Transition #5 2012 by TRANSITION Magazine

INTERPRESS 0126-05

7 388012 606506

RETURVECKA

v 50

Mark McMorris P: Moran Burton.com

Warmth is one of life’s greatest gifts. It keeps you riding when everyone else has gone inside. Stay warm with Burton outerwear featuring 3M™ Thinsulate™ Insulation.

If you’re wet, you’re cold. It’s that simple. Stay dry all day in the worst weather with the superior waterproofing of Burton outerwear.

facebook.com/BurtonEurope Rider Service Europe: 00800 287 866 13 (tollfree)

速

CLASSIC TALES OLD SKOOL

Black

www.vans.se

RIDES THE NIKE ZOOM ITES WITH SOFT FLEX IN THE KAMPAI JACKET & THE BUDMO CARGO PANT

NIKESNOWBOARDING.COM

Åkare Jacob Wester Foto Blake Jorgenson Plats Whistler

acob Wester går från klarhet, till klarhet när han bitvis lämnat parkens inhägnader och börjat utforska det fria backcountryt. Stora klippor, pillows och one-hitters har blivit en del av hans vardag under vintertid. Något han med övertygelse visar prov på i detta feta, adrenalinstinna drop, under ett shoot med Matchstick Productions i Whistler.

INNEHÅLL TRANSITION NO.5-2012

UTGÅVA 61

014 Drop out 022 Ledare 024 Notiser 038 Saker & ting 040 Nödvändigheter 042 På Skype

046 Försäsong i Hemsedal 050 Henrik Harlaut 058 Random Bastards 064 Nitro Hyped 070 O'neill Bed n' shred 082 Axel Wellton NYC

088 Mr Josefsson 090 Det nya konstnärsskapet 092 Sista ordet 094 Drop out

58 & 64

Bakom kulliserna Vi har spanat in hur det gick till när några av landets främsta brädåkare var med och spelade huvudrollerna i vinterns snowboardrullar. Nitros "Hyped" och Random Bastards "Blue Balls" har synats och resultaten är skrämmande bra.

O'Neill Bed n' Shred Vi hängde med till Funäsdalen under O'Neill Bed n' Shred där några utvalda kids fick uppleva en gratis shredhelg tillsammans med filmare och fotograf, samt få en inblick i hur skid- och snowboardbranschen fungerar.

Axel Wellton i NYC Efter sverige-seger i Red Bull Manny Mania bar det av till den stora finalen i New York för Malmö-sonen Axel Wellton. Väl på plats i det Stora Äpplet blev det såväl skate som sightseeing i staden som aldrig sover.

Henrik Harlaut En kille som Henrik Harlaut förtjänar en intervju stor nog hans kläder. Vare sig det gäller filmsegment eller tävlingar imponerar han stort! Vi tog ett rejält snack med världens kanske idag bästa skidåkare och täckte allt från djupa dalar till de högsta topparna.

18 TRANSITION 5-2012

TRANSITION 5-2012

THE PAPER

The Paper HUB Transition Ryttarvägen 57 18141 Lidingö, Stockholm

Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något. Tryck Elanders AB Transition trycks på miljövänligt papper. Medverkande Lucas Nilsson, Blake Jorgenson, Daniel Bernstål, Jocke Olsson, David Söderberg, Daniel Rönnbäck, Petter Cohen, Per-Hampus Stålhandske, Knut Eliassen, Martin Pennlowe, Adam Falk, Alex Fernaeus, Zebbe Landmark, Frank Marklund, Christoffer Sjöström, Markus Alatalo, Dennis Ylikangas.

foto lucas nilsson

Actual video still of Tom

En vinterhyllning Hösten är den tiden på året när längtan efter snö är som värst. Det är kallt ute, men lik förbannat ligger det bara ruttna bruna löv på marken, så långt ögat kan nå. Och saken blir inte bättre av alla filmpremiärer som råder under höstmånaderna. Jag har sett våra svenska hjältar i filmer som Unique8, JOB: In Space, Hyped!, Blue Balls, Joy & Pain och Framed, för att nämna några. Och man blir ju inte direkt mindre sugen på en ny istid, med snötäckta berg efter dessa grymma rullar.

Glöm en solig söderhavsö, likaså en lång och tråkig bilkö.

Jag är så sinnessjukt sugen på en grym vinter, med mycket snö den här säsongen och har därför bestämt mig för att leta rätt på min poetiska ådra och skrivit en hyllning till Kung Vinter. Kalla det snödans om du så vill:

Ge nu denna journalist, en välfylld vinterpist!

Denna monsieur, vill bara ha en sjukt stor mängd snö. När mina dagdrömmar endast erbjuder, en uppsjö av mjukt puder, vill jag inget hellre än att komma bort, jag och mitt passport. Med skidor eller bräda, låt oss bergens baksidor tillträda.

Sådär, nu är det bara hålla tummarna. Hoppas ni gör detsamma! För att göra dig helt redo för den kommande säsongen

medföljer årets Produktguide i denna utgåva av Transition. Där kan du läsa om nya produkter och få tips om vad du ska tänka på inför vinterns missions, medan du i magasinet du har i handen kan läsa om försäsong i Hemsedal, en fet intervju med Henrik Harlaut, en inblick i Random Bastards & Nitros nya filmer och mycket, mycket mer.

Världens mest flexibla kamera

Wear it. Mount it. Love it.

Med andra ord den perfekta blandningen för att väntan på vintern ska kännas lite mer smärtfri. Trevlig läsning!

11MP Professionell sensor 2X Skarpare glaslins 2X Snabbare bildprocessor 1080p | 960p | 720p | WVGA Full 170° | Medium 127° | Narrow 90° FOV 120 | 60 | 48 | 30 Bildrutor per sekund FPS

Viktor josefsson | redaktör

Managing Director Anders Neuman anders@transition.se

editor Viktor Josefsson viktor.josefsson@transition.se

staff Photographers Lucas Nilsson lucas.nilsson@transition.se

junior editor Jesper Guldbrand jesper@transition.se

Art Director Eliot Jönsson eliot@transition.se

Project Director Nicklas Persson nicklas.persson@transition.se

Daniel Rönnbäck daniel@transition.se

Administration info@transition.se

2X M ER KRA FTFULL

11MP Tio bilders Photo Burst / Sekund Wi-Fi BacPac™ + Remote kompatibel

TILLBEHÖR Wi-Fi Combo Kit

Wi-Fi BacPac™ (Coming Soon)

22 TRANSITION 5-2012

Wallisch.

LCD BacPac™

Battery BacPac™

EXCLUSIVE DISTRIBUTOR

Iceman Sport Extreme AB | Box 48 | 566 21 Habo | T: 036- 40 300 | E: info@iceman.se

3D HERO® System

Chest Mount

Wrist Housing

Head Strap Mount

Suction Cup Mount

Handlebar Seatpost Mount

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

nytt one off-team One Off fortsätter bygga på sin startelva, till vad som ser ut att bli ett av vinterns hetaste snowboardteam. Förutom Niklas Mattsson, Zebbe Landmark och Caroline Degardh är det nu klart att Järvsös stolthet, Nisse Arvidsson ansluter till teamet. Spana in välkomsedits på transition.se

Lika som bär? Tänk att Ludde Lejkner och Sven Thorgren kan vara så lika med sina fagra hårsvall. Vem är egentligen vem?

nov

Street Fight 2012 Stora torget, Falun. falusnowpark.se

stokify Jacob Wester Delar här med sig av samlade favoritlåtar från olika epoker av hans liv, som funkar oväntat bra tillsammans. Listan döpte han till Jacobs ödesmättade spellista för nostalgiska sommarnätter. No Surrender - Bruce Springsteen Bastards of Young - Replacements Light Pollution - Bright Eyes This Could be Love - Alkaline Trio Better Days - Thrice Harsh Realms - Tom Gabel Seems Like Home to Me - Two Gallants Tomorrow is a Long Time - Bob Dylan We Did it all for Don - Against Me! Autumn Leaves Revisited - Thursday

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

skateboard The Berrics har gjort en dokumentärserie i två delar om Bryggeriets Skateboardgymnasium. John Dahlquist, Gustav Edén och John Magnusson berättar om hur skolan startade och hur den idag har vuxit till en skola med över 150 elever. Grymt initiativ och pepp för scenen. Spana in avsnitten på theberrics.com/gen-ops/ bryggeriets-gymnasium-part-1 Zymbolics grundare och ägare Mattias Odqvist har slutat som teamchef för Svenska Lakai Footwear och DVS Shoes. Han har nu valt att gå vidare och därmed satsa på att bygga upp Zymbolic tillsammans med sina teamåkare Simon Barood, Aaron Buzas, Rasmus Salcin och Jesse Surakka. Nyheter från Lynx-crewet: Jonathan Carelle har nyligen fått flow av Coyote Grind Lounge, så nu slipper han frysa under årets kallare månader. Lynx låter även meddela att deras kommande rulle "Lynxelicious" är på ingång. Bara max 1-2 månader kvar till premiären! Stockholmsrippern Jesper Lind har skrivit på för Quiksilver. Quiksilver fick upp ögonen för denna söderkis när han tillsammans med crewet Madness gick vinnande ur Quiksilver Crew Wars, i somras. Jesper, som får de flesta norrlänningar att framstå som skåningar på E, kommenterade sitt nya kontrakt med orden: "Jo, det är fett!". Hans åkning säger däremot desto mer. Välkomstvideon dyker upp på transition.se inom kort! Höstens nyhet i Solnabowlen är tjejskate på tisdagar. På tisdagar mellan 18-21 är hela lokalen reserverad för skateboardåkande tjejer. I lokalen finns bowl, miniramp och en miniminiramp. Inträdet är på 20:- och lokalen finns på Kruthusbacken 72 nära Solna centrum. Sweet och Sk8Mafia jobbar sedan en tid tillbaka med ett gemensamt videoprojekt som kommer släppas under första hälften av 2013, i samband med lanseringen av Sweet i USA. Teamet kommer under vintern att resa mellan Spanien och USA för att avsluta projektet.

24 TRANSITION 5-2012

Kaleidoscope Skateboards och The Freewheelin' Co's nya rulle "LUMA" är här! Malmö får bekänna färg i denna 25 minuter långa film med grymt skatepepp och ös. Med bland andra: Olof Hörnesten, Johannes Packalén Rosberg, Slomo Andersson, Axel Wellton, Joel Gunnarsson, Martin Pennlowe, Martin Hallberg och Gustav Edén. Spana in filmen på transition.se/luma-full-movie Efter att ha hållit stängt den fysiska butiken på Skanstorget 3, i Göteborg, i över en månad är nu FRCTN Store tillbaka, både på Skanstorget och med en helt ny webshop på frctnstore.com – Vi har samlat krafterna och helt enkelt gjort om och gjort rätt - utan att för den skull tappa bort oss i vad och för vilka vi gör detta, meddelar de.

QUIKSILVER STORE NORRLANDSGATAN 10 STOCKHOLM 08 611 37 06 WWW.SPORTMARKET.SE

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

NORRA EUROPAS Aaron Buzas på DGK Zymbolics teamåkare Aaron Buzas blev nyligen upplockad av Svenska DGK Skateboards, vilket Zymbolic firade med en grym skatepart. Kolla in klippet på transition.se/tre-minutermed-aaron-buzas.

defekta kläder Är du ett lika stort fan av Defekt.se och deras klockrena podcast, som oss på redaktionen? Se då till att köpa minst en av deras nya t-shirts. 229 kr styck, Inklusive frakt. defekt.se

mr frisk med sina dudes Kevin Bäckström är äntligen tillbaka på brädan efter en sommar som i princip bara inneburit rehab. Nu väntar en säsong full av snowboardåkning och just nu befinner han sig i Europa där han shreddar tillsammans med Tor Lundström, Ethan Morgan och Sage Kotsenburg.

vi lyssnar på chords - Looped State of Mind År 2003 släppte Chords sin första skiva The Garden Around The Mansion. Skivan innehöll 14 spår med ett gästspel från bland annat legenden Masta Ace. 2012 är Chords tillbaks med 14 färska spår, även om vi inte får någon ny vers från Masta Ace är det något alldeles extra med Looped State of Mind som skåningen har valt att kalla sitt nya album. Skivan går varm på redaktionen och vi vill även understryka att Chords har producerat skivan helt på egen hand.

Vi följer Per-Hampus Stålhandske Spana in @perhampus på Instagram. Hjärnan bakom Nitros senaste alster "Hyped" levererar en skön blandning pics. Ibland artsy, ibland bara sjukt kul.

26 TRANSITION 5-2012

medarbetaren Daniel Bernstål Daniel har under de senaste åren blommat ut rejält som fotograf och synts en del i Transition, med skid-, snowboard- och skatebilder. Det har dock inte alltid varit så lätt för Daniel att komma ut och jobba, då han har haft ett skadat knä och rehabiliteringen har tagit upp det mesta av hans tid. Vi ringde upp Daniel och kikade hur det går med knät och hur den kommande säsongen ser ut. Hur är det med din skada? Kommer du kunna åka någon bräda i vinter? – Det är faktiskt helt ok. Jag har ju fortfarande väldig begränsad rörlighet i knäleden men det blir bättre, även om det går sakta. Jag tar seriöst på min rehab träning och kan nu faktiskt rulla lite bräda i parken. Det blir ju så klart inga avancerade moves men jag är ändå sjukt stokad över det! Jag kommer kunna åka bräda i vinter. Att hoppa och så är ju uteslutet men att cruisa i pisten kommer funka bra! Vad peppar du för den kommande säsongen? – Att få åka bräda igen är ju något jag ser fram emot med kommande säsong, och självklart att få fota mera och bli bättre på det. Vem fotar du helst med? – Rickard Nilsson från Gävle fotar jag gärna med. Han har bra stil och otroligt lätt för sig på brädan, plus att han gillar att köra stort vilket underlättar för mig som fotograf. Kan man kolla in dina bilder någonstans? – Surfa gärna in på bernstal.se för att kolla in mer av mina bilder!

STÖRSTA SNOWPARK KONCEPT Uppdrag: Fostra morgondagens åkare Åkare: Lucas och Casper Söderberg Fotograf: Daniel Rönnbäck Webb: klappen.se/SnowparkAcademy

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Swoboda tog hem FLRJ 2012 Stora delar av metallslaktar-eliten på snowboardsidan fanns på plats när Plattan förvandlades till en grym railyta under Frontline Railjam i början av oktober. Vi fanns på plats och du kan kika in grymma bilder från dagen på transition.se/recapfrontline-railjam-2012. Resultat 1:a plats Marc Swoboda 2:a plats Wojtek Pawlusiak Best trick down-rail Halldor Helgason Best Trick Down-flat-down-rail Ludwig Lejkner Isak Björnström Är bara en av många svenskar som väljer att starta upp säsongen i Hintertux. Anledningen? Parken är riktigt grym. Isak berättar: – Parken är väldigt kreativ och har en massa roliga features. Det bästa med parken tycker jag är att man kan köra både kicker-linen och rail-linen i samma åk. Det finns tre kicker-lines (liten, mellan och stor) och en massa olika rails, boxar och lek-lines.

COLOR BOMB SERIES

Surf kanske inte är något som någon kan tänka sig att blanda in mig i, MEN det finns de som tänker annorlunda. Jag var nyss iväg till Portugal på Rip Curl Pro, en av de större surftävlingarna på scenen idag. Det som jag inte hade en aning om var att jag var tvungen och surfa själv, haha. JA, jag skrattar åt mig själv nu… Detta är det sjukaste jag gjort och att det ens fanns en våtdräkt i min size är sjukt. Men kul var det, hur som helst, haha. Kolla in avsnittet för guds skull!

Descending from the heavens, sealed in metal casings. Electric’s “Color Bomb” series, dropping in an explosion of bright frames and mirrored lenses. BOOM!

28 TRANSITION 5-2012

Jimmy Fors var med i de i stort sett sista Cykel/Sommar-avsnittet som gjordes 2012. Vi bestämde oss för att köra massa olika spots runt om i Dalarna men vi kom som vanligt inte så långt innan Jimmy “Slimmy” Fors fuckar upp knäet, klassisk? Ja! Men fortfarande lika dåligt, så nu vill jag passa på och tacka "Slimmy" för att ha offrat ett knä för min skull och hoppas det blir bra sjukt snart. Och detta antiklimax som ändå i slutändan blev ett bra avsnitt går självklart, som vanligt att beskåda på www.youtube. com/ridestoreofficial.

Om jag säger Ludwig “Luda” Lejkner, Zebastian “Zebra” Landmark, 280 mil, ett körkort så kanske ni tänkte "hjälp!". Jag tänker succé. För att kicka igång vintern redan nu drog vi till Tyskland och Holland i bil för att åka snowboard inomhus i fem dagar. Jag sa ju det… Sauce! Något som alla visste men ingen riktigt ville ta upp innan resan var ju självklart Ludas rastlöshet. Eftersom han var den enda av oss fyra som var med som hade körkort så fick han alltså köra hela vägen helt själv. BIG UP till han men det som är det viktigaste här är alla F*CK YOU han skicka ifrån sig på Autobahn, alla danser han hittade på och allt sjukt han sa under de 280 milen han styrde skutan. Detta kan ni också se på i form av dubbelavsnitt på kanalen. För eftersom vi kom hem och åkte direkt till Frontline Railjam, passade vi på att följa både Zebra och Luda under resten av helgen... KUL!

POST@SCANACTION.COM

Svensson-livet Tom-Oliver Hedvall har köpt en riktigt fet husbil och har i samma veva skuldsatt sig tills han är 35!

Sommaren är snart slut, eller va fan de är kallt som sautan, den är slut och vi går mot en säsong av snö, mörker och förmodligen några fler sorge öl än vanligt. Många skulle påstå att detta är kasst, en annan ser det som ett plus. För mig är det definitivt ett plus. Det var länge sen jag var så här peppad på vinter säsongen redan i oktober och nu försöker jag göra allt för att skynda på vintern... Det går sådär.

W W W . E L E C T R I C V I S U A L . C O M

Borta bra... Zebbe "Zebra" Landmark fick nog av huvudstaden och flyttade hem till Dalarna och Leksand, för att ladda upp inför den kommande säsongen på riktigt. Det vill säga med mammas mat. Vi hoppas att det ger bra effekt. Go Zebra!

The jocke olsson corner

En annan som på klassiskt katastrofvis med extremt dålig tajming pajjat sitt knä är Niklas Mattson. Efter en tidigt startad försässong så är han nu på någon slags "vilakroppen-business" för att försöka få ihop allt igen. Men skit i det nu, det jag egentligen vill säga med Mattson är att inget av detta hindrade honom från att ställa upp i en Game of J.O.K.E för ett tag sen där jag fick äran att spöa skiten ur han. Efter att ha rent ut sagt blivit utklassad mot densamma i vintras på snowboard, kändes det ju givetvis jävligt najs att på kanske tveksamma sätt vinna över honom på skate. Jag kanske borde tillägga att vi aldrig körde klart, men jag claimar det ändå. Fast om den riktiga sanningen ska fram så låg jag nog under när vi avbröt så jag vann nog fan inte alls. Krya på dig NKmson!

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tidslinjen med björn 1980 Den 4:e december 1980 föddes jag på "lassa" i Kiruna. Olle och Birgit's första son. Mamma jobbade som barnsjuksköterska och pappa var lokförare och hemma i huset i Luossavara hade jag svårt att sitta still, redan som liten. Som alla barn i Kiruna åkte jag skidor redan när jag var två eller kanske tre år gammal. Farfar hade Kattejaurestugan uppe i "Gränsen" så jag kommer ihåg att vi brukade få åka pulka upp dit under vintrarna och sen åkte vi skidor hela dagarna. Det var där och i Luossavaarabacken som jag lärde mig att åka skidor. Slalom var det enda jag fastnade för trots att jag nog prövade på alla sporter ett år. 1990 Det var i Luossabacken som jag såg en snowboard första gången, jag tävlade fortfarande i Slalom när Thomas "Knoddas" Johansson och Janne Flygare hade börjat att åka snowboard. Pappa byggde en bräda till mig av plywood och så använde han gamla skal till slalompjäxor som bindningar. Den funkade sådär minns jag men jag tror att den skulle kunna funka rätt bra i puder kanske. 1991 I december fick jag min första riktiga snowboard, det var en Burton Air 2.8. Den 18 december, två veckor efter att jag fått den drog jag av ledbandet i knät när jag landade fel. Så jag fick vila några månader innan jag kunde åka igen. Vi åkte varje dag efter skolan uppe i Luossabacken eller nere i Järnvägsparken. 1993 Jag bytte upp mig till en Burton Air 3.1 och även om brädan fortfarande var lång så passade de den lite bättre. På Sverigecupen tog jag en fjärdeplats i ungdomsklassen i pipe. Det var min första tävling och jag tror att Mårten Gaimer elller Daniel Antilla vann, eller så kan det ha varit Viktor Lidström. 1994 På våren hade Diesel sin stora tävlingen uppe i Riksgränsen. Danny Way och Mattias Ringström skatade vert utomhus i snöstorm och jag kvalade in mig till pipetävlingen. Jag minns inte vilken plats jag kom på men jag...

30 TRANSITION 5-2012

1982

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Hintertux park opening 2012 Karl-Anton Svensson och hans polare ville få en grym start på säsongen och begav sig som så många andra till Hintertux. Saken var bara den att de körde den billigare varianten av ekonomiklass. Karl-Anton berättar sin egen version av resan:

1987

1993

– För att försöka hålla ner på kostnaderna tog jag, Maximilliam Smith, Konny (C-nudda Mibretha) och Emil Jonsson bilen ner till Hintertux för att åka snowbard och skidor. Resan dit tog drygt 30 timmar och planen var att vi skulle bo i bilen eftersom vi inte hade något boende. Jag var mest orolig för hur kallt det skulle vara på nätterna och hur vi skulle torka kläderna. Första natten somnade vi gött efter några bärs i blodet. Men redan dagen efter började problemen dyka upp. Under kvällen hade någon lyckats sätta på kylskåpet i bilen, så redan efter första natten var elen helt slut. Nätterna var kalla och fukten från kläderna letade sig in i bilen. Jobbigast av allt var att gå upp på morgonen. Jag sov i dubbla underställ och hoodie för att inte frysa. Så när jag vaknade rusade jag upp slängde av mig ett av underställen, satte på mig mina blöta snowbardkläder och tog några huttrande varv runt parkeringen för att få upp lite värme. Förutom detta var det en sjukt lyckad resa med massa åkning, nytt folk och gött parkerings häng.

1994 Holst har huvudet på skaft Under den kommande säsongen kommer man kunna köpa Headbrädor med Atti Holst namn på. En fågel har även viskat i vårt öra om att Atti även kommer få en alldeles egen promodel till säsongen 13/14. Vi får hoppas på att ryktet stämmer.

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

...tror att Terje vann. Efter pipen var det big jump-uppvisning som jag körde i. Tanken var att jag skulle göra en dubbelgrab, först sad sen tailgrab men vinden tog mig och vred runt mig så att jag gjorde en backside 180 över hoppet. Som tur var landade jag på fötterna och åkte några meter innan jag trillade. Greger Hagelin som hade G-Spot kom fram efter tävlingen och ville att jag skulle börja åka på Tony Magnussons märke, EVOL. De skickade lite grejer men under sommaren hörde Burton av sig och frågade om jag vill bli en del av deras europeiska team. Det lät bättre och under hösten skickade Terje Hakonsen ett brev till mig och kort därefter hookade Volcom upp mig. I min intervju i "Burton News" svarade jag att gillade mammas mat och inte lyssnade på musik. Jag tror att jag var lite för ung för musik då. 1995 Det blev mest skateboard på somrarna och snowboard på vintern och jag vann några Sverigecuptävlingar i pipe som jag var med i. Set handlade mest tävlingar då. Att filma och fota var något som hände under en tävling och att någon fick en bild då. I Gesunda ställde jag upp i mitt första SM och jag kom på första plats. Under våren fick jag köra tillsammans med Terje, Brian Iguchi, Juha Tenkku och Johan Olofsson på en Quarterpipe i Riksgränsen. Transworlds fotograf Jeff Curtes var där och efter det fick jag mina första bilder i Transworld Snowboarding och under sommaren fick jag fota lite mer under Burtons sommarcamp i Val D'Isere. Jag undvek att fastna i moppeträsket och fortsatte att åka skateboard och cykla, istället för att raggare. 1996 Jag fick åka till Junior-VM i Polen tillsammans med Jacob Söderquist och några andra i februari. Under våren hängde jag i "Gränsen" och kikade på när Ingemar gjorde världens högsta backside air. Till sommaren for jag till Mt.Hood för att hänga på Burtons camp. Jag åkte en del tillsammans med Shaun White och vi fick några klipp i TB6. Sen stannade jag i Kiruna istället för att flytta till Malung och gå på Snowboardgymnasiet. Funsport körde en profil med mig som Pelle Jansson fotade och efter det fick jag mina första bilder i Onboard och så började jag att lyssna på musik.

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

1995

Snowboard

1996

Halldor kom 5a på Freestyle.ch i år. Utanför hotellet han bodde på fanns en fontän som han badade i två gånger under kvällen. Halldor har även lärt sig dricka rödvin. Om det finns ett samband mellan detta och hans nya badvanor låter vi vara osagt. Vi kan även meddela att Coach Thunder nu mer är officiell coach för det isländska snowboard landslaget som i dagsläget består av just Halldor. Jonny Cobra känner att det är dags att växa upp. Han har rakat av sin mohawk och bytt Facebooknamn till Jonas C. Wilhelmson istället. Hur det ska gå för Jonny Daredevil nu är den stora frågan. Vi väntar spänt på framtiden.

1997

Isak Björnström, Viktor Björnström, Niklas Karlström, Björn Lindgren med flera håller på att göra en ny snowboardrulle. Under den kommande säsongen ska de filma i bland annat Kanada och Gränsen (såklart). Filmen kommer ut nästa höst. Caroline Degardh deltog som enda Svenska tjej på årets Frontline railjam på Sergels torg. På frågan vad som var bäst svarade hon: "prylregnet…"

2000

Vinterns skidtestarhelger Under skidtestarhelger har du möjlighet att testa säsongens snowboard/ skidnyheter, helt gratis! Spana in produkterna som intresserar dig i den medföljande Produktguiden och testa sedan ut dem för att se om det skulle vara något som passar dig.

ALL GIRL POWDER IN B.C Finally here, the rawest powder roadtrip of them all, now only for girls. Including: flight, transfers, Xtravels female proskier as your guide, accommodation, breakfast, ski passes (2 Fernie, 1 Whitewater, 1 Red Mountain, 2 Revelstoke, 2 Kicking Horse), breakfast, V.A.T and all taxes.

Unga svärmorsdrömmen, 15-årige George Persson, blev av icke namngivna personer, insmugglad bakvägen på Stockholmspremiären av Random Bastards film "Blue Balls". Obekräftade rykten skvallrar om trånande tjejer, Jack Daniels shots och discodans natten lång. Det ska börjas i tid.

10/2 - 20/2 2013

Rolf Nylinder är taggad på comeback och låter meddela att han reda loggat sina första shoots uppe i Kiruna. Viktor Wiberg kör dock fortfarande barmark (bänkpress) och uppges vara snyggare och starkare än någonsin inför 2012/2013. Zebbe Landmark funderar på att starta en egen dansskola Han anser nämligen att han har något som de flesta saknat på dansgolv runt om i världen. Det ryktas också om att Ludde Lejkner kan bli den första eleven på Zebbes dansskola. Fast i dagsläget dansar han endast när han är så full att det inte finns något annat kvar att göra.

19,995:-

Get more info and book at xtravel.se

På tal om drycker man blir full av… När One Off, Quiksilver och Hollywood förvandlade Norrlandsgatan till ett block party av rang i samband med premiären av Random Bastards "Blue Balls", konsumerades inte mindre än 1200 öl på tre timmar. Hur många öl i timmen till får du räkna ut själv. Olle Forsberg på Quiksilver summerar hur som helst spektaklet med: – Bra kväll, med bra folk.

CMY

Hemsedal 1-2 december. Sälen 7-9 december. Åre 14-16 december. Vemdalen 28-29 december. Hammarbybacken 20 januari + 8-9 februari. 2000

Snowboardlinjen i Tärnaby håller just nu på att planera inför årets November Camp. Campet är en tradition sedan 13 år tillbaka och det brukar locka många skid- och snowboardintresserad då de har en bra park tidigt på säsongen. Datumen i år är 30 november 2 december och campet kommer vara en officiell invigning av deras park med grillning, åkning, filmvisning, tävlingar och annat skoj!

Xtravel is proudly sponsored by: 32 TRANSITION 5-2012 Photo: Daniel Rönnbäck

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

1997 Det blev ett nytt år med Sverigecupen och ett nytt Junior VM. Den här gången åkte jag till Japan med Knoddas, Jonas Gunnarsson, Fredrik Sterner, Jonas Hagström, Jenny Jonsson med flera. Under uttagningen till VM bröt jag nyckelbenet. Lagom till VM var jag hel igen men på träningen inför finalen så pajjade jag foten istället. Det blev nya sommarcamps och i Stryn smygdrack jag min första cider tillsammans med Jakob Wilhelmsson. 1999 Jag tog körkort ett tag efter att jag fyllt 18, första bilen var farfars gamla Volvo 244. Under vintern började jag resa en del med Burtons europeiska team. Men jag reste rätt mycket själv och saknade mina vanliga åkpolare. Det blev lite nya skador och under våren började jag att jobba uppe i "Gränsen". 2000 Efter att ha bott hos Davve några år när jag var uppe i Gränsen skaffade jag baracken på husvagnsparkeringen tillsammans med Mange Ullenius. Det var en gammal byggbarack som vi fick av Manges farsa och sen byggde vi om den så att man kunde sova 3-4 personer. Den blev mitt hem i Gränsen under många fina år. Det blev några resor till Europa, någon Sverigecup och en del skador. 2002 Big Jump-tävlingar i städer var populärt och jag blev inbjuden till Nokias tävling i Marseille. I ett vingligt starttorn med slaskigt inrun tog jag hem vinsten med en cab 900. Jon Olsson och Henke Windstedt var också på plats för att tävla på skidor. Vi åkte snowboard på stranden och det var kul men speakern pratade hela tiden om hur extremt farligt det var att hoppa. För pengarna jag vann så bytte jag upp mig till en ny Polaris-skoter. Nokiaturnén fortsatte till Sevilla, Kapstaden, Aten och vidare till Berlin. Där vann jag igen med en cab 900, det var en lönsam tåmacka det där. Under vintern hade vi filmat lite till ett projekt som Burton i Sverige gjorde, "Swedish Delicious" hette filmen och allt mitt material var från en vecka i Riksgränsen. Jag tror också jag vann NM i friåkning det året. 2003 Det här var ett av de roligaste snow-

2001

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Skidor Det traditionsenliga Winter Jam, som varje höst hålls på Stockholm Stadion blir inställt i år. Ulf Mård på Louder förklarar varför: – Tyvärr har vi inte riktigt de resurser som krävs för att nå dit 2012, därav väljer vi att pausa ett år och överraska med något positivt 2013. Nu får vi hoppas på en riktigt bra säsong så att vi alla gemensamt kan kicka igång säsongen 2013 med det största, snyggaste och skönaste eventet i svensk skidhistoria, Winter Jam 2013.

2002

2003

Ny Transition T-shirt av Lucas Beaufort, release i slutet av september. Köp den hos Tshirt Store!

Åkarklubbens Johannes Andersson var peppad på fest för ett tag sen, så peppad att han lät sig bli övertalad att bila ner till Göteborg från Åre. En bilresa på 12 timmar för att dänga av en rejälbrakfest på Hyped-premiären på Valand i åtta timmar. Sedan var det bara att sätta sig och bila hem hela vägen till Åre dagen efter. Good job! Nakenpingis ska tydligen var den senaste grejen. I samband med smygläsningen för Transitions förra nummer drog några välbekanta ansikten iväg på pingisefterfest i en ungkarlslya på Södermalm. Den mest drivande för pingisefterfesten föreslog någon minut in i första matchen att "det hade väl varit så mycket roligare om alla var nakna" för att sedan dra av sig alla kläderna. Resterande pingisdelatagare var inte sena att följa efter nudistandet och matchen ska ha pågått ändå fram till morgonen. Vi nämner inga namn här, men ryktet säger att det ska handla om några gamla åkarklubbenprofiler, en pingisberoende skejtare och en halt Falupåg. Next level korvfest! Michaela Utsi går från klarhet till klarhet. Nu förlänger hon sitt kontrakt med Roxy, samtidigt som hon skriver på för Fischer Europa. Är man en av de bästa och mest lovande skidåkarna i Sverige så är man. Detta är bara ett litet bevis på det hela. Rip Curl´s teamåkare Axel Östlund har varit borta från skidåkningen en längre period nu på grund av en knäskada, men nu cirka ett år efter operationen låter han hälsa att han är tillbaka starkare än nånsin! Håll utkik i backarna!

Vintern pågår förfullt upp i Åre och vi har redan sett bildbevis på pudersnorkling uppe på Skutan. Någon form av rekord för pudersvänger denna tiden på året? Vi håller tummarna för att det kommer att hålla i sig! Janette Hargin avslutar sin tävlingskarriär. Efter att ha varit skadad förra säsongen och att ett svårslaget jobberbjudande i Trysil har öppnat upp sig väljer hon alltså att lägga pjäxorna på hyllan efter bland annat envärldsmästartiteln i Verbier 2011, innanför västen. Tråkigt tycker redaktionen och önskar Janette all lycka i framtiden. Vi håller dock tummarna för en comeback i Riksgränsen under NM. Vi vet att hur svårt det är att motstå… Kask satsar på framtiden. En vass trio ansluter sig till teamet; Jeppe Trägårdh, Emil Svantesson och Erik Lundmark reppar. "Kul som fan", tycker Sverre Liliequist och lägger till att det är passande till släppet av de sprillans nya Mask 4-gogglesen. Teamet ser alltså riktigt starkt ut inför den kommande säsongen med Kaj, Sverre, Jonsbert, Adam, Wille, Karolis, Emma med flera. Niklas Eriksson står med rumpan bar inför säsongen då han än inte ha hookat upp med nån klädsponsor. Frågan är egentligen vem som inte vill vara med på denna pågens framgångssaga? Jesper "Jeppenator" Norén fortsätter att resa land och rike runt med sin railtour Make it Happen. Snart i en stad nära dig! Stockholm 10 november Växjö 24 november Kläppen 14-16 december Vår vän Jesper "GB" Guldbrand har tagit över som marketing manager på Rip Curl. Nu när han har lite insyn i saker och ting meddelar han att Fabian Omne kommer reppa Rip Curl kläder i vinter och ansluter till RC´s youngster liga med Axel Östlund och Måns Bertz Wågström i spetsen!

www.transition.se

www.lucasbeaufort.com

www.tshirtstoreonline.com

34 TRANSITION 5-2012

NOTISER SNOW/SKATE/SURF

boardåren. Vi gjorde "Flavour" och startade säsongen med en roadtrip till Alagna med Hampus Mosesson, Ronnie Andersson och Stefan Karlsson. Sen fortsatte vi till European Open, vidare mot Arlberg innan jag flög hem efter ISPO. De andra tog bilen hem. Eller resterna av det som var kvar efter en månad i Europa. Sen tävlade jag för Sverige på "The Battle" i Falun och efter begav jag mig upp till Gränsen igen. Alla i Flavour-crewet hängde där uppe under maj och vi fick en del bra grejer gjorda och jag hade öppningsdel i filmen. Under hösten hade jag mitt första omslag på Transition med ett jib på tågtunneln. 2004 Vi filmade med Petter Grimborg det här året så det blev en mix av snowboard, skoter och andra galenskaper. Volcom hade ett hus nere i Arlberg så jag filmade även lite med dem. Jag tror att jag vann NM det här året och "The Battle" hade flyttat upp till Riksgränsen, men jag körde inte så mycket i den isiga hippen. Moseson flög dock på bra. 2006-2012 För varje år har det blivit mindre resor och mer och mer tid på hemmaplan. Jag trivs bra hemma på mitt berg, det blev ett till år med Volcoms filmprojekt och en del resor till Arlberg men efter att Niklas Karlström dragit igång sitt filmprojekt så är jag med där när jag har tid. Polarisen har fått gett vika för en Lynx och jag uppgraderade till husvagn på campingen under två år innan vi flyttade till Mariepigg. Jag åker fortfarande mycket snowboard under vintern men det blir lite annorlunda nu när man har familj. Den 16 augusti föddes min och Johannas dotter Isa och hon sover bra i pulkan när vi är på fjället.

2004

2006-12

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

cover story Åkare Hans Åhlund Trick Gap to wallride Plats Umeå Foto Lukas Nilsson I början av april, efter Transition Team Challenge, for jag upp till Umeå för att möta upp med Random Bastards och köra lite spots som inte hunnits med tidigare. Jag fick höra av Hans att han har ett "gap över en liten väg till en wallride" i åtanke. Jag har sett sakerna Hans gillar att köra och det brukar vara väldigt fotogeniskt så jag hängde på direkt. Efter att ha byggt hela natten började det se körbart ut och vi gav det ett par försök. Allting fungerar som det är tänkt och vi får den här bilden tillsammans med ett par riktigt snygga klipp från Henning Sandströms radiostyrda helikopter. Samtidigt som solen gick upp packade vi ihop våra grejor och begav oss tillbaka till Klas Beyers källare

Transition på Instagram @transitionmagazine 2006-12

2006-12

nov

Nitro Circus Live, Ericsson Globe Arena, Stockholm.

Glajjor med steeze Våra vänner på Vintage Flamingo fortsätter imponera med sina grymma produkter, med surfkänsla. Förutom neckwallets och armband har de nu börjat göra shades med träram. Superslick! Spana in samtliga prod ukter på vintageflamingo.tictail.com

36 TRANSITION 5-2012

30M VATTENTÄT RM/ 150° VIDVINKEL/ Ä K S D C L " 5 . 1 / D H L L FU

INNE M B G 8 + M A C . A

1599: : O R D .P R IS 2 0 9 9

SAKER & TING I FOKUS

Regn, kyla och slask. Inomhussäsongen för alla skatare närmar sig med stormsteg. Sommarens alla festivaler, road trips, grillfester och parkhäng sätter gärna sina spår i den redan utsatta plånbloken. Men nu är vintern här och kanske har du lyckats spara undan ett par slantar under hösten när

kvällarna snarare handlat om att kika på senaste Pretty Sweet trailern än att misshandla din ekonomi med ovärdigt dyr folköl från ICA och tågbiljetter till den där trappan du ville tre-flippa. Men bli nu inte helt knäckt för med just de depp-slantarna kan du införskaffa lite nya produkter som kommer förgylla dina sessions på parkens släta plywoodskivor. Har du tur så ligger snön snart i backen och då är det bara att köra stenhårt och känna abstinensen dö lika fort som den kom.

Cliché

Trocadero 899:-

ELEMENT HEMLOCK 1995:-

Travis Damage Pack -

beats by dre

SKULLCANDY

DRYDEN HOOD 1299:-

STUDIO S 849:-

38 TRANSITION 5-2012

solo hd 1999:-

QUIKSILVER

AVIATOR 1599:-

Väskvåg

Dator

Här betals ingen övervikt

För alla downdays

Grenkontakt För seriös multitasking

L'Oréal for men Matthew Fox-style

Nödvändigheter Reine Barkered FOTO daniel rönnbäck

om en sann världsmästare kanske man skulle kunna tänka sig att Reine Barkered borde ha både en och två "lucky charms" i sin packning. Så verkar dock inte vara fallet. Freeride World-tour handlar inte om tur, utan mer om känsla, skicklighet och en nypa sunt förnuft. Och på resande fot är just dessa egenskaper lite av ett måste för att allt ska gå så pass smooth som möjligt. Reine tömde sin väska framför Daniel Rönnbäcks lins och nödvändigheter, var just det som kom fram.

Kudde

När John Blund kommer på besök

40 TRANSITION 5-2012

Svart på en kvart "Sol i sinne, brun inne"

Lavinsändare Sunt förnuft i litet format

Adapter

För annorlunda hål i väggen

TRANSITION 5-2012

Fs lipslide på ett flyttbart feature.

ludde

Tips är att kolla igenom hoppet lite mer innan man kör det! Och inte att vara först att testhoppa efter att kicken har saltats.

på skype med

billtoft TEXT viktor josefsson FOTO anders neuman

ndast sexton år gammal med världen framför sina boots. Ludvig Billtoft har trots sin ringa ålder imponerat stort på den svenska snowboardscenen de senaste åren. I höstas började han på snowboardlinjen i Malung och får redaktionen agera spåtanter så ser framtiden riktigt ljus ut för stockholmssonen. Vi kopplade upp oss och tog ett snack med Ludde om livet i Malung, kommande säsongen och att hålla kylan när man överroterar stora hopp på tok för mycket.

Transition Team Challenge var sjukt roligt! Att få åka tillsammans med dem på Nitroteamet som man sett upp till när man vara mindre var grymt kul.

Tjena Ludde, hur är läget? – Jo, tack. Bara fint! Hur lever livet i Malung? – Det är grymt kul med alla kompisar och kul att ha flyttat hemifrån till en egen lägenhet. Säsongen har ju inte kommit igång ännu och det blir säkert ännu roligare under vintern när man är mindre i skolan och åker snowboard mer. Så det känns bra att ha flyttat hemifrån, trots att du inte är så gammal? – Både och. Det är ju nice att man får göra lite som man vill, men det är sjukt tråkigt att städa och diska. Men man får ju i allafall kolla på vilka tv-program man vill, haha. Hur duktig skulle du säga att du är på att laga mat? – Jag är rätt duktig på att laga mat och jag har alltid älskat att laga mat sen jag var liten, dock är jag något sämre på att diska för det är sjukt tråkigt. På en skala 1-10, hur taggad är du på att det ska börja snöa? – 10 hela tiden för tusan. Förra säsongen fick du ju en hel del gjort på brädan. Vad var bäst? – Transition Team Challenge var sjukt roligt! Att få åka tillsammans med dem på Nitro-teamet som man sett upp till när man vara mindre var grymt kul! Sen fick vi ju åka en massa snowboard, vilket alltid är nice. Hur uppfattade du omställningen från att mestadels kört parkhopp till att komma till att komma till Riksgränsen och köra handjagade hopp och mjuka landningar? –Jag trodde faktiskt att det skulle vara lite lättare med puder än vad det egentligen var. Det var svårt och framför allt läskigt! Men samtidigt var det sjukt kul att testa något nytt och att köra i Riksgränsen. Och det är alltid kul när man får chansen att lära sig någonting nytt. Vad taggar du mest för den kommande säsongen? – Att få köra mycket i Kläppen under skoldagarna, det kommer bli riktigt kul! Och att få chansen att få åka med Volcom till något kul ställe.

44 TRANSITION 5-2012

Vilka trick ska nötas in som du inte kan? – Back to back 10 vore kul och lära sig, men sen sjukt feta bs Airs och feta fs treor vore asnice också! Du som har koll, hur ska man undvika att överrotera bs airs på feta hopp i Bjursås? – Hehe, ja det där var ju en riktigt sjuk sak. Jag var och fotade i Bjursås i vintras på en riktigt stor corner. Några hade kört cornen innan mig och flög riktigt stort! Senare saltades kicken och lite på in runet. Jag skulle passa på att åka upp till toppen av cornen för att speed checka en gång. Men sen såg jag att alla därnere stod och kollade på när jag åkte mot cornen och då ville jag inte se ut som en tönt och bromsa så jag körde mot den och fick bakåtvikt i kicken och gjorde en stor långsam backflip i den! Tur nog skadade jag mig inte. Jag körde cornen dagen efter och då var det lungt. Tips är att kolla igenom hoppet lite mer innan man kör det! Och inte att vara först att testhoppa efter att kicken har saltats, hehe.

det var svårt och framför allt läskigt! Men samtidigt var det sjukt kul att testa något nytt och att köra i Riksgränsen.

En stalefish med bra häng i Gränsen kan få vem som helst på bra humör.

Vem åker du helst med och varför? – Jag åker helst med dem som är peppade hela tiden och som alltid vill köra snowboard även fast det är lite dåligt väder eller isigt! Givetvis är det ju alltid kul att åka med sina bästa kompisar. Vilken snowboardåkare skulle du säga att du ser upp till mest? – Jag ser upp till rätt många. men om det skulle vara någon speciell så är det nog Sven Thorgren. Han såg man ju när man gick i 6an och han öste på hoppet i Väsjöbacken. Man har ju fått vissa tricks från honom helt enkelt. Om man ser någon göra något coolt ville man ju såklart göra likadant själv. Hur bra skulle du säga att du är på att åka skateboard, i förhållande till snowboard? – Jag är ju rätt mycket sämre på skateboard, jag kan tycka att jag är rätt feg när det gäller skate. Man vill ju ösa på hela tiden men det gör ju rätt ont och ramla i stora ramper! Jag var mycket modigare på skateboard när jag mindre! Okej, det var allt jag hade för den här gången Ludvig. Tack så mycket! – Tack själv! Sjukt kul att få vara med.

TRANSITION 5-2012

tt vara helt insnöad på just snö kan vara riktigt jobbigt under sommar- och höstmånaderna. Längtan efter att ta sina första svängar på brädan eller skidorna är lång. Transition hängde med ett gäng entusiaster, som helt enkelt inte stod ut längre, upp till Hemsedal under förra årets försäsong.

– Det är ju rätt speciellt, att ta sina första åk för säsongen, när man varit utan sina skidor, eller snowboard under rätt många månader, säger Tomas "Berra" Bergren. Just känslan när man kommer upp och ska ta första åket, är rätt magiskt. Det värker lite i fötterna, kroppen är rätt stel och allting känns allmänt sketchy.

eller, hur man anpassar sig efter de förhållanden som råder... TEXT viktor josefsson FOTO daniel rönnbäck

46 TRANSITION 5-2012

Hollywood tillsammans med initiativtagarna Tomas Berggren och Peter Naperotti anordnar årligen skid/snowboardresor och försäsongen i Hemsedal är ett stående och uppskattat inslag av säsongsplanerna. – Jag och Berra har ju känt varandra sedan 1999 och har åkt ihop sedan dess, säger Peter. Varje år, på hösten känner vi båda att man verkligen brinner snowboardåkning

och vill på det igen. Så för ett par år sedan kom vi på idén att vi ville göra något för sporten och började planera resor där man åker upp till ett berg och bara har det kul och shreddar tillsammans. I början av december går bussen från ett regnigt Göteborg, på eftermiddagen, med slutdestination norska Hemsedal. Det hinner inte gå många minuter innan det första pyset från en ölburk som öppnas hörs i bakre delen av bussen. Många pys senare passar vi den norska gränsen och inte ett spår av snö syns till så långt ögat kan nå. Runt midnatt anländer kommer vi till slut Hemsedal och visst finns det en del vitt underlag. Äntligen. Efter en kort natt, som i princip mer inneburit att montera brädan,

Det värker lite i fötterna, kroppen är rätt stel och allting känns allmänt sketchy. än att sova står man längst upp på toppen och inser att det trots allt är ganska snöfattigt. Något som min sprillans nya bräda blir varse om ganska snabbt. Men det gamla ordspråket om att man inte ska gråta över spillda snowboards gäller alltid och det känns riktigt skönt att bara känna brädan under ens fötter efter att ha saknat det i flera månader. Kvällen innan man tar första åken för säsongen känns allting otroligt bra. Sen när man står där

TRANSITION 5-2012

Bättre smakstart på säsongen är svår att få, även om brädan som sagt fått ta galet mycket stryk från rötter och stenar. lite isfläckar och så där och det är klart att det kanske skulle vara lite roligare om man hade episka förhållanden. Men jag tror att det är inställningen till saker och ting som spelar in där. Man kommer alltid att ha jätteroligt i backen om man anpassar sin åkning efter de förhållanden som råder.

Men efter en dags åkande, när liftarna stängt står man ändå där med världens lyckorus och känner sig riktigt nöjd, trots smärta i alla leder och muskler.

48 TRANSITION 5-2012

längst upp i backen och ska ta de första svängarna på jag vet inte hur många månader, så tror man att man ska vara så där sjukt bra som man tänkt sig att man ska vara. Så slutar det ju så klart med att verkligheten visar sig vara tvärtom. Då blir man kanske lite besviken. Men efter en dags åkande, när liftarna stängt står man ändå där med världens lyckorus och känner sig riktigt nöjd, trots smärta i alla leder och muskler. – Ja man är ju helt klart ovan och man vet att det kommer att gå bättre och bättre, men efter att man har tagit ett åk står man ändå i liften och grubblar över hur nästa åk kommer vara. Men det är hur som helst en rejäl frihetskänsla att komma tillbaka till någonting man brinner för, efter att ha varit utan det i några månader. Syftet är ju inte bara att vi ska berätta om våra erfarenheter och kunskaper. Vi finns ju här till hand för dem som vill ha hjälp, men tanken är att man ska lära känna likasinnade. Man ska kunna hoppa på en sådan här resa själv, men ändå känna gemenskapen och vara en i gänget. När jag var ung och ville åka mycket bräda, var mina polare inte

riktigt lika mycket på det som jag och då hade jag önskat att det fanns liknande sådana här resor, säger Peter. – Det har gett en bra effekt bland deltagarna och många hänger på, på flera resor, vilket är jätteroligt, berättar Berra. Annars hade vi inte kunnat göra dessa projekt. En som verkligen gillar att starta säsongen tidigt, med likasinnade är Frans Nilsson från Växjö. Detta är hans tredje år upp till Hemsedal och han blir aldrig besviken, trots att Kung Vinter inte alltid levererat som man hoppats på. – Det är riktigt schyst att få komma upp hit och hänga med allt folk. Det är då som året börjar igen känns det som. Det spelar ingen roll om det är sjukt kallt eller snöfattigt, för det är fett kul hur som helst. Vi har ju i princip ingen snö i Växjö, där jag kommer ifrån i alla fall, så jag är väl inte så kräsen, hehe. Även Berra är ser alla förhållanden som något positivt: – Ja, man får ju slida runt på

– Man är så otroligt peppad på försäsongen när man längtat så länge efter att få lite snö att åka på. Då har man hur mycket energi som helst och vill åka så länge det bara går om dagarna. Visserligen avtar ju inte peppet in på säsongen, men det är en skön känsla att känns sig så här exalterad igen, berättar Frans. Och den peppande och glada energin håller i sig under hela helgen, bland alla deltagare. Och det blir i princip aldrig en lugn stund. Shreddar man inte ute i backen, eller nöter metall i den lilla jibb-parken som har sats upp, blir det lite snowskate-session eller en grundkurs i hur man vallar brädan. Fullspäckade dagar med roliga aktiviteter, vilket också innebär en redig träningsvärk i muskler man helt hade glömt bort att man hade. Efter några dagars åkning är det dags att bege sig hemåt, till Sverige igen, med en hel drös nya vänner i bagaget. Bättre smakstart på säsongen är svår att få, även om brädan som sagt fått ta galet mycket stryk från rötter och stenar. Under säsongen 12/13 kommer Berra och Peter fortsätta anordna resor. Det kommer bli två resor till Hemsedal; en i början av säsongen och en i slutet. Där emellan blir det en tripp ner till Österrike för lite puder-shredd.

TRANSITION 5-2012

Henrik Harlaut –Världsklass i jibbform

TEXT viktor josefsson FOTO Petter Cohen [porträtt] Fabrice Wittner [action]

an rankas som en av världens bästa skidåkare på jibbscenen, dels för sina tävlingsresultat, dels för hans filmsegment. Henrik Harlaut har med sin stil och sitt ös på laggen visat vägen för hela scenen. Vi träffade upp honom för att ta ett snack om hur allt började, den kommande säsongen och vad som driver honom till att hela tiden utvecklas. – Känslan och adrenalinet man får av att sätta ett nytt trick är nästan obeskrivlig.

Flatspin 1080 tailgrab ute på backcountryt i franska Les Arcs. No biggie.

flyttade upp till Åre. Vi flyttade upp eftersom min äldsta storebror Philip skulle börja på skidgymnasiet. Hela familjen följde med upp och tanken var att vi bara skulle testa och bo där i ett år, för att då kunde Philip fortfarande bo hemma medan han gick i skolan. Men sen var det ju sjukt kul och skönt att bo i Åre, så ett år blev till tre år för att sedan bli tre till. Och sen var vi fast.

Henrik Harlaut kommer traskandes i höstregnet på Södermalm i Stockholm. Lappen bak i nacken i hans tröjor har som vanligt lika många X, framför L:et, som Cypress Hill har medlemmar. Hans röda mössa är nedtryckt över sitt stora hår och ur hörlurarna strömmar, som vanligt, beats från 90-talet. Han är nyss hemkommen till Sverige, från lite försäsongs-shred

52 TRANSITION 5-2012

Hintertux och ska inom några dagar befinna sig i England för tävlingen London Freeze. Höstens tidigare tävlingar har inneburit pall placeringar i såväl Argentina som Schweiz och han har även hunnit med en premiärtour för sin nya film "The Education of Style" tillsammans med vapendragarna Tanner Hall och Phil Casabon. Schemat är onekligen fullspäckat, men är man

världens bästa skidåkare så är man. Förra året vann Henrik pris som "Årets Skidåkare" och idag känns det som han har vuxit i sina stora kläder mer än någonsin. Mycket har hänt sedan han var 17 år och blev den första skidåkaren någonsin att sätta sw 1620. Men framgångssagan började långt tidigare än så...

Henrik Harlaut började åka skidor redan när han var två år gammal. På den tiden bodde familjen i Stockholm och Väsjöbacken var hemma-"berget". Under hans barndom blev det årliga resor till Alperna, under sportloven, men det var först när Henrik var nio som snön och de lite mer riktiga backarna skulle bli verklighet. – Jag var nio år gammal när vi

Men största anledningen till att jag valde att lägga hockeyn på hyllan och satsa på skidåkningen beror nog faktiskt på Jacob Wester.

Men drömmen om en karriär inom hockey fanns sedan tidigare och det dröjde ännu ett år innan skidåkningen skulle ta över totalt. Och om man frågar Henrik har han Jacob Wester att tacka för det. – Innan vi flyttade upp till Åre hade jag en dröm om att bli hockeyspelare, men i och med flytten blev det lite jobbigt med hockeyn, eftersom träningarna låg i Järpen. Men största anledningen till att jag valde att lägga hockeyn på hyllan och satsa på skidåkningen beror nog faktiskt på Jacob Wester. Jag hade just fyllt tio år när jag åkte på en skidresa till Italien, på alpinläger. Jacob var också med på resan och eftersom bussresan tog nästan två dagar fick vi mycket tid till att snacka. Han berättade för mig om hur han såg på skidåkning och att om man vill satsa på att åka på heltid kan man inte göra det som alpinåkare, eftersom parkåkningen var så mycket roligare. Under samma resa satte Henrik sin första backflip, vilket blev som en ingångsport till drömmen att bli proffs. Efter resan till Italien åkte han mycket med Jacob Wester och tricken blev mer och mer avancerade. När Henrik var 13 år satte han sin första sw 1260 och redan ett år efter det kom den första sw 1440. I denna åldern startade

även tävlingarna på allvar och hans första möte med Jon Olsson kom just under en tävling. – Jag pratade med Jon Olsson första gången när jag var 14 år, på US Open. På den tävlingen körde jag på bra och tog mig till semifinal. Därefter kom han fram till mig och bjöd in mig till den andra versionen av Jon Olsson Invitational. Det var sjukt roligt att få vara med och tävla mot några av de bästa åkarna i världen, som man verkligen såg upp till. Idag har Henrik varit med i fler större tävlingar än vad han kan komma ihåg. Och standarden på åkningen inom skidscenen anser han förändras för varje år som går, både positivt och negativt. Henrik själv försöker alltid gå sin egen väg, stilmässigt när det gäller trick. Något han inte kan säga om många andra där ute på tävlingsscenen. – Tävlingsscenen är lite upp och ner faktiskt. De två senaste åren har det inte varit så roligt, åkmässigt. Alla gör samma grej, hela tiden. Åkarna har liksom studerat hur det "vinnande åket" ska se ut och kopierar varandra, istället för att gå utanför boxen och satsa på någonting nytt. Men jag har en känsla av att det kommer bli bättre från och med i år, utifrån det jag sett nu när jag tävlat i Zürich och Argentina under försäsongen. Mer folk börjar göra sin egen grej, så nu är min förhoppning att tävlingsscenen ska bli fet igen. Jag tror inte att jag kommer börja satsa på att göra tripplar, men att göra exempelvis dubblar och få dem att se lika enkla ut som singlar. Det måste vara stil i tricken, med galnare grabs!

TRANSITION 5-2012

Från tävlingarna in i skidfilmen. Herr Harlaut har ju kanske inte helt obemärkt gjort sig till ett av de större namnen inom sporten på grund av hans filmsegment. Det är inte för intet som han vann titeln "Skier of the Year" av Freeskier Magazine, samt "Årets Parkshredder" och "Årets Skidåkare" av oss på Transition Winter Awards. Detta med nomineringen: "Årets skidåkare har trots sina skador den gångna säsongen jobbat på och alltid klättrat mot toppen. Hans trickpåse väger tungt och han ger alltid 110 procent, vilket man bland annat kan se i Blackout The Movie." Just "Blackout The Movie" är resultatet av Henriks och vapendragaren Phil Casabon's egna projekt "B&E Show", som startade 2009. Ett projekt som innebar att de båda lämnade bolaget "Level1", för att finna mer frihet i sitt filmande. – Både jag och Phil kände att vi ville bestämma över vårt filmande själva och ur det kom B&E Show. Vi har ingenting emot "Level 1", eller så, utan filmar med dem ibland, men vi ville helt enkelt göra någonting själva. Idag ligger B&E Show under bolaget "Inspired Media", som startades av Tanner Hall och Eric Iberg, 2010, när de skulle göra dokumentärfilmen "Like a Lion" om Tanner. Inspiered Media växte sig sedan stort på kort tid. De började göra skidepisoder på Youtube, för att sedan börja sälja kläder, vilket funkade sjukt bra. – Själv klev jag på Inspired Media för två år sedan. Då var bolaget bara ett halvår gammalt, så man kan säga att jag var med från början. Då hade jag och Phil redan gjort vår B&E-Show under en säsong, men utan något produktionsbolag bakom oss. Då plockade Inspired upp oss, vilket kändes sjukt fett, i och med att vi genast fick många fler tittare och mer publicitet. Det var även under Inspired Media som Henrik, tillsammans med Tanner Hall och Phil Casabon gjorde filmen "The Education of Style". En film där Henrik visade prov på sina skills och fick en parten. – Förra sommaren snackade jag, Phil Casabon och Tanner Hall om att skidfilmen höll på att bli nästan som den, enligt mig, negativa sidan av tävlingsscenen. Allt såg likadant ut . Så vi ville göra en film som helt enkelt stod ut från mängden där man var färre åkare och fokuserade

54 TRANSITION 5-2012

mer på den individuella åkaren istället för att ha 20 åkare med 2-minuters parts. "The Education of Style" skulle alltså vara färre och längre parts, där trion kunde visa upp hela deras register under en hel säsong. De fick välja var, när och hur de ville åka, vilket kanske inte är så vanligt när man filmar med ett normalt filmbolag. Henrik berättar om sin senaste säsong: – Filmaren Emil Granö, från Sverige tog rygg på mig och Phil Casabon vart vi än åkte och vi filmade riktigt mycket. Det gjorde att vi fick mer material än vad man normalt får under en säsong. Utöver det var jag bara med på två sessions, en med Monster och en med Armada. Då hade vi snöskotrar till vårt förfogande. Annars har vi bara hikat och byggt hoppen själva. I slutet av säsongen campade vi i Mt Hood, i Oregon och åkte varje dag. På det hela var det ett annorlunda filmår, där man fick jobba mycket själv för att få saker att hända, men det var helt klart min livs bästa säsong. Att få spendera mesta delen av sin vakna tid med stjärnor som Tanner Hall och Phil Casabon anser Henrik är få förunnat. Tillsammans är de lite grädden på moset, eller pricken över i:et inom branschen, världen över. För Henrik är hans umgänge lite av en besannad dröm. – Vänskapen mellan mig och Phil är sjukt bra. Vi är riktigt tighta. Vi har ju rest tillsammans non stop i nästan fyra år, vilket gör att vi känner varandra väldigt bra. Vi träffades första gången 2006, under European Open. Vi åkte tillsammans i rail-linen där i Laax och hängde ut på hotellet på kvällarna. Efter det blev vi goda vänner och har varit det sedan dess. Med Tanner Hall är det lite annorlunda, eftersom det var den absolut största idolen för Henrik under hans tidiga skidår. Därför var det sjukt stort för honom att få börja hänga ut med Tanner på daglig basis. Och visst finns det en viss likhet, skidmässigt mellan de två herrarna. – Jag kunde inte ha trott det när jag var liten, att jag och Tanner skulle bli homies. Han var min absolut största idol, för att han var den skidåkaren jag ville vara, när jag var yngre. Han var riktigt bra på att tävla, samtidigt som han hade de bästa filmdelarna. Utöver det hade han ju den där baggy-attityden, så

Blue bird, en fet hip och en dub 7 i kategorin crazy, är lite det som Henrik lever för.

Att ta berget till den urbana åkningen är lite av Henriks specialitet. Här med en stalefish transfer to wallride i Val d'Isère.

Överlag tror jag på den svenska skidscenen i framtiden. Om man jämför med exempelvis Norge har svenskarna mycket mer stil och ös i sin åkning.

det var en riktigt förebild, haha. Och att nu få hänga ut med honom som en kompis är ju sinnessjukt stort. Vi är ganska lika om man ser på exempelvis motivationen. Både han och jag tänker på skidåkning dygnet runt och lever för det. Vi träffades på Nya Zeeland för några år sedan, på den första resan jag gjorde på egen hand. Jag var där och bodde på ett hostel och fick lifta upp till backen varje dag. Så fick jag lift med Tanner ett par gånger och sen erbjöd han mig en sovplats på golvet där han bodde, vilket var mycket schystare än att bo med 10 andra personer som jag inte kände. Sen började jag och Tanner filma tillsammans, vilket ju såklart var sjukt stort. En rolig grej då, var att han inte hade kört så mycket rails på de senaste åren, så då fick jag ge honom lite tips, hehe.

egna planer och så mycket tävlande blir det i princip inte tal om. Fast schemat ser rätt fullspäckat ut ändå. – Det är rätt mycket som händer i vinter. Från mitten av december till mitten av februari ska jag Phil Casabon och Paul Bergeron på en demo-tour. Så vi ska till 50 olika skidorter på 66 dagar och hänga ut och åka med alla fans. Vi kommer åka runt i en buss med 14 platser, där vi antagligen kommer sova också. Vi kommer köra från den amerikanska östkusten till mid west. Jag tror att det är sjukt viktigt att stoka upp kidsen på skidåkning. 40 av skidorterna vi ska till har antagligen aldrig besökts av ett skid-proffs, så det ska bli kul att peppa upp alla skidentusiaster. Under touren planerar vi att göra elva stycken B&E Shows.

Så, till den kommande säsongen. Efter att Henrik börjat riktigt bra på tävlingsfronten med en andra plats i såväl världscupspremiären i slopestyle, i Argentina och på Freestyle.CH, i Zürich kan man tro att medaljerna ska rulla in under hela vintern. Men Henrik själv har

Fast ett par tävlingar är trots touren inplanerade. Det blir Big Air-tävling under X-Games och en slopestyle-tävling i ryska Sotchi. Den sistnämnda sker ett år innan själva OS. och är en liten förberedelse inför vad som komma skall. När slopestyle i skidor gör sin premiär

95 procent av min vakna tid tänker jag bara på skidåkning. Jag kollar mycket på exempelvis skatefilmer, men då tänker jag mest på hur jag kan göra tricken någorlunda likt på ett par skidor.

En ledge i kombination med en wallride skulle kunna vara ett sätt att utnyttja de franska kyrkorna på, precis som Henke gör i Bonneval.

i de Olympiska Spelen planerar nämligen Henrik att stå i starten. Men några särskilda förväntningar om den tävlingen finns egentligen inte och han anser att det finns både för- och nackdelar med själva eventet, för skidscenen. – Jag försöker se det så positivt som möjligt. Det är ju mycket som sker kring OS som jag inte tror är så bra för sporten. Jag tror att det var därför många slutade med FIS, så att man kunde vara mer fri i det man gjorde och inte ha så mycket regler. Själv försöker jag bara tänka på det som om det är vilken tävling som helst. Jag ska bara ha kul och då går det också som bäst Jag tänker inte träna extra hårt bara för den tävlingen, det tror jag inte är så bra. När man besöker skidorter idag och ser landslagen träna, ser det inte ut som om de har kul i det de gör. Förstå mig rätt, jag är själv mycket på gymmet. Men det gör jag för mig själv för att jag ska ha roligare när jag åker. Det verkar som att många förbereder sig enbart för OS och jag tror att mycket av glädjen till att man åker försvinner då. En bra sak med att slopestyle i skidor kommer att vara med i OS är att sporten kommer bli mycket kändare, få mer publicitet och i slutändan mer pengar så att sporten kommer överleva i framtiden. Jag tror även att sporten kommer dela upp sig mer och mer för att se ut som snowboardscenen gör idag. Alltså att man har en del som satsar på tävlandet och en del som satsar på filmandet. Det tror jag kan vara bra, eftersom att det idag knappt finns några pengar inom skidfilmen.

några frågetecken om Åres stolthet. Så för att komma till saken… Henrik Harlaut om: Sin baggy stil? – Ända sedan jag var liten har jag alltid tyckt att allt ser mycket bättre ut, i baggy kläder. Det spelar ingen roll om det rör sig om skidåkning, skateboard, eller snowboard. Det ser helt enkelt fetare ut. Jag har aldrig brytt mig om vad andra tycker utan kört på det som jag tycker känns cleant. Om jag kör med en lite mindre jacka, eller byxor någon dag känns det som att det hämmar min åkning, så man kan säga att jag åker bättre i baggy. Sitt smeknamn, E-Dollo? – Det kommer ifrån skidåkaren Michael Deschenaux. När jag var tretton år kom han på smeknamnet åt mig när jag hängde med honom i Saas Fee. Han kallas ju för "Lee Comte" och jag tyckte det var sjukt coolt att få ett eget smeknamn, hehe. Då var jag alltså tretton och nu är jag 21 och har fortfarande kvar det. Pappas stöd? – Jag har fått sjukt mycket hjälp av min pappa genom åren, då han agerat manager, agent och pappa, hehe. Han har alltid varit snäll och hjälpt mig med kontakter, sponsorer och sen har han koll på mina bankkonton.

– Överlag tror jag på den svenska skidscenen i framtiden. Om man jämför med exempelvis Norge har svenskarna mycket stil och ös i sin åkning, medan norrmännen är mer tävlingsinriktade. Så jag spår definitivt en ljus framtid för den svenska skidscenen!

Bytet från Ninthward till Armada? – Jag gillade att ha Ninthward så länge som möjligt. Jag hade min egen skida där och en del procent i bolaget. Ninthward kändes underground vilket jag tyckte var fett. Men jag har ju alltid vetat att jag behövde byta en dag, när jag behövde lite mer hjälp och support. Så i vintras kände jag att det var dags, plus att det har gett en bra effekt för B&E Show och "The Education of Style", när jag, Phil och Tanner alla varit på Armada-teamet.

Intervjun börjar nå sitt slut, men innan Henrik ska lämna för att dra till England och vara med i tävlingen London Freeze, reder vi ut

Vad han gör när han inte åker skidor? – Under vintern handlar det bara om skidåkning faktiskt. När jag inte

åker sitter jag och redigerar det jag filmat när jag åkt. Då kan man gå igenom frame by frame för att kolla vad man behöver öva på och vilka grabs som funkar. Annars kollar jag mycket på skidfilm, så det är i princip skidåkning dygnet runt under vintersäsongen, hehe. – På sommaren tycker jag om att skata. Jag kan väl inte direkt säga att jag är så bra på det, men det är sjukt kul! Jag skatade jättemycket från att jag vare 12 till att jag var 15. Problemet var att jag stukade fötterna mycket när jag gjorde fliptrick, så jag la faktiskt ner det för att det inte skulle förstöra för skidåkningen. Men eftersom det känns dumt att ta bort en aktivitet som man tycker är rolig har jag börjat köra igen. Fast jag håller mig väl mest till ollies och kör trannys. Så länge det går fort är det kul, hehe. Var han får inspiration ifrån? – 95 procent av min vakna tid tänker jag bara på skidåkning. Jag kollar mycket på exempelvis skatefilmer, men då tänker jag mest på hur jag kan göra tricken någorlunda likt på ett par skidor. Sen blir jag väldigt inspirerad och peppad av att lyssna på musik. Jag lyssnar främst på hip hop och reggae, men jag tycker i princip all gammal musik är bra; jazz, blues och rock. När det gäller hip hopen blir det nästan bara från 90-talet. Då gav texterna ett budskap och låtarna betydde liksom någonting, till skillnad från idag när texterna bara handlar om hur mycket pengar man har. Vad som driver honom att fortsätta utvecklas? – Att det är så himla kul. Att åka skidor överhuvudtaget är det roligaste jag vet och när man utvecklas blir man bara ännu mer peppad till att fortsätta med det här. Känslan och adrenalinet man får av att sätta ett nytt trick är nästan obeskrivlig.

TRANSITION 5-2012

Jonte Lindhe 5-0.

The Making of blue balls Text viktor josefsson foto lucas nilsson

tt bo tio grabbar på varandra flera veckor i sträck, eller att köra flera timmars nattmission i närmare 20 minus - Det är Blue Balls. Vi spanade in hur Random Bastards spenderade förra säsongen när de gjorde sin senaste snowboardrulle, med just titeln Blue Balls. En film där metallslaktandet hamnar i fokus, under en vinter där snö var hårdvaluta. 58

Erik Karlsson BS lip BS out.

Zebbe Landmark Fs board to fakie.

Det är högre kvalitet på åkningen rakt igenom, jämfört med förra årets film. Alla har varit lite mer motiverade i år och det kanske kan vara så att all nötning på pvc-rören bakom isladan i Umeå har gett resultat. Vintern såg inte särskilt ljus ut från snowboardcrewens sida under förra säsongen. För Random Bastards som stod inför uppdraget att leverera ännu en railslaktar-rulle blev snöfattigheten en jobbigt omen när vintermånaderna började rulla in. Crewet fick förlita sig på rykten om det vita guldet och reste land och rike i början av säsongen för att få en så pass bra start på projektet som möjligt. – Vi har mestadels varit i Sverige och framförallt i de norra delarna av landet eftersom det var en så dålig vinter, snömässigt, berättar filmaren Kristofer "Kuske" Fahlgren. Vi började väl filmsäsongen i Gällivare, då det var en av de få platser i Sverige som verkligen hade fått snö. Sen har gjort en misslyckad tripp till Norge. Vi hade hört att det skulle vara snö i Rjukan, men när vi kom dit var allt bortsmält och vi möttes istället av gröna gräsmattor. Så vi var bara där i en dag, sen bestämde vi oss för att dra vidare. Så klockan ett på natten packde vi ihop bilen och styrde kosan mot Helsingfors, där vi visste att det skulle vara snö. Så det blev ett redigt nattmission. Sen lyckades vi ju självklart försova oss på färjan, så vi fick kryssa ut från båten mellan bilar som var på väg att åka på. Det blev alltså en lite halvjobbig start på den veckan, men sen blev det bara bättre och vi fick en hel del bra material från Helsingfors, som i slutändan räddade säsongen. Allt som allt var en det alltså en lyckad detour på si

sådär 140 mil. Trots en hel del resor blev det självklart en hel del filmande i Random Bastards hemstad, Umeå. Staden som många ofta tänker är färdigmjölkad på spots. Eller som Kalle Ohlsson uttryckte det: "Den där gamla kossan måste ju ha skavsår på spenarna, så mycket som ni har mjölkat den nu". – Tro det eller ej, så hittar man faktiskt lite nya spots då och då, berättar Kuske. Nu finns det även en ny konsthögskola i Umeå, som bara väntar på att köras. Så lite mer mjölkning blir det allt, hehe. Det har alltså varit en hel del platser som besökt där resultaten vad gäller lyckade film-shoots har varit blandade. En av platserna där det gick lite sämre på den kreativa fronten var i våras när crewet besökte Åre. – Vi var i Åre en sväng och vi hade ju två riktigt roliga grejer där, men det blev inte så mycket gjort på grund av väder och vind, förklarar Kuske. Och jag kan väl säga så här, det blev mer antal shots ur glas än shots från filmkameran… Och vädret var inte det enda som inte gick som det skulle. Fredagen den 13 (såklart) april lyckades Erik "Kire" Karlsson skada sig rejält, då han bröt armen i JOI-hoppet. – Ja, jag såg redan från början att landningen var alldeles för brant, säger Kire. Så jag tänkte att om jag

åker 10 kilometer i timmen för fort så kommer jag hoppa över den. Men Zebbe Landmark började i alla fall att hoppa och det såg riktigt cleant ut när han körde, så jag kände väl att det skulle vara lugnt ändå. Fast jag är ju lite tyngre än Zebbe och eftersom jag väntade lite med mitt försök så tror jag att hoppet frös på lite. Hur som helst så gav sig aldrig farten när det blev flat innan take-offen och då kände jag att det skulle gå riktigt galet. Jag fick liksom panik i luften och fick en redig framåtvikt. Jag flög över hela landningen och drog på en redig slam. När jag sedan kom upp på benen trodde jag att det var lugnt och sedan såg jag ju hur hela armen bara hängde. När jag sedan låg i ambulansen på väg till sjukan frågade personalen hur ont det gjorde på en skala 1-10. Macho som jag var, svarade jag 6 och då fick jag fyra alvedon-sugtabletter som verkligen inte hjälpte, haha. Men trots detta är Kire ändå den av alla i crewet som har den längsta parten i årets film. – Kire hade drygt tio minuter med bra grejer som skulle kunna ha varit med i filmen och hans part är filmens längsta, men vi fick ju korta ner det lite. Men det finns helt klart bangers till två full parts från hans sida. Kire är alltid bra och tacksam att filma med. Han sätter oftast sina trick väldigt snabbt och är bestämd och motiverad i det han gör.

TRANSITION 5-2012

Erik Karlsson Nosepress.

Man bor oftast tio grabbar tillsammans på ett ganska trångt utrymme, vilket oftast leder till en ganska frustrerad stämning. Sen kan titeln också syfta på att man är ute och fryser arslet av sig större delen av vintern. Jocke Rasmussen Fs 270.

62 TRANSITION 5-2012

Även Viktor Wiberg brukar sätta sina trick relativt snabbt. Problemet är bara att han är en riktigt perfektionist, så han blir aldrig nöjd. Att han nöter ett trick han redan har satt, 50-60 gånger till, för att det kanske kan bli lite cleanare hör inte till ovanligheterna. – Det är ju jättebra att han gör sitt yttersta, men ibland kan det ju bli för mycket, säger Kuske. Det var en gång nu i vintras, i Gällivare, som han försökte sig på en switch backside lip på ett down-flat-downrail och misslyckades hela 124 gånger. Det slutade med att han gav upp, stack dit tre dagar senare och då satte han det till slut efter 16 försök till. Det blev hans avslutande trick i hans part, så det var skönt att

få till det. Men att stå där och se han faila gång efter gång när det var 17 minusgrader ute, var jäkligt jobbigt. – Det var en riktigt härlig känsla när jag väl satte tricket, säger Viktor. Sammanlagt blev det ju typ 135 försök på ett trick, på ett spot. I slutet kändes det som att det var helt normalt för mig att åka goofy, trots att jag egentligen är regular. Det var en sjuk känsla, att det kändes mer naturligt att droppa in switch. När det gäller upplägget av filmen har de inte tänkt så mycket, utan man har mest satsat på att få ihop så mycket bra material som möjligt. Då rail-missions är lite av Random Bastards specialitet, började

man i den änden och hoppades mer eller mindre på att hoppsekvenserna skulle lösa sig. Men hoppen blev aldrig riktigt av så resultatet blev istället en fullspäckad rail-rulle. Och enligt Kuske har samtliga åkare blivit snäppet vassare på att slakta metall denna vinter. – Det är högre kvalitet på åkningen rakt igenom, jämfört med förra årets film. Alla har varit lite mer motiverade i år och det kanske kan vara så att all nötning på pvc-rören bakom isladan i Umeå har gett resultat. Det har helt enkelt varit ett annat driv och pepp. Sen är det ett par nya åkare som har kommit in och filmat tillsammans med oss. Bland annat amerikanerna Dylan Alito och Brandon Hobush, som är

Erik Karlsson Bs lip bs out.

rätt heta just nu. Att filmen har det lite udda namnet "Blue Balls" finns det åtminstone två olika anledningar till. – Det är ju en titel som representerar lite av hur det är när man är ute och filmar, på två sätt. När man är ute och kör hela vintern har man ju inte så mycket kvinnlig kontakt. Man bor oftast tio grabbar tillsammans på ett ganska trångt utrymme, vilket oftast leder till en ganska frustrerad stämning. Sen kan titeln också syfta på att man är ute och fryser arslet av sig större delen av vintern. Fryser bollarna av sig helt enkelt. I övrigt är det ju ett rätt kul uttryck, hehe. Vi berättade om titeln för några amerikaner vi stötte på i Norge, men de gillade inte alls namnet och tyckte det lät alldeles för gay. Och då kände vi att vi verkligen var någonting på spåren, för om folk har en åsikt om titeln kommer den antagligen inte gå obemärkt förbi, säger Kuske. Med facit i hand anser både Viktor och Kire att detta är den bästa filmen som Random Bastards har gjort, då det är en väldigt hög lägsta nivå på helheten. – Kuske har gjort ett grymt jobb med att klippa filmen och jag tycker att alla har steppat upp sin åkning jämfört med förra årets film, säger Viktor. – Jag är ju en riktig nörd när det gäller att granska eget material och när jag nu jämfört spoten vi har kört nu, med tidigare års resultat på samma spots, är jag glad över att säga att det här blev riktigt bra, avslutar Kire.

TRANSITION 5-2012

kina

Text Per-Hampus Stålhandske & Knut Eliassens foto Daniel Blom, Petter Cohen, Per-Hampus Stålhandske & Knut Eliassen

Anton Bilare gör Lima stolta, med en stygg bs air.

Ur Knut Eliassens ögon

I februari stack jag, Bryan Fox, Austin Smith, Nisse Arvidsson, Anton Bilare, Per-Hampus Stålhandske, Bob Plumb och Scotty Whittlake till Kina för att vara med i en slopestyle-tävling. Då kan man ju fråga sig vad dessa grabbar hade på en internationell slopestyle-tävling att göra. Och faktum var att ingen av oss ens satsade på att komma upp på prispallen. Vi hade ett hemligt uppdrag med resan och tävlingen fick bli vårt alibi. Den egentliga agendan gick ut på att vi skulle fixa lifestyle-shots till vår film "Hyped!" Och en gratis resa till Kina säger man ju inte nej till, haha. Vi stannade i Kina i sju dagar, varav vi spenderade fyra dagar på att åka bräda och tre för lite sightseeing. Att knalla runt i Peking och ta del av all kultur och inse hur sjukt jävla mycket folk det var överallt, dygnet runt, var helt insane. Det finns egentligen inget dåligt jag kan säga om Kina. Eller jo. Maten suger. Jag vill inte vara elak eller så, men samtliga grabbar blev magsjuka efter resan.

Knut tar seden dit han kommer. Asian Style!

änslan man får när man åker snowboard med sina bästa kompisar, i den lokala backen på en slaskig vårdag. Den där känslan, när man utan någon som helst press hoppar kanthopp efter kanthopp, landar nya trick, ramlar, tweakar och blir dyngsur. Den känslan var inspirationen till “Hyped!”. Den känslan ville man försöka göra en snowboardfilm av. Detta är historien bakom det hela. Filmaren Per-Hampus Stålhandske och Nitro’s Team Manager, Knut Eliassen sa till Nitro’s teamåkare i början av förra säsongen att de ville filma hela vintern helt utan press och dubbelkorksgarantier. Åkarna skulle få göra precis vad de ville och Nitro skulle dokumentera det för att se hur man verkligen åker snowboard när alla krav är borta. Om åkarna bara ville åka puder hela vintern så var det OK, om de bara ville hoppa kanthopp så var det också OK, om de nu, mot all förmodan, bara ville träna dubbelvolter var det också OK. Snowboard, i Per-Hampus och Knuts ögon handlar inte om vem som snurrar mest eller hoppar högst. Det handlar mer om att tweaka hårt, shredda, peppa sina polare, ramla, åka fort, spraya ner sin kompis och göra minst en bakåtvolt per dag.

64 TRANSITION 5-2012

I “vanliga” snowboardfilmer känner nog många åkare att de har press på sig att leverera de bästa tricken de kan och i Knut och Per-Hampus ögon var det inte det som fick dem peppade på att åka snowboard. När man kollar på dagens snowboardfilmer ser man trick efter trick, perfekt utförda och perfekt filmade. En 180 extra jämfört med förra årets bästa trick. Perfekta backcountry hopp i Alaska som enligt deras mening är så långt ifrån hur vi verkligen åker snowboard. – Visst kan det vara grymt att hoppa sådana hopp, men vi tyckte att det skulle vara mer intressant att se Nitro’s team åka terräng som finns överallt i allas hemmabackar, säger Per-Hampus. Personligen ser jag hellre till exempel Eero Ettala göra massa olika variationer på ett trick på ett litet hopp än att han gör en perfekt dubbelvolt.

Jag vill inte vara elak eller så, men samtliga grabbar blev magsjuka efter resan. – Självklart är det alltid kul att se grym åkning i perfekta förhållanden, men det var inte vårt mål att visa i Hyped! Vi ville försöka förmedla den ultimata känslan av pepp!

En dag med Ingemar Backman tog Knut 20 år tillbaka i tiden, med stil!

Så till själva tävlingen. Den gick under namnet "The Nanshan Open Contest" gick av stapeln cirka 1,5 timme utanför Peking. Av hela crewet var det bara en som lyckades kvalificera sig för finalen och det var jag. Rätt sjukt faktiskt. I övrigt var inte tävlingen särskilt intressant. Det blev desto roligare efteråt när vi körde en två timmar lång mini-pipesession i backen bredvid eventet, med legenderna Ingemar Backman, Michi Albin och Scotty Whittlake. Alla gjorde handplants och tweakade ut sina grabs. Det var helt klart höjdpunkten på vår Kina-trip. En annan rolig sak var att en hel del nybörjare på skidor och snowboard, av misstag åkte ner i pipen. Det var som att kolla på "America's Funniest Home Videos", haha. Vad kan man säga mer om Kina? Jo, den kinesiska muren är helt otrolig att se på med egna ögon. Antagligen det mest imponerande som gjorts av människan och den är garanterat 20 gånger större än vad man tror den är. Resan avslutades som ungefär precis alla snowboardresor gör: Utgång på den dyraste klubben. When in China, right?!?

TRANSITION 5-2012

Det var en av de bästa resor jag varit på och antaligen kommer uppleva under hela mitt liv. Det är vad Hyped handlar om egentligen...

Om du bortser från riktigt dekorerade koftor och en liberal Kronprinsessa, är nog fjordarna det bästa Norge har att erbjuda. Bryan Fox, Curtis Ciszek & Knut Eliassen.

Det finns få personer som baserat en så stor del av sitt liv på vatten som Drink Water's grundare, Bryan Fox.

Med många lättstötta fjord-locals är det viktigt att visa rätt färg. Framför allt när du har svenskar ombord.

En av få bilder från Norge där åkningen står i fokus. Knut i en sw bs 180.

norge

Ur Knut Eliassens ögon

Ibland blir snowboardresor inte särskilt produktiva. Och när jag säger produktiv, menar jag idén om att man kommer ut i backen varje dag och får 2-5 grymma shots till ett filmprojekt. Under vår resa till Nord-Norge var vi definitivt inte produktiva. Jag är ganska säker på att vi inte fick ett enda ens halvvettigt snowboard-shot till filmen. Men vi var garanterat produktiva på andra nivåer. Jag menar, det är få gånger man har fått till så bra lifestyle-shots på en resa. Vi sov på en båt i Polcirkeln, klättrade i berg på öar som aldrig blivit bestigna tidigare, sov längs med vägkanterna, drack mycket sprit, fiskade, åt fisken man fått upp, såg Metallica, fick träffa Metallica. Ja listan kan göras sjukt lång. Ibland handlar inte snowboardresor om att samla så pass mycket action-material man bara kan. Det kan lika väl handla om allt snowboarding ger en, runt omkring en. Och det var precis detta som hände under vår resa till Norge. Den ultimata Hyped!-resan skulle man kunna säga. Det var en av de bästa resor jag varit på och antaligen kommer uppleva under hela mitt liv. Det är vad Hyped handlar om egentligen...

TRANSITION 5-2012

Snygg på marken. Snygg i luften. Eero Ettala med en bs air i Bjurs.

Det var features överallt och allt såg sjukt roligt ut. Detta stället är verkligen ett svenskt paradis för en slaskig vårdag.

bjursås

Ur Per-Hampus Stålhandskes ögon.

Vi fick ett email av Jacob Söderqvist där han berättade om Bjursås Soulpark. Jag hade aldrig varit i Bjursås men hade hört mycket gott om det stället. Jacob berättade att de ville att vi skulle komma och filma där. Vi hoppade på direkt eftersom Jacob alltid bygger speciella features då han ser på snowboard med ett annat öga än vi andra, då han är arkitekt. Vi mailade lite idéer på vad vi kunde bygga, fram och tillbaka och lämnade det där.

Det teamet missade i åkning i Norge, tog de lätt igen i Bjursås. Dalarna rules!

Några veckor senare dök vi upp: 20 åkare, 6 filmare, 2 fotogarafer. När vi tog första liften upp förstod jag varför detta stället var speciellt. Det var features överallt och allt såg sjukt roligt ut. Detta stället är verkligen ett svenskt paradis för en slaskig vårdag. Jacob och team Bjursås byggde snabbt några nya grejer och snart fanns det runt 20 unika features att leka med. På morgonen startade vi liften själva och åkte hela dagen lång. Runt klockan 17 på eftermiddagen satte vi på lamporna och fortsatte att shredda tills vi knappt orkade gå. Det var en otrolig känsla. Denna repeterade denna rutin i 10 dagar. Vi kom på oss själva att vi mest filmade på de minsta hoppen (ca fyra meter), de första dagarna för att de var så otroligt roliga och för att det var fyra i rad. Vi gjorde backflip efter backlip. Efter detta betade vi av feature efter feature, men det tog en himla tid för att det fanns för mycket att filma på. Om man ska åka till Bjurs igen så borde man egentligen vara där en hel månad så man får shredda av sig helt. Stället är magiskt!

68 TRANSITION 5-2012

Hyped filmades avsiktligt på en mängd olika kamera format för att försöka skapa en orginell look Panasonic HPX170, HVX200 Canon 7D/5D, Casio Highspeed point and shoot, iPhone, Stillbilder, Nizo Super8 och GoPro. Filmad i Sverige, Utah, Alaska, Österrike, Finland, Schweiz, Kalifornien, Washington. Medverkande Austin Smith, Eero Ettala, Nils Arvidsson, Anton BIlare, Jon Kooley, Justin Bennee, Bryan Fox, Mark Swoboda, Markus Keller, Knut Eliassen, Anton Gunnarsson, Dominik Wagner, Benny Urban, Torgeri Bergrem, Sven Thorgren, Sam Taxwood & Sage Kotsenburg.

TEXT viktor josefsson FOTO daniel bernstål

Man bor, lagar mat och åker tillsammans. Tanken är att kidsen ska få komma ut och åka under bra förhållanden. Alla kanske inte har råd att åka till fjällen utan får nöja sig med räcken hemma i staden. Här får man möjlighet att testa på och köra en riktig kicker i exempelvis Funäsdalen. De får även lära sig hur det är att umgås i grupp och hur man kan ta tillvara på chansen att verkligen komma någonstans inom skid- och snowboardyrket. Det finns enormt mycket kreativa ungdomar ute i landet, men det räcker inte alltid med att skicka ut edits på webben stup i kvarten.

änkt dig att få möjligheten att leva ut dina högsta drömmar och leva som skid- eller snowboardproffs under några dagar. För nio ungdomar blev denna drömmen besannad förra vintern, då O'Neill anordnade eventet Bed n' Shred. – Får man chansen att hänga med på något sådant här. ska man ta den! Det är sjukt kul och utvecklande och man lär känna vänner för livet.

Bed n' Shred är eventet där ett gäng utvalda ungdomar blir upplockade av O’Neill Sweden för en gratis shredhelg, där de får hänga ut tillsammans på berget med filmare och fotograf och får en inblick i hur skid- och snowboardbranschen fungerar. På förra årets resa bar det av till Funäsdalen med nio åksugna kids, under februari månad.

Här får deltagarna lära sig att det faktiskt kostar en hel del svett och tårar för att man ska kunna komma någonstans i branschen. Så grundtanken med hela konceptet är att kidsen ska få chansen att komma upp till fjällen, umgås och skapa nya kontakter inom skidsverige. Och det ska inte kosta dem skjortan att åka med, utan allt ska vara gratis. Alla dessa sugna ungdomarna åker vanligtvis på camps och tävlingar, men det här är en helt annan miljö. Under O'Neill Bed n' Shred blir man fotad och det diskuteras vilken fotovinkel som blir bäst, varför man bör hänga ut en grab på snowboarden, eller skidorna och att det blir bättre än att försöka snurra så mycket som

möjligt. De som får sina bilder publicerade är oftast åkare som verkligen har ansträngt sig under själva shootet. Här får åkarna som är med också behålla sina bilder som tas, så att de ska kunna använda dem i sitt CV när de är ute och jagar sponsorer. Så när eventet är över får varje deltagare en folder med bilder och svar på frågor som oftast ställs när man söker efter sponsorer. En dag under Bed n' Shred: Alla är ivriga att få komma ut, tidigt på morgonen. Kvällen innan har man byggt upp kickers till street-rails. Klockan åtta åker hela gänget upp på Funäsdalsfjället och börjar köra laps i parken och fotas i det näst största hoppet, fram till lunchtid. Efter det är det några som

ville testa och bli fotade i parkens största hopp. Från början blir det straight airs, men när de får in känslan blir de mer och mer modiga och vågar satsa. En och annan 720 stompas. Efter lunch vill i princip alla prova på den stora kickern i parken, så Transitions fotograf Daniel Bernstål riggar upp blixtar och så var dagens foto-session igång. Därefter hinns det med en tur upp på fjället för lite puderåkning innan det är dags för middag. På kvällen är alla ivriga att få komma ut igen för lite natt-mission på handrails. Det körs på två olika räcken, ett rätt gnarly och ett som är mer safe. Fotomässigt riggas det

också här upp blixtar och för att lysa upp extra mycket tar man hjälp av strålkastarna från bilarna. Allt för att göra det hela så pass "scenic" som möjligt. Hela tiden hålls en löpande dialog om vad som fungerar på bild, så att man inte får ett butt-shoot, eller liknande. Vid klockan elva på kvällen bär det av hemåt igen för en nattmacka och sömn för att sedan gå upp i ottan nästa dag och göra i princip samma sak igen. Vi tog ett snack med fem av deltagarna som var med på resan för att få en inblick i hur de upplevde det hela.

Philip Sandersjöö

Ålder? – 17 år. Vad var det bästa med O'Neill Bed n' Shred? – Det bästa med O'neill Bed n' Shred var att det verkligen levde upp till förväntningarna och beskrivningarna inför eventet. Att få möjligheten att leva som ett pro! Bara bli upphämtad och få allt serverat, mat, boende, skipass och framförallt en riktigt skön hög med människor som fick möjligheten att uppleva samma sak som en själv. Finns det något med Bed n' Shred som skulle kunna gjorts bättre? – Det finns inte mycket att påpeka. Kunde nog inte föreställa mig att något skulle vara bättre. Jag menar, allt var verkligen grymt bra!

Vilken var den största lärdomen från resan? – Största lärdomen var nog att bo på ett nytt ställe med nytt folk som man aldrig träffat förut och att få ta del utav professionella fotoshoots i både urban- och backcountymiljö. Hur ofta åker du? – Själv åker jag cirka 100 dagar på snö per säsong. Plus någon vecka i vattenhopp under sommartid. Vad har du för framtidsvisioner inom snowboard-branschen? – Mina visioner inom skidåkningen är att få möjligheten att kunna åka så mycket som möjligt och ha professionellt stöd i ryggen, till exemel folk som kan hjälpa mig med träning, tävling och utveckling. Och självklart

ha så kul som det bara går på vägen! Hur annorlunda var det att åka när du var tvungen att tänka ur en fotografisk synvinkel? – När jag var tvungen att tänka ur fotografisk synvinkel så fick jag för mig att jag såg det färdiga fotografiet i huvudet innan jag hade droppat in. Jag visste var fotografen stod, jag såg hur jag ville att resultatet skulle bli och därefter gjorde jag bara mitt allra yttersta för att få det att efterlikna mitt "tänkta" mål. Något annat du vill tillägga? – Det är svårt att förmedla sin tacksamhet till de personer som gjort detta möjligt. Helt oförglömlig upplevelse som jag verkligen värderar högt!

albin nyström

något mera. Det vill säga att det hela var grymt anordnat.

Ålder? – Jag är 16 år gammal, född 1995.

Vilken var den största lärdomen? – Den största lärdomen var nog att man fick lära sig hur man skulle jobba med en kameraman, för att se bra ut på bild. Det var mer jobb än vad jag trodde för att kunna få en riktigt bra bild. Men sen lärde jag mig så klart en massa andra saker.

Vad var det bästa med O'Neill Bed n' Shred? – Att få träffa nya människor som har samma intressen som en själv och att även ha några "ledare" som är med och pushar en, vilket inte är så vanligt eftersom man mest åker med kompisar. Finns det något som du skulle vilja förbättra med O'Neill Bed n' Shred? – Nja, om något, skulle jag vilja att campet skulle vara längre, typ 1 vecka men annars kan jag inte komma på

Hur ofta åker du? – Jag har aldrig räknat mina skiddagar under ett år, men jag kan säga att jag i snitt åker 4-5 gånger i veckan under skidsäsongen. Fast det var en lite annorlunda säsong detta år, då jag skadade mitt knä just när jag var på Bed and shred i Funäsdalen. Jag

slet av korsbandet och min miniskel gick sönder, så jag hann inte köra så mycket skidor denna säsong vilket var tråkigt eftersom jag kände mig riktigt stark på försäsongen. Fick du ett annorlunda tänk i din åkning när du blev fotad? – Jo, det är var väldigt annorlunda faktiskt, men väldigt kul eftersom jag nästan aldrig har varit och fotat seriöst utan bara varit iväg och filmat. Man måste tänka på helt andra saker under en plåtning än när du är ute och filmar, som att till exempel tweaka ut grabsen lite extra ,vilket gjorde mig sjukt peppad innan varje åk.

Ålder? – 17 år. Vad var det bästa med O'Neill Bed n' Shred? – Det bästa för mig, var folket jag träffade! Det var ett gäng riktigt softa personer och vi hade otroligt kul tillsammans. Max Joners och Philip Sandersjö fortsatte jag hålla mycket kontakt med! Finns det något med Bed n' Shred som skulle kunna gjorts bättre? – Nej faktiskt inte, det var riktigt bra utfört och och jag hade inte kunnat be om något mer! Från min sida kunde det dock ha gått bättre, hade precis kommit ur gipset från en bruten hand så jag vågade inte kötta på riktigt. Sen hade jag inte kört hopp sedan säsongen innan heller, så det gick ju sådär.

Vilken var den största lärdomen från resan? – Att det gör riktigt jävla ont att misslyckas med frontside lip när man kör handrails. Nej, men den största lärdomen var en insikt i hur hela den här branschen funkar. Jag har bara sett en fraktion av den men som sagt, det gav en insikt i hur photoshoots och sådant fungerar. Hur ofta åker du? – Förhoppningsvis blir det mycket i år, tröttnade lite på Stockholm så jag flyttade upp till Åre för att plugga. Det lär ju dock bli en del plötsliga influenser när det är sol eller pow ute... Vad har du för framtidsvisioner inom snowboard-branschen? – Drömmen är ju så klart att en dag filma med cleana crews som Random

Bastards eller Isenseven, men det känns ju rätt avlägset nu. Jag har bara åkt seriöst i två år så jag har inte riktigt hunnit få in en fot i den här branschen men jag kommer kämpa på och försöka utvecklas och en dag kanske jag är tillräckligt bra! Hur annorlunda var det att åka när du var tvungen att tänka ur en fotografisk synvinkel? – Det var sjukt kul! Man hade ju lite press på sig, speciellt eftersom jag aldrig hade fotat seriöst förut men det gick ganska bra och det gav mig erfarenhet. Och sen var det skönt att det inte spelade någon roll om man ramlade efter att bilden var tagen, haha.

Jonathan Reif

max joners Ålder? – Nyss fyllda 15 år. Vad var det bästa med O'Neill Bed n' Shred? – Det bästa med O'Neill Bed n' Shred var att få möjligheten att hänga med till ett sjukt bra ställe och lära känna många nya polare, samt att det var roligt att visa upp sina kunskaper och lära sig jobba mer med en fotograf. Finns det något som du skulle vilja förbättra med O'Neill Bed n' Shred? – Bed n' Shred känns sjukt klockrent när jag tänker på det. Skulle det vara någonting så skulle det vara att ett elverk skulle tagits med. Vilken var den största lärdomen? – Den största lärdomen under

dagarna var nog att klä sig rätt och lyssna noga på fotografens synpunkter och tips. Hur ofta åker du? – Jag åker så ofta jag kan under hela vintern, mellan två och fyra gånger i veckan och givetvis varje dag när det är lov. Jag har inte riktigt koll på hur många dagar det blev förra vintern,men kan tippa på mellan 60-90 dagar. Sen blir det ju såklart lite summer-rail-åkning under sommaren. Vad har du för framtidsvisioner inom skid-branschen? – När jag tänker på framtiden och var jag vill nå med min skidåkning, kommer jag fram till att jag vill kunna leva på det. Det är ett mål som jag

strävar efter. Att kunna hooka fler sponsorer och få uppleva många feta ställen. En sak som är säker är att även om jag inte kommer kunna leva på det så kommer jag åka skidor livet ut! Hur annorlunda var det att åka när du var tvungen att tänka ur en fotografisk synvinkel? – När det gäller att åka ''genom linsen'', var det inte så stor omställning. Jag har fotat en hel del förut och det enda som man behöver tänka på är vad som gör bilden bäst. En 540 kan oftast se sjukt mycket cleanare ut än en 1080. Så enkelt sagt är det väl att det bara är kul att få jobba med bra fotografer och lyssna på vad de har och säga.

Skulle du tipsa andra om att åka med på eventet? – Får man chansen att hänga med på något liknande ska man ta den! Det är sjukt kul och utvecklande och man lär känna vänner för livet. Riktigt bra idé av Oneill som jag hoppas håller i sig. Jag fick möjlighet att börja köra för O'Neill efter Bed n' Shred, vilket var riktigt roligt.

MY argården Ålder? – 19 Vad var det bästa med O'Neill Bed n' Shred? – Bilresan hem då vi var 13 pers i en minibuss för åtta. Annars var stämningen hela helgen väldigt hög och taggad. Inget deg i soffan på kvällen, utan istället ut och köra urban. Sjukt kul att O'Neill-gänget var så peppande och positivt inställda på alla ideér vi åkare hade.

Finns det något du vill förbättra med O'Neill Bed n' Shred? – Det skulle varit grymt med några fler brädåkare. Vilken var den största lärdomen? – Jag fick lära mig mycket om vad man ska tänka på under tävlingar och hur domarna tänker samt vad det innebär att vara sponsrad. Hur ofta åker du? – Hittills har jag åkt så ofta jag kan utan att förlora studiebidraget. Nu när jag är klar med den biten var planen en säsong i Åre tills dess att jag hade av

korsbandet. Hur som helst ska det bli mer åkning i år än någonsin. Vad har du för framtidsvisioner inom snowboardbranschen? – Köra på lagom hårt och hoppas på att komma tillbaka från knäskadan så fort som möjligt. Jag räknar med att kunna delta i en del tävlingar i slutet av säsongen. Ännu längre fram hoppas jag kunna deltaga i större tävlingar och fortsätta utvecklas i den hastighet jag gjort hittills! Om inte åkningen i sig går vägen, så vill jag ändå hålla på med sporten på något vis.

Var det annorlunda att åka när du var tvungen att tänka ur en fotografisk synvinkel? – Egentligen inte. Känns det snyggt så känns det ju bra, och då ser det också ,förhoppningvis, snyggt ut på bild. Förutsatt att fotografen vet vad han håller på med, vilket jag tror att Daniel i detta fall gjorde. Jätteduktig och trevlig. Trots detta har en schyst landning inte riktigt samma betydelse för fotografen/ bilden som känslan hos åkaren.

Lördagen den 30 juni avgjordes Sverigefinalen i Red Bull Manny Mania i Malmö. Efter en mäktig uppvisning lyckades malmöiten Axel Wellton säkra sin andra seger i tävlingen på tre år efter ett grymt finalåk mot Simon Barood. Detta ledde till en finalbiljett till den stora finalen i New York i slutet av september.

Martin martin pennlöv foto anders neuman

Tävlingen gick väl sådär för Welltons del, men inte hänger han läpp för det. Han passade till och med på att stanna kvar en vecka i det Stora Äpplet, efter tävlingen för att bara känna på pulsen. Vi tog ett snack med Axel för att spana in hur han upplevde tävlingen denna gången och hur han ser på NYC i största allmänhet.

Malmöiten Axel Wellton fick äran att för andra gången på tre år åka till New York tack vare sitt ös på brädan. Red Bull Manny Mania skulle gå ner i det Stora Äpplet, i slutet av september och Axel passade då på att stanna kvar en vecka efter eventet. Här delar han med sig av sina bästa do's & dont's i New York. Ett bra Rooftophäng är ett måste i NYC, Rivington levererar

Brandon wallridar genom Chinatown.

Återuppbyggnaden av World Trade Center är nästan klar.

Berätta lite om upplevelserna kring Manny Mania. – Ja, detta året var tävlingen mycket mindre i NYC, än vad den var första gången jag fick chansen att åka dit. Vi var 12 finalister istället för 36, vilket var grymt skönt. Plus att skateytan var mycket fetare, så det fanns ingenting att klaga på, på den fronten. Men hur kändes det att komma dit igen? – Det var helt sjukt härligt på alla sätt o vis. Vi bodde i samma område som första gången så man kände igen allt och kände sig hemma på en gång. Jag måste säga att det är rätt lätt att komma in i NYC-vibbarna. Låter kul! Vem imponerade mest då? – Jag delade rum med en snubbe från Kanada, Brandon Bandula, som jag tyckte skatade fetast och mest underhållande på ytan. Han hamnade på prispallen till slut också. Min egna insatts blev dock usel. Först när jag kom ner till skateytan kändes det bra. Jag skatade som vanligt på ytan under uppvärmningen och hade lite session med bland annat Alex Carolino. Och det var typ den roligaste skaten på hela resan. Men sen när jag skulle tävla satte jag

TRANSITION 5-2012

Frontside tailside kickflip med smarrig catch djupt inne i Chinatown.

inget. Lite surt kanske, men det var kul bara att få komma dit. Hur upplever du NYC som stad, ur ett skateperspektiv? – Spotsen är nästan aldrig perfekta, i alla fall dem vi var på. Men enligt mig är det mycket roligare i längden, att det inte blir lika lätt. Det känns mer äkta! Sen cyklade vi faktiskt runt en dag nere i Batterypark som är ett stråk ut med vattnet med massa sjuka spots, som nästan känns som skatepark-features. Men där var det security hela tiden nästan, vilket var segt. Men annars tycker jag att folk är öppna och inte så "rädda" för skatekulturen. Lite Malmö rugged style? – Ja, exakt. Lite Malmö style. Fick du footage där ifrån? – Hehe, nä. Eller asså vi var ute en dag och fotade, vilket var grymt. Annars blev det inte så mycket av den biten, denna gången.

TRANSITION 5-2012

Trefilipp i New Yorks trafikkaos.

Ok, men vad gillar du att göra i NYC när du inte skatar? – Jag älskar vibben i staden. Det känns som om inget är konstigt eller sticker ut. Alla och allt är välkommet på något sätt. Jag gillade att bara gå runt o titta på folk och sen är ju Downtown riktigt imponerande i och med alla feta hus och grejer. Har du några bra mattips? – Vi var runt på många sköna ställen, men en mexikansk restaurang imponerade mest. Det var i ett gammalt ombyggt garage och de hade en gammal kubansk folkvagns-buss mitt i restaurangen, utan tak där de stod och grillade.

under själva Red Bull-helgen. Sen efter det bodde jag i Brooklyn hos en polare från Malmö och sen på Long Island hos kocken på restaurangen jag jobbar på, som kommer där ifrån. Så jag fick testa olika miljöer, vilket var fett.

En kickflip på vägen till LES Coleman Skatepark.

5 måsten i NYC enligt dig? – Oj den va svår. ‣ Måste ha med sig en kamera. ‣ Måste ha sin bräda. ‣ Måste hänga på Lower East. ‣ Måste kolla Times Sqaure bara för att, fast det egentligen får en att vilja spy. ‣ Hmm sista, Måste besöka ett rooftop och checka utsikten.

Hur bodde du under resan? – Jag bodde ju först på Manhattan

86 TRANSITION 5-2012

TRANSITION 5-2012

MR JOSEFSSON Logistics

FOTO Zebbe Landmark TEXT Viktor josefsson

för tidigt, så då var det bara att gå tillbaka till perrongen och invänta nästa tåg. Efter ett tag kommer det tåget vi hoppat av tillbaka så jag fick tillbaka mina kryckor. När vi kom fram till Münchens flygplats hoppar tågchauffören ut och kommer fram till oss och frågar om det var någon av oss som glömt en Billabongväska på förra perrongen, Nicke får panik och inser att det är hans ryggsäck som blivit kvar. Han fick ta nästa tåg tillbaka medan jag stannade på flygplatsen med väskorna. 1 timme senare fick jag ett samtal av Nicke där han berättar att när han kom tillbaka till perrongen hade han sett två killar med hans väska hoppa på ett annat tåg och att han också hade hoppat på det tåget, han hade i alla fall fått tillbaka väskan men nu var han mitt ute i ingenstans i skogen. Efter ytterligare en timme var han tillbaka. Slutligen kom vi fram dit vi skulle och med alla grejer i behåll, det enda som var borta från Niklas väska var hans internet-bank konstigt nog.

Vintersäsongen börjar närma sig och snöresorna ska planeras in. Allt känns sjukt kul och längtan till puder eller välshapade hopp gör att det kittlar till ordentligt i skid/snowboard-körteln. Men det man sällan tänker på är att det ibland krävs en hel del planering för att resorna ska flyta på så smidigt som möjligt, oavsett om du reser med buss, bil, tåg eller flyg. Ordet "logistik" får mig att spy lite i munnen, då det speglar någonting tråkigt som måste ligga bakom det roliga.

du inte irrar runt en massa timmar i onödan. Om du inte är jättesnål är det alltid bra att slå på roamingen i telefonen i dessa lägen och helt enkelt använda GPS:en i luren. Och har du mycket pengar till övers borde du helt enkelt köpa dig en riktig GPS. Åker du till bergen med tåg eller buss är det alltid viktigt att ta reda på var du ska av (duh) och vid vilken station du ska byta, om du nu behöver göra det. En självklar sak? Visst. Men också lätt att faila på.

Innan resan kan det vara bra att kolla upp vissa saker som är lätta att glömma bort, även om det ibland kan kännas som common sense. Om du till exempel ska flyga, är det alltid viktigt att kolla upp maxvikten för flygbolaget du reser med och hur de ställer sig till att man reser med board/ski-bag. Annars kan det bli extra dyrt. Åker du bil utomlands är det alltid bra att ha införskaffat kartor till området du ska till, så att

Jag snackade lite med Isak Björnström om en resa han gjorde med Niklas Askmyr, när de skulle från Österrike hem till Sverige:

88 TRANSITION 5-2012

Resan började i Montafon och därifrån skulle vi ta oss till München via tåg. Måste tillägga att dagarna innan vi skulle åka skadade jag knät så jag gick på kryckor under resan. Tågresan innehöll två byten varav ett med 10 minuters marginal,

problemet var bara att gångavståndet var på 10min så jag fick krycka på allt jag kunde mellan folk massorna medan Niklas fick springa med två boardbags efter sig och all annan packning vi hade. Tåget hade typ börjat rulla när vi hoppade på, jag kan nästan lova att ingen har kryckat så snabbt någonsin. När vi väl hittat våra platser och satt oss till rätta fastnade vi i väldigt djupa och härliga diskussioner som ledde till att vi tappade bort tiden. Tåget stannade och jag fick jag syn på en stor skylt där det stod något om Münchens flygplats. Vi kastade oss ut ur tåget med alla väskor. När tåget åkte märkte jag att kryckorna blivit kvar på tåget då jag hade hoppat ut med alla väskor på ett ben. Vi gick fram till en kille och frågade om vägen till flygplatsen. Han svarade med ett hånskratt och berättade att vi hoppat av en station

Så tidsplanering och koll på stationer kan som sagt vara en bra grej att hålla koll på när man är ute och reser, även om det känns som en självklar sak. En annan sak som jag nämnde tidigare och som relateras till bilden här ovan är hur problematiskt det kan vara med att hitta rätt i ett okänt område. Grabbarna grus från Umeå med Viktor Wiberg och Kire i spetsen var i Helsingfors i vintras för att filma rails och hade till och med köpt en karta för att ha lättare att hitta. Men det hjälper ju föga om det specifika spotet man letar efter befinner sig en decimeter utanför kartans område. Då kan det faktiskt vara bättre att få några kronors tillägg på telefonräkningen för att man använt internet utomlands och letat upp spotet på sin GPS. Hoppas det går bra för er med logistiken på era missions i vinter!

FERNAEUS OM det nya konstnärsskapet

TEXT alex fernaeus ILLUSTRATION Frank Erik Nicanor Marklund frankmarklund.com

Eller ja, det bör åtminstone förmedla något mer även fast så sällan är fallet. Men i sin renaste form är de samma sak, en produkt med ett namn på. Som genererar pengar. Med de rätta hörlurarna kan du kanske visa din omgivning vad du brinner för. Vad du gillar för typ av musik. Vad musik betyder för dig.

”But with all that, inevitably came the money men”. Det läser jag i introt till boken som avhandlar Illmatic (Born To Use Mics). En bok som dissekerar utropstecknet och till viss del avslutet på hiphops gyllene era. Jag sitter på ett flyg som ska ta mig till New York och till ett pressevent för Dr. Dres hörlurar, Beats By Dre. Jag fastnar vid meningen och läser den igen, ”but with all that, inevitably came the money men”. Det blir så påtagligt då den här meningen med nio ord sammanfattar alla mina tankar om mainstreammusik och framförallt det event jag är på väg till. Det är en kostyms sätt att kränga musik som lett oss till en Dr. Dre som inte behöver sälja skivor längre. Det har gått så långt att hans länge efterlängtade album, Detox, fått vänta till förmån för hans företagande med Beats. Och vi har ju sett det här förut, hiphopartister med deras produkter, restauranger och överdrivna leverne. Det är en musikbransch där artister med konstnärlig vision har fått ge plats åt marknadsanalytiker.

90 TRANSITION 5-2012

Vi lever i en tid då – åtminstone inom mainstreammusik och hiphop – konstnärskapet bytts ut mot entreprenörskap. Dr. Dre är en konstnär och en visionär, han har skapat några av de mest fantastiska ljudbilder vi hört. Idag skapar han hellre en produkt. Åtminstone tycker till om en produkt, en produkt som har hans namn på förpackningen. Eller gör han mer än så? ”När jag först hörde The Chronic var jag chockad. Jag frågade min kollega som hade gett mig skivan, ’vem har gjort det här?’ Han svarade ’Dr. Dre’. ’Men vem har producerat det’ sa jag. Han svarade ’Dr. Dre’. ’Men vem har mixat det’ sa jag. Han svarade ’Dr. Dre’. ’Ta hit honom direkt”, berättar Jimmy Iovine gladlynt under en presskonferens i den flådiga Beatsbutiken på Mercer Street i New York. Iovine hade precis startat Interscope Records och bestämt sig för att jobba med annat än rock (Iovine har jobbat med Pattie Smith, John Lennon, Nirvana, Nine Inch Nails med flera). Han hade bestämt

sig för att jobba med hiphop. Men all hiphop han hörde lät för usel. Som ljudnörd kunde han inte ta det till sig, det lät för dåligt. Det var för slarvigt producerat och för dåligt mixat, om ens mixat alls. Sen hörde han Nuthin’ but a G’ Thang från. Dr. Dres debutalbum, The Chronic. Dr. Dre är unik, han förde in perfektion i hiphop och har en hängivenhet till sitt skapande som få. Kanske är det just därför vi inte fått Detox än, och kanske aldrig får. Ser man till att han är perfektionist är det inte konstigt. Att Dre utvecklats från en aggressiv yngling i Compton, med sitt gäng N.W.A till en av världens rikaste affärsmän som specificerar sig på ljud, är inte heller konstigt. När han spelade in The Chronic var han en ljudperfektionist. Då när det kom till sina egna produktioner. Nu när det kommer till en produkt. Han är i första hand en producent, att arbeta med ljud är det han gör. Så istället för att kostymerna satt klorna i Dre och använt honom och hans musik för att sälja en produkt så kan man

vända på steken. Doktorn har satt klorna i kostymerna och konsumenterna för att på ett, för honom, helt naturligt sätt vidareutvecklas längs hans kurva. Som sitt sanna jag. Ljudnörden. ”Det är många som inte bryr sig om bra kvalité när det kommer till ljud. Därför gör vi det vi gör just nu. Vi gör det vi kan för att ändra på det. Hemma och i min bil har jag försökt få ett så bra ljud som möjligt i 25 år, jag är nästan där. Så att få vara en del av det här, att skapa produkter med fokus på ljud, det är perfekt för mig.” berättar Dr. Dre. Det är oklart om det någonsin kommer att bli detsamma – att en artist klarar sig på sin musik. Idag behövs något mer för att sätta mat på bordet. En egen vodka, ett klädmärke, en restaurang eller hörlurar med artistens namn på. Men skiljer ett par hörlurar sig så mycket från en skiva? Egentligen inte, de är båda en produkt skapad för att förmedla något. Även om musik förmedlar något betydligt djupare än ett plaststycke från Kina.

Beats är smarta när det kommer till att marknadsföra sin produkt. De vet att den i särklass bästa marknadsföringen görs via andra medier än tidningar och reklamskyltar. Jag tänker på forum och mötesplatser som Facebook, Instagram och Twitter. Där dras ungdomar in i vad som för dem ser ut att vara en rörelse. En rörelse där de genom sitt deltagande kommer nära musiker, atleter, skådisar och andra kända, respekterade och lyckade människor. Deras idoler. Som Jimmy Iovine sa, ”Hur ska vi få folk att köpa våra produkter’, frågade jag mig själv, ’sen kom jag på det. Vi behandlar dem som U2 eller Eminem. Vi marknadsför det på samma sätt som en rockgrupp. Vi ger dem liv. Vi ger dem en känsla. Vi ger dem personlighet.” Genom att inte bara använda sig av kända personer i reklamkampanjer utan också göra konsumenten delaktig i en rörelse tar Beats ett steg till. Det är ett otroligt smart grepp eftersom vi idag aldrig känner oss så delaktiga och tillhörande som när vi gör det i sociala medier, på nätet och i våra smarta telefoner. Är det i grund och botten inget annat än ett företag som vill sälja sin produkt, tjäna grova pengar och i sinom tid bli synonymt med den produkt de marknadsför? Jo. Men samtidigt finns det något nytt och väldigt attraherande i Beats. Människorna bakom är otroligt passionerade och brinner för sin sak. De är ljudnördar och delar om inte annat en sak: sökandet efter det perfekta ljudet. Jag säger inte att Beats erbjuder ett perfekt ljud. Det är upp till var och en att avgöra. Det är ingen tekniktidning det här. Jag försöker inte heller få dig att köpa deras produkter. Men jag kan inte blunda för att Dr. Dre, Luke Wood och Jimmy Iovine alla tre känns skrämmande ärliga i att de faktiskt bara vill erbjuda en bra

produkt. Som Luke Wood själv säger ”När det kommer till marknadsföring så försöker vi se vad som är äkta, vad är på riktigt med Beats. Svaret är enkelt, när det kommer till kritan handlar det om ljud. Hur marknadsför vi ljud? Musik kan du bara marknadsföra som den är, det är känslan, identitet i musiken. På samma sätt marknadsför vi Beats, på äkta känsla”. Ovanligt förfriskande företagande. Musik, actionsporter, evenemang och alla mediala personer har en sak gemensamt. De omges konstant av produkter och människor i kulisserna som vill sälja produkterna. Det spelar ingen roll vilken tidning du öppnar, vilken hemsida eller evenemang du än besöker. Du kommer att utsättas för reklam. Oftast är reklamen också anpassad för just dig. Man kan uppleva att reklamen talar till en, att det den där produkten står för; det står jag för. Det är oundvikligt. Men vad är det viktiga, är det hur den ser ut? Är det vad den säger om dig? Är det vad den kostar? Det är ett flertal faktorer som spelar in i huruvida du köper just den produkten. Men en sak jag blev varse om under mitt möte med Dr. Dre och alla andra inom företaget Beats är att de gillar exakt det de gör. De gillar sin produkt. Och tror på den. En sak man bör applicera på allt i livet; gilla det du gör så kommer det att bli bra.

Dr. Dre är unik, han förde in perfektion i hiphop och har en hängivenhet till sitt skapande som få.

I viss mån känns citatet ”but with all that, inevitably came the money men” lika relevant på flygresan hem, men det kan inte appliceras på allt så jag har i mitt huvud skrivit om det. Efter tre dygn i lejonkulan ändrades min syn till viss del. Lejonkulan som är musikindustrin med ”360 deals”, marknadsföring och ”hit-recept”. Nu lyder citatet i mitt huvud såhär – ”but with all that, fortunately came the money men”.

DJ: Nej verkligen inte, ta det inte fel, jag är fett smickrad över att folk refererar till feta grejer från nittiotalet. Men vi sitter inte i studion och tänker att vi ska göra en fet låt som låter nittiotal, jag säger inte till Anton och Bjarne att jag vill ha ett fett nittiotalsbeat. Det är inte nittiotal, det är inte ens 2012… det är fan 3 lax 12, haha.

sista ordet med

TEXT alex fernaeus FOTO Adam Falk

jukstugan – för en tid sedan bara ett förlegat svenskt ord för den plats man hamnade på om man trampat snett eller glömt gummit vid fel tillfälle. Numer Sveriges starkast lysande stjärna på hiphophimlen.

Jäklar, det var töntigt skrivet, men sant. Ingen svensk hiphopgrupp har fått så mycket shine sedan Just D. Det har skrivits om Sjukstugan lite överallt, de har hyllats i allt från Nyhetsmorgon till Arbetarbladet och fått unisont goda recensioner på deras debutskiva, Rap På Svenska. Med en grym liveshow, humoristiska texter, produktioner som andas progg, Sverige och flum har de tagit svensk hiphop till en ny och efterlängtad nivå. Vad heter ni, vilka är ni, vad gör ni? Buju Anton: Sjukstugan! Dirty Jens: Haha, precis, vi är Sjukstugan. Men jag är Dirty Jens, MC. BA: Jag är Buju Anton, pappa

92 TRANSITION 5-2012

pansarvagn. Frida Winlöf: Jag är Frida, trumpet och sång. Bjarne B: Jag är DJ och producent. Kan någon av er beskriva Sjukstugan med en mening? BB: Hård, glad, smutsig och skruvad hiphop. BA: Rått och funkigt. DJ: Precis, det är funky shit liksom. Är det ”nittiotal”? BA: Det var någon som sa att vi borde skapa något nytt istället för att imitera nittiotalet. Men det är ju precis det vi gör, skapar något nytt, det är ingen nittiotalsromantisk hiphop vi gör. Den låter inte nittiotal…

Vilken är sveriges bästa hiphpgrupp? BA: Det är vi, haha… BB: Men annars är det Hearin Aid. BA: Ja där sa du det, Hearin Aid, såklart. Och jag har en PH3 tröja på mig, kan ju bara säga det… Men Sjukstugan kommer först? DJ: Nej Hearin Aid kommer först, sen Sjukstugan. Men vad är det bästa med Sjukstugan då? Eftersom ni är den näst bästa hiphopgruppen i Sverige. FW: Det är trevligt och det svänger. BA: Exakt. Och som Bjarne sa, det är hårt, smutsigt, glatt och skruvat. I den här situationen... i den här världen… då är det bara nice att vi har hiphop som gemensam nämnare. Det är hiphop, det är inget annat. Det är verkligen hiphop i grunden, utan att skämta. Och vi har ett stort intresse för svensk musik. Det finns en svensk musikskatt som vi försöker värna om, en guldgruva. Det hade vart synd om ingen tog till vara på all bra musik som skapats i Sverige. Om Sjukstugan var något annat än en hiphopgrupp, vad skulle det då vara?

BA: Ett rymdskepp, ett stort jävla rymdskepp. Om ni fick göra en ”drömskiva” ihop med en annan artist, vem skulle artisten vara? Sjukstugan: James Brown! Alla säger James Brown? DJ: Haha, ja det skriver vi alla under på, det kan vi inte förneka. BA: Eller George Clinton. DJ: Madlib hade också varit jävligt fett. BA: Men James Brown hade fetare beats, haha. Vem är den sexigaste musikern som lever eller har levt? DJ: Prince! BA: Prince, såklart! FW: Eller D’angelo… DJ: Nej, fuck D’angelo. Prince! Kommer man undan med de kläder han hade och ändå ses som en sexsymbol så är det klart. Och han är typ 140 lång, haha, va fan liksom... han är en sexsymbol. Det går inte att bli hetare än Prince. Vad är BABA? DJ: Det är ett skivbolag. Som satsar på bra saker och det känns jävligt nice att jobba med dem. Det är personer som har koll och har bra erfarenhet av branschen. BA: Bäst i Sverige. Er debut kommer på vinyl också? DJ: Ja det stämmer, den släpps via BABA Recordings lagom till jul. En perfekt julklapp för hela familjen.

Stämmer det att in jobbar på ett album med Janne Schaffer? FW: Om Janne sagt det, då stämmer det. DJ: Ja, om Janne bekräftat det så är det så… Kan man verkligen säga vad fan som helst och ändå få det att låta bra? F: Ja, det kan man faktiskt. BB: Jens och Buju kan det, men jag kan inte. FW: Det är därför han är tyst. BB: Jag kan inte säga det med ord men jag kan säga det med musik. Är det sant att Peter Jihde är ert största fan? Det är ett rykte som florerar. DJ: Ja det sägs så, jag har också hört det. Och jag tror han gillar det. Jag har hört att han diggade oss hårt, speciellt i nyhetsmorgon. Han är även ett fan av min lillebror, gladiatorn. Så jag tror han gillar hela min familj faktiskt. Det är inte så konstigt… Om ni fick säga en sak var till Transitions läsare, vad skulle det vara? DJ: Kärlek. BA: Fred. FW: Asså… BB: Var snälla mot varandra. BA: Och akta er i skidbacken… Dj: Det kan göra ont. Några sista ord förutom det? Sjukstugan: Tack för allt och keep it funky!

TRANSITION 5-2012

drop Out Åkare Johan Olofsson plats Revelstoke, Kanada foto Andrey Pirumov

nowboard föddes av tanken att kunna surfa på snön. Trettio år efter att de första Snurfersen gjorde sina första spår i snön flyttar Johan Olofsson fram positionerna i pudret. Med ett par mjuka Sorelkängor och en NoBoard flyter han lätt i det vita guldet.

OVI

E PRO D

IO N·

·PIR

·UN

GIGI RÜF

ARTHUR LONGO

NICOLAS MÜLLER

KALLE OHLSON

WERNI STOCK

TEO KONTTINEN

IQUE·8

MARCO FEICHTNER shot by Ludschi

CHRIS SÖRMAN