nu sitter jag här i Åre och har kommit tillrätta med Evelina 12 års dröm. Fortfarande så är friåkning min passion. Kanske lever doktorn inom mig också? Jag har alltid haft en vilja att ta hand om mina medmänniskor och få dem att må bra. Men ska jag bota alla sjukdomar med ett piller kanske jag borde byta vägskäl i livet för det kan krävas många års forskning för att lösa denna gåta. Eller handlar det om att inspirera varandra till att sprida glädje, vara positiva och snälla mot varandra och vår planet? då kanske alla sjukdomar försvinner med tiden? Det kanske var exakt det pillret som Evelina 5 år snackade om på den där scenen? "Truly wonderful the mind of a child is"

skidor Tom-Oliver Hedvall blev enligt egen utsago bestulen på sin nya "Stitch N Stones" keps i svart manchester och army mönster. Spårlöst borta sen banketten i gränsen, sågs senast på Tom Olivers huvud på dansgolvet. Tur i alla fall att han har kvar sin beanie från Transition. Årets bästa grupp i Hot Dog Challenge i Åre vanns av Star Wars Invasion. En kombination av unga lovande puckel- och alpinåkare från skidgymnasiet och Åres egna Star Wars-nördar Julia Nilsson, Veronica Carlqvist och Evelina Nilsson. Mattias Rönngren byter ut skidorna mot surfbrädan och har Portugal som bas denna sommar. Det sägs att han är lika talangfull i vattnet som på snön! NM banketten i år var en röjig tillställning. Vem som vann banketten är svårt att avgöra för det fanns många nominerade men enligt Christine Hargin så tog hon hem priset tillsammans med Evelina Nilsson. Det sägs att Christines mobil har några bevis för detta... På herrsidan stod det mellan Henrik Winstedt och Per Jonsson. NM:s snabbaste åk gjordes av unge puckelåkaren Emil Stegfeldt. Aldrig har man skådat ett snabbare åk i Nordalsbranten och det var med livet som insats som han gjorde en elva nedför branten och blev diskad. Värt att kolla på. Per Spett spenderar sommaren i Kiruna där han kör lok för att komma i form inför nästa vinter. Håll utkik efter ett stort skägg! Det ryktas att telemarkskungen Erik Nordin tränar tillsammans med alpinhetsaren Anna Swenn Larsson i sommar. Kommer Erik ha kepsen bakåfram till hösten?? Snowcamp i Säfsen öppnar inom kort dörrarna för andra året i rad och snart kommer 500 peppade campers att inta området för vat-

tenhopp, studsmatta och raids. De får förutom camp-ledaren Jesper ”Jeppenator” Norén besök av bland andra: Henrik Harlaut, Jesper Tjäder, Oscar Wester och Rackartygarna. Henrik Harlaut tycks ha blivit en riktigt backcountry-räv. Under större delen av maj hängde han ut i Riksgränsen och öste på som aldrig förr (bland annat var han med i NM). Att han dessutom valde att slagga i tält trots att han hade ett rum på hotellet är nog anledning till att vi har än större respekt för Edollo.

I år flyttar Skateparksguiden även ut på nätet. På så sätt kan du ta med dig alla Sveriges betongparker i fickan. Allt du behöver är en smartphone. På skateparksguiden.se hittar du info om alla parker, foton och rörligt material! Din skatebibel när du ska ut och rippa.

skateparksguiden.se

SUIT UP! NIKE SB EMBLEM 300:-

O'NEILL

BIRD WATCHING BOARDIES 650:-

Lynx S 899:-

26 TRANSITION 2-2014

Den blomstertid nu kommer med skatesessions, skrubbsår, soldyrkande, bad, glass och en massa andra roliga aktiviteter. Det vi försöker säga är att sommaren äntligen är här, vilket betyder att det är dags att plocka fram tee’s, boardshorts, shades och se ifall muskelminnet på skaten hållit i sig över vintern. Här har du några väl valda produkter för soliga månader framöver.

VANS

Mattock Tank 299:-

GOPRO

PHILIPS

CitiScape Foldie 899:-

O'NEILL

HERO 3 white edition 2499:-

O'RIGINALS HALLUCINATE BDS 650:-

GOPRO

VOLCOM

Blackout Housing 590:-

Lo Fi 699:-

VANS

VOLCOM

THATCHER SHIRT 749:-

Omsprock SS 349:-

O'NEILL

NIKE SB

VOLCOM

EXPLOSION TEE 300:-

Stefan Janoski Premium SE 899:-

RPM 1000:-

De Fray 799:-

ELEMENT

Haricup Series - mendizabal 699:-

WESC

Wild 5 Panel 299:-

VANS

OLD SKOOL 699:-

TRANSITION 2-2014

FÖRST & FRÄMST Simon Karlsson

FOTO ANDERS NEUMAN TEXT viktor josefsson

tt Simon Karlsson har såväl pop som bra stil när han rippar loss i betongen vet varenda unge som brukar sätta sin fot i Rålis skatepark i Stockholm. I år tar han även studenten från skatelinjen i Fryshuset och i sommar väntar en rätt smooth arbetsplats på Coyote Grindlounge på Södermalm. Vill du veta mer om Mister Karlsson är det bara fortsätta läsa. Vi stoppade honom nämligen mitt i en solig skate-session för att köra en, numer, klassisk Först & Främst.

28 TRANSITION 2-2014

Simon inledde studentveckan med en fet fs air i Orminges nya betongpark. Och man lär se mer av denna varan i sommar om du likt Herr Karlsson nöter betong varje dag. Stort grattis till examen förresten!

Ditt första minne? Oh, du börjar hårt. Jag har faktiskt ingen aning, ska man komma ihåg sånt?

Första skaterullen du såg? Det måste ha varit någon DC-film med Danny Way skulle jag tro. Kommer dock inte ihåg vad den heter.

Berätta om första gången du åkte skateboard. Då var jag fem år och hittade min pappas gamla bräda, som jag tyckte var sjukt cool. Jag hade sett andra killar i området skata, så jag tänkte att det kanske skulle kunna vara något för mig.

Första trick du värmer upp med inför en session? Kickflip flat, alla gånger… Första du gör när du vaknar? Går upp och käkar frukost. Vem var din första idol? Tony Hawk

Berätta om första skoldagen på Fryshuset. Jag började på skate-linjen sex veckor sent, så det var som en helt vanlig skoldag. Första sponsor? Pirate. Första gången du bröt mot lagen? Ja, man pissade väl offentligt någonstans när man var typ två kanske. Första jobbet du hade?

Skatelärare på min gamla skola. Första partiet du kommer rösta på i Riksdagasvalet i höst? Feministiskt Initiativ. Jag tycker de står för bra saker! Första tjejen du var kär i? Virena heter hon. Det var fina grejer i högstadiet. Första du kommer göra när du tar studenten? Kröka, haha.

Första personen du ringer när du ska dra ut och skata? Chai Keuter. Han är sjukt rolig att skata med och vi hänger ut typ varje dag.

Första spot du rekommenderar i Stockholm? Jag skatar ju främst park så jag tipsar om Rålis.

Berätta om första skatetripen. Då åkte jag till Linköping med min pappa och några polare. Det var jävligt fett. Jag var ju rätt liten, så jag kommer inte ihåg så mycket men det finns en del footy därifrån som är ganska roligt att kolla på.

Första person man bör följa på Instagram? Jesper Lind. @jesperlind. Skate och shananigans. Första tips du kommer ge till dina framtida barn? Åk skateboard!

TRANSITION 2-2014

POLARNA

POLARE GÖR EN SESSION SÅ MYCKET ROLIGARE

LUR

PERFEKT FÖR ATT KOLLA SKATEPARKSGUIDEN.se

GOT MILK?!

NORRLANDS SVAR PÅ ENERGIDRYCK

30 TRANSITION 2-2014

61 SPÄNN CASH IS KING!

BANANKONTAKT... ... av tredje graden

INSPIRATION ÅKPEPP FÖR EN REGNIG DAG

Skate

Vacker symbios av trä, gummi och metall från Junkyard

Nödvändigheter Amandus Mortensen

FOTO daniel bernstål

En av Norrlands finest har emigrerat till Sveriges skatehuvudstad, Malmö för att plugga på Bryggeriet. Och inte verkar Amandus Mortensen må dåligt av bristen på snö direkt. Snarare tvärtom då han likt ett barn på julafton pushar runt och visar prov på såväl stil som ös i Skånes betongmecka. Men helt tomhänt från de nordligaste skogarna kan man ju inte vara. Här visar Amandus upp precis vad han behöver för att klara sig i södern, polare inkluderat… 31

SKATEBOARD

Berlin har blivit lite av ett mecka när det kommer till cleana streetspots. Som denna ledge där Oski visar upp skolboksexemplet på en stilren bs tailslide.

o s

k i

på skype med

rozenberg hallberg FOTO Nils svensson TEXT viktor josefsson

en unge Malmö-rippern Oski Rozenberg Hallberg fortsätter häpna hela skatescenen med sin grymma talang. Han går i skolan på Bryggeriet och verkar vara upptagen mest hela tiden med resor tillsammans med sina sponsorer. Vi lyckades haffa honom mellan resorna för att bland annat snacka Alv, Malmö och inspiration.

Tjena Oski! Vad har du för dig? – Tjena! Det har regnat hela dagen i Malmö idag så jag har bara tagit det lugnt. Hängt lite på labbet. Du var nyligen nominerad till "Årets Rookie" på Bright European Skateboard Awards. Först och främst grattis, och sen den torra frågan: Hur känns det? – Det kändes riktigt fett med tanke på vilka andra som var nominerade. Till exempel Fernando och Karsten. De två chargade igenom hela året och det känns fett kul att de valde att nominera mig också. De flesta fattade dock att Karsten skulle vinna efter allt han gjorde. Hans Element-part är riktigt sjuk! Pontus Alv har ju kallat dig för den nya generationens skatare. Hur ser du på det? – Har inte tänkt på det så mycket… Kanske att jag och David är nästa

generation för Polar? Han och jag är de yngsta på teamet. Berätta om hur det gick till när Pontus hookade upp dig på Polar. Du var väl tveksam till en början? – För 3 år sedan, när jag körde för Sweet Skateboards frågade Pontus mig om jag ville köra för hans nya företag. Jag tackade ja men ångrade mig 1 eller 2 månader senare. Eftersom Polar inte riktigt hade startat ännu drog jag mig ur för att fortsätta skata för Sweet igen. Lite senare samma sommar frågade David mig om jag ville hänga med ut och skata. Jag, David, Nisse och Pontus stack till Oxie och filmade och fotade lite. Innan vi stack hem frågade Pontus mig igen om jag inte ville skata för Polar ändå och då så sa jag ja. Jag är stoked på att vara en del av Polar. Jag känner mig hemma här och teamet består bara av riktigt bra vänner och skatare.

SKATEBOARD

Tack vare folk som John Mag, Nils Svensson, Tobbe2beer, Pontus, Kamikaze, med flera så är det mycket som händer hela tiden i Malmö. Det finns många utomhusparker och en stor inomhuspark som renoveras nästan varje sommar.

Nu kör du även för Nike och du var för ett tag sen nere i Berlin tillsammans med teamet för öppningen av den nya skatehallen. Berätta om det. – Invigningen var en demo som de senare gjorde ett klipp av. Parken var helt packad med folk som bara stod och kollade på när vi skatade i nästan en timme. Det kändes nästan som en tävling och jag var ganska nervös, med det var fortfarande roligt som fan! Parken var även kul och det var fett att får skata och hänga med the big boys. Jag kommer ihåg att Luan satte typ allt under demon på första. Nando skatade också sjukt bra. När du inte är ute och reser ser man dig oftast i Malmö. Vad tycker du om Malmös skatescen? – Lätt den bästa i Sverige. Tack vare folk som John Mag, Nils Svensson, Tobbe2beer, Pontus, Kamikaze, med flera så är det mycket som händer hela tiden. Det finns många utomhusparker och en stor inomhuspark som renoveras nästan varje sommar. Det arrangeras många tävlingar som till exempel Ultrabowl och Betongcupen. Snart ska det även vara en tävling på Värnhemstorget där Malmö stad har tillåtit att bygga nya hubbor och curbs på. Malmö stad stödjer Bryggeriet så att de hela tiden kan göra nya saker. Hur är det att plugga på Bryggeriet? – Det är gött! En fördel är att man kan skata på rasten. En nackdel är att man ofta kommer försent till lektionerna.

34 TRANSITION 2-2014

Om cirka ett år fyller du 18. Vad är det första du kommer göra som myndig medborgare? – Jag kommer nog att festa… Vem är din största inspiration? – Jag har många inspirationer men skatemässigt så har nog Grant Taylor varit den största. Han kan göra allt. Det spelar ingen roll om det är en hög bs air eller en smith grind på ett gnarly rail. Han gör allt med style. Vilken skaterulle får man inte missa just nu? – Jag gillade Supreme-filmen. Många bra skatare som levererar bra skate i en go rulle. Gonz! Vad gör du helst när du inte skatar? – Äter något gött eller hänger med polare.

med ofta och det är också ball som fan. Jag ska till LA om ett par dagar vilket även kommer bli dope!

o s

k i

Oski tar tillvara på den berlinska arkitekturen. Här med en stilren crail block.

Vilka nya trick ska nötas in till sommaren? – En go 540 kanske. Hur ser planerna annars ut i sommar? – Jag kommer nog vara i USA en del med Nike. Men när jag inte gör något med dem kommer vi fortsätta att jobba på den nya Polar-filmen. Meningen var att den skulle komma ut nu i vår men jag tror att Pontus har fått andra planer. Vi får se. Avslutningsvis, vilka vill du tacka? – Familjen och alla polare. Pontus, Collin och Nisse som tog bilderna!

Vilket land skulle du helst besöka och skata? – Jag har aldrig varit i Japan. Dit skulle jag vilja resa för att kulturen och hela landet verkar vara så annorlunda från resten av världen. Pontus som har varit där säger att det känns som att åka till framtiden. Sen finns det också riktigt grymma spots. Vem reser du helst med när det kommer till skate trips? – En Polar-tour som hela teamet är med på är guld. Att skata och hänga med David, Pontus, Hjalte och alla andra som man inte ser lika ofta är fett som fan. Annars är det nästan alltid kul att resa. Fernando brukar jag resa

Foto anders neuman

an är Faluns finaste asfaltsripper, och nybliven tvåbarns farsa. Stefan Helin skulle nog vilja att dygnets timmar var lite fler ibland, men tycks trots det klara av balansgången mellan att skata och natta barn riktigt bra. Enligt Stefan själv har hans situation gjort att han uppskattar varje session mycket mer! Vi tog ett snack med Herr Helin om vuxenpoäng, Faluns skatescen, sponsorer och filmprojekt. FOTO anders neuman och Jonatan Andersson TEXT viktor josefsson

Herr Helin visar prov på äkta dalapower med denna kickflip backtail to fakie.

Tjena Stefan, hur är läget? – Jo, men det är bara bra tycker jag. Har precis varit och hämtat barnen från dagis. Du verkar sluta tidigt på jobbet? – Du, jag är faktiskt sjukskriven. Så jag är mest hemma och strosar runt om dagarna. Jaså, hur kommer det sig? – Jag lyckades med bedriften att bryta två fingrar och ett ben i handen för ett par veckor sedan. Jag var ute och skata och tog emot mig lite väl fel när jag skulle göra ollie över ett räcke, så nu sitter man han gipsad. Jag är sjukskriven fram till slutet av juni. Ok, men då kommer du ju i alla fall kunna skata i sommar. – Ja ja, jag skatar redan nu. Man får vara lite försiktig bara så att man inte bryter upp skadan igen. Hehe, det låter bra. Men vad jobbar du med när du inte kvaddat handen? – Jag jobbar på en förskola, vilket är svinkul. Jag gillar verkligen att jobba med barn. Nu har jag ju två kids här hemma så det blir till att jobba med barn mest hela tiden, hehe. Barn och skate. Det känns som att du har rätt mycket vuxenpoäng för att vara 25 år? – Ja, det tror jag. Man börjar ju nästan bli gubbe. Barn, hus och sambo. Vi hade även en Volvo kombi, men den sålde vi för en vecka sedan. Så där kan man väl säga att vi bröt Svensson-livet lite, men anar är det i princip fullt ut. Hur är det att kombinera familjelivet med att göra sig ett namn inom skatescenen? – Det är ju lite svårare än vad det var innan. Det tar ju en hel del att ha barn om du inte redan visste det. Det är mycket man måste tänka på hela tiden. Förut tog man skate lite mer för givet och drog ut när man kände för det. Nu får man planera lite med noggrant. Men det känns faktiskt mer givande att skata idag, i och med att man inte kan göra det varje dag. Så när man väl skatar så öser man på som fan. När jag var ute och skata innan barnen hade kommit till världen kunde man skata halva dagen och sitta ner halva. Nu är det mer kvalitetsskate och lite mer pepp hela tiden, hehe. Men överlag tycker jag att det funkar bra och min sambo är peppad och förstående, så hon ställer alltid upp när jag vill dra ut. Men i övrigt, hur är det att växa upp i Falun och satsa på att skata? – Det är väl jäkligt stor skillnad jämfört med att växa upp i en stor stad och skata, skulle jag tro. Det har ju mer eller mindre aldrig funnits någonting att skata på i byn. När jag började skata

1996 fanns det en träbyggnation som hette Västra. Men efter ett par år in på 2000-talet började allt förfalla och då dog väl lite av Faluns skatescen skulle man kunna säga. Annars har den varit rätt bra genom åren. Hur som helst har man fått hitta på egna saker och varit kreativ genom åren då det inte fanns någon specifik plats att skata på. Men hur mycket tror du den nya betongparken betyder för scenen i Falun? – Det är svinkul! Jag tror fler får upp ögonen och börjar skata i och med den nya parken. Så får man ju hoppas att det främst kommer vara en yttra för skateboard och inte sparkcyklar och andra påhitt. Sen är väl inte jag personligen så mycket för att skata park i dagsläget. Det känns ganska oinspirerade. Men det är kul att det finns om man vill hänga ut med kompisar och inte vill vara på gatan. Var skatar du helst om du inte är i Falun? – Lite var som helst. Jag tycker inte stället är det viktiga, utan vilka man skatar med och hur mycket pepp det finns. Så länge man har en gata är man safe. Sen vill man ju ha rätt rough spots. Det får gärna vara en utmaning, så man får klura på olika lösningar själv.

Grymt, men var har du själv varit och filmat till projektet? – Självklart har det mest filmats runt omkring Falun, hehe. Jag släppte ju en hel del av mitt tidigare material till min välkomstdel för Kaleidoscope, så det är väl främst sedan i höstas man har filmat nytt. Därför blir det till att jobba en hel del på parten nu i sommar också. Det jag helst vill ha på film är sådant som känns naturligt och har ett bra flow som inspirerar folk till att dra ut och skata. Sen är väl inte jag den som gör de svåraste flip in, flip out tricken som många gör just nu. Enligt mig ser det rätt onaturligt ut. Men det kanske bara är jag…

Ok, men vems part ser du fram emot mest? – Det är nog ganska blandat. Det är ju alltid roligt att se Danne Grönwall skata på det viset han gör. En riktig ledge-wizard! Men alla åkare i filmen har sin egna stil och bidrar med sin personliga touch på det hela. Så jag är övertygad om att slutprodukten kommer bli någonting utöver det vanliga! Det låter hur bra som helst. Tack för din tid och har nu en riktigt bra sommar! – Det är jag som ska tacka. Trevlig sommar!

det känns faktiskt mer givande att skata idag, i och med att man inte kan göra det varje dag.

Stefan skatar hellre på gatan än i parken vilket man tydligt kan se på denna ollie som sitter som en smäck.

Stefan porträtterad på sitt mest naturliga vis; i symbios med en skate.

Sedan förra sommaren åker du för Emerica och Kaleidoscope. Berätta om det. – Jo, jag skatade ju för DC och Element tidigare i cirka sju år tror jag. Och jag har absolut inget e,mot dem. Men jag kände väl att det var kul att prova på någonting nytt och Emerica känns som ett renodlat skatemärke som gör simpla och bra skor utan en massa loggor och skit på. Att jag sen har en polare som jobbar med varumärket gjorde väl inte valet svårare direkt. Och när det gäller Kaleidoscope kändes det kul att få skata för någonting svenskt, vilket gör att man själv kommer närmare märket. Element är så gigantiskt att man blir en pytteliten del av det. Samtidigt har Kaleidoscope både fötterna på jorden och svävar inte iväg så mycket.

Foto jonatan andersson

Kickflip på flaten vid slaggen!

Och Kaleidoscope håller väl på med ett två år långt filmprojekt? Berätta om det. – Ja, precis. Det kommer en film nu till slutet av året. Redan i höst om jag inte är helt fel ute. Projektet har ännu inget arbetsnamn vad jag vet, men man har filmat till projektet ända sedan ”Luma” kom ut för två år sedan. Jag har stora förväntningar på rullen eftersom Kaleidoscope har ett riktigt bra team i dagsläget, vilket innebär väldigt många bra parts. Särskilt när det är Martin Hallberg som står för redigeringen. Så det är verkligen något att se fram emot! Foto anders neuman

38 TRANSITION 2-2014

TRANSITION 2-2014 Foto jonatan andersson

SKATEBOARD

Indonesien – malaysia

sarah foto anders neuman, sarah meurle & Lisa kindberg

australien

Nepal

drygt fem månader lämnade Sarah Meurle Sverige och Europa för att upptäcka nya hörn av jorden. Det blev en händelserik resa fylld av upplevelser, kulturer, bekantskaper, historier, musik, mat och självklart en del skate. Det här är Sarahs egna berättelse, kalla det resedagbok om du så vill, från år 2013 till 2071.

Foto ANDERS NEUMAN

Seminyak, Bali. 14 NOVEMBER 2013 Att ha ett pass som man kan besöka hela världen med är som att gå runt och bära på en skatt. Som svensk medborgare kan du (med vissa undantag) besöka vilket land du så behagar. Det är få förunnat. Det finns så många länder där dess invånare inte ens får tillåtelse från ambassaden att lämna sitt lands gränser. Och med ännu sämre chanser till att lämna sin världsdel.

Vi möttes upp med de här glada Bali-öborna, det bjöds på den ökända durianfrukten. Den hade en mjuk/ sötsur smak med en konsistens som var lite som en blandning mellan en avokado och en mango. Tyvärr doftar den som tre veckors gammalt sopavfall, så för mig blev den första gången den enda gången.

jag gav honom allt jag hade i min plånbok, vilket motsvarande cirka 350 SEK.

Lombok. Naturen här är fantastisk och känns mindre exploaterad jämfört med Bali.

Med västerländskt medborgarskap eller en hel del pengar kan man tänja på gränserna, men annars är det bara att trivas. Trivas eller fly. Den här resan handlade inte om att fly, utan om att utforska nya platser. I stort sett alla resor jag gjort sedan jag börjat åka skateboard, har skate stått i centrum. Och den här gången fick den ligga och vänta lite, åtminstone tills vi kom till Melbourne. Den 11:e november lämnade jag och min holländska vän Louisa, vår kontinent för att utforska en helt ny sådan. På Bali, vår första destination möttes vi vid flygplatsen och gick därifrån med Rodi, vår tyska skateboardåkande vän som bor där. Rodi och hennes man Morgan är ett tvättäkta skateboardpar. Det är vardaglig standard att byta blöja med brädan som skötbord för deras lille son Finn. Inga konstigheter. Hemma hos henne hade vi en bas, som vi snart lämnade med äventyrslust, varsin ryggsäck och en moppe. Bali. 15 NOVEMBER 2013 Vi tog skugga i en grotta. Jag låg där i den svala grottan och tittade upp i dess tak. Det var rätt mörkt och lite växtligheter här och där. Efter att ha iakttagit den ett bra tag inser jag att det är fullt av fladdermöss i taket. De hänger där och sover. Så kan det vara på Bali. Det är som att det alltid finns något som gömmer sig i skuggan, kamouflerat av sin omgivning. Och om man luktar, eller ser, spänner sina sinnen till sin fulla förmåga och är lite extra uppmärksam, då upptäcker man det. Vad det nu än kan vara. Det är ofta en ödla, kackerlacka eller kanske en liten spindel. Men kan även appliceras på hela Bali i stort – det som ur en glad turists synvinkel kan verka så harmoniskt och vackert, soligt och vita stränder, är också ett paradis för vitt puder och droghandeln på Bali är enorm. På vissa av öarna finns det inga poliser överhuvudtaget. Ubud, Bali Idag är det måndag, men datumet har jag ingen riktig koll på. Jag dricker avokadojuice på ett café. Gårdagen: Vi for hemifrån på eftermiddagen, jag körde moppen och Louisa satt bakom. En minut efter att vi

vinkat av vår vän Steve blir vi invinkade av farbror blå. Min första tanke var rätt ångestladdad. Jag hade hört talas om att man oftast kan muta dem mot en summa. Dock visste jag inte hur mycket det gällde. Han bad om mitt körkort, och internationella körkort. Louisa hade både och. Jag som inte hade något av det tog upp mitt id kort från posten. Det verkade som om han godtog det som ett körkort, men han sa “come with me” och vinkade in mig i en liten poliskiosk och pekade på ett papper som var en lista över hur stor böter det brukar vara om man inte har ett internationellt körkort. Svetten rann på pannan min, han sa något som “såhär mycket brukar det vara, men om du ger mig såhär mycket så kan du få gå nu” och jag gav honom allt jag hade i min plånbok, vilket var cirka motsvarande 350 SEK fast i deras valörer. Han var rätt nöjd med det och sa att hon med körkort får köra, fast inte du. Och vinkade iväg oss. Bali. 20 DECEMBER 2013 Efter diverse långa ö-äventyr kom vi tillbaka till Seminyak. Det finns ett par olika inomhus-skateparker i Seminyak. Den fuktiga värmen gör inte att man blir så jättesugen på att skata, men det är ändå rätt många som håller till där på kvällarna. Jag, Rodi, Morgan och Finn åkte och skatade en kväll. Svettigt som bara den. Kuala Lumpur, Malaysia. 25 DECEMBER 2013 Vi firade julafton i denna storstad, fylld med gallerior och dollartecken. Efter att vi ätit en fin julmiddag tillsammans med vår Malaysiska vän Rebo vi alla känner sedan tidigare från Barcelona, och hennes dotter, åkte vi så småningom tillbaka till Bukit Bintang (området mitt i smeten där vi bodde) och möttes av tusentals busiga människor med sprayburkar innehållande vitt krämigt klet. Så nära snö man kommer i denna delen av världen. Alla andra tog sig så snabbt som möjligt från taxin till vårt hostel, men jag tyckte det var rätt spännande att ge mig in i krigszonen med min snapshot kamera, och självklart var jag ett lätt byte och blev nersprayad till max av hysteriska julfirare. Några kvällar senare drog jag och Louisa runt och skatade på natten, det finns en hel del fantastisk arkitektur, om än så mycket människor inte vore i vägen så hade det varit en grym stad att skata i. Det var förvånansvärt lite bust under ståtliga byggnader. Vi hittade en såpbubbel-maskin utanför en restaurang. De anställda på restaurangen lekte med den och var glada över sin nya underhållande apparat. Jag och Louisa tyckte det var en bra idé att filma en kickflip över den.

TRANSITION 2-2014

SKATEBOARD

Ett par pojkar poserar skeptiskt framför den gigantiska ap/människa statyn i utkanten av Kuala Lumpur. Bs Noseslide, downtown, Melbourne. Jag och Lisa spenderade nästan en hel solig dag i denna urindoftande gränd. En graffiti-snubbe frågade mig varför jag inte gick till skateparken som låg längre nedför gatan.

Grottan som var full av fladdermöss.

Så vi filmade en ollie och såpan spred sig mer och mer över granitgolvet, och mitt försök till en kickflip slutade med en fullständing krasch. Brädan tog ned bubbelmaskinen direkt, alla skrattade och grät samtidigt. Vi gick in till restaurangägaren Mr. Chong och bad om ursäkt, han var en äldre förstående man och sa att det är sånt som händer när ungdomar leker.

Melbourne. 19 JANUARI 2014 Vi sitter i bakgården, alla på varsin udda, halvt sönderfallen trädgårdsstol. Månen är halv, men lyser ändå upp denna mörka, och rimligt varma sommarkväll. Hur som helst, det är väldigt härligt. Inifrån vardagsrummet sipprar det ut starka vibrationer av ljuvliga toner. Vinylspelaren är på full rulle, och vi skiftas om att välja skiva/låt. Ibland blir det några youtube-instick också. Det diskuteras om sångaren, strängarna, basen, trummorna, lyriken, varje sång får sin stund i strålkastarljuset. Mina housemates är musiker, och konstnärer. Av någon lyckosam anledning hamnade jag här.

Så vi filmade en ollie och såpan spred sig mer och mer över granitgolvet, och mitt försök till en kickflip slutade med en fullständing krasch. Snö i Kuala Lumpur.

Melbourne. 16 FEBRUARI 2014 Ibland överraskar livet en. Att sitta i ett småstökigt kök runt ett bord och dela en konversation om turbulens med några vänner. Nya och gamla, en afton är kanske inte så häpnadsväckande, men när det helt plötsligt dyker upp en legendarisk raritet i ens högra ögongvrå. Det är självaste herr Iannucci som gör oljud där borta vid vasken, stökar lite med disk och sopor, han ser nyvaken och besvärad ut. Kanske jetlagad. Han häller i sig ett glas vatten, tar sig en titt bort åt vårt håll och försvinner sedan tillbaka in i djungeln. Jag trodde nästan att jag sett i syne. Melbourne. 10 MARS 2014 Det var något slags evenemang på gång, stadsfestival; allt för många människor inpackade på en och samma kvadratmeter.

Ett par pojkar poserar skeptiskt framför den gigantiska ap/människa statyn i utkanten av Kuala Lumpur.

Vi satt utanför biblioteket, jag och Lisa. Några skatare försökte tricks utför (den lite sluttande) men annars perfekta marmor tretrapp med extremt hög risk för att krocka med pedestrianer. Denna kväll var även jag en pedestrian, utan bräda. Men en kille kom fram till mig och frågade om jag inte var Sarah; ”Jo, ja svarade jag förvånat. Hur vet du det?” ”Jo jag brukade bo med Phil Evans i Dublin och han sa att du nog var här och att jag skulle säga hej om jag såg dig.” James hade sitt eget internationella skatecrew, vilket bestod av ett par italienare, några rippers från Japan,

Foto lisa kindberg

TRANSITION 2-2014

SKATEBOARD

en väldigt tystlåten kille som jag inte riktigt förstod var han kom ifrån, och till och med ett par australiensare, varav en liten 14-årig kille som varje gång jag sett honom skatat runt i sin skoluniform.

istället borde man ta vara på att det är en samlingsplats för unga och låta kanterna gnidas in med stearinljus, blod svett & tårar så mycket de bara vill. The drains, Melbourne. Lisa tar en siesta bredvid suspekt graffiti.

Bra att träna på om man ska åka skidor, eller surfa. Surf & Ski Trainer från mitten av 60-talet.

Foto lisa kindberg

Det här spotet var riktigt kul att skata, även om man var tvungen att akta sig för cyklister som passerade förbi i 60km/h. Bs Kickflip.

Det verkar vara väldigt få av Melbournes skatare som faktiskt ursprungligen är från Melbourne. Många kommer från Nya Zeeland, (de kallas för kiwis) eller de som kommer från Tasmanien (the tassies), Perth, Sydney, Queensland. Det är väl så med städer som är bra att skata i. Alla skateentusiaster från hela landet och dess närliggande öar söker sig till en och samma stad. Vallfärdar för att bli en del av något, och tillsammans skapar de en starkare skatescen. Melbourne. 13 MARS 2014 Lincoln Square Av någon märklig anledning dras jag till att umgås med de här (vid första anblick) -tuffa otrevliga, och svåra typer som så envist spenderar sina dagar med att sitta på en parkbänk och diskutera gamla brädgrafiker, nedgångna pro’s, truckar, ja allt det där. De dricker billig öl och spelar om nästa sexpack i diverse skaterelaterade utmaningar. Att bevara sitt favorit-skatespot, att ta med verktyg och demontera skatestoppers gång på gång efter att kommunen har varit där och satt upp dem. På ett sådant ställe som Lincoln är det totalt onödigt för kommunen att jobba emot skateboardåkning. När skatarna har etsat sig fast så hårt vid en plats kvittar det vad man gör för att få bort dem. De kommer alltid tillbaka. Likt ogräs poppar det då och då upp skatestoppers längs järnkanterna. Tydligen får kommunarbetaren 30 dollar för varje cap som han sätter upp. Vilket innebär att han tjänar tusentals av dollar på att vi skatare tar bort dem. Det blir bara en väldigt onödig cirkel. Istället borde man ta vara på att det är en samlingsplats för unga och låta kanterna gnidas in med stearinljus, blod svett & tårar så mycket de bara vill. Melbourne. 18 MARS 2014 Coming to Australia. Idag har jag jobbat i tre timmar på en pizzeria i Port Melbourne. Jag kunde inte sluta att känna mig lite som Eddie Murphy i filmen ”Coming To America” när jag stod där bakom kassan, stressig radio-disco-techno på hög volym pumpandes från högtalarna, iklädd en extremt ful t-shirt, och då menar jag extremt, med en matchande keps. Pizzaköket var fullt med anställda men det var bara jag och en annan

46 TRANSITION 2-2014

Brisbane. Den tropiska storstaden.

Nu har jag breddat min - ”jobba inom snabbmats erfarenhet” till två sådana till, varav det förra jobbet var något av det mest stressiga och monotona jobb jag hitintills utsatts för. Att sälja kyckling-schnitzel på en husbilsmässa var ändå helt okej. Men att stå och sälja souvlakis på formula 1 eventet Grand Prix - inte min kopp te. Själva matståndet där vi stod och preparerade wraps var beläget cirka 150 meter öster om en gigantisk vert ramp där ingen mindre än Tony Hawk & friends skateboarding show tog plats. Och där stod jag iklädd Grand Prix tröja, keps och latexhandskar och plockade ut tre fina tomatskivor, exakt rätt mängd sallad, (annars kom managern och gav en sura blickar), och lite rödlök på det. Samt grillad kyckling eller lamm och fina strimlor av tsatziki sås spritt från höger till vänster. Vad folk ska behöva stå ut med för att tjäna pengar. Melbourne. 29 MARS 2014 Vi blev gåendes ett tag längs kyrkogårdens trottoar, jag har många gånger passerat den och tänkt att jag skulle vilja gå in, i denna gigantiska, halvt övergivna kyrkogård norr om stan. Men det blev alltid för sent, därav stängt. Ett par tjejer stod och bertaktade denna mystiska afton och gravstenarna bakom gallren. Det var fullmåne och lite en ljusare natt än vanligt. Tanken slog mig att jag ville in. Jag hittade en öppning i gallret - tjejerna vågade inte följa med. Där smög jag och min polare in och utforskade gravarna och hoppade till av vartenda lilla ljud som överraskade oss. Det var mäktigt. Bondi Beach, Sydney. 3 APRIL 2014 Att lämna sin trygghetszon kan nog vara en utav mina favoritsaker att göra i livet. Det är då, något alldeles plötsligt slår om, man känner sig fri, och vad

48 TRANSITION 2-2014

som helst kan komma att hända. Jag kommer att sakna Melbourne, men jag är glad över att sakta men säkert röra mig hemåt mot Sverige.

imorse, sov väldigt gott i min jetlagsövergångs-sömn. Igår var det nytt år, eller rättare sagt idag är den första dagen på det nya året, här i Nepal.

Brisbane. 7 APRIL 2014 En storstad i ett tropiskt klimat, stora ödlor överraskar en på trottoarerna och gigantiska djungelträd växer mellan korsningar och trafikljus i denna gallerialiknande innerstad. Omringad av vatten, med gratis båt-bussar som tar en runt stan. Dock (enligt min uppfattning) för övrigt en ganska själlös stad.

Att vakna upp klockan 05.30, snegla på klockan och förvånas över ens vakna och utvilade tillstånd kändes rätt skönt. Jag ville bara ut och se vad det var för plats jag hamnat på. Jag tog hotellets alla trappor upp till taket för att se staden, Thamel, från ovan.

Palm Beach. 10 APRIL 2014 Jag åker buss, två överviktiga kvinnor har en konversation sinsemellan, det roliga är att den ena sitter längst fram i bussen och glor rakt fram. Den andra sitter fem säten bakom henne, de skriker till varann fram och tillbaka i vänliga toner, om den nya matbutiken som ska öppna i småstaden bredvid, och hennes syster som är på besök med ungarna, och den andra matbutiken som kommer vara under ombyggnad. Sånt är livet i Palm Beach. Men vackert är det. Thamel, Nepal. 13 APRIL 2071 Visum stämplat. Bagaget hämtat. Killen med taxin stod vinkandes med mitt namn skrivet i stora bokstäver på ett A4. 20 minuters mörk bilresa till mitt hotel i Thamel, och det är nytt år ikväll! Surrealistiskt. De har rensat bort restaurangstolarna och skapat ett dansgolv. Discoljus, en lokal dj som mixar techno med låtar som Hotel California, och nu; självaste Jon Bon Jovi. De medelålders europeiska, möjligtvis australiensiska kvinnorna dansar glatt tillsammans med de lokala manliga danstalangerna, det finns även en vit man på dansgolvet (iklädd full trekking outfit) som fullständigt släpper loss och knäpper med fingrarna så hårt det bara går. My heart is like an open highway… It’s my life! BOOM! Utz utz utz, och så vidare. Det här var nog det sista jag väntat mig av min första kväll i Nepal. Minst sagt häpnadsväckande. Thamel, Nepal. 14 APRIL 2071 Årtalet är 2071. Jag vaknade tidigt

En kvinna stod på sitt hustak och tvättade håret i en spann. På en annan byggnad gjorde en munk sin morgongymnastik, han gick fram och tillbaka uppe på sitt tak och ryckte lite på axlarna. Sedan tog jag min kamera och begav mig ut i den alldeles nyvakna staden. Det var verkligen vackert. Det kändes som om jag var den enda turisten, i denna stad från förr. Alla andra turister låg och sov. Traditionellt klädda kvinnor stack fram sina huvuden genom de små slitna trädörrarna. Kycklingar låg nyslaktade med benen i vädret. En marknad full av grönsaker och frukt, vackert upplagda på den dammiga gatan. En del försäljare hade som ett hav runt omkring sig med sina grönsaker, de satt på marken mitt bland deras grödor. Dessa två timmar på morgonen var verkligen värda. Efter att gått hem och sedan ätit frukost, tagit en tupplur, gick jag tillbaka ut och gatorna var sig inte lika. Alla butiker hade öppnat, alla turister och köpmän var igång och det var varmt och dammigt som attans. Chitwan, Nepal. 15 APRIL 2071 Två dygn i Nepal och jag har fått så många intryck att jag skulle kunna gå i ide i ett halvår. På ett bra sätt. Det är väldigt tacksamt att vara här på besök. Chitwan, Nepal. 17 APRIL 2071 Att stå öga mot öga, näsa mot horn, mitt i den Nepalesiska djungeln med en noshörning sådär klockan 06.30 på morgonkvisten var något av det mäktigaste jag varit med om på länge. Precis som Gino var han ute efter lite vatten, vi störde honom i sitt morgondopp, hans rörelser lät som

tio ton, men var väldigt snabba upp och ur vattnet och upp på andra sidan. Där ställde han sig och glodde, jag likaså. Sedan försvann han tillbaka in i djungeln.

Foto lisa kindberg

som stod i kassan och svarade i telefon. “Crust Port Melbourne, is that for pickup or delivery”? Varje herrehjärtanes gång.Det var som en fascinerande mardröm att stå där i kassan.

Panchase, Nepal. 21 APRIL 2071 Det är lugnt och luften är frisk uppe i bergen. Har idag gjort yoga utomhus till soluppgången, promenerat i fem timmar, och duschat med en hink kallt vatten. Ätit linssoppa till frukost, lunch och middag. Två små flickor leker med en hoola hoop ring som en i vår yogatrek grupp har tagit med sig. Jag sitter här i skrivande stund på gräsmattan, öga mot öga med en stor larv som sticker upp lite halvt ur jorden. Den äcklar mig lite. Pokhara, Nepal. 26 APRIL 2071 Igår flög jag som en örn. Det var helt otroligt skönt att flyta i himlens strömmar av varmt och kallt. Jag sträckte ut armarna, tittade ned på mina dinglande fötter och landskapet där under. Strax till höger om oss flög det en örn. Jag var inte nervös innan, heller inte när det var dags. Jag var bara väldigt glad. I slutet av turen frågade min paragliding chaufför, (Shakrit) hette denna nepalesiska man med långa mörka dreadlocks och märkligt yrke, “Do you wanna try something fun?” ”Yes”, sa jag såklart , utan att riktigt veta vad det innebar. Då började han att använda vindens och G kraftens energier och snurra runt likt en bergochdalbana utan spår. Det var så överväldigande roligt att när vi landat så var mitt leende omöjligt att neutralisera i minst tio minuter. 2 MAJ 2014 Den 29 April lämnar jag 2071 och reser tillbaka i tiden till 2014. Klockan 23.20 landar jag på Kastrups flygplats, tar tåget hem till min saknade vän i Köpenhamn, sover där och vaknar upp till en gammal verklighet. Två dagar senare är jag i Stockholm och allt är sig likt. Samma jobb, samma lägenhet, och körsbärsträden blommar.

Banks, banks, banks så långt ögat når. Fs ollie över fartskylten.

Bs 180 nosegrind. Bondi Beach, Sydney

Vallfärdar för att bli en del av något, och tillsammans skapar de en starkare skatescen. TRANSITION 2-2014

Välkommen ut ur tuben Latte! Bingin, Bali. Tims favoritvåg.

bali bound FOTO Tom Ellis TEXT viktor josefsson

ör Tim Latte är hemma där vågorna är bra för stunden. Tidigare i år var det Australien, just nu är det Bali och om några månader kan bara väderprognoserna veta var han kommer bosätta sig. Och så är det att leva drömmen som svensk surfproffs. Vi tog ett snack med Herr Latte om hans mål, häxdoktorer och svårigheten att som svensk leva på att surfa.

Indonesier verkar få sina körkort i flingpaket, så man måste vara extremt uppmärksam på vägarna och visa vem som är boss hela tiden.

SURF

Ösig blow tail snap på Blackstones. Ständigt på resande fot sökandes efter perfekta vågor och redigt med green room-action. Kanske drömmen för sådana som dig och mig. Men vardag för Stockholmssonen Tim Latte. Men att leva drömmen som svenskt surfproffs och ständigt vara brunbränd och ha saltvatten i håret är inte riktigt så lätt som det kanske låter. Tim har behövt offra en hel del och vardagen erbjuder inget vidare jet set-liv. En stor anledning till att Tim just nu befinner sig på Bali, där han får bra swell i princip varje dag, samtidigt som stålarna stannar i plånkan. – Det finns ju allt här. Du kan surfa alla möjliga typer av vågor när som helst, när du vill. Alla spots ligger nära varandra vilket ger en oerhört stor frihet. Utöver det finns det ju en hel del annat att göra på ön. Du kan exempelvis gå ut och festa från måndag till söndag till klockan 10 på morgonen om du känner för det. Inget jag har gjort här så mycket på senaste tiden faktiskt. Det är alldeles för bra surf för det, haha. Så det blir i princip bara att ta grymma vågor och kanske att man fiskar med harpun då och då. Sen är det mycket billigare i Indonesien än på många andra platser i världen. Om jag är hemma i Sverige spenderar jag kanske tre gånger så mycket som när jag är på Bali. Här borta spenderar jag kanske 120 kronor om dagen. Det är klart att det kan kännas lite tattigt ibland, men vad ska man göra liksom? Har man ett mål i sikte så har man och då får man offra en del. Och målen för Tim är ganska glasklara i dagsläget… – Att satsa helhjärtat på surf och leva upp till mitt potential i vattnet! Att pusha sig själv helt enkelt. Sen vill jag skaffa mig en ordentlig utbildning så att man alltid har något att falla tillbaka på. Jag har planer på att plugga business och marketing och jag har hittat ett par bra skolor i Australien vilket skulle passa mig bra eftersom jag då kan kombinera mina studier med surf. Just Australien är en plats som Tim ofta återvänder till, vilket inte är så konstigt med tanke på kvaliteten på både vågor och surfare. Och innan han anlände Bali var ”the land down under” hemma för stunden. Där hängde han ut med polaren och australiensaren Chris Friend, som han lärde känna på Lofoten Masters.

52 TRANSITION 2-2014

– Ja, innan Bali var jag i Australien ett tag. Där hookade jag upp med pro-surfaren Chris. Vi sågs första gången på Lofoten Masters och sen började vi hänga hemma i Sverige och har bland annat surfat Torö och firat jul tillsammans. Efter det blev vi rätt bra buddies och så ville han ha med mig till Australien eftersom tävlingssäsongen skulle dra igång. Därför stack jag ner och bodde hemma hos Chris och så tränade vi en hel del ihop. För mig blev trippen som ett trainee camp vilket var grymt för att hålla min motivation uppe. – Men min egen insats på tävlingarna där nere kan ju diskuteras. Eller det gick fan inte bra alltså. Jag skadade ryggen redan första dagen i Oz och sen hade jag problem med ländryggen ända fram till första tävlingen jag skulle vara med i. Just då gick det riktigt bra och jag var svinpeppad på att surfa på som vanligt. Och sen i själva tävlingen under tredje vågen jag tog skulle jag göra en backside-snurr och så bara låste det sig i ländryggen igen. Därför kunde jag inte surfa till mitt fulla potential under min vistelse i Australien vilket drog ner på självförtroendet rejält. Så istället för att vara i vattnet blev det mest sessions med akupunktur och besök hos kiropraktorn. Problemen med ryggen följde med till Indonesien där Tim till och med provade på lite okonventionella lösningar, då sitta still inte är ett alternativ. – Jag har fortfarande känningar i ryggen, särskilt när man sitter stilla i samma läge under längre tid. Typ när man kör moppe, då man måste vara tokfokuserad hela tiden. På Bali måste man vara aggressiv och en mupp i trafiken. Indonesier verkar få sina körkort i flingpaket, så man måste vara extremt uppmärksam på vägarna och visa vem som är boss hela tiden. Nog om trafiksäkerhet. Men jag alltså jävligt irriterad på min rygg när det inte gick över här på Bli, så jag bestämde mig för att besöka en häxdoktor jag fick tips om, haha. Han tog in mig i ett rum, läste i lite i sin medicinbok, tillkallade andar och knäckte ryggen lite, så fick jag gå hem sen. Och efter det kändes faktiskt ryggen ganska ok. Men det visade ju sig vara ren och skär placeboeffekt när det onda kom tillbaka efter ett par dagar. En scam helt enkelt, men det var kul att testa

TRANSITION 2-2014

Att stå sin första tub är ju sjukt svårt att beskriva. det kanske är som när Torstein Horgmo satte sin första trippel, eller när Henrik Harlaut ställde ner sin första nose butter trippel cork.

SURF

Ett inferno av perfekta set rullar in vid Pandawa och Tim är inte sen med att hänga på och träna sitt tunnelseende i en vänstertub. och jag hade ju inget att förlora på det. Nu håller jag mig mest till att stretcha riktigt mycket varje dag och det funkar rätt bra. Trots ryggbesvär blir det alltså i dagsläget en hel del surf och varje dag som bjuder på bra swell spenderar Tim ihop med den amerikanske fotografen Tom Ellis som har riktigt bra koll på ön och vet var man ska vara vid vilken tidpunkt på dagen. Att Tim och Tom har en bra, fungerande dialog menar Tim är riktigt viktigt för att få så pass bra foton som möjligt. – Tom Ellis är svinsoft och vi connectar bra. Vi brukar dra iväg på mornarna och göra vår grej. Han lägger sig i lineup med fenor även när det är riktigt stort. Så han får äta mycket skit, men resultatet blir riktigt bra! Det är en kille som inte är rädd för att kanske skada sig, men jag tror att det är vad som krävs för att få bra skott. Han vet alltid var han ska ligga i vattnet och är familjär med alla spots runt omkring Bali. Sen har vi en en väldigt bra dialog om hur vi går tillväga på varje spot. Jag ser saker på ett sätt som surfare och han på ett annat som fotograf och så kompromissar vi tills vi är nöjda. Bra kemi helt enkelt. Sen jobbar vi bara på en professionell nivå. När det är platt gör vi saker på varsitt håll och när det är vågor jobbar vi tillsammans. Vi snackar varje kväll på Facebook och kollar prognoser och planerar allting dag för dag. Men att jobba för att få grymma foton i vattnet och jobba för att få bra tävlingsresultat är så klart två helt olika saker. Tim ställer ofta höga krav på sig själv och vill därför prestera bra på båda dessa fronter och efter sin senaste vistelse i Australien känner han att han definitivt är på rätt spår. – Det är klart att man ställer höga krav på sig själv! Eller, man får ju sätta måttliga krav, men när jag har varit i Australien och sett proffsen köra känner jag att jag helt klart är på rätt väg. Fast det är klart, det finns ju freak of nature’s som landar air reverse till exempel och då är du ju på en nivå att kunna vinna världstouren. Så som sagt, höga men måttliga krav. När det kommer till tävlingar handlar det om att kunna hantera sig själv under press, och att inte ramla förstås. Men det är något jag jobbade med och förbättrade under min tid i Australien. Att tävla i surf är inte riktigt som att vara med i en snowboardtävling, där

54 TRANSITION 2-2014

man får göra sitt run ensam. Här möter du tre andra personer samtidigt som kanske snor vågor mitt framför näsan på dig och sätter dig i en helt annan position än var du borde vara. Den snälla mentaliteten existerar inte och man kan aldrig ha hela spelplanen för sig själv. Samtidigt är det ju naturen som producerar vågor och under tävling får man ju sällan de perfekta förhållandena, vilket man måste kunna anpassa sig efter. Och det kan vara sjukt svårt. Att kunna läsa vågor kan man antingen spendera år åt att träna, eller så föds man med det. Så enkelt är det. När man som Tim är svensk och möter folk från bland annat Australien, Hawaii och Brasilen i tävlingar uppstår det blandade reaktioner när de får höra att han kommer från ett land som aldrig haft särskilt bra swell. – Ja, det är lite olika reaktioner. En del tror ju att Sverige levererar bra vågor tre-fyra gånger i veckan och tycker väl inte att det är några konstigheter att man hänger i line up bland deras vågor. Sen finns det folk som har koll på Sverige och inser hur svårt det är att bli bra på att surfa om man jagar swell på Östersjön. Fast det är klart, ibland blir det en del sura miner när jag slår ut folk ur tävlingar. Om jag själv var australiensare och blev slagen av en svensk i en tävlingen skulle det nog vara förnedrande… Men det positiva med att komma från exempelvis Australien är att hela surfindustrin- och kulturen är så mycket större.Därför kan det vara lättare att satsa på surfen där. Något en svenne-banan som Tim har haft riktigt svårt med. Särskilt på det ekonomiska planet. – Om jag ska vara lite hård nu känns det som om många varumärken som bör andas surf tar svensk surf och surfare som mig själv och Freddie Meadows som ett jävla skämt ibland. Först och främst beror det på att de inte har koll på vad surf är och vad som är bra och dåligt. Snow- och skidscenen är ju självklart mycket större i Sverige. Därför blir man tvungen att attackera scenen från ett annat håll. Idag ses ju surf som någonting coolt i Sverige och man ser hela stilen i bland annat mode-världen. Så många i Sverige anammar stilen, trots att de inte surfar. Och det är ändå något som jag kan jobba med när det kommer till att marknadsföra mig själv. Det handlar

TRANSITION 2-2014

SURF

Slänger en backside snap framför fotografen. Inga konstigheter. Saker man ha med sig i båten när man leker våg-väntan: Vatten (inte salt då), solskydd och tålamod.

Sen finns det ju hela den här locals only-mentaliteten, men det är bara gnälligt och töntigt i ett land som Sverige.

om att kunna utnyttja sina tillgångar på rätt sätt och samtidigt känna rätt personer. Med det sagt verkar det som att folk inte är beredda att sponsra en sport som inte är med i OS. Man lägger hellre sina pengar på någon som stöter kula liksom. Jag har ju tur som bland annat har O’Neill bakom mig, som tror på mig. Men det är klart att det är jävligt tufft ekonomiskt. Min mamma och pappa har hjälpt mig en hel del med resor och liknande genom åren, vilket jag inte ens kan beskriva hur mycket jag uppskattar. Jag hade inte varit där jag är idag utan dem. Sen lär man känna folk över hela världen när man är ute och surfar och då kan man utnyttja sina kontakter och bo gratis. Men man får hela tiden dra in på och tänka på sin budget. Men att man inte skulle kunna bli bra på att surfa bara för att man kommer från Sverige har Tim ingen förståelse över. Han tror att allt är möjligt om man har viljan och motivationen för det. – Man klarar vad som helst bara man vill det tillräckligt mycket. Så länge man tänker, utnyttjar sina tillgångar och har motivationen så fixar man det mesta. Det är ganska logiskt. När jag exempelvis gick i skolan och inte kunde komma iväg och surfa på sportlovet, stack jag till skatehallen och skatade och simulerade surf istället. På sommarloven när man inte kunde resa bort surfade jag bakom pappas båt istället. Det handlar många gånger om att vara kreativ. Och självklart hela tiden ha viljan. Jag vet inte många kids, om ens någon, som tar bussen ut själv till Torö och surfar när de är 13 bast. Fast att trots att Tim har tagit ett rejält

kliv ut i surfvärlden jämfört med att hänga ut på Torö känner han inte att han vill vara en förebild för svensk surf, utan han surfar fört och främst för sin egen skull. – Jag har mitt egna att fokusera på och jag tänker längre än svensk surf. Jag har jobbat hårt med att bli en surfare som håller samma mått som en europeisk surfare. Jag har mina egna mål och vill uppnå dem för min egen skull. Om det sen reflekteras över svensk surf är det väl bara bra. Då växer ju sporten. Sen finns det ju hela den här locals only-mentaliteten i Sverige, som inte vill att fler får upp ögonen för det. Men det är bara gnälligt och töntigt i ett land som Sverige.

Vill du, likt Tim Latte, bo bra på Bali rekommenderas SurfLodge Limasan som bokas via Xtravel. Oavsett om du är nybörjare eller inbiten saltvatten-räv är dett något för dig. Lodgen ligger bland grönskande risfält, strax norr om Seminyak. Läget är perfekt balanserat mellan vågorna, maten och kulturen på Bali. Mer om SurfLodge Limasan på Bali hittar du på xtravel.se/destination/surfresor/Bali

Latte visar sitt rail game på Bingin efter tuben, med en cutback.

Och att surfa för sin egen skull verkar vara det perfekta receptet för att lyckas som surfare ute i världen. Enligt Tim blir man fast i sporten så fort man paddlat ut till sin första våg, precis som många skate- snow- och skidåkare blivit. Har man väl fått smaka på lite green room-action vill man bara ha mer! – Jag menar, det finns ingen annan sport i hela världen där du kan stå en tunnel av vatten. Det är bara kolla på många sponsrade skid- och snowboardåkare. De flesta surfar. Jacob Wester till exempel ser sitt skidåkande som ett jobb och surfar så mycket han kan när han är ”ledig”. Erik Botner och Sindre Iversen från Norge surfar sjukt mycket. Tony Hawk gillar att surfa. Det finns inget som surf och när man väl provat på det är man fast. Och att stå sin första tub är ju sjukt svårt att beskriva. Det kanske är som när Torstein Horgmo satte sin första trippel, eller när Henrik Harlaut ställde ner sin första nose butter trippel cork. Det är adrenalin liksom. Så enkelt är det.

skate i kåkstaden

FOTO OCH TEXT Jonatan Andersson

ölj med på en resa till Sydafrika. Följ med på en resa till bottenskiktet på den hierarkiska skalan. Följ med på en resa till toppen på densamma. Skateboarding är den gemensamma nämnaren. Du som läsare vet precis vilken positiv inverkan skateboarding har på våra liv.Jesuskomplex och högmod? Eventuellt. Det är tid att likt Ansgar bege sig ut i världen för att upplysa och omvända. Det är tid för skatemission.

Chris Nderitu maxar ut en fet trärots-ollie på Florida Road.

SKATEBOARD Tomnäs – Durban, ett avstånd på 49 853 333 tallrikar Durban Chicken Curry, 14 956 000 jackfrukter, eller med ett mer vedertaget måttsystem: 14 956 km. Köttberget bestående av en brokig skara människor, varav oväntat många är yuppies i lackskor och manbags, färdas en tredjedel av jordens omkrets i ett flygande fågellikt plåtskrälle, rakt söderut, exakt 1981 år och en vecka efter Jesu korsfästelse. Från ett Dalarna där knopparna brister och gatorna sopas, via ett articifiellt och gyllende utsmyckat Dubai mot resans mål, Sydafrikas tredje största stad, befolkningsmässigt. När vi kliver av planet får det subtropiska klimatet på bara några få sekunder brillorna att imma igen fullständigt. De torkas frenetiskt på samma sätt och med samma resultat som du torkar vindrutan invändigt kl 06.30 valfri januarimorgon; utan större framgång. Hjärtan verkar vilja poppa ur sina benvadderade hyddor som om vi i euforiskt tillstånd tillsammans med Anders Borg med knutna nävar i luften befinner oss på Docklands anno 1996. Det verkar som att både hjärta och glasögon måste landa och finna ro i den nya miljön. Den omänskliga totala restiden 26 timmar och 50 minuter, inkluderat ett 12 timmar långt stopp i Dubai, har satt sina spår, men förväntan och ivern för vad som komma skall pyser ur de svettiga kropparna som ur ett smygpunkat däck. Det extra bagage som långsamt rullar ut på bandet vid väskuthämtningen är fyllt med brädor och hjul från Magenta Skateboards, truckar och smått & gott från Brädgårn, kläder, skor och verktyg. Samhället i Durban lider av avgrundsdjupa klassklyftor. De som har, de har allt. De som inte har, de har knappt något av materiellt värde. Visst ljusnar det. Just i den här regionen tillgodoses numera till exempel så basala behov som vatten och el av staten, men det går långsamt, och klyftorna ökar ständigt. Innehållet i extrabagaget ska på måndag överlämnas till barnen på det barnhem där undertecknad ska pröva på volontärarbete under Afrikas sol. ”Arbete” är eventuellt fel ordval. Volontärarbetet innebär flera uppgifter, men för den med lite balanssinne och skate som punkt 1 på varenda to-do-lista blir det i första hand att hänga med och inspirera barnen att åka bräda efter läxläsningen. Bidragens vara eller icke vara är ständigt aktuell i västländer, men denna text har inte plats för spekulationer i om vistelsen på Ngilonde

60 TRANSITION 2-2014

Väl utförd fs nose signerad Chris Nderitu.

After School Care Center kommer göra långvarig skillnad. Däremot finns stora förhoppningar att den åtminstone för stunden ska kunna visa kidsen att det finns bra mycket roligare grejer att syssla med än att springa ärenden åt townshipets drogkungar. Durban är Sydafrikas beachmecka, vattnet är varmt här jämfört med till exempel Kapstaden, och vågorna rullar mullrande in när en ny vit krängandes farkost, av den ack så populära formen shuttlebus, tar det hetsbantade köttbergets resa vidare från flygplatsen King Shaka längs strandpromenaden till helgboendet på Tekweni Backpackers, mitt på Florida Road, stadens hetaste partygata. Några snabba blickar ut genom den tonade sidorutan ger bevis på vilken stor skatepotential staden har. Förundersökningar hemma i tryggheten i Dalarna hade redan motbevisat undertecknads högst förutfattade meningar och minimala kunskaper om Sydafrikas skatescen, och nu förstår densamme varför. Skateradarn slår i taket av överhettning. Om inte ögonen ljuger, så finns här grymma förutsättningar för nästa helgs urbana skatesafari med några av Sydafrikas främsta skateboardåkare. Tekweni Backpackers David Krug, denna mångfasetterade man som bland annat ligger bakom Brotherhood Streetplaza, möter upp på vårt hostel, Tekweni Backpackers, vilket definitivt är ett riktigt surfers paradise. Surfbrädorna står uppradade längs väggar, och den avslappnade stämningen suger genast tag i en. Det är redan kväll när dörren till rummet med våningsängar gnisslar upp. Vi är ivriga att se vad Florida Road har att bjuda och installerar oss snabbt i våra sängar innan vi beger oss ut i nattmörkret. Den tunga söta luften doftar kryddor, vanilj, matos, och en gnutta urin. En högst angenäm förnimmelse. Gatan är en enda enorm downhill utan slut och gula fire hydrants. Här huserar de lyckligt lottade i Durban; människor av de flesta etniska ursprung, turister och övervintrade surfdudes trängs på krogar av alla olika sorters nationalitet. Vi prövar den irländska sorten, vilket även 300 andra av mörkrets törstiga hjältar valt att göra. Det är hit man ska gå om man vill glömma kvällen imorgon. Den traditionella svenska välkomstbläckan vid utlandsändamål är snabbt ett faktum. Vi multitaskar och lär samtidigt känna tre personer: Sydafrikanska Candice och hennes syster. Candice har en stor hampaplanta tatuerad över hela utsidan på benet och berättar för oss att hon tidigare jobbade med

SKATEBOARD

att odla gräs. Systern är impulsiv och ambivalent. Den tredje medlemmen i kvintetten är en ung amerikan som bär namnet Peter, en kringflackandes och imponerande klok skateboardåkare som kommer att betyda mycket för vistelsen i Durban. David, boendes i Durban och som jag ska spendera många dagar med på barnhemmet senare, är spiknykter och behåller fattningen när något slags gängbråk av den mindre allvarliga sorten utspelar sig i och utanför krogen. Vi vägras gå ut den vanliga vägen av adrenalinstinna uppretade män. Ett par smidiga och ett par osmidiga saxningar över stängslet till gränden intill befriar oss från vår tillfälliga cell. Lasterna av den långa resan och det större antal whiskeyshots som passerat svalget begär plötsligt walk over och vi bestämmer oss för att lyda. Imorgon ska vi utforska Durban sidleds. Hjulkyrkogården Bakfyllan ignoreras. Peters fot håller på att mögla sönder av ett infekterat sår. Det ser illa ut. Och luktar lika illa. Efter Davids uppmaningar lunkar Peter snällt iväg till närmaste sjukhus för undersökning och medicin medan jag och David ger oss ut till hjuls på Durbans vänstertrafikerade gator. Från Tekweni Backpackers är det neråt nästan hela vägen till North Beach. Det rullar på i bra fart, och vi har svårt att släppa lös alla hästkrafter i brädorna på grund av att backarna helt enkelt är för stora och för branta. Det tillsammans med lösa truckar och ett undermedvetande som är gravt högertrafikerat är en taskig kombination. Solen gassar och svetten porlar nedför tinningarna. Tankarna ramlar runt i huvudet. Finns vänsterregeln här? Svettas afrikaner lika mycket som vi i denna värme? Det visar sig senare att vänsterregeln finns, och om man ska tro Jack Keouracs till hälften fiktive huvudperson i boken ”På Väg”, Dean Moriarty, vilket man så klart inte ska göra då han trots allt är galen, så svettas inte sydamerikaner och afrikaner lika mycket som nordbor, fast de svettas däremot hela tiden. De föds med en fastklistrad svettdroppe i pannan. I varje korsning står det tiggare och frågar varenda stannande bil om hjälp. David lär sig snabbt och kliver ut i nästa rödljusprydda korsning med en vit t-shirt lindad runt huvudet och

62 TRANSITION 2-2014

Den här alfahanen har gett uttrycket blue balls en helt ny mening.

frågar om han får haka på bilen genom att hålla i a-stolpen. Inga problem, inga konstigheter. När vi äntrar den långa breda strandpromenaden breder rött tegel ut över marken. Stora vågor dundrar in över stranden medan vi pushar längs den 15 meter breda strandpromenaden. Strandpromenaden innehåller allt en strandpromenad ska innehålla; människor blandas med varandra i en färgexplosion tillsammans med ballongförsäljare, en fantastisk sandstrand, pirar, restauranger, barer, en linbana, gatukonstnärer och en skatepark i betong som tyvärr saknar en bowl. Här finns trappor i diverse storlek och roliga små brickbanks som David nosebluntar i sömnen, och dessutom ett oändligt antal ledges, i olika höjder, längder och material, vilket borde göra varenda curbtroll, stockholmskt obsanbarn eller humlehäck våt i trosan. Skateparken är stor, innehåller i stort sett varenda obstacle som bör finnas i en skatepark och är fylld av lokala rippers. Stämningen är mer än god och jämfört med en sval svensk betonggryta verkar faktiskt människorna här tycka att skateboard är riktigt, riktigt, RIKTIGT roligt. Det är lätt att mungiporna fastnar strax under öronen i den här miljön. ”Minen” existerar inte här. Betongparker har vi dock alltför gott om i Sverige, och suget efter riktig streetskate och lunch behöver nu dämpas. Efter en Spicy Avocado Roll beger vi oss upp till Tekweni igen för att hämta Davids bil. Väl uppe på en av Durbans högsta punkter ligger kyrkogården. Denna löjligt fina plats får oss att tappa hakan. Sudda ut vilken annan syn du än har på begravningsplatser och rita nu istället dit enorma gröna kullar prydda med palmer och böljande snår, blommor som står i blom, buskar, grönska och långa rader av mörka gravstenar. Det är ett 15-tal downhilltörstande skateboardåkare där när vi kommer. Vi tas emot med leenden och handskakningar av localsen, precis som alla andra gånger. Vi är här i rätt tid, strax innan solnedgången. Vi provar en medelbrant downhill, och den är PRECIS på gränsen till för lång och snabb. Brädan vobblar oroväckande mycket sista metrarna innan backen äntligen planar ut. En promenad med några locals leder upp till den längsta downhillen, och innan solen

Vi gör ollies över enorma trädrötter som respektlöst kräver sin plats på trottoarerna, grindar trappsteg och blir nästan påkörda två gånger av påhejandes bilförare innan vi nöjda pushar hemåt igen.

Chris Nderitu bjuder på en nollie bigspin nedanför Moses Mabidha Stadium.

Lungelo Hlope (till vänster) har storebrorsrollen i gruppen och har utsetts till ansvarig över brädinsamlingen.

går ner hinner vi wallrida en mossig vägg för att sedan sätta av ner för 2 minuters asfaltsurfande - Vvvvrrsscchhrrrr! Kullagren spelar ljuv instrumental musik mot den nylagda asfalten. Den orangea akvarellhimlen breder ut sig, palmer som skyline och en utsikt över staden som är svår att slå. Hemma har gravstenar något skrämmande över sig, men nu är de snarare vackra och inbjudande. Så här under den svenska våren närmar sig Sydafrika vinter, och när det blir mörkt här, då blir det svart. Och det snabbt. När vi sätter oss i bilen till tusentals syrsors gnisslande sång slukar mörkret det sista ljuset på kullarna omkring oss. Tid för Kudukorv, Savanna Dry och nattlig inhalering av mången mäns fotsvett igen på Tekweni. Eurotechno och downhills David åker hem till Chesterville. Peters fot är bättre. Han har fått dunderantibiotika och bestämmer sig för att ge brädan ett försök. Vi latar oss i hängmattan vid poolen till toner av eurotechno och diverse elektroniska slingor fram till 15.00. Vi beger oss ut för att kika på streetspotsen och downhillsen i kvarteren kring Florida Road. Vi gör ollies över enorma trädrötter som respektlöst kräver sin plats på trottoarerna, grindar trappsteg och blir nästan påkörda två gånger av påhejandes bilförare innan vi nöjda pushar hemåt igen, denna gång via lokala slaktar'n och supermarket. Tillbaks på Tekweni slänger vi på räkor och lamm på grillen. Hel vitlök och sötpotatis bakas tillsammans med koriander i folie, och efter två Hansa, den lokala ölen, så tänker vi ta siesta. Givetvis innebär det att vi sover igenom resten av kvällen och natten, och vaknar upp tidigt nästkommande morgon redo för att ta kontroll över gatorna igen. Moses Mabidha Stadium I solens morgonstrålar berättar Peter om Moses Mabidha Stadium, en enorm vit UFO-liknande fotbollsarena byggd 2009 för fotbolls-VM, medan vi glupskt häller i oss pulverkaffet. Peter gottar sig och berättar himlandes med ögonen om silkeslent glänsande underlag, perfekta trappor, gröna stålbänkar, handrails och ledges. Betet är utlagt. Enligt Oscar Wilde är det bästa sättet att undgå en frestelse att helt enkelt falla för den, en devis vi snabbt tar vara på. Allt det Peter berättat om visar sig stämma. Smorda kanter och flertalet jack i kanterna vittnar om att platsen är populär bland Durbans brädburna. Trapporna är som gjorda för skate; sex st breda 6-stegs trappor efter varandra med lagom mellanrum leder ned från toppen vid stadion. Utför dem stenledges. Trappan delas av, av ett två meter brett vattenfall, så egentligen finns här 12 trappor. Vi passar på att skaffa lite

rörlig dokumentation och skrytbilder att sprida till de arma vänner som är fast där hemma i kalla Landet Kullersten. Det blir en riktigt trevlig dag, och precis lika varm som innan. I frånvaro av termometer uppskattas temperaturen till 28-30 grader. Upptäckten av att strandpromenaden går hela vägen till arenan leder oss till beslutet att avsluta dagen i skateparken i North Beach. Det beslutet ger oss en ny vänskap: Thariq Makuyi, en vänlig själ med makalöst stiliga bs disasters och shiftys åt båda håll. När hälar och fötter tillslut börjar ge med sig är det åter dags att börja pusha upp mot vårt hostel. Tankarna börjar dessutom mer och mer ägnas barnhemmet i Chesterville. 16:30 tar jag farväl min nyfynna vän Peter och packar in mitt överviktiga bagage i taxin. "-Chesterville Clinic please." säger jag. "Ok, 110 Rand" svarar chauffören. ”-Deal.” Nästa 10 minuter är knäpptyst. Sedan bryter chauffören tystnaden. "-Have you ever been in Chesterville?" frågar han. "-No, its the first visit." svarar jag snabbt. Det är tyst någon minut till. "-First visit huh?" pustar chauffören märkbart orolig, trots att han gör allt han kan för att dölja det. Efter att chauffören fått mitt ärende i Chesterville förklarat blir han lugnare. Området där Ngilonde After School Centre ligger i Durban är vad vi hemma kallar ett ghetto, med kåkstäder och bostadsområden av skiftande kvalitét, hög kriminalitet och millimeterhöga säkerhetsnät. Chesterville har dock efter infriade vallöften liksom de flesta andra townships runt Durban fått inkommande vatten och el installerat. Taxin hostar upp för kullen till barnhemmet som ligger i en avlång betongbarack, mitt emot Chestervilles klinik där det varje morgon köas från kl 6 för att få hjälp. Väl ur taxin möts jag av 4 barfotaskejtande pojkar i 6-årsåldern. De visar mig springandes vart David bor och vägen in till barnhemmet. David är en fantastisk skapelse som har gett barnen här i trakten möjligheten att åka skateboard, eller ”play skateboard” som barnen själva uttrycker det. Att han dessutom när en dröm, som han till viss del redan uppfyllt, om att vi människor en dag ska vandra omkring nakna, hand i hand med apor och lejon och käka nötter och frukt, gör honom inte mindre intressant. Ett kort besök på www.worldimproving.org visar vidden av denna häpnadsväckande drivande människas visioner. I mörkret, barnhemmet har ingen belysning, och som sagt, det blir kolsvart här runt 18.00, visar David de faciliteter jag bör känna till och jag får nyckeln till mitt rum. Rummet består av ett grått betonggolv, 4 st skolgula

väggar och ett vitt tak. Inget mer. Den som söker skall finna, så efter lite rotande i förrådet är mitt rum inrett med en madrass som tills jag kom fungerade som boplats åt ett konstigt, fyrkantigt myrbo med pennstora hål i, en stol, en frigolitkub som bord och en skrivbordslampa. David utrustar mig med pannlampa för att jag ska kunna göra något alls efter mörkrets inbrott. Chesterville Volontärcentret är den plats där Chestervilles barn som inte har råd med skollunch får komma och äta. Efter skoltiden åks det skateboard och läses läxor här, och volontärerna hjälper barnen med det de kan hjälpa dem med. De riktigt inbitna skateboardkidsen är här även på dagar då skolan är stängd. På morgonen står det varje dag 8-15 barn utanför grindarna till Ngilonde After School Care Centre och väntar på att få åka bräda. Några få av dem kommer i skor, men tar av sig dem efter ett tag. "-I skate better without shoes!" gapar Lungelo med flåset i halsen. Otroligt befriande i vår utrustnings- och märkesfixerade nordiska skatebubbla. Lungelo är ett av de äldre skatande barnen som bor i området, och man märker snabbt att han har en storebrorsroll i gruppen och att de andra barnen lyssnar på honom när han talar. Han har utsetts till ansvarig över brädinsamlingen när dagarna är slut. Ett ansvar och en uppgift han solskensstrålande tar på yttersta allvar. Sammanlagt har barnen här nu 8 kompletta brädor att skata på. Intresset är dock större än så, och det står alltid någon i kö och vill åka. Barnen får verkligen öva på att dela med sig. Det ord som oftast lämnar mina vibrerande stämband är utom all tvivel ”share”. Barnen är rent ut sagt fantastiska. Deras hängivenhet och beslutsamhet är otroligt imponerande. De åker konstant 8 timmar per dag, fram och tillbaka, fram och tillbaka på den dammiga vägen. Den 31-åriga kroppen som rymmer min själ orkar med 10-minutersintervaller innan jag måste sätta mig ned i skuggan under det enorma träd vars topp, förutom mitt rum, även fungerar som mitt personalrum och lugna vrå när ro krävs. Stadsapor Torsdag morgon, 1:a maj och arbetarrörelsen har även i Sydafrika sett till att hela landets befolkning kan vara ledigt. David har dock som vanligt kalendern full och kör oss från Chesterville för ett snabbt förmiddagsbesök i Durban. Jag vill säga hej då till Peter som ska vidare till Kapstaden under dagen, och David har möten hela dagen. När vi lämnar det garnnystan av motorvägar som leder in i staden och närmar oss kärnan tar vi ett stopp på 30min och matar och

hänger med stadsaporna. Passerande människor ojar sig och säger till oss att akta oss. Likt stureplansaporna är stadsaporna här fräcka, snabba, smarta och luriga. Fast trevliga, och definitivt inte lika snobbiga som deras svenska släktingar. De lever på taken och i trädtopparna bland människor i människors miljö, och behandlar dig som du behandlar dem. Enastående anpassningsförmåga. Alfahanen lägger sig gott tillrätta i trädet på trottoaren och visar stolt upp sin blåa pung för oss innan vi beger oss vidare. På Tekweni Backpackers väntar jag i 2 timmar på att Peter ska vakna ur sin druckna sömn. Han skulle ha checkat ut 10.00. Efter personalens tredje misslyckade väckningsförsök av Peter och ett "-I don't know what he took last night, dude" beställer jag en privat taxi och åker tillbaka till Chesterville. Taxin får sällskap från sista korsningen av 10 springandes barn som är hungriga på asfalt. Session is on. Katastrofen är nära Dagen därpå åker barnen bräda fram till lunch, sedan tar Durbans lokala shuttlebus-linje Durbanupplevelsen till nya höjder. Det är inte riktigt som att åka med Dalatrafik eller Taxi Stockholm. Den består av minibussar och är mer som en busslinje, fast den plockar upp dig och stannar vart du vill. För att visa vart du ska så ställer du dig i en korsning och formar handen på just det specifika sätt som hör ihop med den destination du vill till. För att komma till North Beach formar jag handen som pistol. Handen knuten, långfingret pekande framåt och tummen uppåt. Det är ett säte ledigt när den kedjerökande föraren stannar till vid trottoaren. Det går fort, är varmt, trångt, spännande och högljutt. Jag har mitt enorma bagage i knäet och sträcker mig över det för att kunna se ut, likt ett barn på tå tjuvkikar över grannarnas plank. Någon råkar avge en ljudlös fis, och ljudnivån ökar genast ännu mer. Jag blir avsläppt mitt i centrum vid marknaden, och blir för 10 rand visad till nästa shuttlebus som tar mig till North Beach. Detta är min sista hela helg och är bokad med några av Sydafrikas bästa skateboardåkare. Bland annat Dlamini Dlamini, som hittills under resan varit i Kapstaden för att filma, men jag blir djupt besviken när jag kommer fram till Tekweni Backpackers och läser av min mail. Katastrof. Ett friidrottsmärke, som den yngre generationen skateboardåkare eventuellt ser som ett skatemärke idag, vägrar betala just dessa åkares resa tillbaka från Kapstaden till Durban. Bedrövad över dessa nyheter spenderas de nästa timmarna i baren tillsammans med Peter, som förlängt sin vistelse några dagar. Eventuellt kunde de komma

TRANSITION 2-2014

SKATEBOARD

David Krug ligger bland annat bakom Brotherhood Streetplaza.

Det är ett 15-tal down- hilltörstande skateboardåkare där när vi kommer. Vi tas emot med leenden och handskakningar av localsen, precis som alla andra gånger. loss under helgen. Lördagen blir en enda lång väntan på svar... Sorgetiden är över Let’s take action. Ut ut ut. Lös skiten. Leta rätt på några som faktiskt kan skata. Jackpot x2 i skateparken. Thariq, som vi träffade förra helgen är där, men även en ny bekant med namnet Chris Nderitu. Den urbana minisafarin är plötsligt ett faktum. Vi avverkar stadion igen och flera småspots av olika kvalité. Bland annat får vi tillåtelse av en bilhandlare att bända ner de gula räcken som avgränsar hans mark mot trottoaren, mot garantier att vi bänder tillbaks dem när vi är färdiga. Något som med all förmodan aldrig skulle ske i Sverige. Slutligen kommer vi till ICC. Ännu ett nybyggt nöjespalats, och även här är underlaget perfekt. Platsen innehåller trappor i storleken 1 till 7 steg med handrails. Ledgen utför sjuan ser onekligen inbjudande ut, men är dessvärre skatestoppad. Skateboardantagonisterna har dock missat en, lite närmare huvudingången, så den får smaka på trä. Nere vid vägen står även två blankpolerade bänkar efter varandra. Chris sätter både det ena och det andra, men får ge vika efter en rejäl slam. När mörkret faller bestämmer vi att vi ska ses nästa lördag. Planet tillbaka till Sverige lyfter inte förrän på kvällen, vilket innebär att vi har fram till strax efter lunch på oss. Morgonen därpå rullar taxin ännu en gång mot Chesterville. NBD Barnen skejtar och skojar med varandra, jag lagar fönster och ropar ”-share!” mest hela tiden. Språkbristerna löses med skateboard och de äldre barnens kunskaper i engelska. Zulu är ett vackert men svårt språk. Barnen börjar förstå hur man hattar och nu börjar de leta spots! Kliniken har en betongplatta som sluttar lite utanför ingången. NBD. Trots att barnen är fullständigt isolerade från skateboardmedia och klipphets så ber de mig filma dem när de tar sig an den nya spoten. Stora bruna ögon och upprymda klick-ljud uppstår i gruppen när de beskådar sitt verk.

Vi börjar träna på ollie. Barnen tar till sig snabbt, och snart står jag och tvättar rent ett 10 cm långt skrapsår på ryggen på en av killarna. Killarna. Genusfrågan ja. Här är ungefär 5 flickor som tar sig an gatan på bräda, men de verkar endast vara här under skoldagar. Frågan är om de får vara här för sina föräldrar och åka på sin övriga tid. När en av flickorna får frågan ställd till sig svarar hon ”No, my parents don’t want me to. I need to help my mom at home”. Givetvis ska de det, men de borde få utvecklas på ett annat plan också tänker jag. Här har Mama Mkeizhe, som är högsta hönset på centret och de övriga vuxna volontärerna något att bita i. Crossing Boarders skulle kunna göra stor nytta här och inspirera till förändrade tankemönster. När fredagen kommer tar jag farväl av mina nya vänner i Chesterville. De har sladdat upp ett rejält spår i mitt hjärta, och jag kommer sakna dem. Genom bakrutan blir de följande barnen mindre och mindre. Det är dags att försöka få tag på Chris. Sista dagen På Tekweni Backpackers är det som vanligt fest på fredagkvällen. Det finns dock större frestelser i nuläget. Chris har via mail bett mig att komma och möta upp dem i skateparken, men när jag rullar in där är han inte där. ”They went to the stadium.” säger ett gäng killar i munnen på varandra ”You should go there, they was talking about you!”. Sagt och gjort, ett otal pushar senare är jag framme. Kvällssessionen är i full gång, och ledgetricken varvas med brädor som badas i det konstgjorda vattenfallet. David Morck, DC:s starke man i Sydafrika filmar, och ger mig sedan lift upp till Tekweni. Chris anländer till vårt hostel tidigt på lördag morgon. Vi har 4 timmar på oss att göra Florida Road med omnejd på vårt vis. Vi käkar äggmacka och diskuterar vilka spots som ska avverkas. Vi bestämmer oss för att börja på den nyasfalterade parkeringen intill Tekweni Backpackers. Parkeringen

ligger upphöjd från gatan, med rött blankt tegel murat i olika nivåer runt om. En riktigt trevlig spot med många trickmöjligheter. Chris bestämmer sig för att trä tråden genom nålen, och bluntslidar en trång del av tegelkanten. Vi rullar vidare uppför gatan och imponeras av enorma Aloe Vera-plantor som häver sig ur sina hem. Trärotsbumpen avverkas och nu är siktet inställt på en handrail som leder ut från en nattklubb. Ägaren ber oss snällt att dra åt helvete när vi frågar om skulle kunna få nyttja hans trapp. Vi struntar i uppmaningen och beger oss istället ut på andra outforskade områden. När vi passerar hästkapplöpningsbanan går det upp ett ljus för Chris. Här inne, under läktaren, finns en fin trapp med ett blått handrail. Efter 10 tvekande försök blir vi utsparkade. Tyvärr blir detta vårt sista stopp. Flyget hem till Sverige väntar inte på en svettig medelålders karl i smutsiga kortbyxor. Vi tar farväl för denna gång och lovar varandra att hålla kontakten och försöka ses igen, på ett eller annat sätt. Epilog Strax efter att de varma handdukarna på det 12 flygstolar breda planet serverats av överspacklade kvinnor i hårt uppsatta hårknutar blir ögonlocken tyngre och tyngre, och snart är jag tillbaka i Chesterville i drömmarnas oförutsägbara landskap. Jag drömmer om att du som läsare vill göra samma resa, och fortsätta lära och inspirera barnen till brädåkande. De vill, det vet jag, och de förtjänar det. Du likaså. Med din hjälp kan de utvecklas och bli bättre som skateboardåkare, skaffa sig vetskap om och få relationer till andra kulturer, och blomma ut till starkare och mer upplysta människor. Funderar du redan på det? Tveka inte mer. 49 853 333 tallrikar Durban Chicken Curry är väldigt mycket mat och förmodligen lär magen strula en del om du sätter i dig allt, men det är trots allt en rätt kort sträcka. Share.

TRANSITION 2-2014

Andra upplagan av Riksgränsen Banked Slalom betydde att eventet numer är Sveriges största snowboardtävling på 15 år! Vi lyfter på hatten till alla som kom och gjorde veckan till en enda stor och rolig fest!

iksgränsen • r •

14 g

lin

r ve • S

ige

TEXT VIKTOR JOSEFSSON

•

FOTO lucas nilsson

törs

ta s n o w b o

tä d r a

ycket har hänt på snowboardscenen sedan den första Banked Slalom anordnades i Mt. Baker 1980. Trots det lever tävlingsformatet vidare i allra högsta grad. Den 8-11 maj bjöd vi tillsammans med Volcom, Burn och Stance in till den andra upplagan av Riksgränsen Banked Slalom. Med ett deltagarantal på över 100 personer klassar vi härmed eventet som Sveriges största snowboardtävling!

SNOWBOARD Skäggiga charmörerna Hipster-Dennan och SalomonRobban pustar ut med en kall Burn efter deras åk.

Visst, vi är medvetna om att det är sommar med långa skate-sessions och bad-missions på schemat. Men i de allra nordligaste delarna av landet var det fortfarande full vinter i mitten på maj. Som en perfekt avslutning på vintersäsongen anordnades den andra upplagan av Riksgränsen Banked Slalom, 8-11 maj. Ryktena om midnattssolens land i kombination med välslipade velodromer hade spridit sig rejält och 2013 års deltagarantal på 65 hade ökats till 110 personer. Med andra ord Sveriges största snowboardtävling! Och vi måste ju snacka lite om vädret. Hur ofta händer det att Riksgränsen levererar sol och blåfågel i typ en vecka i sträck?! Känns som att det är ganska höga odds på den… Hur som helst lyckades vi i år pricka in den perfekta veckan för tävling och härligt vår-shred. Låt oss säga så här, den som glömde solskyddsfaktor var det synd om. Tävlingen var uppdelad i fem klasser; Dam, Junior, Senior, Masters och Real Masters. Precis som förra året fans det många välkända ansikten i varje klass som till exempel Kalle Ohlson, Wojtek Pawlusiak, Hampus Mosesson, Jacob Wilhelmson, Maria Danielsson och Pontus Ståhlkloo.

Kalle Ohlsons tid i Lapplands vildmark veckorna innan tävlingen hade tuffat till honom och hans snabbhet gav honom en finalplats. Väl där slutade han på en elfte plats.

70 TRANSITION 2-2014

De flesta klasserna var riktigt jämna och det började skilja hundradelar ju längre in i tävlingen man kom. En del var lite för peppade och körde ur, men de flesta tog sig ner på bättre och bättre tider. Kanske kan man tacka ljudet för det. För vid målgången

TRANSITION 2-2014

SNOWBOARD

strömmade Marshall-högtalarna ut feta beats och peppande dängor som hjälpte åkarna att palla med de avslutande svängarna.

Hampus Mosesson var ungefär lika snabb som hans mustasch är frodig. Det vill säga sjukt snabb!

Sammanlagt skulle 25 portar passeras på snabbast möjliga tid. Coursen för året var cirka 30 sekunder längre än förra året vilket resulterade i en hel del mjölksyra i benen. Johan Formgren och Jacob Wilhelmson hörde till två av dem som var tvungen att lägga sig på backen och ta sig för benen efter deras åk i finalen. – Banan var sjukt jobbig i år, men så sinnessjukt kul berättar Kalle Ohlson.

Jakob Wilhelmson och Pontus Såhlkloo, även kända som ”Riks Banked Slaloms två snabbaste herrar”.

– Banan var riktigt grym. Teknisk och snabb, sa hemmasonen Thomas ”Knoddas” Johansson. I slutändan blev det en kamp mellan Lappland och Dalarna där vi nog får säga att Dalarna gick vinnande ur striden. Den gamle boardercrossåkaren Pontus Ståhlkloo aka Magister Malung, från Mora hade dagens snabbaste tid på 1:15:57. Bakom honom hittade man snabba namn så som Jacob Wilhelmson, Viktor Björnström och Björn Lindgren. I juniorklassen var det Tim Westerlund som stod som segrare och Maria Danielsson vann i damklassen. Pleasure Mag’s egne Markus Fischer var snabbast av de riktiga veteranerna som tävlade i klassen ”Real masters”, alltså från 43 år och uppåt. Efter tävlingen var slut på eftermiddagen vankades det prisutdelning, bankett och en storslagen fest in på småtimmarna på Grönan. Egentligen precis det man behöver efter en sjukt lyckad tävling. Stort tack till alla som var med och shreddade! Utan er hade detta inte varit möjligt. Vi ses igen nästa år! Resultat Damer 1. Maria Danielsson, 1.29.45 2. Claudia Bings, 1.32.16 3. Ylfa Runarsdottir, 1.32.35 Juniorer 1. Tim Westerlund, 1.19.03 2. Benjamin Lestage, 1.20.07 3. Linus Axelsson, 1.22.00 Masters 1. Pontus Ståhlkloo, 1.15.57 2. Johan Formgren, 1.17.60 3. Thomas Johansson, 1.18.74 Real masters 1. Markus Fischer, 1.25.47 2. Fredrik Strömbäck, 1.51.99 Mjölksyra efter att ha levererat vinnartiden bland Seniorerna känns rätt naturligt, eller vad säger du, Jacob Wilhelmson?!

72 TRANSITION 2-2014

Markus Fischer aka Fischi höll fanan högt bland Real Masters och tog hem hela rasket.

Det är någonting speciellt med sekunderna innan start. Spänning blandat med förtjusning.

Seniorer 1. Jakob Wilhelmsson, 1.15.99 2. Jussi Taka, 1.16.09 3. Viktor Björnström, 1.17.55

TRANSITION 2-2014

Steeze to please

Longboardens olika åkstilar FOTO Petter Cohen TEXT VIKTOR JOSEFSSON

sommar kanske du vill ha ett lite roligare transportmedel för att ta dig fram i stan eller ute på landet. Vi har spanat in åkstilar och åkdon för dig som vill pusha runt på en longboard under årets varmare månader. Och visst är det skillnad på att cruisa ner till playan likt en solbränd Lord av Hundstaden och bomba backar som i den gamla filmfavoriten ”Thrashin’”. Vi har snackat med Christoffer Stivén på Urskog om olika typer av brädor för sommarens snabbaste pushar.

Downhill Här snackar vi fart på riktigt! Att köra downhill går ut på att ta sig så snabbt så möjligt ner för backen. Här bör du ha en bräda som dels klarar av höga hastigheter och som även är bra på att ta kurvor. En stenhård bräda av det längre slaget är att föredra för stora ståytor och brädan bör vara mycket konkav för att fötterna ska sitta som klistrade. Här snackar vi alltså 100% kontroll. Longboarden bör också vara styv för att minska risken för wobbles. Eftersom man har så pass hög fart är det också viktigt att ha koll på olika bromstekniker, så som fotbromsning, luftbromsning och det kan även vara bra att ha på sig slidehandskar, så kallade puckar. Då kan du göra slides i snäva svängar. Och är du riktigt hardcore ska du även införskaffa skinnställ och fullface-hjälm. Freeride När det kommer till freeride är slidehandskar a och o. För freeride går till stora delar ut på att trycka ut cleana slides. Kanske inte i så hög hastighet som downhill där slides mest handlar om att bromsa upp farten, men du behöver ändå ha en relativt hög fart för att utföra sliden. Även här bör brädan vara ganska styv för ett jämnt flow i såväl push som slide. Formerna på freeride-brädor varierar från camber till rocker. Det gäller helt enkelt att hitta formen som passar just dig. Och det bör även nämnas att freeridelongboards går alldeles utmärkt att bara cruisa med. Lamin Cassama och Alexander Tobrand som tävlar för Team Urskog kör downhill i Ryssbacken i Nacka. Här gäller skinnställ, fullface-hjälm och tungan rätt i mun.

Här bör du ha en bräda som dels klarar av höga hastigheter och som även är bra på att ta kurvor.

Freestyle Nu börjar vi lämna gator och backar och bege oss till skateparkerna. När det kommer till freestyle-brädor kortas brädan ner en del jämfört med tidigare nämnda typer. En ganska styv skateboard som är mindre konkav är att föredra. Hjulen börjar likna en vanlig skateboard då det blir bra mycket smidigare. Du vill också ha kicks på brädan för att kunna göra exempelvis ollies och fliptrick. Det handlar alltså till stor del om att ha kul på platt mark. Dancing Även här snackar vi longboard på platt mark. Tänk dig old school-surf a la ”Endless Summer”. Svinlånga brädor som du kan gå fram och tillbaka på i swellet. Longboards erbjuder i princip samma variant, fast på asfalt. Alltså en lång och styv bräda som du kan göra olika stegkombinationer med. Frö Okej, här snackar vi en bräda som står ut en del från de andra. Eller står ut, tvärtom rättare sagt. Frö från Urskog är hälften så lång som en vanlig longboard, vilket gör den till världens minsta serietillverkade longboard. Eller shortboard kanske. Hur som helst, sjukt kul bräda som kräver såväl bra teknik som tålamod. Hör gärna av dig när du satt din första tre-flip på denna skönhet.

Cruising Du kan cruisa med i princip alla brädor, men är du bara ute efter att ha din longboard som ett transportmedel och glida fram bland stadens gator kan en flexig bräda vara att föredra då du får ut mer av varje push, plus att det är rätt behagligt att stå på. Nackdelen är att du får sämre kontroll i högre farter. Många gillar även mjuka hjul när det kommer till att cruisa. Det gör visserligen att farten minskar. Men vill man bara glida så vill man.

TRANSITION 2-2014

Tjena Olle och välkommen tillbaka till Sverige! Hur har du haft det i Australien? – Hej och tack ska du ha. Ja det får jag nog saga. Det är ganska lätt att ha det bra med varmt och fint väder varje dag.

from the forest WOODCRAFT FOTO Joshua Jasper TEXT VIKTOR JOSEFSSON

rom The Forrest Woodcraft gör de mest cleana möblerna du kan tänka dig av bland annat återvunna skate-decks. Bakom detta företag hittar vi ingen mindre än Olle Rosenquist. De senaste åren har han bott i England och Australien där han utvecklat jobbat på i sin verkstad, spelat pingas och skatat övergivna pooler. Nu är han tillbaka i Sverige och vi bestämde oss för att ta ett snack med Olle om hans kreativa sida och hur det är att bo i Perth.

76 TRANSITION 2-2014

Berätta lite om hur Perth är som stad. – Perth är en fantastiskt trevlig stad, lagom stor men väldigt isolerad. Världens mest isolerade storstad har jag hört. Själva centrum är ganska litet men det omges av stora förorter. Strax under ligger hamnstaden Freemantle som också är otroligt trevlig, för övrigt var det där jag hade min verkstad. Vad gör man i Perth? Jag spenderade största delen av min tid i verkstan faktiskt, annars var man mest vid havet eller hade BBQ’s i någons trädgård. Det blev en hel del pool-åkning också, där finns rätt många övergivna hus med pool på baksidan som är perfekta att åka i. Majoriteten av människorna där är väldigt avslappnade och trevliga. Hur kommer det sig att du åkte ner till the land down under? – Det var egentligen en slump faktiskt. Efter att jag bott och jobbat i London i ca 2 år längtade jag iväg till något varmare ställe. En god vän till mig som jag lärt känna i London skulle precis resa hem till Perth så jag tänkte att då hänger jag med. Nu handlar ju den här intervjun om din kreativa sida. Du gör rätt unika och extremt cleana möbler. Berätta om dem. – Det var väldigt generöst uttryckt. Tack. Jag började snickra möbler när jag bodde i London. Jag jobbade som möbelsnickare (Display Artist) för Urban Outfitters vid Oxford Circus och inredde deras affärer. När jag flyttade till Australien var min ambition att börja designa och tillverka mina egna möbler. Efter en del om och men hade jag plötsligt lyckats skaffa en verkstad att jobba i. I början använde jag mig endast av virke och material som jag hittade vid gatkanten. Jag experimenterade lite hit och dit tills jag hittade ett koncept jag gillade. Till sist jobbade jag i stort sett bara med gamla skateboards. Hur kom du på idén? – Detta är en idé jag har haft väldigt länge och alltid velat prova. Har framför allt blivit väldigt inspirerad av en Japansk skulptör, Haroshi som gör fantastiska skulpturer av gamla brädor. Jag kände lite att jag hade en perfekt chans att prova på det så jag tog den direkt. Hur många brädor har du återanvänt genom åren och var får du brädor ifrån?

– Det är ganska svårt att säga men ungefär 300+ i alla fall. I början frågade jag mig mest omkring bland vänner jag åkte med, sen gick jag runt till lite olika skateshops och kollade ifall dem hade en hög liggandes. I Beyond skateshop i centrala Perth hade dem en hög på ca 40 gamla trasiga brädor som lämnats in av deras teamåkare som jag fick helt gratis. När jag gjort lite stolar och pallar gick jag tillbaks till killarna och visade vad jag gjort med brädorna de gett mig. Jag fick väldigt positiv respons. Några veckor senare kontaktade de mig och berättade att de skulle öppna en ny skateshop och att de ville att jag skulle inreda den nya affären, något jag utan tvekan var intresserad av. Jag har en aning om att du återanvänt en del egna decks också, för du skatar en del va? – Ja några stycken har det blivit. Jag har i princip åkt bräda så länge jag kan minnas. Truckar och hjul har alltid funnits i resväskan när jag varit någonstans. Jag har alltid gillat vert och att åka i parker. I London fungerade brädan mest som ett transportmedel men i Australien hade jag mer tid och möjlighet att köra lite pooler. Jag är uppväxt i Kristianstad så Tullen skatepark och gamla stationen har alltid varit välbesökt. Vilken möbel är du mest nöjd med? – Svår fråga. Min första pall fick ju ett mer sentimentalt värde men jag är nog mest nöjd med display-bordet och bänkarna jag gjorde åt Buttergoods Lo-Fi store. Det är mitt största projekt hitintills och det var väldigt kul att jobba på. På bara det projektet gick det nog åt ca 100 brädor. Hur ser en vanlig dag i verkstaden ut? – Det kan vara ganska olika, men jag försöker alltid ta mig till verkstaden så tidigt på morgonen som möjligt. Jag brukar köra några timmars ihållande arbete sen tar jag gärna en halvtimmes paus för att spela lite pingis. Sen sitter jag lite vid datorn och letar lite mer inspiration tills det börjar klia i fingrarna igen. Man kan säga att jag varvar snickeri med att spela pingis. Sen är det alltid trevligt att dricka några öl under tiden på de sena kvällarna. Det blir ganska ofta sena kvällar men trivs man i verkstan så gör man. Du gör väl även surfbrädor? Har du testat dem i Perth’s shoreline? – Jag har gjort en surfbräda. En vän till mig höll på en hel del med att göra ihåliga surfbrädor av trä så jag tyckte det skulle vara kul att prova på. Ett väldigt komplicerat men roligt projekt. Jag hann tyvärr aldrig prova den eftersom jag inte hann göra klart den helt innan jag skulle åka hem. Det

TRANSITION 2-2014

#sommar #skanK #niceprice #keps Man kan säga att jag varvar snickeri med att spela pingis. Sen är det alltid trevligt att dricka några öl under tiden på de sena kvällarna. var dock bara glasningen kvar men förhoppningsvis ska jag kunna skeppa hem den snart så att jag kan avsluta den. Jag surfade faktiskt inget alls denna gång jag var där, håller mig till brädor med hjul. Var får du din inspiration ifrån? – När det kommer till återvinningen av skateboards har jag som sagt mest varit inspirerad av Haroshi men vad det gäller mina möbler överlag så tar jag inspiration från i stort sett allt i min omgivning. En del från andra möbeldesigners men också former och mönster ifrån till exempel gamla byggnader. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, jag provar mig mest fram tills jag hittar något som funkar. Jag gillar att blanda klassiska och originella stilar med modernt och färgrikt. Vilken/vem är din drömkund? – Jag kan nog inte säga att jag har en speciell drömkund sådär. Det viktiga för mig är att folk kan uppskatta det för vad det är. Någon som genuint gillar mina möbler är en drömkund. Att göra en möbel till en skateaffär känns riktigt kul.

78 TRANSITION 2-2014

Nu är du tillbaka i Sverige. Hur ser framtiden ut? – Ja och det var på tiden. Känns riktigt skönt att vara hemma igen. Jag ska faktiskt börja studera till hösten, ska läsa möbelsnickeri och design. Just nu väljer jag mellan två skolor vilket är ett ganska svårt val. Jag är ju självlärd fram till nu så det ska bli kul att lära sig det traditionella hantverket från grunden, något jag velat göra länge. Hur går man tillväga om man är peppad på att köpa en pall eller ett soffbord själv? – Vem som helst får gärna skriva ett mail till mig på fromtheforestwoodcraft@gmail.com om man är intresserad eller har önskemål. Eftersom jag ska börja studera till hösten kommer det bli lite svårt att ta emot beställningar över den närmsta tiden men vem vet. Finns det tillfälle så går allting att lösa. Det skadar aldrig att fråga. Kolla gärna på min Instagram: FromTheForestWoodcraft också, där jag regelbundet lägger upp bilder på pågående projekt jag håller på med. Jag har även en Facebooksida med samma namn.

#Citrus #mint tre nummer av Transition + keps från skank för 99 kronor Är sommarens smak citrus eller mint? Skank Check One Cap i modell Citrus eller Mint och 3 nummer av Transition för 99 SEK. Du hittar erbjudandet, tillsammans med massa andra cleana deals på transition.tictail.com

Tormod Tønnesen - Bs Smith.

Daniel Wårdh

alexander loren

nisse ingemarsson

koffe hallgren

David Hermansson

Oscar Anderberg

John Österlind

simon "slomo" andersson

axel wellton

Tormod Tønnesen

daniel spängs

Ulph Andersson

Koffe Hallgren - Ollie.

Från Värnhem till Back to Värnhem FOTO martin hallberg TEXT Gustav Svanborg Edén

Utvecklingen av Värnhemstorget När Värnhemstorget i Malmö byggdes om 1998 kunde inte Malmös skatare tro att det var sant. Ett torg mitt i stan med en perfekt stor trestegstrappa och oändlig flat. Till och med ett gap till gatan över en rullstolsramp. Att arkitektur byggdes som var skatevänlig var något nytt. Torget väcktes till liv av skatarna och regelbundna sessions följde. Sedan 1998 har mycket hänt med skateboardåkning i Malmö. Nya skateparker i närområdet som Sibbarp, Oxie och Åkarp har byggts nästan årsvis. Utvecklingen kring Västra Hamnen har inneburit att nya byggnader som erbjudit nya spots. Fantastiskt. Malmö har dock fått ett nytt fokus mot kusten.

80 TRANSITION 2-2014

Området kring Värnhemstorget har i sin tur bromsat ned. Ett stort nytt shoppingcenter etablerades i området, men detta har inte lyckats attrahera kunder. Lokalbutiker har fått kämpa vidare med samma begränsade fottrafik som tidigare. I hjärtat av detta har Värnhemstorget legat som en öde betongyta, befolkad främst av människor som väntar på bussar. De som tillfört liv på platsen har framför allt varit missbrukare och hemlösa. Och givetvis skatare som fortfarande ser platsen som en av Malmös värdefullaste. I många år har Malmös skatare drömt om att utveckla Värnhemstoget. Bryggeriets Gymnasium har haft som studieprojekt att komma med nya förslag till torget och Bryggeriet Skatepark har hållit dialogen med Malmö Stad.

Till slut var det Martin Pennlowe och Rhulane Shiburi som tog tag i frågan och arbetade fram ett konkret förslag till Värnhem. Tillsammans med arkitekten och skataren Filip Lipinski utvecklade de ett koncept där stenobjekt som smälte in på platsen togs fram. Kanterna skulle fungera både att skata på och som naturliga inslag i den befintliga torgmiljön. Materialet blev granit av den typ som redan fanns i torgets golvbeläggning. Två hubbas och två bänkar som inte slits ut eller skadas av skatare. Hållbar design, helt enkelt. På Malmö Stad ser man inte skateboardåkning som ett hot. Samarbetet med Bryggeriet har lett till att man ser det som en av framtidens ungdomsaktiviteter. Skatare vill ju

inte göra sönder saker. De vill skata. Om sakerna håller att skatas på och inte är på en plats där åkningen stör så har vi bara skateboardåkningens positiva effekter kvar. Ungdomar som är aktiva, engagerar sig i stadsmiljön och får utlopp för sin kreativitet och sina behov för fysisk aktivitet. Sedan kanterna placerades ut i början av april har Värnhem kommit till liv igen. Att ungdomar skatar syns och platsen upplevs som något annat än den var tidigare. Familjer tar dit sina barn för att pröva att åka och andra hjulburna aktiviteter hittar dit. Back to Värnhem 2014 För att inviga Värnhemstorgets nya ansikte samarbetade Malmö Stad med Martin Pennlowe och Rhulane Shiburi för att hålla en tävling. Malmö och

Skandinavien i stort hade ju möjlighet att ha en street tävling på ett till stor del ’riktigt’ street-spot. Idén var att hålla en tävling som var så trogen street-skating som möjligt. Formatet skulle innehålla både lines och individuella trick. Stämningen skulle vara som en session och filmarens roll i skateboardåkning skulle lyftas fram. Proffs och amatörer skulle få lika stor chans att vinna och man ville samarbeta med lokala märken för att lyfta den lokala skateindustrin. Tävlingen blev hur grym som helst. I skinande sol ökade trycket heat för heat. Publiken var engagerad och Ben Powell på micken höll igång stämningen. Åkare bedömdes först för lines upp- och nedför ytan och sedan för en jam-session. Tävlingen

Tävlingen 1. Koffe ‘The Warrior’ Hallgren 2. Gustav Tønessen 3. Ulph ‘The Wolf’ Andersson

Best trick 1. Nisse Ingemarsson, Fs flip up, hardlip up. 2. Tormod Tønessen, feeble shove-it up. 3. Jonas Daater, noseslide nollie heel up.

avslutades med best-trick uppför den långa trean. Dessutom släpptes klipp till videotävlingen under veckan som filmats på Värnhem.

gar. Värnhem har aldrig sett en sådan nivå av åkning och ladd och kommer nog inte göra det igen. Förrän nästa år. Ses 2015!

Videotävling 1. Martin Hallberg 2. Victor Carlsen

Günes Özdogan - Sw fs Bigspin.

Vill ni veta vem som gjorde vad och se videoklippen rekommenderar jag att ni söker er till bilderna här eller nätet. Man kan dock tryggt säga att ingen var avundsjuk på domarna för deras uppdrag. Olika stilar, olika teknik och krativitet gjorde att alla fick en chans att visa sin egen skateboardåkning. Till slut kunde ingen stoppa den eviga krutdurken Koffe Hallgren som ökade trycket ända in i Best Trick tävlingen. Back to Värnhem blev precis som vi som arbetat med den hoppats: En session för skatare som gillar klassisk streetskating med ett tävlingsformat som handlar om pepp mer än prispen-

TRANSITION 2-2014

GÄSTKRÖNIKA

Foto MARTIN HALLBERG

Aloha

Freddie Meadows

I år var jag och hälsade på hos min hawaiianska familj i 2 månader. Det är nu andra vintern i rad och jag blir mer och mer imponerad av stället, av vågorna och utmaningarna man får hantera varje dag. I början var det till och med svårt att bara paddlar ut till lineup. På grund av rädsla och osäkerhet. Jag hade aldrig sett någonting liknande liksom. Men i år var det annorlunda. Jag skulle nog inte påstå att jag var ute dagligen och chargade andra revet på Pipe. Och fuck, vilka sjuka vågor vi fick! Vi hade två veckor där 7’0:an blev ens vanliga shortboard och när en typiskt två timmars session kändes som ett fem timmars surfmarathon.

Andra milstolpen var en dag på en annan ö som vi flög till för att Love visste om en psykotiskt våg som går av kanske 3-4 gånger per år. Vågen är 2,5 kilometer lång och efter man hade sprungit hela vägen upp till där man hoppar i, fick man 15 minuter i lineupen innan strömmen hann dra dig tillbaka till punkt ett. Jag tror jag sprang 30 kilometer sammanlagt och paddlade lika mycket den dagen. Men det var värt det. Jag såg vågor som jag ritade i skolan. Jag minns en specifik våg som spottade 27 gånger innan den tog sin slut på beachen längre in vid parkeringen. Vi var fem personer som paddlade och två som körde jetski.

Det finns två specifika dagar som stod ut för mig. En var ute på Haleiwa. Jag minns när min vän Pancho Sullivan sa till mig att han hellre surfar stängande Waimea Bay än 15 fot Haleiwa. Det var inte 15 fot men det var bara jag, min kompis Love, Leandro Usuna och Kelly Slater ute. Och det var stormigt, stökigt och 10-12 fot i seten. Då fick jag äntligen uppleva hur det känns att sex stycken fyrameters vågor på rad bryter precis framför en utan att kunna göra ett skit av situationen. Jag har hört att det hjälper att le när man är rädd.

Den här sekvensen ovan är från en härlig dag ute på Rocky Rights. Som man längtar tillbaka! Jag kom precis på att det är exakt 10 år sedan jag fick mitt första spread i det legendariska Transition Magazine.. Ville säga tack för riden boys! Skål till 10 år till!

Jag har hört att det hjälper att le när man är rädd.

FOTO daniel blom TEXT nicklas persson

i möts en torsdag eftermiddag i Skärholmen. En söderförort till Stockholm som har varit en viktig plats i Ison & Fille's uppväxt och karriär, navet på röda linjen. Ända sedan första skivan 2002 har vi fått en inblick i Ison Glasgows och Felipe Leiva Wengers liv, genom ljusa och mörka stunder. Inga onödiga fasader. Inga kryddade framgångssagor. Få artister i Sverige har bjudit in oss till verkligheten på ett så elegant och ärligt sätt. 12 år efter debutskivan känns duon mer aktuell än någonsin och med kritikerrosade albumet "Länge leve vi" i ryggen kan Ison & Fille bli hur stora som helst.

det är kul att man har varit med så pass länge att man kan förutspå att det är något nytt och ännu större på gång, med alla nya artister.

Vilka tänker ni att ni gör musik för? F: Det är väldigt olika beroende på vilka låtar man gör. För vissa låtar kanske man har en mottagare i åtanke, men oftast skriver man bara för sig själv. Jag har tidigare sagt att jag rappar till en yngre version av mig själv, men det är kanske mer i någon specifik låt. I: Jag gör musik för mig själv och mina människor runt omkring mig. Man brinner så pass mycket för det här och det handlar ofta om att försöka imponera på sig själv, toppa det man tidigare har gjort. På så vis blir det som om man rappar till sig själv. Det är ju ändå ganska stor skillnad på vilka som lyssnar på er idag och när ni släppte era första skivor. Är det något ni har i åtanke när ni gör er musik? F: Det är svårt när man släpper sina första låtar. Om det inte blir succé över en natt, är det oftast bara engagerade människor inom just ens genre som uppmärksammar det. I vårt fall har musiken nått en större publik för att vi har gjort det här så pass länge. Vi har en mycket bredare publik nu än vad vi har haft tidigare, så självklart blir det att man tänker mer på vad man säger. Så var det inte riktigt i början när vi bara gjorde musik för att det var roligt. Det tycker vi fortfarande så klart, men det hänger nog ihop mycket med åldern också, man mognar som person helt enkelt. Kan det vara någon negativt att man måste tänka sig för lite?

F: Om man tänker på det för mycket kan det nog bli ett hinder för skrivandet. Men till stor del tror jag att det är bra. Det är viktigt att man reflekterar över vad man håller på med så man inte slänger ur sig massa dumheter som blir förevigade på en låt. Ibland när man lyssnar på äldre låtar så tänker man; "Shit! Sa jag verkligen det där..?". Nu när man har den distansen försöker man ju se till att inte lägga fler sådana rader, men fortfarande mest för ens egen skull.

chanser som har dykt upp, att man inte har grottat ner sig för mycket i musiken. Jag tror att om vi inte hade gjort våra projekt på sidan av, hade musiken stagnerat. Det är viktigt för en själv att utvecklas och, för det krävs sådana typer av utmaningar. Men också att vi har fått se Sverige. Innan vi började göra spelningar hade vi aldrig lämnat Stockholm i princip. Helt plötsligt fick vi åka landet runt och folk lyssnade på vår musik. Det har ju berikat oss otroligt mycket.

Eran musik har ju blivit väldigt populär bland "The in crowd", känner ni er som en del av den? I: Jag känner mig inte riktigt som en del av det. Vi har mest varit i våran bubbla och försökt göra bättre och bättre musik utan att fundera så mycket på om vi är inne eller ute. För oss känns det som om vi alltid har kämpat i motvind och om vi nu har blivit inne, så lägger jag i så fall det på en massa år av hårt arbete. Det hände aldrig över en natt utan det är en konstant utveckling från låtar som "Skiter i" till "Länge leve vi".

Hur märker ni av att hiphop för första gången på länge faktiskt får ta plats som all annan musik i Sverige? I: Det märks väldigt tydligt, man hör hiphop på radio, det pratas mycket mer om hiphop precis som vilken musikgenrer som helst. Hypen som man alltid har haft kring artister i USA, man går och väntar på nästa skiva, nästa nya artist. Så känner jag med svenska scenen just nu. Det har gått så pass mycket framåt så folk tycker att vår musik är bra på riktigt. Förut kändes det som om vissa klappade oss på huvudet och tänkte typ "Bra där, vilka gulliga rim ni får till..". Till skillnad från nu när man verkligen uppskattar vår musik. Det märks överallt och det spelar ingen roll vad det är för människor, alla diggar någon typ av hiphop. Jag hoppas att det håller i sig och att det inte är en trend.

Vad är största skillnad på era liv idag från när ni började rappa? Var har musiken tagit er? F: Överallt! Allt annat som vi gör, Ison med X-Factor till exempel och jag med Lilla Al Fadji - projektet, kommer från framångarna med musiken. Att vi på så vis kom in i en bransch och en drömvärld för oss. Vi fick jobba med sådant som vi älskar att göra. Det är väldigt roligt! Det har också handlat om att vi har tagit alla dessa

Förhoppningsvis är det ett resultat av hårt arbete för många artister, precis som för er.

I: Ja precis. Jag tror också det ligger mycket i att det dyker upp fler tjejer på hiphop-scenen, vilket är viktigt. Vi skiljer inte på tjejer och killar längre, det är bara bra musik och det blir så mycket intressantare att få ta del av allas åsikter och historier. Det är sjukt kul och det kommer också bli ännu bättre. F: Det handlar också mycket om innehållet i texterna. Det har alltid funnits ett återkommande tema, att svensk hiphop speglar dagens samhälle, just nu passar det väldigt bra. Det finns inte riktigt någon annan genre som pratar om det svenska samhället på samma sätt som hiphop gör. Vi diskuterade en gång med bandet Weeping Willows och kom fram till att hiphop har blivit den nya punken i Sverige. Det är riktigt kul att folk ser på det så. När man går runt med er här i era kvarter märker man vilka stora förebilder ni är, vilka var era förebilder här när ni växte upp? F: Vi brukar ju alltid säga våra mammor. De var båda ensamstående som kämpade i ett nytt land, utan att kunna språket men gjorde allt för att vi barn skulle få det bra. Att se dem kriga, aldrig klaga och trots motgångar och ändå försöka ge oss allt, det har betytt väldigt mycket. Tänker ni på det själva när ni träffar ungdomar häromkring, att ni ska vara goda förebilder? F: Jag försöker bara vara en så bra människa som möjligt, för min egen

TRANSITION 2-2014

skull. Det är ju som vi pratade om tidigare att man ska tänka sig för vad man säger för att det lever kvar i musiken. Man hör många nya röster på er senaste skiva, vilka tycker ni är de intressantaste rapparna som kommer fram just nu? F: Jag har lyssnat sönder Parhams nya skiva, "Pojk"! Han kanske inte är så ung men det är hans debut och det är den bästa skiva som har släppts på väldigt länge enligt mig. Det är roligt att det är från Göteborg också, det var längesen det var någon rappare som tog täten därifrån. I: Det finns så många bra just nu, men Rosh och Nebay som är med på vår senaste platta är ju två bra exempel. Det känns väldigt positivt inför framtiden med den nya vågen artister som börjar dyka upp lite överallt. Med rappare som Nebay, som redan ligger på den nivån han gör, kommer den nya eran ta det ett steg längre. Det är kul att man har varit med så pass länge att man kan förutspå att det är något nytt och ännu större på gång, med alla nya artister. Det är också kul att få vara en del av att släppa in dem och hjälpa till så gott man kan. Ison, du jobbar med en bok just nu, vill du berätta lite om det? I: Det var efter mitt sommarprat i P1 2012, som till stora delar handlade om mitt liv och när jag och min mamma kom till Sverige, som ett förlag kontaktade mig och var intresserade av att släppa en bok för att ta min berättelse vidare. Jag var lite osäker

86 TRANSITION 2-2014

i början på om jag ville göra det, men nu har vi suttit i nästan nio månader, jag och en journalist som heter Emil Arvidsson. Vi har gått igenom i stort sett hela mitt liv. Det är spännande och börjar kännas riktigt bra! Det måste ändå vara ett stort steg från att skriva verser om dig själv, till att prata i P1 och släppa en bok? I: Det känns lite konstigt, jag är vanligtvis inte någon person som öppnar upp mig på det sättet. Men efter att jag hade sommarpratat hade jag ändå öppnat den dörren och då kändes steget till boken inte lika stort. Det är precis som Fille sa tidigare, att man måste utmana sig själv, vi har kommit en ganska lång bit på vägen med vår musik så det var dags för mig att ta ett nytt steg. Den första låten där du verkligen öppnade upp dig var "När jag inte hade nåt" från förra skivan, vilket ändå är 10 år efter debuten. I: Ja precis! Jag kommer ihåg att det var ett stort steg för mig och jag pratade mycket med Fille om låten, långt innan vi släppte den. Det var den första låten där jag verkligen pratade om mitt liv, trots att jag har sett Fille göra det i så många år. Det tog längre tid för mig helt enkelt, jag vågade inte riktigt prata om mitt liv på det sättet och kände mig fortfarande ganska sårbar. Det kommer nog vara väldigt jobbigt precis efter att boken släpps, jag kommer förmodligen bara försvinna från civilisationen ett tag, mer än vad jag gör idag, haha.

Skulle du hålla med mig om jag säger att du har tagit dina texter till en ny nivå? I: Jag försöker! Jag jobbar hårt, granskar mina texter noga och funderar mycket på hur jag kan ta det vidare. Hur kan jag göra något annorlunda? Hur kan jag chocka? Jag är ganska bra på att kritisera mig själv och precis som Fille har jag svårt för att lyssna på gamla låtar utan att kritisera. Jag hade så bråttom förut, nu när man är äldre tar man lite mer tid på sig och jag tror det märks. F: Det går väl hand i hand med att Ison har vågat öppna upp sig de senaste åren också. Det är sjukt häftigt att se den utvecklingen och det blir som en ny dimension i Ison. Det är alltid intressant när folk blir personliga och speciellt för folk som inte har hört det tidigare. "DJ Taro hajja vinkeln så han gav oss en deal..." rappar ni på första skivan. Har det dykt upp några andra alternativ under åren? I: I början var det lite andra skivbolag som ryckte i oss... F:...men inget som har känts så bra som med Hemmalaget och Taro. Vi har alltid fått göra precis det vi vill utan att han har lagt sig i. Till och med i början var Taro noga med att vi skulle göra vår egen grej. Han hjälpte oss med det vi behövde och resten skötte vi själva, vilket var en perfekt start. Det var nyttigt att göra musik på det sättet eftersom vi då bara hade oss själva att skylla om det skulle bli dåligt. Men det har alltid fungerat

så bra, bara tanken av att bryta upp något sådant kändes dumt. Eftersom ni ha hållit på så pass länge har ni ju gått igenom några ups & downs inom den svenska hiphop-scenen, har ni någon gång tvivlat på att det är det här ni ska göra? I: Nja inte riktigt så pass att man har funderat på att lägga av eller så. Men det har varit många gånger när det känts som om man gett upp hoppet lite på sig själv. Att man inte hittat drivkraften att lägga ner den tid och själ som behövs för att fortsätta kämpa. Ett tag kändes det som om jag och Fille var de enda Ison & Fille-fansen och att det bara var vi själva som trodde på oss. Då kan det så klart vara kämpigt att övertala sig själv om att vi gör bra grejer. För mig har det aldrig riktigt funnits något annat att falla tillbaks på heller. Jag var aldrig särskilt duktig i skolan, eller hade några andra talanger, utan det var det här jag skulle göra. Det är där fördelarna med att vara två kommer fram, de dagarna jag var nere lyfte Fille upp mig och vise versa. På så vis kunde vi alltid göra ny musik. Det har ju pratats mycket om att er senaste skiva är mer politiskt än tidigare, men man hittar alltid den där glädjen och humorn i era texter, är det viktigt för er? F: Det är väldigt viktigt. Vi är ju människor liksom! Man kan vara arg ena dagen och skitglad dagen efter. Det är så mycket skit i vårt samhälle att man behöver humorn och vi vill därför också få med det i musiken. Men det

Vi diskuterade en gång med bandet Weeping Willows och kom fram till att hiphop har blivit den nya punken.

har aldrig varit något vi har planerat eller bestämt att vi ska ha med, det speglar nog bara oss som personer. I: Många artister fokuserar på speciella ämnen i all deras musik, och det är inget fel med det, men ibland måste man bara garva åt skiten för annars kommer aggressioner och hat bli en ond spiral. Jag skulle inte säga att det är våran grej kanske, men vi har alltid varit bra på att blanda det seriösa med lite humor. Det handlar om att göra det på rätt sätt så klart, plocka fram de där roliga situationerna i ens liv. Till exempel att vi plankar på tunnelbanan trots att vi släpper skivor. Det är ganska rolig situation tycker jag. Eller Fille har ju körkort, jag plankar, haha. Hur ser det ut när ni gör musik idag? Jobbar ni mycket tillsammans

eller blir det svårt att hinna med när ni båda gör mycket annat på sidan av? F: Jag tror inte vi skrev någon låt tillsammans på den senaste skivan, eller hur? I: Vi kom på många låtar tillsammans och började i studion, sedan körde vidare på varsitt håll. Det blir oftast så. Vi har blivit äldre och mer rutinerade så vi behöver inte sitta ner tillsammans för att få det gjort, till skillnad från tidigare. Vi känner varandra så pass väl, jag vet vad Fille är bra på och han vet vad jag är bra på. Det finns aldrig någon oro om att vi ska dra åt olika håll med texterna. Det där kan vi så pass bra nu, vi är väldigt trygga med varandra även om vi inte alltid gör musiken tillsammans i studion.

"Vad E Det För Mode"-EP:n från 2007 är kanske er mest lekfulla skiva, hur mycket speglar skivorna hur ni mår just när skivorna spelas in och släpps? F: Det speglar mycket hur vi mår! Men det var en konstig tid just då, det kändes väldigt dött på scenen och det var strax innan Adam Tensta och hypen som följde hans framgångar. Just den EP:n slängde vi ihop ganska snabbt för att vi släppte titelspåret, som blev en radiosingel och då gjorde vi några andra låtar väldigt snabbt för att kunna släppa EP:n. Den är inte så super glad heller skulle jag säga, till exempel "Tålamod" är ju ganska dyster, så vi mådde kanske inte som bäst när vi gjorde den ändå. Men ibland kommer inte det där riktigt fram. Som till exempel när vi släppte vår andra skiva, då hade både jag och Ison det riktigt jobbigt i våra liv.

Det hände en massa skit runt om oss men när jag berättade det för en polare blev han väldigt förvånad, han uppfattade inte alls skivan som deppig på något vis, trots att det var så vi mådde just då. Så man tolkar det där lite olika tror jag. Så hur mår ni då 2014? I: Vi är sjukt glada över framgångarna med skivan och hur den har mottagits. Att vi fortfarande kan vara så pass relevanta. Responsen har varit helt otrolig och vi är super glada för det. F: Vi fick nyligen en fråga i en intervju om hur länge vi kommer att hålla på. Jag visste inte vad jag skulle svara. Det är först nu det börjar fungera för oss och då undrar folk när vi ska slänga in handduken, haha. Vi är långt ifrån klara!

TRANSITION 2-2014

drop Out

En bra miniramp är en garanti för goda stunder, blandar man upp det med gott sällskap går det inte att misslyckas. Vi har tänkt att fylla vår sommar med just det, goda stunder med goda vänner. Tagga @transitionmagazine i dina bästa sessions under sommaren så lovar vi att dela ut fina priser! Ha en grym sommar!

Åkare Jesper Lind trick Blunt to fakie plats stockholm foto anders neuman

HEAR NEW MUSIC IN WAYS YOU’VE NEVER HEARD BEFORE.

CHECK US OUT AT WWW.YOUNEEDTOHEARTHIS.COM Take the best music you haven’t heard yet, add audio experiences that will blow your headphones off and you’ve got a little taste of what you’ll find at YouNeedToHearThis.com. You’ll think your ears died and went to music heaven.