Transition #3 2009

Slovenien Tur och Retur · California Games · Ett dygn med Kalven

#3 2009 Sommarens fräschaste Blaska!

THE DIVINE TRANSITION Bakom kameran på Pelle Hybbinettes senaste film.

Betongboom Aldrig förr har så mycket skateparker byggts i Sverige. #3 2009 UTGÅVA 41 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

Skateistan

INTERPRESS 0126-03 RETURVECKA 38

03

Den nya skateboardvågen i Afghanistan.

7

388012 605509

BLABAC PHOTO.

WWW.SKATEOUT.COM INFO@SKATEOUT.COM

WELCOME RACE FANS

SEE NICK’S FOOTAGE AT DCSKATEBOARDING.TV

JäsUnits främsta språkrör John Österlind på frammarsch. Frontside 180 Fakie Nosegrind.

FraMÅT John Österlind Text & foto Martin Hallberg Första gången jag såg John var på en tävling i Bryggeriet för säkert 7-8 år sedan och jag var helt övertygad om att det var Juggas lillebrorsa. Förutom att jag tyckte att de var extremt lika till utseendet så var det även nått med Johns skejtstil som påminde om Juggas och det är ju knappast något dåligt omdöme. Efter det så dröjde det tills förra sommaren innan jag stötte på John igen. Vi började snacka foto och några dagar senare drog vi ut och plåtade, vilket delvis resulterat i denna Framåt och en riktig bra vänskap.

Då kör vi då, lagar du mat?

– Yepps, det blir potatismos och köttfärssås med tacokrydda. Ganska jäs.

Låter fint, kan du inte berätta lite kort om vad som händer i ditt liv just nu?

– För tillfället jäser jag stenhårt, hehe! Har inte orkat komma tillbaks till verkligheten efter senaste Malagaresan. Pallar inte skriva om mitt cv och skaffa nytt jobb.

Men jag filmar lite bröllop och skatar hela dagarna. Har börjat minimera utgifterna nu med. Bakar en massa bröd och lever så billigt jag bara kan. Funkar fasen svinbra!

8 | TRANSITION #3 -09

Jag hörde att du fick en hel del filmat i Malaga, när och vart får vi se det?

– Jag och Jonas Dalesjö stack ner till Malaga och jäste med Don Simon Suarez. Han är grym på att filma så vi fick en riktigt gött footy! Kommer bli en hel del JäsUnit och Vanilla Wheels-skaters i hans nyaste projekt! Kolla in www.hollapeno.com för mer info! Filmen ska komma ut denna vinter. Kommer bli sick!

JäsUnit, vad är det?

– JäsUnit är en riktigt nice liga med rötterna i Malmö! För några år sen fixade en polare en blogg till oss, som vi har hypat upp som fasen! www.jasunit.blogspot.com Checka in teamet som har blivit riktigt tungt på sistone.

Har fått ner (Olof) Hörnesten från Stockholm som ger JäsUnit ännu ett ansiktslyft.

Har du några planer för framtiden?

– Jo, jag har en plan. Jag vill se hur bra jag kan bli på skateboard. Ta det så långt jag bara kan innan jag blir ”för gammal” för att köra på den nivån jag kör nu. Om man nu kan bli för gammal för skate.

Sen ska jag ta JäsUnit till nästa nivå. Fixa brädor och

grejer! Har precis startat vår klädkollektion! Suttit och designat en massa t-shirts och hoods! Riktigt nice. Ni kan kolla in hur JäsUnit spreddar sina 3-flips, hehe! Länk till vår onlineshop finns på bloggen!

Ok, har du något du vill säga innan vi stänger ner, några sista visdomsord?

– Hm... Jag skriver det på bloggen, hehe! Tack Transition!

Tack Hallberg!

Frontside Smithgrind p책 Krookska. ______________________________ (Fyll i valfri ordvits).

TRANSITION #3 -09 | 9

10 | TRANSITION #3 -09

Kickflip Frontside Tailslide p책 en curb l채ngre 채n din lokala manualpad.

TRANSITION #3 -09 | 11

INNEHÅLL

TRANSITION #3 -09 UTGÅVA 41

008 Framåt 018 Ledare 020 Notiser 024 Skivrecensioner 026 Setup

028 Favorit 030 Saker & Ting 032 Tävla & Vinn 070 24 timmar med Kalven 074 Galleri

42 The Divine Transition Som vi skrivit tidigare tenderar skatare att se eventuella spots och saker att åka på överallt. Dessvärre sätter fysikens lagar stopp för många av idéerna. Och vem har inte förbannat Isaac Newton för att han satte ord på det som sätter stopp för så mycket roligt? Pelle Hybbinette har förverkligat en gammal dröm och samtidigt trotsat tyngdlagen. Med kortfilmen The Divine Transition låter han skatarna njuta Kalmar Domkyrkas välvda tak. Vi har följt med bakom kulisserna och tagit reda på exakt hur fantasi förvandlas till verklighet.

32 Betongboom

50 Slovenien Tur och Retur

Till vår stora förtjusning ploppar nya betongparker upp som ogräs i vårt avlånga land. Men vad beror det på och varför händer det först nu? Hur ser dessa jättemonument ut och vad kommer de att spela för roll i våra liv? Det är bara några frågor som vi söker svaret på.

Slovenien är inte bara slivovits och balkanboogie! Det får Martin Ottosson erfara då han hakar på Danijel Jugga Todorovic på en liten semester. För oss är den här delen av världen kanske inte känd för sina skatespots, men vår utsände får helt klart blodad tand.

56 California Games

64 Skateistan

Transition följer med Arvid Liljefors då han trotsar de svenska vädergudarna för att göra en trippel. Nästan som i det gamla dataspelet California Games ska tre sorters brädaktiviteter klaras av under en dag. Som tur är sätter inte lite dåligt väder stopp för en äkta entusiast.

Det är något som händer i världen. En förändringens vind blåser sakta över jordens alla hörn. På vissa ställen till det sämre och på andra till det betydligt bättre. Eller vad sägs om att skate har blivit en positiv kraft och ett hopp om framtiden i det krigshärjade Afghanistan?

16 | TRANSITION #3 -09

084 Kultur 086 Art Profile 090 Kulturfascisten 092 Navelskådning 094 Skröna

096 Sista ordet med

Chris Pastras

TRANSITION #3 -09 | 17

Swartling & Bergström Media AB Att: TRANSITION Gyllenstiernsgatan 12 115 26 Stockholm

REDAKTION Chefredaktör / Ansvarig utgivare Anders Neuman - anders@transition.se 08-545 160 64 Art Director Tobias Andersson - tobbe@transition.se 08-545 160 72 Administration Fredrik Gunnarsson - fredrik@transition.se 08-545 160 78 Webbredaktör Viktor Skogqvist - viktor@transition.se 073-755 65 75 Fotografer Mattias Fredriksson - mattias@transition.se James Holm - james@transition.se Pelle Hybbinette - hybbinette@transition.se

Skateboards & Svenssons Drivkraft, det är ett ord som gång på gång återanvänds av min hjärna när det ska beskriva vad som är så intressant med brädsporter. Det är ju egentligen inget som tillhör vårt gebit på något exklusivt sätt även om det är lätt att intala sig det. Att ploga upp en översnöad hockeyplan med en dålig kara kräver sin envishet och vetskapen om att det är värt det. Det är ett bevis på drivkraft på samma sätt som att bygga sitt eget hopp i backen är det.

De flesta unga hockeyspelare fortsätter mot schemalagda träningstider i den lokala isladan medan skateboardåkare i alla tider har fått vara sin egen lyckas smed och snickrat ihop sina egna prylar att åka på.

Från den dagen vi träder in i brädkulturen har vi matats med DIY-propaganda. Det har alltid varit en del av grejen, att man skapar något eget som en motkraft till allt det vanliga som inte är skateboard. Men vad händer nu när vi snart har en hygglig skatepark i varje län och var och varannan backe bygger en park. På gott och ont är det vi sysslar med är på väg att bli lika vanligt som innebandy

COVER STORY Skateboard och sommar är en oslagbar kombination, speciellt i goda vänners lag. Det här spottet är som gjort för en kul flatsession med Stockholms södra förorter som backdrop. Men det går även bra att avnjuta med en god kamrat vid sin sida och en kall i andra handen. Jag tror att det här är Jonas första bild i Transition och då är det väl lika bra att börja med en som hamnar på första sidan.

Switch Heelflip när den är som allra bäst.

Jonas Sohn Switch Heelflip Södermalm, Stockholm Foto Anders Neuman

och fotboll. Innebär det att vi inte längre står på andra sidan och pekar finger mot Svensson som inte fattar något utan att vi istället delar sida med en skjutsande förälder som i sin tolvåring ser en blivande rullande reklampelare?

Skribenter Niklas Bergh - nicke@transition.se Magnus Gyllenberg - mange@transition.se Oscar Axhede - axhede@transition.se Simon Tjernström - tjernstrom@transition.se Tobias Barle - barle@transition.se Simon Stenborg - simon@transition.se

Bilden av vad som är skate och punk är kanske inte lika självklar då man istället för att rulla i en ramp med ihopsnodd plywood grindar kommunal betong. En sak är säker, skateboard kommer alltid att fortsätta att vara roligt oavsett vem som står för kalaset. Den vetskapen är min drivkraft.

Medverkande

Anders Neuman | Chefredaktör

Martin Hallberg, Erik Lundberg, Jesper Stern, Tobias Barle, Jonas Mossberg, Jesper Karlsson, Karl Nilsson, Jaka Babnik, Martin Ottosson, Vilhelm Stokstad, Per Liljas, Nils Svensson, Sean Scantelbury och Johan Wennerström.

INFORMATION Annonsförsäljning Robert Swartling - robert@sb-media.se 08-545 160 65 Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något.

Tryck Punamusta OY, Finland Transition trycks på miljövänligt papper.

TOPP FEM låtar på Tyska TECH Nikon D3 1/1600, ƒ10.0, ISO200, 50mm ƒ1.4

18 | TRANSITION #3 -09

01. Lützenkirchen - 3 Tage Wach 02. Stereo Total - Liebe Zu Dritt 03. Kraftwerk - Das Modell 04. Einstürzende Neubauten - Ich Gehe Jetzt 05. Blümchen - Heut’ Ist Mein Tag

www.skateout.com info@skateout.com Element is happy to announce Levi Brown as the newest addition to our pro team.

Shown wearing The Sheffield Shoes and Feeble II Pant in the Levi-inspired colorway.

Photo by Element Advocate Brian Gaberman I elementskateboards.com

FEATURING LEVI BROWN IN HIS DEBUT PRO VIDEO PART | FALL 2009

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | Skateboard Viktor Skogqvist Surf Erik Lundberg | BMX Jesper Stern | Musik Fredrik Gunnarsson

Johan Jonsson

Ola Löwbeer

SNOWBOARD I väntan på nya filmen 6X lanseras en videoblogg på randombastards.com. Första avsnitten av Random Bastards TV kommer att finnas ute när du läser detta.

Innehållet kommer att blanda skateboard, snowboard, musik, klubb, design och mycket annat.

Snowboardfilmaren Christofer Thelin har kraschat med motorcykeln och brutit stortån. För att inte behöva tänka mer än nödvändigt på det har han börjat filma skatesessions. Under hela sommaren kommer Chronicles of Summer publiceras på nätet – små korta avsnitt med skate, solsken och feelgood-vibbar som håller i sig ända fram till snösäsongen börjar igen. På transition.se följer du alla avsnitt under hela sommaren.

Eiki Helgason ryktas ha en ordentlig dräpare till part på g i nya filmen från People Creative. Efter att han rensat bort sina trick som bara var ”bra” hade han 66 stycken kvar. En vanlig videodel är runt 25-30 trick.

Medverkar i Peoplefilmen gör även Jonas Carlson från Strängnäs som spenderat hela våren på andra sidan av Atlanten för att filma ihop sin videodel.

Stale i Umeå fyllde 10 år under våren. Transitionredaktionen gratulerar och hoppas på många fler år.

På Norrlandsgatan i Stockholm slog Salomon upp en ny conceptbutik där du kommer att hitta hela deras line inför vintern.

Adam Falk

Semester

Vill man istället hålla sig hemma i Skandinavien kan Folgefonna i Norge vara ett bra alternativ. Det svenska shapergänget håller parken öppen tills i början på augusti.

Mer info finns på www.folgefonna.no.

tränare för Eurpopacuplaget och sluta som tränare. Gabbe ska rehaba igång sitt korsband i sommar.

Kalle Ohlson avslutade dessvärre säsongen med att bryta foten på ett parkhopp i Sölden, Österrike i början av maj under ett shoot tillsammans med Pirate Movie Production. Kalle har som tur var redan kommit ur gipset och laddar inför nästa säsong.

Mora-raggaren Andreas Gidlund firar sin lyckade säsong tillsammans med det amerikanska filmbolaget Autum Line genom att kitta upp sin Volvo S40 med nytt kjolpaket och kromfälgar samt annat smått och gott. Håll utkik efter Andreas videodel i Autum Line-filmen Monte Video i höst. Österrikaren Gigi Rüf som i början av säsongen lämnade Burton för Volcom Snowboards har nu börjat åka med boots från Nike.

Anton Gunnarsson och Ludde Lekjner har jobbat på hela vintern och kommer att synas med egna delar i Isensevens nya film Let’s Go Get Lost i höst.

Jakob Wilhelmson har tagit en välförtjänt semester i Thailand med sin familj.

Efter många år kantade med grymma prestationer har nu Torstein Horgmo från Norge klivit upp på DCs internationella team.

Halldor Helgasson kommer att ha videodel i både Standard Films och Factor Films nya filmer.

Skidor

Hampus Mosesson har blivit stolt hundägare. Hur detta ska gå under vinterhalvåret är det ingen som vet.

Niklas Karlström har dragit flyttlasset upp till Kiruna.

Niklas vann best riding kategorin i TVÅres Guldpjäxan tidigare i vår. Hans film Ski or Die finns att hitta på internet. Om ni undrar vad han har för kläder på sig så är det hans bermuda ski team outfit. Ful, snygg eller bara konstig, avgör själv.

Funderar du på att dra på summer camp i sommar? På Camp of Champions i Whistler kommer bland annat Hampus Mosesson, Jonas Carlson och Eiki Helgason att finnas på plats som ledare tillsammans med många andra snowboardhjältar. Mer info om ett av Nordamerikas största camps finner du på www.campofchampions.com.

20 | TRANSITION #3 -09

Gabriel Gåsste har sedan förra numret av Transition hunnit sluta med puckelpist, hoppa av landslaget, bli

Adam Falk ska ställa ut bilder på Kulturhuset i Stockholm. Mellan 13 juni och 19 juli finns bilderna där för beskådning. Adam har precis flyttat ihop med sin tjej och jobbar i sommar som fotoassistent.

Christian Björk sopade hem Nordiska Mästerskapet uppe i Riksgränsen. På andra plats kom Henrik Windstedt. Kul för han med variation! I vanliga fall brukar han ju vinna.

Stina Jakobsson sopade rent i damklassen. Vill du gratta Stina eller kanske lägga in en stöt så kan du besöka Riche i sommar där Stina ska vingla runt som servitris.

Niklas Eriksson och Philip Harlaut är senaste tillskotten på Salomons nationella team och blir då teammates med Niklas Karlsson, Simon Ericsson, Sebastian Carlsson, Linus Thornberg och Johan Hagberg.

Niklas har haft en raketsäsong som han avslutade med att presentera sig för omvärlden på JOI. Där var han segertippad (!) med sin fakie dub flatspin. Men seger blev det inte där och då. Senare packade dock Niklas väskan med Mammoth som slutdestination. Där körde han hem världsfinalen av Jib Academy framför näsan på de andra snorvalparna.

Tydligen har Jon Olsson köpt något nytt vrålåk. Vet inte vad och kan knappt bokstavera till bilintresse. Men den är säkert fet.

Johan Jonsson är uppsignad på tre år med North Face.

Johan uppger att han sket ner sig innan mötet och firade med en åtta timmars minneslucka. Hans italienska teamcaptain ställde sig tvekande till den svenska alkoholkulturen efter NM-banketten i Riksgränsen. Sommaren ska Johan tillbringa hemma i Malung med ett fiskespö i näven.

Sveriges nya Basshunter Oscar Harlaut (http://www. youtube.com/watch?v=tzYqNrgOSp0) tar i dagarna studenten från Vinterakrobatikgymnasiet i Järpen.

Big Air SM gick av stapeln i Åre under Freeridehelgen.

Vädret var top notch, snön slaskig på gränsen till rinnande och burgarna på grillen välsmakande. Ett drygt

SkateOut fyller 30 i år och det har man firat på sedvanligt vis med dj’s, skate, bbq och solsken utanför huvudkvarteret.

80-tal förväntansfulla hade letat sig till västra Jämtland för att bli krönta till Sveriges nya big jump-kung eller drottning. Eventet lyftes upp till världsklass främst tack vare de oerhört professionella speakers på plats. Lådan hölls i dagarna två och vinnarna blev Tobias Sedlacek i ungdomsklassen och Maximilliam Smith i juniorklassen.

Henrik Hedvall rippade i våras så hårt att han rippade av korsbandet efter en patenterad ”dödssjua”.

Secondhandsgänget var i våras i Åre och filmade. Alla utom Emil Forss som innan hade retat upp puckelpistlandslaget på hans och Sebastian Perssons blog. Men han kom inte och slapp bli toadoppad av arga puckelåkare.

Från och med den första juni 2009 blev tydligen helvetestecknet inne igen.

Kaj Zachrisson ska gifta sig i slutet av juni i Chamonix.

Pompa och ståt.

SKATEBOARD SkateOut, som har den svenska distributionen av bland annat DC, Element, Nikita, Almost, Blind och Enjoi, firar 2009 30 år i branschen. 1979 drog Klas Jonsson med hjälp av farsgubben igång SkateOut som till en början var en skateboardbutik. Redaktionen lyfter på hatten och gratulerar lång och trogen tjänst.

Allmänheten har fått säga sitt och omröstningen är sedan en tid avslutad. Namnet på nya skateparken i Umeå kommer gå under namnet Sparken. Bakom namnet står Oscar Gorajewski, som flyttat till Umeå från Göteborg.

Lagom till sommaren prånglar Semester ut nya skates.

Martin Ottosson aka Mr Defekt har fnulat ihop tre av de fyra nya modeller och den sista står Nils Svensson för.

Brädorna finns i tre storlekar, mellan åtta till åtta komma tre tum.

Anton Aggeklint, Bemo Lundgren och Björn Tjernberg är i skrivande stund på ett flyg på väg till New York.

Där ska de spendera 16 dagar med In4mation Brand och deras åkare John Igei, Spencer Fujimoto, Josh Sierra, Jamie Reyes, Bernardo Bernard och James Frankhouse.

Ett reportage kommer i nästa nummer av Transition.

(Dekline), Jason Maggio (Official), Keith Kanagusuku (In4mation), Danny Reyes (The Lovewright Co.), DJ Profile (Alphanumeric), Ray Mate (Mighty Healthy) med flera.

Element Skateboards håller på att producera en dokumentär om märkets historia.

Martin Pennlowe har opererat axeln, men är nu på gång tillbaka på brädan med stromsteg.

Bellows chefsideolog Martin Karlsson har varit med och designat nya parken i Södertälje som börjar byggas snart.

John Magnusson har också varit med på ett hörn med sin outtömliga kunskap om transitions.

Love Eneroth jobbade ihop en hela 14 sidor tjock intervju i nummer 65 av den europeiska skateboardblaskan Kingpin. Värt att kolla in om du inte redan gjort det.

Force Skateboard Trucks har knutit till sig Jamil Danielsson och Anton Myhrvold. Anton kör för övrigt numera för Diamond Supply Co’s Sverigeteam.

Erik Pettersson har precis fotat klart sin intervju till samma tidning som väntas komma i något utav sommarnumren.

Madison Skateboards har haft release på sin första brädserie. Anton Aggeklint, Oskar Wennberg, Henrik ”Bling” Svan och Simon ”Slomo” Andersson reppar med egna plankor och dessa hittar du hos välsorterade skateboardbutiker eller på www.madisonskateboards.com.

Josef Scott Jatta är numera officiell på Sweetteamet och hans egna Dr. Alban-inspirerade bräda kommer ut i butikerna inom kort. Josef och resten av teamet går från klarhet till klarhet vad gäller filmandet för Sweets nya rulle Sweet n Sour. Premiären är satt till början av nästa år och all fokus ligger nu på att få till en grym rulle.

Eddie Lindkvist och Henrik Saldert kommer i sommar att rulla med truckar från Ace Truck Mfg. Eddie har även lyckats planera in ett bröllop och gifter sig på Gotland i sommar. Efter bröllopet kommer han husera i Lund.

Sweet har även värvat in en ny gubbe på teamet tillika den förste utomsvensken. Jonas Skröder aka Golden Boy från Odense i Danmark kör sedan ett tag tillbaka på Sweetbrädor och han gör det sjukt bra.

Det är eventuellt en grym tävling på gång i Actionpark i Göteborg. Eventet kommer hållas samtidigt som musikfestivalen Way Out West. Med andra ord 14-15 augusti.

Vi återkommer så fort vi vet mer.

Koffe Hallgren och Josef Scott Jatta kommer att försvara Sveriges färger under Copenhagen Pro i slutet av juni. Återstår att se om gubbarna kan spöa Koston och de andra.

Ola Löwbeer rehabbar sitt knä genom att hänga ut så mycket han bara kan i Humlegården.

Baconteamet var så nöjda efter förra årets Sverigeresa att man bestämt sig för att återvända. I augusti kommer man att sluta upp med Nord- och Coyoteteamen för ännu en resa genom vårt avlånga land och skata den hårdaste av den hårdaste betongen.

Swedun Distribution är numera distributör för Blueprint Skateboards i Sverige. Dessutom har Swedun.com utökats med ett blogazine där du bla. kan läsa matnyttigheter från Greg Carroll (Diamond, Force, Empire), Al Freshko (Knoxx), Mega (Black Scale), August Benzien

SURF Regerande svenska mästaren i surfing Pontus ”Porra” Grafström har precis kommit tillbaks till Sverige efter 8 månader på Australiens västkust. Porra har hållt sig under radaren senaste tiden och väldigt få bilder har dokumenterat resan. Ryktena säger dock att Porra har spenderat mycket tid under läppen i Margaret River.

Xtravel satsar på voluntärsurfresor i Ecuador i ett samarbete med Sandshoe.org. Där kan du inte bara njuta

TRANSITION #3 -09 | 21

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | Skateboard Viktor Skogqvist Surf Erik Lundberg | BMX Jesper Stern | Musik Fredrik Gunnarsson

Adrian Malmberg

Martin Dannetun

Morrisey

Rancid

av grymma vågor utan även hjälpa de lokala kidsen i skolan. Under sommaren öppnar även Xtravel kontor i Oslo.

Team Tumult arrangerar sitt årliga steet-jam den 13 juni.

Denna gång med det fint klingande namnet Bike Bomb Bromma. All info finns på tumultbmx.com.

MUSIK

Swedish Surfing Accosiation (SSA) är på jakt efter en ny landslagsansvarig och teamcaptain efter att Binge Eliasson lämnat uppdraget. Svenska surflandslaget är ännu inte helt spikat inför EM i september på den brittiska ön Jersey.

På skadefronten har vi en fingerfraktur hos Joakim Olsson som kör för Childstore och Etnies. Tyvärr kunde han inte hålla sig från cykeln, så läketiden har fördröjts en aning.

Det har länge varit tyst från Nocturnal Rites. Bandet letar fortfarande en ny gitarrist som kan ersätta Nils Norberg.

De jobbar i alla fall med material till en ny skiva och en turné i Latinamerika är planerad till september.

Martin Dannetun har efter en skenben/fotfraktur haft oturen att få en inflammation och ett uppsvällt ben likt elefantsjukan. Han är på bättringsvägen och kommer i bästa fall cykla i augusti.

Jay-Z har brutit upp med Def Jam och spinner nu vidare med Live Nation. Förra året skrev Live Nation kontrakt med Jigga värt 150 miljoner dollar! Som det ser ut nu så kommer hans kommande Blueprint 3 bli den första releasen hos det nya bolaget. Bakom rattarna för Blueprint 3 hittar vi ingen mindre än Kanye West...

Freddie Meadows är i full gång med WQS-touren efter en inspirerande vinter i Costa Rica. I våras avancerade Freddie från första ronden i O’Neill Coldwater Classics, men missade chansen för vidare avancemang när han lyckades komma försent till sitt andra heat. Efter tävlingen så bar det av till Indonesien en kort sväng för att finslipa formen inför framtida tävlingar.

Niklas Malmqvist som tidigare arbetat med Nord surfbrädor har precis öppnat upp en surf/lifestyle/ café-butik vid namn 6/5/4 på Södermalm i Stockholm. En unik inredning med bra utbud på surfutrustning i kombination med en grymt god kaffe latte gör denna butik till en stämningshöjare för Stockholms surfare.

Adrian Malmberg kan skymtas i filmen Banned In Orlando 3 efter USA-besöket. Filmen innehåller en hel del tveksamheter i sann punkmanér tillsammans med sinnesjuk åkning från bland annat Colt Fake. Kolla YouTube...

På tal om Adrian Malmberg så körde han ett gap modell stort i Uppsala med inga mindre än Henrik Schyffert, Johan Glans och Peter Wahlbäck som publik. ”Jag måste lyfta på hatten” var Henrik Schyfferts kommentar.

Surfrider Foundation är en världsorganisation med över 50000 medlemmar och fokuserar på miljöfrågor kring havet så som till exempel förbättra vattenkvalitén och minska föroreningar. Surfrider Foundation har nu kommit till Sverige för att värna om vår natur och hålla våra kuster rena. www.surfrider.se har organiserat flertal strandstädningar på landets surfstränder under våren 2009.

Klas Löwbeer & Källeman åkte dit i USA för öldrickning i en park. Det enda som återstod var att fly ut ur Texas.

Just across the state border så att säga. De är hemma nu och allt är som det ska. Tantolunden nästa...

För andra sommaren i rad tar Surfakademin tillsammans med Algapan och designern Tim Kinali fram fler sköna fairtrade bamboo tees där all vinst oavkortat går till Surfrider Foundation Sverige.

Rykten går att en viss cykelbutik kommer med egen tv-serie. På lösa boliner produceras den i hela två städer samtidigt och kommer eventuellt innehålla ett öststatsreportage.

BMX Andreas Lindqvist, som förutom går vidare i tv-programmet Talang och charmar Charlotte Perelli, har börjat förse Stockholm med cyklar och delar. Futurepromotion.se är adressen om du behöver nåt.

22 | TRANSITION #3 -09

Childstores egen fanhållare Johan Fahlneas har gått och gift sig. Det var ett vackert bröllop i Göteborgs skärgård.

Emil Eriksson droppade en bomb till web-edit nu i våras.

Sjukt clean åkning och orginell still med tireslides och crank-flips fick han många hyllningar. Finns att skådas på Rite.se.

Skogås Bike Park kommer antagligen få lite nya plyfaböjar om man ska tro traditionen. Mycket hemlighetsmakeri i vanlig ordning. Skogås Jamet hålls dock i slutet av augusti som varje år.

...men oroa er inte. Trots Kanyes senaste lilla utflykt så blir albumet helt befriat från Auto-Tuner. Tacka gudarna!

Efter en veckas sömnlöshet så slocknade Pete Yorn och då kom en färdigformad idé till honom i en dröm.

Redan 2006 kontaktade han Scarlett Johanson om idén att göra ett duettalbum inspirerat av Serge Gainsbourgs inspelningar med Brigitte Bardot från 60-talet. I början av september släpps resultatet i form av skivan Break Up. I oktober släpper Morrissey ett nytt album som han valt att kalla Swords. Skivan kommer att bestå av b-sidor plockade från de tre senaste albumen.

För första gången någonsin släpps The Beatles musik i tv-spelssammanhang. Och då kan ni kanske räkna ut att hela spelet kommer att handla om de fyra popikonerna.

Det är The Beatles: Rock Band som släpps i september.

Spelet kommer att bestå av 45 låtar som kommer att följa bandets karriär.

Bonjour Recordings firar sommaren med att presentera fyra nya lovande band på labeln. De nya akterna är Hanna Lovisa, Love & Happiness, Djuret och One. Det de har gemensamt med varandra är att de alla har Göteborg som hemvist och att de alla släpper debutsinglar under sommaren. Håll ögonen öppna.

Punkrävarna i Rancid har precis släppt sitt nya album Let The Dominoes Fall. Det var sex år sedan sist och det syns på den digra låtlistan. Hela 19 spår har man klämt in!

ANDREW REYNOLDS & THE NOMADIC nixonnow.com

TWO FISTS OF SOLID ROCK, WITH BRAINS THAT COULD EXPLAIN

RECENSIONER

MUSIK

Recensenter Fredrik Gunnarsson [FG] & Tobias Andersson [TA].

Grizzly Bear Veckatimest Warp / Border

The Aggrolites IV

Hellcat Records / Bonnier Amigo

The legends Over And Over Labrador / Border

Så kommer då den där skivan som det har orerats och bloggats om hela våren. Den där skivan som förutspås att bli årets platta 2009. Grizzly Bears nya alster Veckatimest är det som ska rädda världen i år.

Förra året var det Glasvegas som var the shit! Ja, för att inte glömma Vampire Weekend då. Hur det går till när band hypas upp så ofantligt på det här sättet. Det vågar jag inte ens sia om med risk för att fastna i eventuella konspirationsteorier. Åh andra sidan brukar oftast de band som tokhypas på det här sättet leverera så det finns absolut ingenting att klaga på.

Lever Grizzly Bears nya skiva upp till förväntningarna då? Ja, jag vill nog påstå det. Gillar du band som Radiohead, Midlake och eller varför inte Crosby, Stills & Nash? Då kan du sluta läsa här och gå och köpa skivan på studs. Veckatimest består av helt fantastiska arrangemang.

Grabbarna från Brooklyn skapar en klockren platta med indierock som grund. Släng på en del riktigt grymma stråkarrangemang och ruskigt bra körsång. Det hela är väldigt drömlikt och otroligt vackert. De räddar kanske inte året. Men sommaren tillhör Grizzly Bear. [FG]

Jag erkänner villigt att ska aldrig riktigt varit min bag.

Visst går någon låt bra här och där, men i längden är musiken inget för mig. För tre år sedan kom däremot en skaskiva som jag kunde ta åt mig. Det som jag i vanliga fall tycker känns lite tråkigt och löjligt med musikstilen hade skalats bort och ersatts med ett mer soulfyllt och rockigt sound. Det var The Aggrolites självbetitlade andra album som landade i skivaffären.

The Aggrolites spelar i grund och botten ska/rocksteady, men fick till ett gung som åtminstone föll mig på läppen.

Ett plus var de instrumentala låtarna som gav en känslan av att befinna sig i en lätt bisarr bingohall. Tänk Gert Fylkings bingohall i tv-serien Rapport Till Himlen så får du ett hum.

Nu släpper Los Angelesbandet sin nya och fjärde skiva som de rätt och slätt väljer att kalla för IV. Dessvärre måste jag påstå att nya skivan inte alls lever upp till mina förväntningar. På tok för många låtar som dessutom är för snarlika och en lite för tillplattad produktion är några minus. De lite rootsigare låtarna är det bästa med plattan. Äh, skaffa någon av de äldre plattorna istället! [FG]

Det första som slår mig när jag lyssna på enmansbandet The Legends nya Over And Over är att det är ett jävla oliv. I pressmeddelandet som kom med skivan står det att Robert Jonson på P4 hävdar att albumet är det mest ospelbara de någonsin fått skickat till sig. På vissa spår har Johan Angergård (enda medlemmen i bandet) lagt på oljud för att lyssnarna verkligen ska få kämpa lite för att höra de fantastiska poplåtarna som lurar där under.

Ett galet tilltag kan tyckas, men faktum är att ju mer man lyssnar på skivan desto lättare har man att ignorera vissa missljud.

Over And Over är enligt mig en av de bättre svenska popskivor som kommit hittills i år. Det är en väldigt drömsk, vacker och känslofylld skiva där låtarna verkligen pendlar mellan hopp och drypande ångest. The Legends som faktiskt startade som ett band med åtta till tio medlemmar har alltid haft som intention att förvirra och reta upp sin omvärld. Men gå inte på det där. Har du inga problem med oljud här och där så kan du skaffa nya The Legends utan att skämmas. Den förtjänar verkligen en plats i de svenska folkhemmen. [FG]

FÖR FANS AV Radiohead, Midlake & Animal Collective.

FÖR FANS AV The Slackers, The Skatalites & en drös gamla soullegender.

FÖR FANS AV Radio Dept., Wan Light och ihållande oljud.

Earth Crisis To The Death Century Media / EMI

Andreas Tilliander Show Adrian Recordings / Border

Green Day 21st Century Breakdown

Reprise Records / Warner Music

Jag blev minst sagt skeptisk när en god vän rekommenderade nya Earth Crisis för mig. För det första var jag ganska övertygad om att bandet inte existerade längre.

För det andra slutade de vara bra efter Gomorrah’s Season Ends. Ingen av skivorna efter den har gjort något särskilt bestående intryck. I alla fall inte på mig.

Hade det dock inte varit för den här vännen, vi kan kalla honom Johan, skulle jag levt vidare i tron att ovan nämnda funderingar var sanning. Med mästerverket To The Death står jag tillrättavisad med råge och lite därtill.

Jag får exakt samma känsla som på mitten av nittiotalet när den här genren fullständigt förändrade mitt liv för all framtid.

Att texterna då som nu har fokus på renlevnad och allt vad det innebär är mindre väsentligt och går att överse.

Inte för att den livsstilen är något dåligt i sig, men det är inte min kopp med te helt enkelt. Folköl och kött eller inte, är du sugen på riktigt hård hardcore med mycket bjöbb, oktavslingor och dubbelkagge måste den här plattan vara något för dig. Även om du kanske inte trodde det för några månader sedan. [TA]

Antingen får du sätta på dig hörlurarna eller dansskorna.

Eller varför inte kombinera? Andreas Tilliander är tillbaks med ett nytt album, Show. Det är hela fem år sedan förra skivan World Industries släpptes med idel beröm som resultat. Andreas har däremot inte gått och drönat. Han har varit med och gjort Familjen till vad det är, sänt radio, släppt tolvor under samarbeten och diverse alias samt sysslat med diverse mastringsarbeten.

Med risk för att förvilla mig i diverse subgenres så kallar jag Tillianders musik för dansmusik. Och dansant är det vill jag lova. Det blippar och bloppar, knorras och skruvas. Något som jag i egenskap av lekman på det här området tycker är väldigt trevligt. Att det sedan även är sång på en del låtar är uppfriskande då monotonitet är ett signum för dansmusik av det här slaget. Sånginsatser görs av New Moscow samt Jocke Berg och Martin Sköld från Kent. Även Heric De La Cour och Familjen gör ett gästspel på låten Medicine. Och Johan T Karlsson från Familjen låter lika övertygande på engelska som på skånska. Jag är ingen clubkid, men när jag lyssnar på Show blir jag riktigt peppad att ta en svängom. [FG]

Jag tror det var The Hives som sa något i stil med ”Vi gillar inte artister, bara vissa av deras låtar”. Jag känner igen mig i det där. Många band som jag säger mig gilla har i många fall egentligen bara 2-3 låtar per skiva som jag lyssnar på. Inte har det blivit bättre på senare tid med shufflefunktioner och digital lagring istället för byte av skiva i stereon.

Det finns dock band som är precis tvärtom. Som till exempel Green Day. Gillar du 2-3 spår på en Green Day-skiva är risken ganska överhängande att du gillar resten också.

Med nya skivan 21st Century Breakdown kan tyvärr vändpunkten ha kommit. Skivan är väldigt spretig och vissa riff trodde jag inte var möjliga att skriva med rötter i punkrock (tro det eller ej, Green Day började faktiskt som ett punkband). Å andra sidan är det som är bra precis så bra som GD alltid varit.

Jag har en känsla av att den här skivan kan växa på mig, bara jag ger den tillräckligt med tid. Jag hoppas verkligen att det blir så. Det skulle vara synd att säga upp en bekantskap som varit så trevlig de senaste 15 åren.

[TA]

FÖR FANS AV Hatebreed, Terror, Turmoil & Most Precious Blood.

FÖR FANS AV Mokira, Familjen & dansanta dansgolv.

FÖR FANS AV Punk med en twist av Arenarock, ooooaaa-körer & träffsäkra melodier.

24 | TRANSITION #3 -09

PHOENIX WOLFGANG AMADEUS PHOENIX SKIVBOLAG / DIST

FÖR FANS AV The Whitest boy Alive, Tahiti 80, Cut Copy & Sebastién Tellier.

Method Man & Redman Blackout 2 Def Jam / Universal

1999 gick fyra kompisar från Paris förorter ihop och startade det som idag går under namnet Phoenix. Ett eget skivbolag drogs igång och man hann släppa en tvålåtarssingel innan man fick kontakt med Source Records där landsmännen Air huserade sedan en tid tillbaka. Singeln var spretig och det lutade mer åt punkhållet än den elektroniska ljudbild vi gjort oss bekanta med idag. Att bandet tidigt influerades av bolagskollegan Air märktes redan år 2000 när första skivan, United, släpptes. Inte blev det mindre tydligt med gästspel från bland andra Thomas Bangalter som vi känner från dj-duon Daft Punk.

Att skivan blev en succé märktes bland annat av att Sofia Coppola använde singeln Too Young i Lost In Translation, som blev minst sagt hyllad i indiekretsar. Själv har jag fortfarande inte sett filmen, men det kanske vore på sin plats nu, ungefär 10 år sedan den haft premiär..?

Efter debuten dröjde det fyra år innan uppföljaren Alphabetical kom och det var här undertecknad upptäckte fransmännen. Jag kan inte sätta fingret på exakt vart jag befann mig eller vad jag gjorde, men jag kommer ihåg att det fastnade direkt. För mig var det något nytt. En slags radiopop som inte var jobbig att lyssna på. Något som fortfarande är en konst i sig att spotta ur sig, det kan jag lova.

2006 släpptes It’s Never Been Like That och utvecklingskurvan fortsatte peka rakt uppåt. Originalversionen av Long Distance Call tillsammans med Sebastién Telliers remix ligger högt upp i mest spelade-listan i iTunes och kommer så göra en bra tid framöver. Om inte spåren från nya skivan, Wolfgang Amadeus Phoenix, hoppar upp och petar ner de i listan vill säga. Risken finns.

ISIS Wavering Radiant Ipecac / Sound Pollution

Kurvan som illustrerar Phoenix utveckling som jag nämnde innan kan mycket väl ha nått sin peak vid det här laget. Redan när singeln 1901 letade sig ut på bandets officiella hemsida kunde man ana stordåd. Otroligt träffsäkra melodier mötte en fantastisk låtuppbyggnad och en produktion som känns mer 2010 än 2009. Steget före så att säga. Att man även lade ut låten i molekyler för talangfulla mixare att leka loss med bevittnar inte bara om deras öppenhet för kreativitet, men också att de följer den digitala utvecklingen på allra bästa sätt. Erkännas bör att jag ännu inte kollat upp en enda av dessa remixar som letat sig ut på nätet än, men det kommer när jag tröttnat på albumet. Vilket i och för sig kan ta ett tag.

För den här skivan har guldkorn vill jag lova. Ta bara Love Like A Sunset till exempel, som är så bra att de fått dela upp den i två spår.

Eller varför inte den otroligt dansanta Lasso som kommer sätta fart på en hel del dansgolv i sommar. Om inte i originalversion så definitivt om någon tar fast på strukturen och discoanpassar den. Given på alla inplanerade och spontana grillfester.

Man visar även prov på att de lugna delarna fortfarande kan presenteras med bravur. Låten Rome är ett bra exempel på det. Behöver jag säga att låtuppbyggnaden även här är smått fantastisk?

Kort och gott, Phoenix levererar precis det man önskar av dem och lite därtill. Wolfgang Amadeus Phoenix är den perfekta utvecklingen. Nu hoppas jag bara att jag får chansen att se det live i sommar. Jag har inte sett det innan och jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att göra det än nu. [TA]

Iron & Wine Around The wall Sub Pop / Border

Ja, jag säger då det. Efter tio år kommer uppföljaren till Meth och Reds Blackout. Och ska jag vara ärlig så tycker jag att det är ett under att det inte tagit tjugo år.

Jag blev peppad när jag hörde att det var ett nytt album på gång med dessa brorsor från olika morsor så jag har hållit ögonen öppna på nätet. För några veckor sedan så släppte de ett antal kortfilmer från studion och jag förstår verkligen inte hur de får någonting gjort överhuvudtaget!

Det är givetvis ingen nyhet att grabbarna är förtjusta i rökat, men jag hade nog glömt hur jävla väck de två är när de kommer ihop sig. På Blackout 2 har man tagit hjälp av i stort sett varje gammal stjärnproducent i branschen.

Trots det så imponerar inte produktionerna nämnvärt. Det är klart, en och annan dänga går att hitta, men att kalla produktionen helgjuten vore att ljuga. Så var ju i och för sig fallet med deras första skiva också och det hindrade inte folk från att fullkomligt älska den.

Meth och Red däremot är lika stabila som vanligt när det kommer till att leverera rökanthems och andra små lekfulla lustigheter. Fans kommer inte att bli besvikna. En möjlig axelryckning för resten! [FG]

Neurosis är världens bästa band. Lägg märke till punkten. Inget annat band kommer någonsin att befinna sig i närheten av Oaklands okrönta doomkungar. Däremot finns det en fantastisk skara som delar på andraplatsen.

Det finns tillfällen då man av misstag kan hävda att något av banden på den delade andraplatsen är världens bästa band, men det stämmer så klart aldrig. Världens näst bästa band kanske, men aldrig bästa.

Ett av de banden som ligger på den där, ändå hedrande, andraplatsen är Isis. Ända sedan första riffet i Celestial (The Tower) från skivan med nästan samma namn har jag varit fast. Vill minnas att vi lyssnade på den skivan dag som natt samtidigt som vi försökte göra något liknande i replokalen mellan varven. Inspiration kallas det i vardagsmun.

Allt som producerats från Isis efter Celestial har varit av samma höga klass och nya skivan är inget undantag.

Precis som samtliga tidigare skivor räcker det med första spåret, i det här fallet Hall of the Dead, för att man ska vara fast. Vägen till sista spåret kantas sedan av gedigna guldkorn, alla perfekt designade för helheten. [TA]

Då släpper Sam Beam även känd som Iron & Wine en ny platta där han samlat b-sidor, rariteter, utsorterade låtar och sånger han har haft med på diverse soundtracks. Det brukar kunna gå lite hur som helst med b-sidesamlingar.

Sällan blir det så bra som man kanske hade hoppats på.

Jag menar, det finns ju en anledning till att man valt bort dessa låtar från första början.

Iron & Wine lyckas ändå förvånansvärt bra. Around The Well är en dubbelskiva där första cd:n består av tidiga, lugna och försynta låtar inspelade på sängkammaren.

Bland annat finns här en fantastisk och intim cover på Postal Services Such Great Heights. Många av er känner säkert igen låten från soundtracket till Garden State.

Cd två visar upp förvandlingen till ett mer uppstyrt indiefolk-projekt. Det märks inte minst i produktionerna och arrangemangen som är otroligt snygga. Personligen tycker jag att andra skivan är den bättre av de två då första bjuder på akustisk sängkammarmusik för hela slanten. Oavsett så borde ni skaffa Around The Well, då den funkar lika bra som en introduktion för nya lyssnare som ett komplement för gamla fans. [FG]

FÖR FANS AV Wu-Tang Clan, Def Squad, grabbiga tilltag och putslustigheter.

FÖR FANS AV Neurosis, Cult of Luna, Pelican, Red Sparowes & Old Man Gloom.

FÖR FANS AV Lou Barlow, Sufjan Stevens och Bon Iver.

TRANSITION #3 -09 | 25

Tee DC Terminal

SETUP

Daniel Grรถnwall Foto Anders Neuman

Jeans DC Straight Stretch Rinse

Skateboard VA Skateboards Daniel Grรถnwall Pro 7.8125 Truckar Thunder Hollow Lights Hi 147 Hjul Loco Daniel Grรถnwall Pro 52

26 | TRANSITION #3 -09

Skor DC Journal

Skruvar Thunder 1 inch

Kullager Bones Swiss Labyrinth

Favorit

Mattias Nyberg TEXT Tobias Barle Foto Jonas Mossberg

Ulricehamn

Natt. Sval klar sjö. Mörkt vatten mitt i natten och man är lite rädd att nåt ska komma och bita en i magen. Runt omkring en vänner, en trollslända som försöker göra det mesta av sitt besynnerligt korta liv och en måne som inte vill gå ner. Vågorna kluckar tyst mot bryggkanten och sommaren tar aldrig slut. Och när den gör det i alla fall, då har man dragit därifrån.

Om livet alltid var som det är när man kommer hem till sin lilla stad om sommaren då fanns det inget vemod, ingen stress i världen. Alla bara finns till och lever som katter - helt behovsstyrda. Nu vore det gött med en smörgås. Jag tar mig en smörgås. Gott. Nu blev jag sömnig. Kanske skulle sova lite. Det är nog bäst. Efter sömn kommer bad. Svalt och skönt. Oj, en cykel. Undrar vart den ska ta mig? Inte nån särskild stans. Men iväg.

Planer är inte nåt jag sysslar med.

De allra flesta har en plats där livet är lätt, där allt stämmer och man inte behöver oroa sig för framtiden.

Tiden står nästan helt stilla här, inga obehagliga förändringar står och stampar utanför dörren. Här kan man vila upp sig inför steget ut i världen och få distans till alla små bekymmer. Man kan alltid återvända och hälsa på den man en gång var.

För snowboardåkaren Mattias Nyberg är den här platsen Ulricehamn - Sveriges trikåcentrum, där Kärringarallyt föddes - mer om det senare. Ulricehamn som hette

28 | TRANSITION #3 -09

Bogesund tills drottning Ulrika Eleonora ville ha en egen pro model och döpte om staden efter sig själv. Här slogs danskar och svear så det stod härliga till på sjön Åsundens is. Sten Sture den yngre blev skjuten på badplatsen som nu heter Skottek - just för att påminna om att här har det minsann hänt grejer.

Mattias har bott här i nästan hela sitt liv. Enda avstickaren är de senaste åren då han gått snowboardgymnasiet i Malung och vidareutvecklat sin talang nåt djävulskt, kika bara på Nitro-filmen Super Eleven eller Factor Films Up In The Sky. I alla hemstäder blir det uppenbart att tiden rör sig olika snabbt på olika platser i världen, ryckvis och ibland inte alls. Det är det som är så fint med dessa små städer.

Det som förändras är du, inte staden. Att komma hem blir som en måttstock på hur du förändrats.

Ulricehamn Skicenter anses vara Västra Götalands näst bästa backe efter Isaberg som väl inte en käft hört talas om, men som tydligen är väldigt populär bland skåningar och danskar.

Ulricehamns längsta nerfart är 600 meter lång - det är inget att snyta sig åt - om man vet hur man ska förvalta metrarna. Back in the days i Ulricehamns snowboardland, lärde Mattias Nyberg och hans kompisar Kevin Bäckström och Jakob Hedman de yngre kidsen hur man körde stort i hoppen.

De körde hårda träningar som de höll i själva, man gjorde det mesta av det man hade. Några äldre talanger hjälpte till och pushade. Nu har Mattias precis gått ut snowboardgymnasiet i Malung vilket bevisar återigen att de stora talangerna inte alltid kommer från de stora bergen. Åkarna som kommer från mindre, lite flackare områden, måste lära sig på egen hand och hitta utmaningar själva.

Det gör dem mer kreativa i sin åkning och det finns inga backar som inte är värda att åka för dem. Alla kan ha kul i en stor backe, men det krävs talang och inspiration för att göra nåt nytt och stort med mindre och på många sätt sämre förhållanden. I det lilla kan man ofta hitta det geniala om man letar på rätt sätt.

Om Ulricehamn skulle skriva sin egen kontaktannons tror Mattias Nyberg att den skulle se ut så här: Mysig, sommargrön och go småstad söker båtintresserade, levnadsglada människor för lugna promenader i skogen, sjöliv och vilda utekvällar.

Svar till: Kärringarallyt 4ever.

Just ja, jag skulle ju förklara vad det där med Kärringarallyt var för nåt. Det var i mitten av 1970-talet som textilfabrikerna höll kvällsöppet torsdagkvällar och sålde andrasorteringens kläder för en spottstyver till ha-galna modemedvetna damer. Så nu vet du det.

Noll책tta Dist.

08-679 55 00

1. DC Cheese 349 kr 2. Fienden Lady Puta 200 kr 3. Volcom Yhe Return 799 kr 4. Nixon Sunny Side Up 399 kr

Saker & Ting

I Fokus

5. Enjoi Manorexic Spectrum 799 kr 6. Nikita Jumpy 649 kr 7. Nike Aqua 300 kr 8. Rip Curl Pismo Beach 299 kr

2

1 3

6

4

5

30 | TRANSITION #3 -09

9. Electric Hoodlum (vit) 1099 kr, Electric Detroit (svart) 1099 kr, Von Zipper Rockford 849 kr, Nixon 5130 Chrono 6199 kr

10. Fienden Par I Brott 399 kr 11. Rip Curl Fukouka 899 kr 12. Volcom Good Children 349 kr 13. Billabong Occy Resurrection 999 kr

8

9

10 7

11

Tack till Brandts Ramar.

12

13

TRANSITION #3 -09 | 31

Gratis är Gott

Tävla och Vinn Delta i tävlingarna på Transition.se

Hörlurar från Nixon Hörlurar är något som bör finnas på varje huvud om man älskar musik. Nixon älskar både musik och dig och ger dig chansen att vinna nya lurar. Vi har fått två par Nomadic (stora) och tre par Wire (små) som vi tävlar ut. För att vinna ett par svarar du på vilken känd rappare som ligger på Nixons team och motiverar varför just du ska vinna.

T-Shirt från Fienden

Solglasögon från Electric

Boardshorts från Rip Curl

Upprorsmakarna på det svenska märket Fienden är emot allt, med dig. Det vill de bevisa ännu ytterligare och ger dig chansen att vinna två t-shirts att glida runt i. Svara bara på vilket kändispar som pryder deras t-shirt Par I Brott och motivera varför du ska vinna.

UV-strålar rakt in i ögonen är inget att rekommendera.

Electric råder bot på denna sommarplåga genom att tävla ut tre par Detroitbrillor. Svara bara på vilken svensk sångerska som fick en jättehit med låten Electric i mitten av 90-talet och motivera varför du ska vinna.

Sommartider är surftider och det är något som Rip Curl verkligen har koll på. De har varit även varit vänliga nog att låta oss tävla ut fyra par Pride boardshorts. Om du vet vilket land Rip Curl grundades i och motiverar bra så kan du vinna ett par.

32 | TRANSITION #3 -09

Mika Edin läser Transition och rullar med Spitfirehjul.

Gör det du också!

För 449 kr får du sex nummer av tidningen och ett set hjul från Spitfire.

För att beställa, skicka ett sms till 72500 med “transition spitfire + ditt namn och dina adressuppgifter”. Sms:et är gratis att skicka. En räkning på 449 kr kommer med första numret. Hjulen skickas när räkningen är betald. Enklare blir det inte!

34 | TRANSITION #3 -09

Foto Nils Svensson

TEXT Jesper Karlsson FOTO Nils Svensson, Jonas Mossberg, Vilhelm Stokstad, Anders Neuman & Martin Ottosson

För tillfället ploppar nya betongparker upp överallt i vårt avlånga land. Varje liten stad ska föräras med en alldeles egen oas för alla med skateboard under fötterna. Varför händer det först nu? Jesper Karlsson, som vi bekantade oss med i förra numret, har funderat mycket över det och tagit en närmare koll på några av Sveriges nygjutna parker.

TRANSITION #3 -09 | 35

VEM ÄR BETONG? Min kompis Grenen kunde aldrig sluta att tatuera sig.

Det brukar bli så, säger dom. Han började för jättemånga år sedan, inledningsvis med sin flickvän Annes namn på vaden. Med djupsvart bläck och i prydlig skrivstil.

Skrivstilen fick emellertid den dubbla uppsättningen av bokstaven N att liksom se ut som något annat. I två månader strövade han omkring med Arne skrivet på vaden, innan han fixade till det. Jag tillhör den kategori av människor som tycker sådant är hysteriskt roligt. Nu har Grenen hela armarna fulla och har förmodligen helt glömt historien om Arne.

Grenen sitter jämte mig på ett stort vitt betongblock i Norrköpings nyöppnade skateboardpark och pratar om olika sätt att grilla Lax på. Det är klyschigt kvällssoligt och det luktar asfalt, avgaser och tussilago. Min kompis Strömma sitter på andra sidan. Eller han satt där förut i alla fall. Nu så guppar hans mössa upp och ner bland gråvita vågor, inbegripen i ett ambitiöst projekt att backsideflippa högst upp i den högsta böjen. Man kan säga att det är ett av hans starka kort. Han har kunnat det i 20 år, och kommer säkert att kunna det i 20 år till. Strömma är praktiskt taget oförstörbar. Han är Terminator IV med vampyrgener. Och han kan backsideflippa högst upp i vilken böj som helst. Han har t.o.m vunnit EM på det.

Inte enbart, men liktväl som ett inblandat trick. Jättehögt upp i en 80-tals graffad och grönaktig quarterpipe med en otroligt åtsittande beanie på huvudet. Inte så att jag var där, jag dansade gissningsvis limbo. Men jag såg det på Edge TV som visade ett reportage från tävlingen.

Edge TV var något av nerven i vår lilla populärkulturella falang under det sena 90 talet. Servad utmärkt sändningstid av ZTV så satte sig Pelle Nilsson en gång i veckan i en uppblåsbar fåtölj och presenterade klipp från höger och vänster. Hemvideotävlingar, Donny Barley Intervjuer, Pöbelfilm och den abstrakta skateboardskolan med Alexander Åkerlund. Det var verkligen, verkligen otroligt bra.

1996 så besökte Edge TV en Skateboardtävling i Falun.

På en streetyta av mörkbrun plywood, belägen på en slät asfalterad basketplan omgärdad av rostiga stängsel, så trängdes Ali Boulala och Ricky Sandström, Tomas Olsson och Lewis Marnell. Lewis hade en väldigt hög mössa på sig och Ali hade den snyggaste skjorta jag någonsin har sett. Tävlingen var arrangerad i syfte att stödja Faluns skateboardåkare, vilka precis fått reda på att deras uppehälle på basketplanen vid Västra Skolan förmodligen snart skulle vara ett minne blott. Kommunen hade tröttnat på nedskräpningen. Tre stycken barn, vilka högst kan vara i 12 års åldern, får chansen att uttala sig om det dystra beskedet. Samtliga har, lite förvånande, ansiktena fulla av klistermärken. Den första, och till synes äldsta av de tre, fattar sig kort. - De ä dåligt. Han backas snabbt upp av sina två vänner, vilka hävdar att - Dom ä dumma i huvvet och - Låt oss ha kvar de fö fan, det ä ju kul å skejta. Man kan vrida och vända på världen i all evighet, men sett till dess ringa ålder så vågar jag påstå att samtligas synpunkter rymmer en viss validitet.

Jag vet inte vad som hände sedan, men jag tror att Faluns kommun lät dem behålla basketplanen.

Idag, mer än 10 år senare, berättar Eskil Österling från F.S.O.S.K (Faluns Skate och Snowboard klubb) att; - Vi har fått budgeterat 4,5 miljoner av kommunen, och när den här tidningen kommer ut är det inte omöjligt att bygglovet finns också. Vad han syftar på är det planerade bygget av en betongpark. I Falun. Och på Västra Skolan.

Ser du mönstret, Agent Mulder? Det gör inte jag. Faktum är att det är det är jättesvårt att se. Falun är långt ifrån ensamma om att ha planer på, eller redan ha en färdig, enorm park i betong. I Linköping, Norrköping, Göteborg

36 | TRANSITION #3 -09

och Malmö så står de redan. På Avestavallen i Avesta och jämte Pingstkyrkan i Alingsås också. Vid Spättsarmossen i Växjö finns långt framskridna planer. Likadant i både Umeå och Falkenberg. Hur hände det här? När hände det? Vad är egentligen en betongpark? Vem är egentligen betong? Och vad i hela friden är en Spättsarmoss?

BRAVEHEART-VINKELN Det har förmodligen inte alls har framgått ännu, men detta är en artikel om Sveriges Betongsparks-under. Från pionjär-iga IT mammor i Linköping till uppochnedvända kors i Sibbarp. Via Allingsås och Avesta. Förbi Bergakungar, Burgårdsparker och Björns alldeles egna trädgård.

Och vidare därifrån. Det kändes som ett förhållandevis överskådligt ämnesval när Transition frågade om jag kunde skriva om det. Det känns det inte som längre. Jag gissade att man kunde dyka ner med huvudet först bland kommundelsnämnder, poolcoping, bygglovsprotokoll och gud vet vad, och enkelt hitta någon slags logisk dramaturgisk följd. Hitta Braveheart-vinkeln. Man-med-häftigt-hår slåss mot galna engelsmän, vinner och alla blir fantastiskt glada. Det är alltid viktigt att försöka hitta Braveheartvinkeln.

När jag först mindes Edge TV´s inslag från tävlingen i Falun så önskade jag innerligt att Eskil Österling skulle visa sig vara den vuxna varianten utav ett av barnen med ansiktena fulla av klistermärken. Jag vågade inte fråga, men jag räknande lite på ålder och insåg att ovanstående föll på sin egen orimlighet. Det kändes rätt jobbigt. Det hade varit en perfekt Braveheart-vinkel. I ett annat ännu äldre TV inslag, fast från SVT, pressas 14 åriga skateboardfantasten Niklas från Stockholm av en ytterst sömning kvinnlig reporter, på varför de inte själva tar tag i myndighetskontakter och skaffar sig någonstans att åka. – De lyssnar inte på oss, svarar Niklas. - (total tystnad), kontrar reportern. Inslaget är från 1978. Det är 31 år sedan. Up In The Smoke hade precis haft premiär och Spanien hade precis slutat vara en militärdiktatur. Omslaget på SUR:s (Statens Ungdoms Råds) årliga rapport pryds av ett kollage signerat konstnären Christer Themptander föreställande en Skateboardåkare med en McDonaldströja och en Coca Cola i handen som vänder backside i en konjunkturkurva. Istället för hans eget ansikte har man klippt in Lou Reeds. Det hela syftar till att illustrera en skrämmande typ av amerikansk skräpkultur, som med ökad kraft lockar svenska ungdomar ur det ideologiskt fostrande föreningslivet. ”Vi har översvämmats av en multinationell, utslätad kommersiell kultur, som utgör ett allvarligt hot mot vår egna kulturella särart” kan man läsa. Lou Reed fattar ingenting.

Foto Nils Svensson Tobias Henriksson vid bygget av Malmös andra betongpark på kort tid – Sibbarp.

Foto Anders Neuman

Tolv år senare (1990) så snor A Tribe Called Quest basgången ur Walk on The Wild Side, Aggrokult (föregångaren till Bryggeriet) sätts samman av Malmös skateboardåkare och Toyohiro Akiyama blir den första japanen i rymden. Det här är INTE Braveheart. Det här Matrix plus syra, och minus de tio sista minuterarna. Och denna utveckling ska jag försöka redogöra för. Can I Kick It? Nej, det kan jag faktiskt inte. Det skulle emellertid vara möjligt att skriva berättelsen om de envisa eldsjälarna och dess utdragna kamp mot den tröga byråkratin. Men den historian har redan varannan svensk dagstidning skrivit.

Den låter sig liksom sammanfattas i en mening. Och jag skrev precis den meningen. Det bekymrar mig lite grann, där jag sitter på en grillfest hemma hos Grenen och äter en Lax. ACTIONPARK Actionpark i Göteborg har en läktare. Eller i alla fall någonting som liknar en läktare. Jag halvligger mot min ryggsäck och tittar ut över ett folkhav fullt av röda hjälmar, snabba solglasögon och fashionabelt vildvuxna skägg. Jag har ont i ena käken och halvnynnar på Journey´s Midnight Train. Cykel-John spelade den på oprovocerat hög volym

Bemo Lundgren - Frontside Noseslide i en av huvudstadens betongkreationer, till vardags kallad Humlan.

Foto Jonas Mossberg

Här skulle man kunna haft en bild på Strömmas klassiska Backsideflip. Den här duger dock minst lika bra. Flemming Pedersen. Backside Tailslide.

TRANSITION #3 -09 | 37

Stenkullen Skatepark i Lerum strax utanför Göteborg.

Bakom bygget av parken står ingen mindre än Magnus Ljungdell från Supercoast Skateparks.

Foto Jonas Mossberg

Magnus Ljungdell Foto Jonas Mossberg

38 | TRANSITION #3 -09

Stephen White Foto Anders Neuman

i sin bil igår, när han skjutsade oss från Grenens grillfest till en klubb. Sedan vaknade jag på en soffa och tog Morning-Swebuss till Göteborgs Centralstation. Därifrån åkte jag spårvagn till Skandinavium, promenerade upp på ett berg och hamnade här. Spårvagnarna i Göteborg är döpta efter kända göteborgare. Min hette Kurt Olsson.

Jag tillhör den kategori av människor som tycker sådant är hysteriskt roligt.

Parken ligger invävd i ett omfattande lövverk på en höjd i Burgårdsparken. Den är otroligt vacker. Ett blygsamt initiativ att få bygga en miniramp i förorten Kålltorp mynnade sex år och 20 miljoner senare ut i 2000 kvm betong. Parken är precis invigd. Göteborgsposten rapporterade att kommunalrådet Anneli Hulthén (s) under invigningsceremonin ”tackades av ungdomarna med en tjusigt bemålad Skateboard.”

Himlen är klarblå och på någon har taggat ”Pirre” inom citationstecken på ryggen av en bank. Jag tänker på det roliga i att omgärda en tag med citationstecken och gör ett uppgivet försök att skaka liv i en jättedöd mobiltelefon.

En väldigt liten flicka vänder frontside väldigt högt upp och en väldigt liten fågel som ser väldigt mätt ut sätter sig jämte mig. Jag tittar slött på en böj och undrar om Strömma skulle kunna backsideflippa den. Det skulle han säkert.

STAPELBÄDDSPARKEN Stapelbäddsparken ligger bara ett stenkast ifrån Svävarterminalen. Förutsatt att man är jävligt bra på att kasta sten.

För några timmar sen stod jag på en becksvart göteborgsk trottoar och åt en Seven Eleven Wok. Jämte mig stod en prylsamlande man med en kundvagn och en uppenbart prostituerad kvinna med två handväskor. Nu promenerar jag i hamnen i Malmö. Jag tog en nattbuss hit. Svenska landsvägar ser förvånansvärt ondskefulla ut om man tittar på dem ur ett bussfönster klockan 04:30.

Stapelbäddsparken gör sig som bäst om man når den från dess västra sida. Jag kommer från det andra hållet, men spelar egentligen inte så stor roll. Det finns ingenting, någonstans, som liknar det här. Stapelbäddsparken skulle bli förolämpad om man sa att den såg ut som ett månlandskap. Månen skulle bli överlycklig. Stolta plantor vajar för vinden ur jättestora keramikkrukor. Det står en ny stencurb på den stora flacka delen.

De har bytt plattor i den lilla minirampen jämte Curbside Café, och poolen är avstängd på grund av ommålning inför ett nytt pool-vernissage. Det är isande kallt, karaktäriskt blåsigt och inte en endaste själ här. Klockan är visserligen sex på morgonen, men ändå. Jag slår mig uppgivet ner på en kant jämte en ensam kvarglömd gråspräcklig huvtröja.

Den ser ut att vara från HM’s barnavdelning. Bröstpartiet pryds av ett slags försök till fragmentarisk punk-kollage estetik. Chill Chill står tryckt med stora bokstäver i mitten.

Lätt för dig att säga, tänker jag.

Ants Neo Foto Vilhelm Stokstad

Jag har fortfarande inte en aning om vad jag ska skriva.

Vem fan ääär du egentligen? Vill jag liksom ropa ut över parken. Men det skulle ju kännas jättedumt. Vidare så skulle säkert Stapelbäddsparken, förutsatt att den kunde prata, kontra med att fråga vem fan jag var. Och det är kanske det som är grejen. Vi är inte samma sak, jag och betong. Jag är betydligt mer förgänglig, kan man säga.

Jag och Grenen. Christer Themptander och Niklas. Eskil Österling, Lou Reed, Kurt Olsson, Pelle Nilsson, Qtip och Phife Dawg. Cykel-John, Agent Mulder, Arne & Anne, Braveheart (nej, han heter inte William Wallace, han heter Braveheart) Toyohiro Akiyama, och Journey. Vi är ungefär som murken masonit, vilket i och för sig inte är så hemskt som det låter. Men om 500 år så kommer vi att vara försvunna. Det kommer inte betong att vara. Från Falun till Malmö så kommer de att stå kvar. Möjligen har

de sprickor, och möjligen växer de grästuvor ur dem. Men de kommer att stå kvar. Ytan kommer att ha blivit sträv och rören kommer att ha rostat. Män med konstiga skor och plexiglas-keps kommer att undra vad i hela friden en Actionpark är för någonting. Och Strömma kommer att backsideflippa högst upp i den högsta böjen. Den som ändå vore Strömma.

– Vi har gjutit cirka 40% av bowlen. Idag har vi gjutit två nya delar, och det var riktigt slitigt med tanke på värmen.

Parken kommer att bli klar någon gång i mitten på juni.

Det är inte bara Kristineberg som står klar i sommar.

Vi bygger också en grym liten park i Sollentuna som beräknas bli klar ungefär samtidigt och på onsdag öppnar skateparken i Vallby utanför Västerås.

Stephen White om Kristinebergs betongpark – Det är tungt slit att bygga betongpark eftersom man handshapar hela ytan. Det är också stressigt eftersom betongen riskerar att torka för dig. Däremot är det alltid en skön känsla att vattna de nygjutna delarna och de första provåken är helt fantastiska.

Magnus Ljungdell om Stenkullen Skatepark – Det går fortfarande framåt, men då och då råkar vi på problem. Nu har vi löst ytterligare ett och vi jobbar på att upphandlingen skall ske snarast möjligt så spaden kan åka i backen. Vi har haft byggstartmöte i höstas, men byråkrati och olika viljor i kommunen har försenat allt igen.

Ants Neo om Highvalley Skatepark – I Malmö har vi verkligen lyckats skapa något unikt med föreningen Bryggeriet. Vi har visat kommunen att vi är pålitliga och bedriver en bra verksamhet. I år bygger vi vår tredje betongpark ihop med Malmö stad. Jag älskar skateparker. Jag gillar hänget och snacket som blir runt en skateboardanläggningen när unga och gamla möts. Det finns inga bättre mötesplatser. Själv är jag involverad i ganska många grejer just nu. Södertälje, Falkenberg, en liten park i Malmö och förhoppningsvis en utbyggnad av Stapelbäddsparken. Jag tycker det är viktigt att man vågar bygga unika skateparker, men detta kräver att det är skateboardåkare involverade hela vägen. Det viktigaste är egentligen att alla parker ser olika ut, så att det går att åka runt i Sverige och besöka olika parker med olika idéer.

Skate and create!

John Magnusson

John Magnusson Foto Martin Ottosson

TRANSITION #3 -09 | 39

På vad som närmast kan liknas vi en flygbas gör Martin Gustafsson en Iron Eagleinspirerad Sad To Fakie. Lerum Skatepark.

Foto Jonas Mossberg

Mika Edin ställer in en Backside Disaster i bowlen. Palatset Skatepark i Avesta.

Foto Anders Neuman

40 | TRANSITION #3 -09

Foto Anders Neuman Parken i Sollentuna är i princip färdig. Nu ska man bara fylla formarna med betong.

Historia i korthet 1978 - Skateboard är totalförbjudet i Norge. I Sverige så skissar Socialstyrelsens vetenskapliga råd på ett liknande förbud. Kommunala parker lyser med sin frånvaro. Några få kommersiella satsningar görs, Skateland i Göteborg och New Sport House i Stockholm. Skateboard går i ide.

Roll Hall of Fame. Internet är inte längre en fluga och sprider sig som en löpeld genom Sverige, dock inte med bredband, utan här var det 14.4-modem som gällde.

1984 - Mike McGill landar världens första McTwist på tolfte försöket i en träramp i vid Siljans strand i Rättvik.

Lance Mountain blir avundsjuk. Föreningen Stockholm Subsurfers bildas.

2003 - Ewa Groppfeldt, dedikerad Skateboardmamma från Linköping, samlar ihop pengar till en skateboardpark av betong. Linköpings kommun delfinansierar. Parken byggs av New Line Skateparks, kostar 3,6 miljoner och mäter 1451 kvm.

1987 - Mark Gonzales boardslidar ett handrail med snygga shorts och folk blir tokiga. Parker byggda i trä, som till viss del försöker efterlikna faktisk stadsmiljö, börjar ploppa upp. Martin Ottoson och Magnus Gylleberg börjar åka Skateboard. Qtip och Phife Dawg bildar A Tribe Called Quest.

1994 - Fryshuset, ett aktivitetshus främst riktad till ungdomar och startat av Anders Carlberg (som 26 år tidigare ledde ockupationen av Stockholms kårhus) får en skateboarddel. Bert Karlssons Sommarlandsramp i Skara rivs och säljs som virke.

1996 - Barn i Falun har klistermärken på ansiktena.

Funsports första nummer kommer ut. Sleep har premiär.

Föreningen Nya Galaxen Skaters bildas i Göteborg i syfte att försöka hitta en inomhushall. Lou Reed väljs tillsammans med resten av Velvet Underground in i Rock and

2002 - Savannen i Malmö byggs.

2004 - Alingsås Skatepark invigs i juni. Samtidigt rivs Savannen och Pontus Alv börjar bygget av Stäppen.

Styrelsen från Actionpark i Göteborg åker tillsammans med en grupp kommunalpolitiker på studiebesök i Linköping. Bowlsen i Björns Trädgård står klar.

2006 - Stapelbäddsparken invigs. 3500 kvm betong designat av Stefan Hauser tillsammans med Malmös skateboardåkare. Hade inte funnits utan John Magnusson.

Parken tilldelas finalen i Quiksilver Bowlmasters.

Första upplagan av WeSC Skatecamp hålls i Ekholmen, Linköping. Humlegården Skateplaza invigs.

2007 - Palatset Skatepark i Avesta öppnar för allmänheten.

Stefan Hauser, tillsammans med medverkande malmöiter, tilldelas Region Skånes arkitekturpris för Stapelbäddsparken. Stäppen sprängs.

2008 - Sibbarp Skatepark, byggd av Bryggeriet, Concreatures och Pontus Alv med flera, invigs. Quiksilver Bowlriders avgörs för sista gången i Malmö. Wilhelm Schalén, läkare på Lunds Universitetssjukhus framför i City Skåne att det inte räcker att ha på sig hjälm i Stapelbäddsparken. Man måste knäppa den också. Stockholms kommun presenterar, efter initiativ från föreningen Stockholm Subsurfers, ett budgetförslag med 30 miljoner avsatt för byggnationen av Highvalley Skatepark i Högdalen. Falkenberg kommun bestämmer sig för att avsätta 2 miljoner för en park på Vallarna. Gävle Streetplaza invigs. Världshistoriens första skatespel till iPhone släpps - Touchgrind från svenska Illusion Labs.

2009 - Actionpark i Göteborg invigs officiellt efter sex års arbete uppbackat av kommunalråd Anneli Hultén och Irene van Manen från föreningen Människan i Kålltorp. Första betongen har lagts i Umeås betongpark, vilken kommer lystra till namnet Sparken. Norrköpings betongpark öppnas upp. Kristinebergs betongpark öppnas snart upp. Holmarampen gjuts in i Sibbarp. Kultur och Idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt konstaterar att Highvalley är en utav Stockholm Stads absolut högsta prioriteringar och de 30 avsatta miljonerna ligger i tryggt förvar. Stenkullen Skatepark i Lerum, byggd av Magnus Ljungdell, invigs. Västerås nya skateboardpark är klar.

Formerna till en betongpark i Sollentuna är i princip redo att täckas av betong och i Nacka bygger Nord en cementyta som ska stå klar i augusti.

TRANSITION #3 -09 | 41

42 | TRANSITION #3 -09

BAKOM KULISSERNA

the Divine Transition Tankarna och fantasierna om att åka skateboard på nya mer eller mindre åkbara ställen snurrar ständigt i mitt huvud. För drygt ett år sedan berättade jag för en icke skateboardåkande vän om min dagdröm att vända Domkyrkan i Kalmar uppochned och åka skateboard i takvalven. För henne var det en helt ny vy. Hon fastnade direkt för tanken och övertygade mig om att jag borde filmatisera idén!

Själv var jag lite tveksam till en början. Jag insåg tidigt att det skulle krävas mycket arbete, pengar och tid för att få det att se ut som jag ville (läs: trovärdigt).

Samtidigt visste jag att det i slutändan bara skulle bli några få minuter film.

Om det var värt allt slit, har jag fortfarande inget riktigt bra svar på. Men film blev det, och såhär gick det till.

TEXT Pelle Hybbinette FOTO Karl Nilsson

TRANSITION #3 -09 | 43

Mitt mål var att skapa gudomligt vackra, monumentala, långsamma och pedagogiska bilder av tidlösa trick. Dels för att visa hur vackert skateboard är, men också hur komplicerat det kan vara.

44 | TRANSITION #3 -09

Produktionen Filmens vara eller inte vara berodde på om vi skulle få filma i Domkyrkan i Kalmar. Jag tog kontakt med Domkyrkokaplanen för att presentera idén. Till en början var responsen lite avvaktande och skeptisk. Så snart det stod klart att min avsikt inte var att smutskasta eller förtala kyrkan, var han helt med och ville hjälpa till att förverkliga projektet.

Samma sak gällde de övriga finansiärerna. Det var en ny tanke att kyrkvalv skulle utgöra underlag för skateboardåkning men merparten var snart med i drömmen och ville se den förverkligad. Dessutom fick jag höra om många andra dagdrömmar.

För att uppnå målsättningen; en trovärdig illusion av att Domkyrkan vänds uppochned och folk åker skateboard i taket, skulle det krävas en rejäl budget. Inte minst då vi filmade på riktig film, s.k. 35mm (biofilm). Jag lät budgeten avgöra om idén var tillräckligt bra. Utan pengar – ingen film. Efter tre månaders arbete var produktionsbolaget Good World och jag klara med finansieringen (Film i Skåne, SFI, SVT, Regionförbundet i Kalmar Län, Kalmar Kommun och Svenska Kyrkan som dessutom utsåg mig till kulturstipendiat 2008. Galet! Jag – svenska kyrkans kulturstipendiat!?).

Parbilderna En tid innan jag började planera filmen hade jag en stark AHA-upplevelse. Det gick upp för mig att stillbilder och film egentligen är samma sak! I princip alla stillbilder kan bli film. Säg såhär, du tar en schysst bild, då skulle den bild kunna utgöra en av de 25 bilder per sekund som film egentligen är. 25 stillbilder visade i raskt tempo under en sekund, gör att vi upplever stillbilderna som ”film”, alltså som något annat än stillbilder. Men i själva verket är det alltså exakt samma sak.

För mig var det en ny tanke som öppnade ögonen i många avseenden. Stillbilden och filmens likheter gäller samtliga delar av bilden; motiv, komposition, kontrast, färgmättnad, kornighet osv. Det kanske låter hur dumt som helst, men för mig är denna skillnaden mellan stillbild och film förminskad och förändrad för gott!

För att testa om bildparen (valv+ramp) skulle fungera tillsammans, började jag med att ta ett antal stillbilder på valven i kyrkan. Jag spenderade många timmar i kyrkan med att tänka, plåta och skissa på olika bildlösningar.

En komplicerande faktor var att i samma sekund som (still-)bilderna av valven vänds uppochned - för att kunna ”bli åkbara ramper” – byts betraktningsvinkeln!

Länge tänkte jag att Humlans böjar skulle vara perfekta.

De är dessutom gröna, vilket kunde funkat perfekt inför greenscreen tagningarna.

Efter många och långa diskussioner med min vän, filmfotografen Hans Hansson valde vi att använda vertrampen på Bryggeriet. Främst för att inte vara väderberoende, men också för att rampen på Bryggeriet är lättare att åka i jämfört med den ojämna betongen i Humlan. Caféet och loftgången på Bryggeriet gjorde att vi kunde filma snett ovanifrån. Sist men absolut inte minst, vertrampens radie är nästan densamma som den i takvalven. Detta underlättade efterbearbetningen avsevärt.

Castingen Huvudrollerna spelas av Ann Petrén, Erik Connatty och Fanny Danielsson. Ann Petrén mailade mig ett par månader innan inspelningen för att fråga om hon fick använda min förra kortfilm Dreamscape som inspiration.

När jag fick mailet trodde jag först att någon drev med mig. Ann Petrén är ju kändis! Jag frågade då om hon ville vara med i min nya film vilket hon gärna ville. Det känns fortfarande overkligt då Ann är en av mina absoluta favoritskådespelerskor. Erik är en local ripper från Kalmar. Han är en hyvens kille och en fantastisk naturlig begåvning både framför kameran och på brädan.

Att välja ut åkarna till filmen var ett delikat problem.

Alla har vi våra personliga favoriter och tidlös stil var

ledstjärnan i detta castingarbete! Koffe Hallgren tog sig ända från Malaga för att kunna vara med. I like! Väl på plats i Malmö diskuterade åkarna och jag tillsammans fram vilka trick som skulle passa. Mitt mål var att skapa gudomligt vackra, monumentala, långsamma och pedagogiska bilder av tidlösa trick. Dels för att visa hur vackert skateboard är, men också hur komplicerat det kan vara. Min förhoppning är att även oinitierade ska kunna uppskatta det vackra, tyngdlösa och drömska i åkningen.

Inspelningen Filmen består av två delar, ett gudstjänstfirande och en skateboard-drömsekvens. Målsättningen med båda var att skapa trovärdighet. Jag ville att gudstjänsten skulle kännas äkta. Den fick absolut inte kännas som en filminspelning med X antal statister. Tack vare Kalmar Fotoklubbs medlemmar, olika kyrkokörer, äldreboenden, studenter och nära och kära lyckades vi mer eller mindre fylla den enorma kyrkan! Det var en ny erfarenhet för mig att ge regi åt så många människor. Skrämmande och spännande om vartannat.

Inspelningen av kyrkscenerna skedde under två dagar i maj. Direkt därefter skickades filmrullarna express för framkallning och scanning. De rykande färska bilderna använde vi under den dag då vi spelade in skateboardscenerna.

Jag minns att det var svårt att koordinera allt på plats på Bryggeriet. Det blir snabbt väldigt hög ljudnivå och slamrigt när ett gäng åkare ska träna trick, samtidigt som ett helt filmteam ska arbeta fram en komplicerad ljussättning. Det var svårt att tänka klart och utan all hjälp från filmteamet, åkarna och alla runtomkring hade det lätt kunnat bli pannkaka av alltihop.

Greenscreen - Bryggeriet Illusionen av att åkarna åker i taket gjorde vi med s.k. greenscreenteknik. Denna teknik möjliggör färgseparering, alltså att man tar bort allt grönt. Vi byggde en cirka 90 kvadratmeter stor greenscreen på Bryggeriet i Malmö.

I vanliga fall är en greenscreen något man placerar bakom skådespelare för att frilägga bakgrunden och byta ut den mot något annat. Nu skulle åkarna åka på greenscreenen.

Utmaningen var att få fram en så matt och stryktålig yta som möjligt. Vi gjorde flera tester och till slut lackade vi hela greenscreenen, vilket funkade fint.

För att lyckas lyfta bort den gröna skärmen i redigeringen, utan att också ta bort det som man vill ha kvar (åkarna) krävs noggrann och generös ljussättning. Tack vare en duktig dansk ljusmästare lyckades vi både få ett jämnt ljus över hela greenscreenen, men också en fin ljussättning av ”solen” som, då allt vänts uppochned, lyste nerirån och upp.

Ljussättningen gjorde dock att det blev nära på omöjligt att åka på greenscreenen! Det artificiella ljuset tog bort alla ”normala” skuggor, vilket ledde till att djupseendet försvann. Det var som att åka med förbundna ögon.

Definitivt en aspekt vi inte tagit med i beräkningarna...

Men tack vare de fenomenala insatserna från Sarah Meurle, Mika Edin, Koffe Hallgren, John Magnusson, Viktor Sjödin och Danijel Todorovic löste sig även detta.

En annan faktor som åkarna hade att förhålla sig till var att vi filmade merparten av skateboardscenerna med 130 bilder/sekund. Detta för att kunna skapa drömska och gudomligt vackra slow motion effekter. Det är allt annat än billigt. Ljudet av kameran som skriker fram alla bilder, är en stressande och pressande faktor. Det är lite som att fotografera sekvenser, med film i stillbildskamera.

Ni som fotograferat sekvenser innan stillbildskamerorna blev digitala, vet vad jag menar.

Postproduktion Efterbearbetningen av filmen tog mer än 6 månader. En av många anledningar till detta var att varje filmruta scannas och läggs ihop (kyrkvalv + skateboardåkare)

TRANSITION #3 -09 | 45

som digitala, högupplösta filer i programmet Flame. Det blir snabbt extremt stora datamängder, vilket gör arbetet extra tidskrävande. Min favorit och filmguru Johan Eklund, Sveriges förmodligen främsta Flame artist, gjorde detta arbete. Vi satt många, långa, trött- skrattfyllda nätter tillsammans.

Musiken i filmen är en instrumental version av Anna Ternheims ”Such a lonely soul” som musikern Pelle Jacobsson spelat in på Berwaldhallen i Stockholm. Efter detta, ljudläggningen, eftertexter, färgkorrigering, ljussättning, printar, många låånga timmar.

Det är många pusselbitar som ska på plats och det bitter-ljuva i filmprocessen är att en film aldrig blir bättre än dess svagaste länk.

Summering Likt alla andra skateboardåkare har jag svårt att betrakta arkitektur utan att fantisera kring åkbara ytor och vilka trick som skulle kunna utföras var och hur. Kör jag igenom ett samhälle jag inte varit i tidigare, går dessa tankar blixtsnabbt. Jag scannar automatiskt och undermedvetet av min omgivning i detta sökande efter nya åkbara ställen.

Stundtals blir det nästan meditativt!

Takvalven i Domkyrkan i Kalmar har alltid, i mina ögon varit perfekta ramper och många gånger har mina tankar vandrat iväg i takets böjar, corners och bowls. Tänk om man kunde få åka i de himmelskt vackra valven, på den jämna, släta vitmålade betongen… Den enda fysiska begränsningen är att allt är vänt åt fel håll! Men i filmens underbara värld är det bara fantasin som sätter gränser.

Alldeles för ofta avfärdas skateboard som något destruktivt. Är det inte att vi gör fula märken på stadens kanter, är det ljudet från hjulen som skrämmer slag på folk så är det allt prat om skador, droger och ja ni vet hur det brukar låta.

Jag ville visa att skateboard kan var något annat.

Kanske något högre. Kanske något gudomligt, utan att jag för den sakens skull är troende. Men det är en annan historia.

Så var det värt allt slit? Svårt att säga, men nu är det gjort och det är fantastiskt roligt att kunna visa filmen och höra alla positiva kommentarer och associationer från folk som sett den.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som hjälpt till att förverkliga denna dagdröm; filmteam, finansiärer, åkare, vänner, statister, och min familj. Tack!

Föregående uppslag Ann Petrén, Erik Connatty och Fanny Danielsson samt ett hundratal statister lyssnar spänt efter Pelles instruktioner.

Detta uppslag Koffe Hallgren, John Magnusson, Danijel Todorovic och Mika Edin lärde känna greenscreenen i Bryggeriet och med teknikens under kunde de senare åka skateboard upp och ner i Kalmar Domkyrkas tak.

Samtidigt passade Karl Nilsson på att plåta coverbilden med Koffe Hallgren för Transitions tredje utgåva 2008.

46 | TRANSITION #3 -09

03 7

FIENDEN! INGEMAR BACKMAN! FREDRIK JOHANSSON! BJÖRN HOLMENÄS! KOFFE HALLGREN! MALDIVERNA! JOHN ROMO! ÖREBRO! HINDER! GRATIS STICKERS INNE I TIDNINGEN!

388012 605509

TRANSITION #3 -09 | 47

Pelle Hybbinette hittar ännu en böj medan Hans Hansson finjusterar inställningarna på kameran.

KORT OM FILMEN - 7 skateboardåkare. 1 fingerboardåkare.

- 100 statister.

- 2 inspelningsplatser: Bryggeriet skatepark och Kalmar Domkyrka som är 300 år gammal, ritad av Nicodemus Tessin den äldre (som också ritat Drottningholms slott).

- 3 månader finansiering.

- 3 inspelningsdagar.

- 6 månader postproduktion.

- 10 stycken rullar film á 120 meter. Filmstock Kodak, vision 3, 500 ASA. - 90 kvadratmeter greenscreen.

48 | TRANSITION #3 -09

Två av våra dagar spenderades i Kroatiens norra delar. Den här bilden är tagen i staden Porec, en liten pitoresk historia vid kusten där butiksinnehavarna och krögarna runt skatespottet svävade mellan serveringsglada skateboardentusiaster till skogstokiga terriers. Danijel Todorovic Heelflippar vattentrappan framför ögonen på en italiensk gymnasieklass.

FOTO JAKA BABNIK

50 | TRANSITION #3 -09

TEXT & FOTO Martin Ottosson

TRANSITION #3 -09 | 51

Man berättade för mig att vi skulle kolla in en nybyggd vattenreservoar längst upp på ett berg på den Slovenska landsbygden, men inte för mitt liv kunde jag föreställa mig att detta var vad vi skulle få se.

Utan att överdriva, förmodligen tvärtom, så var ditchen 20 meter djup och 20 fotbollsplaner till ytan.

Sista chansen att skata den är nu i sommar sedan kommer den förevigt att ligga under vatten.

När man pratar om forna Jugoslavien är det svårt att inte föra tankarna till den konflikt som drabbade landet i början av 90-talet. Vid denna tidpunkt var jag 16 år ung och för en kille vars liv enkom kretsar runt skateboard och huruvida jag skulle gå igenom livet som evig oskuld var Jugoslavien ett land som lika gärna kunnat vara granne med Peru. 18 år senare vill jag inte direkt kalla mig för expert i ärendet men efter en vecka i regionens nordligaste provins, Slovenien, så känner jag att det finns en bra kunskapsgrund att bygga vidare på.

Jag vill inte påstå att jag är en stor resenär. Visst har jag varit i både USA och Kina och visst har jag tillsammans med goda vänner bilat Europa runt både en och två gånger (eller fem för att vara exakt). Jag har sett Eiffeltornet, åkt holländsk kanalbåt och hinkat med US Bombs på en bar i Münster. Prutat på pirattillverkade klockor i Peking, gjort backside disaster i spanska byttor och ätit Philly Cheese Steak i just Philadelphia. Ändå känner jag mig som en resenärernas Kronblom. För bekväm för att förflytta mig utanför stadens gränser och för rädd för att boka upp mig på flygstolar flera månader innan avfärd. Därför blev jag ganska förvånad över mitt eget agerande då jag i vintras bokade en biljett från Köpenhamn till Sloveniens huvudstad Ljubljana.

Antagligen hade inte Slovenien varit mitt förstaval som semestermål om det inte vore för att mitt resesällskap bestod av Danijel ”Jugga” Todorovic, en person vars smeknamn (och, för all del, efternamn) skvallrar om kunskapen att föra sig obehindrat fram i Balkanregionen.

Personligen visste jag innan vår resa pinsamt lite om resmålet och den fakta jag besatt grundade sig mest i fördomar och Wikipediabaserad information. Som alla vet så infrias sällan ens förutfattade meningar och allt som står på internet är ljug.

Inkvartering skedde hos Sloveniens och hela Balkans

52 | TRANSITION #3 -09

trevligaste och mest talangfulla skateboardfotograf, Jaka Babnik vars alster vi tidigare sett pryda svensk finkultur.

Från dennes hem strax utanför Ljubljanas mittpunkt var det aldrig långt till närmsta skatespot oavsett om den låg i just Ljubljana eller på andra sidan landet. Slovenien är nämligen inte så stort. Dock tillräckligt stort att jag efter en vecka med stolthet kunde säga att jag sett ett helt land.

Jaka introducerade också mig till sina skateboardburna vänner från Ljubljana med omnejd och maken till uretanburen glädje har sällan skådats. Må så vara att det alltid är lite roligare när det kommer ett par nya ansikten till stan och kanske ännu lite roligare när dessa ansikten kommer från en annan del av världen men jag vill ändå någonstans tro att de besatt en iver och ett pepp som sedan många år flytt från mina breddgrader. Det kan ju i och för sig ha något att göra med att jag är 33 år gammal och människorna jag lärde känna var tio år yngre men någonstans kände jag att skateboard, det är något jag tar på tok för givet. Dags för förändring!

Tillsammans med dessa nyvunna bekantskaper belägrade vi det forna Jugoslaviens nordligaste provins i ett rasande tempo. Från de västliga delarna över gränsen till Italien och sedan raskt österut för att förvånas att vi bara hade två mil till den Ungerska gränsen. Återigen slogs jag över

min okunskap om området och kröp sakta ner bakom Wikipedias trygga faktasummering för att fördjupa mig i ämnet. Skateboardterrängen var stundtals riktigt bra med gamla nedlagda badparker, torg med curbs och trappor in absurdum, streettrannies samt en och annan skatepark men det var först när vi körde några mil söderut och hamnade i Kroatien som det sprakade till på allvar.

Jugga hade tidigare skvallrat om att det var i Kroatien all marmor och alla curbs fanns, fakta som jag tagit med en nypa salt men efter att ha spenderat två dagar blott i landets nordligare delar kan jag konstatera följande: Det är i Kroatien all marmor och alla curbs finns.

Vädret i Slovenien hade stundtals visat sig från sin sämsta sida med regntunga moln som hotade med att sätta stop för våra fritidsaktiviteter om vi så mycket som tittade uppåt. I Kroatien var det däremot tvärtom. Ju mer vi tittade uppåt, desto mer sol levererades och en eftermiddag senare bland bländande vit marmor placerad i formationerna trappor, curbs och gaps hade mitt ansikte antagit färgen av en dansk pölse.

Någonstans här slutar berättelsen om min snabbvisit i Slovenien med omnejd. Jag skulle förmodligen kunna hålla på och älta spaltmeter efter spaltmeter men eftersom utrymmet är begränsat och ert tålamod likaså väljer jag att runda av. För att knyta ihop säcken summerar jag det hela med att säga att Slovenien är ett land jag inte på något sätt känner mig färdig med. Vyerna över de milsvida bergslandskapen är enastående, maten är fantastisk och kommer i mängder, människorna är trevliga och samtliga bensinmacksbutiker längs motorvägen går under namnet Hip Hop. Bara en sån sak gör ett återbesök obligatoriskt.

FOTO JAKA BABNIK

Stora bilden: Det här spottet ligger i den östslovenska staden Maribor och på vägen dit berättade Jaka att vi inte borde nämna att vi var från Ljubljana. Uppenbarligen råder det en tämligen hätsk stämning de två städernas fotbollslag sinsemellan och det vore ju onödigt att stå där och uppvigla helt utan anledning. Som extra grädde på moset bör nämnas att spottet också är placerat precis bredvid Maribors fotbollsstadion. Läskigt! Uros Kovac knep igen och matade på med denna Frontside Boneless ner i skulpturens grova transition.

Mindre bilder: – Monument i centrala Ljubljana, uppfört till minne av den socialistiska revolutionen.

– Eftersom vi faktiskt orsakade den stackars damens motorstopp så var det inte mer än rätt att vi hjälpte till att knuffa igång bilen igen.

– Gränsen mellan Italien och Slovenien.

TRANSITION #3 -09 | 53

Strax till vänster om denna bank to curb finns två andra, lite större och riktiga banker, ni vet, sådana med pengar i. Spottet ligger mitt i centrala Ljubljana och har förutom denna skapelse mängder med trappor och curbs strategiskt placerade för skateboardåkning. Trots de intilliggande ekonomiska högborgarna har spottet noll procent bortkörningsfaktor vilket möjliggjorde Juggas Frontside Pivot to Fakie.

Konfliktåren på Balkan ledde till att många Slovener slutade semestra på Kroatiens soldränkta riviera, vilket i sin tur resulterade i att man i Ljubljana uppförde mängder med allmänna utomhusbad. När konflikten var över övergav Slovenerna de lokala baden för att återvända till rivierans glans, vilket resulterade i att flertalet av dessa på senare år bommat igen. Detta är ett av dem. Nu ockuperat av skateboardåkare.

54 | TRANSITION #3 -09

Erbjudande till dig som 채r Transitionprenumerant!

Boka vinterns skid- eller snowboardresa* innan 31/10 och f책 500 kr i rabatt!

Uppge ditt prenumerationsnummer vid bokning p책 www.xtravel.se * G채ller ej tillsammans med andra erbjudanden eller camps.

TEXT SIMON TJERNSTRÖM FOTO VINCENT SKOGLUND

I en tid av globalt tänkande slog Arvid Lilljeforss, mannen med ett scrotum som en spinnaker, ett slag för de nationella värdena. Att på en dag, i Sverige, åka tre olika sorters brädor, kräver förutom tre olika brädor och mycket utrymme i bilen en stor portion vilja och lust. Att just Arvid, som förmodligen är den enda som gjort detta, är bestyckad med ballar som bowlingklot är irrelevant. Den förutsättningen är, lika lite som ett beach-hus i Kalifornien, inget måste för att ro just denna multiaktivitets-eka i hamn.

56 | TRANSITION #3 -09

TRANSITION #3 -09 | 57

Som en liten palting framför min Commodore 64 spelade jag i huvudsak två spel. Vilket det första var kan ni säkert lista ut själva. Jag måste säkert ha slitit ut tre joysticks, minst, på grund av detta spel.

Det andra var ännu bättre. Det var California Games. Här skulle man åka skateboard, surfa, åka rullskridskor och BMX bland andra moderna sporter. Alltså sporter som var populära i och förknippades med Kalifornien. Jag var rätt vass på surfingen och rullskridskorna, semi-bra på skateboarden, men helt värdelös på BMX:en.

Denna 80-talsvariant av EAs Skate, symboliserade hypen om Kalifornien som kom med en hel radda stereotypt förpackade produkter, med spel och filmer i täten. Detta sådde nog många surf- och skatefrön runtom i Sverige. I alla fall tyckte jag att det var fett och förutsätter att jag inte var den enda.

Att i en brädtorr, steril vardag få se Gleaming the Cube var inget mindre än en uppenbarelse för en liten batting som knappt kunde förstå. Från betongen i TV-rutan till den skrovliga asfalten utanför.

Vågorna bryter mer sällan, mindre och ojämnare i Sverige. Underlaget är skrovligare och curbsen är kortare.

Snödjupet är grundare och bergen lägre. Klimatet är jävligare och vi har orter som Kiruna som vart år straffas, likt Sisyfos, att leva utan ljus. (Nej, ni har inget härligt, konstant, blåaktigt sken! Beklagar). Vi har också orter som Malmö och Uppsala, som var vinter tvingas leva i ett mellanting mellan höst och vårvinter. Där tvingas de klampa fram i någon sorts bajs-snöblandning med klagan och jobbsnack som enda ljudkuliss. Fy snabeltrut!

Trots detta kan jag inte tänka mig ett bättre land att bo i.

Lycka för mig är att, efter en alpresa med mycket puder, komma hem till de svenska fjällen och åka runt en hel dag i jakten efter EN hyfsad pudersväng. Att man får just den svängen sju hundradelar innan det skrovliga pistmaskinsspåret spränger illusionen av belåtenhet spelar ingen roll. Kanske är det för att det är hemma. Kanske är det för att jag gör det med mina bästa vänner. Kanske är det bara tryggheten som utgör inramningen av lycka som jag diggar det så mycket. Någonting är det, någonting du inte behöver leta efter, på andra sidan Atlanten, för att finna.

Att som svensk surfare ge sig ut i vintern med en våtdräkt som skulle få ett bildäck att se bekvämt ut är ett bevis på drivkraften som huserar här. Att sopa upp en nergrusad yta i ett vinterkallt Stockholm eller transportera snö från ishallar till rails likaså.

I och med skateboards aggressiva frammarsch och surfingens hippa stämpel kommer fler personer varje dag ta beslut om det är värt det eller inte. Denna sållning kan räknas till något positivt med svensk brädkultur. Här föds man inte rakt in i en surfvåg med rykande hårfäste. Här får man kämpa sig in i tuben med hostiga lungor.

Arvid har gjort liknande hat-tricks förut, men aldrig i Sverige. I USA har han till och med kört en quad.

– Vi gick upp vid fem och surfade i Huntington beach, sen en snabb skate bara för att innan vi åkte till Mountain High och åkte snowboard. Som ett körsbär på grädden drog vi till Las Vegas på kvällen.

Den svenska premiären av denna motsvarighet till speeddating beskriver han själv som lite motig.

– När jag surfade blev det snöstorm och jag trodde inte det skulle gå att fota. Själva snön och kylan gör mig inte någonting när jag surfar. Det känns alltid som att det är solsken för att det är så jävla roligt. I Hammarbybacken fick vi planka och det var inte direkt fenomenal åkning, men jävligt skoj ändå.

58 | TRANSITION #3 -09

Lycka för mig är att, efter en alpresa med mycket puder, komma hem till de svenska fjällen och åka runt en hel dag i jakten efter EN hyfsad pudersväng.

Hammarbybacken i Stockholm är kanske inte känt för världens bästa åkning. Trots det så har folk pratat sig hesa om hur kul man har haft där under den gångna vintersäsongen. Givetvis fick backen bli den självklara arenan när suget efter snö skulle dämpas.

TRANSITION #3 -09 | 59

60 | TRANSITION #3 -09

Väljer man att genomföra den här sortens uppdrag under vinterhalvåret så måste vissa uppoffringar ske. Som tur är verkar Arvid ha samma koll på sopen som på brädan!

TRANSITION #3 -09 | 61

Det går att göra vad man vill. Förutsättningarna bestämmer du själv. Har du drivkraften kan du kliva över hur hög mur du vill. Det är därför alla som någonsin har lagt en öronsnibb mot marken nu vet hur, var och att man kan surfa i Sverige. Något Fredrik Lindståhl, en surfprofil av rang, uppmärksammat: – På en bra dag kan det vara 100 personer på Torö. Så var det inte direkt för fem år sedan.

På frågan hur surfscenen ser ut svarar han lite släpigt som bara en surfprofil kan göra.

– Om det nu finns en scen så är jag inte delaktig i den.

Skateboarden, som nu är hetare än en Hot Chipotle, ser sina ljusaste tillbyggnadsår någonsin i Sverige. Från riksdagshuset sprutar det betong från alla fönster. På kommunkontoren pantsätter dem espressomaskinerna i borstat stål för att ha råd med all cooping som ska ut och Mona Sahlin ses nollieflippandes på Hamngatan. Vinden har vänt och trägen står nu med skön eftermiddagsbris i ryggen.

Detta är ett resultat av all drivkraft som florerat runt och kring fenomenet skateboard.

Jesper Björnlund är i vanliga fall representant för det svenska puckelpistlandslaget. På sommaren byter han dock ut sin skididentitet, sin Clark Kent, och blir the shredinator med en skateboard under fötterna istället. Boendes i Åre får Jesper ta del av en hel del uppförsbackar. De mentala uppförsbackarna i Åre för en skateboardåkare, gestaltar sig som dålig asfalt, dåliga spots och extremt frekvent nederbörd. Jesper sätter huvudet på spiken i sitt resonemang om pepp.

– Hade jag haft mina polare i Nordkorea hade jag hellre bott där än Burnside. Peppet i sig kan ju många gånger vara ett mysterium. En del dagar är det helt självklart och man kan inte tänka sig ett opepp. Vissa dagar tror jag man känner efter för mycket och det är väl då det kan skita sig. Men good friends and companionship är det man behöver för att känna pepp, och det gör jag nästan jämt.

Skit samma vart man bor.

I vår nordliga avstickare, Sverige, som till ytan är obetydlig i världsliga sammanhang, upplever vi vår vardag. Inte på något sätt är Sverige överlägset i fråga om tillgångar att åka bräda på. Men har man viljan så kan Sverige vara bäst i världen på en given dag.

Att som svensk surfare ge sig ut i vintern med en våtdräkt som skulle få ett bildäck att se bekvämt ut är ett bevis på drivkraften som huserar här.

Att surfa i snöstorm kanske inte är det charmigaste man kan ta sig för. Men det är bara att bita ihop och gilla läget om man ska genomföra en iskall, nordisk variant av California Games.

62 | TRANSITION #3 -09

TRANSITION #3 -09 | 63

Hadissa är en av de tjejer som fått tillstånd av sina föräldrar att skejta med Skateistan. Precis som de andra måste hon däremot sluta då hon kommer in i puberteten, eftersom det inte anses lämpligt för kvinnor att umgås offentligt med pojkar.

64 | TRANSITION #3 -09

Oliver Percovich hjälper till nedför backen utanför ett barnhem där han låter barnen leka med skateboards varje fredag. De yngsta sitter eller ligger oftast på brädorna.

– Huvudsaken är att de har roligt, säger Oliver.

I en liten park i Kabul känns Afghanistans lidande och misär långt bort. Här lär australiensaren Oliver Percovich afghanska barn att åka skateboard. Efter två års arbete är nu Olivers projekt, Skateistan, på väg att bli större än han någonsin hade kunnat föreställa sig.

TEXT & FOTO Per Liljas

TRANSITION #3 -09 | 65

Tre nyfikna gatupojkar som just kommit till parken har fått se sitt livs första skateboards. Det ser lätt ut när de andra barnen åker runt i den torrlagda fontänen. Men när de får en skateboard för att testa själva är det inte längre lika självklart.

66 | TRANSITION #3 -09

Det går ett smattrande vrål över den lilla parken. Men inget av barnen knycker ens på nacken då de amerikanska stridshelikoptrarna passerar på låg höjd. Deras ögon följer tonårspojken Wais, där han susar runt, runt i den torrlagda fontänen. För ett år sedan kunde barnen hitta Wais här, utslagen av olika droger. Nu vill alla bli lika bra som honom på skateboard.

Afghanistan är ett land där utvecklingen går baklänges.

Desperationen ökar bland befolkningen, tilltron till omvärlden är körd i botten och talibanerna är på väg tillbaks. Med detta som bakgrund är det många som avvisar ett projekt som Skateistan – som försöker lära afghanska barn att åka skateboard – som gulligt, men trivialt. De senaste månaderna visar däremot att Skateistan kan innebära mycket mer än att bara lära barn att rulla på en bräda.

Oliver Percovich blickar ut över den dammiga fontänen.

Ett tjugotal barn som rullar, krockar och trillar av skateboards – allt från smutsiga gatupojkar till medelklassflickor klädda för moskén. Scenen är kaotisk, men stämningen vänlig. Så har det däremot inte alltid varit. Då Oliver först lät barnen här leka med hans brädor, ryckte pojkarna snart till sig dem från flickorna, de rika från de fattiga och äldre från yngre.

– Då började jag ta brädorna från dem som hade snott från andra, och tvingade dem att sitta ned i några minuter, säger Oliver. Jag gjorde det väldigt klart för dem att de måste spela efter reglerna. Och de gillade skateboard så mycket att de faktiskt lyssnade på vad jag sa.

Oliver är en 34-årig resglad australiensare som inte tvekade en sekund när hans dåvarande flickvän fick jobb i Kabul för två år sedan. Han hade tagit paus i samhällsforskningen och lagt ned försäljningen av ekologiskt bröd – så det var bara att packa väskan. Och som alltid skulle skateboarden med, hans passion sedan han var sex år.

– Jag har alltid velat att skateboard ska tas mer seriöst, det är ett så fantastiskt verktyg, säger Oliver. Vart jag än har rest har jag träffat människor med hål på samma ställen på skorna, och vi har omedelbart blivit kompisar.

Det spelade aldrig någon roll vem du var, bara hur bra du var på att skejta.

Denna sociala potential hos skateboarden är något Oliver har tänkt på mycket under sina resor. Men det var först i Afghanistan, då han märkte vilken nyfikenhet och glädje hans hjulförsedda kompanjon väckte, som han kom på idén att starta en skateboardskola. Bara ett par månader senare, efter att ha tjänat ihop lite pengar i Australien som byggnadsjobbare, var han tillbaks i Kabul och ledde sina första lektioner. Det var då han för första gången träffade Wais.

På den tiden var Wais ledare för ett gäng gatupojkar i kvarteret. Fattiga pojkar som tvättade bilar för att försörja sina föräldrar, men ofta stannade på gatan och tog droger.

Den här dagen, då Wais och hans kompisar närmade sig fontänen, var det på extra vingliga ben. De började skräna oförskämdheter mot Oliver och barnen och vara allmänt aggressiva. Till slut fick Oliver nog, gick fram till Wais, slängde iväg hans limflaska och placerade istället en skateboard i hans valkiga händer.

– Först trodde jag att det skulle vara lätt att åka skateboard, säger Wais. Men så provade jag och trillade av.

Det blev som en utmaning för Wais. Han började komma tillbaks varje dag, och gav sig helt orädd på tricks det tagit Oliver månader att våga sig på.

– Nu har jag lärt mig, säger han. Och jag har slutat med droger, skateboarden är min nya grej.

Wais har också börjat hjälpa och inspirera de andra barnen, istället för att slå dem. Tioåriga Fazila är en av dem.

– Efter att jag såg Wais åka skateboard ville jag också pröva, säger hon. Nu älskar jag det och kommer tillbaks varje dag. Även om mina föräldrar inte tycker om det.

Fazila säger att hennes föräldrar är rädda för att hon ska skada sig. Det kan också vara så att de tycker att skateboarden tar för mycket tid från hennes jobb – att tigga eller sälja tuggummin på gatan.

Andra föräldrar förbjuder sina barn från att skejta på grund av attentatsrisken. Det senaste året har antalet talibanattacker stegrats, och trots tusentals soldater på gatorna går det inte helt att skydda sig. En självmordsbombare, förmodligen med USA: s närliggande ambassad som mål, detonerade endast ett par hundra meter från fontänen i Macrorayan. Och i ett av attentaten mördades Wais bror.

– Allt är talibanernas fel, säger Wais. Men amerikanarna får oss också att känna oss osäkra, så vi kastar vattenflaskor efter deras fordon. Även om Wais inte har någon aning om vad kriget beror på, speglar han afghanernas känsla för västvärldens återbyggnadsinsats i Afghanistan. Det mest synliga som biståndspengarna har åstadkommit är en roffarkultur.

Och trots att Kabul kryllar av västerlänningar har de flesta afghaner endast sett dem när de plöjer fram i sina moderna stadsjeepar över stans förfallna vägar. Oliver är distinkt inte en av dessa västerlänningar.

Ett matt skymningsljus har sänkt sig över Shah-e Doh Shamshira, den märkliga barockmoskén intill Kabulfloden, då vi stannar till på andra sidan gatan. Oliver hoppar av sin motorcykel och sätter ned skateboarden på trottoaren – en av få sträckor i Kabul där marken är hyfsat jämn. Men innan han hinner ta fart kommer en poliskonstapel fram och begär att få veta vad han håller på med.

– Jag åker skateboard, säger Oliver med ett upprymt ansiktsuttryck. Det är roligt, du borde prova!

Men konstapeln låter sig inte charmas, utan kräver istället att få se våra pass. En stor folkskara har bildats runtomkring oss. Flera är intresserade av Olivers skateboard, men ännu fler vill mest se vad det är för västerlänningar som blir utfrågade av polisen.

– Nej, nej, nej, säger Oliver och skakar bestämt på huvudet. Du vill bara ha våra pass för att tvinga oss betala för att få tillbaks dem. Nu får du låta oss gå, det är farligt för oss med den här folksamlingen.

Och med en fot på skateboarden och ett par ordentliga avstamp med den andra i trottoaren susar han iväg, utan att polisen gör någonting åt det. Vissa kallar Oliver galen för att han kör runt på motorcykel och vistas på offentliga platser. Själv menar han skulle bli paranoid av att följa alla säkerhetsföreskrifter.

– Antingen så jobbar man med folket, eller så gör man det inte, man kan inte styra med en fjärrkontroll, säger Oliver. Dessutom tror jag att jag lever säkrare än många utlänningar i Kabul, bara för att jag håller en lägre profil än dem. Det var just det som var farligt när polisen höll kvar oss där på trottoaren – plötsligt fick vi en hög profil.

Och det på en plats som tidigare drabbats av självmordsattentat. Men det är klart, han försökte bara tjäna lite extra pengar.

Efter två år i Kabul känner sig Oliver nu säker i de största delarna av huvudstaden. Och han har sett med egna ögon det som många menar är afghanernas största problem.

Problemet är att de saknar tilltro. Decennier av krig har berövat dem tilltron till andra etniska och sociala grupper, men framförallt till det afghanska samhället i sin helhet.

Och utan tilltro kommer ingen att lyfta ett finger för någon annan än sig själv. Detta är vad Oliver vill bidra till att motverka med Skateistan.

– Det finns många exempel på hur sport kan föra ihop folk och bryta ned gränser, säger han. Inom sporten spelar det ingen roll vem man är, bara hur bra man är på det man gör. Dessutom är skateboard individualistiskt och inte speciellt tävlingsinriktat, så det blir ingen lagbildning.

– I Afghanistan är mer än hälften av befolkningen under

TRANSITION #3 -09 | 67

femton år. De har ännu kvar den där tilltron till världen och hoppet för sitt land. Vi vill uppmuntra dem till att komma överens bättre, och ge dem en röst. Wais är ett bra exempel på att om man ger ett afghanskt barn en möjlighet kommer de att gripa om den med båda händerna.

De afghanska barnen saknar fysisk underhållning och de sporter som finns delar upp dem. I volleyboll delas lag ofta upp utifrån etnicitet och kampsporter riktar sig framförallt till män. Skateistan välkomnar alla och flera av de bästa skejtarna är tjejer.

Sedan ett halvår tillbaka är Wais, förutom att hjälpa till på skateboardlektionerna, anställd att göra hushållsjobb i Skateistans mintgröna hus. Hela dagarna ränner han nu runt och gnor, sprudlande av energi. Borta från gatan och drogerna, med nya yrkesfärdigheter och mer pengar att ta hem till familjen. Men framförallt med en ny glöd gnistrande i sina ögon – en dröm han förklarar utan tvekan, om än förläget leende.

– En dag ska jag åka utomlands och tävla i skateboard.

Oliver är medveten om Wais’ dröm och talang, men har fram tills nu inte kunnat se någon möjlighet att någonsin kunna anmäla honom till en internationell tävling. Med endast en lerig betongfontän att träna på kommer Wais aldrig att kunna bli tillräckligt duktig. Det var fram till den här våren. Nu verkar det plötsligt som att drömmar faktiskt kan bli verklighet.

Ritningarna har dragits upp av en amerikansk byggherre och en före detta mujaheddingeneral har tilldelat Oliver marken. Ekonomin har ordnats genom volontärer utomlands som har anordnat stödgalor och ambassader som har gått in som sponsorer. Och i måndags hände det äntligen: det första spadtaget togs för att bygga det som kommer att bli Afghanistans första skatepark och dessutom landets största inomhusarena.

– För ett par år sedan var cricket inte populärt i Afghanistan, nu spelar vi på internationell nivå, säger den före detta mujaheddingeneralen Aghbar, som nu är direktör för Afghanistans Olympiska Kommitté. Skateboard kommer att bli större än så. Den glädje jag har sett skateboard ge vår ungdom får mig att tro att skateboard kommer att kunna utföra mirakel i vårt land.

Med en skatepark på plats kommer Wais att kunna träna på riktigt, året om, tillsammans med hundratals fler. Och Oliver kommer att kunna erbjuda andra aktiviteter till barnen – datorkunskap, musikrum eller engelskalektioner – vad de själva vill.

Utarbetad, men smått rusig av allt som plötsligt fallit på plats för Skateistan, utbrister den entusiastiske australiensaren: – Det är aldrig en tråkig stund i Afghanistan! Jag hade aldrig kunnat tro att Skateistan skulle kunna väcka så många människors engagemang och fantasi. Jag menar, det är en ganska fräck grej vi talar om här – att skateboard ska bidra till att lösa Afghanistans problem. Men jag tror att vi är på rätt spår. Det gäller att tro på att något större är möjligt.

Wais lär en gatupojke som nyss upptäckt fontänen att stå på en skateboard. Hadissa, som redan är en skicklig skejtare, verkar undra hur svårt det egentligen kan vara.

68 | TRANSITION #3 -09

Oliver Percovich om…

…att Skateistan för in västerländsk kultur i Afghanistan. ”Det är bara sunt förnuft att hålla all kultur kring skateboard utanför det här projektet. Hittills har vi haft bra kontakt med lokalsamhället, det blir en utmaning då Skateistan växer utanför fontänen i Macrorayan. Vad skulle till exempel hända om flickor vill fortsätta skejta när de blir unga kvinnor?” …Wais. ” Tidigare var han ingen, nu är han plötsligt en hjälte, då han står på skateboarden och de andra tittar på honom.

Och det är otroligt att se vilken förändring Wais har gått igenom. Han är ansvarsfull och bryr sig om andra. Många afghaner gör jobb halvhjärtat här, men Wais ger allt.” …framtiden. ”Skateistan är en organisk rörelse. Det är viktigt att ta saker som de kommer, ett steg i taget. Men drömmen är att utvidga Skateistan över hela Afghanistan. Jag tror att afghanerna kan göra skateboard till sin sport. Skateboard är en tuff sport och afghanerna är ett tufft folk. Någon gång hoppas jag också kunna ta ut lite lön och semester, men jag är beredd på att stanna kvar här i många år framöver.”

Norges ambassadör Kåre Aas om Oliver Percovich:

Vartän Oliver kommer med sin skateboard väcker han nyfikenhet och leenden. Här hjälper han ett par barn att skejta nära Shah-e Doh Shamshira moskén i centrala Kabul.

”Oliver är väldigt dedikerad till det han gör, men har också fötterna på marken. Skateistan är något genuint och nytt och sportprojekt är något som jag tror på många sätt är viktiga för att bygga samhandling och samförståelse i det afghanska samhället. Norge har en tro på att Oliver kommer att lyckas med det han gör.”

Jane Karlsson, arrangör av en stödgala för Skateistan i Linköping:

”Jag träffade Oliver i Kabul då jag arbetade för Svenska Afghanistan Kommittén. Vi hade mycket gemensamt, eftersom jag just då också jobbade med ett ungdomsprojekt. Det behövs fler små projekt i Afghanistan, som kan jobba mer direkt med människorna än de stora nationella aktörerna. Skateistan tycker jag naturligtvis är helt fantastiskt, det är därför jag anordnar den här stödgalan.”

”Skateistan är en organisk rörelse.

Det är viktigt att ta saker som de kommer, ett steg i taget. Men drömmen är att utvidga Skateistan över hela Afghanistan.”

Stödgala i Linköping

Lördagen den 29: e augusti anordnas en stödgala för Skateistan i Linköpings skatepark. Det kommer att bli skatetävlingar, uppvisningar, konserter och en auktion av konstverk gjorda av skateboards. Intäkterna går oavkortat till Skateistan.

Skateistan på nätet: www.skateistan.org

TRANSITION #3 -09 | 69

Ett dygn med Kalven Som en del av Pontus Alv och Nils Svenssons plan där Guldkalven till slut ska göra skäl för sitt namn, har vi fått ett minst sagt händelserikt dygn med Johan Linö Waad. Vill du veta mer så har också Giftorm ett finger med i detta samspel. I deras sommarnummer kan du läsa en intervju med ovan nämnda kreatur.

11.50.09 Lördag förmiddag. En stor och stabil frukost hemma hos Pontus Alv tillsammans med Johan och D-boy inför dagens äventyr. Pontus inglasade balkong är som ett vakttorn med perfekt utsikt över området. Här granskar Pontus personer lite närmare för säkerhetens skull...

11.50.09

13.10.20 Tittipark är Malmös senaste tillskott av smarriga spots och bara ett stenkast från Johans lägenhet. Det är många som har haft ögonen på detta bygge i tron om att det slutligen skulle bli barnvänlig gummiasfalt. Överraskande nog lades det slutligen len asfalt och därmed bildades det ett riktigt trevligt skatespot. Kalven är inte morgonpigg men efter att ha vevat igång med några cleana Frontside 360 och denna kickflippen så vaknade benen tillslut.

14.01.36 Nobel-ollien. Mitt emot kalvens hus och jämte tittipark ligger den här gamla hyddan. Kalven har länge glanat på det lilla rucklet och tänkt att en lätt liten ollie hade varit fränt att göra. Med support från Bengt 78 år dundrade kalven ner med en nätt ollie och plöjde sen upp en fåra genom gruset.

15.04.30 TBS - Tågbanksspottet. Efter en rejäl upprustning av ett gammalt klassiskt Malmö DIY-spot så har vi nu världens första 100-meters skatebana. Alla obstacles av olika karaktär står uppradade mot staketet som ibland får fungera som wallride. Svårskatat och gnarly passar dessa herrar perfekt. Storbonden och guldkalven kompletterar varandra på ett harmoniskt sätt med bluntslides och wallrides.

14.01.36

15.07.54 Oljebyte vid Tågbankspottet.

15.40.52 Inpackade i Pontus fina Golf och på väg mot nya spots i Köpenhamn. Att köra från Malmö City till Köpenhamns motsvarighet tar väl en 45 minuter och är en ganska smidig historia om man har en clean Golf och en brobizz.

Med tanke på detta så görs denna lilla resa alldeles för sällan då Köpenhamn erbjuder massor med trevliga spots och andra sevärdheter.

16.00.51 Avfarten mot Köpenhamn.

16.09.04 Öresundsbron.

17.06.56 Efter att ha plockat upp Joppe Da Skater i Malmö cruisar vi rakt in Köpenhamns hjärta. Med hjälp av Joppes pigga ögon skymtar vi en clean skylt mitt i vägen på Nørreport som såg riktigt perfekt ut att göra wallies på. Vägen fram

70 | TRANSITION #3 -09

15.04.30

13.10.20

TEXT & FOTO Nils Svensson

15.40.52

15.07.54

16.00.51

Vägen fram var ett slagfält av bilar och danska cyklister på konstiga cyklar av alla de slag, men med Ricky Oyola i tankarna var det inga större problem att ta sig runt.

16.09.04

17.06.56

17.28.11

17.11.21

17.33.19

TRANSITION #3 -09 | 71

var ett slagfält av bilar och danska cyklister på konstiga cyklar av alla de slag, men med Ricky Oyola i tankarna var det inga större problem att ta sig runt.

17.11.21 Slagfältet med cyklar och trafik.

17.28.11 Line filmad och resultatet beskådas. Ännu ett klipp som hamnar i filmbanken till Pontus kommande projekt.

17.33.19 Jakt på pølser.

17.37.03

18.22.02

17.37.03 Ett Köpenhamnsbesök är inte komplett utan en sån här bamsepølse. God och röd.

18.22.02 Nørreportsbanksen.

19.20.39 Detta futuristiska spot är byggt förra året och alltså relativt nytt. Det ser ut som en dröm, men är sjukt svårt och det är ganska begränsat vad som går att skata. Banksen är formade i en mängd olika vinklar som möts och gör det extra klurigt. Kalven hittade här en slags Transfer till Tailslide ner för en dubbeleggad spine. Efter att ha landat ett par gånger o fått framåtvikt av kompressionen så klickade han över i en Lipslide och fick sig en ordentlig åktur utför banksberget. Vad som kunde gått riktigt illa såg också riktigt illa ut. Tummen såg ut att ha förlorat fingertoppen och vi insåg att Rikshospitalet skulle bli vårt nästa spot.

19.25.03 Tumproblem.

19.51.38 Lite spännande är det såklart att besöka Rikshospitalet där Lars Von Triers serie Riget utspelar sig. Det passar också perfekt för Johan som driver märket Rige. Dom har till och med ett Rige Café. Perfekt om man ska ha kundmöte i framtiden helt enkelt.

19.20.39

19.54.41 På traumaavdelningen får vi diagnos nummer ett av en trevlig sjuksyster. Hon säger att tummen behöver sys och skickar oss vidare till ett annat sjukhus en bit bort.

20.11.42 På Skadestue var det dags för diagnos nummer två och den löd på samma vis. Tummen måste sys, men vi var inte så pigga på den tre timmars väntetid som rådde så vi satte oss i Golfen och vände skutan mot Sverige igen.

19.25.03

19.51.38

19.54.41

20.11.42

20.55.17 Då var vi på bron igen. Heja Sverige!

21.34.20 Vid brofästet ligger Sibbarp och eftersom det låg på vägen tänkte vi känna på betongen en kort stund. Då den trevliga danska doktorn lindat in tummen så fint tänkte vi att en Krooked på Holma quartern skulle sitta fint. Om nu den stackars tummen klarade pressen det vill säga. Mörkret

72 | TRANSITION #3 -09

hade börjat lägga sig men efter Kalven gjort tummen upp så dundrade han in den med sitt nya handikapp.

20.55.17

21.34.20

21.52.39 Vad är oddsen att doktorn ska vara på plats när man skadar sig? Att ha en egen skatedoktor är så klart lyx. Vi hade stora förhoppningar att doktorn skulle plocka fram nål och tråd och lappa ihop Kalvens tumme på ett kick men riktigt så enkelt var det tyvärr inte. Tydligen funkar inte vilken nål och tråd som helst och doktorn hade inte med sig sin käcka doktorsväska denna gången. Vi fick dock vårt tredje professionella utlåtande och vi kände oss tvingade att uppsöka Malmös akutmottagning på en lördagskväll. Vi kunde ana vad som väntade.

21.55.56 Johan och Doktorn.

21.55.56

21.52.39

22.11.19

22.11.19 Akutmottagningen på Malmö Allmänna Sjukhus. Även om vi fick sitta och glo på akuten i sex timmar så var det inte mycket dötid, utan en hel del intressanta händelser att följa. På en lördagskväll i Malmö är det förståligt att väntetiden kan bli lite lång. Var det inte blod som forsade ur halsen på en som precis opererat bort mandlarna så var det en annan som fått ett glas i ansiktet med blod i hela fejset. En och annan djurgårdare kom också på besök efter att ha råkat på på MFF:are. Efter några minuters lugn och ro kommer det in ett härligt gäng med en onormalt aggressiv herre som löper fullständigt amok i vestibulen.

Efter att ha spottat på alla sköterskor och kallat dem horor, sparkat nummerlappsautomaten skev och balanserat med stolar över huvudetet fick antagligen personalen nog och ringde in pikéstyrkan. Den lille skallige mannen avvek i sista stund innan farbror blå dundrade in och arresterade de som såg medskyldiga ut. Sen var det Kalvens tur.

22.47.05 Patient Johan Linö Waad.

02.00.22 Efter bara fyra timmar får vi äntligen komma in i ett väntrum. Väntrummet är riktigt segt och saknar underhållningen från väntrummet. Johan bedövar sig själv så länge och tar det lugnt.

03.27.37 Doktorn är på plats och utför precisionsjobbet.

22.47.05

02.00.22

03.27.37

04.38.09

04.38.09 Två stygn i tummen utan bedövning och en stelkrampsspruta i låret senare var vi äntligen på väg hem. Fåglarna kvittrade och Kalven K:ade ett kylskåp en extra gång bara för sakens skull. Här står vi utanför Johans lägenhet på Nobel och dagen har kommit till ände. Godnatt.

TRANSITION #3 -09 | 73

Danijel Todorovic Backside Kickflip Malmรถ FOTO Nils Svensson

Mika Edin Ollie Stockholm FOTO Anders Neuman

Erik Holmlund Bank to Frontside Boardslide Piteรฅ FOTO Johan Wennerstrรถm

Daniel Grรถnwall Nosemanual Stockholm FOTO Anders Neuman

Mario Eriksson Kickflip Stockholm FOTO Sean Scantelbury

Kultur

#41

Redaktör Fredrik Gunnarsson

Ett

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Ett. Gängkrig 145

TVÅ. Indie Rock Coloring Book

TRE. Leila K: Fuck You, Fuck You Very Much

Jens Lapidus som ligger bakom de två storsäljande böckerna om Stockolms undre värld, Snabba Cash och Aldrig Fucka Upp, bryter ny mark. För inför den tredje delen i hans Stockholms Noir-serie slöt han upp med serietecknaren Peter Berting för att göra en serienovell.

Peter ligger bland annat bakom den grymt hyllade fantasy-serien The Portent.

Gängkrig 145 utspelar sig i söderort, där ett gängkrig utbryter efter en våldtäkt. Känslan är densamma som i böckerna fast något förenklat framfört. Kanske mest av utrymmesskäl?

Diggar du Lapidus tidigare böcker och inte känner dig okultiverad av att bläddra i ett serietidningsformat är Gängkrig 145 ett måste hemma i hyllan.

Än så länge är det mestadels hiphopkulturen som tagit de gamla färgläggningsböckerna under sina vingar. Vi har på de senare åren bland annat fått Gangsta Rap Coloring Book och Graffti Coloring Book serverade. Nu kommer Indierocken med en alldeles egen variant.

Det är det Montrealbaserade Yellow Bird Project som tidigare arbetat tätt med artister för diverse välgörande ändamål. Bland annat har man tryckt limiterade t-shirts för försäljning.

Andy J. Miller har illustrerat bland andra Broken Social Scene, Rilo Kiley, The New Pornographers, Devendra Banhart, Bloc Party, The Shins, Yeah Yeah Yeahs och andra sköna band som du nu kommer att kunna färgsätta på alldeles egen hand!

Redan 1998 kunde man slå på dumburken och titta på den smått fantastiska dokumentären om Leila K. Men nu släpps Fuck You, Fuck You Very Much på DVD. Göran Olsson tar reda på historien om Leila K, hennes storhetstid och tillkortakommanden i ett närgånget och personligt porträtt.

Vi är väl alla medvetna om att det har gått lite utför för damen i fråga och i filmen får vi en liten försmak på vad som komma skulle. Den 50 minuter långa dokumentären är lika tragisk som underhållande och en film man måste ha sett.

Leila K säger inte tack, hon säger Fuck you, fuck you very much! Producentens intäkter från försäljningen av DVD’n går oavkortat till Leila K.

FYRA. Like Lipstick Traces

FEM. Boven i Dramat

Sex. Finsta Graphics

En polaroidkamera med hundra blanka foton skickades ut till 13 välkända grafftitiartister från olika nationaliteter.

Två år senare så hade man fått in över 600 polaroider som vittnade om dessa målares vardag.

I denna bok sammanställs en hel drös av dessa bilder och bildar en fotografisk resa som vi får uppleva genom fotolinsen. Och det är inte varje dag man får se vad några av världens mest berömda målare har för sig!

Bland artisterna som bidragit till Like Lipstick Traces återfinns inga mindre än Aroe (UK), Dumbo (IT), Kegr (DK), Scan (CA), O’Clock (FR) och Rate (US) för att nämn några.

Boken kommer att bli lika uppskattad hos graffare som hos polaroidentusiaster.

Max Peezay slår sig ihop med gatukonstnären Hop Louie och tillsammans levererar de Boven I Dramat, som är både en bok och en CD. Hop Louie är kanske mest känd för att ha beklätt Stockholms gator med porträtt av Christer Pettersson.

Men här tolkar han med ett 30-tal bilder Max låtar i den 64-sidiga boken.

Max Peezay är kanske mest känd hos allmänheten från sitt Fjärde Världen. Men faktum kvarstår att han tidigt riktade örat mot den engelska grimescenen och släppte den lysande plattan Discokommitén 2005. Där skapade han ett unikt sound på den urvattnade Svenska scenen.

Vill du känna at du har något exklusivt med kvalitete som ryggrad är Boven I Dramat för dig!

Dokument förlag har den goda smaken att släppa den första boken om Finsta och hans arbete. Bilderna är något som vi sett lite här och där men för första gången förklarar han själv sina tankar och erfarenheter både i text och bild.

Finsta har sina rötter i graffitin men alla tekniker är välkomna och sedan examen på Konstfack arbetar han som tecknare och formgivare.

I Finsta Graphics får vi bekanta oss närmre med hans figurer, illustrationer och konst. Med humor hämtar han inspiration ur en djup mylla av subkulturer och skapar en helt säregen stil. Det har bland annat lett till att Nike Basketball nu i sommar ger ut en limiterad serie t-shirts signerat Finsta!

84 | TRANSITION #3 -09

FIENDEN X TRANSITION COLLABORATION T-SHIRT

ÅRETS FETASTE PRINT TILLSAMMANS MED SEX NUMMER AV TRANSITION FÖR KALASPRISET 349 KR! För att beställa, skicka ett sms till 72500 med “transition fienden + din storlek, ditt namn och dina adressuppgifter”. Sms:et är gratis att skicka. En räkning på 349 kr kommer med första numret. Tröjan skickas när räkningen är betald.

Art Profile

Stefan Grolin

Stefan Grolin tolkar kända tavlor med en twist av vågsurfing. Spännande tyckte vi och såg till att ställa honom mot väggen för en pratstund.

Först det uppenbara; namn, ålder, yrke, var du bor och så vidare?

Jag heter Stefan Grolin och är 43 år. Född och alltid boende i Göteborg nära havet. Det är ett måste! Jag har jobbat som originalare och även frilansat som illustratör.

När kom du på att det var replikor med surftouch som var ditt kall i livet?

Innan målade jag allt möjligt, bland annat mer vanlig surfkonst; vågor, surfbrädor och sådant. Jag hade länge tyckt om den japanska vågen som målats av Hokusai och tänkte att i den hade det ju varit perfekt med en surfare! Så det blev "Wipeout". Sedan har det bara blivit fler kända målningar som jag försökt kopiera med en surftwist. Jag Googlade villt på "surfkonst". Det fanns hur mycket som helst, men jag hittade inget som liknade detta. Mina verkade lite annorlunda. Så jag hade kommit på min grej!

86 | TRANSITION #3 -09

Hur lång tid tar det att färdigställa en tavla?

Det är svårt att säga då det är väldigt olika. Den som tog längst tid av de du kan se här var nog Mona-Lisa "SurferGirl". Den har en väldigt detaljerad bakgrund som jag aldrig lagt märke till innan, så den tog några dagar.

Hur har tavlorna tagits emot? Är det idel glädjerop eller är det rentav så att någon lackat ur och inte gillat det? Hur har reaktionerna varit?

Bara glädjerop och konfetti! Haha, nej det finns säkert de som tycker jag besudlar gamla mästerverk, men de har ännnu så länge hållit det för sig själva. Det har varit kul att olika surfmagasin lite över allt, till exempel i USA och England, tyckt om dem och tänker publicera dem!

Vilken tavla är du mest nöjd med?

Min favorit är nog "Flickan med pärlörhänget" eller "Girl with surfbus". Gillar kombinationen med henne – ren och prydlig i den rostiga ruffa bussen. Och så är jag nöjd med den flammiga bakgrunden. Först tänkte jag göra den helsvart, sådär jämnsvart som den är på originaltavlan, men det flammiga ger den mer liv.

Har tavlorna ställts ut? Om inte, finns det planer för det i framtiden?

Jajamensan! Tavlorna har ställts ut i Varberg och Göteborg. En konstnär i Kalifornien har den på sin sida med surfkonst. www.defineart.com (under "Artist galleries"). Där står det mer om dem (men de priserna som står där gäller inte här inom norden).

Surfar du själv?

Jag har provat på och gått några kurser med Arild Kristiansen i Varberg (som för övrigt är en grymt duktig instruktör!) Görsvårt, men hur kul som helst!

På 70/80-talet skejtade jag en hel del. Mest vert ("u-ramp" som vi kallade det på den gamla goda tiden). Hittade min gamla bräda i källaren för något år sedan och åkte genast till Area 51. Upp i rampen och trodde jag var 15 igen.

Droppade, fegade till och bröt armen. Inte så smidig och orädd som jag inbillat mig. Så nu blir det att cruisa fram på longboard. Lite surf-känsla på asfalt!

Se mer av Stefan Grolins konst på www.defineart.com

Motst책ende sida Showing Whistlers Mum

Denna sida Waiting For A Perfect Wave Surfergirl Old Fisherman Surf Dance.

TRANSITION #3 -09 | 87

Scream WOW!

88 | TRANSITION #3 -09

Wipeout

Girl With Surf Bus

Gone Surfing

TRANSITION #3 -09 | 89

Kulturfascisten

Kulturfascisten & det forna Östblocket

För mer Kulturfascisten: www.kulturfascisten.blogspot.com Har du frågor, funderingar eller är förbannad?

Skriv till: kulturfascisten@gmail.com

AV Kulturfascisten

"Smutsfitta" utbrister den diffusa gestalten borta i hörnet av det ganska stora rummet. Döm av min förvåning att det är Mika som uttryckt sig så bryskt. Mika som inte annars brukar vara en profaniteternas man ser även själv lätt förvånad och rent av lite skamsen ut över sitt smått vulgära uttalande.

Platsen för detta skådespel är det forna Tjeckoslovakien som numer är delat i tvenne länder varav Tjeckien är målet för vår berättelse. Närmare bestämt Prag, eller "Praha" som urinvånarna själv kallar staden. Kanske är det den fantastiska tjeckiska ölen som fått Mika att låta grodorna hoppa ur munnen eller så kan det vara den lätt nostalgiska touchen av det forna öst vi bara några moment innan upplevt. Det som man annars mest läst, sett filmer eller nyhetssändningar om. För även om Tjeckien tillhör östblockets mer framgångsrika länder så finns fortfarande en lätt förkärlek till korruption och maktmissbruk. Fallna murar och järnridåer i all ära, men skam vore annat om man inte kunde få känna på lite äkta öststatsmentalitet.

Kanske är det just det, de rejält utrustade tjeckiska innerstads-poliserna i full kravallmundering själva tycker när de stormar (nåja, äntrar) vår lägenhet. Upptrappningen till detta scenario är i alla fall enligt poliserna, att vi spelat Christer Sjögrens discoupptaktning av "Moskva" alldeles för högt och dansat alldeles för våldsamt och glatt till denna slagdänga. Eller som poliserna själva uttrycker det; "For being loud". Två snaggade sibiriska biffar står med korslagda armar och försöker ge ett både respektingivande och ondskefullt intryck. Till viss del lyckas de ändå med sina skottsäkra västar och diverse tillhyggen som ser ut att kunna orsaka både fysiska och känslomässiga ärr.

Som de naiva och smått påverkade svenskar vi är, ber vi om ursäkt och lovar naturligtvis att dämpa oss för att inte orsaka mer skada på det tjeckiska samhällets lagar och normer. Men tron på att vädjan till människans goda natur slås ganska raskt i spillror när Karelin-kopian skakar på huvudet och förklarar att så lätt kommer man inte undan i deras kvarter. Men vad kan då tänkas vara målet för deras inkvisition tänker vi? Svaret är naturligtvis lika självklart som det är historiskt givet. Pengar.

1300 korunas vill de ha. En summa som egentligen inte är någon större förlust för våra plånböcker, men en avsevärd för vår stolthet och tro på den demokratiska andan. Nänä, så lätt ska de inte kunna lura oss. Vi är fem världsvana och beresta karlar av rang som inte viker av för lite lätt skrämselpropaganda. Naturligtvis tackar jag vänligt men bestämt nej till deras generösa erbjudande att blåsa oss.

Det är ju trots allt principen av det hela som är viktig.

90 | TRANSITION #3 -09

Irre går steget längre och tar till politiska argument och skalderar att vi minsann är med i EU, båda nationer och kan därmed inte behandla oss på detta grottmans-manér.

De Stasi-inspirerade herrarna verkar inte nämnvärt imponerade av den politiska debatten men börjar vackla lite i sin stabilitet och känner att här måste det bytas taktik. De slutar plötsligt förstå det engelska språket och lämnar lägenheten och oss kvarvarande i en falsk känsla av att ha knäppt det korrumperade etablissemanget på näsan.

Vi skall just till att fira vår seger för demokratin när de plötsligt kommer tillbaka med om något ännu bryskare uppsyn. Med sig har de några relativt daterade alkotestmekanismer i form av trattar och plastpåsar och kräver att vi ska blåsa. Då munstyckena avger ett distinkt "begagnat" intryck är min första tanke att jag hellre inleder ett fysiskt förhållande med Christer Pettersson än att sätta mina sedan länge okyssta läppar mot den smitthärd som den steroidfyllda ordningsmakten placerar framför ansiktet på mig. Hur långt är jag beredd att kämpa för den demokratiska andan som vi alla anser vara vår rättighet? Svaret är i alla fall inte, den syfilis jag förutspår om jag delar saliv med de tidigare personerna som utsatts för samma behandling och blås-don. Nej, här börjar jag vackla i kampen och börjar sakta men säkert vänja mig vid tanken att betala oss ur det predikament vi hamnat i.

Mina medresenärer verkar vara inne på samma spår och vi börjar bli villiga att släppa garden och underkasta oss denna lagens lömska arm. Även möjliga fysiska bestraffningar av muskelstyrka börjar faktiskt snurra i mitt redan lite rusdruckna sinne.

Vi börjar sträcka oss efter våra pengar för att skramla ihop den summa de tidigare krävt oss på och lyckas skrapa ihop den. I ett sista desperat försök att vinna tillbaka lite självkänsla kräver jag papper på "mutan", kanske mest för att provocera lite och testa gränserna. Istället för den spott och spä jag förväntat mig tar faktiskt polismannen fram två små kvitton á 500 korunas som han inte bara signerar utan även stämplar. En känsla av komik sprider sig genom min kropp när jag tar emot den lilla "böteslappen" vars totalsumma naturligtvis understiger den vi betalt (i kontanter, på plats).

Medan de tidigare konfiskerade passen lämnas tillbaka går mina tankar till hur mycket våra bra mer högljudda brittiska grannar vars lätt till åren komna prostituerade vi mötte i dörren tidigare under kvällen, fått betala?

Kanske ingenting? Kanske är tonerna av Christer Sjögren hyllandes en forn förtryckarmakt mer provocerande än våra grannars rejält snedvridna kvinnosyn? Kanske var

det påminnelsen om gamla dagars metoder som lockade fram just de instinkterna bak i huvudet på våra antagonister? Christer Sjögrens slagkraft kanske bara sträckte sig till de nordtyska dansbanorna och aldrig längre. För särskilt populär i Tjeckien verkar han då rakt av aldrig ha varit.

Glöm inte! "Livet är inget för amatörer" och det är inte den forna öst-andan heller.

Navelskådning

The Big Bang TEXT Simon Tjernström Illustration Supertuben

1982 börjar Michael Jacksons album, Thriller, säljas. Tills dags dato världens mest sålda musikalbum. Samma år opererades världens första konstgjorda hjärta in med lyckat resultat i Salt Lake City.

Cobain snarare ville snegla på Stooges andra skiva Fun House som inspiration.

1982 arbetade mina föräldrar upp tillräckligt med magi för att producera fram deras tredje barn. Moi.

2000 byggs Öresundsbron som en väg- och tågled mellan Danmark och Sverige. På den danska sidan får man bygga en konstgjord ö, nämligen Pepparholm. Vid öns färdigställande är det bara att köra på. Knarkhandlarna jublar, pendlarna likaså.

1988 kom Steven Hawkins ut med boken A Brief History of Time. Boken förklarade lite enklare kring krafterna och mekaniken i Big Bang.

Big Bang, vårt universums skapelseögonblick, skedde för 13,7 miljarder år sedan. En oändlig tid sedan med vår egen livslängd i beaktande. Detta sitter en massa folk och ställer upp ekvationer på i jakt på att fösa in den svaga gravitationen med de tre andra urkrafterna. Detta arbete går framåt, men är ännu inte bevisat.

1988 var jag fem år och lyssnade fortfarande på Michael Jacksons Thriller, utan en susning om att Steven Hawkins byggde en mental bro emellan fysikerna och matematikerna.

1993 gör Nirvana sin legendariska unpluggedspelning i New York och blir med det odödliga för kommande generationer. Nirvana, liksom all bra konst, uppstod som en kontrapunkt till den dåvarande rådande normen. Vid deras uppkomst var det hår-metal som gällde medan Kurt

92 | TRANSITION #3 -09

för mänskligheten, utan surfar snarare bekymmerslöst vidare på kunskapsvågen folk tidigare riskerat livet för att få fram.

1993 kommer jag inte ihåg ett skit ifrån.

2000 börjar jag gymnasiet och påbörjar en brokig väg som efter fyra år har lämnat mig aningens mindre naiv, med ett skamfullt betygsdokument och en lustig mössa som tack.

Den 10 september 2008 provkördes Large Hadron Collider ”LHC” för första gången, utanför Genève i Schweiz.

Maskinen ska kollidera protonstrålar i oerhörd fart och förhoppningsvis påvisa den teoretiskt förutsagda higgspartikeln och/eller andra fräna saker inom högenergifysiken.

Den 10 september 2008 kolliderade inte jag protoner och jag bevisade inte heller gammastrålningen ur svarta hål.

Den så kallade Hawkinsstrålningen.

Jag har alltså hittills inte gjort mycket, förmodligen inget,

Denna oerhört minimalistiska saxning ur de senaste 26 åren påvisar att människan bryter ny mark inom olika (alla) områden varje dag. En djupare tanke på någon av de stora bedrifter människan är ansvarig för imponerar lätt.

När vi nu i 2000-talet är tämligen upplysta om vår egen historia och utveckling är det ännu mer imponerande.

Vad som ter sig konstigt för mig är sakerna vi INTE har lyckats med. Vi har till dags dato inte lyckats framställa en goggle som inte immar. Vi har inte skapat det perfekta kullagret och viktigast av allt; Jag kan inte idag, år 2009, kila in på Konsum eller Apoteket en torsdag och köpa ett piller som botar min baksmälla. Alltså, samtidigt som jag står på Konsum och snackar med min vän med pacemaker och konstgjord höft, kan jag inte bota min darrighet och huvudvärk.

När jag framförde denna tanke till en god vän med värmländskt påbrå och syndefekt sa han kort: – Vaddå? Det är ju bara att ta en öl ju...

Visst har han rätt i det. På så sätt kan du slå ner upproret i kroppen. Dock endast tillfälligt. Likt sandfolket kommer då motståndet tillbaka i större nummer.

T-SHIRTS MED EGET TRYCK WWW.OWNLABEL.SE Strong Brands Are For Weak People™

Skateboard - Snowboard - Streetwear

WWW.COYOTEGRINDLOUNGE.COM

Tjärhovsgatan 1 Medborgarplatsen Stockholm 08 64 40 640

SKRÖNA / Svenska Skatehjältar Del 3

Magnus Ljungdell TEXT Magnus Gyllenberg Foto James Holm

Bakgrund Redan i slutet av 80-talet var Magnus ett etablerat namn. Den lilla fräkniga rippern från Götet dök upp på tävlingar runt om i landet och imponerade stort med sin megasmootha stil och en stadig trickarsenal. Göteborg var i slutet av 80-talet den stora streetskatarstaden med åkare som Gorm Boberg, Anders Rimpi och Alexander Åkerlund som ledde utvecklingen mot nya tider. Magnus blev ganska så snart främst förknippad med miniramper men hade en stadig streetgrund att stå på mycket tack vare sällskapet han växte upp i. När 90-talet gjorde entré började många av de starka Göteborgsprofilerna att försvinna från scenen, men Magnus höll fanan högt och gör så än idag.

Stil Magnus skatestil är både mjuk och kraftfull på samma gång. Fokuserar man för mycket på hur kraftfullt, långt, högt och snabbt han skatar kan man missa hur mjukt och kontollerat han egentligen kör och vice versa. Magnus har alltid haft en bra ollie i transitions och kan få bra höjd ur de mest svårskatade böjar och han flyter alltid fram med lätthet vare sig det är ett minirampslandskap, en streetyta, en betongpark eller lite äkta rå street. Det finns ett antal människor som har fötts med denna talang på skateboarden som gör att inget ser särskilt svårt ut för dem och ska jag vara ärlig tror jag inte att det är svårt för dem heller. Det kommer helt naturligt och det gör en talanglös stackare som en själv väldigt avundsjuk. Jag är avundsjuk på Magnus, det ska gudarna veta!

Terräng Som jag nämnde ovan så kan Magnus flyta runt obehindrat i de flesta miljöer. Street, ramp, park eller Göteborgs krogar – inget går säkert när ”Lill-Smuts” är på humör. Den ramp jag mest förknippar Magnus med är den klassiska Välen-rampen som stod i utkanten av Göteborg. Den hade bowlcorners, hips och spines och om det var någon som härskade där så var det Magnus.

Under 90-talet placerade sig Magnus också ofta bra på streettävlingar. Kolla in hans sista trick hans del i Mythics film La Rambla från 1998 så ska ni se att han kan leverera gnarly streethammers också.

Om Magnus Jag har spenderat många sommarveckor nere i ett (tro det eller ej) soligt Göteborg boendes på Magnus soffa, skatandes hela dagarna och rumlandes hela nätterna. Jag kan inte komma på många som är lika roliga att skata, festa, spela musik och bara sitta och larva sig med.

Magnus drar igång en session utan att säga ett ord. Han får en speciell blick, droppar in och skatar skiten ur allt och alla och då är det bara att försöka hänga med. När andra gnäller över småsaker lägger Magnus sin energi på det viktiga – att ha kul utifrån de förutsättningar som finns. Vare sig han är vid ett kasst skatespot eller på en halvskum svartklubb. Om inte Magnus är en go´ göbbe så vet jag inte vem som kan vara det.

94 | TRANSITION #3 -09

Denna serie belyser svenska skatare som i mitt hjärta har erhållit hjältestatus för sin skateboardåkning och inställning till vår älskade sport/konst/kultur (välj själva). I del ett träffade vi Smålandsrippern Stefan Toth, i del två var det Pontus Alv. Nu har turen kommit till bästkustens pärla – Magnus Ljungdell.

slip longsbtoraeamlongboa com sliprds.com sli rds.com sli streamlo streamlon pstreamlonpstreamboards.co ngboards.c gboards.comgboards. slipstrea m slipstre om slipstr slipmlongbo amlongb eamlong ards.com oards.co slipstrea m m

slipstrea longboa mlongboa om sliprs ds.com sliprds.com slip reamlontreamlongbstreamlongstreamards.comgboards.comoards.com boards. pstream slipstream slipstrea slipgboards.longboards. longboardmlongcom slip s.com com streamSURFING

Brädgårn www.bradgarn.se foto: Markus Källström

VINDSURFING KITESURFING, SURFING OCH VINDSURFING ÄR VÅRAT LIV. I VÅR 650 KVm STORA bUTIK I VARbERG FINNS ALLT DU bEHöVER OCH LITE TILL. VÄLKOmmEN TILL VÅR VÄRLD.

KITESURFING

WWW.SURFERS.SE 0340-677055

Sista ordet

CHRIS PASTRAS TEXT Fredrik Gunnarsson Foto Anders Neuman

Om femton år sysslar jag nog med exakt samma saker som nu. Skatar och gör konst.

Chris ”Dune” Pastras har minst sagt varit med i svängen ett tag. Chris växte upp i östkustens New Jersey och plockade upp brädan redan 1979. Han har sedan dess bland annat hunnit med att skata på proffsnivå, varit värd för Thrasher Video Mag och dragit igång Stereo Sound Agency tillsammans med Jason Lee. När vi fick nys om att Chris var på plats i Sverige tog vi tillfället i akt att få surra lite med den gamla legenden. Vi mötte en väldigt ödmjuk och eftertänksam snubbe med båda fötterna på jorden.

Ja, det låter vettigt. Om du fick styra över världen under en dag, vad skulle du ändra på?

– Jag tror faktiskt att det redan håller på att ändras till det bättre. Troligtvis skulle jag nog försöka tona ner hetsen efter framgång. Få det mer socialt och njutningsbart för allihop.

skatare som försöker vara professionella rappare. Eller förresten, folk får väl göra vad de vill. Men ska du prompt rappa, se till att göra det bra!

Hur ofta googlar du dig själv?

– Kanske en gång i halvåret. Mest för att se vad som händer.

Rekommendera en skiva som våra läsare bör sätta på innan de fortsätter att läsa den här intervjun!

– Vad sägs om Arcade Fire? Neon Bible!

Vad gör du när ingen annan ser på?

– När ingen kollar? Vad gör jag då…? Kör väl på med min dagliga rutin. Sysslar med mina konstprojekt och hänger ut hemma med min hund.

Vem skulle du satsa pengar på när det kommer till Skater Of The Year 2009?

– Pheew... Det är svårt att säga. Men kommer Flips film ut i år så blir det nog någon av de killarna. Typ Mark Appleyard.

Nämn något som du absolut inte klarar dig utan när du är ute och reser?

– Plånboken.

Vad är det värsta som har hänt dig under en flygtur?

– På ett flygplan? Hmm, det är nog när man varit antingen bakis eller på fyllan och spysjuk.

Vad gillar du bäst med Sverige?

– Det är vackert här. Du vet när det kommer till arkitektur, byggnader och folket här. Jag vet inte riktigt. Sverige har en slags gammaldags känsla över sig som jag verkligen gillar. Som gamla Europa antar jag? Antar att jag är förtjust i det. Det har en charm som jag tycker om.

De tre bästa skatespotsen i världen?

– Få se nu… Mallorca, San Fransicso och det tredje… Jag får nog lov att säga Los Angeles.

Tre personer du skulle ta med dig till en öde ö?

– Min mamma, Jason Lee och och kvinnan för stunden.

Vad tror du om det?

96 | TRANSITION #3 -09

Var ser du dig själv om femton år?

– Om femton år sysslar jag nog med exakt samma saker som nu. Skatar och gör konst.

Några dolda talanger?

– Haha! Dolda talanger alltså… Jag är ganska så duktig på fotboll!

Vad har du för favorttrick?

– Det får bli Frontside Grind.

Har du några favoriter bland de svenska skatarna?

– Min absoluta favorit är definitivt Ali Boulala. Han är kreativ och har en unik och alldeles egen stil. Eller ja, hade. Förhoppningsvis så får vi se honom tillbaks på brädan inom kort. Men du vet, jag gillar Love Eneroth.

Jag känner inte till så där överdrivet många. Men jag gillar verkligen hur Ricky och Love åker.

Hur har skateboard ändrats sen du började åka?

– Oj, en hel del… Skateboard har bytt skepnad så många gånger sedan jag började att det är en svår fråga att svara på. Jag började ju åka redan 1979, så det är en HEL DEL som har ändrats. Om vi säger att ingenting är sig likt, men själen finns kvar.

Har du hört några rykten om Sverige som du inte riktigt tror är sanna?

– Hahaha!!! Jag vet inte riktigt. Folk har en syn på Sverige som ett ställe där solen aldrig går ner och folk dricker sig fulla hela dagarna. Jag tror inte att folk dricker varje dag.

Haha! Svenskarna arbetar nog mycket mer än vad folk föreställer sig för jag tror att den allmänna uppfattningen är att Sverige är en ända lång fest. Vilket i och för sig inte behöver vara en nackdel. Hahaha!

Nämn någonting som enligt dig fick skateboard att ta ett rejält kliv framåt?

– Enligt mig? Jag skulle nog säga Tony Alva och Ollien!

Vad skulle din sista måltid bestå av?

– Min sista måltid alltså? Då skulle jag nog vilja ha dungenesskrabba med en redig stek till!

Vad är den värsta trenden inom skateboard?

– Få se nu... Vad retar jag mig på just för tillfället? Jo,

För mer Chris Pastras kan du göra ett besök på www.stereosoundagency.com

TRANSITION #3 -09 | 97

Team-464-295.indd 1

5/03/09 12:26:4

POSTTIDNING B | Transition | c/o Titeldata, 112 86 Stockholm

Nu tar Transition sommarlov. Vi ses igen i september.