Transition #5 2009

r. Christian Haller

ph. Cyril

l. Flachauwinkl, AT

Superior stance adjustments. Enhanced ex and feel Rider Service Europe 00800 287 866 13 (tollfree) / www.burton.com

www.skateout.com dc@skateout.com

8 | TRANSITION #5 -09

Det var en varm och solig aprildag i Funäsdalen. Jag, Nicklas (Blom) och Nicke (Jacobsson) hade varit ute hela förmiddagen och letat spots. Efter ett par timmars letande blev vi hungriga och vi hade hört rykten om att det fanns grymma pannkakor i Ramundberget. Vi hoppde in i bilarna och satte rikting mot pannkaksbuffén.

I bilen på väg dit åkte vi förbi en tunnel som såg rätt fotovänlig ut. Vi var alla väldigt sugna på pannkakor men vi bestämde oss för att göra ett snappt pit stop vid tunnel.

Blom drog fram kameran och smällde av ett par bilder och 20 minuter senare satt vi och mumsade i oss massor av pannkakor.

– Adam Falk Foto Nicklas Blom

TRANSITION #5 -09 | 9

GONZ & LEM

DIFFERENT SOLUTIONS TO A COMMON PROBLEM IN PARIS, FRANCE.

adidas.com/skateboarding Š 2009 adidas America, Inc. adidas, the trefoil logo and the 3-Stripes mark are registered trademarks of the adidas Group.

FraMÅT Ludwig Lejkner Text Anders Neuman FOTO Cyril Müller

Om man har en pappa som i grund och botten tar över driften på en skidanläggning för att se till att sonen ska kunna åka snowboard på riktigt. Då har man både lite bättre förutsättningar att bli snowboardproffs och supportande föräldrar. Det är tacksam grund att stå på innan det är dags att ta sig ut på den internationella snowboardmarknaden. Ludde har allt det där tillsammans med lite social talang och riktiga snowboardskills. Under se senaste två säsongerna har Ludde hängt med Isensevencrewet och arbetat in sig där. Man kanske skulle kunna påstå att han skaffat sig en egen fanbase i de germanska leden. Det är därför han är en av de inbjudna rookieåkarna till årets Air&Style i Innsbruck. Nu när han även lyckats ta sig ett körkort är det dags att hålla utkik för Ludde både i backen och på vägarna i Västerdalarna.

Vi stannar där och låter den unge dalmasen själv visa hur bra han hanterar den där brädlappen som han tänkt ska försörja honom de närmaste åren.

14 | TRANSITION #5 -09

Ålder?

– 19 lökar.

Favorituttryck?

– Yeah Bro!

Sverige eller USA? – Sverige.

Sponsorer?

– Burton, Analog, Anon, Red, Skullcandy, boardstore.se & Monster.

Favorittrick?

– Cab 900 Crail.

Mammas köttbullar eller Scans?

– Mammys.

Önskar att du kunde... ...sjunga.

Malung eller Falun?

– Falun 023. Keep It Real.

Dold Talang?

– Freestyla/rappa.

Hund eller katt?

– Hund.

Park eller pipe?

– P-A-R-K.

Favoritserie?

– Two And A Half Men

Puder eller rails?

– Både och, men jag har kört mest rails så det är lite roligare för tillfället.

Läsk eller öl?

– Monster.

Bräda?

Burton Love 155.

Stance?

– Regular +15/-15, 60cm.

Favoritfilm?

Isenseven - Notorious.

Favoritlåt?

– Jay Z feat. Alicia Keys - Empire State of Mind.

Bästa resmål?

Whistler, Kanada.

Lipslide 270 ut i n책gonstans i V채stra Dalarnas djupaste skogar.

TRANSITION #5 -09 | 15

Frontside Tailblock på ett vackert Falurött kyrktorn någonstans i vårt avlånga land. Turligt nog är Ludde Lejkner en infödd mas som inte väcker masarnas vrede genom att åka snowboard på en av Dalarnas kulturskatter.

16 | TRANSITION #5 -09

Stil för mil hela vägen från Österrike.

TRANSITION #5 -09 | 17

INNEHÅLL

TRANSITION #5 -09 UTGÅVA 43

008 Drop-In 014 Framåt 022 Ledare 024 Notiser 028 Skivrecensioner

030 Setup 034 Tävla & Vinn 038 Snowdome 040 Vinterhelg 044 Wild In The Parks

56 Lost In Transitions Japan, det förlovade landet i öster, präglas av många myter. Allt från heliga träd till obotlig nationalism, men snö och perfekt puder varje dag är ett faktum. Har du någonsin haft tankar på att åka till Japan på skidsemester borde du läsa denna artikeln som i detalj tar upp all nödvändig fakta du borde veta innan du sätter dig på planet. Men även om du är en van Japanbesökare och kan landet in och utantill kommer du inte bli besviken. Rolig läsning och igenkänningsfaktor är garanterad. Följ med Garhammer, Windstedt och Karlström på en resa till skidorterna runt Niseko.

48 På Besök i Paradiset

68 Henrik Harlaut

Önskelistan på platser bestod av Afrika, universitetssjukhus för studier, bra vågor och gärna ett spansktalande land. Pelle Hybbinette med familj hamnade istället på Barbados. Ett ställe som till början inte kändes helt rätt, men som på något sätt tycktes växa.

Simon Tjernström har gjort en djup och personlig intervju som inte lämnar många frågetecken kring Henrik Harlaut.

En intervju i size med Harlauts t-shirts, riktigt fet och övermaxad med andra ord.

78 Varde Ljus

88 Ett dygn med Emil Langvad

Att kunna kontrollera ljuset är en riktigt konst som få bemästrar. Vissa föds med känslan, men för att bli en riktigt bra fotograf behövs tid för att testa och pröva sig fram om och om igen. Vi guidar dig genom ljusets historia inom foto och tar ett snack med våra svenska toppfotografer.

Artikelserien fortsätter med Jonas Mossberg som den 16 september blickade söderut och hoppade på tåget till Lund. Där spenderade han ett dygn med Emil. Ett dygn vars tid fylldes med skateboardåkning och diverse observationer från rapsens och spettekakans hemmaplan.

20 | TRANSITION #5 -09

046 QAP 092 Galleri 100 Kultur 102 Art Profile 106 Kulturfascisten

108 Navelskådning 110 Skröna 112 Sista ordet med

Jon Larsson

TRANSITION #5 -09 | 21

Swartling & Bergström Media AB Att: TRANSITION Gyllenstiernsgatan 12 115 26 Stockholm

REDAKTION Chefredaktör / Ansvarig utgivare Anders Neuman - anders@transition.se 08-545 160 64 Art Director Tobias Andersson - tobbe@transition.se 08-545 160 72 Administration Fredrik Gunnarsson - fredrik@transition.se 08-545 160 78 Webbredaktör Viktor Skogqvist - viktor@transition.se 073-755 65 75 Fotografer Mattias Fredriksson - mattias@transition.se James Holm - james@transition.se Pelle Hybbinette - hybbinette@transition.se

Transitions Höstmeny 2009 Jag har ett hatkärlekförhållande till hösten. Att den rullar in markerar slutet på sommaren. Inga mer skatesessions utomhus, inget mer bad eller grill. Värmen är borta och kylan kommer krypande över oss. Truckar och leder stelnar snabbt under höstens sista skateboardkvällar och det är dags att förbereda sig för transportsträckan vidare till vintern. Med lite tur tar vintern tidigt grepp om Sverige och ger oss en snabb start på säsongen. Fram till dess får du nöja dig med att ta en titt i ett fullpackat nummer av Transition. Att fly den svenska vardagens regn och rusk är det många som funderar på. Fotografen Pelle Hybbinette tog med sig hela sin familj till Västindien för att byta perspektiv under en tid. Han fick med sig fina bilder och en intressant reflektion över hur vardagen i paradiset ter sig.

En annan sorts paradis besökte skidåkarna Sebastian Garhammer, Niklas Karlström och Henrik Windstedt.

Tillsammans med fotografen Mattias Fredriksson begav de sig ut på en upptäcktfärd i bottenlöst puder och förtrollande skogsåkning.

Namnet Henrik Harlaut aka E’Dollo kan inte ha undgått någon som haft någorlunda koll på den svenska skidscenen de senaste åren. Åsikterna har varit många om hans stil och hans sätt att åka. Många snackar, men Henrik bara fortsätter att åka. Transitions Simon Tjernström har fått honom att prata och ge sin egen version. Efter att ha läst den förstår man snabbt att det som driver honom är 100% skidglädje, inget annat.

Transitions fotografer håller världsklass och de är mästare på att fånga ljuset i sina bilder. Vi bad dem att dela med sig om arbetet bakom kameran och plocka fram några av sina favoritbilder.

Tillsammans med allt ovan leverera vi en förträfflig produktguide där vi hjälper er att hitta rätt i årets pryldjungel. Totalt 248 fullmatade sidor av Transition. Håll till godo.

Skribenter Niklas Bergh - nicke@transition.se Magnus Gyllenberg - mange@transition.se Oscar Axhede - axhede@transition.se Simon Tjernström - tjernstrom@transition.se Tobias Barle - barle@transition.se Simon Stenborg - simon@transition.se Praktikanter Eliot Jönsson & Mats Ek

Medverkande Nicklas Blom, Cyril Müller, Thomas Berggren, Philip Ljungström, Martin Hallberg, Mattias Larsson, Daniel Rönnbäck, Anders Engberg, Sebastian Garhammer, Erik Seo, Oskar Enander, Jonas Mossberg och Markus Alatalo.

Anders Neuman | Chefredaktör

INFORMATION COVER STORY Riktigt trevligt att denna kombination av gammal och ny skola får förenas på omslaget till Transition. Jesper Björnlund är puckellandslagets affischkille, men drar sig inte för att klicka i lite bredare skidor och åka fritt. Här drar han en gammal hederlig kosack medan Åres egen stilkung Anton Silvola handdraggar nedför blomkålsdrivan. Bilden plåtade vi en fin aprildag vid Solravinen i Åre. Happy times!

Jesper Björnlund & Anton SIlvola Åre Foto Mattias Fredriksson

Annonsförsäljning Alex Simonsson - alex@sb-media.se 08-545 160 61 Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något.

Tryck Sörmlands Grafiska Transition trycks på miljövänligt papper.

TOPP fem New Order TECH Nikon D3 1/1000, ƒ7.1, ISO100, 70-200mm ƒ2,8

22 | TRANSITION #5 -09

01. Temptation - 7” Version 02. Blue Monday - ’88 03. Bizarre Love Triangle 04. Crystal 05. 60 Miles An Hour

Core Street Gamla Brogatan 27 Sthlm

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström Skateboard Viktor Skogqvist | Musik Fredrik Gunnarsson

Henrik Windstedt

SNOWBOARD Det har startats en ny snowboardklubb i Stockholm med hemvist i Hammarbybacken. SSAK – StockholmsSällskapet Aktiva Kamrater. Redan innan säsongen har börjat har man ordnat med rabatt på säsongskort och klubbkvällar under säsongen. Det finns en ungdoms- och seniorsektion. Bakom initiativet står Hannes Netzell, John Uppfeldt, Hans Johansson och Per Hampus Stålhandske. Även i Göteborg är det en ny snowboardklubb på g. Det är Berra Berggren som sitter bakom spakarna. En resa till Hemsedal är den första aktiviteten som står på schemat.

Håll utkik på Concrete och Hollywoods butiker för mer info.

Uppe i Åre har Jakob Wilhelmsson och Daniel König tagit tag i klubbfronten och de har redan fått igång verksamheten. Vår förhoppning är att de också får igång klubbkvällar och annat skoj under säsongen.

OneOff-butiken på Vasagatan i Stockholm kör snowboardkvällar under hela hösten med film, snacks och dricka. Se till att vara på plats för lite rejält snowboardpepp.

Redan i somras drog Peter Ström igång Brotherhood Camps och i vinter är han tillbaka med camps i Laax, Schweiz. Det blir två camps i mars med boende uppe i parken under några nätter och några på Rider’s Palace.

Ganska flott setup att ha 50 meter till pipen när man vaknar. Mer info på www.brotherhoodcamps.com.

Eurosport har köpt rättigheterna till Dew Tour för både sommar och vinter. Det innebär att du med Eurosport och Eurosport 2 i kanalutbudet kommer kunna följa sändningarna live.

Det viskas om att ett nytt svenskt snowboardmärke är på gång. Bakom kulisserna finns det grymma åkare och intressanta finansiärer.

Faluns nya snowboardstolthet Ludde Lejkner är kanske inget riktigt ämne för den svenska armén, men han är i alla fall stor nog för Monster Army som numer ger

24 | TRANSITION #5 -09

Hasse Åhlund/Pleasure

Weekend Snowboards

han energi i drickbar form. Monster börjar få ett riktigt bra svenskt snowboardteam nu. Frågan är när de andra läskföretagen kommer igång att sponsra snowboardåkare i Sverige.

Weekend Snowboards och Bond Clothing finns nu i Sverige via OneOff. Den första åkaren på Bonds och Weekends internationella team är ingen annan än Heikki Sorsa.

Om du går i tankar om att köpa nya grejer inför vintern eller bara är allmänt åksugen så kan vi rekommendera testhelgerna i Sälen och Åre. Där hittar du flesta av de svenska leverantörerna på både skidor som snowboards.

Ett ypperligt tillfälle att reda på vart du ska lägga julklapps-pengarna.

Anton Gunnarsson har fått en egen promodel hos kepsföretaget Flat Fitty. Vi vet inte om den går att få tag på i Sverige, men leta på internet så kan du snart ha den i din ägo.

Daniel Blom har uppdaterat sin site lagom till det värsta höstrusket. Hitta lite inspiration för vintern på www.danielblom.com Peter Lundström har pratat om att skaffa villa och 240 länge nu, men nu har i alla fall han och hans fästmö Sodia slagit till på ett ordentligt hus vid Umeälvens strand.

Pleasure lät Hasse Åhlund ro hem omslaget på deras septembernummer. Bilden kommer från inspelningen av Leaves, Zimtsterns senaste reklamfilm.

Det svenska fotbollsproffset Freddie Ljungberg gillar tydligen snowboard. Så mycket att han investerade lite av sin lön på fem miljoner dollar från Seattle Sounders i ett snowboardkit från Capita. Det är bara att gratulera Freddie en god investering i riktiga snowboardprylar.

Cecilia Larsen har precis tagit plats på Nikitas europeiska team.

Jonas Carlson har precis färdigställt designen för sin fjärde Pro Model-goggle hos Airblaster.

Ulricehamnssonen Matte Nyberg har steppat upp till

Adam Falk

Europateamet på Rip Curl. Under säsongen kommer han att filma både för Rip Curls egna film och för Nitros Europaprojekt så räkna med att se mer av Nyberg framöver.

Forum Snowboards har ett nytt team i Sverige och kommer att representeras av Noa Gadelius, Blayze Bramwell, Albin Hjellström och Benjamin LestageKönig i vinter.

Pirate Movie Production har bränt av premiärer runt om i hela världen och fortsätter att sin världsomsegling till december, då railfilmningen runt om i Sverige säkerligen sätter igång. Har du inte sett filmen Jolly Roger så hittar du den på DVD i en välsorterade snowboardbutiker.

I vinter kommer Zebbe Landmark, Johan Karlsson, Gustav Eén och Kareem El-Rafie att åka med ThirtyTwo på fötterna.

Dragonteamet består av Andreas Gidlund, Cecilia Larsen, Martina Larsson och Matte Nyberg.

Ny på Capita Snowboards, Union Bindings och Sessions Outerwear är Sundsvallssonen Niklas Mattson som hookat upp med Zebastian Landmark i Saasfee, som även han är ny på Unionteamet.

Skidor Henke Windstedt och Tove Lillieqvist har utökat familjen och det senaste tillskottet går under namnet Per Henrik Junior. Transition lyfter på hatten och gratulerar.

För första gången på åtskilliga år har Henrik Windstedt gjort förändringar i sin sponsorlista. Och det är inga små förändringar som vi talar om. Henke har nämligen lämnat Rossignol för Salomon. Enligt Henrik själv är Salomon det enda märke som hade kunna tänka sig att åka för utom Rossignol, då han vet att det kommer supporta hans åkning till 110 procent.

Freestyle.CH blev inte den svenska framgångssaga vi hoppats på. Trots fem svenskar på plats blev det inga pallplaceringar.

Winter Jam setup skiss

Air&Style setup skiss

Sarah Meurles nya brädor

Adam Falk har ett nytt filmprojekt på gång som du kommer kunna följa på Transition.se under vintern.

Han har även tillsammans med fotografen Nicklas Blom ordnat sig ett cover på tyska Skiing och bytt klädsponsor till SOS.

Dumont Cup och Coast Bodywash. Kanske har det bidragit till att Full Tilt lade sina fingrar på honom.

SKATEBOARD

Johan Jonssons site ligger nu uppe för allmän beskådan.

Där kan man hitta bilder på en västerdaling på skidor såväl som hans skriftliga alster. johan-jonsson.com

Secondhands plockade hem Best Cinematography i amatörklassen på filmtävlingen IF3.

Den 16 oktober öppnades det en ny second handbutik i Stockholm med inriktning på skid och snowboardprylar.

Butiken ligger på Bergsgatan 18 på Kungsholmen. Så är du ute efter att sälja av dina gamla grejer eller byta ut några saker inför vintern är butiken värd ett besök.

Jämtlands svar på Maggie Simpson aka Anton Silvola har flyttat tillbaka till Åre och lämnat många brustna hjärtan i Stockholm.

Densammes bror Olov Larsson har för övrigt lämnat Peak för ett Sweet norskt märke.

Tanner Hall har operarat sitt korsband och enligt egna utsagor ska han känna sig mycket bättre än väntat. Vi hoppas att Tanner snart är tillbaka på berget och fortsätter att leverera precis som innan skadan.

Jon Larsson siktar högt i år. Tillsammans med Andreas Sihvonen finns planer för en eventuell barnbok... Åremusen är snart i en bokaffär nära dig.

Henrik Harlaut

Nu är bygglovet för skateparken i Falun klart. Det blir ett streetplaza uppe vid Västra Skolan. Under hösten kommer upphandlingen av att ske och till våren börjar det att byggas.

VBS har nu lämnat Stockholm där de filmat till Skate Europe Sweden. Avsnittet kommer handla om Sveriges skatescen och historia. I storstan fick de träffa Jens Andersson, Martin Karlsson och andra seniorer från Stockholms skatescen.

Stockholm Sub Surfers har stött på patrull igen med arbetet vid High Valley Skatepark. Nu vill kommunen flytta parken till ett område runt Triangeln bredvid Högdalens Centrum. Trots att det är ännu en omväg

Den eviga singeln Emanuel Hedvall har skaffat sig en hästtjej och kilar numera stadigt.

Datumen för årets Freeride World Tour är Turnén börjar i Sochi, Ryssland, den 20-25 avslutas i Verbier, Schweiz, 20-29 mars. kommer man köra i amerikanska Squaw franska Tignes.

nu spikade. januari och Däremellan Valley och

Detta nummers intervjuoffer Henrik Harlaut levererade fler videodelar i år än många proffs får ut på en livstid.

Man kan inte annat än imponeras av hans skidglädje. Du kan kolla in E’Dollo i MSP, Level 1, Field Productions, Secondhands och några fler.

Inget är väl officiellt riktigt ännu, men Alpingaraget håller på att starta upp en egen webbshop. Ooops, nu blev det visst officiellt ändå. Så nu är det bara att gasa Alpingaraget.

Transitions egen skidsnackarskribent har flytt sitt kära lugn i Åre för en flicksnärta och är nu bosatt i Fjollträsk som Jon Larson skulle uttryckt sig.

Tom Wallisch har signat med ny pjäxspons och kommer att representera Full Tilt under säsongen. Under fjolåret plockade Tom på sig segrar ibland annat Dew Tour,

JUNGFRUTUR I SNÖN Första snön föll över Åre med omnejd tidigt i oktober, varpå TV Åres redaktion fick bråttom och stack ut för att dokumentera detta naturfenomen. Väl uppe i Ullådalen fick en av våra kamerakanonjärer syn på att man hängde på byglar på Ullådalsliften och skyndade sig ut med kameran. Efter ett tags filmande ser denne i ögonvrån hur någon backar iväg med hans bil och ler för sig själv med tanken att någon skämtar med honom. När han tar ner kameran från axeln och tittar lite närmare sitter det ingen i bilen... HANDBROMSEN! Bilen som nu har fått upp ganska bra fart nedför Ullådalsvägen är på väg rakt emot en man och dennes barn, kanonjären skriker för allt han är värd för att varsko de två i fara. Mannen ställer lugnt undan barnvagnen och försöker stoppa bilen med handkraft, detta utan framgång.

Bilen, en Audi A6 Allroad slutar sin färd rakt in i sidan på vad som visar sig vara Jakob Wilhelmsons Audi A4 Allroad som bara begagnats med 190 mil fram till dess.

Jacobs bil var knappt körbar med intryckt sidodörr och krossad ruta, medan den attackerande bilen bara fick ett trasigt blinkers glas.

(Ingen person kom till skada och det var inte Jacob som försökte stoppa bilen, dock en av hans vänner.)

TRANSITION #5 -09 | 25

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström Skateboard Viktor Skogqvist | Musik Fredrik Gunnarsson

Chris Åström

Adam Falk/Skiing

från kommunens sida har det öppnat för alternativa lösningar.

lång och riktigt bra. Redan nu kan du kolla på lite extra material på youtube: sök på VA Skateboards, teneriffa leftovers.

Arapahoe Basin i USA har öppnat för säsongen. Det betyder att de har sju månader med skön åkning att se fram emot.

Klas Andersson från Uddevalla är ny teamåkare för FKD Bearings och Peoma.se. Resten av teamet består av Christian Howard, Daniel Johansson och Daniel Blasko.

Ett annat projekt som Subsurfers varit drivande i är skateparken i Sollentuna som nu är färdigbyggd med många smarriga features. Parken ligger vid idrottsplatsen i Sollentuna cirka 10 minuters promenad från centrum.

Subsurfers arbete med parken i Rålambshovsparken går också framåt så om staden skjuter till rätt medel kan en ny park vara på gång på Kunsgholmen. Bara att hålla tummarna.

Daft Punk

The Wood Life är ett nytt svensk skateboardföretag med Albin Brodd och Mario Eriksson vid ratten. Den första serien brädor visar bilder på en gigantisk öl och dollarterrorister. Snart är deras video ute. Håll utkik efter den.

Danny Way har firat av sina 20 år som proffs och vi hoppas nog alla att se Danny ytligare 20 år på skateboardscenen.

Josh Kalis har lämnat Alien Workshop efter femton år på teamet. Hädan efter kommer Josh att representera Stevie Williams och hans DGK Skateboards.

Gotland Skateboard och Surfklubb har kört igång en namninsamling på internet för att få till bygget av en inomhushall i Visby. Skatarna på Gotland har försökt att få till en hall i bra många år och se till att hjälpa till genom att skiva på listan på www.upprop.nu/edwr

Bowlen i Nacka kommer stå klar i slutet av oktober. Det har redan tjuvåkts en del och det skvallras om att den är sinnessjukt bra. Även bowlen i Kristineberg är snart klar lagom till att vintern tågar in. Vi får tacka Skanska för att de misskalkylerade färdigställandet med cirka fyra månader.

Madison Skateboards har fått påökning på teamet av Jamil Danielsson som gör sällskap med de tidigare medlemmarna Oskar Wennberg, Slomo Andersson, Henrik Svan, Anton Aggeklint och John Österlind.

Sarah Meurles nya modeller på Bellows droppar under hösten och de bjuder på konst från bland andra Love Eneroth och Phillip Svensson.

MUSIK

Seniorerna Chris Åström, Stefan Helin och Rasmus Jonsson gjorde bra ifrån sig på Boardstore Local Tour i Bollnäs och är klara för semifinalen i Karlstad. Även juniorerna Adam Chehouani, Filip Ed och Anton Granberg skatade bra och säkrade sina platser.

VA Skateboards har adderat Nisse Ingmarsson till sitt amatörteam och de släpper snart sin tredje video efter två års filmande. Det är första delen med Danne Grönwall efter att han började skata för VA. Resten av teamet, det vill säga Jocke Poijo, Appe Olsson, Daniel Lager och Arvid Gustavsson, är självklart också med. Förutom att teamet knäckt ur sig ordentligt för att leverera 100% bra skateboard så vet vi att filmen kommer att vara lagom

26 | TRANSITION #5 -09

Det tycks vara en hel del sköna samarbeten på gång mellan kvalitativa raprävar. När du läser det här har KRS-One och Buckshot släppt sitt gemensamma album. Även Del Tha Funkee Homosapien och Tame One borde ha sin platta ute. Masta Ace och Edo G släpper en skiva i början av november. Äntligen mullrar det i bergen igen.

Pain Of Salvation följer med som förband till Dream Theater när de ska till Australien i december.

Daft Punk gör som många kanske redan vet filmmusiken till Tron Legacy. Filmen är en uppföljare till den klassiska filmen Tron med bland andra Jeff Bridges i rollerna. Vad många inte vet är att Daft Punk troligtvis kommer ha en

Brightblack Morning Light

cameo i nya filmen. Tron Legacy har premiär i december 2010 och soundtracket släpps väl ungefär samtidigt.

De svenska banden Naglfar, Necrophobic och Entombed är klara till en av USAs största metalfestivaler. Vill du börja planera för Maryland Deathfest i maj är det nog bäst att du sätter igång redan nu.

Ingen kan väl ha missat att Oasis splittrats vi det här laget. Äntligen få de forna hjältarna lite vila. Med betoning på forna.

Kraftwerk jobbar på en uppföljning till Tour De France från 2003. Det blir den första skivan utan Florian Schneider som lämnade gruppen tidigare i år. Än så länge finns inga riktiga detaljer, men vi vet ju hur Kraftwerk låter vid det här laget.

Vill ni se ett av årets mest hypade band live så borde ni masa er till Debaser Medis i Stockholm den 26 november.

Då står nämligen Grizzly Bear på scenen. Är ni ändå i faggorna så kan ni kolla på det flummigaste bandet i världen två dagar senare. Då letar sig förhoppningsvis Brightblack Morning Light ut ur sin tipi. De spelar däremot på Debaser Slussen.

Super Viral Brothers som består av Anthony Mills och Dada Life har släppt nytt mixtape. Förra mixtapet Flu Shot Mixtape var en riktig höjdare och den nya mixen med det tidstypiska namnet Swine Flu Shot Mixtape är definitivt av samma kaliber. Båda mixtapen är inspelade under en enda dag och bevisar således att duon är att räkna med. Se fram emot en officiell skiva redan nu!

I skrivande stund är Bear Quartets frontman och den fantastiska soloartisten Mattias Alkberg ute på en höstturné. Gå in på Alkbergs blogg för att få reda på lite mer. Inte missa!

Hospitalet som består av Dimman (samarbetssvårigheter) och Martin Hanberg (Vapnet) har släppt en fantastisk demo. Den heter ShhIIIIIII (hospitalet firar sommar) är en ack så skruvad men fruktansvärt bra skiva fylld av världsmusikinspirerade låtar. Ladda hem gratis på www.hospitalet.se Fler notiser på www.transition.se

Forum’s awar d- win ni ng new Chi l l yDog Conti nuous Rocker i s delicious, smooth and fun wi th perfect snap — j ust l i ke a good wiener. Unlike a pi ece of frui t, Chi l l yDog’s conti nuous rocker maintains a constant arc under foot for stabi l i ty and predictability with a si de of good ti mes.

A NEW FORUM FEAT URE FIL M. DVD AND i T UNES DIGITAL DOWNL OAD AVAIL ABL E FAL L 2009.

F ORUM S NOWBOA RDS .COM

RECENSIONER

MUSIK

Recensenter Fredrik Gunnarsson [FG] & Tobias Andersson [TA].

Why? Eskimo Snow Anticon / Border

Mange Schmidt Odenplan Stockholm 1988 Razzia / Bam

Shrinebuilder Shrinebuilder Neurot / Border

Why? är verkligen unikt på alla de sätt man kan tänka sig. Det är inta alla som klarar att ta sitt projekt från ensam, plojjig avantgarderappare med fabläs för leksakspianon, till ett femmannaband som levererar fantastisk indierock.

När Elephant Eyelash kom 2005 kände man förändringens vindar. Det kändes ännu tydligare på plattan därefter, Alopecia. Här på Eskimo Snow känns förvandlingen komplett. Givetvis skulle bandet kunna nå oanade höjder med nästa platta men det vill jag inte sia om riktigt än.

Eskimo Snow är aningens mörkare än sin föregångare, men det känns bara befriande. Låtarna har funnits där redan från början, men Yoni Wolf som ursprungligen är artisten Why?, har tidigare lekt bort väldigt mycket bra musik. Här finns inte ett spår av detta! Det kan hända att bandkamraterna håller pli på honom eller så har han helt enkelt bara växt in i rollen.

Texterna är fortfarande väldigt målande historier, mestadels om kärlek och kanske olyckligt kärlek. Musiken i sin tur bygger på tre grundpelare som inte är unikt i sig trots att Why?s sound är minst sagt eget. Gillar du piano, gitarrer, trummor snyggt paketerat i underfundigt vackra indielåtar är Eskimo Snow defintivt för dig! [FG]

Vi ska göra en grej klart redan från början. Mange Schmidt är grym! Och de jävlar som jämför honom med Markoolio och annat tjafs är fan dumma i huvudet! Det fina är att det är så lätt att överbevisa dessa ignoranta typer. Först sliter du fram han första alster Greatst Hits där han gör svenska varianter på klassiska raplåtar. Inga felsteg där överhuvudtaget. Lyssna på Manges verision av Biggies Warning så inser du snart att du hade fel, då du kallar Sveriges Slick Rick för Markoolio eller liknande.

Kan tänkas att han har en förkärlek för catchy refränger men det är sådant som troligtvis kommer med tiden och framför allt när man kanske inte behöver bevisa något för någon.

Nä fan, jag gillar verkligen de tre tidigare albumen och har aldrig backat i en diskussion huruvida karln i fråga kan rappa eller inte. Nya plattan är inget undantag. Jag saknar en låt i stil med Tick Tack och Det Finns Dom Som Säger, men får å andra sidan den tredje delen i Håll Käften trilogin och den fantastiskt smygiga Snubben är Old School (men fresh). Se till att gilla Mange Schmidt i min närhet annars blir det en jobbig diskussion som jag går vinnande ur! [FG]

”Höstkänslor i kropp och sinne. Det är nu ångesten blir vacker.” läste jag på internet för en tid sedan. Jag tror inte den som skrev det hade en tanke på Shrinebuilder när det författades, men med de orden i bakhuvudet och ovan nämnda bands självbetitlade första skiva i lurarna, kan jag inte annat än att hålla med.

Förväntningarna på den här skivan har varit skyhöga.

Konstigt vore det annars. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Neurosis är det bästa som hänt fenomenet vi kallar musik. Deras verk innehåller allt jag önskar och det som jag inte ens visste att jag önskade.

Från just Neurosis har man hämtat Scott Kelly, som varit något av min husgud sedan Times of Grace släpptes.

Bara där flyger peppet iväg på sina vemodiga vingar, men det blir bättre. Släng in Wino, Al Cisneros och Dale Crover och den nya milstolpen i historien är ett faktum.

Jag kan tänka mig att känslan jag får av den här skivan är samma som Black Sabbaths första lyssnare kände. Det är nytt, ondskefullt, otroligt vackert och helt revolutionerande. Shrinebuilder i lurarna. Det är nu ångesten blir vacker. [TA]

FÖR FANS AV Hymie’s Basement & finurlig/vacker indierock.

FÖR FANS AV Slick Rick, Stockholmsnostalgi & laidback rap.

FÖR FANS AV Melvins, Sleep, Neurosis & Black Sabbath.

Converge Axe To Fall

Epitaph / Bonnier Amigo

Det är i regel mycket enklare att recensera något som man tycker om än 99% av all skit som släpps. Det är väl vid det här laget ganska uppenbart. Men vad gör man när superlativen tar slut och årtusendets mest efterlängtade skiva springer ifrån och spöar dina förväntningar med hästlängder?

I förra numret kunde jag inte hålla mig utan skrev en recension på Dark Horse, öppningsspåret på Axe To Fall, som i efterhand kändes ganska pretentiöst, men samtidigt rättfärdigat. När nu hela plattan landat på kontoret håller jag på att gå av på mitten. Bristen på superlativ ger mig tunghäfta. Jag hittar inte ord för hur perfekt hela den här skivan balanserar på min trumhinna.

Mastodonklingande melodier, moshpartier från en annan värld och d-takt som borde gå till historien allena förgyller albumet från första ton till sista. Som avslutning har man kallat in kavalleriet i form av Steve Von Till och snickrat ihop något som i vardagsmun skulle kallas för ballad. Låt inte det avskräcka dig dock, Cruel Bloom är ingen ballad utan soundtracket till jordens undergång.

Till toner som skulle göra Tom Waits avundssjuk bevisar Converge att man behärskar allt mellan jord och helvete, med betoning på det sistnämnda. [TA] FÖR FANS AV Botch, Trap Them & Mastodon.

28 | TRANSITION #5 -09

Duck Down Presents Download The Right Thing

Fri Download / Duck Down Records

The Crêpes What Else

Information / Border

Vi kan kalla det en skänk från ovan! Här sitter jag och ska klura ut något vettigt att säga om en artist som i ärlighetens namn inte är så rolig. Inte alls faktiskt. Men så droppar Download The Right Thing i mitt knä och jag kan pusta ut. För här kommer en helt gratis platta som visar var Duck Down Records står just för tillfället. Vi kan väl säga att efter en djup svacka som började runt 98-99 och gav med sig för några år sedan så är nu bolaget större än i sina glansdagar.

Man har knutit till sig de producenter och artister man behöver för att vara på topp 2009 och även det gamla gardet känns hungrigare än någonsin. Det här är tamejfan helt fantastiskt och jag vill genast lägga fingrarna på alla kommande släpp som jag bjuds på guldkorn från.

Nya låtar med Sean Price, Buckshot & KRS One, Tek, Steele och till och med Rustee Juxx. Imorgon är det jag som snörar på mig mina Timberlands och sliter på mig min gamla Boot Camp Clik t-shirt i storlek XXL. För det här ska det minsann representeras igen! [FG]

Lagom tills höstdepressionerna kickar in på allvar kommer en påminnelse om att det finns ännu en sommar runt knuten. Denna fluffiga lilla pophistoria kan vi tacka Dan Lissvik (från Studio) och Fredrik Lindson (från The Embassy) för. Jag tror nog inte det var tanken men den här skivan kan man ha som ljusterapi för öronen om man besväras av vinterhalvårets mörker.

What Else spelades in under bara åtta dagar och jag ser inga brister med det. Allting känns väldigt direkt och det du hör är det du får. Jag är väldigt förtjust i både Embassy och Studio och Dan Lissviks soloalbum 7 Trx + Intermission som släpptes härom månaderna. The Crêpes skapar väl kanske inget nytt sound utan låter just mer som ett samarbetsprojekt än en helt ny grupp. Är man då förtjust i det tidigare så gör det inte så mycket.

Det går inte ta miste om att musiken är från västkusten och bäst lyckas de i låten Cassette som kanske luktar mest saltvattenstänka av alla spår. Annars är Write en höjdpunkt som sätter sig lite extra i bakhuvudet. What elese är en rysligt mysig historia som får mig att redan längta efter sommaren. [FG]

FÖR FANS AV New York-rappen i mitten av nittiotalet anno 2009.

FÖR FANS AV Studio, The Embassy & balearisk västkustromantik..

SETUP

Stefan Karlsson Foto Anders Neuman

SNOWBOARD Allian Damage 156 Bindningar Burton Triad Boots 32 ThirtyTwo TM2 Jacka WeSC Manuel Byxor WeSC Rob TRÖJa WeSC Basic Overlay MÖSSA WeSC

30 | TRANSITION #5 -09

a r t h u r

l o n g o

Smoke

*A R T H U R ’ S

FAVOR I T E S

T H E M O S T T E C H N O L O G I C A L L Y A D V A N C E D S N O W G O G G L E S I N T H E U N I V E R S E Engineered to live up to the highest of standards…. Electric’s team tested and inspired goggles are designed to create optimum performance in all mountain conditions.

The light weight EG5 frame has standard features including: Ergonomic frame design / Dual Cylindrical lens / Anti-fog and Anti-scratch hard coating / Contoured triple layer face foam / 40mm adjustable articulating strap for Helmet compatibility. Electric offers a collection of premium quality specialized lens tints and chrome coatings for a wide variety of riding conditions.

For More information on the EG5, lens options and other Electric products, visit: E L E C T R I C V I S U A L . C O M I N F O @ S C A N AC T I O N . CO M

TRANSITION WINTER AWARDS VI UTSER SVERIGES BÄSTA SNOWBOARD- OCH SKIDÅKARE

20/11

För mer information www.transition.se

Gratis är Gott

Tävla och Vinn Delta i tävlingarna på Transition.se

Sneakers från Nike 6.0 Nu har vi en tävling för er sneakerheads där ute som inte räds att sticka ut lite extra. Tack vare att Nike 6.0 sänt oss några par, har du nu chansen att lägga vantarna på antingen ett par Nike Zoom Oncore Highs eller Air Mogan Mids! Det enda du behöver göra är att svara på vilken finsk åkare som numera kör för märket och motivera varför just du ska vinna!

Jacka från Didriksons

Snowboard från K2

Goggles från Smith

Frusen? Lugn bara. Didrikson fixar biffen med en rejäl jacka! För att få en chans på en Adventure Parka och således slippa huttra hela vintern, skall du motivera med högst 15 ord vad som du tycker är vinterns häftigaste äventyr. Bästa motiveringen vinner!

Vad är en vinter utan en bräda under fötterna? Tråkig! Det vet mycket väl även folket på K2 som tävlar ut en WWW Rocker till alla åksugna. Vill ha chansen att kunna plocka hem den till vintern motiverar du med högst 15 ord varför just du ska vinna.

Givetvis ska man även kunna vinna sig ett par goggles så här innan vintern slår till med full kraft. Det styr Smith upp alldeles galant åt er och tävlar ut fem par Fusegoggles.

Svara bara på vilket år Smith grundades och motivera varför just du ska vinna.

34 | TRANSITION #5 -09

w w w.b ergans.n o

CHRIS SÖRMAN FOTO: DANIEL BLOM

PEAK PERFORMANCE KING OF STYLE

LG FIS SNOWBOARD WORLD CUP DESSUTOM BRANSCHMÄSSA DJ’S RAILARENA TRANSITION WINTER AWARDS FILMPREMIÄR SECONDHANDS HANDS UP

Goa gubbar på besök i Snowdome Att åka snowboard och skidor inomhus är ett relativt nytt koncept och det finns ännu ingen anläggning i Sverige. Det finns några anläggningar i Europa, vilket ju inte är så långt för dem som bor i södra Sverige.

En galen idé kom till i somras när några inbitna snowboardåkare från Göteborg började diskutera att ta bilen till Snowdome, en spektakulär anläggning som ligger vid Bispingen fem mil söder om Hamburg (väg 7 utmed Autobahn),för att åka snowboard inomhus. De som har åkt bil till alperna de senaste åren har med största sannolikhet sett Snowdome, som ligger precis i anslutning till motorvägen, från bilfönstret.

Vi drog ihop en liga på fem personer och bestämde oss för tidernas tidigaste kick-off! En fredag i slutet av september hösten tog vi bilen via Danmark till Snowdome.

Från Göteborg är det ca 60 mil och resan tog ungefär 7 timmar, inklusive två färjor. Väl framme bytte vi om och förberedde oss för en skön kvällssession. Vi klev in i den stora entrén. Förväntningen var oförutsägbar. Alla var sjukt nyfikna på upplevelsen.

I entrén möttes vi av en stor reception omgiven av affärer och restauranger. Det fanns panoramafönster mot backen och åksuget infann sig direkt.

Vi fixade våra liftkort och gick igenom en ”sluss” från 20 plusgrader till 4 minusgrader och det kändes som att kliva in i världens största frysbox. Vi spände på oss brädorna och tog stolsliften upp. Backen är cirka 350 m

38 | TRANSITION #5 -09

lång och fallhöjden ungefär 40 meter. Funparkens yta (vilken sponsras av Burton) består av en tredjedel av backens bredd och vi bestämde oss givetvis för att testa den. Genast kom en tysk kontrollant fram och informerade om att det var strikt hjälmtvång så vi fick se till att ordna fram sådana omgående.

Parken var ”klassisk” med några rails samt boxar och ett avslutande hopp som man fick ladda genom hela parken för att ta sig över. Det som märktes tydligt var att det var sämre glid än vanligt. Underlaget är ganska hårt så det var isiga landningar efter hopp och rails, men överlag kändes det helt ok och snön fungerade alldeles utmärkt.

Stundtals tänkte vi inte ens på att vi var inomhus och åkte. Vi hade oerhört kul och känslan av att stå på snö i slutet av september var go.

Lördagens aktivitet bestod av fortsatt åkning. ”Stelheten” efter ett halvårs vila började släppa och gubbarna laddade på mer och mer. Vid fyratiden tog vi en sen lunch och strax innan middagstid drog vi igång en intensiv kvällssession som pågick till strax efter åtta.

Då var energin för dagen slut kände vi. Då backen är så kort blev det en hel del åk med en vända i liften som avbrott.

Vårt svenska åkdon tog oss hem till lägenheten vi hyrde där vi tvagade bort snowboardsvetten och slappade en stund för att sedan återvända till det uteställe som också var i Snowdomes regi. Tyrolerstället var fullpackat med tyskar iom att det var allhelgonaafton. Vi bekantade

TEXT Thomas Berggren FOTO Philip Ljungström

oss kort med de andra besökarna innan innan det snack om dagens åkning samt många goda skratt efter ett par goda weißbier.

På söndagen satt vi i stolsliften efter tre dagars åkning.

Vi kände på vägen upp i liften att vi var lite stela och allmänt sega. Framförallt märkte vi att den tyska inomhusluften var ganska torr så det gällde att dricka en hel del vatten Efter två timmar begav vi oss hemåt, trötta och slitna, men ändå nöjda och belåtna över att få åka snowboard igen.

Snowdome har även andra aktiviteter utöver skidbacken.

Det finns resturanger (helt ok priser) och butiker, samt After ski där det spelas glad tyrolermusik. Snowdome ägs av Sölden som ligger i Österrike så musikvalet talar för sig själv. Härlig stämning helt klart.

Om man senare på kvällen vill gå ut och svänga sina lurviga så är det Smokedome som gäller. Deras nattklubb heter faktiskt så. Det går partybussar från Hamburg och de har olika teman från helg till helg.

Om du är sugen på lite åkning och vill göra en annorlunda snowboardhelg så är det helt klart ett alternativ att rekommendera. Snowdome har öppet året runt.

Stort tack till Volvo för hjälp med bil samt Snowdome som ställt upp med liftkort och bra service. Vi fem som drog till Snowdome var: Philip Ljungström, Thomas ”Berra” Berggren, Peter Naperotti, Andreas ”Adde” Sixtensson och Sampo Bergström.

Om Snowdome Pris för dagskort: 20 euro.

Kvällsåkning: till 23.00 med musik.

Boende: Bispingen ligger 3 km från Snowdome och där finns flera olika alternativ på bra och billigt boende.

Snowdome öppnades 2006. 4000 ton stål användes och det finns 8-stols lift. 500 000 besöker inomhushallen varje år. www.snow-dome.de

TRANSITION #5 -09 | 39

Innan mörkret lade sig så passade en del på att känna lite på bilen. Tandådalen visar upp sin skönaste sida.

Gustav Eén Frontside 360 Nosebonk.

Vinterhelg i Tandådalen I våras befann sig stora delar av redaktionen i Sälen där allt och lite till hände under en helg. Tandådalen Winter Weekend inleddes bombastiskt med Secondhands Golden Air. 16 åkare laddade för allt vad kung och fosterland hette i Big Air-arenan. Formatet var jam session och av de 16 åkarna stod det till sist 4 stycken som presterade lite bättre än de övriga. Dessa fyra var Didrik Thorén, Christoffer Frankum, Niklas Granlund och Johan Lilja.

Semifinaler inleddes i head-to-head, där åkarna fick ett enda hopp var för att bestämma vilka som skulle gå till superfinalen.

Didrik Thorén slog ut Niklas Granlund i första semifinalen efter att Niklas bailat landningen. Andra semifinalen var betydligt jämnare, men slutligen valde domarna att skicka Christoffer Frankum till final.

Finalen avgjordes i bäst av tre head-to-head-omgångar.

Första omgången gick till norrmannen, Christoffer Frankum, efter en näst intill felfri fakie 1080. Sen var det dock Didrik Thoréns show resten av finalen. Norrmannen fortsatte med 1080's, men Didrik varierade och slängde bland annat in en Kangaroo Flip, som han för övrigt lärt sig under dagen. Inte illa.

Allt som allt var det en bra tävling. Tyvärr var det lite dålig översikt från botten av arenan, så man såg varken kicken eller inrunnet. De som tog vägen upp genom skogen och hamnade i höjd med kicken hade nog riktigt bra sikt

40 | TRANSITION #5 -09

och fick således troligen en mycket trevlig uppvisning i världsklass från första parkett.

Didrik var helt klart värd de 15.000 kronorna som förstaplatsen innebar. Helt rätt också att han tillsammans med Niklas Granlund tog hem pris för bästa par-hopp samt att han belönades för bästa dubbelflip. Bäst 540 stod Christoffer Frankum för och belönades med nytt tillskott på bankkontot.

Text Supertuben Foto Anders Neuman

fritt och visa varför just de var värda den totala segern. Åkare som imponerade var Jakob Edman, norrmannen Joachim Krogstie och hemmasonen Anton Bilare som verkligen visade vad han gick för. Anton började tävlingen med att plocka hem Best Style med en stor Backside 540 Crail men lade sig inte på latsidan för det. Ludde Lejkner tog hem tog hem Best Tecnical med sin Frontside 1080 Double Tailgrab.

Över telefon fick vi tag i Johan Rosengren som lät hälsa att initativtagarna i Secondhandsgänget var riktigt nöjda med tävlingen och att de ville rikta ett tack till alla som ställt upp; åkare, sponsorer, samarbetspartners och alla på plats.

– Det kunde inte ha gått bättre, sade Johan innan det bar av mot kvällens festligheter.

Under Highest Air var det länge en jämn kamp mellan Patrik Huber, Jonathan Nilsson och Torgeir Bergrem, ända tills Anton Bilare fick nog och satte ribban ett snäpp högre med den högsta luftfärden under kvällen. Dubbelflipparna regnade tätt från Patrik Huber, Zebbe Landmark Tobias Karlsson och Ole Schie med flera, men den coolaste dubbelflippen kom från Aleksander Östreng som helt oväntat kastade loss en dubbel frontflip från nollen och landade nästan helt platt i slutet av landningen.

Dagen där på var det dags för årets upplaga av Oxborn Session. Till publikens glägje så låg hoppet längre ner i backen. Den dåliga sikten var därmed ett minne blott!

Arenan bestod av ett 22 meter långt hopp och en 8 meter hög corner. Stämningen gick inte att ta miste på varken hos åkarna eller de 4000 besökarna som letat sig ur sina stugor, och vi kan väl säga ett den var på topp!

Aleksander vann domarnas hjärtan och fick bli kvällens Crowed Pleaser. Ett nytt delpris i år var bästa trick på Junkyardbilen som stod bredvid cornern. Jonathan Nilsson la ner lite extra tid på bilen under slutet av tävlingen och knep priset med en frontflip över bilen.

Tävlingen var indelad i 4 olika 15 minuters heat med de olika delmomenten Best Style, Best Technical, Highest Air och Go Nuts. I det sistnämnda momentet fick åkarna köra

Även denna kväll blev en given succé och det helade avslutades med ett stort kalas som fick avrunda en sjukt bra helg! Jon Oxborn låter hälsa att nästa års upplaga redan ligger i planering så vi ses nästa år!

Runt 4000 åskådare hade letat sig till arenan för att få uppleva en ljussprakande show i vinterkvällen. Backside 180 signerad Patrik Huber.

På fredagen gick Secondhands Golden Air Av Stapeln och på plats fanns Didrik Thorén, som för övrigt vann hela tävlingen.

TRANSITION #5 -09 | 41

1

2

3

4

5

6

1. Prisutdelningen för Secondhands Golden Air. Christoffer Frankum tog en andraplats och blev 15 000 kr rikare.

2. Anton Bilare körde sitt race och blev belönad därefter.

3. Jesper Tengvall visade upp årets nyheter från Armada.

4. Daniel Schönemann med sin teamåkare Matte Nyberg representerade Rip Curl ända ut i fingerspetsarna!

5. Per Vågebrant från OneOff hade slipat på både mustaschen och poserna och ett Vougecover var endast ett klick bort.

6. Niclas Olsson från Core och Skateout hade lämnat sitt kära Örebro för en nypa frisk luft.

7. David Söderberg från Volcom fanns givetvis på plats.

Och här ni ungar finns det stickers i mängder.

På honom bara!

42 | TRANSITION #5 -09

7

React Unisex Jacket

www.tomsbyro.se | www.patriklindqvist.com

React Women’s Jacket

React Pants

React Jacket/Pants

www.didriksons.com

Didriksons designstudio har utvecklat React, en ny serie multifunktionella plagg för krävande förhållanden. Extremt lätta med ergonomisk passform.

Vattentäta i Didriksons andasmaterial Dry5^ och med en tunn och lätt vadd för att hålla värmen. Smarta detaljer på jackan som ventilation under ärmarna, avtagbar huva och invändig specialficka för mobil eller MP3-spelare, och byxor med bra justeringsmöjligheter och ventilation i sidorna.

Dagen i ära fick Bryggeriet sin alldeles egna läktare, självklart fullproppad med åskådare.

Livemusik gjorde alla bowlsessions lite fetare.

Amatörerna tar över Då var det dags att packa kameraväskan ännu en gång och åka ut och filma lite brädsport i Svea Rike. Lördagen den 3 oktober vankades det skateboardtävling i Skåne län så redaktören satt mig på ett tåg mot Malmö stad för att dokumentera självaste Volcom Wild In The Parks Europafinal. Mina förväntningar på detta event var stora när jag klev på tåget som skulle ta mig till Sveriges sydligare delar.

Väl på plats letade jag mig i kylan fram genom gator och gränder för att till sist hitta vandrarhemmet jag skulle få bo på över helgen. Efter en dispyt med receptionisten på detta ställe, som tvärt sagt att jag inte hörde hemma där och kunde leta mig någon annanstans, hämtades jag upp av en ung dam som frågade om jag tillhörde ”skate”. Det visade sig att Volcom hade hyrt hela vandrarhemmet, men det var något som inte framgått hos receptionisten.

Hmmm... Men nu var allt som det skulle och jag möttes upp av ett gäng trevliga själar från Europas alla hörn.

Något jag fick lära mig under kommande helg var att många av dem inte bara var vänliga, utan också skateboardåkare i världsklass. Det skulle komma att bli väldigt tydligt under morgondagens tävling.

På lördag morgon vaknade jag upp till regn och rusk. Tur att Bryggeriet har tak och väggar. Efter frukosten drog de flesta av oss med buss nr 8 direkt till skateparken. Äntligen dags!

Inne på Bryggeriet möttes jag av ivriga åkare och man kunde känna peppen ligga som tät dimma över lokalen.

Som de flesta vet har man byggt om och skapat ett riktigt smaskigt streetlandskap som borde falla vilken skateboardåkare som helst i smaken. Ytan täcktes fort av fotografer och unga människor som åkte bräda med stil

44 | TRANSITION #5 -09

och talang, kanske det bästa jag sett faktiskt. Det kändes som att ingen åkare höll tillbaka, utan brände på för kung och fosterland och levererade trick från höger till vänster konstant.

Tävlingen gick ut på att skejta på tre zoner av ytan och göra så bra som möjligt ifrån sig för att få domarna att tappa hakan. Vilket jag tror hände ganska ofta. Det satt två domare vid varje zon som vakade över åkarna likt hökar på jakt efter föda.

Nivån på åkningen gick inte att ta miste på. Inte heller med vilken hunger alla tävlande utnyttjade varenda centimeter av ytan De flesta åkare imponerade på duktigt på oss alla, men det var några som utmärkte sig mer än andra i mina ögon. Till exempel Nassim Guammaz och Woody Hogendijk, och även Malmös egna talang Fernando Bramsmark, visade hur man ska åka skateboard med finess.

Det var nog fler som tänkte samma sak som jag om denna saliga blandning Europer när de hade tävlat klart. Vi var nog alla minst sagt imponerade av hur vilken sinnessjuk nivå dessa åkare körde på.

Hela eventet var riktigt bra uppstyrt och enligt en nöjd personal rullade schemat för dagen på som planerat. Det var även förvånade att ingen skadade sig. För skador är enligt åkarna ingen ovanlighet under tävlingar av den här kalibern. Denna gång kom däremot alla åkare hem med hela ben i kroppen.

Nästa års Wild in the Parks kommer nog att bli minst lika bra. Jag kommer i alla fall att var på plats och vill du se amatörer skata i världsklass borde du också det. Ses där!

Text Mats Ek Foto Martin Hallberg

Resultat 16+ 1. Steffen Austerheim, Norge 2. Woody Hogendijk, Nederländerna 3. Maxim Habanec, Tjeckien 4. Martin Pek, Tejckien 5. Fernando Bramsmark, Sverige Electric Hype of the Day Fernando Bramsmark

151. Jaakko Ojanen, Finland 2. Notis Aggelis, Grekland 3. Jakub Jiruska , Tjekien 4. Alexander Risvad, Danmark 5. Andrew Verde, Spanien Electric Hype of the Day Nassim Guammaz

Ovan Fernando Bramsmark visade vägen och tilldelades Electric Hype of the Day. Till vänster På bryggans nya yta rippades det hårt, bland annat sattes en finfin Frontside Blunt på railet av Filip Almqvist.

Till höger Även ledgen användes flitigt.

Kickflip Backside 5-0 från Andrew Jerde.

TRANSITION #5 -09 | 45

Quite Alright Productions Quite Alright Productions grundades av Mattias Larson, Mårten Dag och Jonas Frid i början av 2007! Grabbarna hade sedan tidigare gjort sina egna filmer på var sitt håll och bestämde sig för att slå sig samman och försöka göra en större produktion. Då de jobbade i Tandådalen hade de lärt känna en hel hög med okända men duktiga åkare, från Umeå i norr till Jönköping i söder, som alla samlats i Sälen!

Filmningen, som Mårten oftast står för, hamnade dessvärre i skymundan då de flesta av oss jobbade i början av säsongen. Detta gjorde att filmen i stort sett filmades under slutsäsongen då trycket hade minskat på fjället och de flesta var lediga. Vi fick mycket hjälp av alla som jobbade på fjället och killarna bakom väletablerade Secondhands hjälpte oss enormt mycket och bidrog med sina erfarenheter.

När vi efter säsongen satte oss ner och började titta igenom klippen insåg vi att vi faktiskt skulle kunna göra en snowboardfilm som var kreativ, inspirerande och fullspäckad med åkglädje. Precis som vi ville ha det!

Redigeringen var däremot inte direkt en dans på rosor.

Problem efter problem uppstod, men blev lösta efter mycket om och men. Filmen NIX, som blev döpt efter ordet snö på latin, ansågs till slut klar och hade premiär i Karlstad tillsammans med Secondhands film!

Till den gångna säsongen fick vi som tur var en stuga uppe i Tandådalen där de flesta av de som är med och åker ihop

46 | TRANSITION #5 -09

bodde. Detta gjorde att kreativiteten och de impulsiva shootsen ökade rejält! Daniel Roos på Steepstore var och besökte oss i en vecka och skrev sedan i sin blogg; Grabbarna lever, äter, andas och skiter snowboard! Vilket nog är ganska sant!

Vi började under säsongens gång att få mer och mer hjälp av olika företag och satte då upp målet att försöka höja oss inte bara ett steg utan flera steg! Pressen blev större och det märktes på åkarna som ibland tyckte det var lite väl jobbigt! Men när de flesta insett att de faktiskt kunde åka på den nya nivån, blev åkpeppet ännu högre och åkningen lyftes till högre höjder än vi själva hoppats på! Årets filmtitel, White Lies & French Fries symboliserar vår livstil. Som Mattias Larson sade, Vi äter ju bara skräpmat, och vem av oss har inte dragit en vit lögn för att få åka lite snowboard? Årets film har spelats in över hela säsongen och även på flera olika destinationer som Hemsedal och Folgefonna.

Filmen är nu klar och vi hade premiär ihop med Pirate Productions i Göteborg, 2 oktober. Det hela var en enormt stor ära för oss då de har varit och är några av våra förebilder!

Vi närmar oss nu ännu en ny säsong och hoppas att den blir lika bra som de två gångna med lika mycket åkpepp, glädje och gemenskap. Vi hoppas framför allt att vi lyckas fånga allt detta på film! För det är trots allt att sprida vidare detta som är vårt största mål!

Text Mattias Larson Foto Daniel Rönnbäck Illustration Anders Engberg

&QJ@AN 1PEJ= 2KI 5

H=O # ,EGH=O ) .)

0A>A?G= @=I -O?=N (KJ - ,EG

I ?KI PO ?K NPO LKN OLK >EO I>E

G SSS GKI>ECHKRAO OA SSS GK

TEXT & FOTO Pelle Hybbinette

Paradiset. Vad är det för något, egentligen? Är det en plats? Ett kommersiellt påhitt? Ett högre ställe några av oss hamnar i när det här livet tar slut? Eller är det en karibisk ö?

48 | TRANSITION #5 -09

TRANSITION #5 -09 | 49

Jag vet inte, men de flesta nämnde just ordet ”paradiset” då vi i slutet av förra året berättade att vi funderade på att flytta till Barbados. På grund av jobb och utbildning hade vi möjlighet att flytta ett halvår utomlands, i princip varsomhelst i världen. Vi utgick från en ”önskelista” med fyra punkter. Vi ville till Afrika, vi behövde ett universitetssjukhus för studier, bra vågor och gärna ett spansktalande land.

Det blev varken Afrika eller något spansktalande land.

Efter en lång rad e-mail och telefonsamtal blev det Barbados. Vi bestämde oss bara några veckor innan det bar iväg. Planet lyfte från ett Kastrup i tät morgondimma och snöblandat regn. När vi satt där på planet visste vi nästan inget om ön, men någonstans bak i huvudet ekade ordet; Paradis.

Chocken då vi landade på ön i hettan, trötta och jet-lagade med våra tre barn (då 5, 3 och 0,5 år) var total! Paradiset som alla talat om tidigare kändes enormt långt borta...

De första dygnen visade ön sina sämsta sidor. Det kändes som att Barbados bara var sönderexploaterade stränder, flippade försäljare och galen trafik, på vägar utan trottoarer.

Inte kul, särskilt inte med barn. Solen stekte brutalt. Det var som att hotellen var staplade ovanpå varandra...

Verkligheten kändes overklig och artificiell. Och överallt, dessa feta, grisrosa och sönderbrända turister.

Desperation. Vad hade vi gett oss in på?

Efter några dagar började pusselbitarna falla på plats.

Först bostad och bil. Sedan jobb, dagis, skola. Även om vi både bott och rest en hel del i utlandet slogs jag den första tiden av hur annorlunda, exotiskt och svårbegripligt mycket var. Jag försökta frenetiskt förstå och tolka det jag såg och alla jag träffade. Alla intryck skapade ett starkt behov av att hitta någon form av uttryck. Det var genom mötena med människorna jag träffade som porträtten kom till.

Det var (och är!) svårt att förstå och acceptera alla kontraster på ön. Från svart till vitt från rikt till fattigt.

Frågor om slaveri, kolonisation och hudfärg är ständigt närvarande. Inte minst i alla diskussioner och möten.

Segregationen är total och klyftorna enorma. Stundtals känns det som att Barbados egentligen består av ett antal öar, som helt existerar var och en för sig. Utan någon som helst koppling sinsemellan. Samtidigt är Barbados en smältdegel av just möten, mellan människor, kulturer, nationaliteter och religioner.

Vissa saker med flytten var lättare än andra; att träffa nytt folk till exempel gick mer eller mindre av sig självt. Dels underlättar som vanligt allt gemensamt som följer med brädintresset. Men kanske ännu viktigare är att alla pratar med alla! Hälsar du inte på dem du möter på gatan tycker folk att du är fisförnäm. Dessutom upplevde jag det som att tiden går långsammare på Barbados. Det är en fysisk omöjlighet att stressa i värmen, vilket gör att folk har och tar sig tid att mötas, prata och ta det lugnt. Att försöka påskynda någon eller något får oftast motsatt effekt.

Många saker är dyra på ön, allt importerat exempelvis.

Eller vad sägs om 50 spänn för en liter yoghurt eller 25 för en liter mjölk. Bäst är att försöka hitta lokala marknader och handla mat efter säsong. Fisken är billig och sagolikt färsk!

Några av de saker jag hade störst behållning av var att dagligen surfa i 28 gradigt turkost hav med jättesköldpaddor och stingrockor. Att inte bara besöka, utan faktiskt bo i en ny verklighet. Att lära känna nytt folk från hela världen. Att se barnen på några månader lära sig engelska, eller ännu bättre bajanska som den starka creolinfluerade

50 | TRANSITION #5 -09

Bougainvillea

Uppe till vänster: Ollie av mig.

Foto Paul Irie Wilson

Det är en fysisk omöjlighet att stressa i värmen, vilket gör att folk har och tar sig tid att mötas, prata och ta det lugnt. Att försöka påskynda någon eller något får oftast motsatt effekt.

Mitten: Det är med något generad stolthet jag skriver denna bildtext.

Detta är alltså min son, som står upp och surfar på en bodyboard utan fenor. På en våg som han själv fångat. Å ena sidan är jag stoltare än vad orden räcker till, å andra sidan avundsjuk. Tänk att få börja sin resa som surfare, i turkost, 28-gradigt vatten, vid 5 års ålder...

Längst ner: Med lite hjälp att komma på vågen, en flytkudde och cyklop surfar Sonja som om det inte fanns någon morgondag! Eller som hon helt ogenerat summerar de flesta åken: – Det var den största vågen idag!

Till höger: Brad är från ön, men bor och pluggar i San Diego. Han besitter en stil och ett flyt i sin åkning omöjlig att beskriva med ord, denna nollie backtail inkluderad. Bilden är tagen mitt i huvudstaden Bridgetown. 20 meter bakom mig satt en vild apa och åt på en mango.

TRANSITION #5 -09 | 51

dialekten kallas. En sak som jag inte kunde förutse, men som gjorde starkt intryck var att vara minoritet. Att som enda vita pappa lämna på skola och dagis var en ögonöppnande och lärorik erfarenhet.

Det bästa med vistelsen var nog ändå att uppleva allt tillsammans med familjen. Alldeles för ofta här hemma blir det som att vi föräldrar gör saker för barnen. Hur många gånger har jag inte, blek-fet i hyn, stått och huttrat i simhallen medan barnen leker och har roligt… När man står där på det kalla, kaklade golvet, blir det lätt att tankarna flyger iväg. Man blir frånvarande. På Barbados däremot gjorde vi fler saker tillsammans, på lika villkor.

Att gå på marknaden, hänga på stranden, surfa, simma, träffa folk och bara njuta. Det kändes lättare att vara närvarande. I nuet. Frågan är om det inte är just det, att vara närvarande, som är paradiset.

52 | TRANSITION #5 -09

Till höger: Graduation! Vid 4 års ålder slutar man dagis och börjar skolan. Det är en stor dag som firas med pompa och ståt.

Och ballonger. Dagiset hette Kingdom Kidz och det tog ett tag innan vi riktigt förstod varför.

Ramsorna och visorna som barnen fick lära sig handlade uteslutande om ”Jesus, heaven and the allmighty father”. Vi tyckte till en början att det var lite exotiskt och roligt. Dock kändes det ganska skönt när de slutade dagis. Inte minst efter att ha varit med på Graduation, då delar av personalen bad och sjöng i tungor!

Till vänster ovan: Games day i den stekande solen. Cane Vale är en primary school för åldrarna 4-11 år. Skolverksamheten bedrivs i två små rum på bottenvåningen av huset på bilden. 45 elever trängs tillsammans med rektorn (i vit skjorta) och en annan lärare. Disciplinen är total. Slag med linjal på fingrarna och ”face the wall” (skamvrå) hör till vardagsrutinerna. Dessbättre behöver bestraffningarna sällan användas, då det är just ordning och reda som gäller.

Till vänster mitten: Uppvärmning på simskolan. Även här var det hårda bud. Den som inte självmant hoppade i skvätte läraren vatten i ansiktet på. Vi tittade vettskrämt på de första gångerna men innan vi hann byta simskola eller avbryta hade barnen lärt sig simma.

Till höger: Menyn på Sips n snax. Maten på ön är inte så influerad av det Karibiska köket som man skulle kunna tro.

TRANSITION #5 -09 | 53

PORTRÄTT FRÅN PARADISET Så snart vi kommit i ordning på ön började jag porträttera folk jag mötte. Jag hade ingen direkt tanke eller plan med bilderna. Jag ville lära känna och förstå min omgivning och fascinerades av alla jag mötte. Resultatet i datorn

54 | TRANSITION #5 -09

när jag gjorde ansiktena svart vita var magiskt. Bilderna kom till på väldigt olika sätt. Vid ett tillfälle spände jag upp en vit fond i en gränd och frågade förbipasserande om jag fick fotografera dem. Några gånger hängde jag bakom ett köpcenter. Några av personerna är hemlösa.

Kontrasten - vit man med dyr digitalkamera fotograferar svart man utan pengar / bostad - väckte stundtals mycket starka känslor, både i mig själv och omgivningen. Vid ett tillfälle blev stämningen riktigt hetsk.

Lost In Transitions TEXT Sebastian Garhammer FOTO Mattias Fredriksson

Japaner, japaner. Överallt japaner. Japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon. Dessa rader är ryckta ur radiolegenden Sven Jerrings klassiska referat från fotbollsmatchen mellan Sverige och Japan i Berlin-OS 1936. Japan slog då Sverige med 3-2 och nu undrar kanske vän av ordning varför det helt plötsligt handlar om fotboll. Så vi stannar där. Istället ska vi berätta om ett land där det dagligen snöar lovikavantar, om drömmar och annorlunda intryck. Välkomna till Transitions Japan.

56 | TRANSITION #5 -09

TRANSITION #5 -09 | 57

När min gode vän, fotografen Mattias Fredriksson ringde och frågade om jag ville följa med på en resa till Japan i början av förra vintern var svaret givet. Jag frågade inte ens vad det skulle kosta eller när vi skulle dit. Svaret var kort och koncist; JA. För mig räckte det med att vi skulle till Japan. Landet där det alltid verkar snöa och där de skönaste pudersegmenten i nästan alla filmer spelas in varje säsong.

Jag har varit professionell skidåkare i många år och rest över halva jordklotet i jakten på puder. Trots det tycker jag fortfarande det känns overkligt att man kan få möjligheten att göra resor till andra sidan världen och i princip få betalt för det. Det är ett privilegium. För mig var det här ännu en i raden av platser som jag drömt om i många år och därför var det självklart att ta chansen.

När man pratar om Japan handlar det oftast om sushi, karaoke, galna tv-program och en mentalitet som är helt annan än vad vi är vana vid. Jag hade fått höra att japaner alltid är glada, men att det oftast bara är en fasad. Också att de är väldigt nationalistiska och antiväst- inställda. En annan myt jag fått höra i skid- och snowboardkrestar är att japaner betraktar träden som heliga och att de därför inte åker puder i skogen. Det skulle snart visa sig att många av de här myterna är ingenting annat än just myter.

Intressanta intryck Flygresan går smidigt. Efter ett byte i Tokyo landar vi sent på kvällen i Sapporo, den största staden på Japans nordligaste ö Hokkaido. Att komma till ett land där man inte förstår en skylt eller ett ord av vad folk säger var någonting nytt för mig och minst sagt intrycksfullt. På flygplatsen går folk omkring i ansiktsmasker och i helt flippade kläder.

När vi fick strul med bagaget på Narita, en av Tokyos två stora flygplatser, slog det mig att folk är fantastiskt trevliga, ödmjuka och hjälpsamma. Bakom varje check-in disk där det i Sverige står en person, jobbar upp till fem japaner för att serva kunden. Datorerna är inte högteknologiska som man kanske kan föreställa sig. Istället ser de ut som gamla Commedore 64-kopior och i varje vrå står det uråldriga kopieringsmaskiner och matar ut papper i full fart. Det är förvånansvärt att se hur människorna i Japan samarbetar för minsta lilla grej som ska göras. Kanske inte alltid det mest effektiva sättet, men det funkar. Med 130 miljoner invånare antar jag att man måste hitta sätt och system för att få folk i arbete.

Black Diamond Lodge Tre timmars bussfärd från Sapporo ligger Niseko. Det är inte alls den lilla skidort som jag hade sett framför mig.

Niseko är snarare ett samlingsnamn för hela området där det finns totalt sju skidorter och ett 40-tal liftar.

Vår guide Clayton kommer från Edmonton, Kanada men har bott i Japan i 12 år och de senaste 10 i Niseko. Han är lika liten som en japan och talar språket flytande, något som visar sig vara väldigt värdefullt för oss – fem skandinaver som tillsammans kan tre banala uttryck på japanska.

Tillsammans med sin japanska fru Neomi, som är född och uppvuxen i Niseko, driver han Black Diamond Lodge där vi bor. Deras mysiga lodge ligger precis vid foten av skidområdet Niseko Higashiyama och är en perfekt bas.

Clayton tar vår vistelse mycket seriöst och under veckan gör han allt för att vi skall trivas på bästa möjliga sätt.

Hans engagemang är otroligt. Trots att lodgen är full av gäster – det är nyårsveckan – tar han sig tid att guida oss i skidsystemen nästan varje dag och visar sina smultronställen.

58 | TRANSITION #5 -09

Artikelförfattaren Sebastian Garhammer svänger till vänster under ett konstigt träd i Nakayama-Toge.

En av 38346 vending machines i Japan.

Sebbe tar sedan dit han kommer.

TRANSITION #5 -09 | 59

I förra numret drog Jan Svahn Pictures CEO, Niklas Karlström, en backflip utför en hängdriva. Den här månaden flyger han över ett träd i Hanazono. Som sig bör av en modern actionhjälte.

60 | TRANSITION #5 -09

Trots att hela vårt gäng bor i ett stort, enkelt rum med våningssängar fyllt av prylar och med gemensam dusch i källaren känns vistelsen trivsam och hemtrevlig. Lodgen har en liten restaurang med bra mat, en bar med kall öl och ett biljardbord. I hörnet flimrar en storbildsteve med diverse skid- och snowboardfilmer, många av de delvis inspelade bakom kröken uppe i skidområdet som ligger några hundra meter bort. Budskapet är solklart, den här lodgen är till för inbitna skid- och snowboardåkare och givetvis stortrivs vi.

Första spåren När vi vaknar nästa morgon snöar det fortfarande. Det har dumpat hela natten. Så här kommer det att fortsätta mer eller mindre hela resan.

Efter den långa flygresan känns våra ben som spagetti och ögonen som sandpapper. Trots det biter puderpeppet tag i oss. Likt rovdjursinstinkten på jakt efter kött gör vi oss redo att bege oss ut i backen på jakt efter djupt puder.

Niseko erbjuder genom sitt vulkaniska landskap och säregna träd en lekfull terräng som är svår att jämföra med någonting i världen. Pillows överallt och björkträdsskog som inte kan beskrivas som något annat än magisk.

Vår första dag i backen ger oss en försmak på vad som komma skall. Snön är fluffig, djup och lätt. Mattias och filmaren Fred-Arne lägger kamerautrustningen i ett lifthus hos en vänlig japan och vi kör laps i den glesa skogen. Även om inga ord egentligen behövs pratar vi alla i mun på varandra om åkningen.

Det är ganska mycket folk i systemet, vilket inte är konstigt då det är storhelg, två dagar innan nyårsafton.

Dessvärre dör myten om orörd skogsåkning direkt. Folk verkar inte ha några problem med att shredda i skogen, i varje fall inte i Niseko. Så mycket för heliga träd...

När man ser 100-tals Shaun White look-a-likes i liftköerna hade det varit svårt att tänka sig något annat. Clayton berättar hur skogs- och puderåkningen har blivit alltmer poppis och hur japanerna till slut har börjat hitta det vita guldet på riktigt.

Likt rovdjursinstinkten på jakt efter kött gör vi oss redo att bege oss ut i backen på jakt efter djupt puder.

Hur som helst snöar det så pass mycket att våra spår snabbt täcks igen och vi får åka orört mest hela tiden ändå.

Efter en lång dags åkning känner vi oss helt utslagna och njuter senare av en kall Sapporo-öl på lodgen. Leendet på våra läppar speglar såväl det första skidintrycket i Japan som förväntan på vad vi kan tänkas få uppleva under de kommande tio dagarna.

Jag ser det snöar. Igen.

På många sätt känns Niseko lite som hemma i svenska fjällen. Ganska flacka backar, mycket fjällbjörk och inga stora spetsiga toppar som i Alperna. Den stora skillnaden är givetvis snömängden. Tack vare Nisekos och Hokkaidos närhet till Sibirien och havet snöar det extremt mycket här, en normal vinter ungefär 15 meter.

Vi hängde ut i Niseko-området i tio dagar och det snöade i princip konstant under hela vistelsen. Efter sju dagars

TRANSITION #5 -09 | 61

hård åkning – jag skäms lite för att skriva det – hoppades vi nästan att det skulle sluta snöa så att vi skulle få vila benen lite. Morgonen därpå snöade det så klart igen och så där höll det på hela tiden. Puderinstinkt är dock starkare än trötthet, vilket gjorde att vi gasade på så hårt vi kunde och höll faktiskt ut varje dag. Trots allt puder och väldigt långa dagar.

Efter det första mötet med fyllda liftar och backar lyckades vi hitta ställen där inte så många eller ingen åkte och vi kunde köra i princip ospårat hela dagarna. Under veckodagarna var det rätt lugnt även i de mest populära områdena.

Trendiga japaner och rika australiensare Tyvärr känns Niseko ibland ganska exploaterat även om man kan uppleva det genuint japanska om man bara vet vart man ska ta vägen. Det märks tydligt att många företag från Australien har etablerat sig i området, vilket gör att det vimlar av australiensiska turister och säsongare.

Eftersom japanerna är verkliga followers när det kommer till trender har de givetvis snappat upp att det är puder man ska åka. På vissa ställen i Niseko var det stora lämmeltåg till offpist-gaterna. Snart har de högljudda australiensarna köpt upp rubbet, men om du inte är alltför långsam kan du fortfarande finna japansk genuinitet och ospårade sluttningar.

Som en japan i Europa Precis som många andra har jag alltid frågat mig varför japaner fotograferar och filmar så mycket när de reser till västvärlden. Nu vet jag svaret. När jag kom till Japan blev jag nämligen precis likadan. Allting är så fruktansvärt annorlunda ur alla aspekter. Tempot, kulturen, naturen, lukterna, maten, husen, skyltarna, toaletterna med sprutfunktion. ALLT! Det är verkligen som att komma till en annan värld. Japanernas värld är på många sätt rikare än vår. Deras kultur och mångfald är helt enorm. Oavsett står en sak helt klar; det snöar väldigt mycket mer i Japan än någon annanstans. Så nästa gång telefonen ringer och någon frågar om jag ska med till Japan kommer svaret att vara lika givet som det var första gången; jajamensan!

Japanska mythbusters Så var det dags att slå hål och bekräfta några av myterna om Japan.

1. Japaner är bara glada och trevliga utåt (men egentligen hatar de dig).

Visst kan man få suspekta blickar av japaner ibland. Kanske inte så konstigt då vi skandinaver ofta är ett, två huvuden längre och ser väldigt annorlunda ut. I det stora hela fick jag ett härligt intryck av japanerna. De är bland de trevligaste, ödmjukaste och genuina människorna jag har någonsin träffat.

2. Japaner åker inte i skogen för att träden är heliga.

Den enda anledningen till att japanerna inte åker i skogen torde vara för att det är avspärrat. Jag har aldrig sett någon mer stokad dude än en japan som shreddar puder i skogen.

3. Folk kan inte prata engelska.

Stämmer på de mindre orterna och generellt är de ganska dåliga på engelska även i övrigt. I skolorna studerar alla engelska från 12 års ålder, men inte lika mycket som i Sverige. I storstäderna och på turistorterna går det ändå oftast att göra sig förstådd. Prata sakta och ha tålamod, de vill lära sig mera.

4. Japaner äter bara sushi.

Stämmer inte alls. Matkulturen är varierad, givetvis erbjuds mycket sushi men inte så ofta på västerländskt vis som vi är vana vid. I Japan finns det även mycket annan asiatisk mat som thai, mongolisk och kinesisk mat.

Väldigt mycket goda och nyttiga soppor.

5. Japaner har ansiktsmask på sig för luftföroreningarna.

Fel. Det värsta som finns för japaner är att spotta och det skulle vara en skymf att nysa på någon. Därför bär Japaner munskydd så fort de känner sig lite förkylda. För att inte smitta någon annan, ur vördnad för sina medmänniskor.

62 | TRANSITION #5 -09

– Undrar vad vi ska sätta för Facebook update idag? Midjedjupt?

Henrik Windstedt passar på att ta en powernap, Japan Style.

TRANSITION #5 -09 | 63

64 | TRANSITION #5 -09

Snöstorm. Elljus. 40 cm puder. Grand Hirafu.

Henrik Windstedt. Inte konstigare än så.

TRANSITION #5 -09 | 65

Om du är expert som Niklas Karlström är det bara att hänga på sig snorkeln och dyka ner i pudret.

FAKTA NIPPON It´s Always Snowing Somewhere kallade Burton sin sköna team-film förra säsongen. Det känns som den hade kunnat handla bara om Japan. För där snöar det nästan alltid. Det brukar sägas att det inte är någon puderstress i Japan och i mångt och mycket är det sant. Åtminstone på de flesta skidorterna och om du undviker den verkliga högsäsongen som pågår större delen av februari. Bästa tiden att åka dit är december och januari. Då snöar det riktigt mycket och ofta, det är kallt och inte särskilt mycket folk.

I slutet av 90-talet fanns det ungefär 600 skidorter i Japan. I skidåkarlandet Sverige har vi drygt 200– det ger lite perspektiv på saken. När den generella ekonomiska krisen svepte in som en flodvåg i slutet av 90-talet drog den så klart med sig skid- och snowboard branscherna, inte minst i Japan. Massa företag gick i konkurs, så också många skidorter. Idag finns det ändå närmare 500 skidorter kvar i Japan, men många är väldigt små och många blöder.

Om man är sugen på en riktig puder-tripp och vill se en annan kultur är Japan ett klockrent val. Detta särskilt om du känner att du betat av många ställen i Skandinavien, Alperna och Nordamerika. Du vill spica upp vintern med något udda. Då är Japan helt perfekt.

Särskilt rekommenderas Niseko-området på Hokkaido, Japans nordligaste ö. Ett antal inaktiva vulkaner utgör ”bergskedjan” där en handfull skidorter ligger som ett pärlband slarvigt kastat av en puderälskare. Kring byn Niseko finns sju skidområden och Grand Hirafu, Hanazono samt Hagashiyama är de mest kända (dessutom sammanbundna). Skogsåkningen bland glesa björkar och mängder av pillows håller världsklass. En normal vinter

66 | TRANSITION #5 -09

Text Mattias Fredriksson

faller det ungefär 15 meter snö, vilket gör att du inte behöver fundera särskilt mycket på att repa belaget. Skidorterna i Niseko-området erbjuder åk på mellan 500 och 1 000 fallhöjdsmeter. Inte så värst långa, men varierade och lekfulla.

I Grand Hirafu är liftarna öppna 12 timmar varje dag och kvällsåkningen är helt magisk. Kanske bäst i världen.

Tänk dig själv att åka riktigt bra puder i skenet av elljus.

I gles skog, i backarna (för ibland snöar det så mycket att de inte ens hinner pista), bredvid backarna och under liftar. Måste upplevas. Happy times.

Efter åkningen rekommenderas ett varmt bad för att mjuka upp stela muskler. Onsen betyder varm källa på japanska och det finns gott om onsens tack vare det vulkaniska landskapet.

Rent prismässigt skiljer sig en resa till Japan inte så mycket från exempelvis en tripp till Kanada. En flygbiljett kostar från cirka 8 000 kronor. Försök hitta en genomgående biljett hela vägen till Sapporo för att undvika strul med bagaget i Tokyo. Där åker du annars lätt på övervikt och förseningar. Tänk på att det är långt mellan de båda flygplatserna i Tokyo, Narita och Haneda. Se till så du inte behöver byta eller ha väldigt gott om tid om du måste.

Från Sapporo åker man enklast med buss till Niseko. Om man bokar sitt boende hos Clayton och gänget på trevliga Black Diamond Lodge kan dom komma och hämta er på flygplatsen.

Boende och liftkort på japanska skidorter är ungefär detsamma som i Alperna eller Kanada. Faktiskt ganska likt prisbilden i Sverige numera.

Vi bodde på Black Diamond Lodge (www.bdlodge.com) under vår tripp och det var helt klockrent. Clayton, som äger och driver denna mysiga lodge med sin japanska fru Neomi, är en riktig fixare. Han älskar att åka snowboard, men han sätter gästerna i främsta rummet vilket gör att han alltid finns där för att hjälpa till. Vare sig det handlar om åktips, förslag på restauranger eller om ni behöver hjälp med praktiska saker som utrustning eller skjuts någonstans. Clayton tar ordet service till en helt annan nivå och dessutom är inte Black Diamond Lodge särskilt dyrt. Det är inte lyxigt, men det är knappast för att bo flådigt man åker till Japan. Pudret är lyxen du ska njuta av.

Hyr en bil och besök flera skidorter på din tripp. Black Diamond Lodge hyr ut fordon, både vanliga bilar och minibussar. Se till att ha ett internationellt körkort, det är gratis på svenska ambassaden eller via Vägverket (givetvis förutsatt att man redan har ett vanligt svenskt körkort). Bara på Hokkaido finns det ungefär 60 skidorter att besöka. Om man gillar att surfa finns det bra surfspots runt hela kusten.

Passa på att spendera några dagar i Tokyo (ca 10 miljoner invånare) och en dag i Sapporo (2,5 miljoner) om du har tid. Få lite skön big city-feeling efter puderpumpandet.

Det är helt klart värt det.

Internet Bdlodge.com Niseko.com Niseko.ne.jp

8 MAJ 2009, COULOIR COSMIQUES, CHAMONIX MONT BLANC

68 | TRANSITION #5 -09

Henrik Harlaut TEXT Simon Tjernström FOTO Mattias Fredriksson (Porträtt/Action) & Erik Seo (Action)

När det var som töntigast att vara baggy och gangsta fanns det en liten, liten kille som var mer G än alla andra. Han sköt inte folk och tog inte droger, men det kunde lätt misstas att så var fallet. I själva verket gömdes under de stora kläderna och den amerikanska attityden en av de ödmjukaste killarna som stapplat omkring i ett par pjäxor. Många hade svårt att svälja ner karamellen för att den var för attitydstinn, trots att den innehöll mer talang än vad många någonsin bevittnat.

Dåtidens skitsnack har slutat och nu är han erkänd som kandidat till posten; världens bästa jibber!

TRANSITION #5 -09 | 69

När Field Productions gästade Stendalen i Åre var både Henrik Harlaut och Mattias Fredriksson på plats. Henrik framför kameran och Mattias bakom. Baklänges 540 Opposite Mute.

70 | TRANSITION #5 -09

Under vintern som gått har genombrottet bekräftats gång på gång på mer än ett sätt. Segerpokalerna från European Open, Aspen Open, Monster Park Invitationals och Nine Knights ligger nu och samlar damm i föräldrahemmet.

Råmaterialet med Henrik ligger på hedersplatsen på både Level 1s, 4bi9s och Matchstick Productions kontor.

Men ett större tecken på genombrottet går även att bevittna på skidanläggningar världen runt. Stilen E’Dollo har, försöker efterapas i jordens alla hörn. Alla vill åka lika smooth, stilfullt och lättsamt, men få lyckas. Klädstilen och attityden som folk skrattade åt för några år sedan har nu med Henriks hjälp blivit normen. Djursholmskillar åker och låtsasskjuter i backen i kläder så stora att man tror att de trasslat in sig i pappas spinnaker på väg till backen. Dagens ungar vill åka skidor och det är Henrik Harlauts förtjänst.

Men när du pratar med Henrik Harlaut om det viftar han bort det lite generat. Faktum är att världens bästa jibber hellre framhåller andras talang och andras stil än sin egen.

Vid nio års ålder flyttade den franskättade familjen från Stockholm till Sveriges skidhjärta med det korta namnet. Åre. E’Dollo var här inte ens påtänkt och trots att han åkte mycket skidor var han där och då riktigt långt ifrån dagens Henrik Harlaut.

– När jag flyttade upp hade jag aldrig hoppat i ett big jump. Jag visste inte mer än att det fanns ett hopp i Bräcke, typ. Den vintern såg jag Red Bull Big Air med Henke och Jon som körde Cork 900 Tail och tyckte det såg så himla kul ut.

När jag var 10 åkte jag på ett alpinläger till Italien med Jacob Wester bland andra. Min storebror Philip kände honom, så jag pratade med Jacob och han berättade om sporten och peppade mig att prova backflip. Jag klarade det och det var hur kul som helst, jag var 10 år och hade gjort backflip!

Jag tävlade lite efter det så jag fick se de bästa tricken. Jag försökte lära mig det jag såg, men jag tänkte aldrig att jag skulle bli bäst, utan bara köra i min takt och lära mig.

Det var då och nu är det annorlunda. Nu peppar han på årets åkning med en sjukt grym säsong i ryggen. Årets Level 1 film släpps i dagarna och Henrik är stokad.

– Den är sjukt, sjukt bra. Jag har bara sett den en gång, men det är det bästa någonsin. Min del är bättre än vad jag trodde. Det är ju mitt första år med dem. Jag var med på två urban shoot och två park shoot och fick till några grejer. Jag körde bland annat en 270 upp på en fem kink, som jag är nöjd över och jag fick med några snowboardinspirerade saker jag lärde mig på slutet av säsongen, typ 180 upp på ledgar.

– I Matchsticks film har jag med lite från ett hopp på baksidan av Åreskutan, typ en ganska bra switch 14, en dubbel cork 12 och någon cork 5a.

– Jag var mycket emot dubblar i början, sen ville jag lära mig det för att kunna säga att det inte var coolt. Alla som sa att det var fult då var bara dem som inte kunde, så då ville jag lära mig det för att kunna säga att det inte var coolt. Men nu när folk börjar graba bättre är det ok, men det ska inte vara så att man måste lära sig det.

I somras när jag var i Mt Hood såg jag småkillar som var typ 13, som var dåliga på 7or och 9or, men ville lära sig dubbelvolter. Jag är lite orolig för den utvecklingen, jag tänker på det mycket.

Henriks edits har haft lavinartad framfart på internet och folk har suktat. Hans enorma pepp på skidåkning gör att det kommer mer material från honom än många andra.

Ser du honom på en tävling så märker man att han knappt

TRANSITION #5 -09 | 71

kan hålla sig från att köra på allt. De gånger Henrik inte kvalat vidare åker han som en blixt över till den öppna parken och kör med kompisarna som inte heller kvalat.

När rutinerade åkare sitter och stretchar och vilar inför finalen ligger halvfiguren och kör laps i parken, även när han själv kvalat. Helst shreddar han med kompisen Phil ”B-Dog” Cassabon.

– Jag har börjat köra mest med han för det går bäst att åka med honom, han är så rolig. Vi brukar köra park och tänka vad snowboardåkare skulle göra på featursen.

Namnet E’Dollo är myntat av förebilden Michael Deschenaux, när de var tillsammans i Saas Fee för tre år sedan. Henriks amerikanska kompisar hade alltid kallad honom för E, vilket de fortfarande gör. Varför, vet han inte.

Michael som kallar sig själv ”Lee Comte”, banade en gång i tiden, precis som Henrik gör nu, väg för skidåkningen stilmässigt, bland annat genom att vinna US Open med en Fakie 900 True Tail.

När vi pratar om det skiner Henkes ödmjukhet och öppna sinne, man inte tror kan finnas bakom de stora kläderna, igenom. Vi pratar om ett trick Henrik börjat köra, blunt roll.

– Jag poppar typ en backflip och tar blunt så tidigt som möjligt. Det är typ en dubbel backflip 180. Med blunt… eller true tail, eller vad man nu säger. Jag säger blunt, men man får säga vad man vill.

– Jag tyckte den kändes sådär på Freestyle.ch, men folk gillade den och gav mig mycket props och det var ju kul.

En av de första sakerna jag fick höra om Henrik, förutom att han var så bra på skidor då förstås, var att han älskar snabbmat. Han säger att han skulle bli tjock om han inte åkte så mycket skidor.

– Det jag gillar mest är nog Tacobells Crunch Wrap Supreme.

När jag är i USA äter jag nästan alltid snabbmat. Speciellt på handrail trips för då måste vi äta mellan railsen för att hinna och då blir det aldrig laga mat. När jag filmar med 4bi9 bor vi i deras hus och då lagar vi lite mat.

Henriks topp fem lista på mat, alla kategorier: 1. Köttbullar med potatismos (Mamma Scans är godast) 2. Pytt i Panna (gräddstuvad oxpytt ska det va!)

3. Taco Bell 4. Lasagne (hemmagjord) 5. Nuggets på McDonalds (med honungsdip)

En som har jobbat mycket med Henrik och följt honom sedan dag ett när Henrik, som fan och åskådare, helt stokad, fick ta en bild tillsammans med Pep Fujas på Red Bull Big Air år 2004, är fotografen Mattias Fredriksson.

– Vi hängde mycket i våras. Vi bilade till Narvik tillsammans som tar 12 timmar. Då pratar man väldigt mycket.

Jag har ett annat intryck av honom nu än för några år sedan. Han har lärt sig mycket av att resa så mycket som han har gjort. Det har hänt mycket bra på kort tid.

Jag har plåtat med en cyklist som är bäst i världen. Vi kallar honom maskinen, vi fotografer alltså. Vi kan be honom om vad som helst, som i ett dataspel, och han gör det. Så är Henke också och han har behållit stilen.

Jag är less på dubbelflipstrenden. Ser vi bortanför oss själva så är det ju snarlikt freestylehoppning och jag

72 | TRANSITION #5 -09

tror inte en icke skidåkare skulle se skillnad. Där är det skönt med Henke. Han har lyckats etablera sig och nästan dominera utan att göra det med dubbelflippar utan bara med stil. Han kan göra en variant på en sjua och ändå få cred och han är en av dem få som kan det.

All respekt för det.

Det är få parkåkare som åker med sådan stor stil, så han är klockren att plåta med. Han är alltid glad och positiv och jag har aldrig hört han gnälla.

Han har ju inte rest med andra svenskar, utan mest rest själv. Det här året har han varit i USA typ nio månader och hans mamma sa att han började tappa det svenska ordförrådet lite grand.

Har du hoppat av plugget nu?

– Ja typ, jag har en jiblektion i veckan. Har gjort allt ända fram till nu men jag har inte hunnit med de andra höstarna så. Mamma vill väl att jag ska försöka lite då och då, att göra klart. De hjälper mig och är inte så negativa till att jag inte hinner.

Pappa är ju min manager för i år. Jag tror han ska vara det hela tiden. Det går bäst för han kan prata bäst om mig och han är lätt att hålla kontakten med.

Top fem skidåkare?

– Måste jag säga dem i ordning?

Nej. – Öh, kan jag ta flera?

Ja. – Ok, då blir det; Phil Cassabon Michael Deschenaux Tanner Hall Dave Criton Tom Wallish Och Candide Thovex… ...sen finns det jättemånga fler som är grymma också. Är det dem du inspireras mest av?

– Fram tills i år har det mest varit dem. För två år sen började jag kolla på snowboard och bli inspirerad, men det var först i år som jag försökte börja göra deras trick.

Top 5 stil, alla kategorier, helt fritt?

Redman Methodman Lucas Magoon Travis Heed Big L Hehe, tre rappare, en snowboardåkare och en skidåkare, funkar det?

Bästa skidfilm?

– Jag tror det är Propaganda, det var första skidfilmen jag köpte efter Free Radicals. Henke var den enda man kollade på där för han hoppade. Sen såg jag Propaganda och var gladare än någonsin, förstod inte att man kunde göra så mycket hopp och sådant. Den galnaste filmen, den gillar jag fortfarande. Så glad jag var!

Ninthward?

– Michael Deschenaux var min inspiration till att jag ville vara där. Skidorna är jag jättenöjd med. Största grejen är det att skidorna är så bra. Nya skidan är svart med någon stad i svart och guld. Han på Ninthward skickar förslag till mig på hur de ska se ut och jag får kolla och säga vad jag tycker.

Vad tycker du om tävlingar?

– Bra typ. Det är kul att tävla, men jag önskar alltid när jag är på tävlingar att jag kunde ha en session på hoppet istället. Sen går det dåligt så hatar man det, men går det bra så ger det motivation att tävla mer.

Namnet Harlaut?

– Det är min pappa som är fransk, eller alla på pappas sida. Min farfar var fransk men träffade farmor som är svensk. Pappa har bott i Frankrike till och från under sin uppväxt.

Champagnen Harlaut?

– Pappas kusin har en Harlautchampagne i Frankrike.

För tre år sen började mamma och pappa en här i Åre.

Den görs i Frankrike och skickas hit. Så källaren är full av champagne.

OJ DÅ?

– Men jag dricker nästan inte alls. Aldrig testat snus eller så heller. Jag klarar mig som det är.

Vilka hänger du mest med när du reser?

– Hänger med Tom Wallish och Bdog. Jag, Phil och Tom är jättebra kompisar så det är kul.

Varför kallas han Bdog?

– När han var liten så tyckte han att b var den bästa bokstaven i alfabetet och så är han typ som en hund sådär, hehe.

Vad säger du om att många duktiga skidåkare kallar dig bäst i världen?

– Bäst i världen? Näää, det säger de bara. Det är jag inte.

Inte ännu.

Hur bra kommer du att vara om tre år?

– Jag vet inte, det beror på utvecklingen, med alla dubbelvolter, och hela sporten. Jag kanske inte är något bra på vad som kommer komma härnäst. Kanske det bara saktas ner och går mer på stil, om man har tur.

Vad skulle du göra om det blev som standard att ha en coach med sig som vallar skidor och säger vad du ska göra, som det blir mer och mer av i pipe?

– Nää, jag skulle försöka klara mig själv utan det och valla mina egna skidor.

Din stil?

– Jag försöker tänka så, att alltid göra något lite annorlunda från alla andra. I somras lärde jag mig dubbelcork 12 tail och då vart jag glad för att alla andra kör mute. Någonting, lite annorlunda.

Musik?

– Jag lyssnar sjukt mycket på musik. När jag reser har jag mycket tid att lyssna.

Bästa album någonsin?

– Antingen Blackout eller Blackout 2 av Redman och Methodman.

Du åker en del snowblades har jag sett?

– Ja. Det var tre kompisar som började göra det lite och jag hade inte gjort det på 9 år. Det är sjukt roligt bara. Lite mellanrum i skidåkningen för att få upp peppet. När jag åker snowblades så skrattar jag bara hela tiden.

1:47 in i din Åre-edit från i våras gör du en jävligt cool nollie slash grej, berätta...

– Jag hade varit i USA och kom hem för första gången på säsongen i mars. Jag var hemma en vecka innan European Open och tänkte göra en edit hemma. Så jag filmade varje dag och la in shotsen efter varje dag. Den där grejen var att jag skulle göra en grej typ som en

En av skidvärldens flitigaste åkare levererar för fler projekt på en säsong av vad du har dvd:er i filmhyllan. Men så är skidåkning också det absolut bästa E’Dollo vet, även om snabbmat inte hamnar långt efter.

FOTO ERIK SEO

TRANSITION #5 -09 | 73

74 | TRANSITION #5 -09

snowboardåkare, nolla och landa baklänges, sen vända.

Jag gjorde en massa olika sådana, men jag tog mest bara med den för att.

Hur mycket ansvar har du för att utveckla sporten?

– Jag och några till har lite kontroll att pusha railskidåkningen i alla fall. I hoppning är det så många andra som är så bra så jag vet inte riktigt.

Drömtrick?

– Jag har velat, i 1,5 år, göra dubbel7a. Cork3 till cork3.

Det skulle vara coolt. Gjorde det några gånger på studsmattan. Från studsmatta till madrass i och för sig så jag vet inte om det räknas.

Hur hårda pjäxor har du?

– Inte alls så hårda. Jag har de inte hårt knäppta alls. Det är många som kommenterar att jag har dem löst knäppt.

Längd på skidor?

– 176 och jag är typ 168-170, vet inte riktigt.

Va? Nu ljuger du va?

– Nä, öh, kanske 168, jag vet inte.

Längd på stavar?

– Inte så långa nu. Har kört med långa mycket men nu har jag inte alls långa, kanske 85-90.

Favvotrick?

– Att göra som... underflip med tail. Jag lägger tweaken på ryggen, blunt.

Drömtrick förut?

– När jag var liten och försökte lära mig 270 upp. 270 är det som jag tyckte var det svåraste länge.

T-shirtstorlek?

– XXXXL när jag åker skidor. Det är amerikanska storlekar så de är lite större också. XXL typ eller XXXL annars.

Sponsorer?

– Jag har Oakley, Skullcandy, Salomon, Ninthward, Magic Potion och Jibberish, de är sjukt feta de nya grejerna, och en affär i Quebec som heter Destructure, vet inte vad de hjälper med riktig. Jag var på vattenhoppscamp två veckor i somras och pratade lite med de. Jag får tröjor och t-shirtar och så har de gjort några med mitt namn på.

Vad gör du när du inte åker skidor?

– Mest hoppa studsmatta, kollar skidfilm, prata om skidor och lite skateboard.

Har du gett många intervjuer?

– Nej, inte så mycket, några, men aldrig på telefon innan.

Vad krävs för att bli sponsrad?

– Det är bra att du kan prestera i tävlingar utan att känna någon press. Sen bara vara bra, bra på att åka skidor. Det ska inte vara för mycket stress om spons för tidigt. Det är ju nästan skönare innan egentligen.

Känner du någon press?

– Nää, faktiskt inte. Mycket när jag var mindre. Nu försöker jag bara ha så kul som möjligt så försvinner all press och nervositet. Försöker åka och köra som vanligt även om det är tävling.

Kollegan och världsstjärnan Jacob Wester har precis kommit hem från Torö där han varit över dagen och det var tydligen episkt. Som toppåkare har Jacob varit med Harlaut en hel del och även creddat honom i intervjuer de senaste åren.

– Han är som ett sådant där element i tillvaron som gör den lite mer stressfull, hehe. Han är The Next Big Thing. Har trickpåsen och tävlingspsyket att bli topp tre i slopestyle och big air i år! Han biter en i hälarna, men det är kul. Man inspireras av honom.

Han är helt sjukt rolig, det existerar inget annat än skidåkning för honom i universum. Det går inte att ha en konversation längre än fem minuter med honom om det inte handlar om skidåkning. Så önskar jag att jag var mer, för så var jag när jag var 16 också...

Han kan ju helt klart förgylla ens dag genom att man bara iakttar honom. Han är som en tv-spelsfigur och åker skidor därefter.

Så fort det är en tävling eller något så ringer han Tom Wallish och säger typ; ”hey duuude, so where are you staying? Allright I´ll stay with you then” så sover han typ på golvet i sina tall tees.

Henrik är helt klart mer än omtyckt av sina medpros. Men det har inte alltid varit så. När han började komma upp sig förstod inte folk hans stil. De ultrabaggy kläderna, snacket, grillz och åkstilen rackades det ner på. Att han snurrade för mycket hit, såg fånig ut dit, ekade det i skidcommunityns korridorer. I intervjuer har han sagt sig vara skidåkningens mest hatade person. Trots att alla hackade på stilen har han aldrig ändrat sig ett smack. Att det nu är dödsrätt och alla vill ha den stilen som E’Dollo fått stå till svars för, visar prov på hans övertygelse och passion, som är svår att hitta i den mängden hos en enda enskild person.

– Det var rätt mycket andra pros som hatade, och communitys, typ på freeride.se. När jag inte var så omtyckt ville jag ha skidåkningen som min berättelse.

Ingen gillade stora kläder så jag ville bli bättre på att åka för att visa dem.

Det var väl det jobbigaste för jag la alltid upp bilder och filmer och alla hatade det, men jag bytte aldrig ifrån det, sen började folk gilla det. Det vart typ mer naturligt och folk började köra större kläder och nästan ingen klagade.

– Det känns kul, sjukt kul faktiskt att det vart så. Jag hade ju aldrig kunnat tänka mig det under det året då det var som värst. Tänka framåt att det kunde bli såhär.

Nu när jag får höra folk säga att jag har bra stil och att dem tycker jag är grym är Galet! Det är väl lite vad jag är ute efter, det gör en jätteglad. Kul alltid. När jag flyttade upp till Åre var jag jättedålig på att hoppa. Jag var exakt som alla småkids, ville ha deras autografer och deras grejer.

Jag tänker ofta på det. Ibland känns det som om jag inte orkar vara snäll och trevlig när ungarna vill ha mina grejer, men jag försöker alltid att vara det. För jag vet hur jag ville att alla skulle vara mot mig. Som bilden jag tog med Pep Fujas när jag var liten, jag kommer ihåg hur otroligt gärna jag ville vara på bild med honom. Så jag är alltid snäll mot alla och försöker vara vettig.

Matchstick Productions har levererat några av de bästa skidfilmerna i historien och Henrik Harlaut har tagit en stadig plats i startelvan. Double Cork 1260 Mute i solnedgången.

Foto Mattias Fredriksson

TRANSITION #5 -09 | 75

XXXXL i t-shirtstorlek. XXXXL i stil.

Henrik visar att han behärskar rails som om han vore född på ett.

FOTO ERIK SEO

76 | TRANSITION #5 -09

EERO ETTALA KIT

15K Waterproofing. 15K g/m2/24h Breathability. Fully taped seams.

Thinsulate™. Warmth, Supersized.

t acke j o n sti . t. arre s pocke ted pits ven pas Lift pits are l Coo

SNOWYAKKERS.COM

condiments

tasty fries

crowbar goggle

arrestino pant

Cargo pockets for snacks.

Two-way vents give legs big air.

tracking eero new TV series – airing Fall 2009

action stand fold to use

Made by Eero Ettala and Oakley. For Eero Ettala and you.

™

Oakley Icon Ltd.: (+41) 448296100, www.oakley.com

Varde Ljus TEXT Anders Neuman

Att bemästra ljuset är en ädel konst då vi i alla tider har fascinerats av hur ljus och mörker och påverkar oss.

Fotografi är egentligen en förlängning av ljuset, som är den viktigaste delen i fotografins historia.

Redan på 1500-talet började man jobba med metoder som till exempel "camera obscura" för att experimentera med ljuset. Med den tekniken kunde man projicera ljus genom ett litet hål i väggen. På grund av att det inte fanns några andra ljuskällor syntes en svag uppochnervänd bild på den motsatta sidan av rummet av det som fanns utanför hålet. Med hjälp av allt bättre optik kunde man genom åren utveckla tekniken och få ljusstarkare projektioner.

Denna princip är föregångare till dagens kameror och deras sensorer. Runt 1826 lyckades Joseph Nicéphore Niépce ta de första fotografierna och det var ett resultat av flera års experiment. Mot slutet av artonhundratalet lyckades man skapa de första negativen och industrialismen bidrog till utvecklingen av fotokonsten. Strax efter inträdet på nittonhundratalet började den första färgfilmen dyka upp men det var en svårhanterlig process så den svartvita filmen fortsätta att dominera fram till sextiotalet.

Film krävde väldigt mycket ljus och man började tidigt

att använda blixtar. Först i formen av blixtljuspulver som hälldes ner i en ränna. Pulvret antändes under exponering och skapade på det sättet extra ljus. Då det var extremt brandfarligt var det inte ovanligt med brännskador och andra olyckor under arbetet. I takt med att filmen utvecklades och blev ljuskänsligare uppfann man nya metoder för att skapa blixtljus. Först blev det magnesiumtrådar i glaslampor; genom en elektronisk impuls antändes magnesiumet och med en knall exploderade blixten och lämnade kvar en unken lukt.

Elektronblixten gjorde sitt intåg under trettiotalet och har efter det förfinats, och nutidens blixtar skiljer sig avsevärt mot den gamla tidens blixtar. Dagens fotografer släpar ofta med sig stora blixtar med 1100 watt i effekt som påminner om ett bilbatteri. Portabiliteten har bidragit till att utveckla fototekniken på berget, då fotograferna i princip haft med sig en egen sol i ryggsäcken de senaste åren. Till skillnad mot skateboardfotografin som länge haft mycket blixtbilder har skid och snowboardfoto varit några steg efter. De senaste åren har dock en del av de bilder vi sett mer påmint om en studiobild på snö än vanlig klassisk actionfotografi.

För att få veta mer om dagens arbete som fotograf bad vi några av våra husfotografer om att berätta mer om sitt fotograferande.

78 | TRANSITION #5 -09

Vincent Skoglund

Daniel Blom

Vincent Skoglund var tidig med att ta med sig en större blixt ut i backen och räknas av många som en föregångare i arbetet med ljuset. Nuförtiden jobbar han inte lika mycket i backen som innan då han flyttat fokus från snowboard till andra jobb. Men han är fortfarande en rutinerad puderräv med många snowboardagar under säsongen. Vi bad honom ta fram två bilder och berätta om sitt arbete med dem.

Daniel Blom är Senior Photographer hos Snowboarder och Method Magazine. Hans portofolio har imponerat år efter år med otroligt bra snowboardbilder och hans ljussättning har varit en av de stora faktorerna till varför hans bilder fått mer utrymme än konkurrerande fotografer.

Mattias Fredriksson

Oskar Enander

Mattias Fredriksson är flitig medarbetare till Transition, merparten av de skidbilder du spanar in i tidningen kommer från hans kamera. Han har gissningsvis mer än 200 resdagar och levererar frekvent nya grymma bilder från alla världens hörn. Hans budget för övervikt är säkerligen större en medelsvensk semesterkassa.

Resultatet av de vanorna ser du här i Transition.

Med sin bas i Luzern, Schweiz har Oskar Enander fått ner antalet på sina resdagar genom att ha de stora bergen nästgårds. Det hindrar dock inte honom att besöka bergen i Alaska för att plåta dess magiska terräng och speciella snöförhållanden. Oskar är väldigt duktig på att fånga det naturliga ljuset i bergen och hans bilder har de senaste åren synts mycket i bland annat Powder och Transition.

Chris Sรถrman, Handplant. Stockholm.

FOTO ANDERS NEUMAN

TRANSITION #5 -09 | 79

Vincent SKoglund Hur har dina tankar gått i ljussätningen av de här bilderna? Vad var de avgörande faktorerna?

De skiljer sig åt ganska kraftigt. I bilden på Shaun White var det bara naturligt ljus. I den andra så ville jag fånga min och Fredrik Sarvells månljusåkning i St.Moritz.

Otroligt starkt månljus gjorde det möjligt att åka för fullt på natten det kändes värt att fota. Att mixa månljus och lång slutartid med blixt var det rätta sättet att få till det.

Jag fotade med 3200 asa och fångade denna bild på ett försök. Jag älskar film för den känslan att man inte är säker och att det krävs bra förberedelse och närvaro.

80 | TRANSITION #5 -09

Vad föredrar du att jobba med för slags ljus?

Jag älskar naturligt ljus.

Tycker du att det blivit lättare att jobba med ljus efter steget in i den digital världen?

Inte bättre, men annorlunda.

Hur ser din setup ut när du är ute och plåtar? Har du några saker du alltid gör?

Set ups är olika hela tiden. Det är helt beroende på projekt.

Vad har du för tips till nybörjare? Hur tycker du att de ska jobba?

Kolla in BBC’s The Genius of Photography. Spännande historisk inblick i den fotografiska världen. Jag tycker om att titta på andras bilder och tänka efter varför fotografen tagit just den bilden på det sättet, in i minsta detalj. Ibland är det otroligt enkelt, men ibland är det komplext.

Till vänster Shaun White. Stratton, Vermont, USA. Till höger Fredrik Sarvell, Nosebone. St.Moritz, Schweiz.

TRANSITION #5 -09 | 81

Mattias Fredriksson Hur har dina tankar gått i jobbet med de här bilderna?

Vad var de avgörande faktorerna?

När jag plåtade bilden på Jon under Jon Olsson Super Sessions i Trysil ville jag experimentera, eftersom vi hade nött på det där hoppet flera kvällar redan. Min assistent Kristoffer kläckte en lysande idé; kameran på stativ, ett par sekunder lång slutartid och manuell utlösning av blixtarna (via Pocket Wizard). Detta gav en skön ”frånuthopp-till-landning”-feeling som jag tycker klaffade bra.

Den här tekniken funkar särskilt bra när det är riktigt mörkt, men det krävs både ambient ljus och blixtar för att få till det.

82 | TRANSITION #5 -09

Bilden på Kaj är ju ett ljusspel med skuggor skapade av formationer i snön och buskarna. Det sena eftermiddagsljuset gjorde grovjobbet här, men Kajs linje nedför berget, ovanifrån-vinkeln och sättet jag har framat bilden gör ju sitt till.

Vad föredrar du att jobba med för slags ljus?

Naturligt ljus. Inget slår vackert, naturligt ljus.

Tycker du att det blivit lättare att jobba med ljus efter steget in i den digital världen?

Nja, egentligen är det samma sak men visst finns det

fördelar med att kunna testplåta och verkligen se hur ljuset faller in. Främst gäller det här riktigt svåra situationer, exempelvis vid avancerad blixtfotografering eller tillfällen då du absolut inte får missa. Om en åkare ska göra något riktigt crazy banana är det skönt att kunna knäppa ett par testrutor för att se att du inte är helt ute och cyklar.

Hur ser din setup ut när du är ute och plåtar?

Det varierar väldigt mycket. När jag plåtar storabergsåkning och puder jobbar jag nästan uteslutande med naturligt ljus och bär med mig min Nikon D3:a och

en radda objektiv från 16 mm till 200+converter. Om vi flyger heli har jag ibland med mig 300-gluggen. Vid parkhopp, jibbar och andra features med easy access har jag också med mig en eller flera blixtar. Jag använder flera olika blixtar från Elinchrome och Profoto.

Vad har du för tips till nybörjare, hur tycker du att de ska jobba för att lära sig?

Skaffa dig en egen stil och var stenhård mot dig själv innan du börjar skicka iväg dina bilder till tidningar och företag.

Fråga dig själv; vem vill se den här bilden? Blir inte dina kompisar, föräldrar eller din tjej/kille stokad på bilden du

är så stolt över kanske den inte är så bra. Börja enkelt, du måste inte ha en stor, klumpig blixt för att kunna ta grymma bilder. Särskilt inte med dagens fina kameror som många gånger tillåter dig att plåta med höga ISO-tal utan att få problem med kraftigt brus. Tyvärr känns det som om många fotografer tror att en fet blixt gör alla bilder bättre, även om motivet och åkarens prestation inte direkt gör att man ramlar baklänges. Naturligt ljus är många gånger underskattat. Var noggrann och komponera bilden precis som du vill ha den i slutändan istället för att göra om bilden i datorn. Överarbeta inte bilderna i Photoshop.

Till vänster Kaj Zackrisson. Davos, Schweiz Till höger Jon Olsson. Åre.

TRANSITION #5 -09 | 83

Daniel Blom Hur har dina tankar gått i jobbet med de här bilderna?

Vad var de avgörande faktorerna?

På kickerbilden så försökte jag bara utnyttja motljuset för att få det lätta snöfallet att träda fram lite mer. På pyramiden försöker jag få lite mer djup i bilden med skuggorna från träden samtidigt som jag lättar upp med två andra blixtar från sidorna.

Självfallet skiljer de sig åt en del då den ena bilden är ljussatt med blixt och den andra bara med naturligt ljus.

Vad föredrar du att jobba med för slags ljus?

Bra naturligt ljus är alltid bäst då det är bra, finns ju få saker som slår när molnen spricker upp och de fortfarande snöar, men jag gillar att jobba med blixtar också då man har mer kontroll över allt.

Hur ser din setup ut när du är ute och plåtar?

För snowboard så har jag Burton F-stop väskor, Nikon

84 | TRANSITION #5 -09

utrustning med 16mm, 14-24mm, 24-70mm, 50mm, 85mm, 100-300mm, Hensel blixtar, Pocketwizard sändare och Lib tech Dark series bräda.

Tycker du att det blivit lättare att jobba med ljus efter steget in i den digital världen?

Självklart är det lättare då du ser direkt hur ljuset faller, och kan använda dig av kamerans histogram för att se exponeringen.

Innan mätte man ju ljuset med ljusmätare och allt tog lite längre tid, men det va lite mer sport i det hela då...

Vad har du för tips till nybörjare, hur tycker du att de ska jobba för att lära sig?

Jag tycker man ska satsa på två blixtar till en början, mer är bara struligt. Man bör också tänka på att inte dränka bilden i ljus, lagom är bäst. Sedan är det oftast inte så bra att slå blixten från samma håll som man fotar ifrån

Tror du att ditt sätt att arbeta med ljus skiljer sig från andra fotografer?

Nu framgår det inte så mycket på dessa bilder, men ofta försöker jag ljussätta så bara åkaren är påverkad av blixtljuset och det ambienta ljuset får förbli opåverkat. Oftast kan bilderna bli lite tråkiga om man bara har blixtljus i den, men självfallet kan man även använda detta för att skapa en viss effekt.

Kan du nämna några andra fotografer du gillar och varför?

Inom snö är Cole Barash och Dean ”Blotto” Gray mina favoriter just nu. Utanför actionsportsbubblan gillar jag tyske Andreas Gurskys storformatbilder, han hade en utställning på Moderna nyligen som var riktigt inspirerande. Några andra värda att nämna är Nadav Kander, Dan Tobin Smith & Brad Harris.

Till vänster Romain De Marchi, Backside 720. Kanada.

Till höger Jonathan Nilsson, Ollie to Fakie. Östersund.

TRANSITION #5 -09 | 85

OSKAR ENANDER Hur har dina tankar gått i jobbet med den här bilden?

Vad var de avgörande faktorerna?

När vi såg det här åket från helin låg ljuset på väldigt fint så det var inte svårt att bestämma sig för denna spotten.

När jag kom till min sidovinkel började det även snöa lite vilket gav en skön effekt.

Vad föredrar du att jobba med för slags ljus?

Naturligt ljus är helt klart vad jag föredrar, men visst kan ett par blixtar göra under också.

Tycker du att det blivit lättare att jobba med ljus efter steget in i den digital världen?

När det gäller blixtljus är det väl lite lättare för man kan kolla att allt står rätt till. Med naturligt ljus spelar det inte så stor roll eftersom du ser vad som ser bra ut.

Hur ser din setup ut när du är ute och plåtar?

Min blixtsetup är Elinchrom och några Canonblixtar.

Vad har du för tips till nybörjare, hur tycker du att de ska jobba för att lära sig?

Det är väll egentligen bara att prova sig fram. Kolla vad du tycker ser bra ut i andra bilder och tänk på var ljuset kommer ifrån.

86 | TRANSITION #5 -09

Benjamin Herbert. Haines, AK, USA.

Jag vet inte så mycket om herr Langvad, inte ens hans ålder. Han är en hemskt trevlig herre som är riktigt duktig på skaten men mer än det, och att han har storlek 9,5 på sina stövlar, vet jag egentligen inte. Det kan tyckas vara lite konstigt för Emil har studerat i Göteborg och då kraschade han på min soffa ett par gånger. Men eftersom vårt huvudsakliga tidsfördriv var att fördjupa oss i Super

Nintendo-versionen av Mortal Kombat II förstår dom flesta att det inte blir så mycket tid över för annat än föda och lite skate.

Med tanke på att Emil hade ockuperat min soffa ville jag inte vara sämre själv, jag tog ett tåg till staden med namnet Lund och spenderade ett dygn med honom.

08.22:00 Efter det delats på en kanna vrålstarkt kaffe slänger Emils halvsjuka sambo Anna i sig sin frukost och Emil skjutsar henne till ett av Lunds alla skolväsen.

Text & Foto Jonas Mossberg

Han har med en bit kalkon som han mycket kärleksfullt tillagar i en gammal gjutjärnspanna på mycket hög värme.

09.14:33 Tillbaka i lägenheten är det Emils tur på frukosten. Rostat ljust bröd med några skivor ost och lite röd paprika.

09.59:17 Emil hade varit ute helgen innan och äventyrat med rödvin och en cykel, därav det omplåstrade ögonbrynet.

På väg mot nya äventyr, utan cykel och rödvin, i Emils lilla röda Opel.

10.12:06 Klockan tidigt, fortfarande med en stark smak av kaffe i munnen, befinner vi oss vid det första spotet. Ett relativt nytillkommet DIY-spot som ett par av Emils flitiga kamrater konstruerat med hjälp av betong och lite röd målarfärg.

10.53:02 Backside Bluntslide till fakie. Precis som Jesus.

08.22:00

09.14:33

11.08:43 Lund är platt och just denna dag strålande fint. Efter en liten bilfärd befinner vi oss mitt emellan fält och hage.

11.41:11 Spökrampen på lokalt tungomål, även denna nytillkommen. Influgen från annan ort och monterad under en bro. Med råaste betongcoopingen och tillhörande oljefat.

11.56:54 Emil, ett telefonsamtal, en häst och den lilla röda.

11.58:52 En gång i tiden var en traktor minst lika kool som en iPhone.

09.59:17

12.13:05 En enklare lunch inhandlas och vi beger oss hemåt.

12.31:49 Väl hemma hos Emil kommer Johannes förbi för att ta sin lunchrast. Han har med en bit kalkon som han mycket kärleksfullt tillagar i en gammal gjutjärnspanna på mycket hög värme. Osigt, men säkert välsmakande.

12.34:54 Bröd, smör, ost, tomat, och kokt skinka. Inget i jämförelse med Johannes måltid men sen har han ju ett jobb.

88 | TRANSITION #5 -09

10.12:06

10.53:02

11.41:11

11.08:43

11.56:54

11.58:52

12.13:05

12.31:49

12.34:54

TRANSITION #5 -09 | 89

13.29:52

90 | TRANSITION #5 -09

14.36:31

15.30:12

15.23:32 13.29:52 Gastelyckan. Fakie noseslide transfer.

14.36:31 Efter några klunkar vatten är vi tillbaks vid bilen för att ta oss till nästa spot.

Vi bekantar oss med en dam i ett fönster som inte finner rullbrädor det minsta underhållande.

16.49:12

15.23:32 Runt den här trappan cirkulerar en och annan buss samt en hel hög av studenter med bärbara PCs i varierande plastgrå nyanser. Vi bekantar oss med en dam i ett fönster som inte finner rullbrädor det minsta underhållande.

Trots detta får vi hennes tillåtelse att stanna en stund och leka bäst vi vill. Backside Smithgrind.

15.30:12 När vi och nyanlända Micke och Per en kort stund senare kände att vi var klara med allt lekande var det dags att åka vidare.

16.49:12 Solen börjar bege sig bort och påminner oss om att sommaren som alla andra år vid den här tiden håller på att flyttar dit det är lite varmare.

16.59:19

17.05:01

16.59:19 Vid detta industriområde, precis som i vilket annat industriområde som helst där företag ägnar sig åt samma sak som företagen i grannstaden gör, där. Där ligger den här härliga asfaltsbulan. Frontside Flip.

17.05:01 Per, Pers lugg, Pers imponerande hemmabygge till videolins.

18.20:58 En stund senare hittar vi till en plats där en god mängd av Lunds cyklister och säkerligen alla Lunds bilar passerar förbi. Efter några försök på Crooked pop över har stressen och hungern gjort sitt och vi inser att det senaste som förtärts var smörgås.

18.20:58

19.24:34

19.24:34 Dagen avslutas med ett skrovmål svensk husmanskost.

TRANSITION #5 -09 | 91

Björn Lindgren Carve Riksgränsen FOTO Markus Alatalo

Kalle Ohlson Pivot to Fakie Falun FOTO Anders Neuman

Mika Edin Frontside 5050 Stockholm FOTO Anders Neuman

kareem El-Rafie Gap to Backside Lipslide Stockholm FOTO Anders Neuman

Kultur

#43

Redaktör Fredrik Gunnarsson

Ett

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Ett. istanbul

Två. Nikki Sixx - The Heroin Diaries

Tre. Dansk Tatovering

I den andra volymen av en serie i Boogies fotodokumenterande av städer drar han till Turkiets Istanbul. 15 dagar spenderades med kameran på gatorna och det hela har resulterat i denna 96-sidiga bok.

Serbienfödde Boogie har ett direkt uttryck som hela tiden lutar åt det råa och osminkade. Och det är även tanken bakom dokumentationerna. Att på kort tid hitta rakt in i den vackra och ibland grymma verkligheten somblir så tydlig i en storstad.

Boogie har även gett oss sin syn på städer som Belgrad och Sao Paolo. Missa inte heller It’s All Good från 2006 där han fotat gängkulturen i New York.

At Nikki Sixx var en sjuk jävel vet alla som antingen varit Mötley Crew fans eller läst boken The Dirt. The Heroin Diaries är dels en historia om Mötleey Crew men även om en kille med rätt så många personliga bekymmer.

Boken grundas på dagboksanteckningar som Nikki gjorde i mitten på åttiotalet, den period han var som djupast nere i sitt missbruk. Allt från depressioner och psykoser fläks här upp på ett brutalt ärligt sätt.

Han ska ha sagt själv att den här boken förhoppningsvis ska få folk att ge fan i drogerna och blir man inte avskräckat av den här berättelsen så får man nästan skylla sig själv. Nu på pocket!

Att danskar är glad i pilsnern vet vi väl alla. Att tatueringskulturen hade en så starkt lysande bakgrund i Köpenhamn var däremot en nyhet för mig. Nu släpps den rejäla Danish Tattoing där man får följa med på konstens utveckling från 1895 fram tills idag.

Fram till 70-talet var faktiskt Köpenhamn Nordens Tatueringsmecka. Således är boken sprängfylld med historiska bilder och roliga anekdoter från platser och personer från Danmarks huvudstad.

Vi får även följa den nya generationen med 14 aktiva tatuerare och hur de sköter sitt allt idag. Boken har både engelskt och danskt tal. Kolla bara på framsidan! En klassiker!

Fyra. Raving 89

Fem. Juxtapoz Car Culture

Sex. Om ett band, en tid och en stad

På slutet av åttiotalet revolutionerades klubblivet och musikscenen runt om i världen. På 190 sidor trängs personliga porträtt av diverse löst folk som gladeligen slukade i sig det nya fenomenet, Rave.

Gavin Watson har dokumenterat hela händelsen med allt vad det innebär . Här finns diverse att gotta sig i. Den taskiga klädstilen, scenen och musiken presenteras här.

Gavin själv och hans bror står för återblickarna även i textform med lustiga kommentarer.

Som baksidan lyder: Om du var där så ger dig Watsons foton gåshud. Om du inte var där, är det här det närmsta du kan komma.

Juxtapoz är ett välkänt konst och kulturmagasin som vi till och med är lyckligt lottade nog att få avnjuta här i Sverige. Då och då slinker det även ut böcker av diverse slag. Senast i raden är Juxtapoz Car Culture!

Boken är skriven av journalisten Kevin Thompson som har samarbetat med Robert Williams och resten av gänget bakom Juxtapoz. Boken är fylld till bredden med fylliga porträtt av konstnärer, tecknare, målare och fotografer som alla har en sak gemensamt. Kärleken till gamla hotrods, lowriders och ja, bilkulturen i största allmänhet.

Raggare, rockabillykids och bilälskare unite. Juxtapoz Car Culture är boken för er!

För några nummer sedan tipsade vi om dvdn Progg På Väg, en film om Hoola Bandoola Band. Nu finns det ännu mer att grotta ner sig i om du finner ett av Sveriges mest betydelsefulla grupper intressanta. Örjan Svedberg har skrivit ett inlevelserikt porträtt om hur det faktiskt gick till när Malmös egna musikrörelse tog form. Från 60-taletsscen som dominerades av rock och jazz, hur de folkfesterna i Slottsparken såg ut och framför allt hur Hoola Bandoola kom till världen.

Hela bandets historia och förhistoria har antecknats noggrant. Han har även mött de medlemmar som fortfarande är i livet. Ett måste för alla proggare där ute.

100 | TRANSITION #5 -09

TRANSITION #5 -09 | 101

1

ART PROFILE

DIZEL&SATE

AV ELIOT JÖNSSON

Dizel&Sate är en grafisk interiörsduo bestående av Slobodan Zivic och Thomas Berger. Med rötter i graffitin har de all kunskap för att få en vägg bli det snyggaste i hela kontoret/butiken/gallerian. Men senaste åren har expertisen breddats och de erbjuder allt från grafiska profiler till hela installationer. Deras stil känns väldigt street och graffitins inflytande går inte att missa. I kontrast mot skandinavisk minimalism står Dizel&Sate som en färgbomb bland lattefärgade fondväggar och Ikeamöbler.

Hur ser eran historia ut, hur/när insåg ni att det fanns pengar att tjäna på graffiti-inspirerad design?

– Vi startade upp hösten -99 med ett första uppdrag till det omdiskuterade Icon Medialab.

Vi har båda bakgrund i graffitin, men hade ambitionen att komma bort från den. Vi valde istället att rikta in oss mot popkonsten, arkitekturen och den grafiska designen. Vi fick bra respons från början och med ett bagage av hybris och lagom mycket naivitet, fick det oss att tro på den här typen av uttryck.

Var finner ni inspiration?

– Vårat inspirationsspann har vidgats med åren. Även fast vi tros veta exakt vad vi gillar inom musik, konst, illustration, resor, foto och mode så lär vi oss tycka om nya saker varje dag inom dessa genrer. Det inspirerar oss till vardags. Sen så är vi generellt inspirerade av andra autodidakter som har förändrar vårat synsätt.

Hur ser processen ut från idé till slutproduktion och hur lång tid brukar det ta?

– Vi börjar på idéstadiet och sätter igång med researcharbetet. När vi har satt idén så börjar vi skissa på uttrycket.

Vi ritar oftast tillsammans och bygger ihop illustrationer, slutligen presentationsmaterial. Slutfasen är att överföra designen till ett utförande. Tiden varierar beroende på omfattning av projektet.

Ni jobbar mycket med välkända företag, hur mycket artistisk frihet får ni från kunderna?

– De senaste åren har vi fått ökat förtroende i våra

102 | TRANSITION #5 -09

samarbeten. De litar på att vi gör vårat yttersta. Beställaren väljer oftast att jobba med oss pågrund av att de föredrar vår stil som i slutändan ska förbättra kundens identitet.

Hur ser fördelningen ut mellan print och måleri på era väggprojekt?

– Vi startade med att överföra våra illustrationer genom att måla upp dom. De senare åren så har vi uteslutet fört över det mesta till print. Samtidigt så har vi breddat oss mot hela interiörskoncept samt grafiska identiteter såsom logotyper, profiler och även en del art direction.

Vilket projekt är ni mest nöjda med?

– Oftast det senaste projektet och våra utställningar på bland annat Allmänna Galleriet och Galleri Kleerup.

Eran stil känns fräsch och i tiden just nu, hur kommer framtida projekt från Dizel&Sate se ut?

– Det kommer att bli mer rent och genomtänkt, inte növändigtvis tråkigt. Vi har fram tills nu gått på känsla och inspiration, vilket självfallet kommer att bestå.

Eftersom vi har en hel del erfarenhet efter alla dessa år så har vi utvecklat våran teknik och tillvägagångsätt där vi tar det det hela till en ny nivå. Förhoppningsvis bara till det bättre.

Jobbet ni gjorde för Peak Performance skiljer sig enormt från Peaks vanliga grafiska uttryck, hur gick tankegången när det projektet planerades?

– De ville helt enkelt ha något nytt och modernt. Vi utgick

ifrån vårat intresse inom skate och snowboardkulturen som har varit till en del hjälp i det här fallet.

Hur delar ni upp arbetet mellan varandra, hur ser Dizel utan Sate ut, eller Sate utan Dizel?

– Utåt sett så är det Dizel&Sate som levererar, hur vi delar upp det hos oss spelar det inte så stor roll, så länge utförandet blir optimalt.

När insåg ni att ert samarbete var ett lyckats koncept?

– När vi startade Dizel&Sate för ca 4-5 år sedan, då det blev konceptuellt. Innan dess gick vi bara på intiution där det inte fanns någon medvetenhet och fokus på samma sätt som det är nu.

Vilka av era projekt har fått bäst respons?

– Vi har på sista tiden fått bra internationell uppmärksamhet. I de flesta fallen så presenteras mycket av vår portfolio.

Ni har jobbat rätt länge i Stockholm, börjar stan kännas för liten?

– Ja! Vi jobbar på att komma ut på den internationella marknaden samtidigt som vi breddar oss mot nya inriktningar.

Har ni några spännande projekt på gång?

– Just nu är vi på gång med en grafik till en 2000 kvadratmeter stor lokal för ett onlinespelföretag.

2

3

1.

2.

3.

4.

5.

6.

4

STOCKHOLMSARENA LDA/GALLERI KLEERUP BUY NOW! RESTAURANG LJUNGGREN PEAK PERFORMANCE RESTAURANG BAUER

SE MER FRÅN DIZEL&SATE PÅ WWW.DIZELSATE.COM

5

6

TRANSITION #5 -09 | 103

7

9

11

104 | TRANSITION #5 -09

8

10

12

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

SUITE 809 AG925/Not for you!

RESTAURANG BAUER LDA/GALLERI KLEERUP PEAK PERFORMANCE LDA/GALLERI KLEERUP BUY NOW!

TRANSITION #5 -09 | 105

Kulturfascisten

Kulturfascisten & den företagsimperialistiska ondskan TEXT Kulturfascisten Illustration Supertuben

”Hur gick det här till?” tänker jag sakta för mig själv när jag hoppar in i första bästa taxibilen vid utgången från Kastrups flygplats i Köpenhamn. Jag har varit uppe sedan innan fem på morgonen och mina ögon producerar mer grus än LKAB. Det går helt plötsligt upp för mig att jag faktiskt flugits ner till Köpenhamn för att delta i en presskonferens och stor skandinavisk premiär för en ny kanal skapad av inga mindre än de som gav oss filmatiseringar av Snövit, Robin Hood och den där lite lätt efterblivna utomjordiska koala-paddan som ingen minns vad den hette.

Den gamle anti-semiten Walt Disney hade nog ingen som helst aning om att när han på 20-talet, lite fumligt kladdade ner lite smårasistiska teckningar på fyllan som han sedan satt och skrockade åt, skulle bekosta min flygresa tur och retur till Danmark en onsdag morgon 2009.

Vad gör jag där undrar säkert ni med? Jo, det är så att företaget Disney (koncernen) som omsätter över 35 miljarder dollar per år kände att de inte riktigt sugit ur sötman ur alla kvarvarande märgbitar i vårt kulturella skelett. Tydligen finns det enligt de själva en sista målgrupp i samhället som skall tyglas till att köpa deras fina bildande och utvecklande produkter. Nämligen pojkar 6-14 år. Vad intresserar då pojkar i den åldern, förutom

106 | TRANSITION #5 -09

en nyupptäckt sexualitet då naturligtvis? Just nu, mycket tack vare MTV och andra medieforums exploatering, skateboard.

"Zeke och Luther" heter det fenomen som väntas bli skatekulturens svar på Hanna Montana. Skate skall åter igen förpackas, placeras, kategoriseras och tryckas upp i ansiktet på den breda massan med ballonger, vattenpistoler, drömslott och gud vet vad. Serien handlar (enligt press releasen) om ”de orädda trottoarsurfarna och bästa vännerna Zeke och Luther när de sätter fart för att lära sig behärska den svåra skateboardingkonsten”. Två tonåringar mitt i den ruljans av pubertet, tändargas-sniffning och identitets-sökeri som hör just den åldern till.

Det framgår också i faktabladet att deras strävan är att bli de bästa skateboardåkarna i världen. Tack så jävla mycket för det! Det räcker tydligen inte att ett fåtal professionella åkares (extremt ovanliga) lyxliv skall bli det första intryck en liten tjej eller kille får av skateboard? Nej, den elitism som MTV’s övergrepp har lett till skall späs på ännu mer och Disney kastar mer än gärna bensin på elden. För idag har skateboard blivit en tävling även på gatunivå.

Jag tror inte det finns en enda fotbollspelare som förväntar sig att bli proffs efter de har spelat fotboll i 2 år. Men tyvärr

så har skateboard drabbats av det syndromet. Att lyckas, bli bäst och vinna är A & O. Borta är lekfullheten, friheten och gemenskapen. Man åker mot varandra inte med. Men kan man klandra de yngre? De har ju matats med den här mentaliteten nu ett par år. Om energidryckskepsar är den enda synvinkel de får på skate så naturligtvis kommer de formas därefter.

Under min one-on-one-tid med ”stjärnorna” från serien frågar jag om de anser att skateboard porträtteras på ett bra sätt i serien. Till svar får jag ett rungande ”ja” eftersom många enligt dem själva ser skateboard som en ”hobby” och inte den ”sport” som det faktiskt är. Debatten har ägt rum sen begynnelsen och jag är inte intresserad av att starta ytterligare en pajkastning här. Men svaret oroar mig ganska avsevärt oavsett om det är ett mediatränat PR-proffs jag har att göra med.

Skateboard har nu växt så att vi får vara med de stora på deras fest. Men vi får ändå sitta borta vid barnbordet och lik förbannat vara duktiga och springa med ost- & kexbrickan till de stora och vackert ställa oss på led och sjunga en gullig liten visa för de större festdeltagarnas förnöjelse.Vem behöver vem? Behöver Disney Channel skateboard? Behöver skateboard Disney Channel? Kom ihåg! ”Livet är inget för amatörer”.

Navelskådning

Moderna Myter TEXT Simon Tjernström Illustration Supertuben

Nu ska vi knacka hål på randommyter jag personligen sprungit på under mitt långa och spännande liv.

Vi mjukstartar med en given självklarhet. Alla som säger sig tycka Coca Cola light eller zero är godare än originalet med rent, härligt, rikt socker ljuger. Den enda anledningen till att folk säger så är för att de inte vill vara onyttiga men samtidigt inte vill verka som om de bryr sig och ger upp saker till förmån för fåfängan. Denna företeelse är så vanlig att det inte går en månad utan att jag stöter på någon av denna sort. Jag har försökt föra detta resonemang med gärningsmännen i fallet men likt många andra åkommor följer förnekelsen med på köpet av fenomenet.

Nummer två kan vi alla ta lärdom av!

Alla de som hackar hårdast på en stil, trick eller trend gör det på grund av stress eller oförståelse. Jag önskar att jag kunde sålla bort mig själv från skaran men tyvärr ligger jag ruskigt högt upp på den listan. Från egen erfarenhet kan jag berätta för er youngsters därute att det väldigt ofta kommer tillbaka och biter en i stjärten. Så många

108 | TRANSITION #5 -09

gånger jag har hört folk racka ner på en typ av trick, stil eller inriktning en sport tar för att sen, när de själva lär sig just det de var så emot, får kappan rakt i nyllet av den snabba vändningen efter vinden. Myten vi slår hål på blir då myten att alla som sysslar med sporter som rör denna tidning ska vara så fruktansvärt true.

Nummer tre ska bli extra kul att slå hål på för denna myt är så skör att den nästan spricker av sig självt vid blotta tanken på den. Hrm, NEJ, du hade inte läge på den där tjejen/killen men att det sket sig för att du blev för full och inte pallade. Hade jag fått en snus för varje gång jag hört detta skulle jag kunna outsnusa hela LKAB på vilken given dag som helst. Att täcka upp misslyckandet med en så genomskinlig lögn har nästan blivit praxis för alla som rör sig i krogmiljöer. Så självklar att ingen ens orkar kommentera det, trots att motsvarande bortförklaring, inom andra vardagliga områden raskt skulle punkteras av åhörarna. Tänk på det. Många har så slipad teknik på att förklara uteblivet samkväm att du inte märker det och går i samma goda tro om att just den eller den inte är som alla andra utan alltid fixar biffen.

Och så den sista och mest självklara. Det VAR inte bättre förr. Hjärnans finfina censureringsförmåga, som håller oss alla från att ta ”den enkla vägen ut”, arkiverar således gammalt strunt i ett exemplariskt slutförvar där det för alltid finns men också stannar. Det behöver inte vara stora saker utan mest de menlösa, som den dagen man åt tre påsar ostkrokar framför Two and a Half Men i kallingarna hela dagen och inte riktigt orkade gå på toaletten för att kissa. Den dagen kastas snabbt ner i slutförvaret och vips så var den där vintern bara roliga fester, glada upptåg och skratt mest hela tiden. Sen kan vi också prata om den eskapistiska aspekten av påståendet ovan men det struntar vi i. Ni som är bildade i fina lokaler kan säkert reda ut vad jag menar och ni andra får, marsch pannkaka, ta er till googles eller wikipedias sökfält för klarhet. Så kom ihåg att ni kanske nu lever i den bästa dagen av erat liv.

Som avslutning vill jag lämna en liten brasklapp om att jag är fullt medveten om den psykologiska termen projicering.

T-SHIRTS MED EGET TRYCK WWW.OWNLABEL.SE Strong Brands Are For Weak People™

Streetwear • Skateboard • Fingerboard

WWW.COYOTEGRINDLOUNGE.COM Tjärhovsgatan 1, Medborgarplatsen, Södermalm, Stockholm

Brädgårn www.bradgarn.se foto: Markus Källström

Untitled-3 1

2007-11-18 16.29.57

SKRÖNA / Svenska Skatehjältar Del 5

John McMillen TEXT Magnus Gyllenberg Foto Anders Neuman

Bakgrund Mot slutet av 90-talet kom Stefan Ylitalo dragandes med en liten norrländsk rödtott som han pushade för starkt. I hemstaden Luleå hade han upptäckt en ypperligt begåvad skatare med det rätt så icke-norrländskt klingande namnet John McMillen. Under Ylitalos vingar hamnade John på Auto Skateboards och började synas i tidningarna. Redan från början kunde man urskönja att McMillen var en grym skatare, men det var först när han flyttade ned till Stockholm och jag började skata mycket med honom i början av 2000-talet som jag insåg hur sinnessjukt bra han var. John McMillen hamnade på mitt och några polares skatemärke Washed Up Skateboards där han producerade några oförglömliga videoparts innan skeppet sjönk och John själv hamnade i ett eländigt knäskadeträsk.

Stil Som sig bör när man är fostrad i Ylitalos skola skatar John med kraft och en massa jävlar anamma. Detta kan låta lite motsägelsefullt (så kan det vara med genier), men John har på samma gång en väldigt avslappnad stil. Han kan ibland rentutav se lite nonchalant ut samtidigt som han gör något helt omöjligt, en annan åkare som har den egenskapen är Eric Koston. Precis som med Koston så är Johns trickarsenal inte att leka med, flippar, airs, hammers, curbkrångel – han kan allt och lite till. Ofta bjuder John på något helt oväntat också som en manual impossible eller en judo rock to fakie. Talang och fantasi är två ord som beskriver Johns stil bra.

Terräng John känns på många sätt som en väldigt modern skatare som behärskar alla typer av streetterräng och böjar. Han kanske inte går lös i fyrametersbowler, men nog skulle han kunna leverera något otippat där med. Främst har John gjort sig ett namn som en teknisk, kraftfull streetskatare som både kan vinna pengar för sina flippar på flat (googla motherflip) och dra på feta hammers ut för gaps och trappor. Det sistnämnda har han fått dra ned lite på efter en jobbig knäskada som sinkat honom ett tag nu.

Om John Det kan inte finnas en person i hela världen som kan tycka illa om John. Varken skateboardåkaren John eller personen John. Hans skateboardåkning är komplett och varierad, tekniskt imponerande och samtidigt kraftfull blandat med en stil man måste vara totalt världsfrånvänd för att kunna kritisera. Som person är han väldigt ödmjuk, snäll och helylle utan att det blir irriterande. Han är som en cool Ned Flanders ungefär. Jag har aldrig hört en enda människa säga något negativt om John. Han är nog den enda personen jag känner som jag kan säga det om. Nu när jag tänker på det är det nästan lite läskigt. Jag får hålla ett öga på John i fortsättningen, han är för bra för att vara sann.

En sen sommarkväll år 2000 smäller John av den här flippen på en provisorisk lastbrygga vid Olof Palmes Gata. Dra dit och känn på den råa asfalten och fundera på hur många push du behöver för att ta dig över den här boxen.

110 | TRANSITION #5 -09

Transitions serie om svenska skatehjältar tuffar på och efter att ha tagit en titt på legender som Stefan Toth, Pontus Alv, Magnus Ljungdell och Andreas Engelkes har turen nu kommit till en av norrlands stora stoltheter, rödtotten John McMillen.

SLOVEN IEN TUR

TRE NUMMER FÖR 99 KRONOR För att beställa, skicka ett sms till 72500 med “transition 3-99 + ditt namn och dina adressuppgifter”.

Sms:et är gratis att skicka. En räkning på 99 kr kommer med första numret på prenumerationen.

OCH

RETUR · CAL IFORNIA GAMES · ETT

DYGN MED

#3 200 9 SOMM FRÄS AREN S CH BLAS ASTE KA!

KALV EN

Sista ordet

Jon Larsson TEXT Fredrik Gunnarsson Foto Nicklas Blom

Det är inte varje dag den kungliga huvudstaden får finbesök av Jon Larsson och då gäller det att passa på.

Han har tagit sig ner från hemvisten Åre för att hålla någon slags presentation som har med bilder att göra. Hur som helst så lockade jag med en kopp kaffe för att få en liten uppdatering på vad han håller på med nuförtiden.

Som alla vet är svart kaffe för jämtar vad kattmynta är för katter...

Hur leker livet för Jon Larsson idag då?

– Just för tillfället är det sjukt mycket snickring på schemat för att få skiten klart till början av nov. Har även börjat planera vintern lite.

Vad är det du håller på och snickrar med då?

– Det ska väl bli en stuga, om jag lyckas bli klar någon gång...

Gör du allt själv på den där stugan?

– Nja, allt gör jag väl inte, men jag försöker klara så mycket som möjligt själv i alla fall.

Vågar du påsta att du är händig?

– Med risk för att sticka ut hakan kan jag i alla fall säga att jag inte har tummen mitt i handen.

Jag trodde du var mer en husbilskille?

– Husbil är ju the shit när det gäller att resa, men för en längre tid på samma ställe så vill jag nog ha något mer permanent.

Den allmänna uppfattningen verkar vara att du inte är klok i huvudet när det kommer till din skidåkning och paddling. Vad kan du säga till ditt försvar?

– Hehe, jag vet faktiskt inte. Kanske att jag varit befriad från värre skador och att det ofta ser värre ut än vad det är.

Jon har en av världens smartaste hundar som heter Hera. Turbo har inget att sätta emot där! Så hur är det med världens smartaste jycke?

– Hon mår nog ganska bra, lite trött på att husse bara snickrar och inte hittar på något kul.

Hon börjar väl bli till åldern nu ändå va? Trivs hon inte med att bara chilla eller?

– Jo, hon gör ju det, men så fort du tar en pinne i handen så är hon tillbaka i valpstadiet. Hon bangar i och för sig inte på att ta en sovmorgon till 12.00 heller.

Har du glömt Hera någonstans på sistone? Så som du gjorde när jag hälsade på en gång.

– Glömde henne faktiskt vid upptaget efter en paddelkurs

112 | TRANSITION #5 -09

Med risk för att sticka ut hakan kan jag i alla fall säga att jag inte har tummen mitt i handen.

i somras. Tur att man hade trevliga gäster som gav henne lift tillbaka till byn.

Det är väl ändå lite skämmigt? Är du tankspridd i största allmänhet?

– Nja, det vet jag faktiskt inte om jag skulle vilja påsta, men jag är så himla van att hon hela tiden håller koll på mig.

Jons hundar är vida kända för att vara både smarta och lydiga. Hur i helvete har du sådan pli på dina hundar?

– Du vet, sådan husse sådan hund!

Menar du att du går runt och gör som någon säger till dig att göra hela tiden?

– Ja, är det inte så att vara sponsrad skidåkare? Nä då, hon gör inte alltid som jag säger. Vi har bara ett trevligt förhållningssätt till varandra där vi inte måste tjata på varandra.

Det finns en teknik som vissa använder för att lära sina hundar att göra sina behov utomhus. Jag vill minnas att du använde den tekniken på en lite för full kille en gång. Är det något du vill berätta mer om?

– Vi kanske kan lämna just den frågan... Jag fostrar inte mina hundar på det sättet...

Nej, men uppenbarligen fyllskallar! Du är i huvudstaden på en liten grej. Vad är det?

– Peak Performance har börjat sälja sina kläder på Alewalds och i samband med den lanseringen så håller jag en liten bildvisning från min och Sebbes Alaskaresa.

Kör du din bildvisning i powerpoint?

– Det vet jag inte om jag kan påstå. Jag är ju faktiskt totalt datahandikappad. Så det var ju skönt att jag kunde smita ifrån en sväng och ta dessa frågor över en kaffe.

Hahaha! Jo du! Du är inte helt förtjust i storstan heller?

Det är alltid blixtvisitar du tar!

– Nej, någon storstadsmänniska är jag verkligen inte och efter ett par dagar har man oftast fått nog. Sen vet man ju att nästa trip aldrig är långt borta.

Håller du på att sadla om till föreläsare eller?

– Det vet jag väl inte riktigt, men jag tycker faktiskt det är riktigt kul och skulle lätt kunna tänka mig göra mer av det ifall efterfrågan fanns.

Det kan du väl ändå vara lugn på va? Var och varannan gammal skidkuf tycks hamna där. Har du några planer efter skidåkningen är över?

– Inga sådana planer som jag absolut vill göra, men har nog alltid varit lite inne på att plugga. Samtidigt så tror jag att saker och ting kommer lösa sig.

Men på CSN-bidrag bygger man väl ändå inga stugor?

– Det kan nog bli knapert men det ska nog gå. Får väl hyra ut och så kanske kanotgästerna vill ha någonstans att bo.

Peppad på kommande säsong? Vad ska du hitta på?

– Förra säsongen tog ju slut väldigt tidigt på grund av en skada och jag var egentligen inte så peppad i somras.

Nu däremot märks det att man inte stått på skidor på ett tag och suget har verkligen infunnit sig. Tror därför att skadan medfört ett mycket välbehövligt break och att det blir fullt ös i vinter! Planen ser dock lite annorlunda ut från tidigare säsonger med fler uppstyrda resor och inte ett ständigt flackande.

Ja, du bröt armbågen en sväng där! Skiter du i filmning och så då eller vad menar du med uppstyrda resor?

– Ja, jag gjorde ju som det. Nej då, det blir nog fortsatt filmning, men jag ska verkligen försöka planera resor bättre. Inte låta väder och vind styra lika mycket som det gjort de senaste åren.

Väder och vind kan bli svårt att styra va? Har du fått hybris?

– Det mesta går med lite vilja...

Okej, hybris alltså. Appropå väder. Har du också gått på yr.no-hypen?

– Det är jag som skriver de där prognoserna, kanske därför de aldrig stämmer.

Något annat du vill dela med dig av innan vi ger oss?

– Jag tror nog att det var bra så.

TRANSITION #5 -09 | 113

ELIAS ELHARDT

RECYCLED P.E.T BOTTLE PRODUCT

photo: Georges

BREATHABILITY/WATERPROOFNESS 10.000/10.000

check out elias elhardt in the latest rip curl movie:

and:

POSTTIDNING B | Transition | 09-10-08 c/o Titeldata, NIXON_HP_MOS_DEF-revised-NEW.pdf 14.37.49112 86 Stockholm