Transition #4 2008 by TRANSITION Magazine

SPOT LINKÖPING FUNPARK FOTO ANDERS NEUMAN ÅKARE MARIO ERIKSSON TRICK KICKFLIP

#4 2008 UTGÅVA 36 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-04 RETURVECKA 42

04 7

388012 605509

HENRIK WINDSTEDT / GÜNES ÖZDOGAN EN HÄSTSAGA / BOWLRIDERS / TRACE

Rider Service Europe 00800 287 866 13 (tollfree)

ADAIRPHOTO

info@skateout.com 019-6110907 www.skateout.com

oes

ide

ed r atur

vu r: de

csh lsh d

ore

/m .com

Y O U R

F AV O R I T E

S U N G L A S S

C O .

O N Z I P P E R . C O

www.acrecent.se - info@acrecent.se

V M

WEE MAN | FERNSTEIN

CECILIA LARSEN Att nivån på åkningen på den kvinnliga delen av snowboardscenen har höjts med ett par pinnar kan inte ha undgått någon som är intresserad av snowboard. De två senaste åren har det ploppat upp bra videos med enbart tjejer på åkarlistan och i år finns det flera nya att stoppa i dvd-spelaren. Vi är fullkomligt övertygada om att Cecilia skulle platsa där om hon fick chansen. Så nu är de upp till henne att

bevisa för dem och er läsare att hon hör hemma där. De här tre sidorna är bara ett smakprov på de kvalitéer som Cecilia besitter på brädan. Förra säsongen satte krånglande knän lite käppar i hjulet, men om hon får vara hel under vintern kommer ni märka när hon är i backen. På vintrarna huserar hon vanligtvis i Sälen och där kan du spana efter tjejen som antagligen gör bättre Cab 540:s än dig.

Att hon hamnar i den här sektionen av tidningen betyder att vi tror att hon kommer att fortsätta synas i Transition på flera olika sätt framöver. Så se det här som aptitretaren för vad som komma skall. Cecilia Larsen är 22 år gammal och åker för Burton Snowboards, Dragon Optical och Junkyard.se.

PÅ EUROPEAN OPEN I LAAX HADE CISSI LITE SVÅRT MED FARTEN I SLOPESTYLEN OCH ÅKTE UR I KVARTSFINALEN. DET GAV HENNE LITE MER TID ATT PLÖJA PILLOWS STRAX BREDVID PISTEN. FOTO ANDERS NEUMAN

UNDER FLERA ÅR HAR DRAGON ARRANGERAT ETT TEAMSHOOT I FRANSKA BAREGES. DE LOKALA SHAPARNA BRUKAR SKOTTA ORDNING RIKTIGT DUKTIGA PARKER FÖR DE DAGAR DÅ INTE PUDRET FUNKAR. TILL ÅRETS SHOOT HADE ANVÄNT NÅGRA ANLÄGGNINGENS HUS FÖR ATT BYGGA NYA OBSTACLES. CISSI DÄNGDE IN EN FRONTSIDE WALLRIDE UTAN SVÅRIGHETER. FOTO VANESSA ANDRIEUX

Amy Gunther, Jason Lee & Giovanni Ribisi in “A Superlative Day“. See the whole photo series in the palm / pocket sized WeSC winter catalogue 2008.

photo: Vincent Skoglund

www.wesc.com

WeSC Concept Stores: Stockholm, Kungsgatan 66, PUB.03 / Örebro, Nygatan 26 / Falun, Östra Hamngatan 18

The Longest Wave in the World 07Ă&#x153;45S 79Ă&#x153;2W Chicama. oneilleurope.com

INNEHÅLL

#4 2008 UTGÅVA 36

46 QUIKSILVER BOWLRIDERS

Inte nog med att Malmöborna har snott åt sig nog med betong för att det inte ska byggas ett enda hus i resten av Sverige i år. De har dessutom mage att dra av årets största skateboardtävling. Tre dagar av stenhård åkning i absolut världsklass. Vi var givetvis på plats.

52 TRACE

När du åker snowboard lämnar du oundvikligen spår efter dig. Detsamma kan dock inte sägas om skateboard. Snön är ju onekligen en formbar massa medan betong och asfalt är aningens för hårda material för att lämna några ordentliga avtryck på. Det här har vi försökt att ändra på under en kväll på Camp WeSC i Linköping. Se resultatet på sidan 52.

58 GÜNES ÖZDOGAN

Det där med att skateboard är väldigt rytmiskt och följer en viss takt är nog något som många känner igen sig i. Att musiken och skateboardkulturen har varit i symbios sen rullbrädans begynnelse är inte heller någon nyhet. Ur denna symbios föds sedan något helt nytt. Günes Özdogan berättar om sin syn på det hela och delar med sig av sin kärlek till musiken.

VÄRLDSMÄSTAREN EN HÄSTSAGA DEL 1

GRAFISKA PROFILEN

KALLE MATTSSON

68 EN HÄSTSAGA

Vinterns mest spännande filmprojekt kommer snart att ha biopremiär för att sedan finnas gratis på internet. Pony Tale är den svenskproducerade snowboardfilmen med Hampus Mosesson, Jacob Willhelmsson, Mikkel Bang, bröderna Helgason, Knut Eliasen och ett helt gäng andra sköna typer som åkt världen runt för att hamna i Per-Hampus Stålhandskes lins.

DESSUTOM 012 024 026 030 032 034 036 040 042 044 045

FRAMÅT LEDARE NOTISER SKIVRECENSIONER SETUP FAVORIT SAKER & TING TÄVLA & VINN FRÄSHNESS READ BETWEEN THE LINES NORD BACON BEER BBQ

088 098 104 106 108 110

74 VÄRLDSMÄSTAREN

Surjämte eller inte är inget som klubbas i den här artikeln, men vi får åtminstone reda på lite mer om världsmästaren. Det tycks bara finnas en väg för Henke Windstedt och det är uppåt. Ja, eller egentligen nedåt för att vara exakt om än lite buskis. Faktum är att han är världens bästa freerideåkare och att Transition tog ett snack med det ödmjuka, men luttrade skidproffset.

GALLERI KULTUR KULTURFASCISTEN NAVELSKÅDNING SKRÖNA 5X5

100

101

100 GRAFISKA PROFILEN

Kalle Mattsson fick nobben av de svenska skolorna. Han hamnade istället på den fruktansvärt anrika skolan Rietveld i Holland, ett land med lite djupare förståelse för grafisk form än oss. Transitions förståsigpåare är mäkta imponerad av Uppsalasonen i tulpanernas land.

GLÖM INTE! WWW.TRANSITION.SE - DIN BÖJ PÅ NÄTET. På vår site kan du läsa artiklar från tidigare utgåvor, uppdatera dig med alla de senaste nyheterna, delta i mängder av tävlingar, läsa gamla artiklar, diskutera aktuella samtalsämnen, teckna prenumeration med mera. Numera kör vi även rörlig bild i form av podcasts. Glid in en sväng redan idag!

ADRESS Swartling & Wranding Media AB Att: TRANSITION Sveavägen 62 111 34 Stockholm 08-545 160 60 CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE Anders Neuman // anders@transition.se Tel: 08-545 160 64 ART DIRECTOR Tobias Andersson // tobbe@transition.se Tel: 08-545 160 72

FOTO ANDERS NEUMAN

DELAD GLÄDJE ÄR DUBBEL GLÄDJE Varje nytt nummer är lite som släppa en ny baby, den här gången har vi fått tvillingar. Ett vanligt nummer ihop med en fullsmackad produktguide. Totalt 264 sidor trevlig läsning för dig, kära läsare.

Vi har träffat världsmästaren Henrik Windstedt hemma i byn efter en intressant och segerrik säsong. Henke är en av världens mest kompletta skidåkare och beviset för det hittar du lite längre fram i tidningen. Att musiken är en stor del av vardagen i vår kultur är ingen nyhet men Günes Özdogan utvecklar sina funderingar om musik och skateboard ihop med Simon Stenborg. Günes droppar även några av sina personliga favoritartister vilket alltid är intressant då vissa människor påstår att de kan berätta vem du är efter att ha gått igenom din skivsamling. Vi låter tolkningen av vem Günes är vara osagd men karln har bra musiksmak, det vet vi.

Sommaren har som vanligt bjudit på en hel del trevliga events och några av dem har vi bevakat lite mer än andra. Niklas Bergh liknar Skåne vid Texas under sitt besök på Quiksilver Bowlriders. Den jämförelsen får stå för honom, men att det var en bra resa står utom all tvivel. Herrarna bakom Actionhorse Films är några som vi kommer att stifta en närmare bekantskap med i inte mindre än fyra nummer. Deras resa börjar hemma i Svedala och fortsätter ut i världen under hösten. Det var en liten summering av vad vi har att bjuda på i det här numret. Tillsammans med vår produktguide är det flera timmars trevlig läsning. Vi hoppas att det tar hand om er i det stundande höstmörkret. // ANDERS NEUMAN, Chefredaktör

REDAKTION Viktor Skogqvist // viktor@transition.se Fredrik Gunnarsson // fredrik@transition.se Niklas Bergh // nicke@transition.se Magnus Gyllenberg // mange@transition.se Oscar Axhede // axhede@transition.se Simon Tjernström // tjernstrom@transition.se Jonas Sandberg // jonas@transition.se James Holm // james@transition.se Simon Stenborg // simon@transition.se Pelle Hybbinette // hybbinette@transition.se Mattias Fredriksson // mattias@transition.se SKRIBENTER Tobias Barle Torkel Sjöstrand Tobias Barenthin-Lindblad Kulturfascisten FOTOGRAFER Vanessa Andreiux David Olby Daniel Lorén Daniel Blom Christoffer Sjöström Martin Hallberg Jonas Mossberg Thor Jonsson ILLUSTRATÖR Joakim Knapp FRILANSMATERIAL Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Ring gärna innan du skickar något.

TOPP 10 KINGS OF LEON 01 NOTION 02 CALIFORNIA WAITING 03 THE BUCKET 04 COLD DESERT 05 FANS

PRENUMERATION Titeldata AB, Kundtjänst, 112 86 Stockholm Tel: 08-617 23 80 // www.prenservice.se

06 MOLLY’S CHAMBERS 07 USE SOMEBODY 08 MANHATTAN 09 BE SOMEBODY 10 ON CALL

Helårsprenumeration (6 nummer) kostar 299 kronor. Priset gäller endast i Sverige. Högre porto tillkommer om du är bosatt utomlands. Kontakta Titeldata för komplett prislista. ANNONSFÖRSÄLJNING Acke Stenquist // acke@sw-media.com 08-545 160 67

COVER STORY

” De senaste månaderna har jag hittat mig själv bakom kameran med Mario framför flera gånger. Vid några av tillfällena är det som om hans snärt och kontroll försvunnit i samma stund nd som jag plockat fram kameran. Den vanligtvis livliga och högljudda unga mannen har hängt gt med huvudet men kämpat på. Just den här dagen tror jag inte att han hade en aning om vad d som skulle hända. Efter att mörkret lagt sig över campet i Linköping började vi experimentera a med ljusen som jag plockat upp på Biltema tidigare under dagen.

Robert Swartling // robert@sw-media.com 08-545 160 65 TRYCK Punamusta OY, Finland WEBB www.transition.se

Att se någon carva runt i en tom mörk park med en pannlampa och några cykellampor var ett oanat nöje. Mario fortsatte att skejta efter att vi känt oss nöjda första gången så jag bestämde mig för att plåta några rutor till. Vi hade ingen vanlig skatebild så en kickflip på flat fryst precis innan catchen fick bli målet. Med lätthet snärtade han upp flippen och kammade hem den här bilden. Så redaktörn lyfter på hatten och tackar för att unge herr Eriksson tog sig tid att fastna framför kameran. ” - ANDERS NEUMAN

PODCAST www.transition.se/podcast

TECH CANON EOS-1D MARK III, 4 SEK, f2.8, ISO100, 15MM f2.8 FISHEYE.

388012 60 5509

HENRIK WINDS EN HÄSTSAGA TEDT / GÜNES ÖZDOGAN / BOWLRIDER S / TRACE

actions speak louder than words

duct:

d Pro n pants and Featutre irt, unio ojec sh oes oxford pr GLT sh

info@skateout.com 019-6110907 www.skateout.com

GSM EUROPE: +33 (0)5 58 700 700

switch backside ďŹ&#x201A;ip|photos by element advocate brian gaberman|elementskateboards.com/advocates

SNOW SKATE SURF

NOTISER

SNOWBOARD ANDERS NEUMAN // SKIDOR SIMON TJERNSTRÖM & MATTIAS FREDRIKSSON SKATEBOARD VIKTOR SKOGQVIST // MUSIK FREDRIK GUNNARSSON

HAMPUS MOSESSON

CHRIS SÖRMAN

HENRIK HEDVALL

SNOWBOARD Våra kära snowboardåkande vänner med hotmailkonto har utsatts för kapning av sina e-mailadresser. Bland dem som numera erbjuder sina vänner stora lotterivinster och billiga viagradoser finns både Niklas Byström och Jonas Hagström. Burton ruskade hårt på teamroostern under sommaren och kapade rätt rejält. Några av åkarna som inte längre återfinns på det globala teamet är Romain de Marchi, DCP, Anne-Flore Marxer, Hannes Metzler och Morgan Lefaucheur. Om du är intresserad av snowboardens historia kan det vara värt att spana in Burtons och VBS.TV nya projekt om hur det såg ut i snowboardens ungdom. Googla ”Powder and Rails” ihop med VBS.TV så hittar du nog rätt.

Target har nu letat ut sig till alla de över 1600 Targetbutikerna runt om i USA. Absinthe Films har tillsammans www.destineerstudios.com designat ett nytt snowboardspel som heter Stoked. Transition kommer även dyka upp i spelet så håll utkik efter det. Enligt vår vetskap har Chris Sörman utfört världens kanske dyraste backflip på snowboard då han under Boost Mobile Sno Sho missade sin volt och därmed hamnade bakom Chas Guldemond som rakade hem hela potten. Chris gick dock inte hem helt tomhänt utan vann 5000 USD i den första delen av tävlingen.

Hampus Mosesson har skaffat sig ett nytt sommarhus strax utanför Östersund. Planen är att förutom att bygga om lite även konstruera en episk miniramp vid strandkanten. Nitro Snowboards kommer att ge sig ut på en premiärturne i Sverige under hösten för att visa sin nya svenska film Super Eleven. Först ut är Göteborg den 25 oktober. Fler datum på www.transition.se. Göran Andersson AKA Johnny Snakeheart från Grande Roses och Julia Messelt blev under slutet av augusti stolta föräldrar till Majken. Redaktionen lyfter på hatten och grattar!

Fredrik Johansson satte en ny standard inom freestyle motorcrossscenen under Red Bull X-Fighters i Madrid. Med sin nya flip, en inverterad 540 på crossen gläntade Freddan på FMX:ens nya kapitel. Trots att hela världseliten var på plats och charmade publiken med grymma trick så var det ändå Freddan som for hem med kronan på huvudet.

Efter en lång sommar med solande och badande på Sunny Beach har Morasonen Andreas Gidlund steppat upp till proffsteamet hos både Sessions och Bataleon. Hasse Åhlunds importerade Nissan Skyline som varit på reparation i evigheter är äntligen i hopsatt och provstartad med gott resultat. I väntan på bilen har Hasse bytt stavning från Haze till Hayce på sitt egna streetwear-märke, då han vill hålla sig undan en varumärkestvist. Håll utkik efter den nya kollektionen som snart bör dyka upp i din lokala butik.

Du kommer kunna läsa mer om Fredriks trick i nästa nummer av Transition, men passa på att klura på hans trick så länge.

Shaun Whites väldigt omdiskuterade nya klädlinje hos

SKIDOR Jon Olssons videoblog uppdateras nu igen efter sommardvalan. Efter ett par klipp med mobilkameran har nu Jons gamla vän Jonathan Bergström klivit in som filmare. Jon hoppas att Jonte, som inte har någon filmerfarenhet, men däremot känner Jon väldigt bra, kommer att ge videobloggen en mer personlig touch. Förutom att uppdatera sin blogg har Jon även vunnit ett FIS-race i storslalom. Därmed tog han ett stort kliv närmare sitt mål att delta i OS 2014, något som började som ett vad med slalomstjärnan och vännen Jens Byggmark. Förutom detta har även Olsson bytt manager i kampen mot tiden som ingen förstår hur den räcker till. Numera sköter Kristoffer Hansson, som även reppar Hampus Mosesson och Jacob Wilhelmsson, dealandet åt Jon.

Jon har även sålt sin Lambo för att i stället investera i en riktigt snabb och dyr go-cart. Henrik Harlaut, en av våra största jibtalanger, har ännu en gång vunnit big air-tävlingen i Saas Fee, nämligen Saas-Fee Ride. Det var med en switch 1260 mute unge herr Harlaut säkrade segern. Inte nog med det, Henrik pep sedan över till Nya Zeeland för NZ Freeride Open. En femteplats i slopestylen placerade honom framför en massa världsåkare, bland annat Tanner Hall som körde sin första slopestyle-tävling på vem vet hur länge. Tanner Hall vann pipeklassen i vanlig stor stil. Jacob Wester har hoppat på samma team som

Tanner Hall, nämligen Dalbello. Jacob säger att det ska bli skönt med nya pjäxor efter tre säsonger med samma modell. Skaran skidåkare som tog flyget till Bali för att surfa i sommar ökade i vanlig ordning. Henrik Windstedt, Jon Olsson, Jacob Wester och Jens Byggmark är några av dom som spenderar och har spenderat tid i vågorna i Indonesien. Sverre Liliequist och Johan Jonsson har varit på kärlekssemester i Vemdalen där de paddlade kanot och hade det allmänt mysigt. Säkra källor säger att det var deras tjejer som fick styra medans grabbarna fiskade.

JON OLSSON

HENRIK HARLAUT

JACOB WESTER

ADAM FALK

SKIDOR fortsättning... Johan Jonsson är riktigt såld på fiske. Förutom att han flugfiskat abnormt mycket i vattendragen kring sitt hem i Malung har han också varit i Borgafjäll i sällskap med fotografen Gösta Fries. Enligt uppgift nappade det skapligt och Jonsson rapporterar också intag av massa god mat. Nu undrar vi vem som står i tur för att få följa med Johan på nästa vildmarksäventyr? Följetongen fortsätter i nästa nummer. Henrik ”Honken” Hedvall har efter en grym insats under NM i Riksgränsen blivit hookad av Sweet. Honken kommer där shredda i samma team som bland annat Jon Larsson. Honken, som numera går under smeknamnet Bet On The Wrong Horse efter en dyster kväll i Dalarna då han spelade på fel häst, har i sommar laddat upp för den kommande vintern genom att snurra flaskor som Tom Cruise i Cocktail på kvasistekiga Vaxholm. Jesper Björnlund och Gabriel Gåsste har i sommar förutom att åka skateboard gjort en fjälltur på sex mil ospårat över myrar och berg. Turen gick mellan Ljungdalen och Åre. Gabbe ville gå ospårat vilket resulterade i gående nästintill badande över surmyrar. Turen tog drygt en vecka och firades med en brakmiddag på Werséns som sägs vara en av de bästa någonsin. Varför grabbarna skulle ut på en sådan dödstur vet ingen, men vi tror och hoppas att de har blivit någon

centimeter längre i brallan efteråt. Nu är Gabbe och Jeppe i Argentina där de nöter puckel, pumpar puder och ritar av varandra. Supertalangen Kim Boberg har blivit signad av Armada. Vi snackar Europa-teamet, vi snackar både skidor och kläder, vi snackar sweet deal för den 16 bast unga grabben. När vi skriver dom här raderna gör Kim sitt första jobb för sin nya arbetsgivare; teamshoot i Snow Park, Nya Zeeland. Jobbigt… Grattis Kim! Henke Windstedt, som du kan läsa mer om på sidan 74, har signat nytt kontrakt med sin trogna skidsponsor Rossignol. Fransmannen Candide Thovex lämnade Rossignol i vintras och var under en tid utan skidsponsor. Nyligen blev det officiellt att den sympatiske frassen kör för CoreUPT, ett nytt fransk skidmärke som enbart säljs via internet. Candide kommer få två promodels, Candide Yard and PowGuerlain Chicherit. Richard Permin (som vann King of Style på Stadion i november), TJ Schiller och Gus Kenworthy är några av de andra teamåkarna. Mer om det här på www.coreupt.com. Adam Falk blev rånad och knivskuren, dock ingen fara, vid streetytan i Humlegården för en dryg månad sedan. Adam som just tagit av sig stödkragen för

nacken var ute på en kvällsskatetur när tre busar rånade Adam på hans telefon och plånbok. Jesper Guldbrand har teamat upp med Rip Curl och tar nu plats på det svenska teamet. Emanuel Hedvall som inte visste vad han skulle göra under sommaren, om han skulle skaffa ett jobb eller inte, fick svaret en natt då han vann en pokerturnering med drygt hundra loppor i vinst. Mosses egen devis ”skit ska skit ha” verkar alltså inte stämma. Telemarksåkaren Per Jonsson som var favorittippad och vann telisklassen under NM i Riksgränsen tidigare i våras, var på TV på SVT Nordnytt. Per som kommer från Kiruna berättade där om varför han åker telemark och hur hans år ser ut. Reportaget innehåller mycket fin åkning och du hittar det säkert på internet om du vill se det. Xtravel kör igång med Kanadaresor. Vid två olika tillfällen i vintern går flyg till British Columbia, där man kommer att köra runt i hyrbilar och besöka ett gäng olika skidområden. Man kommer att spendera ungefär två dagar på varje ort och resan vara i totalt 10 dagar. Surfa in på www.xtravel.se för mer info. Amplid vill utöka sin distribution! Är du sugen på att föra märket vidare och känner att du har något att tillföra så får du mer än gärna kontakta Peter Bauer via peter.bauer@amplid.com. Jacob Wester har även börjat blogga och adressen dit är kort och gott www.jacobwester.com. Under sommaren har Kasks döskallehjälm ställts ut på Carl Larssongården i Sundborn och nu står det klart att även Röhsska Museet i Göteborg har köpt in hjälmen för en kommande utställning.

I skrivande stund har gänget bakom Secondhands belägrat sig framför sina datorer. Filmens intro har precis färdigställts och det utlovas både Mustanger och dragna pistoler. Hur resultatet blir lär vi få uppleva på den stora releasefesten i Göteborg den 25 oktober. Efter releasen där väntar en Sverigeturné med visningar. Kolla www.transition.se för alla datum.

SNOW SKATE SURF

NOTISER

SNOWBOARD ANDERS NEUMAN // SKIDOR SIMON TJERNSTRÖM & MATTIAS FREDRIKSSON SKATEBOARD VIKTOR SKOGQVIST // MUSIK FREDRIK GUNNARSSON

CAMP WESC-LEDARNA

DANIJEL TODOROVIC

GÖRAN ANDERSSON

SKATEBOARD C1rca har fått ny distribution i Sverige. Märket som tidigare har sålts via finska Off Consult har nu hamnat hos helsvenska Borka Sport. Elements Fredrik ”Fresh” Gustafsson har rakat av sig sina dreads för att överge rastalooken helt och hållet. Ace Trucks har äntligen landat i Sverige och även skaffat sig ett gediget team bestående av Oskar Wennberg, Martin Pennlowe, Sarah Meurle, Stefan Toth, Johnny Sandberg, Jonas Sohn, Bemo Lundgren & Anton Aggeklint. Fler kommer det enligt säkra källor att bli.

MATTIAS NYHLÉN UNDER PER VIKING LEGEND SESSION MED EN FRONTSIDE BLUNTSLIDE. FOTO ANDERS NEUMAN

Anton Aggeklint är dessutom den första åkaren att ta plats på det svenska In4mantionteamet. Slap Magazine sadlar om och kommer att sluta ge ut tidningen i tryckt upplaga, för att hädanefter endast existera i digital form. Den sista tryckta tidningen sägs lämna pressarna i december och därefter tar en helt ny hemsida över. I Falun har kommunen spikat att 4,5 miljoner kommer att avsättas till en betongskateboardpark. För tillfället är projektet inne i den fas då det ska bestämmas var parken ska ligga. Självklart vill Faluns alla skateboardåkare att parken ska ligga vid Värsta Skolan,

som alltid har varit en naturlig samlingspunkt. Vi på redaktionen håller tummarna då många av våra hjärtan klappar för 023. Michael Siebens Roger Skateboards kommer att finnas hos välsorterade skateboardbutiker i mitten av oktober via Swedun Distribution. Erik ”Egga” Holmlund har teamat upp med Presens Skateboards, Futurum Wheels och Film Trucks. Malmöskatarna kan glädjas åt ännu mer purfärsk betong då den gamla träytan i Sibbarp förvandlats till ett imponerande betonglandskap på mindre än ett år!

RAMPPARTY

JUSTICE

EL-P

MEGASOID

SKATEBOARD fortsättning... Dessutom har en miniramp i betong just färdigställts i Stehag, endast 30 minuter från Malmö. Och om allt går vägen kan snart även ett betongprojekt i Vellinge vara på gång. Håll era ögon och öron öppna. Diamond Supply Co. distribueras numera av Swedun Distribution och först ut på teamet hittar du Simon ”Slomo” Andersson, Danijel Todorovic, Oskar Wennberg och Anton Aggeklint.

tre nummer och Swedun står för den svenska distributionen. Så se till att haffa ett ex prima skateboardhistoria i en skatebutik nära dig. Den svenska Skateboardgalan har legat i dvala sen 2001, men nu har Mark Pulman blåst liv i spektaklet för att utse Sveriges bästa skatebordåkare med mera. Du hittar info på www.svenskaskateboardgalan.com. Det hela går av stapeln lördagen den 13 dec så se till att boka in soffplatserna hos polarna i Stockholm redan nu.

Stockholmssonen Joakim Poijo är den senaste åkaren att ta plats på det svenska DC-teamet, där han gör sällskap med Andreas Sandberg, Daniel Grönwall, Josef Scott Jatta och Mario Eriksson.

Actionpark i Göteborg väntas bli klart under senhösten, följ arbetet med parken på deras blogg www.actionpark.se.

Skatebook är en trevlig bekantskap för oss tidningsnördar, det är en tidning i bokform. Hittills har de släppt

En kväll i sköna juli ställde bröderna Gustafsson till med rampparty utanför Örebro. Eddie Lindkvist,

bröderna Ström och festfixaren Fredrik var några som rippade skiten ur den knähöga böjen. En sedvanlig folkracetävling (även kallad skate or die) avgjordes där äldre brodern Jonas Gustafsson gick segrande ur kampen. Håll utkik efter footage i Alf Göks nya rulle som är på under hösten. För att hedra minnet av Per Viking hölls Per Viking Legend Session i poolerna vid Björns Trädgård. Totalt 15000 kr delades ut till åkarna och bland vinnarna fanns Eddie Lindkvist, Adil Dyani, Chris Åström och Andreas Engelkes. Det är inte bara Mika Edin och Love Eneroth som skatar med Adidasskor på Bellowsteamet. Nu har även Ola Löwbeer anslutit sig till skomärket.

MUSIK Nu har man presenterat en del av årets lineup för Amerikas största hip hop festival Scribble Jam. Bland de klara artisterna syns bland annat Krs One, Atmosphere, Blueprint, Channel Live, Supastition, Abstract Rude och den evigt deltagande Mr. Dibbs. Ett antal datum är spikade runtom i landet och finalen hålls i Cincinnati, Ohio. För er som inte har råd att åka till USA så kan vi rekommendera att köpa dvd:n som kommer att släppas strax efter festivalen. Den kommer säkerligen, som de tidigare utgåvorna, vara fullmatad med de bästa battlesen du någonsin sett. Misstror du oss så kan du springa iväg och köpa dvd:erna från tidigare år. Makalöst! Utan AC/DC stannar världen. Så det är väl en jävla tur att aussiegubbarna släpper nytt album den 20 oktober. Black Ice är den måttligt genuina titeln och ger en fingervisning om att det mest oföränderliga rockbandet genom tiderna fortsätter att vara... oföränderliga. Och det är vi ju givetvis glada för. Efter sju års tystnad släpper No Fun At All nytt album. Fagerstas stolthet beslutade sig 2001 för att lägga ned, men har alltså nu i största hemlighet spelat in en ny platta. Den 14 november kan alla gamla fans införskaffa alstret där gruppen påstår sig ha återvänt till sina rötter. Micke Fakta Danielsson är tillbaks på gitarren och skivan är inspelad i Studio Underground, samma studio där man spelade in Out Of Bounds och No Straight Angles.

Justice släpper liveskiva! A Cross The Universe släpps nu i november via Downtown Records. Förpackat med livecd:n kommer en dvd med en dokumentär gjord av Justice gamla kollaboratörer So-Me och Romain-Gavras. Utgåvan kommer även innehålla en booklet med foton från fansen. Om du vill skicka ett kort till bandet så kan du skicka material till justicematerial@edbangerrecords.com I fortsatta försök att utöka sitt artistutbud har nu Duck Down Records signat med B-Real från Cypress Hill. Smoke N Mirrors är B-Reals första officiella soloskiva och kommer att släppas den 27 januari 2009. Bland gästerna på skivan syns Snoop, Damian Marley, Buckshot, Sean Price och Sen Dog (också från Cypress Hill). Skivhörnan i Östersund stänger igen butiken efter 25 år i gamet. Självklart tackar vi en av Sveriges bästa skivbutiker för tiden som varit. Det handlar inte om någon konkurs utan grabbarna går ut med flaggan i topp och firar av den gångna tiden med utförsäljning i slutet av september och storfest någon gång i oktober. Tack!!! Megasoid (producentveteranen Sixtoo & Hadji Bakara från Wolf Parade) har vänt upp och ned på Kanadas alla städer med sina Turbo Crunk Nights ett bra tag. Nu är det dags att släppa skiva. Dom håller för tillfället på att spela in för fullt och vi kan lova att det

blir sinnessjukt bra. Fram tills att skivan släpps kan in gå in på www.weaponshouse och ladda ned Megasoid Tank Thong Remix Tape helt gratis. När vi ändå är och sniffar på Wolf Parade kan det vara värt att nämna att grabbarna kommer och spelar i Sverige. Onsdag 19 november står kanadensarna på Debaser Slussens scen i Stockholm. Med senaste plattan At Mount Zoomer i ryggen kan vi nästan utlova en fantastisk konsert. Sub Pop-veteranerna Greg Dull och Mark Lanegan har släppt en helt ny Gutter Twins-EP exklusivt för iTunes. Åttaspårs-EP:n innehåller förutom två nya egna låtar även 4 covers av bland andra Vetiver, Jose Gonzales, Primal Scream och Scott Walker. Glöm inte bort EL-P’s blogg Bastard’s Delight. Den roligaste läsningen på länge. Karln är som vi misstänkt länge, inte riktigt som alla andra. Gå in på Okayplayer.com och klicka dig vidare till Bastard’s Delight. Josh Homme, frontman i Queens Of The Stone Age ska producera några låtar åt Arctic Monkeys. Banden delade scen under några datum förra året och ska nu alltså sluta upp i studion Rancho De La Luna i Joshua Tree. Som vanligt finns massor av notiser på transition.se.

RECENSIONER

SKIVOR

RECENSENT FREDRIK GUNNARSSON

ONE DAY AS A LION S/T

ICE CUBE RAW FOOTAGE

FÖR FANS AV RAGE AGAINST THE MACHINE & MARS VOLTA

FÖR FANS AV WESTSIDE CONNECTION, DR DRE & THE GAME

ANTI / BONNIER AMIGO

Jag har länge undrat vad det blev av Rage Against The Machines frontman Zack De La Rocha. Det ryktades länge om en solokarriär och många trodde att han skulle slå sig in på rappens bana. Men det förblev tyst. I somras dök han upp igen, tillbaks på vägarna med sitt gamla band som sålt inte mindre än 10,5 miljoner album. Radion fick Ragesjuka och de spelade som huvudakt på flertalet festivaler runt om i världen. I och med att jag aldrig har varit något direkt fan av Rage Against The Machine så insåg jag att jag gått och undrat om Zach helt i onödan. Det måste helt enkelt varit ren nyfikenhet eller en enkel hook up. För någon förväntan eller längtan efter något nytt släpp var det inte tal om. One Day As A Lion är Zack De La Rocha på sång/rap och keyboards samt Jon Theodore från Mars Volta på Trummor. 5-spårs EP:n som nu släpps av de två ska uppenbarligen handla om plats och rum. Resten vette fan. Låtarna är en smet av Wahwah-låtande keyboards, trummor och De La Rochas distade rap. Jag blir väldigt fort less och kan förstå varför man valde att göra en EP. Det hela är så jävla oinspirerat, repetitivt och trist. Det sägs att det var bättre förr och i det här läget är jag beredd att hålla med. Plocka hellre fram en gammal hederlig Rage Against The Machineplatta istället. Det bästa med den här plattan är att nu skiter jag verkligen i vad Zack De La Rocha gör härnäst. Jag rekommenderar dig att göra detsamma!

LENCH MOB / PLAYGROUND

Det kan tyckas att det är en fin balansgång att å ena sidan göra barnvänliga komedier å andra sidan släppa gangsterrap. Hur i helvete kan man få det att gå ihop? Men låt oss vara ärliga. Är inte 90% av all gansterrap som släpps en jävla komedi spelad av av oerhört duktiga skådespelare? Med det i bakhuvudet har jag inga problem att ta till mig Ice Cubes nya skiva, Raw Footage. Inledande I Got My Locs On med Young Jeezy får mig dock att bli lite bekymrad. Har västkustrappens främsta väktare smuttat för mycket crunkjucie i ett försök att sko sig på söderns framgång? Lyckligtvis inte. Kuben har varken rösten eller lugnet för att komma undan med det. Resten av skivan levererar stadig västkustfunk med en till synes och i vanlig ordning upprörd Ice Cube. Personligen tycker jag att det kan bli lite tradigt rent beatsmässigt. Det hela luktar ganska mycket 2001 av Dr. Dre och ska man stå och stampa i gamla tider kan man nog sikta lite längre bakåt än så. Bäst blir det nog ändå med låten Stand Tall som är nya skivans svar på den klassiska It Was A Good Day. Raw Footage är på inget sätt revolutionerande men en rakt igenom solid västkustplatta signerad Ice Cube. Det krävs kanske lite mer för att trigga igång mig men gamla fans blir inte besvikna.

TIGER LOU A PARTIAL PRINT

KINGS OF LEON ONLY BY THE NIGHT

FÖR FANS AV LOGH, FIRESIDE & ARAKI

FÖR FANS AV BAND OF HORSES, INTERPOL & RAZORLIGHT

STARTRACKS / BONNIER AMIGO

Det är nu tre år sedan Tiger Lou släppte albumet The Loyal och fyra år sedan debutalbumet tillika mästerverket Is My Head Still On?. Det ska tilläggas att det har släppts en och annan singel samt en lysande EP. Arbetet med nya skivan började någon gång under oktober 2006. Återigen är det Rolf Klinth som samproducerat albumet och mixningen har Sean Beavan (Nine InchNails, Marilyn Manson med flera.) stått för. A Partial Print är definitivt ingen platta man slänger på i förbifarten. Nej, det här är en skiva som som sätter sin lyssnare på prov ordentligt. Den är inte på något sätt lika lättillgänglig som de tidigare skivorna. Det hela osar en lite mörkare och mer eftertänksam stämning och här passar Rasmus (som ju är Tiger Lou) röst perfekt. Jag har alltid känt en slags visdom där. Vet Tiger Lou något som vi inte vet? Belöna dig med att lyssna på den här skivan många gånger så förstår du vad jag menar. Den växer mer och mer för varje gång och efter ett gäng lyssningar är det jag upplever nog bara toppen på isberget. Tiger Lou är äntligen tillbaks med ett album att först rynka pannan åt, för att sedan ta till sig och slutligen älska.

EL-P - WE ARE ALL GOING TO BURN IN HELL MEGGA MIXX 2 FRI NERLADDNING / DEFINITIVE JUX

RCA / SONY BMG

De här grabbarna träffade jag faktiskt på en festival för ett antal år sedan. De hade släppt sin första eller andra platta precis och var i Norrland för att lira lite. Jag stötte på de i lobbyn på ett hotell där de satt och lekte någon konstig lek med mynt. Ovetandes om vilka de var men nyfiken som man var så frågade jag vad fan de höll på med egentligen. Det visade sig att de var tre bröder och en kusin som spelade i ett band, Kings Of Leon. De lekte sin myntlek i brist på annat att göra. Jaha, tänkte jag och gick till baren undrandes vad det var för jävla rockband som inte drack bärs istället för att larva sig med mynt. Nu är i alla fall det fjärde albumet här. De tidigare skivorna har fått strålande recensioner, sålt i mängder världen över och folk är fulla av förväntningar. Personligen gillar jag åt vilket håll det har dragit sedan sist. Det är helt suveräna melodier som är väldigt, väldigt välpolerade. Redan vid första spåret förstår man att det här kommer att bli något annorlunda. Sen fortsätter Leons (k) ungar att radda upp lysande låtar på löpande band och inte en enda av de känns i ens närheten av dålig. När det sista helt underbara spåret Cold Desert ebbar ut så känns det som ett måste att starta om från början. Only By The Night kanske inte är helt lätt att ta till sig vid första lyssningarna men när det väl lossnar så är det fantastiskt. Stora delar av skivan skrevs av sångaren Caleb under en period efter en axeloperation. Väck på rödvin och smärtstillande så kunde han vakna upp morgonen efter med en nyskriven låt i näven, utan minne av att ens ha skrivit något. Så jag antar att de oskyldiga myntlekarna är borta. Och lika bra är väl det för det här är så jävla bra!

FÖR FANS AV COMPANY FLOW, CANNIBAL OX & AESOP ROCK

El-P släppte den här skivan för att kränga exklusivt på sina spelningar. Lyckligtvis fick han dåligt samvete för alla som inte kunde ta sig till konserterna och släppte den även som gratis download. Mannen i fråga är ett galet geni och allt han rör blir till guld. Tyngre än så här blir det inte. Som vanligt låter det som hiphopjam i det skitigaste kvarteret du kan hitta i en Blade Runnervärld. Dystopi är nog det rätta ordet och det är så bra! Were All Going To Burn In Hell... är det givna soundtracket när du på domedagen står i lågor, b-boystance. Eller helt sonika när du vill lyssna på hiphop av kvalité. Gå in på www.defintivejux.com och klicka dig vidare till himmelriket El-P style!!! TIGER LOU SOM LIVEBAND / FOTO PER KRISTIANSEN, PKFOTO.COM

SETUP

HAMPUS MOSESSON FOTO ANDERS NEUMAN

SNOWBOARD O-MATIC SWEET BY HAMPUS BINDNINGAR UNION FORCE GOGGLES QUIKSILVER ECLIPSE MÖSSA A NEFF JACKA A QUIKSILVER HAMPUS SIGNATURE BYXOR QUIKSILVER COLLATION

Hollywood Göteborg

Hollywood Norrköping

Hollywood Stockholm

Hollywood Uppsala

Hollywood Västerås

Hollywood Outlet Göteborg

Södra Larmgatan 11 031-701 74 70

Drottninggatan 28 011-12 44 05

Norrlandsgatan 14 08-611 08 76

Galleria Dragarbrunn 018-10 97 40

Vasagatan 10, Centrahuset 021-80 09 90

Backavägen 1, Backaplan 031-65 33 95

FAVORIT

REBECKA ERIKSSON TEXT TOBIAS BARLE FOTO ANDERS NEUMAN

ATT CYKLA

Rebecka Eriksson körde bäst, snyggast och mest aggressivt på NM i Gränsen i år. Hon vann även norska freeride-touren och fick därför även en plats på världstouren. Åretjejen Rebecka lämnade puckelpistlandslaget på grund av knäskador för inte så länge sen. Nu åker hon större och snabbare och har roligare. Har färre regler som styr hennes åkning och vardag. Dessutom har hon hittat en ny passion – racercyklar. Hennes ögonsten är en silvrig tolvväxlad Crescent med bockstyre och snorsnabba däck. Rebecka är inte ensam om den här fäblessen; var och varannan actionsportare verkar ha insett tjusningen i att forsa fram i fullt blås, med vinden i ansiktet och lämna tutande bilar i kilometerlånga köer efter sig. Under vintern är det skidor, stup och puder som gäller för Rebecka Eriksson. Men när stålkanterna slitits ner till intet, belaget gråter vallatårar och fåglarna kvittrar så det stör tar hon fram racern. Van vid att ta sig ner för

bergen snabbt och stilrent utan rädsla för branten, vill hon inte vara sämre inne i stan. Ge henne en raksträcka och hon måste köra om alla slöcyklister som äter upp värdefull racingtid. Det finns många idioter i trafiken – det har Rebecka lärt sig den hårda vägen. Hon har också lärt sig att eventuellt är hon en av dem. Den gamla ProTec-skatehjälmen kommer väl till pass. Men vad är grejen med att cykla egentligen? Kanske handlar det om att gå i barndom och hitta tillbaka till känslan man hade när man släppte styret med händerna första gången utan att ramla in i rosenbuskarna. Det finns inga regler, inga måsten förutom att hålla balansen, inga givna säsonger. Man kan ge sig ut och bara finåka lite en höstruskig söndag eller rejsa bussen genom stan. Rebecka Eriksson gillar att hojja för att det är det smidigaste, enklaste och kanske smartaste sättet att ta sig fram på. Att flyga är kanske snabbare och mer

praktiskt när man ska till Bali och surfa de blågrönaste vågorna. Men man missar så mycket av själva resan. Man får bara uppleva start och mål och man kan oftast inte att påverka det minsta vilken väg man ska ta. Och när du väl landat och insett att shorts är det senaste är det inte säkert att kroppen förstår över huvud taget att man rest någonstans. Jetlag heter det du får uppleva när kroppen inte förstår vilken världsdel den är i och din hjärna försöker hinna ifatt. Som cyklist behöver du aldrig oroa dig för sådana plågor. Hjärnan och kroppen är på samma ställe samtidigt hela tiden. Och om hojen krånglar, bär du hem den och pimpar den själv med lite 5-56 eller en skopa kopparfett. Du kanske tycker att det är lite för lätt att syssla med cykling. Men det är skillnad på att cykla och på att cykla. Rebecka Eriksson vill att du ska börja cykla igen, på allvar. Skaffa dig en racer och bli en del av ramens beryktade gäng. Vägen väntar.

04 03 02

05 06

SAKER & TING

01 VOLCOM 2X4 JEAN BBL 849 KR 02 ENJOI GUSANO 999 KR 03 KOMBI SHERPA PERUVIAN 180 KR 04 AUTOBAHN CABALLERO 499 KR 05 OAKLEY OKL SWEATER 859 KR 06 BELLOWS LOVE ENEROTH 649 KR 07 SEMESTER Hﾃ傍ORGSKONST 699 KR 08 CREATURE SKATE 700 KR 09 WESC MATTE 1000 KR 10 RIP CURL TURKU 799 KR

10 11

01 KREW GLIST 499 KR 02 ADIDAS ORIGINALS 1000 KR 03 FUTURUM JOHAN FLORELL 399 KR 04 DEKLINE LIEUTENANT MOTO 1099 KR 05 STEREO JASON LEE 699 KR 06 FORCE FLOWER 5.0 600 KR 07 DC DARPER 1199 KR 08 BRIXTON LTD. HEIST 200 KR 09 QUIKSILVER SNOWROSE 900 KR 10 WESC STANDARD HAKON 1500 KR 11 GRAVIS ARTO SAARI VIKING HIGH 1199 KR 12 SUPRA CHAD MUSKA SKY TOP 1149 KR 13 RIP CURL SLANT 199 KR

SAKER & TING

07 06

11 10 12

SAKER & TING

01 MATIX GROVE 799 KR 02 ROXY FLEUR 1200 KR 03 APPERTIFF BEANIE 199 KR 04 BORKA OGGE 400 KR 05 PLAN B DANNY WAY 499 KR 06 VOLCOM JUNGLE OP SLIM ZIP 990 KR 07 ENCORE ROCKY 800 KR 08 WESC 5 PANEL ICON LINES 300 KR 09 ELEMENT HELSINKI 799 KR 10 RIP CURL MULLET 299 KR 11 ADIDAS ORIGINALS 1000 KR 12 SILVER TRUCKS JEREMY ROGERS 599 KR 13 SILVER TRUCKS BRANDON BIEBEL 599 KR 14 FKD SAWBLADE ABEK 7 349 KR 15 HIFI CHRIS PASTRAS ? KR 16 VISION 15000 899 KR

The unique com bination of total windproofne and maximum br n ss eathability, combi ned with the insulating power of 650g natural do wn, will keep you comfortable and smiling even on the coldest days. The Sinner comes with a rem ovable powder skirt, two chest po ckets, side pocket s, arm pocket, ski pass pocket an d the standard in sid e pockets. Designed with rid ing in mind, the Si nner jacket is an on and oďŹ&#x20AC; mou ntain utility jacket when you need functional an d warm shelter fro m harsh weather. On very cold days this jack et just makes sense. WWW.SWEE

TPR

OTECTION.C Team Rider: Tom OM Wallisch - Photo: Endre LĂ¸vaas

TÄVLA

& VINN

LÄMNA DITT TÄVLINGSBIDRAG PÅ WWW.TRANSITION.SE

CHRIS SÖRMANS SETUP

Med tanke på hur mycket roligare det är att få grejer än att köpa kanske du som vinner den här tävlingen kan se dig som sponsrad av Chris Sörman, Burton Snowboards, Dragon Optical, Neff Headwear och Clast. Två saker måste du dock fixa innan grejerna är dina. Det första är att du måste vara prenumerant. Är du inte det har du chansen att ordna det fram till den 21 oktober. Det andra är att du måste motivera varför du ska ha alla grymma prylar. Du har 25 ord att klara dig på och texten knapprar du in på www.transition.se under fliken tävlingar. Lycka till!

KLOCKA FRÅN MADA

Nu har du chansen att lägga vantarna på en Madaklocka som endast tillverkats i 100 exemplar. För att tillfredsställa alla rockers därute finns även ett fack bakom urtavlan där du kan förvara ditt plektrum. För att kunna glänsa runt i den här klocka så måste du gå in på www.transition.se och svara på vem som grundade klädmärket Mada. VI vill även ha en ordentlig motivering om varför just du är förtjänt av denna ytterst limiterade klocka.

JACOB WESTERS SETUP

Vi på Transition har tillsammans med Oakley och Armada fixat så att du har möjlighet att vinna samma setup som Jacob den här säsongen. Då snackar vi alltså jacka, goggles och byxor från Oakley samt skidor från Armada. Allt till ett värde av sammanlagt 11 500 kr! Kammar du hem den här tävlingen så är det inte bara ett påstående att du har värsta grejerna på berget, det är ett löfte. Tävlingen är öppen för alla som prenumererar på Transition eller som registrerar sin prenumeration före 21 oktober. Vi vill att du med 25 ord motiverar varför just du ska plocka hem förstapriset.

SKATEBOARD FRÅN SEMESTER

Var med och tävla om en finfin planka från Semester Skateboards! Berätta för oss vilken åkare som presenteras som nummer tre i introt till Semesters nya film, Tur I Retur. En ledtråd är att filmen finns att kolla på helt gratis på ovan nämnda brädtillverkares egna hemsida. Gå sedan in på transition.se och skriv in ditt svar under fliken tävlingar. För att vara säker på att plocka hem segern bör du även motivera varför du bör vinna.

AKTIV 1 AS • NRF 68 • 32 20 62 20

ISOGAISA är tillverkad av 3-lagers Dermizax stretchmaterial för optimal rörelsefrihet. Laserskurna och svetsade förstärkningsfält, friktionspaneler och blixtlåspartier gör detta till vår mest tekniska jacka. www.bergans.no

FRÄSHNESS BERNS, STOCKHOLM 14-15 AUGUSTI

För tredje gången anordnades Fräshness och den här gången flyttade man in i finrummet ordentligt. Berns salonger stod för lokalerna och rekordmånga utställare fanns på plats. Transition slängde kameran över axeln och gick glatt iväg för att lukta och känna på de nya grejerna som är på g och surra med lite folk.

TOBIAS ALLANSON

ALTAMONT

BRIXTON

CARHARTT

¥OUR $WEDEN £UXURY

CHRIS ÅSTRÖM

CIRCA

COAL

ENJOI

GRAVIS

JONAS WIEHAGER

KASK

KEEP

LOVE ENEROTH - BELLOWS

LUDWIG

SPORTFACK

SKANK

SMA

X-LUDWIG

TONY HESSE - CASH SKATEBOARDS

KOFFE HALLGREN BACKSIDE NOSEGRIND

READ BETWEEN THE LINES TEXT VIKTOR SKOGQVIST FOTO DANIEL OLBY

Den första helgen i juli skulle det avgöras vem som gör bäst lines i Sverige, då en trupp på 32 stycken inbjudna skateboardåkare intog Humlegårdens streetyta i Stockholm för att göra upp om prestige och en total prispott på 10 000 kr. Det är SweDun Productions tävling Read Between The Lines som jag tänker på. Tävlingsformatet var enkelt och gick ut på att deltagarna i varje åk fick göra hur många trick man vill och kan på ytans alla features tills man missar. Redan tidigt i tävlingen syntes att det enkla och relativt nya formatet skulle komma att bli riktigt kul. Efter kval och kvartsfinal var det dags för semifinal och spänningen började tillta. Inte minst när Tobbe Franzén klev på ytan och levererade Manual to Shove-it to Late Flip på den långa curben i sitt tävlingsåk, något som senare tilldelade han med 1000 kr för bästa trick. Efter den riktigt svettiga och spännande semifinalen hade fem stycken herrar kvalificerat sig till final. Dessa var Martin Pennlowe, Martin Karlsson, Janne Hautajärvi, Günes Özdogan och Kristoffer Hallgren. Ingen av de ovan nämnda uppvisade något tecken på utmattning och skatade på helt vansinnigt, men det var två som utmärkte sig lite extra. Väldigt länge såg det ut som att Günes Özdogan hade riktigt god chans att ta hem det hela. Uppsalasonen skatade på och levererade det ena imponerande tricket efter det andra. Men det var innan Koffe Hallgren tog tävlingen till en helt ny nivå. Koffe matade på i närmare två och en halv minut innan han tillslut missade sitt första trick. Två och en halv minut kanske inte låter som så lång tid, men du kan ju börja fundera på om du verkligen också skulle ställa ner 18 olika trick på samma tid. Ur mitt perspektiv var det den bästa prestationen på skateboard som jag någonsin sett med egna ögon. Det rådde inga större tvivel om att herr Hallgren var en värdig vinnare och fick motta två checkar, på totalt 6000 kr, då han inte helt oväntat även plockade hem pris för bästa line. Tävlingen kan sammanfattas som en totalsuccé jag hoppas att vi får se igen.

JOHAN FLORELL FRONTSIDE BLUNTSLIDE

JOHAN SUNDÉN FRONTSIDE STALEFISH

NORD BACON BEER BBQ TEXT ESKIL ÖSTERLING FOTO ANDERS NEUMAN

Bacontourens uppehåll i Nordpoolen rörde om sig i ett beprövat grytrecept; öl, korv, punkmusik och skateboard. Gratis, gratis, gratis och gratis. Ska man dra metaforen ett varv till så skulle man kunna säga att man hade bytt ut tomaterna i grytan mot den något starkare habanerochilin. Den som dök upp lite sent möttes av en mur av påtagligt god stämning redan vid anländande till själva området. Vågade man sig dessutom in i tältet, där själva poolen ligger, hade man utan vidare skitit på sig, utifall det hade varit så att bra drag hade laxerande effekt. Det första vi såg när vi kom in var en Baconsnubbe som försökte sig på att damma av en blunt to fakie.

I öververten! Karln måste ha landat två meter under copingen. Han missade visserligen, men satte det faktiskt på nästa försök. Helt otroligt. Ljudnivån på publiken och de skejtare som för tillfället stod på hyllan var enorm. Helt sjukt pepp som kulminerade de fåtal gånger som Rolle Stellmar, mer dogmatisk än Dog Town, droppade in. I övrigt droppade minst tre personer in åt gången, oftast fler. Åt alla håll och kanter åkte dom också, i ett pottpurri av leenden, ös, skateboardåkare, fart, hjul, truckar, brädor och långt hår. Min lillebror gjorde följande iaktagelse: En kid som stod på hyllan och länge, utan att lyckas, försökte droppa

in, blev uppmärksammad av en av Baconsnubbarna. Snubben gick fram till kidden och sa ”I’ll drop in next, and then you drop in right after me, and I’ll make sure everyone else gets out”. Ungen vart helt paff, fattade säkert inte ett ord, och stod kvar när Baconsnubben droppade in. I slutändan kan jag som observatör konstatera vinnande lag vinner mest och beprövade recept är beprövade för att grytan är god. Ju starkare desto godare. Med en lätt bugning vill jag tacka arrangörerna Bacon, Nord och Coyote Grind Lounge.

TEXT NIKLAS BERGH FOTO ANDERS NEUMAN

FOTO DANIEL LORÉN

PETER LIDBERG & DANIJEL TODOROVIC

AARON HOMOKI FRONTSIDE SAD

FERNANDO BRAMSMARK

Innan vi hade sagt ”va?” till tre skåningar upptäckte vi pressbaren vars ölpris låg på den utopiska nivån noll kronor.

GUILLAUME MOCQUIN FRONTSIDE 5-0 TO FAKIE

ANDREAS LINDSTRÖM FRONTSIDE AIR

NIKLAS BERGH MANUAL X2

Nästan längst ner i södern ligger Sveriges motsvarighet till Texas. Liknelsen är helt visuell – det är ett svinplatt, jordbruksbaserat landskap. I viss mån är det också landets country-centrum (förlåt Norrland) och kanske att den rådande dialekten är ungefär lika tacksam för komik men därefter upphör liknelserna. Medan Texas är en trångsynt och bakåtsträvande region är Malmö motsatsen. Från att ha varit en missgynnad arbetarkommun utan hopp, inspiration eller framtid har man gjort allt rätt där andra städer gör fel. Som ett, av många, led i detta har man med kommunala medel slängt upp ett par hektar välformad betong på central och strandnära plats. Långt innan har man haft landets i särklass bästa inomhuslokal och nu i somras byggde man en till betongyta. Som om det inte vore nog kan man i vart och vartannat gathörn förgylla tillvaron med riktig falafel för en tjuga. Lägg till en femma och du får den med fetaost eller kanske hoummus. Varje gång jag kommer dit söker jag fruktlöst efter svaret på vad som fick mig att flytta därifrån. Anledning till varför vi styrde Transition-bilen dit rådde det dock föga tveksamheter kring. En stapelbädd är en plats där man bygger fartyg och uttrycket ”att gå av stapeln” härhör från just detta. Och av stapeln skulle nämligen Quiksilver Bowlriders gå och detta i Stapelbädden – Sveriges nationalarena för rivig skateboardåkning. Färden ned förlöpte enligt sedvanlig praxis. Mackstopp, munhugg och dålig mat. Till det positiva hör att vi äntligen stannade, mitt på E4:an, vid den gula bilen som är hopsvetsad av två Saab-bakdelar.

Negativt var att lösgodisbutiken som ser ut som ett flygplan verkade ha gått i konkurs. Det tog säkert arton timmar innan vi kom fram.

bilden förmedlar något mycket sämre. Det samma gäller för allt du sett från Stapeln. Det är mycket, mycket värre än det ser ut.

Som grävande brädsportsjournalist har man sett väldigt många events. En teori om ordet events ursprung är att det är en kontraktion av de ”evinnerlig”, som betyder ungefär oändlig, samt ”väntan”. Det kan, med andra ord, bli lite segt på events. Men Bowlriders är något av ett annat slag. Jag tror man kan kalla det kvalitet. Innan vi hade sagt ”va?” till tre skåningar upptäckte vi pressbaren vars ölpris låg på den utopiska nivån noll kronor. Därefter insöp vi det som var den svenska kvaltävlingen och tänkte helt stilla något om hur bra man kan ha det. Därefter följde ett antal dagar som, såhär i efterhand, kan vara svåra att särskilja. Jag ska nu göra mitt bästa för att försöka leda er genom dem. Men först.

Förutom den vanliga tävlingen hade man också anordnat någon form av nostalgiklass. Skateboardidrottens motsvarighet till Naturhistoriska Museet ungefär. På plats, och tävlade, var alltså folk som Hosoi, Lester Kasai, Chris Miller, Dave Duncan, Nicky Guerrero och, till Berra Berggrens okonstlade förtjusning, Pat Ngoho. Eller Pat Nogo Hogo som det översätts till på dalmål. Hur fint den än är på pappret att se Hosoi igen är det ett ofrånkomligt faktum att tidens tand inte tuggar rättvist på alla. Det blev inga christs från Christian men Miller och Nicky öste på som om de tränat yoga tillsammans med Madonna sen ’86. Nicky vann utan protest från klacken.

För er som aldrig besökt Stapelbädden bör området kanske beskrivas. Det är helt enkelt en gigantisk yta av frenetiskt välputsad betong. I ena sidan, och till viss mån runt om finns en del klassiska street features. Inget kommer handla om det i den här artikeln. Resten av området är ett genialiskt och komplext mönster av transitions. Hade parken varit full av vatten hade du kunnat dyka i nästan överallt utan att vara rädd för att slå i huvudet. Nu är den lyckligtvis aldrig det, men det jag försöker komma till med detta är att det inte är vad man kan betrakta som nybörjarterräng. Du vet hur det är när man filmar sig själv åka och sen ser det på film. Du vet att det du gjorde gick fort och var högt men

För ett okänt antal år sedan var jag med som domare på en tävling. På plats var även en sliten Tony Alva, nyss anländ från en motsvarande tävling i Christiania. Det enda han ville prata om var en snubbe han hade sett åka där. – This guy John Mag Nu Son just blew my mind maaan, rabblade han som ett mantra. Och om man ska namedroppa någon initialt i det här sammanhanget så är det parkförvaltare, initiativtagare och lokal regent John Magnusson. Han har måhända många timmars nötande bakom sig i parken men att se honom rita upp linjer i böjarna beskriver skönhet på samma sätt som en blyertsteckning av Matisse. Jag har alltid gillat den upprätta stilen och John är

JOHNNY TURGESEN FRONTSIDE FEEBLE

FREDRIK NILSSON

JANNE LOFTÉN

AARON HOMOKI

LOVE RYDSTEN

ROBIN NILSEN & BJÖRN HOLMENÄS

MARTIN OTTOSSON

Han åker med munnen maniskt öppen, ungefär som en kaskelotval i jakt på plankton, och kallas följaktligen för Jaws. Dessutom är han max 18 bast och väger mindre än en portion spaghetti.

dess galjonsfigur. Han ser lika ansträngd ut som genomsnittssvensken i hängmatta en solig dag under industrisemestern. Full sula och komplett kontroll, som the Clash sjöng när det begav sig. Folk jag känner som är uppvuxna i Karlstad brukar prata om en kille som ville bli stuntman när han blev myndig. Han brukade kasta sig nedför trappor helt slumpmässigt. Det var Mattias Nylén dom pratade om visade det sig. Hans barndomsdrömmar lever kvar och han satsade han allt på ett kort med en transfer ner i jättebowlen. Det sket sig tyvärr, men var tveklöst det sjukaste på hela helgen. För mig var det en stor grej att Chris Senn var på plats. Det tycktes inte vara det samma för Chris själv, som skatade på en aning oinspirerat. Det är dock fascinerande att se hur många trick en människa kan göra på 30 sekunder. Någon som kanske kan ta över facklan är Ben Reamers. Han åker på samma sätt som britter äter frukost, som om det inte fanns någon morgondag att hoppas på. Till kategorin ”övriga typer som är värda sitt namn i

trycksvärta” tillhör definitivt Kevin Kowalski. Inte nog med att han ser ut som en misslyckad mopedraggare från Sveg, han ser helt bortkommen ut samtidigt som han öser för fullt. Hans lagkamrater från Bacondelegation, Benji Galloway Johnny Turgesen och Tim Johnson, är inte heller födda igår. Guillaume Mocquin är inget namn man lägger på minnet i första taget men hela hans uppenbarelse är värd en helsida den dagen vi gör en modesektion. När alla andra glider runt klädda i mestadels tatueringar kommer han vattenkammad och i pullover. Ross McGouran skatade alla heat, sammanlagt ungefär en arbetsvecka på två dagar, och fortsatte nöta efter tävlingen var slut. Sånt premieras. Det finns dock två personer som borde tatueras på insidan av ögonlocken på alla som inte var där – den spenslige Aaron Homoki och den allsmäktige Rune Glifberg. Vet du något så vet du hur bra Rune Glifberg är på att åka skateboard. Och att se honom i Stapeln är som att se ett bergslejon på ett berg. Smidigt och helt unikt. En utdöende ras om den någonsin har funnits. Om du däremot inte känner igen en stavelse i Aaron Homokis namn är du nog inte ensam. För mig var det en blixt från klar himmel. Han åker med munnen maniskt

öppen, ungefär som en kaskelotval i jakt på plankton, och kallas följaktligen för Jaws. Dessutom är han max 18 bast och väger mindre än en portion spaghetti. Det var uppenbart att finalen stod mellan dessa två. Homoki offrade liv och lem för en seger och i min bok kanske han borde fått stå överst på pallen på ren vilja. McTwist i jättebowlen, sjuka 360 transfers där transfers inte var tänkta och en flora liptricks på dödsväggen som räckte till en egen part. Men så skrapade han bort ungefär ett kilo hud på slams bara i finalen, vilket renderade det omöjligt att kröna honom till vinnare. När söndagen, tillika finaldagen, avslutades fick Malmös genialiska, om än mutmisstänkta kommunalråd dela ut förstaprisen till de två danskarna Nicky och Rune. På läktaren fanns plats för närmare 4000 personer och det var ständig kö upp under hela finaldagen. De som hade en plats bra nog att se ifrån gick antagligen utmattade därifrån. Om man skulle sätta ett betyg på de tre dagarnas tävling i Malmö skulle jag utdela ett starkt MVG med guldstjärna i marginalen. Själv får jag underkänt för att ha missat den hemliga akten som visade sig vara Dinosaur Jr.

TEXT OCH FOTO ANDERS NEUMAN

Som utövare av ”actionsporter” lämnar vi ohjälpligen olika sorters spår i naturen och vår omvärld. Från miljögifter och avgaser i tillverkning och transporter, färg och skrapmärken på betong och trä till djupa spår i nysnön i bergen. Allra tydligast kan man följa en linje i lössnö nerför en bergslutning. Om du någonsin befunnit dig alperna under vintern och bevittnat hur ett berg täck med nyfallen lössnö byter skepnad när skid och brädåkare repar upp det vita täcket i jakt på nya linjer då vet du. På morgonen ser de snötäckta bergssidorna ut som att de är täckta i vit glasyr och efter

några timmar känns det som att berget har blivit repat med en stor gaffel flera gånger om. I staden kan man lätt känna igen slitningen på betongkanter och räcken. Smuts från hjul och brädor nöter fast sina spår. Men det är inte alltid spåren är synliga för ögat förutom i nuet eller kanske möjligtvis i efterhand på film. Att verka utan att synas är normalt säkerhetspolisens signum men det här projektet startade som ett försök att fånga rörelserna och linjerna i en park från två skateboardåkare utan att de skulle synas. Med hjälp

av ljusen kan vi betrakta linjerna och rörelserna genom parken och låta dem lämna spåren efter åkaren och ge oss som betraktare en ny dimension. Våra sporter är hårt präglade av svårigheten på trick men ändå kan den enklaste linje lämna ett beständigare intryck än det krångligaste fliptricket. Den här bildserien är skapad med det som utgångspunkt. Tack till Mario Eriksson och Kim Thorsell.

360 FLIP

BONELESS

FRONTSIDE BOARDSLIDE

TEXT SIMON STENBORG FOTO PELLE HYBBINETTE

Jag går runt med beats i huvudet hela tiden. Vare sig med freestyle eller utan. Jag tror att musik sätter sig i ens inre, till exempel att man brukar gå runt och nynna på den låt som tilltalade en sist.

Om det är någonting som legat mig lika varmt om hjärtat genom åren förutom skateboard skulle det vara musik. Fast det är egentligen inte riktigt sant. För mig har skateboard och musik alltid varit förenade på något sätt. Två skilda företeelser som ändå går samman. Man skulle kunna beskriva det som mutualism, ett uttryck som främst används inom biologin. Mutualism är den form av symbios där två parter existerar i ett förhållande som båda tjänar på. De två kan leva avskilda från varandra men möts i en form av interaktion som sedan resulterar i något vidareutvecklande. Så anser jag förhållandet mellan skateboard och musik fungerar. Det ena hjälper det andra att utvecklas, så frön eller bara helt enkelt se vackert ut. Så gott som all musik är uppbyggd av rytm. Skateboard är också väldigt rytmiskt. Koordinerade rörelser som en efter en skapar en takt. Se bara på något som en kickflip. Väl utförd finner du att tailen slår i backen, brädan roteras under en viss tidsrymd, den fångas för att till sist slå i backen igen. Allt detta sker som under en rytmisk takt. Det kanske känns fånigt att sitta här och dividera i pedagogiska tankegångar men ransaka dig själv så kommer du nog upptäcka att du själv räknat takten när du för någon beskrivit en riktigt bra utförd flip genom gester och ljud. "Plack! - tjoff! - plack! Snärt! - catch! - landning! Genom fonetik får vi fram ett taktmönster genom ett skateboardtrick. Skateboardåkare som får skate att framstå musikaliskt har alltid tilltalat mig. Då pratar vi inte endast hur man på grund av videoparts eller rent fysiska attribut sammankopplar dessa till en viss musikstil. Utan snarare hur de får åkningen att se rytmisk och dansant ut. Günes Özdogan är en sådan skateboardåkare i mina ögon. I förberedelse inför detta möts jag och Günes på Uppsala Reggae Festival. Därmed får jag bekräftat att det inte bara är skateboard som är en gemensam nämnare. När man möter människor man kan relatera till blir man mer genuint intresserad. Tanken är att vi ska genomföra en intervju under festivalen men det visar sig inte vara det lättaste. Vi springer om varandra större delen av tiden, dras mot olika konserter som var och en vill se. Det är därför jag (när vi väl lyckas åstadkomma en form av kommunikation) inte bryr mig om hur länge Günes har åkt skateboard, vilka han åker med eller hur det är att bo i Barcelona. Utan av rent egoistiska skäl är jag mer intresserad av Günes förhållande till musik och framför allt huruvida relationen mellan musikinfluenser och skateboard ter sig i hans ögon.

Det har ju länge pratats om hur musik påverkar en persons åkning, stil och sätt att skejta på. Hur stort inflytande har egentligen musik på en skateboardåkare? Günes svarar: "Jag vet att det är självklart att musiken i ens liv/livstil påverkar ens sätt att vara, skata och stil. Men detta gäller mer de som verkligen älskar musik. Du vet de som tar sig tid att lyssna på musik. Det är klart att alla hör musik hela dagarna men det är det som man verkligen lyssnar på som påverkar en som människa. Det finns ju så många genrer inom musik och oftast lyssnar man på det som tilltalar en mest. I mitt fall är det roots reggae, dub och hiphop. Men jag kan säga att det finns minst flera låtar från varje genre som tilltalar en, som ger en en viss vibb. Det kan vara på vilket språk som helst eller helt utan lyrik, musiken själv talar för sig själv och ger ifrån känslor. Som min pappa alltid har sagt: "Utan musik stannar vi". Det är sant enligt mig. Jag går runt med beats i huvudet hela tiden. Vare sig med freestyle eller utan. Jag tror att musik sätter sig i ens inre, till exempel att man brukar gå runt och nynna på den låt som tilltalade en sist. Det gör ju att man senare gör saker på ett visst sätt undermedvetet. Så musik har stort inflytande på mig som skateboardåkare och människa. Musiken hör till en individs livsstil som i sin tur påverkar ens skateboardåkining eller andra konster. Det första jag gör på dagen är att lyssna på musik och ibland blir det också det sista. Det är ganska flummigt egentligen hur man "gör" när man lyssnar på musik för kroppen ger ju respons av sig själv när du hör en fet låt. Du behöver ju inte göra så mycket. Hehe." "Music. True music, it chooses you". Så lyder en replik från Lester Banks, en karaktär spelad av Philip Seymour Hoffman i Cameron Crowe's film "Almost famous". Ett tänkvärt citat även om det är hämtat ur fiktion. Riktig musik väljer faktiskt dig och inte tvärtom. Du formas och fostras av andra människor som berättar eller bara spelar något för dig. På samma sätt som andra skateboard åkare inspirerar dig och vägleder genom sina personliga tolkningar av en konstform. Ett tydligt tecken på denna skatemässiga relation till musiken är det faktum att man ofta "tänker" skate när man lyssnar på musik och vice versa. "Absolut" menar Günes. "Man följer ju beaten i den musik du lyssnar på. Instrumentala låtar brukar vara bra att flumma iväg på i huvudet för då gör du dina tankar till texten som ska vara där. Jag brukar tänka trick hela tiden när jag lyssnar på musik men också saker i livet, funderingar och det du upplever i din

UPPSALA ÄR EN SPECIELL STAD. JAG HAR ALLTID TÄNKT PÅ UPPSALA SOM ”NÄSTAN STOCKHOLM”. DET ÄR DUMT. UPPSALA ÄR UPPSALA OCH STOLTHETEN GÅR INTE ATT TA MISTE PÅ. ETT BRA EXEMPEL PÅ DENNA ÄR NÄR MAN TRÄFFAR LUFFARNA SOM HÄNGER VID DEN HÄR POOLEN. KLART VÄRT ETT BESÖK. BACKSIDE NOSEBLUNTSLIDE.

TILL VÄNSTER UNDER FOTOGRAFERINGEN FÖR DENNA INTERVJU VAR VÄDRETS MAKTER INTE ALLTID PÅ VÅR SIDA. NÄR VI TOG DENNA BILD ÖSREGNADE DET. TAK ÄR BRA. FRONTSIDE NOSESLIDE.

OVAN DETTA GAP ÄR 3,5 BRÄDOR LÅNGT OCH HAR RELATIVT RACKLIG ASFALT I LANDNINGEN. LIKVÄL LEVERERAR GÜNES DENNA SWITCH HEEL TRE GÅNGER I RAD... DELS FÖR ATT GE MIG CHANSEN ATT TESTA OLIKA VINKLAR, MEN JAG UNDRAR FORTFARANDE OM HAN INTE GJORDE DET PÅ REN JÄVULSKAP. BARA FÖR ATT VISA ATT HAN KAN. OFÖRSKÄMT.

Den iPod-uppfödda generation som nu florerar runt i världen som använder musik till att avskärma sig från andra likasinnade under själva aktivitetens process. Skateboard kan förvisso avnjutas på helt egenhand, absolut. Men är i främsta rummet uppbyggd på gemenskap.

vardag. Alla låtar har ju en sorts vibb över sig. Det kan vara glatt, lite sorgligt, fundersamt, aggressivt och min egna favorit: det rebelliska. Det relaterar jag till. För som skateboardåkare är man rebell vare sig du fattat det än eller inte". Här har vi mer av det typiska sambandet mellan skateboard och musik (och även flera konstformer). Det nyskapande och rebelliska. Att utveckla eller rent av hitta på stilar, sound och genrer. Även när du gör saker andra redan gjort så gör du en "cover". Du tar något befintligt som påverkat dig och tolkar det på ditt egna sätt som du känner eller är kapabel till. Dock kan man finna en rejäl paradox i hela det resonemang jag försökt bygga upp. När går skateboard och musik inte ihop? Jo, just när man åker skateboard. Missförstå mig rätt nu. Den iPod-uppfödda generation som nu florerar runt i världen som använder musik till att avskärma sig från andra likasinnade under själva aktivitetens process. Skateboard kan förvisso avnjutas på helt egenhand, absolut. Men är i främsta rummet uppbyggd på gemenskap. En "individuell lagsport" som man delar med andra. Så när är musik bäst respektive sämst undrar jag? "Musik sitter alltid bra. Jag pallar inte ha freestyle när jag skatar, kanske ibland en liten liten stund för att vibba till lite. Men på morgonen sitter det så nice att höra en favorit på hög volym till kaffet, frukosten, maten, på jobbet eller i iPoden på vägen dit du ska om du är ensam. Om du sitter med ett skönt gäng och bara softar på kvällen eller på festen. Var som helst när som helst. Just nu lyssnar jag på GZA's senaste album. Vissa feta grejer. Liksom, det är bara nice att ha them beats i bakgrunden. Du förstår". Själv var det Michael Jackson och Curtis Mayfield som över huvud taget fick mig att börja lyssna på musik i tidig ålder. Efter det föll allt på plats och jag ville bara ha mer. Rent naturligt upptäckte jag mer och mer musik som fortsatte att forma mig och visa mig nya platser, ljud och berättelser. Jag ber Günes rabbla upp musik som påverat honom både som människa och skateboardåkare. "Det är mest typen av musik som jag påverkas av. Rootsreggae, Dub och Hiphop, men så mycket mer så klart. Men jag kan nämna lite artister och grupper. Wu-tang är ett måste. Nas, Tupac, BIG, NWA. Ojoj! Lyssna på Ice Cube's nya grejer. Låten "Gangsta rap made me

do it" om du inte redan hört den. Shit, han håller stilen fortfarande. Jaja nog med hiphop. Över till mitt främsta sound. The Congos med deras djungelsound och Cedric Mytons mystiska röst. Får rysningar nu. Black Uhuru, Michael Rose röst som är fet, Dennis Brown, Alton Ellis med det riktigt klassiska reggae/ska soundet. Pablo Gad, The Gladiators. Bra band med bra lyrik, Albert Griffiths röst, Johnny Clarke, Bob Marley, Burning Spear också så fet röst och mystiskt sound. Wailing souls, Jacob Miller, Twinkle brothers. Det mesta som Lee Perry producerat, Yabby You, Tony Tuff, Jah Shaka, Coxone, Joe Gibbs, det tar aldrig slut! Artisterna är för många att säga. Mycket magi som gjorts genom tiderna. Att bara rootsreggaen än lever vidare genom de som älskar det. För det spelas ju inte direkt på radion liksom. Det är ett bevis på att det verkligen tilltalar folk. Det gäller ju också för annan musik än roots. Foreva burnin fire liksom..." Den evigt brinnande elden är något som passar in i sammanhanget. Att brinna för något så mycket att man blir exalterad av att bara prata om det. Att listan på inspiration och artister blir så lång är föga förvånande. Det värsta som finns är att decimera ned något man älskar till en kompakt sammanfattning. I samband med influenser vill jag även ha reda på om att köra för ett så nischat företag påverkar en i en viss riktning. Habitat som är kända (framförallt genom deras filmer) att ha en speciell stil. Framförallt när det gäller just musik. Men även estetik, anda och val av åkare med mera. "Jag har alltid varit stor fan av the Sect, Alien och Habitat. Mycket den mystiska vibben över företagen. All grafik och image. Hela konceptet utöver det hela. Deras team och det är ju inte det vanliga företaget från Cali liksom, utan de håller mera igång en egen image, drar i nya trådar och har använt sig av en väldigt egen stil. Det är lite svårt att förklara men de som vet vad jag menar vet det för vibbarna har tilltalat dem." Den sista meningen etsar sig fast i huvudet och plötsligt inser jag att det mer eller mindre sammanfattar allt som egentligen behöver sägas eller skrivas. Att "vibb" är en röd tråd som sträcker sig genom hela den här texten ter sig plötsligt så naturlig det bara kan bli. Känslan av att något tilltalar en så starkt att det lyser igenom personen i fråga. Hittar man "vibben" så hittar man sig själv vare sig det handlar om musik eller skateboard. Alla hittar inte vibben, men de som hittat den märker man det på väl.

NOSEGRIND PÅ SLOTTET.

EFTER ATT HA KÖRT OMKRING I GÜNES GAMLA KVARTER OCH LETAT SPOTS PÅ EN ÖDE SKOLA DÖK DETTA NYBYGGDA PARADIS UPP. DET VAR EN MÄRKLIG, NÄSTAN RELIGIÖS UPPLEVELSE DÅ MOLNEN SKINGRADES. UTÖVER DENNA TRAPPA HITTADE VI CURBS, MANUALS, ENORMA TRAPPOR OCH RAILS. TRO MIG, DET ÄR INTE SISTA GÅNGEN NI SER SAKER HÄRIFRÅN. SWITCH KICKFLIP.

BRA SKIT ENLIGT Gร NES Carol Cole, Bob Marley, The Gladiators, Black Uhuru, Pablo Gad, Dennis Brown, Augustus Pablo, Alton Ellis, Beverly Williams, Sylford Walker, Yabby You, Devon Irons, Junior Byles, Earl Zero, Jacob Miller, Errol Walker, Roland Wellington, The Heptones,

Culture Freeman, Prince Allah, Tommy McCook, Anna-Lena Lรถfgren, Ruffy and Tuffy, Ewan Naphtali, Johnny Osbourne, The Congos, Leroy Smart, The Abyssinians, Twinkle Brothers, Wailing Souls, Max Romeo, Lee Perry, Horace Andy, Willie Williams, Amharic, Freddie Foxxx, Wu-Tang Clan.

FOTO ANDERS NEUMAN

EN HÄSTSAGA DEL 1 Det här är första kapitlet om Actionhorse Films och deras äventyr. Ni kommer kunna träffa dem i fyra nummer och lära er ett och annat om hästar. Bakom Actionhorse står filmaren Per-Hampus Stålhandske och åkarna Hampus Mosesson och Jakob Wilhelmson. Under vintern har de rest runt och filmat och åkt ihop med sina vänner. Det första kapitlet handlar om deras äventyr i Sverige strax innan jul och några dagar in i januari. TEXT TOBIAS BARLE FOTO ANDERS NEUMAN & DANIEL BLOM

Hästen (Equus caballus) domesticerades för cirka 10 000 år sedan (om man inte är bokstavstroende bibelstudent, för då har vi människor bara existerat i 4 000 år och hästarna skapades redan tama på ungefär samma dag som vi, kanske var det en torsdag.) Vi använder den till att rida på, dra riktigt tunga saker eller så slår vi ihjäl den och gör lim eller äter upp den och då heter det hamburgerkött av någon anledning.

PER-HAMPUS STÅLHANDSKE FILMAR GULLI GUDMUNDSSON ÖSTERSUND

EIKI HELGASON FRONTSIDE BOARDSLIDE ÖSTERSUND

FOTO DANIEL BLOM

FOTO ANDERS NEUMAN

Världens minsta hästras heter Falabella. Rasen utvecklades av familjen Falabella under 1800-talet. För att avla fram en perfekt minihäst korsade man shetlandsponnyer med väldigt små exemplar av engelskt fullblod – och sedan korsade man de absolut minsta hästarna med varann. Falabellan blir upp till 76 centimeter hög. Den är så liten att den inte går att rida på. Falabella har pga inavel en tendens att ha för stora huvuden. Har även ett eller två revben färre än andra hästraser. Kan bli över 40 år gammal – vilket är ovanligt för en häst.

KAREEM EL-RAFIE SWITCH BACKSIDE NOSEPRESS STOCKHOLM

HALLDOR HELGASON NOSEPRESS TAIL TAP PILGRIMSTAD

Tunntarmen på en häst kan vara upp till 23 meter lång – en människas är bara som längst 5 meter. Om man inte är död för då kan den bli upp till 10 meter eftersom musklerna inte längre är sammandragna.

Hästar använder sig vanligtvis av en av tre gångarter när de är på väg nånstans. Det är trav, skritt eller galopp. Det sistnämnda skapar ett klassiskt hästljud och har samma feeling som Steve Harris basgång i Run to the hills. Sen finns det massor av varianter såsom tölt, passgång, och sobreandando men det är bara nördkunskaper.

Hästar äter mest hö, gräs och halm. Men äpplen och sockerbitar går också väl hem. De klarar sig knappt två dygn utan vatten vilket gör kamelen till en klar vinnare i den tävlingen, de klarar nämligen ett halvår utan vatten om de bara chillar och inte arbetar så mycket. En häst är således inte mycket att ha i öknen. Förutom som trevligt och klokt sällskap.

Hästen är det landlevande däggdjur som har störst ögon i förhållande till sin kropp. De har ett synfält på nästan 360 grader. Sämst ser de rakt bakåt och framåt och måste vrida lite på huvudet för att se det som är precis framför nosen på dem – det är därför de verkar snegla på en hela tiden. De kan även vrida sina öron på ett tjusigt sätt 180 grader. Och stänga ute ljud genom att lägga öronen platt bakåt. Eller sloka med öronen som Alf när de är vemodiga.

Kubanen Javier Sotomayor, världsrekordhållaren med vita knästrumpor och enligt ryktena även näsborrar, får se sig slagen i höjdhoppet med hela 2 centimeter av fullblodshästen Huaso. Och kom ihåg att Huaso gjorde sitt 2,47-hopp med en kille på ryggen. Då hade inte ens envetne statistikern Stefan Holm kommit över ribban.

Den största hästrasen heter Shirehäst. Shire är vad Fylke heter på originalspråket. Men det var inte jättehästar Tolkien tänkte på när han skrev om de småvuxna hoberna med krullhåriga fötter som hade problem med en ring. Han tänkte på de scones han hade i ugnen till halv ett-fikat. Det kusliga är dock att Shirehästar har väldigt ludna hovar.

Den största hästen någonsin hette Mammoth och hade 2,19 i mankhöjd. Alltså kunde gigantiske amerikanske basketstjärnan Ralph Kim Drollinger dribblat runt Mammoths hovar utan att behöva oroa sig för att slå i huvudet. Fast Mammoth dog på 1800-talet och då hade ju inte korgboll uppfunnits än.

I Hov utanför Båstad låg förut Den Börsvänliga Färgbutiken. De hade, förutom börsvänliga priser på alla sorters färg, Sveriges kanske minsta häst på gården.

FOTO DANIEL BLOM

FOTO ANDERS NEUMAN

ACTIONHORSE

FREDU SIRVIÖ DROP IN STOCKHOLM

FOTO ANDERS NEUMAN

FREDU, KAREEM OCH 3 KONSTAPLAR STOCKHOLM

FREDU SIRVIÖ NOSEPRESS FRONTSIDE 180 STOCKHOLM

Men den blev överkörd – tydligen av någon som trodde att det var en hund. Varför det är bättre att köra över en hund än en häst framgår inte av historien. En Trojansk häst är en trähäst som man lägger en handfull listiga grekiska krigare i och ger till sin fiende efter att man förlorat en strid. När fienden som minst anar det smyger krigarna ut och gör alla hemlösa och lemlästade. Det är ett knep som bara funkar en enda gång och det har redan gjorts så det är ingen idé att nån gör det igen. En Trojansk häst kan också vara ett illasinnat datavirus som med fula tricks tar sig in i din hårddisk och lever rövare – precis som grekerna i Troja.

Världens minsta häst heter Thumbelina. Om hon bott i Sverige hade hon nog hetat Tummelisa. Hade hon däremot varit spanskägd så han hon döpts till Pulgarcita. Eller något helt annat. Med sina 43 centimeter i mankhöjd och 25 kilo är hon inte mycket till vare sig riddjur eller dragdjur. Men som hon kan dansa Canasta!

Att vi ibland klär oss i byxor och inte kiltar kan vi tacka eller skylla på hästarna för. Byxor uppfanns nämligen för att skydda lårens insidor mot skavsår från ridningen. Ett tag var det väldigt inne i Tyskland med ridbyxor. Nu är det inte riktigt lika hett längre. Men det är ju inte hästarnas fel.

Man brukar dela in hästar i en av tre kategorier. Varmblod, kallblod eller ponny. Alla hästars blod är ungefär lika varmt, men deras temperament skiljer sig åt. Varmbloden som är vildare och lite störigare används oftast som riddjur. Kallbloden är lite mer laid back och är grymma arbetshästar. Ponnyer används oftast på marknader och nöjesfält som partydjur. Klär bra i hatt och scarf. En häst kan också kallas för ök, krake, kamp, hingst, sto eller pålle. Skriv ner det för det här är riktigt bra kunskaper att ha när man löser korsord. Eller vill visa sig på styva linan i kön till Gothenburg Horse Show på Scandinavium. När du ändå är i faggorna kan du gå till Lasse på Heden. Där har de gött mos.

Islandshästen är en luden liten häst som är riktigt bra på att tölta. Det vill säga den kan springa fort utan att skumpa så mycket. En islandshäst som lämnat Island tillåts aldrig att återvända. Och Alltinget förbjöd år 930 all import av hästar med annat än islandshästblod. Allt för att hålla rasen ren. Ett resonemang som inte hade känts särskilt piggt och fräscht om det hade gällt människor.

Ett kvinnlig häst, det vill säga ett sto, som blivit på tjocken är dräktig i elva månader. En elefant kånkar runt i 22 månader innan den ploppar ut en 110 kilos grå skrynkelpåse med snabel. Och de har ingen föräldrapenning överhuvudtaget.

Hästar har, precis som vi, över 200 ben i kroppen. Men de saknar nyckelben. Om de hade haft det skulle brutit de det varje gång de landade efter ett ståtligt hopp eftersom de tar emot all vikt på frambenen. Lite som när man tar emot sig med händerna i ett fall och handlederna ryker. I Vilda Västern brydde man sig aldrig om att ta en skadad häst till veterinären. Man sköt dem på stubben så fort de började halta lite. Det var verkligen ingen dans på rosor att vara häst i Vilda Västern.

Filmen Pony Tale från Actionhorse Films finns att ladda ner gratis på www.actionhorsefilms.com från och med 31 oktober.

VÄRLDSMÄSTAREN TEXT SIMON TJERNSTRÖM FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

Under årens lopp har Henke Windstedt tävlat i exempelvis Taiwan, Ryssland, Australien, Sydafrika och Grekland. Totalt 15 länder och hundratals tävlingar. De senaste åtta åren har han sparat alla bibbar och har dessutom pedantisk ordning på dem. Här har han tvättat ett gäng av dem och hängt upp på ett torkstreck i närheten av sitt föräldrarhem i Ullån.

Det är absolut inte fel, snarare bara bra, att gå med i en slalomlubb, fixa ett par vettiga lagg och lära sig göra en skärande sväng innan man försöker göra en 360.

Söker du på sv.wikipedia.org efter surjämte får du detta som resultat: Ett populärt öknamn på jämtar är surjämtar (singularis: surjämte). Det finns ett flertal försök till tolkningar av begreppet, då många menar att sur (i betydelsen vresig och grinig) är missvisande när det gäller jämtar. En mycket vanlig och populär teori är den som menar att begreppet surjämtar kommer från de jämtska forbönder som besökte marknader runt om i Skandinavien, och att deras kläder ofta var sura, det vill säga blöta, när de kom fram. Andra förklaringar är till exempel att sur kommer från suder (svenska: söder) och således omfattar sydjämtarna från Bergs tingslag, att det kommer från släktnamnet Sur (från Torbjörn Sur, far till Gisli Sursson i islänningssagorna) eller att surjämte är en förvanskning av urjämte eller purjämte, alltså en äkta (jämför med engelskans "pure") infödd jämte. En annan förklaring kommer av det samiska ordet suol, som betyder kriminell, rövare, plundrare, tjuv et cetera. På grund av motsättningar kom samerna att kalla jämtarna för suoljämtar. Därom tvista de lärde som man säger. Man kan prata om uppkomst, samiska eller sura som i blöta. Frågar du mig är de bara förbannade kort och gott. Henrik Windstedt är dock inte sur, snarare tvärtom. Ändå faller han solklart in i kategorin som surjämte. Hans bestämdhet intill orubblighet och hans förmåga att göra det som är utsatt, är en form av surhet nästan tvär. Om det är den egenskapen som bidragit till att skapa världens bästa skidåkare vet nog ingen. Vad som är lättare att veta är att få har åkt lika mycket skidor som Henrik eller spenderat lika mycket tid i fjällmiljö. Först ut, sist in. Om man behöver någon att åka med är Henke ett säkert kort, han åker alltid skidor. Tidigare i vinter i Verbier stapplade Henke med sina ytterst små fötter i sina mikroskopiska pjäxor högst upp på prispallen för Freeride World Tour. Sista anhalten av tävlingsserien var som sagt i Schweiz och det skulle visa sig bli en thriller. Kampen om förstaplatsen stod mellan, minst sagt rutinerade, Seb Michaud och Henrik Windstedt som fick delta första tävlingen med hjälp av ett wildcard. En fot in var vad som behövdes för att Henke sedan skulle kvala sig vidare själv och ingen var förvånad. Hans kännetecknande låga position och smidiga stil visade sig fungera lika bra på stora berg som på fjäll. Nykomlingen och ynglingen i sällskapet hade presenterat sig och blev snabbt favorittippad. Henke kraschade och Michaud som startade efter behövde placera sig top tre för att knipa segerpokalen. En redan uppgiven Henrik i målområdet bevittnade Seb göra ett tillräckligt tre fjärdedels åk. Henke var säker på att segern gått honom förlorad på snöpligaste sätt och trodde inte sina ögon när Michaud kraschade, nästintill, på mållinjen. Henke som hade dominerat hela den tidigare serien blev välförtjänt utsedd till världens bästa friåkare. Från att vara en revanschhungrig 24 åring med ett diskbråck i bagaget blev Henrik Windstedt världsmästare. Hur ser din skidåkningsbakgrund ut? Jag har friåkt i skogen runtomkring rödkullen från fem års ålder. Började med alpint när jag blev sju år och slutade vid 16. Puckelpist gled jag in på under tiden, runt 1996, när jag var 12 år gammal och slutade när jag fyllt 19. Jag var med i landslaget från 15 års ålder. Freestyler, jibber, newschooler, freerider och freeskier har jag varit mer eller mindre på heltid sen jag fyllde 16.

Varför är du ansedd att vara världens bästa allroundskidåkare? Egentligen bara resultatbaserat tror jag. Efter segrar i freestyle-, alpin-, friåknings- och puckelpisttävlingar. Mina delar i skidfilmer tycker jag har varit ganska kassa genom åren och de har ju inte visat min fulla bredd som skidåkare på den höga nivå som jag i alla fall hoppas att jag har.

FÖRGÅENDE UPPSLAG FRÅN VÄNSTER: FREERIDE WORLD TOUR I MAMMOTH MTN, USA (2:A, 2008), JVM PARALLELLPUCKEL I ISO-SYÖTE, FINLAND (GULD, 2002), FREERIDE WORLD TOUR KRASYANA POLYANA, RYSSLAND (1:A, 2008), RED BULL BIG AIR ÅRE (2:A, 2003), FREERIDE WORLD TOUR TIGNES, FRANKRIKE (1:A, 2008), SKUTSKJUTET ÅRE (25:A, 2002), BIG MOUNTAIN PRO (5:A, 2008), US FREESKIING OPEN, SLOPESTYLE (2:A, 2004), VERBIER EXTREME (16:E, 2008) OCH RIP CURL FREESKI BIG AIR SAAS-FEE, SCHWEIZ (2:A, 2003).

Vad ska en ung, hungrig kille göra idag för att bli lika duktig på att åka skidor som du? Åka mycket skidor, hela tiden, morgon till kväll. Det gjorde jag från första dagen tills jag blev 16-17 år. Sen är jag själv ganska tävlingsinriktad och har alltid strävat efter att bli bäst. Att jag dessutom har åkt med många äldre och bättre åkare sporrade mig ännu mer. Att ha kul är väl egentligen det bästa. Jag växte upp med David Kantermo (som nu är huvudtränare för norska puckellandslaget) och vi har alltid haft sjukt kul ihop på berget. Sen försöker jag säga till alla ungar att lära sig åka skidor innan de börjar slänga sig uppochner i ett stort hopp. Det är absolut inte fel, snarare bara bra, att gå med i en slalomlubb, fixa ett par vettiga lagg och lära sig göra en skärande sväng innan man försöker göra en 360.

TILL VÄNSTER HELISKIING VID EMOSON, MELLAN VERBIER OCH CHAMONIX I BÖRJAN AV APRIL. HENKE HÄVDAR SJÄLV ATT DET HÄR VAR EN AV HANS BÄSTA ÅKDAGAR MED EN VISP. HÅRT UNDER MED 3 DECI KALLT, LÄTT PUDER OVANPÅ. BARA ATT GASA LIKSOM. FOTO CHRISTOFFER SJÖSTRÖM

Vännen, vapendragaren och lekkamraten på berget David Kantermo minns tillbaka på en speciell dag uppe på berget när de var mindre: ”Jag var 14 och Henke 12. Det måste nog vara första gången vi fick se den gamla ligan puckeldudes som ägde berget under 90talet. Dom var lite av våra idoler. Namn som Jeppe, Kurre, Acke, Balla Hallon, Thulin och Winstrand ploppar upp i minnet. Coola killar och fett med respekt. Vi stötte på dem i Gropen uppe i Tväråvalvet där dom nötte Backscratch Kosack och Helis. Någon slingade en dubbel, naturligtvis i baris. Brudarna satt i bikinitopp och letade blickar från kommande kvälls entrébiljett till Dippan. Vi frågade om det var ok att testa hoppet och självklart var det så. Vi hade precis lärt oss Heli så det fick bli tricket för dagen. Allt gick som på räls och det blev stående ovationer, efteråt undrade dom om vi ville följa med och köra i pölen uppe i 1000. Efter den dagen hade nog både jag och Henrik utan att veta om det valt väg här i livet, och vandrar fortfarande på den bägge två.” Vilka åker du med? Med en frilansskribent, en landslagstränare, en krogägarson, en skidslipare, två puckelpistare och en och annan säsongare hemma i Åre. När jag är ute och reser blir det en hel del fler. Om du kunde gå tillbaka i tiden och ändra något i din karriär, vad skulle det vara? Ha, ha, min ”comeback” i puckelpisten hösten 2005. I och för sig hade jag sjukt kul den hösten, men min kropp var nog inte beredd på krafterna och jag fick ett diskbråck. Om du fick välja en annan sport att vara proffs inom, vilken skulle det vara? Riktigt svår fråga, proffs kan man ju vara utan att vara bäst och det finns många slitsamma sporter där det inte är så kul om man verkligen inte är just bäst. Mycket träning, dålig lön och inte den uppmärksamhet man förtjänar, typ längd, alpint eller puckelpist. Och med den synen skulle jag nog välja en sommarsport som surf-, FMX- eller skateboard. Det vore rätt ball.

PREMIÄRSNURR. 360 JAPAN UTFÖR MÅRTENS I ÅRE. FAKTISKT PREMIÄRSNURR FÖR HENKE UTFÖR DENNA KLASSIKER I ÅREJÄLLEN. STOMP OCH RAKA VÄGEN NER TILL...ÖSTRA FÖR ÄNNU EN HISKELIG LUFTFÄRD.

VÄGGÅKNING. EN VECKA EFTER ATT HENKE STENSLIPAT SINA SKIDOR PÅ DEN HÄR WALLRIDEN NÄRA LÅKTATJÅKKA-STUGAN I RIKSGRÄNSENS BC VANN HAN SCANDINAVIAN FREESKIING CHAMPIONSHIPS FÖR SJÄTTE GÅNGEN. LITE ALLSIDIG ELLER?

FJORDVY. I MITTEN AV APRIL STYRDES KOSAN TILL STRANDA I NORGE. DET VAR FÖRSTA PARKSHOOTEN PÅ ETT + 20 METERS-HOPP PÅ TRE ÅR. ÄNDÅ LYCKADES WINDSTEDT HÄR FÅ TAG PÅ BÅDA SKIDORNA I DENNA RODEO 540 TRUCKDRIVER.

En sur, skitig västjämte som går runt i skoteroverall och Nokiastövlar långt in i maj. Nej vänta, det gör jag ju nu när jag är hemma, haha.

Vilket flygbolag är din favorit? SAS, men bara för att det känns svenskt, speciellt i loungerna. Men annars väljer jag Singapore Airlines för bra mat och för jag tror ingen annat bolag har större LCD-skärmar i stolen framför. Vad har allt resande som ingår i skidåkningen givit dig? Stresstålighet. Jag freakar inte ut om jag vet att jag kanske missar ett plan eller liknande. Sen kan man ju en del knep för att komma undan med övervikt på vissa flygplatser. För att inte glömma hur man lastar, går in och ur en helikopter. Vem hade du varit om du inte börjat med skidåkning? En sur, skitig västjämte som går runt i skoteroverall och Nokiastövlar långt in i maj. Nej vänta, det gör jag ju nu när jag är hemma, haha. Kanske snickare, helikopterpilot, restaurangägare, skoterraggare eller jobba skift ute på en oljeplattform i Norge. Hur fungerar kombinationen att tävla mycket och fota/filma? Ganska dåligt, det blir jobb i kvadrat. Mycket mer tid går åt för att få ihop bra filmmaterial och samtidigt vara i form och fokuserad inför en tävling. Det beror väl i för sig på hur mycket man tävlar. För min del kommer jag bara köra fem race i vinter och då går det an. Vilket vill du göra mest? Jag gillar att tävla just nu så jag väljer nog det. Om jag bara kunde tävla 5 gånger per år och resten av tiden bara friåka och träna skulle jag bli en tio gånger bättre skidåkare. Hur skiljer dem sig åt? Under en tävling behöver du bara tänka på dig själv och lägga om den tid du har inför hur du vill. Medans under film och fotning är du i en grupp där alla behöver samma utrymme i form av prestation och för säkerhetens skull. Vilka skidfilmsdelar minns du och favoriserar idag? Ett speciellt hopp i "Walls Of Freedom". Jeppe Rönnbäcks del i "Free Radicals 1". Ganska mycket från "Degenerades" och JF Cussons del i "13". Vilken är den bästa delen i en film alla kategorier, behöver inte var skidor? Ingen aning, skulle kunna vara banjospelandet i ”Den långa färden” kanske… haha. Hur känns vinsten tidigare i år nu när du fått smälta den litet? Skööön! Mitt senaste smeknamn är ”Världsmästarn” och det känns skitkul. Att jag sen aldrig strävat efter att bli världsmästare, bara bäst i världen, gör det ännu roligare. Skidjibbers och friåkare får ju ofta frågan om vi har ett VM eller är med i OS. Eftersom vi inte har ett rankingsystem och det inte finns några direkta kvalsystem för de största tävlingarna så är det svårt att säga till sponsorer, media eller vanligt folk hur bra man är. För mig har det dock varit enklare de senaste sex månaderna. Jag är liksom Henrik Windstedt och jag är världsmästare i friåkning! Känner du press på dig genom att vara en så ansedd skidåkare? Alltid. Alla ska hela tiden tjata om att man måste träna,

tävla, filma och fota. Snurra hit och snurra dit. Flippa upp och flippa ner. Varför kan inte alla bara kramas?

KLIPPLINJE: EN TYPISK HENKE-MANÖVER; DUBBLA KLIPPHOPP, TEKNISKT OCH ÄNDÅ KÖR HAN DET SÅ SNYGGT OCH ENKELT ATT DET KNAPPT SER SVÅRT UT. MEN PROVA SJÄLV DU... GERLOS, ÖSTERRIKE.

Vad ska du göra i höst? I höst ska jag träna mycket, så jag blir stor och stark. Och exakt hur stor och stark jag är får jag veta på Red Bulls sportcenter i Österrike. Där ska jag testas grundligt i det mesta. Annars ska jag åka skidor till och från i Schweiz, surfa på Bali, planera vinter i detalj och framför allt jobba på ett nytt gogglesmärke. Jag har en riktigt bra idé och framför allt så vet jag precis vad en skidåkare vill ha, så vänta och se. Berätta mer... Efter att ha blivit lovad kontrakt hit och dit under förra säsongen så kände jag att; varför inte starta eget, så jag kan sitta där och lova till höger och vänster, det vore något det! Fast om jag ska vara ärlig så är det lite mer businesstänk bakom. Som jag sa innan så har jag en grym idé som jag tror kommer att funka och sen gäller det att ta vara på mitt varumärke och tänka lite på framtiden. Vad föredrar du att göra på skidor, hoppa, shredda eller pumpa? Jag är ju så bortskämd med att kunna göra lite av det mesta på skidor, lägg där till att jag är sjukt rastlös så har du kanske ett svar... I de flesta fall av åkning så skulle jag kunna ledsna för dagen förutom när det gäller puder. 50cm nysnö, ett gäng polare, skog och du har mig på fall. Du är i Folgefonna just nu och åker skidor. Berätta om läget! Jag hängde med David Kantermo under ett träningsläger med norska puckellandslaget. Vi kör sju dagar skidor med fysträning på eftermiddagarna. Glada tider! Fyra dagar sol hittills och kroppen känns bra. Jag behöver egentligen bara timmar på snö så här års. Jag behöver inte köra några citytävlingar under höstarna i min karriär längre, vilket är riktigt skönt! Nu behöver jag bara ha kul och trappa upp det lagom under hösten. Men jag har slängt iväg en och annan snurr med knorr på under de här dagarna. Vad ska du göra i vinter? Nästan allt är planerat i stora drag. Resor till Japan, Ryssland, USA, Kanada, Norge och Alperna. Tävlingar och filmning. Vilken är din favoritskidåkare som är aktiv idag? TJ Schiller är grym. Jag tycker han har snyggast stil och han har ännu inte tappat huvudet som många andra tycks göra. Vilka vill du idag tacka för där du är? Min familj och min flickvän, lärare som har haft överseende, sponsorer som trott på mig och alla vänner som finns kvar, både nya och gamla. Hur kommer din skidåkning se ut om 20 år? Då glider jag runt i Åre i ett tajt, självlysande Peak Performance ställ, utan mössa i ett par stora solbrillor. Jag kommer vara rynkigast men också brunast. Omsvärmad av diverse celebriteter från jordens alla hörn. Men när mörkret faller åker nokiastövlarna och overallen på och jag hoppar upp på min gamla polaris och kör ut i natten, upp till en stuga på fjället. Där sitter jag och spottar och svär över allt skit tills solen går upp och ännu en dag gryr med glada skratt och stekig stil...

STALLJIBB. I VANLIG ORDNING VAR DET KANONVÄDER OCH GLASS OCH BALLONGER I RIKSGRÄNSEN HELA VÅREN. NÄR DET BLEV LITE MOLNIGT EN EFTERMIDDAG I BÖRJAN AV MAJ PASSADE HENKE PÅ ATT TRYCKA AV EN TAILPRESS PÅ DET GAMLA LOKSTALLET 640 METER FRÅN PINGISRUMMET.

MELLAN LINJER OCH KLIPPHOPP JIBBAR GÄRNA HENKE RUNT PÅ FJÄLLET HEMMA I ÅRE. HÄR PLANTERAR HAN HANDEN OCH GÖR EN JAPANSK HANDPÅLÄGGNING HEMMA I TVÄRÅVALVET. NOTERA GOGGLARNA, INGEMAR STENMARKS PRO MODEL FRÅN CARRERA ANNO 1982.

När han var tonåring var det ett helvete, som att släpa runt på en obstinat brorsa ute i vida världen. Mattias Fredriksson som är vid Henriks sida större delen av året och som även tagit de flesta bilderna du ser på Henke beskriver honom som person, skidåkare och arbetskamrat: PERSON ”Det är rätt ballt att se Henke dra på utför värsta stupet på något avlägset berg ena dagen, för att nästa morgon se han knalla omkring som en riktig västjämte på byn med storstövlar och arbetskläder. På något sätt säger det rätt mycket om honom som person. Henrik är en av de minst skrytsamma människorna jag känner, trots att han är en av dem som har mest att skryta om. Vi snackar om en ödmjukhet som jag tror har tagit honom dit han är idag. Utan en ödmjuk inställning, både till bergen och till sina medmänniskor, kommer man inte så långt i skidsvängen. Henke har ju tagit sig en bra bit utanför 70-skyltarna vid Frönäsudden i Åre, men lik förbaskat brukar han längta hem så fort vi sitter i någon flygmaskin på väg till något annat ställe. Han är rätt kass på pingpong också förresten. När vi var i Baldface Lodge i Kanada för ett par vintrar sedan slog jag honom i varje match under 5 dagar och då spelade vi mycket. Han hävdar att han vann en, men det var ju uppvärmningen då jag blundade.” SKIDÅKARE ”Det må vara en sliten klyscha vid det här laget, men jag hävdar att Henke är en av världens bästa allround-

skidåkare. Kanske den allra bästa. Visst, han har kanske inte bevisat det för omvärlden med långa, helt crazy filmsegment, men jag har sett han åka all typ av terräng, i alla tänkbara förhållanden och det ser alltid så jävla lätt ut. Han är som en katt och när man harvar på där bakom - oftast med kameraväskan som en skön katapult i nacken - blir man inspirerad. Jag har utvecklats väldigt mycket på att åka med Henke, tack du. Jag har haft förmånen att klämma lagg med och plåta de flesta andra åkare som aspirerar på den där titeln (syftar här på världens bästa allround-åkare) och på min lista skulle jag sätta Henke etta just nu. Det handlar inte bara om att han pröjsar mig för att säga det här utan för att han är så jävla bra.” ARBETSKAMRAT ”Genom årens lopp har Henke och jag haft våra duster och ibland har vi idiotförklarat varandra. Det händer inte så ofta längre, typ aldrig. Nu när han också blivit lite äldre är det lättare att förstå varandra. När han var tonåring var det ett helvete, som att släpa runt på en obstinat brorsa ute i vida världen. Aldrig i tid, alltid något som var glömt och fel färg på kläderna. Herregud alltså, hade han fortsatt så där hade han ju jobbat som diskplockare på Rautjoxa idag. Ofta behöver vi inte prata så mycket när vi ser en skön linje, en pillow eller en klippa. Eller kanske vi gör det ändå, fan jag ska alltid babbla en massa oavsett. Jag är rätt noga så där, man vet ju att man får skit om man

missar shotet liksom. I alla fall är han en av dom åkare som jag tycker det är roligast att plåta med. Han kan göra allt och därför blir det ofta möjligheter till kreativa lösningar. Däremot är han helt useless när det kommer till att fixa med grejer. Ofta brukar han stissa runt i sin fula Volvo 244 kvällen innan vi ska iväg och fixa med allt ifrån skidor till kvitton som ska lämnas någonstans. Sen är han alltid sen också - vissa ränder går aldrig ur - själv är jag punktlig jämfört med honom och då är jag ändå aldrig i tid. ” Minns du när du först träffade Henrik? ”Jag minns mycket väl mitt första möte med Henke. Det var vid Mårtens Brant och året var 1998, i april om jag inte minns fel. Jag var ute och plåtade med Jesper Rönnbäck. Som jag minns det väntade jag på Jeppe som gjorde sig klar för att droppa. Han var alltid extremt noggrann inför alla åk och dropp så det tog lite tid. Inget fel i det, men då var det en liten skitunge som helt plötsligt stakade fart och droppade. Först tänkte jag; hur fan ska det här gå? Grabben var ju rätt kort och såg lite mesig ut. Jag hade ju ingen aning om vem det var, men han landade perfekt och fortsatte som om ingenting hade hänt. Jag fick en bra bild och knappt hann jag ta ner kameran förrän han kom förbi mig i hög fart, utan att stanna. Först när Jesper kom ner till mig fick jag veta vem det var. Jag hade hört hans namn, men inte kunde jag då ana att den där lille duden i svartgröna Scott-kläder skulle bli en mina viktigaste inkomstkällor de närmsta 10 åren, haha.”

ANDERS HULTMAN CROOKED STOCKHOLM

FOTO ANDERS NEUMAN

PETTER INGELHAMMAR BACKSIDE BLUNTSLIDE MALMÖ

FOTO MARTIN HALLBERG

DANIJEL TODOROVIC OLLIE STOCKHOLM

FOTO ANDERS NEUMAN

MARTIN GUSTAFSSON FRONTSIDE NOSESLIDE Gﾃ傍EBORG

FOTO JONAS MOSSBERG

TORÖ

FOTO THOR JONSSON

SIMON NILS ARVIDSSON ANDERSSON HANDPLANT KICKFLIP GESUNDA BACKSIDE TAIL TO MANUAL KRISTIANSTAD

FOTO FOTO ANDERS DANIEL NEUMAN LORÉN

KULTUR

1:36

REDAKTÖR TOBIAS BARENTHIN-LINDBLAD [TBL] MEDVERKANDE TORKEL SJÖSTRAND [TS]

1: JUXTAPOZ TATTOO Klassiska konstmagazinet Juztapoz har sedan en tid börjat samla sitt bästa material i en serie böcker. Den andra i ordningen tar tag i tatueringskonsten (den första gick under namnet Juxtapoz Illustrations). På strax över 200 sidor samlas ett trettiotal tatuerares verk och inkluderar några av tatueringskonstens allra kändaste namn som Troy Penning, Alex McWatt, Juan Puente, Brian Randolph, Chris O’Donnell och tv-tatueraren Kat Von D, känd från LA Ink. Bilderna är av högsta kvalité och visar tatueringar i form av figurer, texter och mönster. I färg och svart/ vitt. På ben, armar, halsar och hela ryggtavlor. Korta introduktionstexter till varje konstnär och en enkel form med stora, klara bilder gör boken extremt lättillgänglig. Det som framför allt skiljer Juxtapoz Tattoo från andra tatueringsböcker, för det finns det gott om, är att boken har klass och är en inspirationskälla, vare sig du redan har tatueringar eller inte. [TS] 2: COVER STORY Ännu en bokproduktion från musiktidningen Wax Poetics. Den här gången med fokus på LP-skivomslag. Som Brian DiGenti skriver i inledningen så har alla musikintresserade ett särskilt förhållande till skivomslag. Antingen genom musiken, men från tillfället då skivan först avlyssnades. Det är något man tar vara på i Cover Story. De tjugo medverkande musiknördarna har fått i uppgift att ta fram sina bästa skivomslag. De närmare 250 omslagen är en guldgruva. Visst syns välbekanta omslag från De la Soul och Jimmy Cliff, men majoriteten är mindre kända grupper och artister med aldrig tidigare skådad formgivning. Ett superbt urval som bevisar att en LP är mer än bara en skiva. [TS] 3: SICK - THE LIFE & DEATH OF BOB FLANAGAN, SUPERMASOCHIST Om man lider av den obotliga och elaka sjukdomen cystisk fibros så kanske Bob Flanagans idé inte är så

dum. För att slippa smärtan slog han sig själv, och så småningom ledde det till ett fördjupat intresse för olika former av smärta, ofta i kombination med sex. Smärtan blev Bobs livsstil och filmen ger också smakprov på hans förhållande med hans dominanta flickvän Sheree Rose. Bob blev en av de mest framträdande kroppskonstnärerna, Sick är definitivt inget för den känslige, och kom ihåg att filmens undertitel är att ta helt på allvar. Sick är en hyllning till livet. Bob Flanagan dog av sin sjukdom vid 43 års ålder. [TBL] 4: TRUE NORWEGIAN BLACK METAL Vad är sambandet mellan världens fjärde rikaste samhälle och en av de mest extrema ungdomskulturerna nånsin? Norge är inte bara olja och skidåkning, under 80-talet utvecklade norska hårdrockare en mycket mörk och mycket explosiv musikstil. Black Metal. Några av dess utövare skulle så småningom göra subkulturen mer känd för något annat än musik. Fotografen Peter Beste kom i kontakt med musikstilen på 90-talet och läste allt han kom över. Några år senare reste han till Norge och lärde känna scenen inifrån. Beste lyckades bli vän med många av den norska black metal-scenens deltagare. Han har fotograferat konserter, fester, band och varit med på höga berg och i djupa skogar. Inte många av de porträtterade ler, men de visar desto mer kroppsmålning, nitar och blod. Beste balanserar på rätt sida och bilderna behåller en dyster, mörk och våldsam stämning trots den ibland nästa kitschiga rekivisitan. Bilderna från skogar, berg och den norska kusten är fantastiskt vackra. Mest överraskande kanske är bilden på King ov Hell i full ansiktsmålning och nitar i framsätet på en vit kombi. Sist i boken finns bakgrunden till Black Metalscenen: Slayer magazines omslag, en rad privata bilder och brev från 80- och 90-talen samt klipp om scenen ur den ansedda hårdrocktidningen Kerrang! Boken

är utmärkt redigerad av svenske Johan Kugelberg, tidigare författare till Vintage Rock T-shirts och Born in the Bronx. Kanske leder enbart välstånd och trygghet inte till ett perfekt samhälle? [TBL] 5: AMERICAN HARDCORE Historien om Amerikansk HC har nedtecknats under de senaste åren. I denna DVD är det eran 1980-1986 som får utrymme. Intervjuer med legender som Bad Brains HR, Minor Threats Ian MacKaye och Black Flags Henry Rollins tillsammans med DOA, DRI, SSD och 7 seconds ger filmen tyngd. Jag saknar röster från hardcorefans, de som inte spelade i något band. Men på det hela ger dokumentären en bra inblick i gör-det-själv-andan och stämningen som utgjorde hardcore scenen. [TS] 5: DON’T GIVE WAY TO EVIL Vilken stadsdel är mer mytomspunnen än 70-talets Bronx? När stadsplaneraren Robert Moses lät bygga en motorväg tvärs igenom Bronx i början av 60-talet och tvångsförflyttade 60 000 personer började det man kallar ”white flight”. Den vita medelklassen flydde, och in flyttade fattiga svart och latinska familjer. Förslumningen gick fort men varade länge. På 70-talet präglades Bronx av gängvåld och 12 000 anlagda bränder – varje år! Lisa Kahane började dokumentera Bronx 1979. Hon har fokuserat på miljöer mer än på människor. Och plötsligt går det att fatta hur otroligt trashig stadsdelen var under hiphopens tidiga år. Kahanes bilder sätter invånarna i ett sammanhang, på samma sätt som Martha Cooper satte de målade tågen i ett sammanhang i boken Subway Art. Med texter av konstnärerna John Fekner, Crash, Daze och Stefan Eins, grundaren av galleriet Fashion Moda, får Kahanes bilder också ett kulturellt sammanhang. Det var kulturen som räddade Bronx. Hiphopen var en maskros som som erövrade världen. [TBL]

THE SEARCH

GRAFISKA PROFILEN

SAT UR N I N E SONGS

KALLE MATTSSON TEXT NIKLAS BERGH

Jag kan villigt erkänna att mycket av det som innefattas av de luddiga väggarna som avgränsar genren grafisk design sällan får mig att lyfta på ögonbrynen. Men när jag stötte på Kalle Mattsson, ett namn jag aldrig hört för två veckor sedan, blev jag alldeles varm i kroppen, imponerad och en aning avundsjuk på en och samma gång. Problemet med grafisk form, i mina ögon, är att det väldigt sällan presenteras i sitt kontext eller är självhushållande i att motivera sin existens. Tipset om Kalle kom från Max, som är en av dem bakom Fienden, tillika förra numrets grafiska profil. ”Den där snubben är riktigt snöig” sade Max på sin patenterade västeråska. Det som mötte mig var snarare några av de mest klarsynta och kommunikativa illustrationerna, vackert balanserade mellan estetik och konceptualitet, jag sett. Kalle, ursprungligen från Uppsala, bor sedan fyra år tillbaka i Holland där han genomgått träning för att

100

DISTANT

möta omvärlden på den löjligt anrika skolan Rietveld. Det är ett land med en hög allmän förståelse av grafisk form enligt Kalle, och en djuplodad typografisk tradition som ger en stramt och väldigt griddat formspråk. Torrt, på ren svenska. – De är uppvuxna med skolböcker formgivna av Wim Crouwel medan våra nog var gjorda av tryckeriet själva, menar han. Att han bor kvar i landet är inte så mycket ett aktivt val utan är snarare styrt av att han inte tagit ställning till att flytta hem än. Han hamnade där efter att ha misslyckats med att bli antagen på någon av de svenska skolorna, men visade sig vara ett mycket lyckat drag. På följande sidor är ett urval av Kalles projekt med lite friare tyglar. Det består nästan uteslutande av arbeten för musikbranschen. Mycket mer finns att skåda på hijackyourlife.com.

101

TRE SKIVOMSLAG SAMT MANER FÖR DEN LÅNGVARIGA OCH FLORERANDE SVENSKA MUSIKKLUBBEN.

102

BjjÖ BjÖ

by Torgeir

:> G>@ :>G>@

=Vj\d =Vj\d

KULTURFASCISTEN ILLUSTRATION JOAKIM KNAPP

Godafton mina kära vänner. Tillåt mig att presentera mig själv. Mitt namn är Kulturfascisten. Vem är det kanske du tänker? Kulturfascisten är ett lynnigt skarpsinne, en åsiktsmaskin och en sjutusan till översittare. Kulturfascisten är ett shotglas av inblick som silas mellan framtänderna för att urskilja det salta från det söta. Här kommer tankar luftas och åsikter framföras utan minsta rädsla för att trampa på ömma tår i den rusningstrafik av informationsvägar vi gemensamt trängs och knuffas på. Nu när presentationen är avklarad kanske vi kan gå vidare i denna nya spalt. ”Cynism” är ett sinneslag som är oerhört underskattat. Det misstag ni gemena dödliga gör är att misstolka detta för ”bitterhet”. Cynism kommer från antikens Grekland och förknippas med den ”Kyniska skolan”. Det är cynismen som skiljer agnarna från betet. Kulturfascisten anser att cynism helt enkelt är en högre form av tänkande. Att oberoende helt enkelt se ned på saker och ting utan att på något sätt besitta ovanor som avund eller dylikt. Att anse sig vara lite förmer än

104

andra kan uppfattas som en ful egenskap och det kan det mycket väl vara. Då det handlar om materiella och ekonomiska situationer håller Kulturfascisten med om att man är ute på alldeles för djupt vatten och cyklar. Men till skillnad från dessa anser Kulturfascisten att då det handlar om livsinsikt är det helt legitimt. Men vilka är det då som står som föremål för Kulturfascistens spott och spä i detta sammanhang då? Jo, mina vänner. Det skall han berätta. Det är den nya ungdomskulturen som sveper över oss på såväl nationell som internationell nivå likt en pest. Det som har utvecklats från 40-talets hipsterkultur då folk anammade den svarta jazzens subkulturs musik, mode och levnadssätt. Vet ni vad? Kulturfascisten har inga som helst problem att rata Vice och People. Ni kan behålla era uppkavlade chinos, flaskbottnade glasögon, vattenkammade Hitlerfrisyrer och fixed-cyklar. Fester med pottklippta pulvertjejer iklädda chockfärgad potatissäck och American Apparel-leggings som pekar och skrattar elakt åt folk som faktiskt inte vill slås i

kättingar av ett konsumtionssamhälle som ständigt kräver säsongsbetonad förändring. I all strävan att vara alternativa faller de i blindo att de ändå är precis som alla andra runt omkring. Elitism är fantastiskt när det förvaltas på rätt sätt. Folk som kallar sitt MP3-arkiv av fransk minimal techno för skivsamling kommer aldrig ha rätt att uttala sig och samtidigt bli tagna på allvar. Sluta för bövfelen gnälla över hur tråkigt Stockholm (eller Sverige) är och FLYTTA till Berlin istället för att bara snacka om det. Det är denna form av överlägsenhet som går under Kulturfascistens gränser för värdighet. Jag är och förblir en stolt cyniker, men kommer alltid hålla mig inom de ramar för den sanna cynikerns sfär av förakt. Kulturfascisten tackar för ordet och lovar att återkomma nästa gång med fler tungtvistande tankar och funderingar. Tills dess, glöm inte vad Strindberg en gång sade. ”Livet är inget för amatörer”.

HÖSTNYHETER

ONLINE! Alltid FRI FRAKT på Skateboards, Wakeboards & Longboards

Analog, Anon, Armada, Billabong, Burton, Circa, Electric, Fox, Freshpark, Gravis, Hurley, Independent, Insight, Kask, Liquid force, Mada, MCD, Ninthward, Nord, O’neill, Oakley, Quiksilver, Rip curl, Rusty, Sector nine, Slipstream, Vans, Vision, Volcom, Von zipper m...

ALLTID MINST 30%

KLÄDER SKOR WAKEBOARDS VÅTDRÄKTER

105

NAVELSKÅDNING TEXT SIMON TJERNSTRÖM ILLUSTRATION JOAKIM KNAPP

HAMBURGER HILL Här kommer listan ni alla väntat på. Jag börjar på fem och räknar nedåt. De fem godaste hamburgarna jag har ätit. 5. KYCKLINGBURGAREN, GRILLEN, ÅRE TORG Denna hamburgares* beståndsdelar var; bröd, sallad, kyckling och en hemlig sås. Varför en kycklingburgare har lyckats komma så fruktansvärt högt på min lista kan ha en förklaring i att jag under en hel sommar, nämligen sommaren 2005, hade chansen att jobba på en grill och därmed kunde spendera större delen av tiden till att, med stor noggrannhet, definiera den perfekta avvägningen mellan sallad, bröd, kyckling och framförallt sås. Jag blev förvånad långt förbi chockad när jag första gången i min kamp mot mina egna smaklökar upptäckte att man kunde ta för mycket sås och för lite sallad. Det var inte lätt mina kära medhörare, det kan jag säga er. Ett par goda sju åtta veckor tog det att få till den ultimata kycklingburgaren och då hade jag dessutom inte kommit på såsen själv! 4. MCFEAST, MCDONALDS (INNAN DE BÖRJADE SNÅLA IN PÅ DRESSINGEN, SÅKLART.) Denna brytpunkt när McDonalds började snåla in på såsen på McFeast kommer jag härefter referera till som; ”dagen när hamburgaren dog”. Det var en mörk novembermorgon i Stockholm när Paul Quksveda kom in på kontoret. Paul kände sig smutsig efter att ha försovit sig och tidsluckan för en dusch stängts. Hans hygien var hans stora stolthet men också hans ok att bära dagar som denna. Han kände sig lortig, fet och mindre värd. Kontoret låg bakom disken, förbi de hala golven bredvid fritöserna och genom de rymliga ytor där han själv en gång i tiden stått och gjort hamburgare. Det sved alltid till lite i bröstet när han tänkte tillbaka på hans första hamburgare och drömmarna han hade då. Med tankarna på annat håll märkte han knappt det tjocka brevet, högst upp i posthögen, stämplat i San Bernardino i Kalifornien. Det var först efter hans sedvanliga kaffe då han alltid fick anstränga sig för att inte gå och plocka med sig en donut in på kontoret han upptäckte kuvertet. Det var i San Bernardino den första McDonaldsrestaurangen öppnades 1940. Viktig post från huvudkontoret stämplades alltid med sigillet för San Bernardino. Det var med framtvingad förhoppning han öppnade det brunvita kuvertet. I det bruna låg det ett oranget kuvert med två ord på; McDonald`s Corporation. Långsamt som i en film drog Paul Quksveda ut de ihopstämplade A4arken och fick dagens andra stressattack. På försättsbladet stod det med fet stil; KAPA SÅSEN, och Paul förstod att inget skulle bli sig likt igen.

106

Nu lämnar vi Paul Quksveda och återgår till rankingen av hamburgare. Stycket innan är hur det kan ha gått till dagen när hamburgaren dog. Jag tror inte det, men det kan mycket väl ha varit så. Det känns överflödigt att beskriva en McFeast, men för er som inte har provat den med den såsmängd som en gång i tiden var standard kan jag bara säga att den är lysande. Den bleka, urvattnade och torftiga kopia av en, en gång i tiden världsledande hamburgare gör gång på gång folk världen över så besvikna att dem bara vill skrika ut sitt missnöje i gråt och vansmak. Jag är en av dem som går på niten att gång på gång köpa illusionen av det gamla. 3. OSTBURGAREN, IKKI BEEFEATER, ÅRE Detta är en liten bubblare jag stötte på så sent som förra vintern. Då Åre redan har ett hamburgerställe med gott rykte, som tyvärr numera surfar på en våg av gamla meriter och hårgel, var det ett infall som fick mig att prova hamburgaren på Ikki, som är en sushirestaurang och steakhouse hur konstigt det än låter. I alla fall, hamburgaren jag fick in på tallriken efter drygt 15 minuters väntan var ingen direkt fröjd för ögonen och inte heller hade jag några större förväntningar på den klassiskt upplagda ostburgaren. Jag förstår än idag inte hur jag kunde behålla första tuggan i munnen då min förvåning borde ha fått min haka att ramla i bordet. Men jag behöll matstycket i munnen och, mina vänner, smaken kan endast beskrivas som en explosion av styrka, bett och hetta. Förutom en sås utom denna värld, som borde förvaras i slutförvar i Forsmark för framtida generationer att ta fram och smaka av, var det även lökringar på hamburgaren. Lökringar på hamburgaren är inget nytt för en hamburgergourmand som mig själv, men ingen har tidigare gjort det så välavvägt och med sådan finess som på Ikkis. Osten var, som ni säkert förstår, också i världsklass. Inga brister tillåts så här högt upp på listan. För dem med inte fullt lika utvecklade smaklökar som undertecknad kan jag tänka mig att Ikkis Ostburgare ter sig lite rivig vid första mötet, men det avsiktliga bettet skulle jag klassificera som det utmärkande med anrättningen. 2. MAGNUM PI BURGER, LULU´S, OAHU, HAWAII Två månader spenderade jag på Hawaii. Jag såg stora surftävlingar på världskända spots, enorma breaks, otroligt vacker miljö och jag träffade en massa kul och intressanta människor, men inget av det ovan nämnda lämnade lika stort intryck som Hamburgaren Magnum PI på LuLu´s Oahu. På Kalakaua Avenue tio meter från Waikiki beach ligger LuLu´s Oahu. Deras specialitet är hamburgare och på kvällen är det ett riktigt kul ställe

att festa på. På Waikiki kryllar det av turister. Dem enda Hawaiianerna du ser här jobbar med att skyffla upp turister på enorma brädor och intala dem att dem surfar. Ibland bryter det stort drygt 300 meter ut och då kan det komma riktiga surfare dit. Längs med stranden kryllar det av restauranger och att jag lyckades snubbla in på denna ser jag endast som ett lyckosteg. På andra våningen där man sitter är utsikten fantastisk men det kan vara svårt att få bord vid utsiktsposterna. Av de många lockande hamburgarna på menyn plockade jag denna något avskalade variant vilket jag ser som ett av mina bästa beslut någonsin. Kärlek vid första ögonkastet vill jag härmed kasta om till kärlek vid första tuggan. Väggarna slöt sig runtomkring mig, solen mörknade förutom en ensam stråle som letade sig genom moln, väggar och tak för att belysa det möra köttet och det krispiga brödet. Marken skakade och jag kände att ännu en pusselbit till det mysterium vi kallar livet återfanns och uppstod. Just där. Just då. Jag återkom flera gånger till samma ställe för att se om det stämde det jag upplevt. Mycket riktigt var det rätt uppfattat första gången och detta, mina vänner, är något fundamentalt i rangordningen av hamburgare. Att en hamburgare ska kunna fortsätta leverera mer än en gång vilket direkt leder oss in på listans nummer ett. 1. CHEESEBURGER. MCDONALDS Mitt första möte med denna lilla, enkla och billiga anrättning kommer jag inte ens ihåg. Inte heller andra, tredje eller fjärde gången minns jag. Till skillnad från andra hamburgare har denna munsbit vuxit sig på mig likt en nära relation kan göra. Hade jag lagt undan de nio, tio eller 12 kronor en cheeseburgare har kostat istället för att fylla på McDonalds redan överfyllda börs hade jag idag varit en förmögen man. Nu är inte fallet så. Många år har jag i hemmet försökt att återskapa kombinationen av lök, ketchup, kött och bröd på samma sätt som de gör det. Gurkan skiter jag i. Jag har till och med provat att låta det färdiga resultatet ligga i en kvart i tron om att detta var hemligheten. Självfallet har inga av mina försök varit i närheten av originalet, vilket skvallrar om storheten i burgaren. Att en hamburgare kan leverera så länge och lyckas bättre 311:e gången att stimulera avnjutaren än första är det också en bedrift. Det är med det i åtanke jag sätter McDonalds Cheeseburgare på plats nummer ett av dom godaste hamburgare jag någonsin ätit. * Jag har i denna text refererat till all mat beståendes av bröd med kött eller kyckling emellan som hamburgare, oavsett vad livsmedelsverket har satt som definition av ordet hamburgare.

DC • Element • Nikita • Core • World Blind • Darkstar • Enjoi • Almost Powell • Bones • Minilogo • Indy Destructo • Thunder • Venture Orion • Tensor • Speed Demon Fox • Hurley • Volcom • Insight Sessions • Pro-Tech • Ipath Coal • Tsg

Stockholm, Gamla Brog 27. Tele. 08 - 411 40 06 Örebro, Näbbtorget. Tele. 019-18 50 75 coresk8.com

Surfers Paradise, Södergatan 22, Varberg, 0340-67 70 55 107

SKRÖNA TEXT MAGNUS GYLLENBERG FOTO PELLE JANSSON

MARTIN KARLSSON, BERGSLAGSROCKEN 1996 Den här bilden är tagen någon gång under den numera nedlagda punkfestivalen Bergslagsrocken, året är antagligen 1996. Vi ser Martin Karlsson sitta och vänta på att något band av intresse ska spela. Som ni alla kan se har han en rätt så skainfluerad mundering och det var han nog inte ensam om den dagen. I början och mitten av 90-talet var Ska hetare än någonsin, för att inte tala om ska-punk... Vart fan tog skapunken vägen? I början av nittiotalet var den en av de dominerande musikstilarna kändes det som, när bilden togs var den redan på dekis. Ett av de flertal skapunkband som spelade på Bergslagsrocken var Potlatch. I det bandet trummade min polare PA som också var gitarrist i vårt gemensamma band Skelett. Året var 1995 och innan de skulle ned till Fagersta där festivalen höll till hade de varit uppe i Umeå på Brännbollsyran och spelat. Jag hade mött upp dem där för att filma ett inslag till tv-programmet Edge-TV om deras kombinerade konsert/skatedemo tillsammans med Teddybears. Mina minnen från dagarna i Umeå är mycket vaga, men jag minns att vi bodde i ett hus mitt i stan som kallades för Huset huset som innebar någon slags oändlig efterfest. Mina planer var att vara i Umeå några dagar, få lite skate och musik inpräntat på Hi8 för att sedan åka hem igen. På väg till Umeå införskaffade jag ett nytt kassettband

108

till min walkman – Bon Jovis Greatest Hits. De följande dagarna blev den kassetten soundtracket till vårt stenhårda festande – på högsta möjliga volym. Sista kvällen förklarade PA för mig att de inte skulle sova i Huset huset. De hade en buss att passa som klockan tre på natten skulle ta dem ned till Fagersta där de skulle spela på Bergslagsrocken. På något sätt hade de fixat så de kunde hoppa på en buss abonnerad av hela Umeås Straight Edge-befolkning. Eftersom jag tyckte det lät som en utmärkt idé att dra ut lite på festandet tog jag min ryggsäck, min skate och min Bon Jovi-kassett och hängde på. Utrustade med varsitt sexpack folköl äntrade vi bussen, gav chauffören kassetten och sedan var festen igång igen, i alla fall för oss. PA, iförd clownnäsa och stjärnformade Bootsy Collins-solbrillor slog sig ned bland förundrade Straight Edgemänniskor och började skråla på Scatman John:s sommarplåga tills den uppenbart Bon Jovi-diggande busschauffören fick igång ljudanläggningen. Efter någon timme somnade jag in, men när flera timmar senare vaknade till hörde jag fortfarande Jon Bon Jovis stämma sjunga om en bädd av rosor. Busschauffören körde Bon Jovis Greatest Hits på repeat hela vägen från Umeå till Fagersta och det kan jag förstå, men att en hel buss med Straigth Edge:are fann sig i det är lite svårare att greppa. De kanske sov hela vägen...

Väl framme i Fagersta avverkade vi festivalen i ett rasande tempo. PA spelade med Potlatch inför en tjock folkmassa med stagedivare, skadansare, dreadlocks, baggybrallor och tuppkammar i en salig blandning. Under spelningen sprang jag runt med min Hi8-kamera på scenen och fångade vansinnet åt alla Edge-tittare. Lite senare fick vi för oss att driva lite med Burning Hearts övergeneral och en av de ansvariga för kvällen, Babs. Lördagskvällens huvudattraktion var bandet Dog Eat Dog. Idag är det nog ingen som känner till dem längre, men i mitten av 90-talet var det ett trumfkort att toppa en festival med. Jag och PA hade hängt runt vid stora scenen där de skulle spela och druckit gratisöl. När Babs fick syn på oss såg vi att han blev nervös. Han kände oss sedan tidigare eftersom vi hade ställt till med allsköns skandaler på olika tillställningar. Framförallt när vi spelade med Skelett blev allt bara kaos. På något sätt lyckades PA komma över en av scenarbetarnas walkie-talkies som kommunicerade till alla ansvariga och inblandade. Vi visste att Babs hade en också, så fem minuter innan Dog Eat Dog skulle gå på börjar PA ropa ut i walkie-talkien att Skelett ska spela en snabb spelning på stora scenen precis innan och att vi tänker låna Dog Eat Dogs prylar. Ett starkt knaster hördes ur högtalaren på manicken och sedan det mest desperata skrik jag hört: ”Stoppa dem, STOPPA DEM!”. Babs uppskattade inte skämtet.

'/44 3.!#+ SKATE SURF SKI

______________________ N. LÃ&#x2026;NGVINKELN 8 HELSINGBORG 042-123030

777 ./"/5.$!2)%3 3% %FU Â´S MJUF TÂ¶ WJ KPCCBS CÂ¶EF J CVUJLFO PDI J XFCCTIPQQFO *OHB HSÂ´OTFS CBSB HPUU TOBDL

109

FAMILJEN

Jag blir sällan så glad som när jag lyssnar på Familjen. Det är en sådan jävla energikick och upp och dansa med dig-känsla som sprider sig i mina annars likstela ben. Jag gjorde upp en eld för daaaj. Och nu brinner hela skooogen... Ja du hör ju själv att det är ett geni i familjen! Vi ville få reda på lite mer om vad som döljer sig bakom Sveriges mest dansanta och habila hushåll.

TEXT FREDRIK GUNNARSSON FOTO EMMA SVENSSON, ROCKFOTO

5X PRYLAR ELLER ATTRIBUT MAN MÅSTE HA FÖR ATT LÅTA SOM FAMILJEN 1. Ett Roland Space Echo RE-201 (bandekot som jag inte klarar mig utan på min sång live). 2. En Roland TB-303 (jag äger ingen själv men jag brukar låta en av Andreas Tillianders vid inspelningar och livespelningar, ett absolut måste!). 3. Jag har skaffat en Creamware Minimax som är den enda Mini-Moogkopian som låter typ lika bra som originalet. Det är en sjukt bra synt på alla sätt, framförallt till basgångar. 4. Armyjackor, parkas eller anoraks (gärna kamoflage). 5. Jag älskar parfymer och ”Familjendofterna” är: Terre D’Hermès och L’Instant de Guerlain.

5X BÄSTA PRESENTERNA DU FÅTT 1. Jag fick en skitstor JVC-ghettoblaster av Martin Sköld i Kent när vi åkte som förband med dom i våras. Den är det ultimata peppverktyget i logen innan en spelning. Sjuuukt mycket bas! 2. Sist jag fyllde år spelade vi i Köpenhamn och då köpte Tilliander 10 röda rosor och champagne till mig. Jag hade nära till tårarna... 3. För längesen fick jag en Leatherman Wave som är en jävligt bra present till vilken snubbe som helst (speciellt om man hamnar på en öde ö...) 4. När jag skulle ta körkort förstod mina föräldrar att jag gillade musik. Då fick jag motsvarande cash att spendera på musikprylar. Jag var i himlen (och är det fortfarande, tack mor och far!) 5. När jag spelade i Roskilde i somras fick jag en hockeytrunk full med kläder från danska Soulland. Jag älskar deras prylar och dom älskar mina! ;-) 5X BÄSTA DANSRYKARNA JUST NU 1. "The Chase" - DJ Rob 3 2. "No Way Back" - Adonis 3. "The Sun Can't Compare" - Larry Heard 4. "Feber" - Familjen 5. "Svensk Bas NGR TKNO" - Basutbudet 5X BÄSTA SPELNINGARNA DU GJORT 1. Roskilde i år var min/vår bästa spelning än så länge. Det var på den festivalen jag blev uppfostrad och lärde mig vad som var bra musik. Och nu fick jag äntligen spela där själv. Det var galet mycket folk och jag har aldrig varit med om en så bra stämning när jag själv spelat. Arrangörerna fick avbryta i början på spelningen och säga åt publiken att lugna ner sig, vi spelade klockan 4 på morgonen... Roskilde är utan tvekan Skandinaviens bästa festival

2. Min första spelning som Familjen var på Metro i Malmö och det var sjukt roligt. Jag var helt ensam och hade en Nord Lead synt, en iPod och en ekoeffekt på en strykbräda som jag lånade av stället. Den där nervösa känslan man kan ha när man ska spela övergick i övermod och nästan hybris istället. Jag stod precis i utgången vid dörren på stället och förbjöd folk att gå därifrån. Those where the days... 3. Arvikafestivalen i år var galet och galet varmt. Jag lovar att det var 45 grader i det där stora tältet vi spelade i. Fantastisk stämning och i sista låten såg jag stjärnor och trodde att jag skulle svimma. Där upptäckte jag att kravallstaketet var roligare än scenen och jag har aldrig varit så smutsig efter en spelning. 4. Jag, Andreas Tilliander, Sophie Rimheden, Stefan Thor och Andreas Hörlén spelade för två år sen på Hultsfred under namnet Hässleholm. Då gjorde vi ett nästan 2 timmar långt dansset som i princip bestod av improvisation. Ingen visste riktigt vad som skulle hända och det funkade till slut hur bra som helst. Vi stod 5 pers vid ett 10 meter långt bord, såg ut som Kraftwerk (typ) och jammade ihop hit efter hit. Skitkul! 5. För 3 år sen spelade jag på campingen på Arvika festivalen. David & the Citizens hade ett release party där under några vita stora öppna ”campingtakstält” som deras skivbolag Bad Taste Recordings anordnade. Det kom skitmycket folk och under min spelning så började folk lyfta upp de där stora tälten och flytta på dom och gunga de i takt. Jag stod och nästan brottades med folket längst fram, och lamporna som vi använde oss av var överallt. Jag älskar sådana där combatspelningar! 5X PERSONER SOM SKULLE INGÅ I ETT SUPERBAND SKAPAT AV DIG 1. Trummor: Andreas Kleerup - Har hört att han är grym på trummor och han är ett stort glädjepiller, lever i 180 och är en sann rockstar. 2. Bas: Mani (Gary Mounfield) - Snubben som förut spelade i the Stone Roses och numera i Primal Scream. Jag behöver inte säga mer. 3. Sång: Simon Ohlsson - Han som sjunger i Silverbullit (sveriges bästa band), han är hemlig, galen, sjunger asbra och är sjukt cool på scen. 4. Gitarr: Peps Persson - Skånes stolthet och han är anledningen att jag valde att sjunga på skånska. Han kan nog fortfarande leverera ett och annat "lick". 5. Keyboards: Richard D. James aka Aphex Twin - Haha! Vilket jävla grymt band jag har satt ihop!

110

Photo: Frode Sandbech/Imaging: Postproduksjon AS

For a closer look: www.whiteout.biz

1 1 .o c t

# Gothenburg # gamleport.se #

casanova e ik m # f ü r gigi dan brisse # chorlton r e l y t # on kalle ohls # fler # osa f c ö il k r g i k o c k o r j # Ma ic front r e m e # s ahlund n ic a b h a # ib l a r sani feichtne o c r Haugo a m k i # r i E n e s # ar herman s danny l h s fuller o j # w e r r e d g e # artw tzler e m s Björn h e # hann r e l l o lukas g

Teo Konttinen # tj schneider # dimi fesenko # david benedek #

distribution

pirate movie�production com

16mm snowboarD Movie and 100 page art book

ÂŠ Enander

wears RECYCLED OUTERWEAR

POSTTIDNING B Transition c/o Titeldata 112 86 Stockholm