Transition #2 2013 by TRANSITION Magazine

NO.2 2013

ACRECENT 0565-10100 info@acrecent.se

DAVIS TORGERSON | SWITCH F/S 5-0 | BLABAC PHOTO DCSHOES.COM I DC@SKATEOUT.COM I WWW.SKATEOUT.COM

VANS.SE ÂŠ 2013 Vans, Inc. Photo: Liam Marsden

Drop in Åkare Daniel Grönwall Trick Backside Flip Foto anders neuman Plats stockholm

anne Grönwall får inleda sommaren med denna exemplariskt utförda backside flip i Stockholm. Grymt skatepepp av en snuskigt duktig ripper. Finns väl inte så mycket mer att säga. Välkommen sommaren!

Looper Stretch Belt Red and Green Full Metal Sneaker Laces Neon Yellow Shoelace Belts Animal Attraction and Albert Nyberg Pro M odel SE Sales: jakob@dnmtdist.se

INNEHÅLL TRANSITION NO.2-2013

UTGÅVA 64

008 Drop In 014 Innehåll 016 Ledare 018 Notiser 030 Saker & ting i fokus 032 Först & främst

034 Nödvändigheter 036 På Skype 040 Update 046 Lineup 052 Jocke Olsson 056 Stretching

068 Stee 072 Barking Nowhere 074 Banked Slalom 078 Skatehack 080 Fernaeus 082 Gästkrönika

086 Grafiska profilen 092 Sista ordet 096 Drop Out

Banked Slalom Den 9-11 maj var det äntligen dags för säsongens fetaste avslutning, i landets allra nordligaste delar när första upplagan av Riksgränsen Banked Slalom gick av stapeln. Med cirka 60 tävlande åkare och en grym course, var det som bäddat för succé...

Lineup I maj släppte författaren, tillika Transitions gamle surfredaktör Jonas Terning sin debutroman "Lineup". Boken, som beskrivs som en blandning mellan The Beach och Point Break, tar med en på en fartfylld resa bland Australiens mäktiga swell.

Jesper Lind Han har en pop som kan liknas med Michael Jordan under hans glansdagar i Chicago Bulls och spenderar antagligen mer tid på brädan än vad His Airness studsade boll. Möt Jesper Lind, en skön snubbe från huvudstaden.

56 14 TRANSITION 2-2013

stretching Vad ska vi som skatare med stretching till? Gör man det bara för att undvika skador och få till sina tweaks? Vad säger egentligen skatekulturens normer om att hänga vid parken och köra ett yogapass? Gustav Svanborg Edén har svaren, på sidan 56.

TRANSITION 2-2013

The Paper HUB Folkskolegatan 22 117 35 Stockholm

Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något. Tryck Elanders AB Transition trycks på miljövänligt papper. Medverkande Daniel Bernstål, Jonas Adolfsson, Linus Eliasson, Daniel Lorén, Murray Fraser, David Östlund, Piero Capannini, Gustav Svanborg Edén, Radek Nowik, Mike Blabac, Kubo Krizo, Dan Connelly, Nikwen, Jonathan Lomar, Gabriel Engelke, Alex Fernaeus, Adam Falk, Mats Kahlström, Dennis Bjerkhög & Adam Klingeteg.

Sol, vind och betongsessions

edan snön sakta men säkert smälter i de allra nordligaste delarna av landet blir det i princip mer och mer sommar ju längre söder ut man kommer. Gatorna är äntligen sopade, vilket får ses som det ultimata vårtecknet! Och förhoppningsvis förgylls din sommar av ledighet och sol så att du kan ta vid där du slutade innan hösten svepte in; med svettiga skatesessions och skrapsår på händer och ben. Det hör ju liksom till, även om det kanske inte är höjdpunkten...

för att ta del av en grym betongpark. I vår betongparksguide som kommer med detta nummer av Transition listar vi Sveriges betongparker från söder till norr. Med andra ord känns sommaren ganska räddad!

boy Jesper Linds skatefyllda tillvaro, vad stretching har för inverkan på din nästa skatesession, Sista Ordet med Petter och mycket, mycket mer. Trevlig läsning och ha en riktigt fin sommar!

Kanske dags för en skön skatetrip? Då behöver du aldrig åka särskilt långt

Och skulle det vara så att regnet kommer på besök så behöver du ju inte misströsta för det i första laget. Tidningen du just nu håller i kommer underhålla dig och ge dig peppet inför din nästa session. I vårt sommarnummer kan du bland annat läsa om Banked Slalom i Riksgränsen som blev den perfekta säsongsavslutningen, cover-

Viktor josefsson | redaktör

Managing Director Anders Neuman anders@transition.se

editor Viktor Josefsson viktor.josefsson@transition.se

staff Photographers Lucas Nilsson lucas.nilsson@transition.se

Art Director Eliot Jönsson eliot@transition.se

Project Director Nicklas Persson nicklas.persson@transition.se

Daniel Rönnbäck daniel@transition.se

16 TRANSITION 2-2013

åkare Jonas Toolonen trick nosepick plats umeå foto lucas nilsson

Team 2013: Daniel Cuervo, Steve Caballero, Giorgio Zattoni, Team 2013: Daniel Cuervo, Steve Caballero, Giorgio Zattoni, Eddie Elguera, Jocke Olsson, Josh Rodriguez Eddie Elguera, Jocke Olsson, Josh Rodriguez

Administration info@transition.se

www.jimmyzworld.com www.jimmyzworld.com

info@ricitici.se info@ricitici.se

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

skateboard

dat ass Wille Lindberg ger friåkningen det lilla extra. Två pallplatser i sin comeback på världstouren och en rumpa hämtad ur den grekiska mytologin!

För fjärde året i rad körs Get Set Go! i samband med Malmö Ultra Bowl på Stapelbäddsparken. Get Set Go! har kommit att bli en av världens största skateboardtävlingar för tjejer. I år flyttas tävlingen till den nya delen på Stapelbäddsparken, som byggs i skrivande stund. Åkare som Alana Smith från USA (den andra tjejen i världen att sätta 540 McTwist i vert), Lucy Adams från England (Englands främsta kvinnliga skateboardåkare) och svenska Emma Fastesson Lindgren (rankades som den 8:e bästa kvinnliga skateboardåkaren i världen under 2012), har redan bekräftat att de tänker delta i årets upplaga av Get Set Go!

juli

Head To Head battle ala Skankaloss, Gagnef.

Precis som förra året körs Get Set Go! Girl Jam på några av Betongcupens stopp, närmare bestämt i Trollhättan 11 maj och i Luleå 15 juni. I samband med stoppet i Trollhättan kommer No Limit vara på plats för att coacha på ett endagscamp. Läs mer på nolimitskate.se

stokify

Ingen har väl missat att det öppnat en ny skate/snow-butik på Norrlandsgatan, i Stockholm, under namnet Brädkultur. Med Ante Wikander i spetsen, och gamla Oneoff-ansiktena John, Dennan och hårdrocks-Calle.

sarah meurles W.W.A. - dvs. - kvinnor med attityd Jag tycker väldigt mycket om soul det är lite av ett beroende jag har. Att leta och hitta nya fast gamla låtar, eller gräva efter skivor, lite som en vardaglig skattjakt. Här är några souliga (för det mesta bittra & hjärtekrossade) kvinnor som visar var skåpet ska stå. Hela listan och andra Stokify-listor hittar du på transition.se Dee Edwards Why Can't There Be Love Della Humphrey Don't Make the Good Girls Go Bad Ruby Andrews You Made A Believer (Out Of Me) Barbara Mason - You Better Stop It Cookin' On 3 Burners - This Girl Erma Coffee Any Way The Wind Blows Ann Sexton You've Been Gone Too Long Candi Staton - Heart On A String Alice Clark - Don't You Care Wanda Davis - Save Me Barbara Howard I Don't Want Your Love Debbie Taylor - Don't Let It End Erma Franklin - Piece Of My Heart Nancy Sinatra Don't Let Him Waste Your Time

De har även passat på att flowa två av Stockholms cleanaste up and comers, David Jakinda och Simon Sandström som vi garanterat kommer få se mycket av framöver. Daniel Wårdh har valt att hoppa på Lurker Supply Co., men har tyvärr fått förhinder att filma ett välkomstklipp i form av sjukdom och stukad fot. Men det kommer snart. Bara att hålla utkika på transition.se Foto Chic Malick

Simon Barood har precis fått flowspons av Lakai genom Section C. Stort grattis till Halmstads pärla. Olof Hörnesten är alldeles snart frisk efter att ha spräckt mjälten för ett bra tag sedan. Han hälsar att han snart skall vara tillbaka på brädan, snyggare och hunkigare än någonsin! Lagom till detta kan vi även meddela att Herr Hörnestens promodel finns ute hos Kaleidoscope Skateboards. Detta gäller även Slomo Anderssons och Johannes Packaléns promodels.

Sveriges Skateboardförbund har äntligen blivit invalt i Riksidrottsförbundet. – Nu kan vi på sikt ge våra skateboardföreningar i landet mer stöd och bättre förutsättninga. Säger ordförande Magnus Gyllenberg. Riktigt grymt jobbat tycker vi på redaktionen!

QUIKSILVER STORE NORRLANDSGATAN 10 STOCKHOLM

08 611 37 06 18 TRANSITION 2-2013

WWW.SPORTMARKET.SE

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Freddie Meadows gör Waimea

medarbetaren

Den här dagen var verkligen en milstolpe i mitt liv... Hawaii - stort swell och mycket hype på the North Shore. Love, min polare, coach och mentor, bestämde sig för att just dennna dagen ta mig ut till Waimea Bay. Världens big wave-mecka. Jag vaknade k l5, gick in i vardagsrummet och kollade prognosen för dagen. 15ft och 20 sekunder i perioden aka en av säsongens största swell. Love hade förberett allt kvällen innan, det enda som fanns kvar var att hämta min bräda, eller rättare sagt min bräda för dagen. Eftersom Waimea är så stor och tung, behöver man en riktigt stor bräda för att matcha kraften. Han hade fixat en bräda av legenden Pancho Sullivan. En 10'0 bushman. Före det så hade jag aldrig surfat på något större än 7'0, förutom en longboard.

Skandinaviens fetaste snowboardcrew, Scandalnavians går strax in i sommaren och vi kollade därför av med huvudfilmaren Kuske hur säsongen har behandlat honom.

Vi gick ner till den legendariska stranden och kollade ut. Nästan ingen vind, klarblå himmel och 10 pers i lineupen redan. Det såg faktiskt inte så stor ut i början. Vi timade inhoppningen och började paddla ut. När vi hade kommit ungefär halvvägs ut kom det ett set... Det var som en explosion. Jag hann se någon droppa in och fick direkt en uppfattning av hur stort det var. 12-15 fot hawaiiansk, 20 fot för mig. Vi kom ut till lineupen och märkte att det bara var vi utan flytväst. Love skyllde det på att han inte hade surfat Waimea på 10 år och då använde man aldrig flytväst. Men visst skulle det gå ändå. Det kändes som man droppade in på en överstor vertramp på en skate. Fast en 3m skate. Jag kommer inte riktigt ihåg så mycket efter det, bara att jag nästan tappade allt i början på droppen. Efter det kommer jag bara ihåg att jag böjde knän så mycket det gick och försökte hålla mig ståendes genom alla gupp och all turbulens. Eftersom jag inte hade blivit uppäten, visste jag att jag hade klarat mig. Jag surfade hela vågen tills den dog och kickade ut i kanalen... Så lycklig, kroppen vibrerade och jag var the happiest man alive.

ATHLETE: BUCKY LASEK | CAPTURED BY: BUCKY LASEK

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Kristofer "Kuske" Fahlgren

Hur har säsongen varit? Svara ärligt! Den har varit bra! Många roliga platser har besökts och man har träffat många trevliga och konstiga människor. Precis som det ska vara. Vad har varit drygast att tampas med? Motivationen kanske. Både sin egen och åkarnas. Inte alltid helt inspirerande att ge sig ut i 20 minus och snålblåst. Men oftast har man ryckt sig själv i kragen och bara kört ändå. Eller tagit någon extra vilodag när förhållandena varit som sämst för att bättra på motivationen till senare. Vem är mest skandalös i Scandalnavians? Det måste väl ändå vara Kevin Bäckström!? Det är bara att läsa rubrikerna på Aftonbladet och andra liknande skvallerblaskor... Hur mycket snowboard har du fått åka själv? Inte så mycket. Men mina gamla knän klarar inte av så mycket i dagsläget, så jag är ganska nöjd om jag får ta en sväng här och där.

“Den bästa actionkameran på marknaden”

Vad ser du fram emot mest i sommar? Först åker jag till Folgefonna för att filma lite go slask och parkåkning där. Sen ska jag bara hänga ut i Stockholm i sommar och ha det allmänt gött.

BLACK

KEY CAMERA SPECS 2.7K Cinema 30 / 1440p48 fps 1080p60 / 960p100 / 720p120 fps 12MP / 30 fps Burst Wi-Fi Built-In Wi-Fi Remote Included

trippelklubben välkomnar Sven Thorgren hade en grym session på Jon Olsson hoppet i Åre för ett par veckor sedan när han filmade för Scandalnaviansfilmen. Spana in editen därifrån om du inte redan sett den för att se vilka nya trick han lärde sig. transition.se/sven-thorgren-i-are

GoPro App Compatible Pro Low-Light Performance

Finns även i White och Silver Edition.

Wear it. Mount it. Love it.™

Se mer tillbehör + fästen på iceman.se

Foto lucas nilsson

LCD Touch BacPac™

20 TRANSITION 2-2013

EDITION

Wi-Fi Remote

EXCLUSIVE DISTRIBUTOR

The Frame Mount

Head Strap Mount

Iceman Sport Extreme AB | info@iceman.se | www.iceman.se

Handlebar/Seatpost/ Pole Mount

Chest Mount, aka “Chesty”

Helmet Front Mount

Adhesive Mounts

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

OS närmar sig Om vi ska tror på freestyletränaren Jesper Björnlunds konst kommer OS i Sotchi bli ett mayhem utan dess like. Fin bild på Putin i och för sig...

Foto jesper guldbrand

NYFÖRVÄRV! Stefan Helin och David Jakinda har börjat åka för Kaleidoscope Skateboards. Väl värdiga nyförvärv säger vi och önskar dem båda en grym skatesommar fylld med ös och hammers. Foto simon berggren

juli

Copenhagen Pro 2013.

Pimp my Ride David Krug som bland annat byggt skateparken i Skarpnäck sitter inte direkt med tummen i handen. Spana in hans senaste verk, "The Skateboard Car", som har allt. Eller vad sägs om: miniramp, höjoch sänkbar curb och mannypad, flatrail och ljudanläggning. Allt på en bil! Förhoppningsvis parkerar den i en stad nära dig inom kort.

Transition på instagram @transitionmagazine

power trippin' Tim Latte firar in sommaren med att dra till Bali, tillsammans med Jacob Wester och Daniel Rönnbäck. Vi väntar tålmodigt på updates, som vi kommer smälla upp på transition.se. Peppet verkar det ju i alla fall inte vara något fel på...

22 TRANSITION 2-2013

The jocke olsson corner Sommaren är kommen och det med styrka och besked. Jag har redan hunnit glömma den sjukt långa vintern som vi har bakom oss. Men inte allt, då de sista som hände och som för min del fick avsluta vintern är en av de sjukaste helgerna som förekommer tillsammans med några av de sjukaste originalen som förekommer inom i alla fall Stockholms snowboardscen. Ramundberget fick bli sista anhalten i Jocke Olsson Shows vinter även detta år. En helg som går ut på att säsongen bara ska dödas med ett gott minne för att ge pepp till nästa så är det svårt att misslyckas. Att sen blanda in John Uppfeldt, Johannes Bränning, Arvid Liljefors, Birk Söödi, Macus Unde och Martin Hjalmarsson i detta innebär ju KAOS! Att sen låta alla dessa claima och reppa SSAK för en helg och be alla att bara göra sitt bästa för att vara bättre än alla andra gav oss ett resultat med hejjaramsor, flygande glas, knivar i tag, en silvrig bil som åkte där ifrån mattsvart, massa snowboard, en miljon one liners och framförallt den perfekta avslutningen på en lång säsong. Tack lads och för er som inte var där går lite av detta mayhem att se i avsnittet därifrån såklart. Martin Söderström som just nu ligger 5a i totala världscupen ska även köra premiäromgången av X Games MTB. Detta går av stapeln i München om en

dryg månad och rykten går att coursen blir historisk. Som perfekt uppvärmning så har det gått sådär för Martin i säsongsupptakten, men jag räknar med att han efter diverse okaraktäristiska resultat bara fixar pallen i X Games. Det hade varit sjukt mäktigt. Så även ni som inte bryr er borde hålla på Sverige helt enkelt. Med lite flyt så blir de till och med två som får köra, det ryktas nämligen om att även Martins lärjunge, Anton Thelander ska få köra… Jag håller de ynka två tummar jag har för er boys! En sjukt go överraskning nådde Jocke Olsson Show redaktionen, dvs mig för några dagar sen. Betsafe.com frågade hur gärna jag och min kära filmare Erik ville åka Gumball 3000. Givetvis sa jag ja. Därför sitter jag nu i skrivandets stund i Köpenhamn med så sjukt mycket förväntningar och tänkte försöka klämma in en bild här i hörnan enbart för att få skryta att vi faktiskt är med på detta. Samtidigt som jag naturligtvis vill uppmana alla att kolla de avsnitt vi gjort härifrån som precis som alla andra ligger på youtube.com/ ridestoreofficial

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Ny Transition T-shirt av Mauro Gatti i sammarbete med DEDICATED, release i mitten av juli. Köp den hos Tshirt Store! Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

cover story

vi följer

Åkare JESPER LIND Trick fs flip Plats stockholm Foto anders neuman

@defektse Vi följer Martin Ottosson på @defektse. Vanliga hashtags är, #cphfordummies & #kastatietern

Jesper Lind är ju om ni inte redan visste det, killen med total koll på brädan. Denna cleana fs flip ställdes ner efter bara 3 försök, i Stockholm. Och därmed välkomnar vi Jesper till cover-ligan.

överpepp! Nisse Arvidsson blev lite för peppad under superpark och lyckades pajja armbågen under en session på mega stepup hoppet i Mt Bachelor.

augusti

Alla DEDICATED T-shirts är gjorda i 1OO% Fairtrade och organisk bomull.

Ultra Bowl V, Stapelbäddsparken, Malmö.

ta i trä Nisse Ingemarsson har gått och blivit med egen promodel på Sweet. På tiden skulle vi säga. Bra jobbat!

fonna bound Fonna har öppnat för sommaren igen. Som vanligt kommer Mushroom Crew med Emil Fossheim i spetsen ansvara för parken vilket innebär att den kommer vara i världsklass! Viktor Wiberg och Len Jørgensen kommer se till att shapen på parken håller måttet.

speed freak Kalle Ohlson ska fördriva sommaren med sin nyköpta cross och kurser i italienska.

crash test dummy Kire bröt näsan på superpark i Mt Bachelor. Inte bara näsan rök, utan även ett revben, en svullen armbåge, en pajjad vad och en blåklocka åkte han hem till Sverige med.

Korvlover Daniel "Jugga" Stankovic har fått egna pro-socks hos Melowe. Med korvar så klart!

i pity the fool Hälsovågen har onekligen rullat in över vårt avlånga land. Det svenska folket sportar och svettas som aldrig förr. Detta kombineras med grönskar och frukt i mängder. En som tagit det ett steg längre är Zebbe Zebran Landmark. Han äter inte bara frukt. Han ser ut som en! Om det inte varit nog, så har han tagit sin åkning längre än många andra. Två sjuka parts är att vänta. En i Quiksilvers Take It Easy och en i det skandinaviska mästerverket Scandalnavians! www.transition.se

www.maurogatti.com

www.tshirtstoreonline.com

24 TRANSITION 2-2013

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Snowboard Det var mycket roligt som hände i Bjursås Soulpark i vinter, men det minst roliga måste ha varit när Leo Crawford bröt lårbenet på en av säsongens absolut sista dagar. Vi hoppas på en snabb rehabilitering!

west side story Caroline Degardh aka Caro Diehard aka @cdawgandthetinypony har nyligen hängt ut i Amerikat. Kalifornien för att vara exakt. Och hur hon kunde ha kul utan att ta med sig brädan kommer förbrylla redaktionen en lång tid framöver. Rykten skvallrar om att carro endast hade ett par byxor med sig i packningen så vi undrar ju då om tvättmedel verkligen är så mycket billigare “over there”? Men bildbevisen pekar onekligen på att hennes trip inte alls var särskilt dum. Tack för vykorten! Framför Grand Canyon. Ser förvånansvärt peppad och glad ut trots tre förvirrade dagar i Vegas.

I Santa Cruz iklädd min bästa semesterklädsel. Mitt resesällskap klagade på den helt obefintliga, eventuellt negativa modeviben jag utstrålade.

Acid Surf Du har väl inte missat att kolla in våra vänners nya surfmagasin Acid? Riktigt snyggt magasin med grym surf från världens alla hörn. acidsurfing.com

working class hero Nisse Arvidsson har sadlat om till byggjobbare i sommar, då han hjälper till att bygga Winter Projects nya kontor i Stockholm.

26 TRANSITION 2-2013

Även Jocke Rasmussen har haft en del otur. Nu senast har han pajat korsbandet och drog därför på ölrehab till Barcelona, fort som attan. Super Park sparade inte direkt på adrenalinstinna hopp i Mt Bachelor. Något bland andra Tor Lundström, Kire, Ludde Lejkner, Kevin Bäckström, Nisse Arvidsson & Zebbe Landmark fick erfara. Riksgränsen har varit välbesökt senaste tiden. Kalle Ohlson har shreddat sönder den norra polcirkeln i vanlig ordning och denna gång med Alexander De La Torre under sina vingar. Noa Gadelius skadade knät rätt ordentligt under freerideveckan i Åre, åkandes på ett par skidor. Redaktionen rekommenderar Noa att hålla sig till sin snowboard nästa gång. Andreas Axelsson har precis avverkat en USA turné med sitt band The Orange Revival. George Persson peppar för fullt inför skolavslutningen och har nu lagt snowboarden på hyllan för säsongen till förmån för sin skateboard och Rålis betongpark. Efter en förödande förlust mot Jonny Daredevil i Funäsdalens selftimer så ska Jonte Nilsson spendera sommaren i Nacka där han enligt uppgift ska kombinera yoga och skateboard i jakten på den perfekta svängen. Allas vår fotograf Johan Wennerström har fått jobb hos Facebook. I hans arbetsuppgifter ingår att dricka obscena mängder kaffe och utveckla nya smileys till chattfunktionen. Måns Hedberg tog hem första platsen på Banked Slalom i Riksgränsen, men denna pöjk kan mer än att åka snabbt och carva. Det ryktas nämligen om att tricken i hans part i kommande It'sontvinternet-rullen inte är av denna värld. Vi väntar spänt.

Nu när Chris Sörmans hus i Jönköping står helt klart passade han på att bli Stockholmsbo istället. Ett stycke lägenhet på Kungsholmen är inköpt och en bostadsmogul är född. Alexander De La Torre skickar en hälsning från Malung: Nu är säsongen slut och i Malung har vi lagt brädorna på hyllan, ölen är i handen och fiskebåten går som en finlandsfärja. Här om dagen gick vi en runda fyllegolf, ett koncept som är charmigt i sin enkelhet; öl, polare och solsken är de viktigaste ingredienserna. En bag med golfklubbor är också bra att ha men inte lika viktig då de brukar läggas åt sidan efter ett par järn. I skrivande stund har vi nått dag 2 på den ökända studentveckan i Malung, 10 dagars fylla då vi är immuna mot dömande blickar har tagit sin början. Sven Thorgren har barrikaderat sig i sin lilla ungkarlslya med en Sundsvallsbrud av rang och vi fruktar att vi aldrig kommer att få se honom igen, trippel takedown. Min plånbok lider ont av en kombination av hysteriska systembolagsäventyr och bortkastade fiskedrag men ni vet hur det är, man är rik när man är full.

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Skidor

Martin Pennlowe 5 Saker du gör i sommar? 01. Skatar. 02. Grillar. 03. Filmar till nytt Melowe-projekt. 04. Designar nya strumpor. 05. Hänger med familjen. 5 Skatare som influerat dig? 01. Danijel Stankovic. 02. Erik Pettersson. 03. Stefan Janoski. 04. Ali Boulala. 05. Danny Garcia. 5 Bästa parkerna i Sverige? 01. Halmstad. 02. Sibbarp. 03. Höganäs. 04. Linköping. 05. Luleå. 5 Bästa sakerna med Malmö? 01. Dialekten. 02. Att man kan cykla överallt. 03. Skatescenen. 04. Ska. 05. Våra DIY-spots. 5 Bästa svenska skatepartsen? 01. Andreas Engelkes, G-Spot Forever. 02. Erik Pettersson, Stee. 03. Danijel Stankovic, In Search of the Miraculous. 04. Koffe Hallgren, Sweet'n Sour. 05. Ola Löwbeer, Bellows Lurking Class.

blue eyed girl Tove Holmgren har börjat vägen mot en surfkarriär, men hennes skadekarriär tycks vilja vara med på ett hörn. Så här såg det ut efter första surfpasset i Ingrina, Portugal.

28 TRANSITION 2-2013

Henke Harlaut fortsätter att briljera och detta genom att tidigare under vintern plocka hem totalsegern i Tanner Hall Invitational. Henke knep även andra platsen på Nine Knights! Hatten av!

säsongen som varit. Sök på Olof på Vimeo så är nöjet nära!

Tanner Hall har vart i Sverige på långvisit och hängt ut runt om i diverse parker under våren. Kolla in Tanners blogg för att se vad han har gjort. tannerhall.com

Även Johan Lilja är tillbaka på benen efter att ha varit borta en kortare tid då han drog på sig en jobbig kotkompression tidigare i vintras.

The Bunch åkaren Magnus Granér har gjort en svensk hattrick i filmtävlingen Level 1 - Superunknown X och är där med den tredje svensken att ta plats i Level 1 crewet. Grattis! Niklas Eriksson plockade hem videokvalet till Jon Olsson Invitational. Dock gick det inte lika bra under själva tävlingen då han fick lov att åka på för långa låneskidor eftersom hans egna lagg gick sönder under träningen. Istället var det PK Hunder som visade sig från sin bästa sida och plockade hem första platsen med en switch dub 1260 mutegrab. Orsa Snowcamp byter location och flyttar nu till Säfsen där man ska utveckla konceptet och göra hela campet sex gånger större. Ett nytt woodward på g? Säfsen bjöd in till supersession i mitten på april då de byggde om backen till en lekplats för överpeppade skidåkare. Kim Boberg och Kristoffer Edwall med entourage var på plats och blev förevigade av Ante Olofssons lins. En edit dyker upp inom kort! Jim Johansson Wolf har bytt ut sina K2 lagg mot NoCopy plank och är där med och utvecklar en ny parkskida, spännande. Kim Boberg har efter många år av påtryckningar beslutat sig för att ta bort sitt tandsmycke. Vi kan även rapportera att han har uppdaterat sin mailadress från det mindre seriösa mailnicket dr_dangerous! Grattis Kim! För er som är pepp på friåkning med lika mycket ladd som i Lance Armstrongs cykling så kan vi rekommendera Olof Larssons edits från

Hampus Öhlin är tillbaka på skidorna igen efter att ha varit borta ett år på grund av två riktigt slaktade axlar!

Skellefteå har haft en sportslig vinter utöver det vanliga. SM-guld i ishockey och en sann vinnare i Erik Lundmark. Denne unge man började säsongen med att vinna Make It Happen och avslutade den med en andra plats i Swedish Slope Style Tour. Resultatet blev en plats på Fischers europeiska team. Stort grattis Skellefteå önskar vi på Transition! Är du skid- eller snowboardproffs så är chansen överhängande att din status hos det motsatta könet ökar avsevärt. Någon som har fått erfara det är Michaela Utsi. Killarna har trånat och flirtat så pass mycket att Michaelas team manager tog sig ett snack min sin unge atlet för att förklara veta vad som väntar bakom alla lovord. Om han lyckats vet vi inte. Vad vi däremot vet är att Michaela är tillbaka på riktigt och har tränat med landslaget under april månad. Vi hoppas på att få se henne i Ryssland nästa vinter! Frej Jönsson blev för andra året i rad inbjuden till JOI, men lyckades dock sumpa det hela genom att skada ena axeln bara dagar innan tävlingen. Vi hoppas att vi får se Frej i startfältet på nästa Jon Olsson Invitational! Hur som helst är Frej tillbaka och det ryktas om en hel del skateboardåkning på Östersunds gator.

SAKER & TING I FOKUS DC

Embassy Raglan 449:-

O'Neill

"T-shirtväder", smaka på ordet. Inget finns det som kan värma upp en frusen skatesjäl mer än första dagen utan jacka. Kanske har du en dag ledigt, kanske är det helg, allt som räknas är minirampen som ligger torr och över hela staden hör du slamret från skateboardåkare som testar om flippen ligger som den ska efter vinterns dvala. Nu blir äntligen den där roadtripen av, den där du och vännerna ska utforska sveriges betongparker. Du har packat Transition Parkguide men något fattas, kanske ett par nya skor, kanske något annat men viktigast av allt: En ny tee så att du kan välkomna t-shirtvädret LIKE A BAWS!

ELEMENT

TSHIRT STORE

VOLCOM

BILLABONG

JACK TEE 399:-

Chart Shorts 650:-

Timesoft Slim Crew 599:-

VANS

RECIPE FOR MEN

Authentic CA 849:-

30 TRANSITION 2-2013

SOLSKYDDSFAKTOR 255:-

TELEPHANT 299:-

Oasis Dress 455:-

VANS

Womens Authenic Slim 699:-

O'Neill

O’Riginals Sawtooth Sweat 900:-

STANCE

THEOTIS COOLMAX 130:-

GOPRO

HERO 3 white edition 2499:-

VOLCOM mona 349:-

WESC

FLORAL SHIRT 700:-

7/9/13

TRANSITION X 7/9/13 BÄLTE prem erbjudande

BILLABONG

Capture Boardshorts 558:-

JIMMY'Z

flat front short 349:-

WESC

Edmond low top 700:-

TRANSITION 2-2013

FÖRST & FRÄMST ALEXANDER LORÉN

[dl] FOTO DANIEL LORÉN [dl] & jonas adolfsson [ja] TEXT nicklas persson

Fs Overcrooks.

[ja]

lexander Lorén är en 18-åring som är uppväxt i Kristianstad och även om pojkrummet står kvar och används för övernattning så spenderar Alexander stora delar av sin vakna tid i Malmö där han går andra året på skateboardgymnasiet. Om det har med gymnasietvalet att göra låter vi vara osagt, men de senaste åren har utvecklingskurvan pekat spikrakt uppåt vilket har belönats med sponsorer som Streetlab, Grizzly, Primitive och Diamond. Vi fick växla några ord med Lorén mellan lektioner och nationella prov vilket ledde till första stoppet i våran nya intervjuserien Först & Främst.

Min första idol inom skateboard var Chad Muska, redan innan jag hade börjat skata själv faktiskt. Är det här din första intervju? – Det är min allra första i en tidning, har gjort någon enstaka grej på nätet men det här är min första riktiga intervju. När var första gången du åkte skateboard? – Min storebror åker bräda så jag testade med honom någon gång när jag var riktigt liten. Det var nog inte förrän några år senare som jag började på riktigt. Det var några killar i området där vi bor som åkte och jag hakade på där en dag och då var jag 13 år. Vilken var din första skateboard?

32 TRANSITION 2-2013

– Ja, det var en Santa Cruz som jag fick av min bror i julklapp. Vilket var ditt första trick? – Förutom ollien lärde jag mig kickflip och efter det lossnade allt och gick väldigt mycket snabbare. Din första fylla? – Haha, jag tror jag var 15 år gammal. Du går på skategymnasiet i Malmö, kommer du ihåg din första dag på skolan? – Ja allt var nytt och grymt roligt. Det kändes ganska sjukt att få skata på skoltid. Men riktigt kul så klart. Vad är det första du gör när du vaknar? – Startar laptopen, kollar mobilen, lyssnar på lite musik och kanske kollar en skatefilm. Sen hör man av sig till polarna och bestämmer vad man ska hitta på, förmodligen dra och skata någonstans. Vem är den första du ringer när du ska dra och skata? – Min polare Billy, han är filmare så vi gör mycket tillsammans. Vad är det första du skulle göra om du vann en miljon? – Eftersom jag håller på att ta körkort så skulle jag nog köpa en bil. Inget speciellt utan bara något schyst, enkelt.

Vilken var din första sponsor? – Det var en butik här i Kristianstad som hette Skateshop, tyvärr finns den inte kvar idag. Efter det blev jag sponsrad av Streetlab. Vem var din första idol? – Det var min bror, Daniel, han har alltid varit min idol och har alltid lärt mig en massa här i livet. Min första idol inom skateboard var Chad Muska, redan innan jag hade börjat skata själv faktiskt. Jag spelade en del Tony Hawk Pro Skater och då valde jag alltid att spela med Chad Muska. På senare år är det Paul Rodriguez. Vad kommer bli det första partiet du röstar på? – Det blir nog Moderaterna, jag är inte särskilt insatt i politik så jag vet inte riktigt varför men min familj gör det och har alltid gjort. Vad är det första du skulle ändra på om du fick sitta vid Reinfelds skrivbord för en dag? – Jag hade nog utvecklat arkitekturen till mer skatevänlig, bättre underlag och massa nya torg och sånt. Vad är det första du ska göra när du tar studenten? – Jag ska nog ut och resa. Funderar på att försöka åka till Los Angeles, min bror bor där så jag är peppad på att vara där ett tag.

BRÄDA

kommentarer överflödiga

DATOR

Tim surfar inte bara på vatten

SOLSKYDD

PARFYM

INGET TOMATFACE HÄR INTE

tar bort sjögräs-odören

TVÅ SHORTS

OM OLYCKAN SKULLE VARA FRAMME VID STORA SWELL

Nödvändigheter Timothy Latte FOTO linus eliasson

n av landets absolut mest talangfulla surfare är onekligen Timothy Latte. Även om Nacka-sonen gillar Torös steniga strand har han lite av en abstinens till greenroom-action och därför hittar man honom oftast på andra sidan jordklotet, där swellet är som bäst. Under de senaste månaderna har han hängt ut i Indonesien och levt precis det livet som vi andra brukar drömma om. Och packningen en surfare har med sig? Inte är den bara vettig alla gånger...

YOGAMATTA

TAR HAND OM BÅDE KROPP OCH SJÄL

34 TRANSITION 2-2013

KNIV

INTE LÄGE ATT DRA KAFFERELATERADE SKÄMT

YATZY

TIDSFÖRDRIV VID PASSKONTROLLEN

UKULELE

FÖR PLATTA DAGAR I HÄNGMATTAN

TRANSITION 2-2013

rickard nilsson på skype med

TEXT nicklas persson FOTO daniel bernstål

36 TRANSITION 2-2013

orrsundet är en tätort 4 mil norr om Gävle med knappt 1000 invånare. Till kartan sett har vi inte tagit oss särskilt långt norrut, men efter att ha växlat några ord med Rickard Nilsson känns det som om han har den där äkta norrländska mentaliteten. Han låter skateboardåkningen tala för honom och skippar allt onödigt snack. Idag kallar han Gävle för hemmaplan, där han också jobbar heltid som snickare. Vi tog tillfället i akt, kopplade upp oss och kikade läget med denna talang till skatare, som även är riktigt vass när det kommer till att åka snowboard…

Jag skulle göra säsongens första 900, eller jag trodde att jag skulle det...

Slaktad tail var inget som hindrade Rickard för att få bra pop på sin Ollie i Älvkarleby-banken.

Hur är läget? – Jo tack det är bara bra, är på besök hos morsan och farsan i Norrsundet. Skönt att komma hem en sväng. Hur kommer det säg att du började åka skateboard? – Det var några lite äldre grabbar på min gata som åkte skateboard så jag blev nyfiken helt enkelt. Jag och en kompis skaffade varsin bräda när vi var 11 år. Det fanns ju inte så mycket annat än asfalt och trottoarkanter, så det blev ganska enformigt. Hur länge bodde du kvar i Norrsundet? – Jag flyttade till Gävle när jag var 20.

Hur är skateboardscenen i Gävle? – Den är helt ok, det är ganska många som åker och vi är ett bra crew. Vi har ju fått en liten betongpark här också, så det blir ju att man skatar en del där. När du inte skatar så jobbar du som snickare. – Ja precis, det kan vara lite svårt att kombinera ibland. Jag jobbar heltid så det är kvällar och helger som gäller när jag vill skata, vilket kan bli ganska tröttsamt. Du åker mycket snowboard också? – Ja, det stämmer. Jag åkte skateboard först men började med snowboard senare samma år.

Tror du att det ena gynnar det andra på något vis? – Det gör det säkert, men det är lite svårt att sätta fingret på hur. Jag kommer ihåg när jag var yngre så brukade skatare säga till mig att det syns att jag åker mycket snowboard. Jag vet inte exakt vad de menade men jag antar att det färgar av sig på något vis. Jag gillar ju att skata ganska stora trappor och rails, det kan nog bero lite på att jag åker snowboard. Du har ju precis kommit tillbaks från en knäskada, vad hände? – Det var faktiskt när jag åkte snowboard. Jag skulle göra säsongens

38 TRANSITION 2-2013

första 900, eller jag trodde att jag skulle det, men jag kom inte över platån och fick tåhugg. Jag hade ganska tur ändå eftersom ingenting riktigt gick sönder, men det har tagit ett tag att komma tillbaks och ibland känner jag fortfarande av det. Det börjar nog bli dags att börja träna är jag rädd för. Du har sagt att i din skateboardåkning influeras du av Chris Cole, varför? – Jag vet inte men han har varit med sedan jag började skata och han levererar fortfarande. Följer du honom i Street League?

– Ja en del, jag har inte sett allt men jag gillar Street League. Kommer vi se något nytt footage med dig snart? – Ja det är tänkt att jag ska släppa någon onlinepart efter sommaren men hittills har jag bara filmat två trick så det är en bit kvar. Men det ska nog gå bra nu när knät börjar kännas bättre.

Rivjärns-asfalt och rostiga rails. Det sammanfattar spotsen i Gävle ganska bra. Rickard verkar dock inte ha några problem med det och lägger upp en Fs Smith.

Jag gillar ju att skata ganska stora trappor och rails, det kan nog bero lite på att jag åker snowboard.

Sjukt "rough" spot. Risig asfalt, 1,5 m till plattan och sen ett drop på nästan 2 m. No biggie för Rickard.

Vad gör du om 5 år när vi följer upp den här intervjun? – Oj vad svårt, men förhoppningsvis skatar jag minst lika aktivt. Jag ser gärna att jag har bytt jobb också till något som jag tycker är lite roligare.

TRANSITION 2-2013

FOTO anders neuman TEXT viktor josefsson

an har en pop som kan liknas med Michael Jordan under hans glansdagar i Chicago Bulls och spenderar antagligen mer tid på brädan än vad His Airness studsade boll. Jesper Lind har varit en av de hetare skatarna i vår huvudstad under några år nu, men upptäcktes kanske "på riktigt" efter Quiksilver Crew Wars förra sommaren, då han rippade loss med sitt vinnande crew, Madness. Nyligen hemkommer från en skatetrip i Spanien kom Jesper in på redaktionen, med brädan under armen, för att bland annat berätta om hur det är att plugga på Frysen, hur han blev hooked på skateboard och att vara sponsrad.

Där finns det spots överallt och finns det inga spots är det alltid folk som bygger det. Helt underbart. Inget ont om Stockholm, men Malmö är snäppet vassare.

Du kom precis hem från Barcelona, hur var det? – Det var kul. Sjukt bra väder och riktigt mycket skate. Inget att klaga på med andra ord. Jag var där i en vecka tillsammans med crewen Lynx och Madness. Sammanlagt var vi 20 pers. Vad var målet med resan? – Bara skata så mycket som möjligt och samla ihop bra grejer på film. Tanken är att vi ska släppa en film efter sommaren, båda crewen tillsammans. Den har inget namn ännu, men kommer garanterat bli fet! Hur kom du först i kontakt med skateboardåkning? – Min storebrorsa skatade och jag såg alltid upp till honom när jag var mindre och ville göra det han gjorde. Därför var det inte så svårt att komma in på det. Jag tror jag var 10 år när jag började skata och jag fastnade rätt snabbt. Brorsan slutade efter tag, men jag var hooked. Och du är uppväxt i Stockholm? – Ja, precis. Jag har bott på Södermalm i hela mitt liv och haft Björns Trädgård och dess pooler som bakgård, vilket inte är helt fel, hehe. Var det där du började skata? – Ja, jag var där och försökte varje dag. Fast det var ju inte så att man droppade in i bowlen första dagen

40 TRANSITION 2-2013

med brädan. Men jag var ändå där och hängde ut och nötte på så mycket jag bara kunde. Och hur ser det ut idag? – Jag skatar fortfarande varje dag, så ofta jag bara kan. Det blir mest att jag åker tillsammans med Madness. Vi startade crewet förra vintern och har varit sjukt tighta och åkt mest hela tiden sedan dess. Sen går vi ju alla i samma skola, så det blir att man hänger jämt. Vad gör du när du inte skatar? – Ligger väl mest hemma och lökar. Jag spelar en hel del Counter Strike. Okej. Och om man vill lira med dig, vad har du för användarnamn? – Hehe. Jag heter "Yespull". Vad är du bäst på; CS eller skata? – Skata. Hur är det att plugga skatelinjen på Frysen? – Det är bra. Kanske inte jätteseriöst på lektionerna. Förutom när det är skate då. Vi har två skatelektioner i veckan, vilket man alltid är pepp på. Kommer du gå ut med fullständiga betyg? – Jag hoppas det, hehe. Jag satsar ju på det i alla fall.

Vilket är ditt favoritämne, förutom skate? – Svenska. Jag vet inte varför men jag har rätt lätt för det. Jag behöver inte tänka och klura så mycket, utan allt känns rätt naturligt. Vad kan du säga om att plugga skatelinjen på Fryshuset? – Det är en jävligt rolig skola där alla är vänner med alla. Alltså det är ju som en vanlig skola, bara det att du får skata på skoltid, vilket kanske gör det lite roligare att gå till plugget. Vilka är dina nuvarande favoritskatare? – Svårt att säga. Jag har väl egentligen inga favoriter utan gillar de mesta och tycker att alla proffsen där ute har sin egen grej att komma med. Men om jag måste välja en favorit blir det nog Austyn Gillette. Men när du växte upp då? Vilka var idolerna, förutom brorsan? – Jag har alltid gillat Rodney Mullen, ända sedan jag var liten. Han är sjukt clean och har en grym, egen stil. När man lirade Tony Hawk's Pro Skater var jag alltid Rodney, haha. Efter att Madness vann Quiksilver Crew Wars förra våren blev du ju också sponsrad av just Quiksilver. Skulle du säga att din syn på skate har förändrats efter det?

– Nej, det skulle jag nog inte säga. Man blir bara mer peppad och mer sugen på att fortsätta skata. Man vill ju göra bra ifrån sig så att ens sponsorer blir nöjda och det är ett bra driv till att hela tiden fortsätta utvecklas. Ibland kan man ju känna att man har lite press på sig. När man till exempel filmar vill man ju ha en grym part så att ens sponsorer blir nöjda. Men det brukar lösa sig. Du kommer ju från Stockholm, men vilken är Sveriges bästa skatestad? – Malmö helt klart. Där finns det spots överallt och finns det inga spots är det alltid folk som bygger det. Helt underbart, haha. Inget ont om Stockholm, men Malmö är snäppet vassare. Vad säger du om Stockholm som skatestad då? – Det är ju en bra stad att åka i, helt klart. Och scenen bara växer. Det är fler och fler som upptäcker skateboard, det märks framför allt av i Fryshuset. Så det är kul! Vad har du för favorittrick? – Hmm, jag skulle nog säga kickflip. Vilket tricks ska nötas in i vår? – Alltså jag vill ju inte claima något, men kanske noseblunts… Vad har du för framtida mål med din skateboardåkning?

Jag har bott på Södermalm i hela mitt liv och haft Björns Trädgård och dess pooler som bakgård, vilket inte är helt fel. – Bara fortsätta skata, utvecklas och ha kul. Och om jag har tillräckligt med flyt kanske till och med tjäna lite pengar på det. Att slippa jobba och bara kunna skata vore ju drömmen. Du går ju andra året på gymnasiet nu, men vad tror du att du kommer göra efter att du tagit studenten? – Det kommer antagligen bli en hel del resande. Jag vill skata så mycket nya ställen och städer som jag bara kan. Förutom Barcelona har jag bara varit och skatat i Prag så jag har ju en del städer kvar att bocka av kan man säga. Är målet att bli en grym tävlingsskatare, eller filmskatare? – Jag vill nog vara en kombination av de två. Jag kan tycka det är kul med tävlingar om man inte känner någon press och filma gör man ju typ jämt när man skatar. Tror du att du kommer att skata om 20 år? – Om min kropp håller, kommer jag garanterat att göra det. Det är ju det roligaste som finns…

Fet wallie och som vanligt är kontrollen helt sinnesjukt perfekt. Hatten av!

42 TRANSITION 2-2013

TRANSITION 2-2013

snart träffa Ma

nly.

Jon ata n a var

lne rnar mo n upp sig. Å o t rh u en t n n o

or g å v s t e

mer k om

k tän där, m

öta vågorn a n ä rd

I maj släppte författaren, tillika Transitions gamle surfredaktör Jonas Terning sin debutroman "Lineup". Boken, som beskrivs som en blandning mellan The Beach och Point Break, tar med en på en fartfylld resa bland Australiens mäktiga swell.

•

Vid 44

når l ine

ris o h

FOTO Murray Fraser TEXT viktor josefsson

Han hör hemma i Manly. Här hälsar de på honom. I lineup när han grenslar sin bräda, i surfshopen när han köper vax, på stranden när han står och stretchar armarna med Matt. Snabba ögonkast, korta nickningar, hawaiianska shakas från passerande bilar och surf´s up från balkonger. Jonatan har kämpat sig till det. Lagt tid, timmar, i vattnet. Oavsett väder, oavsett vågor. När regnet har smattrat som gevärskulor såväl som när solen lagt sig som en värmefilt över vattenytan. På Fairy Bowers dånande åskvågor likväl som på Manly Points välformade nybörjarvågor. Matt har hjälpt till, såklart. Öppnat dörrar. Men väl inne i rummet, ute i vattnet, har han förtjänat sin egen respekt. Han vill inte härifrån. Inte nu.

Jonatan lämnar Sverige och svikna löften bakom sig. Sticker till Australien. Hamnar i Manly, surfarnas paradis, där livet kretsar kring stranden. Jonatan fixar barjobb, träffar nya vänner, festar hårt, blir kär och börjar surfa. Han förälskar sig i det oändliga havet och vågornas kraft. Paddlar ut i lineup varje dag med vågornas sammanbrott som trumslag i öronen. Ligger aldrig still. Inte ens när vågorna är borta och havet är på väg att lägga sig för natten stannar han upp.

Här ovan har du ett smakprov av vad Jonas Ternings debutroman "Lineup" handlar om. En bok som även kallats: "Sveriges första surfroman. Om vågor som förför, vågor som förstör och om vad som händer när du håller andan alltför länge". Jonas själv har tidigare varit flitig surfjournalist i bland annat Transition och om kvaliteten i boken matchar hans tidigare reportage (vilket den gör) så kan du förvänta dig riktigt grym läsning!

Vid horisonten tornar molnen upp sig. Århundradets vågor kommer snart träffa Manly. Jonatan tänker vara där, möta vågorna när de når lineup. Men när han förlorar både jobbet och kärleken brakar tillvaron samman.

Vi tog ett snack med Jonas om hans debutroman, om hans tid i australiensiska surfparadiset Manly och hur hans egna erfarenheter reflekteras i boken.

Han klamrar sig fast genom att sälja gräs, piller och kokain. Samarbetar med dörrvakten Kalolo och surfgänget Coogee Kids. Men det är en osäker tillvaro, minst lika flyktig som drogernas rus.

Hur föddes tanken om att göra en skönlitterär bok om surf? – Jag har alltid velat skriva en bok, eller så har det i alla fall varit ända sedan jag var 11 år och min svensklärare skrev: "Duktigt, du är ju en författare!" på en skrivuppgift jag gjorde, hehe. Nä, men grunden till boken föddes när jag hade sagt upp mig från mitt jobb och helt enkelt ville göra slag i saken med att skriva en bok. Frågan jag först ställde mig var, var jag skulle börja. Och då tog jag mig an den gamla klyschan "gräv där du står". Alltså, vilka ämnen kan jag någonting om, vilka miljöer känner jag till? Och det jag faktiskt skrivit om mycket i egenskap av att vara journalist, som är någonting återkommande är just surf. – Sen har jag ju bott nere i Australien och just Manly där boken utspelar sig. Det här var kanske 10-11 år sedan. Jag körde den här klassiska backpacker-svängen på den aus-

SURF

Jonas Terning

Matt tittar på Jonatan. Förklarar, med munnen och med ögonen och med händerna som vinkar inåt och utåt och formar riktningar och svängar som Jonatan knappt förstår, att den här vågen kommer jag ta, och nästa ska du ta, och du ska ta den djupt och paddla tills det känns som att armarna går av och när du hoppar upp ska du göra det ordentligt. Ta i. Commit to it. Om du tvekar käkar den upp dig. Jonatan ropar tillbaka, ger tummen upp, sure, I got it, men tvekar ändå när Matt sticker in till take off-zone, fortsätter att tvivla när Matt har försvunnit iväg, när nummer sju kommer. Setets sista våg. Jonatan tittar återigen på den äldre mannen men han fortsätter att nicka tillbaka. It´s yours, son. Jonatan sväljer och paddlar in mot klipporna, utan den kraft han nyss hade kvar. Han tar mod till sig, tvingar sig själv att tända till, när vågen närmar sig. Han känner hur den reser sig, hur vågsprejen tuggar som fradga på hans hälar. Vågen lyfter honom tre meter upp i luften och han trycker ifrån med händerna och landar perfekt med fötterna på surfbrädan. Far neråt, rakt neråt, med hjärtat som en sprattlande burfågel i halsen. Det är den största vågen han någonsin har surfat, den mest intensiva, innerliga, känsla han någonsin har känt och bakom honom ritar fenorna gräddvita streck i vattnet, som en fallande stjärnas svans.

traliensiska östkusten och fastnade i just Manly där jag blev kvar i ett halvår. Vid den här tiden var jag cirka 20 år och intrycken fullkomligt tog över mig. Jag fick jobb som diskplockare på en bar och insåg att backpacker-livet så som man tänker sig att det ska vara när man sitter hemma i Sverige faktiskt skiljer sig en hel del när man är på plats. Det är lite skitigare och pundigare på något sätt. Och det är lite den här känslan boken har, fast med riktigt mycket surf. Hur mycket i boken är verklighet och hur mycket är påhittat? – Alla miljöer är verkliga, medan händelserna inte är det. Jonatan, som är bokens huvudperson, reser till Australien, flyttar in i en pundig backpacker-lägenhet, jobbar på en bar och surfar på strand. Det är de tre centrala miljöerna och alla de

46 TRANSITION 2-2013

miljöerna är mina. Jag bodde i exakt den lägenheten, jag jobbade på baren och lärde mig surfa på stranden som jag skriver om. Men annars är ingenting som händer i dessa miljöer på riktigt. Sen kan det komma in andra saker i historien där jag istället använder mig av erfarenhet. I min bok finns det exempelvis en scen där huvudpersonen blir påkörd av en annan surfbräda och håller på att drunkna. Det hände aldrig mig i Australien, men jag var med om en liknande grej under en surfresa till Portugal. Fast det blir ju större och farligare i boken än vad som hände mig. Så det blir mycket egna erfarenheter, fast gånger 10, haha. Och sen är miljöerna viktiga. Den som läser boken och faktiskt har varit i Manly ska kunna känna igen sig, även när det gäller att nörda ner sig i surfrelaterade saker som till exempel om en våg bryter åt höger eller vän-

TRANSITION 2-2013

SURF

ster. Utöver det har jag skapat vissa moment, som exempelvis en storm som inte finns som orsakar extrema vågförhållanden, och levererar större swell än Mavericks. Vad är det du vill berätta med boken? – Dels vill jag fånga surfmiljön. Jag tror många tror att de har en bild av hur det är, för att de kanske har sett en Billabong-affisch på Intersport. Men jag vill fånga min bild av det. Och det är ju mycket vatten- och surfscener med i boken som ger en speciell känsla som jag vill förmedla. Alltså kraften och lockelsen som finns i vattnet. Det andra jag vill förmedla är hela den här backpacker-grejen. Det är en sak om man är borta i två månader och kom-

48 TRANSITION 2-2013

mer hem några tusen kronor fattigare, men om du är borta ett år och bor och jobbar på utländsk ort, så hinner du med många med- och motgångar. Allt är liksom inte solnedgångar, varmt vatten och rosa moln, utan man stöter på problem. Det är naturligt. Och självklart drabbas huvudkaraktären i boken av en hel del motgångar. Så det jag vill förmedla egentligen är att om du tar en vanlig svensk snubbe, lyfter ur han i det han känner sig hemma i och placerar honom på främmande ort med helt andra moraliska värderingar. Hur mycket av ens moraliska värderingar finns efter ett tag kvar? Det är en frågeställning som diskuteras. Hur man på både ett positivt och negativt sätt tar seden dit man kommer och hur man påverkas av det.

Det är tidig morgon på Manly Point och grå molnslöjor smiter som ljusskygga djur runt udden vid Fairy Bower. Ett svagt sydligt swell levererar midjehöga vågor, som skapta för nybörjare. På vägen tillbaka till lineup börjar det att regna. Ett ljudlöst strilande regn som smeker huden. Österut, bakom havet, stiger solen, obesvärad av regnet. Snart bryter en regnbåge fram. Börjar bakom Fairy Bowers grönklädda klippor, sträcker sig snett uppåt och faller sedan neråt, som en dykande havsörn, flera hundra meter ut i havet. När den närmar sig havet slås regnbågens kulörta ände sönder, illusionen splittras. – Man får se en del vackra saker som surfare, säger Matt. Jonatan vänder ansiktet uppåt och låter dropparna lägga sig som en hinna på ögonlocken. Surfbrädan gungar under honom. Han känner att ett nytt set är på ingång, en ny puls från havet.

Till sist, när setets sista våg kommer, är han ensam kvar. Allting sker med automatik. Han är en robot, byggd för detta ögonblick. Han ser hur vågen växer och sätter fart in mot klipporna, in mot brytpunkten. Vänder runt, tar fyra tag med armarna och känner hur vågen suger med honom. Lägger händerna platt på surfbrädan och trycker sig upp. Landar med fötterna en halvmeter isär, den bakre perfekt placerad i mitten på det räfflade gummit. Tittar neråt, där vågen reser sig, där golv blir vägg och det svarta blir grått. Han lägger tyngden på den främre foten och droppar in. Det suger till i maggropen. Fyra meter nedanför trycker han in railsen i vattnet och svänger upp. Kryper ihop och positioner sig. Tuben kommer som på beställning. Han försvinner in. Allting blir en skymning. Den mörka morgonen försvinner bakom väggen. Han är inuti vågen. Han kör in handen i vågen och saktar ner. Försvinner djupare in i tuben. Det svaga ljuset blir som en rund prick i andra änden av tunneln. Tiden står stilla här. Sedan drar han ut handen, växlar upp och flyger ut.

TRANSITION 2-2013

SURF

Surfarna ligger utspridda som höstlöv i havet. På Manly Points longboardvänliga lilla vänster, på South Steynes snabba vågmaskin, på North Steynes dånande vänstertuber och långt in i dess djupa högerpeak. På Queenscliffs stora höger som fångar upp det pigga sydswellet bäst av alla. Vågorna har rullat in fem dagar i rad, och han har följt dem varje kväll. Beskådat dem de där sista timmarna innan solen blir svart. Känt suget i magen och viljan att paddla ut när någon med högerhanden intryckt i vågens inre bromsat farten och låtit North Steynes vänstertub omsluta dem. Eller när de tagit av djupt uppe vid Queenscliff, nästan för djupt, och med vassa rails skurit sig fram på vågen för att komma undan den jagande läppen, surfat så långt det går, tills klipporna bara är ett par meter bort, och kickat ut omgivna av skrik och sprej. Men sedan har han fått syn på Matt och lusten har runnit iväg som lågvatten. För Matt har fortsätt att dansa därute, med sin limegröna surfbräda, med vågorna, som han alltid har gjort. Som att ingenting har hänt. Som att festen inte har tagit slut.

Det är lite skitigare och pundigare på något sätt. Och det är lite den här känslan boken har, fast med riktigt mycket surf.

Men jag anar att vi även får följa huvudpersonens utveckling bland vågorna? – Självklart! Han lär sig surfa där nere, helt och hållet från grunden. Själv lade jag grunden för min surf i Manly, även om jag hade surfat innan. Inan jag lärde mig surfa på riktigt hade jag surfat i San Diego, Santa Cruz och på Hawaii. Så när jag väl kom till Manly och skulle lära mig att surfa , hade jag redan betat av några av de mest legendariska surforterna som finns. Inte för att jag kunde surfa då, men jag hade ändå varit där. För mig tog det ju rätt lång tid att lära mig surfa, medan det för bokens huvudkaraktär, likt Keanu Reeves i "Point Break", går sjukt snabbt. Okej, men om vi nu snackar "Point Break", finns det någon Bodhikaraktär i boken? – Ja, men det är väl klart det gör, haha. Bokens huvudkaraktär delar lägenhet med tre människor. En brud som han blir kär i, en fifflande engelsman till pundare och sen då den övervintrade surf-duden från Kalifornien. Han är uppväxt vid Mavericks och bor nu i Manly där han väntar in den här perfekta stormen, som kommer bli det fetaste någonsin i vågväg. Så parallellt med en kärlekshistoria och en droghistoria, så lär sig huvudkaraktären att surfa genom den här Bodhi-karaktären. – Det finns också ett farligt surfgäng med i boken. Starkt inspirerat av "Bra Boys", som så klart vill åt samma vågor och ha en del av knarkaffärerna i Manly. Ett ganska klassiskt scenario, hehe. Nu heter ju gänget inte "Bra Boys", utan "Coogee Kids". Okej, nog med spoilers. Se till att haffa ditt ex av "Lineup" nu. Grym läsning garanteras!

50 TRANSITION 2-2013

TRANSITION 2-2013

Jocke Olsson på Vans Combi Bowl 2013

Langar en gigantisk backside air. Inga konstigheter.

FOTO David Östlund & Piero Capannini TEXT David Östlund

Foto Piero Capannini

Jocke visade gång på gång prov på perfekta 540’s.

Foto David Östlund

ert & Bowl-skataren Jocke Olsson flögs ner till Kalifornien för att vara med i den anrika tävlingen Vans Combi Bowl, som en del av Jimmy'Zteamet. Vi tog rygg på svensken för att se hur han upplevde eventet och vad han gillar sina nya teamåkare.

Skataren Jocke Olsson mötte en av sina största utmaningar när han kombinerade de två grenarna vert och bowl under Vans Combi Bowl 2013. Tävlingen var den nionde upplagan (tidigare känd som The Protec Pool Party). Jocke hade tidigare gjort bra ifrån sig under Vert Attack 7 och blev erbjuden en plats på Jimmy'Z-teamet för Vans Combi Bowl och de flög därför ner honom till Kalifornien.

föreställa sig. Sen kom jag ju dit precis när Pedro Barros, Rune Glifberg, Chris Miller, med flera, levererade sin bästa skate. Intrycken som drog över mig just nu var överväldigande och jag kände mig rätt missanpassad, hehe. Därför körde jag bara tre runs och bestämde mig sen för att dra därifrån till hotellet, sova och försöka bli av med jetlagen, för att kunna skata nästa dag.

Sen kom jag ju dit precis när Pedro Barros, Rune glifberg, Chris Miller, med flera, levererade sin bästa skate.

Det är i princip omöjligt att skata betong-bowls året runt om man bor i Stockholm. Särskilt efter vintern som Kung Bore bjöd på med fem månaders snö och is. Jocke tränade därför upp inför tävlingen i Stockholm Skateparks vertramp. Ett rätt bra alternativ för att vänja sig vid de sjupa bowls som finns på Vans Combi Bowl, men det är en stor skillnad på att skata vert och vert-bowl.

– Jag kom till eventet sju dagar innan själva tävlingen och så här i efterhand kan jag meddela att det inte alls räckte för att förbereda sig. Jag skulle behövt vara på plats åtminstone en eller två månader tidigare för att träna in lines och jobba in tricken för att prestera bättre när det väl gäller. Att skata vert är bra mycket lättare när väggytorna är jämna, på Combi blir man tvungen att kombinera big airs med carves och grinds. Om man grindar lite för långt på en sida, kommer man in i helt fel vinkel för sitt nästa trick man ska göra på andra sidan och då blir hela ens tänkta line förstörd. Jag kommer definitivt skata mer bowl i framtiden. Det är så sjukt kul och jag önskar verkligen att det fanns en liknande Combi i Sverige att skata. Combi är ju en del av skatehistorien och har funnits där sedan 80-talet och folk tycker än idag att det är den absolut bästa bowlen att skata.

Hur gick du till väga för att ta dig an Combi-bowlen? – Giorgio Zattoni plockade upp mig på flygplatsen och körde mig direkt till Combi-bowlen. Att få komma dit var verkligen som att åka till Disneyland för en skatare. Folk stod liksom i kö för att få rippa i bowlen. Vans Combipoolen är verkligen inte samma sak som när man ser klipp på Youtube, den är mycket större, djupare och mer gnarly i verkligheten än vad man kan

52 TRANSITION 2-2013

En riktigt go Frontside Rock 'n Roll vid San Pedro.

Foto Piero Capannini

Jeff Grosso får som alltid publiken i extas.

Frontside invert.

Jag kommer definitivt skata mer bowl i framtiden. Det är så sjukt kul och jag önskar verkligen att det fanns en liknande Combi i Sverige att skata. Du har ju precis gått med i Jimmy'Zteamet, vad tycker du om de andra team-åkarna? – Jag är överlycklig över att vara med på Jimmy'Z-teamet med legender som Steve Caballero, Eddie Elguera, Giorgio Zattoni och yngre rippers så som Joshua Rodriguez och Daniel Cuervo. Jag är tacksam över att vara en del av ett sådant grymt team. Alla skatar sinnessjukt bra! Avslutningsvis kanske du kan berätta lite kort om dina dagar i Kalifornien? – Det har varit en helt fantastisk resa! Jag fick bevittna den bästa bowlskatingen jag någonsin varit med om. Deras Combi-lokaler är helt klart fantastiska!

54 TRANSITION 2-2013

Resultat Pros 01. Bucky Lasek 02. Pedro Barros 03. Rune Glifberg Masters 01. Chris Miller 02. Steve Caballero 03. Christian Hosoi

Foto Piero Capannini

[Ja]

Text Gustav Svanborg Edén foto anders neuman [an] jonas adolfsson [Ja] martin hallbergs [mh]

kateboardvärldens gospel lutar sig mot en trogen ackordföljd om frihet, självstyre och brott mot konventioner. En refräng som etsat sig in i hjärnbalken sjunger om att vi ger oss ut på egna villkor: Vi definieras av kreativt uttryck i symbios med fysisk bravad. Skateboardåkare är de som inte fick plats i den alltför begränsade mallen som lagsporter innebar: De är de som med eld i bröstet vänder struktur i ryggen och kastar sig in i envig med staden.

så fort de stretchat ordentligt...

Danne Grönwall - Bs Smith.

56 TRANSITION 2-2013

TRANSITION 2-2013

SKATE

Nej. Bilderna hör inte ihop. Den stretchande skateboardåkaren har blivit sedd som en anomali. Likt Salbas armhävningar på poolkanten i full skyddsmundering har den planerande, stretchande skataren blivit förlöjligad som någon som inte förlikar sig med skatekulturens själ. Ett offer för strukturen. Fuck society. Man. Ett av många begrepp skateboardvärlden ju inte vill förlika sig med är ’träning.’ Att pragmatiskt genomlida ett pass fysisk monotoni med syftet att uppnå indirekta mål är ju direkt provocerande för vissa skatare. De som anammat ideal om att omfamna nuet och leva för dagen vill inte förlika sig med att behöva göra det tråkiga för att uppnå det roliga. They want it all. They want it now. Vad kan då bli värre att efter ett träningspass sätta sig och smärtsamt dra i sina kroppsdelar. Det är ju som att spela för fel lag... ...och där kan vi visualisera motståndaren: Fotbollsträningen. Där står de: Ansiktslösa, kortklippta mellansvenskar med fyrkantskroppar och fotbollsuniform. Tysta, möjligtvis oartikulerat mumlande står de eller sitter och sträcker sig efter någon avlägsen kroppsdel. Viljelösa. Identitetslösa. Maskinkött. Finns det något värre än stretching? Stefan Hellin - Bs 180 Nosegrind to Fakie. Lite vetenskap: I en grundläggande överblick redogör William Micheo Luis Baerga och Gerardo Miranda för forskning kring styrka, stabilitet och flexibilitet. Deras slutsats är att alla tre är viktiga komponenter i det fysiologiska välbefinnandet. Styrka är kopplat till livslängd, psykologisk hälsa, förebyggande mot sjukdomar och åldersrelaterade handikapp. Stabilitetsträning leder till ökad balans och neuromuskulär kontroll och kan därmed hjälpa till att förebygga skador av knän, fötter och ryggsmärtor. När det kommer till flexibilitet är bilden mer grumlig. Statisk flexibilitetsträning, alltså stretching, har ökat rörelseomfånget för leder, men detta verkar inte minskat risken för skelett och muskulatur. Dessutom finns bevis för att statisk stretching av ouppvärmda muskler direkt innan träning kan minska musklernas styrka. Om man å andra sidan stretchar uppvärmda muskler med dynamisk flexibilitetsträning som både belastar och tänjer så kan detta påverka prestationer inom specifika sporter. Viss forskning pekar på att specifika uppvärmningsmetoder i kombination med stretching bör förespråkas. Andra tycker att bevisen är otydliga.

Det släppte nästan direkt och jag kommer ihåg halleluja-känslan fortfarande. Det var där fröet såddes.

Den klassiska bilden av att statisk stretching motverkar skador, hjälper mot träningsverk och ger dig bättre explosivitet i musklerna är alltså i högsta grad ifrågasatt. Bilden har ändrat sig. Man har kommit fram till att resultaten är kopplade till hur stretchingen utförs och kombineras med uppvärmning och muskelaktivitet. Någon korrelation mellan stretching och träningsverk har inte kunnat påvisas. Vad ska vi som skatare då med stretching till? Är det bara för att undvika skador som vissa stretchar? Påverkas upplevelsen av skatandet inte av att känna sig mjuk i lederna? Det verkar som om tänkandet kring stretching mer och mer blandas ihop med yoga som gjort ett intrång i det allmänna medvetandet. Men är inte yoga ett livsstilskosmetiskt, frireligiöst NewAge drivel med valsång och patuli för backpackers och milf-hipsters? Jag kan ha fel. Vart skall en åldrande skatare med stelnande kropp, slocknande glöd och gamla krigsskador vända sig för kunna fortsätta hålla igång? Vad skall en ung skatare som inte vill se ut som just den gamle, trötte, stela skataren om tio år göra för att slippa det? Kanske ännu viktigare, vad säger vår kulturpolitiske barometer om huruvida det ens är tillåtet för en ”riktig skatare” att hålla på med så’nt här?

[an] andersneuman.com

58 TRANSITION 2-2013

Vi har samlat in vittnesmål från Sveriges skateboardteoretiske gudfar Martin Karlsson, vårt fjäderfotade skategeni Mika Edin och den solskensleende yogainstruktören John Österlind för att få klarsyn i hur stretching och flexibilitetsträning faller in i deras skateboardåkning:

TRANSITION 2-2013

SKATE

Martin Karlsson: Hur skall man förhålla sig till det här egentligen? Jag är absolut inte emot någon form av fysisk träning för skateboardåkningens skull. Det är just den gamla traditionella formen av stretching som det inte finns några bevis för. Många blandar ihop stretch och t ex yoga nuförtiden. Det är den gamla ‘nu ska vi nudda tårna’ stretchingen jag inte tror på. Så vitt jag har förstått ger det bara det att det känns skönt när du gör det. Efter vad jag läst kan du inte förebygga skador, du kan inte undvika träningsverk och du blir inte mer explosiv. Många elitidrottare, ta kenyanska löpare till exempel, stretchar aldrig. Det är någon sorts myt som rotat sig djupt.

Spinkdippet är det enda trick jag har uppfunnit och det enda trick jag aldrig sett någon annan klara; en fot på tail, en fot på nos och rumpan mot grippen där emellan. Spinkdippet är därmed också det enda skateboardtrick jag känner till där vighet och ynklig muskelmassa är att föredra framför styrka och stabilitet, resten kan ni räkna ut själva. Börja stretcha om ni tycker det ser fräckt ut. - Martin Karlsson

Man får mycket skit när man säger att stretching inte fungerar. Det är lite hädiskt för att det byggts in i hur vi tänker på idrott. Men stretching är egentligen lönlöst. Visst, om du stretchar riktigt mycket kan du bli vigare, men då är frågan; Varför skall man bli det? Hur vig behöver du vara för att göra världens grymmaste kickflip? Du behöver böja på benen och sträcka ut fötterna. Det är inga stora rörelser egentligen. Nästan inga idrotter, utom möjligtvis elitgymnastik, behöver så vitt jag läst på någon större vighet.

Det är ju en tråkig del av skatekulturen för att det innebär att man som skatare inte kan förändra sig.

En av anledningarna till att jag inte förespråkar vighet är att jag själv är överrörlig. Jag har alltid kunnat gå ned i split och varit övervig. Men det har ju inte gjort mig till en mjukare skateboardåkare. Överrörligheten kan ju snarare vara ett tecken på brist av muskelmassa. Jag tror att om du vill hålla dig skadefri och skata snyggt, mjukt och bra så är det muskler du behöver. Inte bodybuildar-muskler kanske, men starka, explosiva muskler. ’It takes strength to be gentle and kind.’ För att röra sig mjukt behövs det styrka, inte nödvändigtvis rörlighet.

Det är intressant med folk som propsar för att skateboard skall vara fritt, men sedan sätter sig emot träning.

När det kommer till stil tycker jag inte alls att vighet hör ihop med att skata snyggt. Jag kommer och tänka på Mat Field som var grym, men sedan blev någon sorts yoga-guru. Hans stil blev då helt flaxig och konstig. Mat Pailes var likadan. Mina belägg för att stretching inte gör dig till en grymmare skatare rotar sig faktiskt i att alla de grymmaste skatare jag känt varit stela som kylskåp. Andreas Engelkes hade ju gått på Kung-Fu, men anledningen till att han blev en duktig skatare som skatade snyggt var ju att han var stark på rätt ställen: Stark i bålen och låren där det behövs. Han kan ju knappt röra sina egna tår. Det är ju bra med skatare som är hårda. En mjuk kropp som skall göra en crooked-grind fastnar ju lättare där en hård skatare plöjer igenom. Gino böjer ju inte särskilt mycket på någonting, men han är ju smooth. Jag tycker absolut att alla skatare skall ta hand om sig, men jag tror inte man skall lägga tid på klassisk stretching. Skateboard är ju en väldigt fysisk aktivitet. Jag är definitivt inte en extremist som tycker att man inte skall träna sin styrka och i skadeförebyggande syfte. Man vill ju gärna tro att det är så coolt att man inte behöver ha en fysisk kapacitet, utan att det skall sitta i hjärnan: Man skall tänka ut och komma på hur man gör. Faktum är att de flesta trick du kan, är bra på och vill göra, de gör du för att din kropp vill det. Du är stark på de ställena som krävs för just de tricken. Jag gör mycket backsidetrick just för att min kropp är disponerad mot det. Andra gör andra trick för att deras kroppar är byggda så. Det är som att varje skatare har en fys-profil. Vissa dagar får man ju för sig att pröva saker man aldrig gör annars. Det tror jag beror på att man är utvilad eller stark i andra muskler än vanligt. Jag tror det börjar med kroppen. Det är i alla fall min senaste teori. Vi får höras igen om en vecka och se om det ändrat sig. Det är larvigt med hela ideologin i skate att man ska bara skata när man känner för det. Tricken skall bara komma och man får inte nöta på dem, man får inte gå till gymmet och träna för att det inte är direkt kopplat till skaten. Det är ju en tråkig del av skatekulturen för att det innebär att man som skatare inte kan förändra sig. Då är man ju fast i sin mall. Då låter man ju de ortodoxa extrema skatevärderingarna hindra sin utveckling.

[an]

60 TRANSITION 2-2013

Jag blir glad av att se många äldre skatare som upptäcker att gymmet kan hjälpa dem utvecklas. Folk som annars skulle sluta upptäcker att de kan lära sig

TRANSITION 2-2013

SKATE

saker de aldrig gjort för att de tar hand om sina kroppar. Fler och fler av de äldre skatarna ’kommer ut’ med att de går och tränar. Det betyder ju bara att man älskar att åka skateboard. Det funkar ju inte att bara ligga hemma och vänta på att peppet skall komma. Om man vill ändra sig själv som skatare drastiskt så måste man träna sig drastiskt fysiskt. Kärnan i skateboard är ju på något vis drömmen om att kunna förändra sig. Att fråga sig själv om det går att nå dit man vill bara utifrån sin egen makt. Man vill bli den där skataren man inte är. Man vill komma dit. Det är på vägen mot det man till slut faktiskt blir en bättre skatare.

Mina belägg för att stretching inte gör dig till en grymmare skatare rotar sig faktiskt i att alla de grymmaste skatare jag känt varit stela som kylskåp.

Yoga och kampsport skiljer ju sig från stretching i att det har ett större syfte. Det har ju en mental dimension och ett större sammanhang om att kroppen och sinnet skall höra ihop. Det handlar inte bara om att du skall bli mjuk och bli av med träningsverk genom att stå och töja. Visst; muskler drar ihop sig när de används, men sedan drar de ju ut sig när du använder dem igen. Bästa sättet för att hålla sig rörlig är ju att röra sig ofta. När jag skatar varje dag är jag mjuk och rörlig. Det är ju när musklerna inte används och man har uppehåll som man blir stel. Man kan inte stanna upp – man måste hålla igång. När man väntar på att bli sugen och inte skatar – då blir man gammal snabbt. Man ser det tydligt i min ålder. De som varvar ned från flera gånger i veckan till någon gång i månaden varvar till slut ner helt och hållet. När det kommer till stretching tror jag man får se det så här: Det är omöjligt att värma upp en muskel genom att dra i den. Den måste användas.

Man är ju hellre som en katt än en elefant. Det säger ju sig självt att det hjälper med skateboard.

Mika Edin - Backside Noseblunt.

Mika: Stretching som skateproffs När jag gick på skategymnasiet hade vi obligatorisk stretching efter varje lektion. Där märkte man att man kände sig bättre i kroppen efteråt. Det är inte bara att man blir mindre stel, utan också att man sätter sig ned och tar det lugnt. Andas lite. Det är lugnande och man blir piggare efteråt. De gånger man inte stretchar efter känner man stor skillnad tycker jag. Jag håller på en del med yoga också. Man blir smidigare generellt. Det hjälper med fallteknik. Man är ju hellre som en katt än en elefant. Det säger ju sig självt att det hjälper med skateboard. Det är intressant med folk som propsar för att skateboard skall vara fritt, men sedan sätter sig emot träning. Då är det ju inte fritt. Jag tycker det är bra att folk tänker på att ta hand om sig själva. Man har ju bara en kropp. Man ser ju många som skadar sig och sedan aldrig kommer tillbaka även om de skulle kunnat göra det. Istället för att gå ut och dricka varje dag när man fått den där knäskadan skulle man kanske kunna lägga energin på att återhämta sig och läka istället. Stretching tycker jag är värdefullt när man tar det som ett tillfälle att varva ned. Om man bara hetsar och ”toktöjer” så ger det ju inte så mycket. Om man tar sig tid, sätter sig ner, andas lugnt och verkligen stretchar ut så mår man bra både fysiskt och mentalt. Det funkar för mig i alla fall. John Österlind: En skatares väg till yogainstruktör Mitt intresse för yoga startade när jag var i Malaga och filmade till Simon Suarez film ”Alphamovement”. Vi hade skatat länge och hårt, jag hade slammat en hel del på höger sida eftersom jag skatar goofy. Det gick så långt att jag fick en muskelknuta under högra skulderbladet som jag inte kunde förstå hur jag skulle bli av med. Efter lite googlande kom jag in på yogaövningar. På youtube hittade jag en tjej från Holland, Esther Ekhart, som gjorde en övning (Eagle pose) som visade precis hur jag skulle stretcha för att få loss spänningen. Det släppte nästan direkt och jag kommer ihåg halleluja- känslan fortfarande. Det var där fröet såddes. Jag kollade upp vad mer Esther höll på med och kom på så sätt in på stretching. Ett halvår senare hemma i Malmö satt jag och käkade hemma hos min polare David när hans syster kom hem med en kompis. Det visade sig att hon var yogainstruktör och efter att vi

62 TRANSITION 2-2013

[an]

TRANSITION 2-2013

SKATE

snackat en stund erbjöd hon mig att komma och städa på hennes yogastudio i utbyte mot lektioner. Det handlade om Bikramyoga och jag blev snart hooked. Idag håller jag dock inte på med Bikramyoga utan en annan form som heter Mokshayoga.

Stefan Toth Frontside Crailslide.

Helt plötsligt fann jag mig på en gräsmatta där jag lärde ut yoga till sju megaduktiga skatare i Kanada.

Jag märkte snabbt att mycket av det jag gillar med skate också gällde för yoga: Balans, styrka och att leva i nuet. När jag säger ’leva i nuet’ menar jag att det inte funkar att tänka på vad du ska laga för mat ikväll när du gör en heelflip eller hoppar med din snowboard. Om den tanken kommer och stör din koncentration så lär du landa högkant och dra en go slam. På samma vis så är det lätt hänt att du trillar ur en yogapose om du tappar koncentrationen det minsta. Yoga är svårt och kräver all fokus och koncentration och både skate och yoga är meditativt. Gående meditation har ni kanske hört talas om. I mina ögon så sysslar vi med rullande meditation. Yogan stärker och tänjer kroppen. I början utvecklas man fort. Det går mycket snabbare att bli vigare än vad man tror. För mig var det inte så att jag började på yoga och fick en helt ny påse skatetricks. Däremot lärde jag mig min kropps gränser. Den stora fördelen för mig har kanske främst varit att jag lyckats lirka mig ur en duktig massa slams. När man väl blir skadad hjälper även yogan läkningsprocessen väldigt mycket. Jag var länge sugen på att göra en Bikramutbildning, men min magkänsla vände sig emot det. Bikramyogan är väldigt pushig. Den sker i 40-graders värme och om man skall vara instruktör skall man utgå ifrån ett manus. Det här manuset är på typ 40 sidor och när du går in i studion skall du i princip ’trycka på play’ och repetera ditt manus ord för ord. Jag kände att det inte var för mig. Jag ville lära mig yoga, inte hur man blir en bandspelare.

John Österlind.

[mh]

Men är inte yoga ett livsstilskosmetiskt, frireligiöst New-Age drivel med valsång och patuli för backpackers och milf-hipsters?

Moksha är en yogaform som utvecklats av tidigare elever till Bikram som vänt sig ifrån hans format. Moksha är skonsammare för kroppen och har en helt annan syn på livet än Bikram. Jag gick min utbildning i Kanada och blev färdig med den förra året. Det finns ju en mängd olika former och stilar på yoga, men för att hårdra det utgår alla yogatyper egentligen från hatha-yoga. Om Hatah-yoga är ”alfabetet” så är resten utav yogastilarna bokstavskombinationer som utgår ifrån det. Yoga handlar mycket om hur man skall leva och hur man behandlar sin omgivning. När man blir arg lär man sig att ta ett djupt andetag. Man ger sig själv en paus där man ser om man kommer på något bättre än den första ilskna tanken som slår en. Likadant gör jag när jag blir stressad. Vårt hjärta ligger på vår diafragma som vi styr vår andning med. När vi andas djupt är det som att vi vaggar vårt hjärta. Lugnar du ned din puls, ja då blir du också lugnare. Jag använder yogastretchningar i vardagen efter jobb och skate, men det är ofta mest för att tänja ut. Skillnaden är att man i yoga kopplar in andning och fokus.

[an] andersneuman.com

64 TRANSITION 2-2013

Jag har alltid yogan med mig och tränar ordentligt minst en gång i veckan utöver mina undervisningstimmar. Med skate, jobb och flickvän kan det vara svårt att hitta den tid och ork som jag egentligen skulle vilja lägga ner på yoga, men det jag lärt mig i studion kan jag även använda utanför. Det är kanske det bästa. På lördagar brukar jag stiga upp tidigt på morgonen och göra yoga för att sedan dra och skata. Då är man helt uppmjukad. Man kan komma igång direkt utan att värma upp; bara slänga ned brädan och köra. Ibland gör jag yoga lite efteråt så att man får upp flowet i kroppen och inte stelnar till.

TRANSITION 2-2013

SKATE

Björn Tjernberg - Backside 360 Ollie. Det är intressant hur stigmatiserat det kan vara med yoga. Folk verkar ha kopplat ihop yoga med klassiska könsroller där yoga skulle vara ’kvinnligt.’ Killar som behöver machobekräftelse vågar sig liksom inte riktigt på det. Det är ju väldigt konstigt med tanke på hur yoga utövas runt om i världen. Ett minne som hör ihop med det komer från en session i Kanada. En grym skatare som heter Mathieu Gravel låg helt utslagen på marken efter en session på ett mega-gap. Han hade köttat sig ganska rejält. Game over för idag. Jag satt och strechade och han frågade vad jag sysslade med. ”Yoga!” sa jag och med det gick från skate-session till yoga-session. Eftersom Mathieu var en utav de bättre skatarna i Victoria så vågade även hans vänner hänga på. Helt plötsligt fann jag mig på en gräsmatta där jag lärde ut yoga till sju megaduktiga skatare i Kanada.

Jag gör mycket backsidetrick just för att min kropp är disponerad mot det. Andra gör andra trick för att deras kroppar är byggda så. Det är som att varje skatare har en fys-profil.

Efter att knappt kunnat gå var Mathieu efter yogan uppe på benen igen och skatade runt med ny energi. Han kunde knappt tro det. Det roliga med historien var att hans mamma visade sig vara yogainstruktör. Eftersom han tänkt att det var något hans mamma höll på med hade han aldrig prövat. Det finns nog många som tänker så och inte tar chansen att få sin kropp att må bra. Kolla gärna in Esther Eckharts youtube-kanal ’Yogatic. Där finns över mycket bra tips för att börja lite smått hemma. "Jag är alldeles för stel - jag kan inte göra yoga." Det är samma sak som att säga - "Jag är alldeles för svag jag kan inte gå till gymmet." Domen Juryn har i stort enat sig och individens val har i den här mikrostudien segrat över skate-extremistisk dogma. Gillar man att skata är det inte fel att bättra på förutsättningarna för att göra det. Den åldrande skataren kan med gott samvete krypa ur sitt skal och våga pröva på ett yogapass. Det är ok att sätta sig och stretcha efter en session i skateparken om man vill. Det är också ok att inte känna att man vill något av det. Kanske är det dock lite dumt att driva ifrån skateboardvärlden för att man inte vill inse att kroppen åldras. Om du trillat iväg efter en skada, som en isbjörn på ett isflak, finns det hopp. Hoppa i plurret, simma till den minst identitetskompromissande aktivitetslokalen du kan komma på och sätt igång. Välkommen tillbaka.

66 TRANSITION 2-2013

[an]

TRANSITION 2-2013

Barcelonas finest kör sin grej och magi kommer skapas när två av världens mest underskattade, men aldrig underkastade, skatare rockar en part ihop.

FOTO radek nowik [rn] mike blabac [mB] kubo krizo [KK] dan connelly [dc] nikwen [n] jonathan lomar [jl] TEXT viktor josefsson

Anton Myrhvold levererar en Sw Backtail Varial Heel i Warszawa. Inte illa pinkat!

locka ihop två grymma skatecrews, ta med dem till grymma spots världen över, dela upp deras parts två och två och du har: Skateboarding To Every Extent. Sweet Sktbs & Sk8Mafia bjuder upp till en rulle av rang... En av årets absolut hetaste skaterullar med svenska skatare inblandade kommer utan tvekan att bli filmen Stee (Skateboarding To Every Extent) och är en collab mellan svenska Sweet Sktbs och amerikanska Sk8Mafia. Filmen är ett smått annorlunda projekt då alla åkare delar parts med varandra. Uppdelningen ser ut som följande: Javier Sarmiento/Erik J Pettersson Koffe Hallgren/Jamie Palmore Jonas Skröder/ Brandon Turner Wes Kremer/ Josef Scott Jatta Daniel Spängs/Larelle Gray Anton Myhrvold/Marshall Heath Gustav Tönnesen/Tyler Surrey Jimmy Cao/Nisse Ingemarsson

[rn]

Switch fs Flip, signerad Jimmy Cao.

Wes Kremer ställer ner en Bs Bluntslide av rang, i Las Vegas.

[KK]

Filmen kommer ha världspremiär i San Diego och Göteborg den 8 juni och det efterföljs av premiärer runtom hela världen. I "Stee" kommer du kunna vänta dig trick från spots runt hela världen. Den största delen av rullen är filmad i Kalifornien och Spanien, men det finns även godbitar från Skandinavien, Östeuropa, Brasilien och Dubai för att nämna ett urval. Vi bad några av filmens svenska åkare att svara på lite frågor för att du ska få lite bättre koll på vad som har gått ner. Nisse Ingemarsson Vad var bäst, respektive sämst under inspelningen av "Stee"? – Både det sämst och bästa under under Stee-filmandet var nog månadstouren med Sk8Mafia genom Östeuropa. Anledningen till att det var så bra var att stämningen bland boysen hela tiden låg på topp, vilket också innebar att det i princip var fest i en månad. Många sjuka saker hände under den touren, som vi inte behöver gå in på här, haha. Det sämsta var väl att det tyvärr bara filmades kanske 4-5 trick under den månaden. Mycket gick emot oss; Dåligt väder, vanen paja, en hel del bittra spots och så vidare. Men visst fan var det en guldmånad!

TRANSITION 2-2013 [mB]

Fs Nose Blunt Slide av Tyler Surrey i Cali.

[dc]

Nisse Ingemarsson med en feeet Varial Flip. Daniel "Spängan" Spängs

Koffe Hallgren

Berätta om den mest gnarly slam du gjorde under "Stee". – Vi var i Lettland på Baltikumtour med mafiagöbbarna, plus Madars Apse.Vi blev guidade till Madars hemstad, Ventpils, för att se lite hur det var där. Jag kommer inte ihåg i fall det fanns några grymma streetspots där, men vi blev medtagna till Ventpils egna nöjesfält och där fanns bland annat en megarampliknande sak. Den såg väl kanske inte så inbjudande ut, men jag blev ändå sugen på att testa den. Så jag droppade in på den slitna och våta plywoodbanan med min 8-bräda och 47mm hjul. Jag började så klart vobbla direkt. Men ville ändå inte hoppa av och glida på den slitna plyfan, så jag stod kvar på brädan och försökte vara avsplappnad i benen. Kicken kommer och jag flyger rakt in i kanten av den och flippar över. Jag såg marken under mig när jag var upp och ner med kroppen. Tänkte att jag skulle dö inom loppet av några hundradelar, men har tur och landar precis i början av luftmadrassen man ska landa i. Så jag klarade mig ändå fint. Bara en liten lårkaka och en go adrenalinkick! Finns faktiskt footage på detta, som ser helt sjukt ut, haha! Som en docka typ.

Vilken part i "Stee" tycker du är den bästa? – Jag tycker nog att den mest intressanta delen blir Erik och Javier. Jag tror att den kommer att gå till historien. Barcelonas finest kör sin grej och magi kommer skapas när två av världens mest underskattade, men aldrig underkastade, skatare rockar en part ihop. Så den ser jag mest fram emot. Men… Jag misstänker dock att eftersom båda är inne på flamenco så kanske det kommer skatas till någonting sådant. Det ser jag inte fram emot lika mycket, hehe. Men den kommer bli guld i alla fall!

70 TRANSITION 2-2013

Erik J. Pettersson Hur är det att hänga ut och skata med Sk8mafia? – Det är det bästa som finns, vi kommer alla bra överens och har roligt både på och av brädan. Det är det bästa, vi är som bröder från olika platser... Det roligaste har varit när vi alla vart tillsammans varje dag. ute på vägen utan tv-apparater och så vidare, så man får hitta på aktiviteter tillsammans för att ha det gött.

[n]

TEXT Viktor josefsson FOTO GABRIEL ENGELKE

Ugo Corte, FS grind.

72 TRANSITION 2-2013

i var på väg från olika platser. Vi visste inte exakt vart vi skulle. Men vi kom dit vi inte trodde vi skulle komma hamna. Det fanns en idé. Stämningen i skogen. Landsbygden som känsla. Maskineriet var på plats. Och platsen eller snarare känslan av platsen var för verklig fast som ohittbar på kartan. Det var människor där. Oväntade människor gjorde oväntade saker. Det var skönt. Vi åkte. De filmade. En sköt. Vi hjälpte varandra. Någon tog stillbilder. Vi ville något men det mörknade. Luften kändes ren ändå. Det snurrade på. Några for iväg. En märklig dröm. Andra var kvar när vi vaknade. Men vi gick. Och nu är vi på väg. Igen.

Stämningsfullt, eller hur?! Men kanske inte så lätt att greppa. Vi tog oss därför ett snack med Bemo Lundgren om vad som verkligen hände den där ljuva sommarkvällen ute på den svenska landsorten, under inspelningen av filmen "Barking Nowhere". Var var ni? – Norr Hårsbäck, Nordvästra Uppland. Vad gick resan ut på? – Jag och Chris hade pratat ett tag om att göra ett skaterelaterat projekt tillsammans och att involvera John kändes lika självklart nu som alltid. Vi ville experimentera med och blanda olika uttryck utifrån de idéer som vi ville realisera. Vi hade en ram kring vad vi ville göra, men vilket också

innefattade mycket improvisation under själva inspelningen. Och självklart behållningen i att spendera en sommarhelg i en stuga på landet med en miniramp och massa grymma människor kan aldrig bli annat än roligt!

Hur länge var ni där? – Vi filmade från 12-12 enda dagen, några preppade dagen innan, kompletterade något morgonen efter samt ett par timmar en vecka senare på annan plats.

Och hur är filmen uppbyggd? – Först tänkte vi göra en film som skildrar en gemensam upplevelse snarare än att visa ett knippe lines på rad efter varandra. En emotionell sprängskiss på en session. Men idén fick liksom eget liv efter ett tag. Miljön och omgivningen, bidrog till stämningen som förflyttade våra intentioner. Om resultatet och verkshöjden blir uppskattat kommer vi skicka den till festivaler etc. En plattform för kommande idéer.

Berätta lite om den här rampen som ligger mitt ute i ingenstans. – Producenten är en återfallsskatare i närmare 50års åldern som arbetar med filmproduktion till vardags. För några år sedan byggde han den här rampen som ligger vid familjen lilla getaway, ett över 100 år gammalt soldattorp 1 timme från stan. Lämpligt mittstopp om man reser tur och retur till Avestaparken… Oftast är det bara kossorna som tittar på.

Vad gick bra, respektive sämre på er trip? – Vi hade först tänkt åka upp med två motorcyklar men den ena pajade precis när vi skulle dra. Det strulade en del med maskineriet till rampen och vi brände en av motorerna. Vi hade även planerat in ytterligare en inspelningsdag som uteblev på grund av regn men det är sånt man får räkna med, inget som påverkade filmen i slutändan. – Något som är värt att nämna är engagemanget och hjälpsamheten från alla de byborna runt omkring som vi involverade vilket ytterligare bidrog till den sköna stämningen vi hade.

DoP 1 - John Rosenlund DoP 2 - Andre Prtic Åkare John McMillen Bemo Lundgren Gabriel Engelke Björn Tjernberg Samuel Berglund Linus Östberg Erik Sjölund John Mathisen Ugo Corte. Barking Nowhere har premiär i juni. Håll dig uppdaterad på transition.se för mer info om datum.

Filmteam Producent - Christopher Sanitate (även liten roll i filmen)

John McMillen, FS ollie.

TRANSITION 2-2013

Nicolas Müller imonerade under träningsdagen och visade med sina stilfulla svängar att han är en levande legend i snowboar världen.

[LN]

Coursens lite knivigare del, där en stor velodrom följdes av en teknisk snakerun.

[AN]

FOTO lucas nilsson [LN] & Anders neuman [AN] TEXT viktor josefsson

en perfekta säsongsavslutningen: Bra häng, slaskig snö och välshapade velodromer. Den första upplagan av Riksgränsen Banked Slalom blev en succé, med snowboardglädje av rang!

Den 9-11 maj var det äntligen dags för säsongens fetaste avslutning, i Riksgränsen när första upplagan av Riksgränsen Banked Slalom gick av stapeln. Den klassiska snowboardslalomtävlingen som föddes i Mt. Baker 1985 har alltså nu hittat till svensk mark. Grävandet av coursen började tre dagar tidigare och på torsdagen, när armarna var som gummi och ryggen påminde om en äldre herres, stod banan i princip färdig. Då passade bland andra levande legenderna Nicolas Müller, Jake Blauvelt och Frederik Kalbermaten. De gav alla tre tummen upp för coursen, vilket får ses som ett gott betyg! Under träningsdagen på fredagen, fick alla anmälda provköra banan under blå himmel, sol och i slaskig snö. Ganska perfekt med andra ord. Men som de flesta vet som någon gång vistats ovanför polcirkeln, kan vädret vara riktigt oberäkneligt och på tävlingsdagen på lördagen drog survädret in i form av dimma, flatljus och snöoväder. Men inte blev det några sura miner för det. Cirka 60 tävlande kom till start med ett leende på läpparna i klasserna: Dam, Junior (0-18 år), Senior (19-33 år), Masters (34-43 år) och Real Masters (44+ år). De flesta klasserna var riktigt jämna och det började skilja hundradelar ju längre in i tävlingen man kom. En del körde ur på grund av den svåra sikten, men de flesta tog sig ner på bättre och bättre tider. Kanske kan man tacka ljudet för det. För vid målgången strömmade högtalarna ut bland annat knivskarpa punkriff och böljande hiphop-beats som hjälpte åkarna att hitta rätt och palla med de sista svängarna. En av förhandsfavoriterna till segern i seniorklassen var Björn Lindgren som hade sett riktigt vass ut på träningarna dagarna innan. Tyvärr

74 TRANSITION 2-2013

[LN]

Dagens vinnare i seniorklassen, Måns Hedberg, blev bara snabbare ju sämre vädret blev.

Scandalnavians egen Erik Botner var riktigt peppad hela dagen och kammade hem tredje plats i seniorklassen.

[LN]

resultat Dam: Marika Alatalo Junior: Ludvig Billtoft Senior: Måns Hedberg Masters: Oskar Norberg Real Masters: Mattias Wiberg

TRANSITION 2-2013

Jonte Nilsson på väg att droppa in.

Hemmasonen Björn Lindgren såg vassast ut under träningsdagen.

[LN]

[AN]

Man håller ju full koncentration i alla svängar och står på i drygt en minut. Det kanske inte låter så mycket, men det tar helt klart på krafterna! - Kalle Ohlson körde han ur tidigt i banan som inte var helt lätt att manövrera. – Jag gjorde liksom en framåtvolt nästan, innan banan gick in i sin snakerun som var en av de mest tekniska delarna av coursen. Lite synd, eftersom det gick så bra på träningarna, men det här är ju sådant som händer, sa Björn.

[LN]

En annan som tyckte banan var riktigt jobbig var Kalle Ohlson. Benen vek ihop sig, strax efter att han kommit in i mål. Lyckligtvis på en god tid som räckte till final. – Man håller ju full koncentration i alla svängar och står på i drygt en minut. Det kanske inte låter så mycket, men det tar helt klart på krafterna!

[LN]

I finalerna kördes det två åk, till skillnad från kvalet då man bara fick en chans att visa vad man gick för. Den allra snabbaste tiden för dagen hamnade i seniorklassen där Måns Hedberg körde upp sig rejält på en tid som sa 1:03:10, bara hundra delar före tvåan Folger Forsén och trean Erik Botner. – Det var riktigt skönt att få till dagens bästa tid, i mitt allra sista åk! Man lärde sig ju banan bättre och bättre och då kunde man stå på mer för varje åk, trots dålig sikt. I juniorklassen var det 16-årige Ludvig Billtoft som skulle visa sig ha druckit mest mjölk och palla med coursen på bästa sätt. Med en imponerande tid på 1:04:70 vann han relativt överlägset och det med ett stort brett leende. – Det här var en sjukt kul tävling och det känns riktigt härligt att få vara tillbaka i Gränsen. Jag kommer lätt komma upp på Banked Slalom nästa år!

Björn Lindgren körde ur i kvalet, men var inte sen med att agera pausfågel och ställa ner en av säsongens cleanaste bs airs.

76 TRANSITION 2-2013

Efter tävlingen blev det prisutdelning på Grönan och sedan bankett, med tre-rätters- middag på Lappis, innan festen fortsatte långt in på småtimmarna. Med andra ord blev det ett riktigt lyckat event, som vi hoppas kommer leva vidare länge och bli traditionen för den perfekta säsongsavslutningen!

TRANSITION 2-2013

FOTO anders neuman TEXT viktor josefsson

kate och datahacking har innovation, kreativitet och ägandeskap som gemensamma faktorer. Något som kollektivet Skatehack har insett och något som man vill utveckla för skapa någonting unikt inom skatekulturen. Det skulle hela Skankaloss-festivalen i Gagnef bli varse om förra sommaren när Skatehack byggde en rätt originell skateramp... Skatehack är en kombination av skateboard och datahacking. Idéen om att skapa Skatehack uppstod då man insåg att båda parterna liknar varandra när det kommer till innovation, kreativitet och ägandeskap. I vissa avseenden, menar man, kan skate beskrivas som det fysiska uttrycket för dataintrång. – Skatehack går ut på att hela tiden tänka utanför boxen och göra någonting kreativt där exempelvis skate och musik samspelar, berättar Simon Morris, som är en av grundarna. Alla som driver skatehack är skatande nördar, så projekten vi gör passar oss som handen i handsken. Förutom jag drivs Skatehack av Dan Henriksson, Kristofer Hagbard, Olle Andersson och Jean-Louis Huhta.

Skatehack går ut på att hela tiden tänka utanför boxen och göra någonting kreativt där exempelvis skate och musik samspelar.

För att se mer, scanna QR-koden.

För Simon, som är uppväxt ,med att skata i New York, blev kopplingen väldigt tydlig. – Trots sin popularitet och kommersiella framgång, är skateboardåkning förbjuden på många offentliga områden, i många städer, världen över. I många fall blir skateboardåkare arresterade för att de bryter lagen, ungefär som en hacker som anklagas för upphovsrättsintrång. När man skatar tar man information från sin omgivning, modifierar den och skapar nya former av interaktioner. Likt en hacker som ändrar koder "hackar" skateboardåkare sin omgivning då man omvandlar parkbänkar, avsatser, trappor och räcken till en plattform för nya möjligheter. – Det är inte alltid folk förstår vad det går ut på, men i grund och botten handlar det om att vi tar någonting och förvandlar det till någonting annat. Som till exempel om en skatare ser en bänk, så är det något man skatar på, inte något man sitter på. Det kallar vi för "hacking". En av deras fetaste "hackings" hittills skedde i somras, i Gagnef, under

78 TRANSITION 2-2013

om en skatare ser en bänk, så är det något man skatar på, inte något man sitter på. Det kallar vi för "hacking".

Skankalossfestivalen. Där byggde de upp en skateramp med inbyggda små mikrofoner som tog upp ljud från materialet i rampen som sen konverterades till så kallade trigger points, där rampen gav ifrån sig olika ljud beroende var man åkte på den. Så om man tillexempel trillade, kunde rampen ge ifrån sig ett explosionsljud. – Vår vistelse i Gagnef var helt underbar, berättar Simon. Vårt mål var att skapa ett musikaliskt instrument av en skateramp. En ramp som vi kallade för "The Augmented Ramp". Visst är skateboardåknig kreativt nog, men det var en kul idé att testa om man kunde utöka kreativiteten med med att kombinera rippandet med ljud. Och hela projektet blev riktigt lyckat! Vi var nöjda och folk uppskattade verkligen den unika rampen.

Skatehack's ramp på Skankaloss, i Gagnef bjöd på en hel del glädje. Som till exempel Matt Marklunds väl utförda nosepick…

Och ytterligare projekt hägrar för Skatehack. Förutom att återvända till Gagnef och Skankaloss sommaren 2013, planerar de att smälla upp lite sköna skate-obstacles lite varstans med incementerade USB-portar där man kan ladda in sin egen musik. Dessutom planerar de att anordna en skateorkester i Stockholm under International Skateboarding Day, den 21 juni. – Ja, vi ska försöka få ihop så många skatare som möjligt och skapa en fet orkester som skatar, haha. Allting är inte helt spikat ännu, men det lär bli kreativt och allmänt awesome! Håll utkik på transition.se för mer info om skateorkestern och Skatehack's andra kommande projekt.

…Och för att inte tala om Leo Ströms sjukt ösiga Fs Air.

FERNAEUS OM svensk hiphop

FOTO Ulf Berglund [ub] & adam klingeteg [ak] TEXT alex fernaeus

[ub]

[ak]

TRANSITION. TICTAIL . CO M

SOMMARDEAL! 7/9/13 & TRANSITION BÄLTE

99KR

Kanske har hiphopens allt större mediala plats gett ett större andrum för rappare som tidigare trängts i marginalen.

Många med mig har fått sig ett gott skratt tack vare svensk hiphop. Många tycker säkert att svensk hiphop är ett skämt, i många inkluderar jag gamla rasist-gubbar, pensionärer, speedmetal-fantaster och så vidare. Många betyder inte att hiphop går dåligt i andra, ”bättre” målgrupper, där går det tvärtom – bra. Riktigt bra till och med. Trots att en stor del av vår befolkning är uselt hiphop-bildade så har det minst sagt blivit bättre med åren. Så Mycket Bättre-publiken har vid det här laget lärt sig att rappare är mer än någon med dåliga ideal som säger ”yoyo yo”. De kan faktiskt ”pratsjunga” bra saker och bortom de hängande byxorna finns tillstymmelse till en

80 TRANSITION 2-2013

blå kavaj. Dock sträcker sig deras hiphopbibliotek från A till B, Petter till Timbuktu. De två får snart sällskap av Ken Ring. Inte lika självklar som folkhemsfavorit, men given i Så Mycket Bättre. I X Factor sopade Malcolm mattan med allt och alla. Över en natt var en begåvad rappare folkhemmets givna fredagsmys-favorit. I mina öron spelas det –ibland, bland skiten – bra hiphop på radion. Kanske, kanske är det så att uppsvinget svensk hiphop fått tack vare personligheterna Petter, Timbuktu och Ison och Fille det faktum att hiphop är en trollbindande konstform fått även en luttrad, trogen och rävig hiphop-lyssnare som mig själv att återigen se blåögt på svensk

hiphop. För det kommer tammefan en hel del bra svensk hiphop just nu, bättre än på länge. Kanske har hiphopens allt större mediala plats gett ett större andrum för rappare som tidigare trängts i marginalen. Kanske finns det mer pengar. Kanske har det återigen kommit att handla om hur bra du gör din grej, respekt för varandra och vikten av att vara sig själv. Troligtvis en liten del av varje. Det är rätt så precis femton år sedan Petter släppte sin debut Mitt Sjätte Sinne. Femton år av stundtals medioker hiphop har passerat. Petter har släppt jag vet inte hur många skivor och knappt en av dem har intresserat mig. Nu helt plötsligt lyssnar jag på Petter igen, Början På Allt är verkligen

en början på något nytt. Jag har inte diggat Petter så här hårt någon annan gång än på Mitt Sjätte Sinne. Det är nästan som att Petter knutit ihop säcken, slutit cirkeln och ihop med en rad andra artister gett oss en ny ”hiphopifierad” era. Min näsa rinner från allt jävla pollen, men det bekommer mig knappt, träden blommar. Jag såg en geting stor som en tändsticksask när jag åt hamburgare och drack öl på balkongen. Vattnet i Mälaren värms sakta upp och alla gator är sopade. Folk verkar tycka att lördag varar i sju dagar. De släpper ut sina blekfeta vinterslitna kroppsdelar för allmän beskådning. Sommaren är här och svensk hiphop mår fan bra.

SOMMARDEAL!

TRANSITION & ELM BEANIE

149KR

HOOKA UPP DIG MED TRANSITION-GEAR I SOMMAR! FLER PRODUKTER OCH BRA SOMMARDEALS PÅ TRANSITION.TICTAIL.COM

Gästkrönika Vykort från Marocko

mars, 2013. Tidig fredagsmorgon i sydvästra Marocko. Luften är sval och vår hyrbil, en sliten Fiat Punto, har nätt och jämnt lyckats skumpa ner till Camel Beach, en kort bilfärd norr om en den slumriga kustbyn Taghazout. En sandbank i söderänden av stranden producerar en clean liten våg, någon fot på sin höjd. Det är lugnet före stormen, bokstavligt talat. Dock är en dawn patrol alltid en lyckad start på dagen och jag byter ivrigt om till våtdräkt, springer ut i vattnet med brädan under armen och njuter av att solens första värmande strålar träffar mitt nyvakna ansikte. Värmen är välkomnande och jag erinrar att jag just nu egentligen borde vara på väg till universitetsbiblioteket hemma i Luleå, i minusgrader och med en tung ryggsäck över axeln. Jag skakar bort tankarna, jag är här för att ta bilder.

01 TEXT & FOTO Mats Kahlström

Strax innan Jarrah försvinner bakom en massiv volym med vatten lägger han denna bottom turn, blickandes frammåt mot morgondimman.

En formodad fransk surfare såg till att maximera utdelningen under fredagseftermiddagen, här i färd med att lätta brädan över vågen.

En överskådlig utsikt från takterassen avslöjar den tubande vågen i sin färd att rulla ned bakom bebyggelsen.

Jarrah sätter fart på sin för morgonens första våg ute på Anchor Point.

Vi har noga vakat över vågprognosen de senaste dagarna, jag och min portugisiske resekompanjon João Mendes. Kring lunchtid idag kommer kustlinjen, enligt prognosen, att transformeras från stillsamt fredlig till en lekplats för seriösa vågälskare. Ute i Atlanten har ett lågtryck producerat ett stabilt swell som med väst-nordvästlig riktning nu har siktet inställt på Marockos kustlinje. En förväntan har spridit sig i kroppen, en vetskap om att den kavlugna vattenytan snart kommer att resa sig och bryta i perfekta linjer. Jag kommer att dokumentera allt och eventuellt, eventuellt, kanske själv våga droppa in på en våg. Några timmar efter lunch har vi parkerat bredvid ett förmodat tyskt hippiepar och deras slitet ombyggda skåpbil. Flera bilar samlas, brädor surras av från biltak, våtdräkter vänds och fokuserade blickar riktas ut mot den öppna horisonten. Vi är vid Anchor Point, norra Afrikas kanske mest kända bryt. Det är blåsigt, havet lever. Ute på pointet står två surfare, väger för och emot. De hoppar i. Den starka strömmen greppar tag och driver dem ned uppemot 100 meter längs kustlinjen på ett kort ögonblick. Det är mycket vatten i rörelse idag, vågperioden toppar vid cirka 18 sekunder. De paddlar febrilt, dyker under väggar av vitvatten och lyckas tillslut nå ut till lugnare vatten där strömmen inte är lika stark. Sedan återstår bara att paddla upp till peaken igen, 10 minuters härligt slit. Nere vid vattenlinjen, framför peaken, har jag en bra vinkel. Uppvisningen fortsätter hela eftermiddagen och då solen tillslut passerat horisontlinjen återvänder jag belåten till hotellet med fulla minneskort. 23 mars, 2013. Dawn patrol, igen. Dygnets vackraste timmar. Från terrassen till mitt boende, LaPoint’s

82 TRANSITION 2-2013

TRANSITION 2-2013

Perfekta linjer med flera meter höga vågor rullar ned längs bukten vid Anchor Point i solnedgången.

Den förmodade fransosen är tillbaka och parkerar sig här för en stunds tunnelseende.

"Ze" som José även kallas visar här upp sin teknik genom att snedställa brädan och skjuta upp en kaskad med vatten i luften.

SURF

Åka vart Tagha zout. Åka när oktober till mars. Bo vart www.lapoint.se Flyga till: Marrakesh. (4 h från Taghazout), Agadir (40 min från Taghazout). Passar till Nybörjare och Avancerade. Kända breaks Anchor Point, La Source, Killers, Boilers. Vågprognos magicseaweed.com Valuta 100 dirham = 78 sek.

Med i följet är den unge surfaren José Ferreira, ett av nationens framtidslöften. Jag håller vänsterögat tryckt mot kamerans sökare och bevittnar därför allt genom min egna tv-ruta. José tar över showen, fullständigt.

surfcamp mitt i Taghazout, syns en stor våg bryta. Den kastar lippen och rullar ned bakom bebyggelsen likt ett väloljat maskineri. Det är hypnotiserande vackert, min arbetsdag har börjat.

Väl ute på Anchor Point, en 15-minuters promenad från bykärnan, syns några små silhuetter guppa upp och ned i takt med dyningarnas taktmässiga antågande. Bortsett från dyningarna är vattnet spegelblankt, den tidiga morgonens välsignelse. Jag träffar på Jarrah, en surfande australiensare med ett cliché-klingande förnamn. Han har rest runt i Marocko i några veckor och jag frågar vilken hans favorit- våg hittills varit. Med ett stort flin svarar han ”Anchor...” och balanserar sig fram till vattenkanten över de hala klipporna. Från djupt vatten kommer dyningarna som pressas uppåt då havsdjupet minskar och tillslut bryter några tiotals meter framför klipporna ute på pointet, flertalet meter höga. Vid denna punkt, peaken, ser jag Jarrah ta av på en bomb upplyst av morgonsolens gula strålar. Stort. Silkesmjukt. Raketsnabbt. Snart försvinner han utom synhåll bakom den massiva vågen när den rullar ned längs bukten. Klick klick, slutaren på kameran får jobba hårt. Det enda som tyder på att Jarrah faktiskt fortfarande surfar på vågen är de återkommande kaskaderna av vatten som sprutas uppåt då han sätter tryck med bakfoten och svänger runt brädan i toppen av vågen.

ovanför trängs bilarna. Ett gäng portugiser parkerar sin vita Land Rover, fylld med brädor på taket. Med i följet är den unge surfaren José Ferreira, ett av nationens framtidslöften. Jag håller vänsterögat tryckt mot kamerans sökare och bevittnar därför allt genom min egna tv-ruta. José tar över showen, fullständigt. Vid 10-tiden på förmiddagen bryts sakteligen förtrollningen. Solen har nu hettat upp Marockos landmassa som gjort att varm luft stigit, skapat ett lokalt lågtryck vilket resulterat i att pålandsvinden ökat i styrka. Vågorna fortsätter dock att likt frakttåg forcera ned längs bukten, med en glad surfare på varje. Men morgonens vackra ljus och spegelblanka vattenyta börjar försvinna. Jag packar ihop min kameraryggsäck, kletar lite solskyddsfaktor 35 i ansiktet och promenerar i mina flip-flops tillbaka till Taghazout. Dagens arbete är avklarat och jag ser fram emot en god frukost. Imorgon, då är det min tur att surfa Anchor. Äntligen.

Flera surfare dyker upp; locals, australiensare, britter, fransoser och syd-afrikaner. Längs landsvägen

84 TRANSITION 2-2013

TRANSITION 2-2013

GRAFISKA PROFILEN mauro gatti

TEXT nicklas persson

et kan idag vara svårt att göra avtryck i det myller av duktiga grafiker där ute. När vi valde att arbeta med Mauro Gatti var det hans lekfulla relation till humor som vi fastnade för och efter ett samtal med italienaren förstår vi snabbt att det är precis där, i humorn, som Mauro får utlopp för sin kreativitet.

Vi börjar från början, hur kom det sig att du blev så duktig på grafisk design? – Jag har aldrig gått i någon skola för min konst och grafik. Det mesta kommer från min skeva uppväxt med tv-spel, serietidningar och böcker. Det roliga var att jag alltid har velat bli doktor fram tills att det en dag dök upp en dator i vardagsrummet. Min brorsa köpte den och så fort den blev ledig började jag använda den för att utforma mina idéer i olika program.

min portfolio är mitt "house of fun", en plats där inga tråkiga tankar är tillåtna.

Det känns som om man alltid är nära till ett skratt när man bläddrar igenom din portfolio. – Ja precis, min portfolio är mitt "house of fun", en plats där inga tråkiga tankar är tillåtna. Det är där som jag presenterar mitt roliga arbete och oftast är det sånt som jag måste få ur mig mellan seriösa möten och tråkiga reklamkampanjer, vilket är det som oftast fyller upp mina dagar. När förstod du att det här var något du faktiskt kunde jobba med? – Första gången jag sålde en print som jag hade jobbat med ett tag, det var då jag förstod att om jag kunde betala hyran på att jobba med det här så skulle jag vara världens lyckligaste människa. Läste du mycket serietidningar när du växte upp? – Jag var helt besatt av serietidningar. Jag spenderade varenda krona på kiosken där jag handlade nya nummer av Superman, Spiderman, The Avangers, Spawn för att nämna några. Var får du inspiration ifrån? – Först och främst försöker jag undvika högljudda och folktäta platser, vilket gör att jag spenderar min tid i arbetsrummet hemma. Jag älskar att vara omgiven av leksaker, böcker, mina hundar och andra saker som gör mig glad. Det är då jag jobbar som bäst. Så hur ser din arbetsprocess ut? – Allt startar med att jag inte har någon aning om vad jag vill skapa, en suddig tanke som måste ta form. Nästa steg är att bara börjar skissa

86 TRANSITION 2-2013

TRANSITION 2-2013

Även om jag gör mycket märkliga motiv försöker jag hålla det enkelt i formen.

tills jag ser något bra i det. Det handlar mycket om att bygga ihop olika skisser tills jag får en bra idé och då utför jag den. Även om jag har slutfört ett arbete kan jag långt senare gå tillbaks för att ändra och förbättra. Även om jag gör mycket märkliga motiv försöker jag hålla det enkelt i formen. Vad inspirerade dig till att göra tshirten du designade för oss? – Jag ville göra något enkelt men galet där flera skatare tillsammans gjorde ett trick. Jag googlade lite efter mänskliga pyramider och det var väl där min idé kom ifrån. Resultatet är 6 skatare som utför ett trick tillsammans, skataren länsgt upp ser lite vinglig ut och måste nog öva ett tag till men jag tycker det är helt okej för att vara deras första försök tillsammans, haha. Du gjorde grafiken för årets Vans of the Wall Spring Classic. Skatar du mycket själv? – Ja precis, jag kunde inte besöka tävlingen själv men jag hörde av några vänner att det var riktigt fett. Jag älskar hela skateboardkulturen även om jag kanske åker så mycket själv. Jag håller mig till snowboard men skateboard är ändå ett stort intresse. Vem skulle vara din drömkund? – Jag är intresserad av att jobba med alla kunder som har ett stort hjärta och är öppna för nya och spännande idéer.

För att se mer besök maurogatti.com

88 TRANSITION 2-2013

ALL NEWW SHO

TELE2 ARENA, STOCKHOLM MALMO ARENA, MALMO

SATURDAY, 16TH NOVEMBER 2013 TUESDAY, 19TH NOVEMBER 2013

TICKETS ON SALE NOW, BOOK THROUGH TICNET.SE NITROCIRCUS

NITROCIRCUSLIVE

FOTO ANDERS NEUMAN

STOCKHOLM 28-29 augusti Introduktionskurs i Skateboardfoto. Är du intresserad av att lära dig att fota skateboardåkning? Då är detta något för dig! Under två kvällslektioner går vi igenom grunderna i hur du jobbar med kameran, ljussättning, åkare och hur du fotograferar skateboardåkning. Vi börjar med ett pass i fototeori, kamerateknik och ljussättning tillsammans med personal från Transition, Nikon, Elinchrom och Scandinavian Photo. De visar och låter dig pröva på den utrustning som professionella fotografer jobbar med. Vid lektion två är vi på plats i Rålis Skatepark i Stockholm för att fotografera skateboardåkning med utrustning från Nikon och Elinchrom. Vi prövar olika metoder att jobba med blixtar och går igenom samspelet mellan åkare och fotograf. Som avslutning går vi igenom våra bilder tillsammans i Scandinavian Photos lokaler.

Peppad?! Anmäl dig med namn, adress och telefonnummer till photocamp@transition.se pris 1395:Obs! Anmälan är bindande och endast 12 platser på kursen!

Goodiebag med fina prylar ingår från våra partners!

sista ordet med

PETTER TEXT VIKTOR JOSEFSSON FOTO ADAM FALK

et var hans tid, vinden vände och 15 år senare står han längst upp i den svenska, pulserande hiphop-karusellen. Men vägen dit? Synen på svensk hiphop idag? Var det bättre förr? Vi har träffat upp Petter för att finna svaren, ett och halvt decennium efter att framgångssagan startade.

15 år i rampljuset innebär 8 fullängdare, stjärnstatus ute bland stugorna och en nystartad författarkarriär. Petter är aktuell med plattan ”Början på Allt” som är resultatet av att han själv, tillsammans med annorlunda musikproducenter i form av en trio från landets popelit, drabbat samman i studion. Och domen? Det bästa Petter gjort, annars skulle han kastat in handduken. Sista ordet tillhör Petter. – Jag har lovat mig själv att den dagen jag gör en ny skiva som inte är jävligt mycket bättre än skivan jag gjorde tidigare, så lägger jag ner. Hur olika är Petter från ”Mitt sjätte sinne” (1998) och Petter från ”Början på Allt” (2013)? – Jag tror att det är ganska mycket saker som är rätt lika egentligen om man tittar hur jag är som person. Jag var väldigt driven redan då, precis som att jag är extremt driven idag. Den stora skillnaden är väl att när jag skrev ”Mitt Sjätte Sinne” så hade jag haft en praktikplats och blivit hustlad som alla andra. Jag jobbade som diskare på restaurang och som städare på kvällarna på ett dagis uppe på Östermalm. Det var mycket ångest kring vad jag ville göra med mitt liv, då framtidsutsikterna inte var helt klara. Min farsa var arkitekt och syrran hade också blivit det. Det var inte så att min familj ställde några krav på mig, men det var ändå en slags akademisk ångest. ”Vad ska hända med mig liksom”. Sen om man tittar på idag, när jag kommit ut med ”Början på Allt”, så är jag 39 år och har tre barn. Så jag har ju 15 år på nacken från min debut och självklart finns det stora skillnader på då och nu. – Men jag är ju fortfarande väldigt aktiv i det jag håller på med. Det är inte så att jag har tagit några års paus eller så. Utan jag har manglat på hela tiden och det är ju för att jag hela tiden har varit väldigt passionerad i det jag hållit på med. Det har jag tyckt sedan dag ett. Så jag skulle väl säga att likheterna snarare är fler än olikheterna. Men samtidigt är jag ju som sagt snart 40 och skriver texter på ett helt annat sätt och pratar

Man kan inte kalla min musik för någonting annat än hiphop, men jag har ändå lyckats nå en så pass stor publik.

92 TRANSITION 2-2013

TRANSITION 2-2013

om annorlunda grejer än vad man gjorde då. Annars är det rätt likt... Men du är 39 år och väljer att döpa plattan till ”Början på Allt”... – Det gjorde jag dels för att jag och Henke (Eye N' I) gjorde en låt med den titeln, som var jävligt mäktig och som handlar om den bästa tiden på dygnet; morgonen. Man vaknar och har hela dagen framför sig, vilket förhoppningsvis innebär att man har en massa roliga grejer att göra. För min egen del känns det som om dygnen har blivit kortare, vilket de självklart inte har, men det känns så. Och ”Början på Allt” är liksom kampsången på morgonen, du vet, när man får den här energin och dricker dagens första kopp kaffe. Man vaknar till liv och ser klart på saker och ting... – Samtidigt var det en massa saker som jag gick igenom i mitt liv och jag kände att det var dags för en nystart för massa saker. Det blev ”Början på Allt” trots att det är min åttonde skiva. För att komma till punkt är det känslan av en nystart.

Så jag gjorde språket till något allvarligt och utvecklat. Typ Gang Starr fast på svenska.

Hur har det varit att samarbeta med producenterna Vincent Pontare, Salem Al Fakir och Magnus “Filthy” Lidehäll på skivan? – Det har varit helt fantastiskt. Varje gång jag gör en ny skiva så försöker jag tänka att jag ska utmana mig själv och göra en ännu bättre skiva än den förra. På min senaste platta ”Räddaren i Nöden” jobbade jag med Collén. Det blev bra som fan och jag påbörjade faktiskt den här nya skivan med honom. Jag älskar hans sound men jag kände väl att jag ville göra något annorulunda än Räddaren i Nöden-soundet, plus att så fort jag jobbat med Vincent & Co. fick vi värsta energin. Halva platta demades in på en vecka. Därför blev det bara låten ”Natt och Dag” som Collén var med på, tillsammans med Chords. Och arbetet fortsatte alltså tillsammans med Vincent, Salem och Magnus istället. ”Filthy” är ju sjukt duktig på beats och hela den grejen och sen har vi Vincent som har varit en gammal rappare en gång i tiden och Salem har ju lirat skitmycket live-hiphop. Alla har alltså en fot i hiphop någonstans, även om de idag är pop-producenter. Och jag tycker att den kontrasten gentemot mig som har en ganska bestämd bild av hur jag vill att saker och ting ska låta och hur de är som musikmänniskor blev en bra kombination. Då kunde jag pusha dem till att göra hiphop, samtidigt som de har kvar hela pop-tänket. Resultatet av det har blivit att låtarna är väldigt starka med mycket melodi. Allt är väldigt snyggt uppbyggt. Samtidigt har jag ju lovat mig själv att den dagen jag gör en ny skiva som inte är jävligt mycket bättre än skivan jag gjorde tidigare, så lägger jag ner och kastar in handduken. Man vill ju sluta på topp. Jag vill inte bli en sådan där rappare som fadar ut och gör sämre och sämre plattor, bara för att jag ska kunna turnera och tjäna pengar. Utan gör jag en skiva ska jag knäcka den förra och det känner jag också att jag lyckats med hittills. Du har varit ute och föreläst rätt mycket på senaste tiden. Bland annat om din bakgrund. Vad belyser du då? – Jag gör ju egentligen två olika föreläsningar. Den ena handlar om min resa till hur jag blev artist, där jag mer vänder mig till ungdomar. Den grundar sig i det faktum att jag hatade att läsa och skriva när jag var liten och det var mitt stora handikapp. Och idag är det ju mer eller mindre mitt jobb. Jag skriver låttexter och artiklar och nu håller jag på att skriva en bok som kommer ut i september. Den heter ”16 rader” och handlar om raptexter. Många håller ju på att skriva biografier och så där, men jag tycker fortfarande att jag är lite för ung för det. Den här boken handlar mer om hur jag har skrivit en låttext, varför jag skrivet den och vad jag varit inspirerad av när den skapades. Och 16 rader är ju kanske det mest klassiska versmåttet. Min förhoppning är att boken ska kunna tas in i skolan och

94 TRANSITION 2-2013

hjälpa ungdomar att bli intresserade av att läsa och skriva. Så just den föreläsningen handlar som sagt om resan till hur jag blev artist, för det var verkligen ingen självklarighet att jag skulle bli det. – Sen har jag en annan föreläsning som jag gör för företag, som handlar om att tänka utanför boxen. Fan vilket töntigt uttryck... Men, du vet, att tänka annorlunda och nischa sig. Jag har gjort en hel del virala kampanjer på nätet när jag släppt skivor och är rätt bra på att marknadsföra mig själv och synas kring en release. Konsten att bygga upp sitt varumärke helt enkelt. Jag har nog någon form av pr-ådra inom mig och det handlar nog mycket om att jag är uppväxt i Sverige på 70-talet med SVT1- och 2. Jag älskade att gå på bio bara för att få se reklamfilm. Idag har det så klart blivit för mycket reklam i vardagen, men just att det var så sällsynt väckte mitt intresse. Men jag tycker som sagt om marknadsföring. Jag menar, jag kunde till exempel fixa så att jag, Freddie Meadows och några andra kunde åka till Maldiverna och surfa, via ölen Red Stripe. Vi gjorde ett smart upplägg med dem där vi gjorde en massa små filmer som de kunde använda och marknadsföra sig själva igenom. Så på så sätt kunde vi förverkliga en drömresa genom att tänka lite annorlunda. Var anser du att svensk hiphop är på väg idag? – Jag tror att den svenska hiphopen rullar i ganska jämn takt med den amerikanska. För att göra den här frågan så pass kort som möjligt så är det ju som så att hiphop grundar sig att man skulle få ungdomarna och gängen i Bronx att plocka av sig västarna och knivarna och tävla i konst istället. Och då tävlade man i breakdance, graffiti, rap och hel den grejen. Då var budskapet att alla är lika inför alla. Det spelade ingen roll om man var vit, svart, asiat, eller homosexuell. Sen kom den politiska hiphopen med bland andra Public Enemy och sen kom rapparna som började spruta champagne, sen den intellektuella rapen, sen gangster-rap. Nu är det ju inte i någon särskild kronologisk ordning. Men alla de här olika typerna har kommit. Det har gjort att hiphop är lite som en resistent bakterie och när man hittar ett antibiotika, alltså när någonting blir alldeles för stort och populärt, kommer en motreaktion och en annan typ av hiphop börjar växa fram och processen börjar om på nytt. På så sätt har hiphop gått från att vara en ganska liten subkultur, precis som punken eller mods-kulturen, till att vara en av världens största kulturer. Det finns ju knappt något sammanhang i vardagen som inte relaterar till hiphop. Det kan vara ett ord som ”fresh” eller ”dissa”, till att vara ett beat i en reklamfilm för en bank. Och i Sverige tror jag som sagt att det gått i jämn takt med den amerikanska hiphopen, då det även här finns så många falanger. Du har de stenhårda gangterrapparna från förorten, Lorentz & Sakarias som är inne på indie-svängen, Timbuktu med sin world-musichiphop och så vidare. Allt är väldigt blandat och jag tror att det är bra. Jag skulle säga att svensk hiphop mår väldigt bra. Och i vilket fack hamnar du själv? – Jag vet inte. Jag har ju liksom blivit en folklig rappare. Det var en tjej som skrev för några dagar sedan på Twitter att hennes mormor känner igen mig när jag spelas på radion. Och då är hon 80 år. Och det är ganska talande för hur stort det har blivit. Samma gäller ju självklart för Timbuktu. Jag betraktar mig nog som en ganska bred hiphop-artist i Sverige och det är jag stolt över. Man kan inte kalla min musik för någonting annat än hiphop, men jag har ändå lyckats nå en så pass stor publik. Och jag dömer inte mina fanns. Jag tycker det är fett om Greta, 80 år gillar mig, på samma sätt som att jag tycker det är fett att lilla Lisa, 8 år tycker om min musik. Jag skiter i om folk tycker det är coolt eller inte. För mig handlar det om att jag får utrymme till att förverkliga det jag verkligen älskar.

Därför har jag svårt att placera mig i ett fack. Samtidigt gör jag ju mindre popifierad hiphop än många andra där ute... Är du avundsjuk på dagens kids som får tillgång till all musik och info på en gång, eller är du glad att du växte upp när hiphop var nytt och outforskat? – Jag är glad att jag växte upp på den tiden jag gjorde, för jag tror att min hjärna skulle bli alldeles för stressad för att ta emot allt som kommer nu. Förr i tiden cyklade jag över halva stan med ett kassettband i handen för att spela in en låt med Public Enemy, eftersom en polare i Vasastan hade den. Idag är det bara ett knapptryck bort. Men det innebär ju också att ungarna idag, inklusive mig själv, måste stå med sköldar och parera, eftersom det kommer så jävla mycket saker på samma gång hela tiden. Det har visserligen gjort att det är lättare att göra musik idag och fler kan göra det. Men det är betydligt svårare att slå igenom, då du måste vara så in i helvetes bra för att skina igenom bruset av allt som dyker upp varje dag. Vad skulle du ge för råd till unga rappare som drömmer om att slå igenom idag? – Jag skulle nog säga att man måste hitta sin egen nisch. Jag tycker det är för många idag som kommer upp och gör det som någon annan redan gör, fast sämre. Kan du inte göra samma sak som någon annan, fast tusen gånger bättre är det lika bra att lägga ner. Sen måste jag ju påpeka att man inte bara kan göra musik för att det ska funka, utan du måste göra det för att du älskar det. Mitt tips är att titta på sin skivsamling och tänka typ ”Jag gillar garage-rock. Då

kanske jag kan göra hiphop med någon slags touch av garage-rock och så kan jag bygga mitt koncept på att jag alltid har hockeymask på mig”. Ett vilt exempel, men du fattar, hitta en nisch och tänka några steg längre. Jag tror att det är därför till exempel Wu Tang Clan formade om hela hiphop-kartan. När de kom hade de en passion för Kung Fu-filmer och de tog in det i sin musik och byggde hela sin värld kring Shaolin. Det plus att de kom med en rap som var så jävla rå och grisigt lerig från gatan, när många andra rappare lät väldigt finslipade. Så det är mycket det det handlar om. Jag hittade ju min nisch i språket. För 15 år sedan var det inte många som rappade på svenska och det var lite tabu att skapa hiphop på svenska. Så jag gjorde språket till något allvarligt och utvecklat. Typ Gang Starr fast på svenska. Och det gick ju som det gick. Därför är det mitt bästa råd. Och glöm aldrig att less is more. Du kan bygga myter utan att exponera dig. Se bara till att du sitter inne på en jävligt solid produkt.

secco. En alkoholfri och en med alkohol. Den etiketten går i stil med Mitt sjätte Sinne-skivan och är en jävligt rolig grej eftersom 15 år i gamet ska firas på riktigt, jag är jävligt stolt! Har du ytterligare 15 år i dig som artist? – Jag vet inte, haha. Vi får se. Jag kommer ju som sagt inte släppa något nytt såvida det inte bräcker det senaste. Så det är en utgångspunkt. Jag vet ju inte ens om jag lever om 15 år, men om man bortser från det skulle jag ju vara ungefär 55 bast. Kanske att man gör lite konserter då och då... Det lär visa sig.

Och den 26 augusti smäller det... – Ja, då är det 15 års jubileum för ”Mitt Sjätte Sinne” på Tyrol i Stockholm. Och då är tanken att jag ska spela hela skivan från början till slut. På ett sätt kommer det känns som ett jävla begravningståg, eftersom jag tyckte att ”Vinden har Vänt” var värsta upptempospåret när den gjordes och idag är det den långsammaste låten jag har på min set-list när jag lirar live. Så det kommer vara en extremt långsam konsert. Men å andra sidan kommer det komma en hel del folk som har växt upp med den skivan och har relation till den. Så jag tror ändå det kommer bli en sjukt fet konsert. Till 15 års jubileet har vi även släppt två flaskor Pro-

TRANSITION 2-2013

drop Out Åkare sarah thorén plats trondheim, norge foto Dennis Bjerkhög

rondheim har en hel del goa spots att erbjuda. En av platserna som Sarah Thorén besökt är den här fullpipen som låg precis intill hamnen. – När vi väl kom dit insåg jag rätt snabbt att det där röret var så sjukt mycket större än vad jag hade förväntat mig. Vi började pumpa lite lätt i det och trodde först inte att vi skulle kunna göra någonting av det mer än att pumpa lite i botten, mest för att det var så halt och att man halkade runt som en vante. Det kändes som att åka i en plåtburk och det var inte det lättaste att göra tricks i den så det fick bli att pumpa så högt man bara kunde. Röret är mer som en tratt och lutar liksom neråt, vilket gjorde det hela lite klurigare. Men jag blev så övertaggad och ville bara försöka pumpa högre och högre upp och satan vilken fart man fick!

foto Jakob andersson

e hy latt t o m i t r stolt a r e t n prese

WeACTIVIST DANIJEL JUGGA STANKOVIC SHOT BY JONAS ADOLFSON FOR #KORVLOVER #WeSCSAUSAGEPARTY SOON AVBLE IN STORES or at WeSC.COM