Transition #6 2006 by TRANSITION Magazine

EIZ LDEN, SCHW SPOT NIDWA R ENANDER FOTO OSKA GSTRÖM HA AS JON ÅKARE Y H BS 180 IND TRICK SWITC

HAMPUS & JAKOB Snowboardsveriges dynamiska duo mellanlandar och pratar framtid.

WINTER JAM

Stadion förvandlades till en gigantisk snöarena. Vi har godbitarna.

JONAS LINDAHL Skateboard ur ett Norrländskt perspektiv.

DRÖMFABRIKEN Vi har besökt Neversoft - platsen där magin skapas.

#6 2006 UTGÅVA 26 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-06 RETURVECKA 05

06 7

388012 605509

SVERIGES SNYGGASTE TIDNING* * Svenska Designpriset Guld i kategorin Redaktionell print - Magasin

Check out cool gear, trick guides, rider bios and more by keying mobile.burton.com in your cell phoneÂ´s browser!

Rider Service Europe 00800 287 866 13 (tollfree)

LABOR

Jon Larsson photographed in Ă&#x2026;re, Sweden. 2006.

www.peakperformance.com

Om Jonas Carlson får beskriva sig själv med tre ord så menar han på att orden positiv, livsnjutare och humor är de som passar honom bäst. De orden stämmer ganska bra på de flesta som gillar att åka snowboard. Då snowboard verkligen handlar om glädje och känsla. När jag tänker på tre saker för att beskriva Jonas tänker jag på stompade switch backside 900:s, snus och rött hår. Om man blandar alla de sakerna vi nämnt innan så får man fram en svensk snowboardåkare som har framtiden framför sig. Redan förra säsongen

fick Jonas filma med Lukas Huffmans projekt ”IR77”. Och vi tror att han faktiskt hade bilder publicerade i några av de amerikanska tidningarna innan han syntes hos oss i Transition. Med en egen pro model goggle på gång hos Airblaster, ett nytt kontrakt med DC och smeknamnet ”Jonas the Bonus” ska det bli kul att se vart den unge Herr Carlson tar vägen i snowboardvärlden. TEXT ANDERS NEUMAN FOTO TIM ZIMMERMAN

OM JONAS SNOWBOARD HADE HAFT TRUCKAR SOM PÅ EN SKATE SKULLE MAN KUNNA SÄGA ATT HAN GJORDE EN PIVOT TO FAKIE. MEN UTAN TRUCKAR ÄR DET SVÅRT ATT GÖRA PIVOTS SÅ VI FÅR HELT ENKELT KALLA DET FÖR EN SNE TAILSTALL ISTÄLLET.

FRONTSIDE 360 I EN DALGÅNG I NÄRHETEN AV BILBO BAGGERS FYLKE.

2006

INNEHÅLL Utgåva 26

BÖJLIGAN PÅ TUR

Bara ett stenkast från Stureplan, epicentrum av Sveriges nattliv, där champagnen flödar och vakterna bär skottsäkra västar ligger Stockholms Stadion, Sveriges mest anrika och klassiska idrottsstadium. Byggd och färdigställd för Olympiska Spelen 1912 har detta varit platsen för åtskilliga idrottsarrangemang genom åren och inte mindre än fyra världsrekord har satts här genom tiderna. Det var med andra ord klassisk idrottsmark (eller helig om du som Jonas Hagström är Djurgårdare) som den 10-11 november 2006 för första gången fylldes av snowboardåkare och skidåkare.

52 WINTER JAM

66 BÖJLIGAN PÅ TUR

Jonas Hagström beskriver Stockholm Stadion som helig mark. Pelle Jansson nöjer sig med orden klassisk arena. Hur som helst så byggdes den största rampen som byggts på en arena i Sverige - sedan fylldes den med mängder av snö, tusentals personer och några av världens bästa skid- & snowboardåkare.

76 365 DAGAR

Det här är historien om ett vad som gjordes i början av året. ”Om någon av oss (Casper Plass, Tom Käller, Leo Ström eller Eddie Lindquist) vinner Skate Pool Party och förstapriset i form av en Merca från -81 så drar vi på roadtrip”. Casper tog som bekant hem tävlingen så här kommer berättelsen från deras äventyr runt om i Norden.

MSN MADNESS MED JONAS LINDAHL

Med tanke på klimatet i Sverige är det näst intill otroligt hur det kan finnas en så stark surfscen som det gör. En av alla eldsjälar som för surfing framåt är vår fotograf Pelle Hybbinette - även om han i huvudsak står på stranden och dokumenterar vad som händer. Här är första delen av två från ett års surfing sett ur hans synvinkel.

FÖRSTA SNÖN

Hur gör man en människa rättvisa i en intervju? Särskilt om det rör en person som man har känt i större delen av sitt liv? Det är klart, det finns en samling enkla fakta att ta upp, som att Jonas är 28 år gammal, kommer från Umeå och har skatat sen mitten av 80-talet. Men hur mycket säger de egentligen? Under årens lopp har många kloka ord lämnat Jonas mun, men liksom för alla människor kommer de sällan i koncentrerad form. Det kan vara sent en natt över en öl, eller som ett infall mitt i en skatesession. Eller kanske någonstans mitt i ett msn-samtal. Det var i alla fall tanken bakom denna intervju, att vi under timmar av diskussioner över msn kanske kunde finna de där glimtarna som ringar in Jonas Lindahl. Fyra kvällar satt vi och här följer ett axplock av vad som sades...

86 JONAS LINDAHL

Kanske är det inte en världsnyhet att göra intervjuer över MSN. Med tanke på hur snabbt tekniken utvecklas skulle vi snarare vara mer förvånade över att det ännu inte hänt, om så var fallet. Klart är i alla fall att det är första intervjun som publiceras i Transition som är gjord via breda band, kablar och trådar. Kort sagt: MSN.

DESSUTOM 011 022 024 030 032 034 036 038 040 048

FRAMÅT LEDARE NOTISER FILMRECENSIONER SPELRECENSIONER TÄVLINGAR FAVORIT SETUP SAKER & TING SVENSKA DESIGNPRISET

050 060 116 138 140 146 150 152 154 156

96 FÖRSTA SNÖN

Snön kom tidigt till Sverige den här säsongen. Tidigare än den gjort på väldigt många år - i alla fall vad vi kan minnas. Men vare sig snön kommer tidigt eller inte är det lika klart som att apan väljer bananen att kontoret, som i vanliga fall huserar Transitionredaktionen, står tomt i några dagar extra när de första flingorna faller.

MASKERADMASSAKERN FRONTLINE RAILJAM GALLERI KULTUR DRÖMFABRIKEN GRAFISKA PROFILEN ÅTERFÖRSÄLJARE NAVELSKÅDNING SKRÖNA 5X5

104

105

104 HAMPUS & JAKOB

Hampus Mosesson och Jakob Wilhelmson. Den dynamiska duon. Högaktuella under den senaste tiden i svensk media. Vad har hänt i deras liv under det gångna året? Vad händer under säsongen som kommer? Vi skickade ut Pelle Jansson för att luska reda på vad som är upp och vad som är ner.

GLÖM INTE! WWW.TRANSITION.SE - DIN BÖJ PÅ NÄTET. På vår site kan du läsa artiklar från tidigare utgåvor, uppdatera dig med alla de senaste nyheterna, delta i mängder av tävlingar, diskutera aktuella samtalsämnen, teckna prenumeration med mera. Dessutom har vi nyligen dragit igång med podcasts. Glid in en sväng redan idag!

PARK BOOT

-DROP-IN MIDSOLE -3DTONGE -STICKY RUBBER OUTSOLE DROP-IN MIDSOLE

PROVIDES TRUE CUSHIONING AND SUPPORT. MADE OF BOTH PHYLON AND ABSORBALITE™, THIS REMOVABLE FOOTBED PUTS YOUR FOOT LOWER TO YOUR BOARD WITHOUT COMPROMISING SUPPORT.

3D TONGUE

THE BOOT’S TONGUE IS ERGONOMICALLY ENGINEERED TO CONFORM TO THE NATURAL CURVATURE OF THE LOWER LEG. NORMALLY THE SHELL OF SNOWBOARD BOOTS IS SEWN IN TWO SPOTS TO ACCOMMODATE THE CURVE AND THE FLEX OF THE SHIN TO THE LEG; WITH 3D TONGUE, THE CONSTRUCTION IS SEAMLESS TO OFFER FLEXIBILITY INSTEAD OF CREATING PINCH POINTS OR HOT SPOTS AS THE FRONT OF THE LEG CURVES IN THE BOOT.

STICKY RUBBER OUTSOLE

THE RUBBER ON THE OUTSOLE IS STICKY FOR GRIP, AND IT’S ALSO HIGHLY ABRASION-RESISTANT, HELPING EXTEND THE BOOT’S LIFESPAN.

INFO@SKATEOUT.COM 019-611 09 07 WWW.DCSHOES.COM

LEDARE SNOW SKATE SURF MAGAZINE ges ut av:

Sveavägen 62 111 34 Stockholm Tel: 08-545 160 60 CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE Anders Neuman neuman@transition.se Tel: 08-545 160 64 REDAKTION Niklas Bergh Magnus Gyllenberg Oscar Axhede Simon Tjernström Jonas Sandberg James Holm Pelle Hybbinette Mattias Fredriksson Vincent Skoglund

FOTO ANDERS NEUMAN

NYSNÖ OCH RÖVARHISTORIER Så här såg det ut i Åre i slutet av oktober. Fem decimeter nysnö och solsken. Perfekt grund för nästa generations Jon Olsson och Hampus Mosesson att träna i. På bilden ser du några grabbar som byggt årets första mini-kicker i Björnen. Åkaren stompade en grym 180 och stämningen och åkpeppet i det betraktande veterangänget höjdes ett snäpp till. Rövarhistorierna och berättelserna om gamla meriter fick än mer bränsle. För mig var det här en av de roligaste åkdagarna under 2006 och det redan i oktober. En oerhört lyxig dag. Risken för att den här dagen kommer sälla sig till en av favoritrövarhistorierna i framtiden är överhängande. Det var en grymt upptakt på säsongen 2006-2007.

En annan trevlig nyhet under hösten var Winter Jam som blev grymt! Eventet kommer att bli ett naturligt startskott för vintersäsongen med tävlingar i världsklass och en skön mässa som komplement. Vi ser redan fram emot nästa år. Det är massor av kul grejer på gång under vintern med camps och events så se till att besöka dem om du är i närheten. Sväng förbi en timme eller två och spana in nästa generations åkare när de stompar nya trick - det kommer vara inspirerande. Vårt bidrag till din inspiration är 164 sidor av Sveriges snyggaste tidning. Vi ses i backen! // ANDERS NEUMAN, CHEFREDAKTÖR

SKRIBENTER Simon Stenborg Tobias Barenthin-Lindblad Christian Östlund Max Hägerstrand Per Andersson Pelle Jansson Thomas Wiborgh David Zander FOTOGRAFER Klas Rickard Karlsson Chris O’Connell Mikael Pilstrand Oskar Enander Tero Repo Frode Sandbech Fredrik Axelsson Tim Zimmerman FORMGIVARE Tobias Andersson tobbe@transition.se Tel: 08-545 160 72 FRILANSMATERIAL Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Ring gärna innan du skickar något. PRENUMERATION Titeldata AB, 112 86 Stockholm Tel: 08-617 23 80 www.prenservice.se ( 6 nummer - 299 kronor. Priset gäller endast i Sverige. Högre porto tillkommer om du är bosatt utomlands. ) ANNONSFÖRSÄLJNING Swartling & Wranding Media AB Tel: 08-545 160 60 annons@transition.se

COVER STORY

Den här spotten fotade jag för 3 år sedan första gången och då blev det helt ok resultat, men med andra förhållanden. Den här gången var vi ett ganska stort crew med Jonas plus Schweizmaffian Roman Marti, Markus Keller och Diego Koch. Det behövdes inte så mycket jobb för att fixa till kicker och inrun så alla kunde börja köra ganska snabbt. Jonas kör alltid cleant så det är inte svårt att få bra bilder på honom. Jag har för mig att han gick upp och gjorde denna Switch Backside 180 Indy bara för mig efter han kört klart för filmkamerorna. - OSKAR ENANDER

TRYCK Punamusta OY, Finland HAMPUS & JAKOB WINTER JAM

PAPPER Omslag: Galerie Art Silk 250g Inlaga: NovaPress Silk 90g

JONAS LIN DAHL DRÖMFABRI KEN

388012

605509

SVERIGES SNYGGAST TIDNING* E

Float on Air Walk on Water Featuring:

Urban Assault The Timba

Urban style and pure snowboard performance. Whether youâ&#x20AC;&#x2122;re cruising the park or attacking your favorite street rail, the Timba will keep you shredding with its System G2 Full Impactâ&#x201E;˘ full-length gel insert and Ankle Tongue Tension System.

INFO: 46 431 417 990

www . thirtytwo . com

NOTISER På www.transition.se hittar du alltid dagsfärska nyheter och notiser.

sportdel på torsdagar för att läsa redaktörns Top 10 från Actionsportvärlden.

heltidsanställd hemmafru åt sin flickvän. Maten står på bordet varje dag klockan fem när hon kommer hem från jobbet.

SNOWBOARD

Kim Karlsson kommer glida runt på Stepchildbrädor och i Celsiusboots under vintern. Det viskas också om att han är på gång att reppa QWST. Det ryktas om att Kareem El-Rafie håller på att bygga upp en hemlig railpark på ett secret spot i Stockholm.

Ludde Lejkner tog hem en fjärdeplats i Tyska Augsburg för en tid sedan. Transition tar av sig hatten och grattar. Han slog bl.a. Kareem El-Rafie och Peter König. Enligt Luddes egna uppgifter har det senaste Tysklandsbesöket även gjort att han fick G på senaste tyskaprovet.

Eirikur Helgason vann för mycket Jägermeister för sitt eget bästa på railtävlingen i Falun och blev utslängd redan före kl 22.00.

För att hålla huvudet helt under vintern har Jonas Hagström signat kontrakt med Jofa hjälmar. Dessutom har han lagt till Reebok bland sponsorerna.

Coca Cola-fanatikerna Andreas Gidlund och Gulli Gudmundsson har bägge börjat köra för Bataleon Snowboards.

Hasse Åhlund har börjat flänga runt ordentligt mellan sina senaste railmissions hemma runt Umeå. Han har hunnit med ett photoshoot i Portland och varit med på Red Bull Drive By Tour i Europa.

AV ANDERS NEUMAN

MATHIAS FÄRM FRÅN MILLEN HAR ETT NYTT BAND VID NAMN FRANKY LEE. FÖRSTA PLATTAN, CUTTING EDGE, ÄR UTE I BUTIK I SLUTET AV JANUARI 2007.

Det händer lite saker i den svenska snowboardvärlden. Det senaste är att Chris Sörman är tillbaka på Burton efter några år hos Quiksilver. Andy Olsson på Burton är sjukt peppad på att ha sin gamla grannpojk tillbaka hos sig. Även Kalle Ohlsson har nya sponsorer med Vans som kommer ge han boots och outerwear samt Hasse Åhlunds nya märke HAZE. Som om inte det vore nog har han även fått spons av Smith Optics. Andreas Gidlund är ny på Sessionsteamet och firade det med att vinna Sandviken City Railjam bland ca 25 startande och när Andreas ändå värmt upp så knep han tredjeplatsen i Falun Railjam. Daniel Bloms kamerastrul fortsätter. Nu senast gav hans Hasselbladare upp under ett Roxy-shoot, Blom uppges ha varit mäkta nöjd.

ADAM FALK ÄR NY PÅ HESTRA.

HENRIK ROSTRUP HAR PRECIS FYLLT 30.

James Holm och Mattias Fredriksson har som enda svenska fotografer kommit med till finalen i Red Bull Illume. 7500 fotografer deltog i fototävlingen. Transitions husfotografer och 48 andra plåtnissar kommer i sann bling-bling-anda flygas till Aspen, Colorado i januari (precis innan XGames) för finalen där alla fotografers finalbilder ställs ut på hippa designhotellet Sky Hotel, där de också får bo ståndsmässigt. En totalvinnare koras och förstapriset är $10000 samt $20000 i budget för att göra en plåtning med valfri Red Bull-atlet var som helst i världen. Redaktionen håller tummarna! Hasse Johansson AKA Hasse från Bjurs har haft problem med en trasig axel i två säsonger. Nu verkar det som den äntligen kommer kunna fungera med hjälp av två sorters axelskydd. Som vi alla vet har Daniel Blom köpt ny bil. Inför bilköpet surfade han runt en massa på nätet och kollade in olika bilmodeller för att lära sig lite om bilindustrin. Efter ett antal timmar kommenterade Blom det med - ”Visst är alla Audis fyrhjulsdrivna?” Till sin nya bil köpte han även feta kromfälgar för runt 200 spänn. Han rullar med stil Blumchen.

JONTE NILSSON HAR ODLAT FRAM EN RIKTIGT MUSTIG OCH FIN TVÅDELAD MUSTASCH.

Hampus Mosesson har just signat för Nokia och Chris Sörman för Motorola. Det ryktas även om att Kevin Bäckström kommer få en gratis mobil under vintern. Se till att plocka upp Aftonbladets

Johannes Bränning har filmat under säsongen och gjort en film som ska ha premiär under kickoffen i Wäsa med åkare som: Kareem El-Rafie, Martin Hjalmarsson, Kristoffer Hultgren, Bjurs-Hasse, Viktor Hjartsson m.fl. Se trailer på: www.johannesbrenning.com Frontline Clothing har nu släppt en ny höst/vinter-kollektion och börjat sälja även i Norge, Österrike och Spanien samt välsorterade butiker runt om i landet. Surfa in på www.fl-clothing.com för att se var din närmaste återförsäljare är eller www.junkyard.se som har en stor del av kollektionen online. Det är dags för en ny Jibblandskamp. Den sker den 8 december i norska Tryvann. Vi hoppas att det svenska laget är laddat till tänderna och tar hem guldet. Martin Hjalmarsson är sjukskriven efter sin skateskada och jobbar nu som

Att lita på utländska läkare kan bli en dyrköpt läxa. Fråga bara Ronnie Andersson som fått sätta om skruvarna i sitt brutna lårben pga av att de schweiziska läkarna inte gjort sitt jobb ordentligt. Vi hoppas att få se honom tillbaka på brädan i slutet av januari. Transitions fotograf James Holm tyckte att han hittat en alldeles förträffligt skön hobby i att cykla lite BMX emellanåt. Kanske är han av en annan åsikt nu när han brutit armbågen efter att ha cyklat omkull rejält i Area 51’s lokaler. Resultat av kraschen var en bruten armbåge med 30% lägre rörlighet efter läkning och en ömmande handled. Vi hoppas att James har gott läk-kött så att han fortsätta leverera grymma rutor åt oss snart igen. Johan Olofsson ryktas vara tillbaka på brädan efter sina skador. Enligt Peter Ström så är han sjukt peppad. Det är

TRANSITION VIDEO PODCAST

För att kunna ge våra läsare en ännu bättre rapportering från actionsportvärlden har vi sedan en tid podcasts att erbjuda. Vi kommer att släppa nya podcasts med jämna mellanrum fyllda med reportage från events, profiler på åkare, trailers och annat skoj som händer i vår värld. Podcasts är ett nytt format för att sprida rörliga bilder till din dator, PSP, iPod eller mobiltelefon. Det fina med podcasts är att du kan prenumerera på dem. Det innebär att så fort en ny kommit laddas den automatiskt ner till dig. Vi märkte under deadline för denna tidning att vi hamnat på iTunes topplista under kategorin Sports & Recreation. Så hyffsat okej måste den ju vara. Du hittar den på www.transition.se/podcast.

X-Travel arrangerar ett gäng nya camps under vintern och våren bl.a. skidcamps med Sverre Liliequist, Kaj Zackrisson, Jon Örarbäck, Janette Hargin, Sara Orrensjö och Ane Enderud i Chamonix under påsken och camp för tjejer i Björkliden/ Riksgränsen i maj med Janette, Sara och Ane som guider. De kommer även ha ett skidcamp för grabbar i Stryn med Swedish Posse under juni månad. Eric Strand har blivit hookad av DaKine. Per Huss och Jon Örarbäck har signats upp av Halti. Sedan tidigare har det finska klädmärket även Ebbe Jakobsson i gänget. Halti är för övrigt officiell klädsponsor för alpina VM 2007 i Åre. David Kantermo (till vänster) fyllde 25 nyligen och slängde ihop en glamourfest i hans tvårummare med kök. Dessutom har en ny sponsor i Hestra. Det är mycket på gång nu.

kul att höra att Johan är på snö igen. Se till att ladda ner Testo Films nya projekt ”Wanna Play” på adressen: www.testofilms.com Kristoffer ”Håkan” Hultgren blev utnämnd till årets truckförare i Norge. Grymt många lager groupies står på kö för hunken från Leksand. Kristoffer har även börjat åka för QWST streetwear. Martina Larsson har börjat köra för SEPIA Clothing samt Haze och MJ. Om du inte har råd med ny bräda, men ändå vill fräscha upp den, kanske Pimpmyboard.se är något för dig. De gör ju custom stickers som du får designa själv. Annars kan du använda brädan som duk och måla om den med sprayfärg eller annat. Niklas ”Byssa” Byström har steppat upp på Europateamet på Bataleon Snowboards och bytt från 686 till Europateamet på SEPIA. Sen åker han även för Haze, DaKine och Pro-Tec. Tärnaby kommer ha en fet park i år. Nya rails och boxar har fixats. Kolla in park.skidhemmet.nu för info och bilder. De arrangerar även camps senare I vinter som kan vara väl värda ett besök.

SKIDOR AV MATTIAS FREDRIKSSON

Blayze Bramwell som representerar Rip Curl, Armada, Kombi och Dragon vann Best Trick på Crans Montana Invitational Rail Jam i Lausanne i november. Blayze har också precis signat ett nytt 2-årskontrakt med Rip Curl’s Europa Team.

Legenden Glenn Plake har bytt från K2 till Elan Skis.

Henke Windstedt kör dubbla, ibland trippla pass just nu och har börjat åka lagg. Spotade honom i Duved igår och han såg vass ut i puckeln! Kul. Henke Windstedt får i år dessutom en promodel hos Quiksilver Eyewear, och föga oväntat kallas den limiterade modellen för ”Henke Goggles”. Priset kommer ligga runt 1300 spänn och du hittar den i butikerna från slutet av november. Steepstore har signat Emil Forss på teamet och är i full gång med att plocka upp nya åkare. David Kantermo och Adam Falk är nya i Hestras allt större team. Henke W, Sebbe Garhammer, Crille Wiesner, Seth Morrison, Anthony Boronowski och lite andra dudes and dudettes finns ju ombord sedan tidigare. Henrik Rostrup fyllde 30 i dagarna. Stort grattis från alla på Transitionredaktionen!

Le boxx art show

1 - 31 december Stapelbäddsparken

Malmö Sweden Fernando Elvira, Stefan Marx, Richard Gilligan, Pontus Alv, Jocko Weyland, Rick & Buddy, Ian Dykmans, Jaka Babnik, Nils Svensson, Alexis Zavialoff, Anders Jandér, BLEND, Simon Sjödin, Martin Ottosson

Filmaren Andreas Olofsson, 19 år från Strömsund i Jämtland, är snart klar med sitt sponsorlösa evighetsprojekt som går under namnet Delicious. Ante har samlat material och klipp för fulla muggar i två fulla säsonger och håller fortfarande på och petar in nytt material. Han är en noggrann och petig grabb med en stor talang. Snart kommer äntligen rullen och det ska bli mycket spännande att se vad han knåpat ihop. Filmen består av ett gäng duktiga åkare, mest svenska, och alla utom Jacob Wester är under 18 år. Hans filmbolag Splendid Productions vann ifjol amatörklassen i VAST Awards. Hans websida är: www.splendidprod.tk Det allt hetare svenska klädmärket Four Elements har tagit in Team Knus under sitt paraply och kommer med en hel linje specialdesignad street-kollektion inom kort. Team Knus utgörs av Jesper Björnlund, Gabriel Gåsste, Simon Tjärnström och Olle Daunfeldt. Fyra sköna snubbar som gillar riktigt skitig och smutsig hårdrocksskidåkning. Och musik. Team Knus har varit med och designat ett antal plagg, främst coola t-shirtar och hood-tröjor med fräna

LE BOXX

Den 1 december öppnades Le Boxx Art Show i Stapelbäddens lokaler i Malmö. Ett vernissage som inte får missas med 15 artister från runt om i världen som har samlats med foton, film, målningar, skulpturer och kanske huvudattraktionen Le BOXX. Fullständig info om uttällningen hittar du på Le Boxx hemsida, www.bryggeriet. org/leboxx där du hittar öppettider, vägbeskrivning och där du även kan följa arbetet med utställningen och kolla på lite exempel från olika artister.

NOTISER

FOUR ELEMENTS HAR NYA LOKALER PÅ HORNSGATAN I STOCKHOLM.

tryck och sånt. Henrik Köhler, en av Four Elements ägare och grundare, låter meddela att företaget eventuellt även kommer släppa en kollektion med funktionskläder inspirerad av Team Knus-känslan. För övrigt kan vi meddela att Four Elements har slagit upp portarna för sin första egna butik på Hornsgatan i den kungliga huvudstaden. Inte långt från Hornstulls T-banestation. Stay tuned på www.fourelements.se.

SKATEBOARD AV SIMON STENBORG

Från Riverfarm Family rapporteras att de köpt 50 000 m2 regnskog i Centralamerika för pengarna som de dragit in på Mojjans handvirkade beanies och wristbands. Förutom att de gör världen en bättre plats låter de även meddela att Nisse Lilja gör tre stycken RF-grafiker som slutarbete på gymnasiet. Brädorna släpps våren 2007. Som om inte det vore nog så är även nya tees på väg ut i butikerna och på internet har ett konto på MySpace öppnats. Gör ett besök på www.myspace.com/riverfarmfamily

MONEYBROTHER HAR TAGIT HJÄLP AV HOWLIN PELLE OCH JERRY WILLIAMS PÅ NYA SKIVAN. RESULTATET ÄR EN PLATTA PÅ SVENSKA.

Någon eller några har tagit saken i egna händer och ”befriat” några av de numer stängda och mest klassiska San Francisco-spotsen. Pier 7, Hubba och de så kallade ”Cardielkanterna” har alla släppts ur sin bur av polisiärt och statligt förtryck. Fast tyvärr bara materiellt sett. Det är fortfarande olagligt att skejta på ställena men det är det ju mer eller mindre i hela S.F ändå? Viva la revolucion! Lite mer USA. Rasa Libre startas upp igen. Det är Matt Field som på egen hand återupptar företaget, denna gång utanför Deluxekoncernen. Guru Khalsa är på DVS Shoes där Jereme Rogers får en egen modell. Danny Renaud och Brandon Turner kör för Satori Wheels. Loie Barletta sätter sitt namn på en Krux-Truck. McTwist-uppfinnaren Mike McGill ger sig in i skobranschen. Airspeed är namnet på märket. Om du ligger hemma på torsdagar mellan kl. 07.00-09.00 bör du kolla in ”Yeah Bananen” som går på MTV.

Programmet fokuserar på skateboard runt om i Sverige. Missa inte! När kommer egentligen Lakai’s ”Fully Flared”? Stockholmsnatt. Vad hände egentligen den blöta kvällen då Transition firade 25 nummer? Är det sant att en lite på lyset Joakim Edin blottade sig offentligt och passerade in oskyldiga bilar in i nästa vecka med välinriktade round-house sparkar under natten? Gratis förfriskning och Paolo Roberto-imitationer är en farlig kombination. Det kommer anordnas en tävling på Street på Hornstull i Stockholm. Någon gång under januari eller februari blir det åka av. I skrivandets stund är inte allting klart men förhoppningsvis kommer både en street och minirampstävling gå av stapeln. För de som har åldern inne kommer det även bjudas på efterfest på plats med liveband och tillhörande härj. Så håll ögon och öron öppna. Vill du ha mer uppdaterad info så kan du maila. Adressen är dtrhq@hotmail.com

Jean-Marc Soulet har hookats upp av skateföretagens svar på Slitz, närmare bestämt Hubba Wheels. Ett par signaturhjul är tydligen att vänta inom kort. The Sovereign Sect har skaffat sig två International Teams till Alien Workshop och Habitat. Två promodels släpps till att börja med och det är Ruben Garcia som får en AWS modell och Petr Horvat får sätta sin prägel på en Habitat bräda. På Habitat hittar vi ju även Gunez Ösdogan.

KAREEM EL-RAFIE HAR VARIT PÅ TURNÉ MED THAT-GÄNGET. HÄR VID EN PRESSKONFERENS I RYSSLAND.

En av de största och mest uppskattade åkarna genom tiderna, Gino Ianucci har lagt proffskarriären på hyllan. Vi tackar för delar i filmer som 20 Shot Sequence med flera och hoppas att Gino får en trevlig pensionering. Danijel ”Jugga” Todorovich blir pro för engelska Harmony och första promodellen kommer snart. I USA har Daewon blivit S.O.T.Y, Goofylaget vann GvR-tävlingen, Tim O´Connor lämnar I-Path och snör sig i Adidas pjucks. Darren Harper och Rodrigo Lima är tydligen tillräckligt dope och fresh båda två eftersom de nu kör för Dirty German Ki… Förlåt, Dirty Ghetto Kids skall det vara.

KALLE OHLSSON HAR NYA SPONSORER I FORM AV VANS.

Boardstores team, La Familia, har jobbat med sin första film under sommaren. La Familionaire som den så finurligt heter har premiär online på självaste julafton. Vänta er även en DVD i framtiden - fullspäckad med massa extras. Åkning från bland annat Chris Åström, Danny Westin, Robin Johnsen och Simon Suarez.

Niklas Karlström och Eric Strand har nya sponsorer i Cross Sportswear. Niklas har även ett fräscht 2-årskontrakt påskrivet med Oakley Eyewear samtidigt som Eric kan stoltsera med DaKine-prylar i framtiden. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

According to a recent survey, men say the first thing they notice about a woman, is her hands. www.sportmarket.se

NOTISER Fernando Bramsmark tog hem segern i Fallbreak Challenge som tog plats i Bryggeriet nere i Malmö. Den gamla freestyle-gurun Stefan ”Lillis” Åkesson skrev in sig i Guinness Rekord-böckerna genom att sätta världsrekord i ”världens längsta enhjulswheelie” på skateboard. Hela 39 meter rullade han. Vi ser fram emot nästa rekordförsök!

SURF

GRAVIS + JULIAN RED = LOWDOWN VS.

Första bilden på skon ser du här till höger. Till en början kommer dessa skönheter släppas i New York, Tokyo, London och Barcelona. I Sverige kommer vi se dem först i mars 2007. Priset på dojjan kommer då att ligga på runt 900 kronor. De kommer bara produceras i 1200 exemplar så om du gillar vad du ser är det bäst att vara alert när de släpps.

AV JONAS SANDBERG

Freddie Meadows gjorde succé i Junior-EM i Ferrol i Spanien i slutet av november och surfade sig hela vägen fram till semifinalen och en femteplats. Strax innan avfärd till Spanien gjorde han dessutom klart med att få brädsponsring av Nord vilket även gäller den ännu yngre, och minst lika lovande, Tim Latte. Tim verkar förövrigt ha lyckats nästla sig in hos Surfakademin som kommer att köra ett surfcamp i Santa Teresa på Costa Rica under vintern. Mot lite slaveri i köket ska Tim eventuellt få hänga på campet under jul- och nyårshelgen. Adam Forslund blev slutligen utsedd till vinnaren i Frankerhauser Big Wave Challenge och kunde casha in 10 000 kronor för besväret att stå på stranden och filma ett storstökigt Torö. Det var John Malmqvist som surfade på vågen, men huruvida Adam kommer ge han några pengar är osäkert. 70/30 anser Adam vara en rättvis fördelning, antagligen fullt medveten om att John flyttat till Australien och inte på något sätt kan hota sig till pengarna. Från X-Travel/Nord-resan till Portugal i november skvallras det om att Jesper de Ruvo trotsade läkarens order och surfade med bruten fot, att Freddie Meadows vann den avslutande tävlingen och att Erik ”Snaken” Lundberg var ruggigt nöjd över att ha lämnat downhill-skateboarding touren för en veckas surf och ”mitt livs bästa högrar”. När de ändå var där passade Nord-killarna på att ta ett snack med representanter för en av Europas största brädfabriker och efter vad man kan anta var stenhårda förhandlingar står det nu klart att samma shapers som slipar fram Lost, Al Merrick, DHD och Pukasbrädorna nu även kommer lägga en hand på Nords nya surfbrädor. Killarna blev så lyckliga att de överhuvudtaget blivit uppmärksammade av surfindustrin att de skålade i ”billig, sliskig skumpa”.

SEX NUMMER + LUBEDENCE DVD 249 KR www.transition.se/special

Äntligen har höststormarna börjat göra avtryck på vattnet med vågor av epicproportioner. Nu låter det i och för sig så varje höst men den här gången finns det bildbevis, inte minst från Gävletrakten där Stéfan Estassy med vänner plåtade en del riktigt högklassiga vågor. Bilderna åkte upp på nätet men försvann lika

snabbt därifrån av rädsla för en invasion av surfare när nästa storm sätter igång. Vi som såg bilderna har full förståelse för Gävlegängets fruktan. Vågorna var verkligen epic.

och Foo Fighters. Såg bandet live häromdagen och blev duktigt impad, det här kommer slå internationelt helt klart! Plattan Cutting Edge släpps i slutet på januari 2007.

Anders Ingelsten befäster sin position som Irlands ivrigaste svensksurfare. Nu har han anmält sig till Mananan Big Wave Challenge, en storvågstävling som löper fram till slutet av februari 2007.

Brittiska Expansion Records släpper varje år en samling i underskattade genren Modern Soul (1970-2006). Togetherness 2006 (som den heter) innehåller mer eller mindre obskyra men ack så feta soulspår från bla. Black Box, Janita, Luther Wandross och inte minst svenska Trace feat. Paul Mac Innes som gör ett av det bättre spåren på albumet. Den här samlingen är bara att skaffa ohörd, riktigt, riktigt bra spegling av vad som snurrar på Soulklubbarna i Europa.

Fotografen Daniel Månsson som imponerat med sin bok Faces of Skateboarding ligger i startgroparna med ett nytt fotoprojekt om svenska surfare. Avslutningsvis har den gamla trotjänaren www.kallsupen.se återuppstått efter en längre tids vila. Ta en titt!

MUSIK AV CHRISTIAN ÖSTLUND

Franky Lee! Mathias Färm har startat ett nytt band jämte Millen tillsammans med Fredrik Granqvist (Randy) samt ex Peepshows Magnus Hägerås och satsar stenhårt på detta. Musikaliskt är det hårt och majestätiskt och om man måste jämföra med något lutar det åt Afghan Whigs, Jimmy Eat World

Från ingenstans brakade albumet Pengabrorsan ner! Moneybrother bestämde sig för att göra en platta på svenska, mest covers av bla. Otis Clay, Operation Ivy och My Morning Jackets, men även ett par egenkomponerade spår. Duetter med Howlin Pelle och ingen mindre än legendariska hjälten Jerry Williams. Eget skivbolag, spelat in det själv, gjort videon med mobiltelefon. Fan vad skönt, punkstyle! Singeln Dom Vet Ingenting Om Oss är hur bra som helst. Mer news som vanligt på transition.se

Så här ser de ut. Henke Windstedts pro model från Quiksilver Eyewear. När den här blaskan finns ute i tidningshyllorna borde du kunna hitta dem i närmsta butik. Runt 1300 spänn är det sagt att de ska kosta.

?DC6H =6<HIGyB I:6B/ ?DC6H =6<HIGyB! ?DCI: :9K6G9HDC! H>BDC 6M! B>@6:A H6C9N! ID7>6H @6GAHHDC! 6CIDC <JCC6GHHDC! ?D=6C =6CHHDC! B6II>6H CN7:G<! C>AH 6GK>9HHDC! ?D=6CC:H H@DII=:>B E=DID<G6E=:G/7:8@C6 ;yG B:G >C;D/ C>IGD5;GDCI;A>E#H:

FILMRECENSIONER RECENSENTER MATTIAS FREDRIKSSON (SKIDOR) & ANDERS NEUMAN (SNOWBOARD)

I det här numret fortsätter vi med att recensera några av årets nya skid- och snowboardfilmer. Diagrammen är tänkta som en översikt på vad filmerna innehåller så att det ska bli lättare att hitta en film som faller dig i smaken. Vi fortsätter med fyra nya snowboardrullar och sex skidfilmer. Dessutom låter Mattias Fredriksson skriva några ord och tycka till lite om årets skidfilmer. SKIDOR Mängden skidfilmer som produceras varje säsong har ökat, ursäkta klyschan, lavinartat. Laviner handlar dom lyckligvis inte så mycket om. Inte så mycket annat heller tyvärr. Det är med sorgliga ögon vi varje år konstaterar att nästan alla filmer är uppbyggda ungefär likadant, totalt i avsaknad av någon som helst storyline eller genomgående idé. Istället radas de värsta shotsen upp efter varandra i indelade segment där det antingen handlar om en åkare i taget eller flera som åkt till en exotiskt plats. Varför kan inte de, många gånger annars kreativa själarna som gör filmerna, tänka ett steg längre och välja ett helt annat uttryckssätt? För en gångs skull. Det skulle nästan revolutionera skidfilmsindustrin. Kolla på spelfilmen 9 liv (som handlar om nio kvinnor som var och en har tio minuter vardera i korta avsnitt, dokumentärform i snabbt tempo) och gör något liknande med personligheten i skidsvängen. Bara en idé från en som sett för många ”vanliga” skidfilmer för att bara gå igång på grymma linjer, bangers i backcountryn och ett intro där ett gäng åkare ska presenteras ihop med sponsorernas loggor. Det ena fallet värre än det andra.

LUBEDENCE

PIRATE MOVIE PRODUCTIONS Chris Sörman, Martin Sandberg, Jonte Edvardson, Björn Hartweger, Gigi Rüf, Andrean Moen, Eirik Haugo, Danny Larsen, Aleksi Vanninen m.fl. PRIS 299 KR

JUMPING WITH JUSSI

MACK DAWG PRODUCTIONS Jussi Oksanen instruerar en mängd olika trick. Allt från Straight Air till Switch Backside 900. PRIS 299 KR

// Mattias Fredriksson

Filmerna hittar du på www.iceman.se

BOK CHRIS SÖRMAN 1260 JONTE & MARTIN 16 MM FILM PUDERKICKERS

BRA TRICKTIPS JUSSI OKSANEN FRIÅKNING PARKHOPP SNYGG STIL

NICHOLAS MÜLLER I ALASKA

ABSINTHE Gigi Rüf, Nicholas Müller, Marc-Frank Montoya, Kurt Wastell, Jules Reymond, Nico Droz, Travis Rice m.fl.

SJUKA CABLE CAMS

PRIS 299 KR

FANTASTISK ÅKNING

THE GAP SESSION & 91 WORDS FOR SNOW

BLANK PAPER STUDIOS Shaun White, David Benedek, Jeremy Jones, Nicholas Müller, Freddy K, Travis Rice, Christoph Weber m.fl. PRIS 269 KR

Årets skidfilmer har en film som sticker ut från mängden och det är Show & Prove. Dom försöker och gör det ganska bra. Filmen är något så annorlunda som en skidfilm med en storyline. Den har de flesta attribut en bra traditionell skidrulle ska ha och åkningen rockar. Det bästa är dock parallell-handlingen där vi slits mellan CR Johnsons kamp för sitt liv och Tanner Halls kamp för att hålla huvudet kallt under säsongen. CR drabbades av en allvarlig skada i huvudet i början av säsongen och hamnade i koma. Bästa kompisen Tanner Hall gjorde comeback efter fjolårets allvarliga fotledsskador och när CR hamnade i koma hade han givetvis svårt att fokusera hundraprocentigt på skidåkningen. Filmen är årets fräschaste och mest intressanta, utan konkurrens. Åtminstone om du, som jag, har tröttnat på skidporr, upprepningar och filmer med vanliga åkarsegment.

MFM!!! SNYGGA GRAPHICS

TVÅ I EN DAVID BENEDEKS 1260’S ALASKA PROGRESSIVT GRYMMA LÅTAR

SHOW & PROVE

THE BIGGER PICTURES Tanner Hall, CR Johnson, Seth Morrison, Skogen Sprang, Anthony Boronowski, Kye Petersen, Pettit-bröderna m.fl. PRIS 299 KR

SKI PORN

POOR BOYZ PRODUCTIONS Andreas Håtveit, Sammy Carlson, Jon Olsson, Andy Mahre, Jacob Wester, Candide Thovex, Seth Morrison, JP Auclair, Pep Fujas, Peter Olenick, Simon Dumont, Grete Eliassen, Chris Benchetler m.fl. PRIS 299 KR

PUSH/PULL

MATCHSTICK PRODUCTIONS Mark Abma, Hugo Harrison, Rory Bushfield, Shane McConkey, Ingrid Backstrom, Simon Dumont, Sammy Carlson, Eric Hjorleifson, Mike Douglas, Eric Pollard m.fl. PRIS 299 KR

SNOWBLIND

DOWN FILM / FREE RADICALS Jon Larsson, Sebastian Garhammer, Per Huss, Niklas Karlström, Robert Olsson, Marja Person, Jeanette Hargin, Stina Jakobsson, Cristian Wiesner, Emmanuel Hedwall, Eric Strand, Niklas Karlsson m.fl. PRIS 249 KR

WELFARE

FIELD PRODUCTIONS PK Hunder, Even Singstad, Christopher Frankum, Espen Linnerud, Mille Windfeldt, Lasse Nyhagen, Jørgen Platou Willumsen, Stian Bødtker Berentsen m.fl. PRIS 249 KR

ANOMALY

TETON GRAVITY RESEARCH Doug Coombs, Sage Cattebridga-Alosa, Chris Collins, Ian McInstosh, Candide Thovex, Jamie Pierre, Jeremy Jones (big mtn), Jeremy Nobis, Eric Roner, Marc Andre Belliveau, Micah Black, Travis Rice m.fl. PRIS 299 KR

SKIDFILM MED STORYLINE ”HOLLYWOOD-FILMNING” VOICE-OVERS TANNER HALL PÅ BERGET CR JOHNSON PÅ SJUKHUS

ANDREAS HÅTVEIT JON OLSSON SJUKA RAILS I FINLAND JACOB WESTER ÖPPNAR UPPRADADE SHOTS

NYTÄNKANDE PATETISKT INTRO JON LARSSONS DEL I PULL SUNNMØRESALPERNA ERIC HJORLEIFSON

JON LARSSON HUMOR LITE UTRYMME FÖR JIBB COMEBACKER BÄSTA FREE-RADS PÅ LÄNGE

UNGA NORSKA KÖRARE INTRESSANTA LOCATIONS UPPREPANDE SHOTS KLIPPNING PROGRESSIV PARKÅKNING

SKI & SNB I SKÖN MIX TGR’S BÄSTA NÅGONSIN? EXOTISKA PLATSER DOUG COOMBS TRIBUTE MINDRE JACKSON HOLE

SPELRECENSIONER RECENSENT DAVID ZANDER

TONY HAWK’S PROJECT 8 (CAPCOM, MULTI)

NEED FOR SPEED CARBON (ELECTRONIC ARTS, MULTI)

PRO EVOLUTION SOCCER 6 (KONAMI, MULTI)

GEARS OF WAR (MICROSOFT, XBOX 360)

Jag minns när jag spelade Tony Hawk’s Pro Skater och genast ville gå ut och åka bräda. Och jag minns när jag gång på gång misslyckades med kickflipen och frustrerad satte mig framför tvn och levde ut mina proffsdrömmar i spelet istället. Sedan gled serien sakta men säkert ifrån realismen och mot en mystisk variant av skateboarding där man lätt hoppade fem meter upp i luften och grindade fram på telefonledningar. Project 8 är ett stort steg tillbaka till en mer verklighetstrogen åkning, och när jag dessutom får kontrollera mina fötter och sköta flipparna själv känner jag igen den där inspirationskicken. Neversoft har alltid samarbetat med proffsen men den här gången är deras inblandning större än någonsin. Samtliga åkare – från Hawk och Mullen till nya stjärnskott som Ryan Sheckler och Nyjah Huston – har dragit på sig motion capture-kostymen för att se till att deras stil syns i spelet. Med varje åkare följer dessutom en hel del videoklipp som gör Project 8 till årets mest stjärnspäckade skatefilm. Bland de mer oväntade gästspelen märks Christian Hosoi och framför allt en lysande Jason Lee som spelets mentor och mysfarbror. Tony Hawk’s Pro Skater var spelet som utvecklades för en liten nischmarknad men exploderade in i mainstreamkulturen. De senaste åren kändes det som att Neversoft börjat utveckla spelen för de nya köparna – de som aldrig rört en bräda, som ville ha en mer lättillgänglig upplevelse full av Jackass-influenser. Project 8 är spelet jag har väntat på sedan Tony Hawk’s Pro Skater 4. Med hjälp av skateboardeliten har Neversoft skapat ett spel som känns utvecklat för oss som älskar sporten och kulturen. Och tills snön ger vika för solvarm asfalt någon gång i vår är Tony Hawk’s Project 8 det perfekta vinternöjet för skejtare.

Senast jag träffade PES-producenten Shingo ”Seabass” Takatsuka blev det ärligt talat inte mycket sagt. Man känner sig lätt som Bill Murray i Lost in Translation när evighetslånga dialoger på japanska resulterar i en kort replik från tolken. Något som däremot inte gick att ta miste på var att Konamis hjärta klappar i rask tvåtakt för fotboll. Med Pro Evolution Soccer är de fast beslutna att ge oss en så realistisk bild av fotboll som möjligt. Där varje anfall är unikt, varje tvåfotsdribbling ett vågspel och varje vinst ditt största ögonblick. Och bitvis lyckas de med Pro Evolution Soccer 6 befästa sin position på fotbollstronen, men det är inte ett spel för alla. Där den konkurrerande FIFA-serien försöker hitta en balans mellan verklighet och fantasifull gladfotboll, dyker PES6 ner i sin redan djupa kontroll och hittar ännu mer tekniker att leka med. Man blir inte bra på Pro Evolution Soccer efter en eller till och med tio matcher, men den som lägger ner tiden och nöter väggpassar och suldragningar belönas med en skicklighet som knappt Zlatan kan matcha. Själv har jag fortfarande svårt att komma till tals med att Konami fått in så få licenser i spelet, men det känns som en futtig invändning när spelet på planen är allt som fotboll ska vara.

Det finns snabba bilspel. Det finns tunga bilspel. Det finns bilspel med perfekt kontroll och realistisk fysik. Och så finns det Need for Speed. Utan att vara bäst på någonting har Electronic Arts byggt upp en serie som sällan gör några rejäla magplask. Fokus ligger på nattliga gaturace och extrem moddning. För man kan givetvis inte köra runt i en bil som ser ut som om den nyss lämnat fabriken. Vingar, motivlack och neon på alla lediga ytor får till slut bilarna att se ut som lustgasdrivna julgranar som utan svårigheter lyser upp de nattsvarta gatorna. Need for Speed Carbon är ett spel för pimp my ride-fansen. Personligen såg jag The Fast and the Furious och kände inte mer än att jag just förslösat knappa två timmar av mitt liv. Det var svårt att förutspå att filmen skulle väcka intresset för moddad streetracing i någon större utsträckning men plötsligt handlade vart och vartannat bilspel om att sladda runt med upphottade sportbilar som blinkar och lyser. Nu nästan fem år efter att Paul Walker och Vin Diesel visade vägen så är genren betydligt mer glesbefolkad, men det hindrar inte Need for Speed Carbon från att vara det kanske bästa spelet i serien. Valmöjligheterna är många, karaktärerna härligt överdrivna och polisjakterna är bland det roligaste jag gjort på fyra hjul. Lagens väktare drivs av en precis lagom mix av skicklighet bakom ratten och seriösa problem mellan öronen. De skyr inga medel när de ser en forkörning och rammar gärna min tokdyra sportbil i full fart för att lära mig lite väghyfs. Där, i hundra knyck med sirener i öronen och blåljus i backspegeln, är Need for Speed Carbon årets bästa bilspel.

Gears of War känns som en fläskig actionrulle från USA. Avsaknaden av Mensamedlemmar i manusavdelningen vägs upp av en ständigt flödande testosteronmängd och tonvis med bly. Vi har väntat länge på det här spelet och förväntningarna är minst sagt uppskruvade. På de flesta punkter blir vi inte besvikna. Det är det snyggaste spelet till Xbox 360, och tveklöst det tyngsta på actionfronten. När det kommer till berättandet är det däremot tydligt att utvecklaren Epic inte har lärt sig mycket sedan de gav oss Unreal-spelen. Kommandosoldaten Marcus Fenix får Arnold Schwarzenegger att framstå som en dramatenskolad karaktärsskådespelare med sina träiga dialoger och stela minspel. Fenix och hans vänner kämpar sig kors och tvärs över den söndertrasade planeten Sera mot den lagom skräckinjagande fienden locust. Att springa in med dundrande vapen och tro att man ska överleva är ingen taktik som fungerar bra här. Istället gäller det att hela tiden röra sig mellan skyddade positioner samtidigt som man håller monstren på avstånd med de överdimensionerade vapnen. Om Gears of War är ett bra actionspel så är det ännu bättre med mänskligt motstånd. De taktiska möjligheterna ger upphov till strider med en intensitet som får pulsen att stegras till farliga nivåer. Det bästa spelet hittills till Xbox 360, och ett av de bästa spelen någonsin för flera spelare.

T R A T S G N O S Ä S

6 0

Den 21 december öppnar Branäs. Med 1000 nya bäddar i na stugor, ny restaurang på toppen, Sveriges högsta träbro mellan två toppar och utökat snösystem ser vi fram emot en ny vintersäsong. Boka första svängarna redan nu. Pris exempel: Boende 6 pers tors-sön v. 2 från 1345:Boende 10 pers tors-sön v. 2 från 1705:Boka på 0564-475 50 eller på www.branas.se

TÄVLA & VINN GLID IN PÅ WWW.TRANSITION.SE FÖR ATT LÄMNA DITT TÄVLINGSBIDRAG.

GOGGLES FRÅN QUIKSILVER

Sveriges bästa skidåkare heter Henrik Windstedt. Ingen annan har en så total bredd som åkare. Nu har han dessutom ett par goggles med sitt eget namn på från Quiksilver. Det är bara att gratulera. För att fira det lottar vi ut ett antal exemplar. Brillorna håller högsta tänkbara kvalité och har fina stjärnor på strappen. Dessutom får han äran att se sitt namn skrivit av skateboardlegenden Natas Kaupas i annonserna. Vill du lägga vantarna på ett eget par skriver du till oss. Hemliga ordet är QUIKSILVER.

VÄSKOR FRÅN BURTON

Fotografer är de största väsknördarna i världen. Det finns en massa specialistföretag som gör kameraväskor, men alla jag känner använder Burtons ryggsäckar. Det är helt enkelt det bästa betyg man kan få. Vi ger dig nu chansen att få en riktigt stilig väska helt gratis. Förstapriset är en boardbag och vi har även kommit över ryggsäckar till tvåan och trean. Allt du behöver göra är att komma ihåg det hemliga ordet BURTON BAG när du lämnar ditt bidrag på siten. Det är ingen dålig deal.

STÄLL FRÅN RIPCURL

Att matcha är A, O och alla andra bokstäver i dagens snowboardvärld. Nu får du chansen att kitta upp dig med ett grymt Rip Curl-ställ lagom till snökanonerna har gjort sitt i backen. Företaget Rip Curl behöver knappast presenteras. Sedan decennier tillbaka har de gjort kläder och tillbehör för surforienterade sporter. Om du kan berätta för oss vad namnet betyder kan stället bli ditt. Svaret lämnar du på transition.se och det hemliga ordet är föga förvånande RIP CURL.

DUFFEL BAG FRÅN TIMBUK2

För tio år sedan var Timbuk2-väskor det säkraste sättet att vara ball i kapprummet på landets gymnasieskolor. Sedan dess har dom synts hängandes över axlarna på svenskar vart man än kommit. Väskorna har sitt urspring som cykelbudsväskor och företaget har sitt centrum i San Fransisco. Det finns ingen koppling till den lilla skånska rapparen. Vi lottar ut två duffelbags av bästa sort. En motivering och det hemliga ordet TIMBUKT2 är allt du behöver för att tävla.

FAVORIT CHRIS SÖRMAN TEXT NIKLAS BERGH FOTO ANDERS NEUMAN

Det här utvecklar sig till att bli den mest oförutsägbara sektionen i tidningen du håller i handen. Från en av vår samtids mest flippade postmoderna konstnärer går vi nu rakt på en svensk kärlekskomedi. Jag tror knappt mina öron när Chris Sörman väljer Hundtricket som sin favorit. ”Jag har lätt sett den 30 gånger, det är den bästa filmen jag sett”, berättar han från en bil på väg norrut. ”Den räddar hela bakfyllan. Jag är alltid dödskär när jag är bakis.” Historien är lika klassisk som använd. Oftast har man sett den i amerikanska tv-filmer som någon livstrött programbokare på TV3 skrapat fram när budgeten tryter. Simon (Linus Wahlgren), maniskt intresserad av kärlekskomedier, söker kärleken. Han är en tredjedel av ett gäng ”sköna” killar. Mario (Ivan Nikcevic), som har sitt på det torra, och Micke (Alexander Skarsgård), en avdankad såpaskådis som inte blygs för att presentera sig som Robinson-Micke. Namnet Hundtricket bygger på ett knep för att skaffa tjejer genom att ha en gullig hund, och det är precis vad Simon gör. Det går lysande, kärlek uppstår och kort därefter komplikationer. Men allt får ett lika lyckligt som sirapslent slut med spontan mannen-på-gatan-applåd. Samtidigt som det är bland det sämsta jag sett förstår jag mycket väl hur man kan gilla den. Lite öm och ensam på bakfyllan uppkrupen i en säng med laptopen funkar den strålande. Det går dock inte att sticka under stolen med att skådespelarna gör mediokra prestationer, scenerna är uselt belysta, klippningen saknar känsla och storyn inte innehåller en enda ursäkt för att göra en film av. Killarna i filmen är så stereotypa som inte ens birakillar kan vara. Klyschorna radas på varandra. När Simon är ledsen sätter han sig ensam på en bar, super ner sig och röker cigg. Givetvis regnar det. Pratar man om tjejer gör man det i sportmetaforer. Ska man se Hundtricket? Absolut. Förutsatt att man är lite bakis, ensam, känslosam och inte har så höga pretentioner.

RDSON CHRIS

N JONTE EDVA

7 W I N T E R 200

SON

NTE EDVARD

GE JACKET RIP CURL CHAR PRIS 1 499 KR

E TEAMRIDER JO BOARDSTORE.S

NARY PANT RIP CURL MERCE PRIS 1 099 KR

ITRO TARGET SNOWBOARD N EN BOLT BINDNING RAID Foto: Scalp/Nitro

E SANDY

SÖRMAN MICK

DSTORE.SE 20

MRIDERS BOAR

SNOWBOARD TEA

V ÉE GSTRÖM GUSTA 06/07 JONAS HA

9 KR

9 PAKETPRIS: 2 9

USIVE BOOTS NITROPAKET INKL OVANSTÅENDE 5 kr Freedom Blk: 3 89 Med Northwave : 4 295 kr im en /d ite wh al Riv Med Northwave

SETUP JACOB WESTER FOTO ANDERS NEUMAN

HÖRLURAR SKULLCANDY TI

GOGGLES OAKLEY CROWBAR

JACKA OAKLEY THE STANDARD

SKIDOR ARMADA PIPE CLEANER

HANDSKAR OAKLEY PIPE GLOVE

BINDNING LOOK PIVOT 15

BYXOR OAKLEY THE STANDARD

PJÄXOR SALOMON PRO MODEL

STAVAR ARMADA AR6

SAKER & TING

01 SESSIONS UPTOWN JACKET 3499 KR 02 BURTON JACKET OF THE GODS 3499 KR 03 THIRTYTWO PRION 1699 KR 04 THIRTYTWO LASHED 2399 KR 05 KOMBI JON OLSSON ANYTIME 500 KR 06 BURTON BASIC LEATHR PIPE 599 KR 07 BURTON NORDIC DOWN 3499 KR 08 SAPIENT PNB 1 5900 KR 09 NITRO MYSTIQUE 2995 KR 10 DC WELLING 2299 KR 11 OAKLEY JAMES STUART CROWBAR MX 635 KR 12 OAKLEY WISDOM 1695 KR 13 ANON FIGMENT 999 KR 14 ANON MAJESTIC 999 KR 15 BATALEON THE EVIL TWIN 4490 KR 16 K2 THE MIX 4999 KR 17 NITRO MFM 4495 KR

01 02 03 04

07 08

11 15

SAKER & TING 01 PEAK PERFORMANCE VOYAGER 3695 KR 02 WESC JAKOBI 2000 KR 03 BURTON CHOPPER 1999 KR 04 K2 THE FUJATIVE 3999 KR 05 PEAK PERFORMANCE LAYLA 399 KR 06 BURTON JACKET OF THE GODS 3499 KR 07 AVALAAN NINJA £87 08 OAKLEY THE STANDARD 1999 KR 09 HELLY HANSEN ROVER 2699 KR 10 HELLY HANSEN KURTZ 4999 KR 11 PEAK PERFORMANCE SKI MITTEN 799 KR 12 PEAK PERFORMANCE HYBRID 599 KR 13 KOMBI WAHOO 480 KR 14 KASK RODEO 349 KR

01 02 03

04 05

06 08

SAKER & TING 01 QWEST GODOSCALCUS 1999 KR 02 PEAK PERFORMANCE CHECK 2995 KR 03 VANS GRUNT 3395 KR 04 BONFIRE FLARE 2300 KR 05 VOLCOM GEO 920 KR 06 FOUR ELEMENTS STRIPE 995 KR 07 VOLCOM DIRECTORS 350 KR 08 K2 TEE 249 KR 09 SALOMON 900 HOODIE 1000 KR 10 DRAGON DX 999 KR 11 SPY WHITE LUX 1199 KR 12 O’NEILL IPOD CONTROLLER GLOVE 1299 KR

01 02

04 05

08 09

SAKER & TING

01 VOLCOM BARRANKA BLAZER 1600 KR 02 VOLCOM BARRANKA VEST 670 KR 03 VOLCOM BARRANKA PANTS 800 KR 04 ETNIES FAMILY CREST 369 KR 05 WESC HORSE BONES 1200 KR 06 WESC HORSE SKULL 400 KR 07 FRANKERHAUSER TRUCKERKEPS 199 KR 08 WESC KELVIN 1500 KR 09 ETNIES E ROLAND 1199 KR 10 éS THEORY MID 949 KR 11 EMERICA FELT 849 KR 12 FRONTLINE DOTS 849 KR 13 ETNIES INFANT SET 499 KR 14 DC SLUGGER 999 KR 15 BOARDSTORE LA FAMILIA 599 KR 16 BURTON ADL 349 KR 17 BURTON TONAL 349 KR 18 BURTON BEANIE 299 KR 19 NEFF CLASSIC 399 KR 20 DRAGON RECLUSE 899 KR 21 FRONTLINE BANDANA 99 KR

46 04

08 09

19 12

15 16

ph: +46(0)522 65 68 90 | e-mail: post@agenta.se

SVENSKA DESIGNPRISET 19 oktober 2006. Jag fyller 25, passande nog nästan samtidigt som Transition fyller 25 nummer. Jag blir väckt och får tårta på sängen av min bättre hälft. I kalendern står det ”Prisutdelning - Svenska Designpriset, Göteborg” och med tanke på att vi är nominerade i en av kategorierna har vi i förväg bokat in tre biljetter till festligheterna. Till en början var det tänkt att prisutdelningen skulle hållas på Berns i Stockholm, men av någon anledning hade hela spektaklet flyttats till Göteborg och närmare bestämt Trädgårn. Av just den här anledningen ska vi börja dagen med att förflytta oss till västkusten. Tåget från Stockholm lämnar plattformen vid 12-snåret, så jag har ett par timmar på mig innan jag måste dra. Tar en snabb dusch, packar väskan, kollar mailen, äter frukost på fiket - sen är det dags att möta upp med Anders på T-Centralen.

att möta upp Volcom-David och Hollywood-Lars för att få tag i lite käk. David är i stan för att sätta ihop en premiärvisning av Escramble på Ish senare på kvällen. Han och Lars sitter på någon restaurang vid saluhallen som heter något så fyndigt som ”Till Salu”. Lokalsinnet är inte det bästa, men efter några telefonsamtal fram och tillbaka kan vi till slut hitta dit. Vi beställer in varsin hamburgare á la vägkrog, smäller i oss dem och sen drar vi vidare mot hotellet. Efter att vi lastat av oss det vi inte behöver ha med oss går vi iväg för att möta Nicke, innan vi beger oss mot Trädgårn. Vi dividerar om möjligheterna att ta oss till stället med kollektivtrafik, men det slutar med att vi färdas de cirka 500 metrarna till fots.

Lagom efter jag plockat ut biljetterna träffas vi på stationen och jag får nyheten att det blivit ett missförstånd med vår tredje biljett till kvällens fest. James Holm som skulle följt med har dubbelbokat och var nu på väg från Göteborg till Stockholm. Olyckligt för oss i dubbel bemärkelse. Utöver att vi nu har en biljett ”för mycket” har vi en tilltänkt sovplats för lite. Nicke Bergh, som likt oss är på väg till Göteborg - fast på ett annat tåg, får ta den överblivna platsen till prisutdelningen och Hotel Wasa får sitt sista lediga rum för natten bokat via telefon. Vi hoppar på tåget och intar våra platser. Anders packar upp datorn och börjar jobba och jag pluggar in min iPod och scrollar fram Alkaline Trio.

Väl framme hänger vi av oss kläderna och kommer snabbt underfund med att vi troligtvis är de enda som inte har kavaj, skjorta och byxor med pressveck. Utan att tänka allt för mycket på det får vi i alla fall våra välkomstdrinkar och Anders träffar någon han känner så vi slår oss ner i en av sofforna i loungen och pratar. Efter en kvart eller så öppnas dörrarna till matsalen. Vi sitter kvar ett tag och väntar tills de flesta har gått in innan vi förflyttar oss i samma riktning. Vi slår oss ner vid ett bord långt in i lokalen och får bordsgrannar i form av formgivaren och två skribenter från Veckorevyn, som är nominerade i samma kategori som Transition. Vi presenterar oss, önskar varandra lycka till och så småningom börjar drar prisceremonin igång.

Tre timmar senare rullar tåget in på stationen i Göteborg och vi börjar direkt röra oss in mot stan för

Först ut är kategorin Redaktionell Print - Dagstidning följt av Redaktionell Print - Bok. I efterhand har jag

TEXT TOBIAS ANDERSSON FOTO ÅSA NYBERG

kunnat luska ut att SvD Söndag vann den förstnämnda och Vardagslyx blev bästa bok. För om sanningen ska fram så låg min fokus vid den tidpunkten helt och hållet på den tredje kategorin, Redaktionell Print - Magasin och jag var hyffsat nervös. - ...och vinnaren är... (paus). ”Shit! Vi vann!”, hinner jag tänka innan speakern avslutat meningen - det måste vara något som är svårt att uttala eftersom han tittade efter en gång till... - ...Transition! Hi Five! Muse’s Supermassive Black Hole dånar i högtalarna när vi tar oss fram till podiet för att ta emot priset och i och med att vi placerat oss längst bak i lokalen tar det sin lilla tid innan vi är framme. Tack och bug och några slagord på dalmål följt av någon hejaramsa för Mora och Leksand får räcka som tacktal för den här gången. Champagnen står på bordet och skålarna avlöser varandra under tiden som resterande kategorier avverkas. Till sist har själva prisutdelningen kommit till ända och det återstår bara att fotograferas innan vi drar vidare till Escramblepremiären på Ish och fortsätter firandet. Innan kvällen är slut avverkar vi även nattklubben Peacock, men sen är det i alla fall dags för mig att ge upp för kvällen och bege mig till hotellrummet. Tåget hem går klockan 10.00 och jag behöver i alla fall några timmars sömn innan jag åker. Det har minst sagt varit en ganska omtumlande födelsedag.

A N I L L O R N E Y M E D A C A JIB ! U O Y R A E N

SNART KOMMER JIB ACADEMY TILL EN ORT NÄRA DIG! TESTA DIG SJÄV OCH VINN EN RESA TILL USA FÖR ATT ÅKA MED SALOMONS PRO TEAM OCH FÅ EN EGEN FILMSEKVENS. LINDVALLEN 2/12, VALLÅSEN 3/2, TALMA - FIN 3/3, ÅRE 9/3, FLOTTSBRO 17/3, FINAL FLOTTSBRO 18 MARS

www.stadium.se/jibacademy

JANNE LOFTÉN FRONTSIDE SLASHER.

TEXT SIMON STENBORG FOTO KLAS RICKARD KARLSSON

Hur ofta kan man se Thomas DiLeva, Ace Ventura och VampyrDavid från Lost boys under samma tak och i samma quarterpipe? Tack vare Sthlm Skatepark, en gång om året. Det var alltså dags för den andra upplagan av Sveriges mest utspökade skatetävling, Maskeradmassakern. Succén från förra året var tillbaka med stormsteg. Jag vet inte om det är den befriande känslan av att slippa all stress och smått överdriven seriositet som ibland präglar vanliga tävlingar eller om det bara är att äntligen få en anledning att klä sig i kvinnokläder som gör mig alldeles varm i själen. Vilket av fallen det än må vara, så är denna tävling en klar favorit under året. Det är knappt att man vill skriva om åkningen då det snarare handlade om kamratskap och glädje från klockan tre på dagen då dörrarna till fryshuset öppnade tills tre på morgonen när Stockholms krogar stängde sina. Men ingen skate-artikel utan skateboardåkning. Vilka vann? Juniorernas klass togs hem av Kennie Swedlin medan seniorerna fick alla känna sig besegrade av

ingen mindre än Ola Löwbeer som förvånade de flesta med att ens ställa upp. Men vad har resultatlistor med en sådan här tävling att göra? Det var en fröjd att se Mika Edins smått överdimensionerade (eller?) genitalier fladdra över ytan, Norrköpingligans pirat-possé, apor samt fan och hans moster skejta på utan hinder och hänsyn. Själv såg jag det som min plikt att hedra och gestalta en av vår tids stora hjältar, Kikki Danielsson. En människa som visat att det går att övervinna laster och svårigheter i livet och om man bara kämpar kan man alltid komma igen med fanan högt. Stephen White hade klätt ut sig till Nicke Svensson som i sin tur hade klätt ut sig till sig själv. Hazze Lindgren kom som årtalet 1992. Vad kan man säga förutom fantastiskt? Då det inte åktes bräda arrangerades det fiskdamm och tipspromenad. Jag är inte den som gärna tutar mitt eget horn i onödan men det bör tilläggas till protokollet att er

tillgivne för andra året i rad kom på delad första plats i denna Skateboard trivial, denna gång tillsammans med Love Eneroth och Erik Abrahamsson. För de som hade ålder inne och smak för maltbrygd firades traditionsenligt tävlingen i år igen på Snövit Bar med karaoke och annat vansinne. Vad som kanske mest hjälpte till att återskapa förra årets glans och glamour var en bejublad comeback av Jimmy Janssons tolkning av Alice Coopers ”Poison” som ekade i de flestas trumhinnor även dagen efter. Annars måste nog årets karaokepris (om det nu finns något) gå till Johan Florell som inte mindre än tre gånger äntrade scenen med egenskapade koreografier vi inte trodde existerade men som nu etsat sig fast på hornhinnan för alltid. Nu är det bara att vänta tålmodigt till nästa år då vi åter kan få smycka ut oss och kanske dela med oss av våra innersta begär och undertryckta känslor som inte accepteras i övriga samhället så när som på blott en dag. Tack till Mange Gyllenberg och de andra som åter fick oss att bli barn på nytt.

SAMI SAARENPÄÄ, CAB 900 FOTO ANDERS NEUMAN

TJ SCHILLER, FAKIE 1080 FOTO ANDERS NEUMAN

Det 35 meter höga stålskelettet stod placerat mot den östra kortsidan och utgjorde en majestätisk syn när inrunnet lystes upp mot den becksvarta himmelen. Chief of Jump var David Ny och han var riktigt nöjd med hoppet: - Det är sällan man har utrymme, förutsättningar och möjlighet att bygga ett hopp som man vill vid arenaarrangemang, men här tycker jag verkligen att vi fått till det precis som jag ville ha det från början. Ett lovande besked redan innan tävlingarna satt igång. Under fredagen arrangerades Peak Performance King of Style, en tävling som hade lockat gräddan av världens skidjibbers med Jon Olsson i spetsen följd av namn som Simon Dumont (USA), Peter Olinek, Niklas Karlström (Swe), Andreas Håtveldt och inte minst tonåringen Sammy Carlsson. I finalen som inleddes klockan 19.00 bjöd åkarna på en bra mix av olika trick i sina två åk, Niklas Karlström tjongade iväg ganska fladdriga, men sevärda, dubbla backflips iklädd tighta jeans och svart skinnpaj. Andreas Håtveldt satte den snyggaste 1080 tailgraben och Jon Olsson nötte sin Kangaroo flip. Av tio man gick fyra vidare till superfinalen och de var: Jon Olsson, Sammy Carlsson, Andreas Håtveit och Richard Permin. De fick två åk på sig varav det bästa räknades. Om vi bortser från åkarna och istället fokuserar på tricken de gjorde skulle man kunna kalla finalen för en fakie 1080-tävling då alla tre utom Jon Olsson körde på detta trick. Jon Olsson fortsatte med Kangarooflipen och med tanke på att han kvalade in som siste man till superfinalen med samma trick (perfekt utfört) kändes det som om man kunde räkna bort honom från pallplaceringen oavsett hur smooth han gjorde tricket. Så, bäste man till landning… var det som gällde. Och det var killen med det svenskklingande namnet Sammy Carlsson som visade sig hålla bäst koll på de

tre baklängesvarven denna kväll. 17 bast och överst på prispallen och inte minst 65.000 kronor rikare. Grattis! Snowboardtävlingen var en deltävling av Nokia Snowboard FIS World Cup och hade således samlat en hel del namnkunniga åkare som vi sett i resultatlistorna sedan big jump infördes som en officiell del i World Cup: Mathieu Crepel, Risto Mattila, Stefan Gimpl, Wille Uotila, Flo Mausser men även en hel del andra åkare hade kommit till Stockholm redan på torsdagen för att kvala bland andra svenskarna Hampus Mosesson, Chris Sörman och Martin Sandberg och även norrmannen Andreas Wiig. Jacob Wilhelmsson som också dykt upp körde ett testhopp innan han gav upp på grund av en skadad fot. FINALEN Under hela dagen och under kvalet öste det iskall regnet och flaggorna fladdrad vilt i den bistra höststormen. Efter ett rejält manfall från svenskarna sida i kval och semifinal så stod Martin Sandberg som enda svensk representant i finalen. Oscar Axhede som var speaker tillsammans med Niklas Bergh tjatade ideligen om att SMHI hade lovat att det skulle sluta regna mellan 16.00-18.00 lagom till finalen och jag vet inte om han trodde på det själv - men jävlar vad rätt hand fick. Redan i första heatet i finalen steg min puls när en av mina absoluta favoritåkare Andreas Wiig från Norge mötte Hubert Fill. En bs rodeo 7 tog Wiig lätt vidare till kvartsfinalen. Sen dröjde det till femte heatet innan det hettade till igen. Martin Sandberg mot Stefan Gimpl. Gimpl är ju känd som en extrem tävlingsmaskin med tre Air & Style titlar i fickan, men bland åkarna känd för att ha en ganska tunn trick repertoar. Martin gick in med en bs 9 och klockade landningen perfekt och fick kvalets då högsta poäng 25,2. Gimpl öppnade med sitt trade

trick fakie 9 och landade på 25,9 poäng. Speakerparet Axede/Bergh var i extas, de hade nämligen på grund av tekniska fel läst det som att Gimpl fick 25,0. Spänningen var på topp inför andra omgången och Sandberg var tvungen att dra upp ett ess ur bakfickan för att gå vidare. Det såg ut som om han gick ut i en bs 1080, men på något sätt fastnade i rotationen och kom bara runt två varv. Den enda svensken i finalen var utslagen – det visste alla som följde poängen på den stora jumbotronen. Det vill säga alla utom Axhede/Bergh. Och som dom hypade Sandberg, gång på gång under resten av den första omgången. Först kändes det lite pinsamt, men sen blev det mer en kul känsla av ”Hur ska dom klara sig ur detta på ett snyggt sätt?”. Och mycket riktigt, när det var dags för kvartsfinal stod det även klart för A/B att helt enkelt läst fel på skärmen eller som Nicke sa ”Vi se bara halva slutsiffran på vår lilla monitor”. Ett litet tekniskt missöde. Alla svenskar var ur tävlingen. Återstoden av tävlingen blev en kamp mellan 7:or, 9: or och en och annan 1080. Petek Matevz från Slovenien satsade på switch bs 7:or med kattlika landningar och Peetu Piiroinen snurrade frenetiskt 9:or och 10:or och det var dessa som till slut stod man mot man i finalen. En katt mot en elvisp. Och denna gång drog katten det längsta strået. Petek Matevz har stått på podiet fem gånger tidigare men aldrig högst upp. Den första världscupsvinnaren någonsin på Stockholms Stadion hade korats och han är från Slovenien. Här i Sverige har vi under de senaste 10 åren varit väldigt bortskämda med riktigt bra och internationella arrangemang av den här typen och det känns kul att veta att det här var den första i raden av fem årligen återkommande tävlingar. Vi ses nästa år.

ANDREAS HÅTVEIT, FAKIE 1080 FOTO ANDERS NEUMAN

JACOB WESTER SKREV AUTOGRAFER. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

JON OLSSON BLAND HÄNGIVNA FANS. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

NIKLAS KARLSTRÖM X2 FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

SAMMY CARLSSON MÖS PÅ SIN TRON. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

HAMPUS MOSESSON, BACKSIDE AIR FOTO ANDERS NEUMAN

ANDREAS WIIG, BACKSIDE 900 FOTO ANDERS NEUMAN

MÄSSA Ett stort mässtält hade satts upp och här trängdes besökarna med utställarna under de båda dagarna - och kanske lite mer under lördagen när det regnade. Hade man tur kunde man få signerade prylar av diverse proffs som var på plats, bl.a. Hampus Mosesson som satte sin namnteckning på 32-posters. RAILJAM Utöver att vi på Transition delade ut tidningar, stickers och filmer hade vi även hand om railarenan inne på Stadion. På lördagen anordnades ett railjam och en Best Trick-tävling. Fina priser delas ut till både skid- och snowboardåkare. FOTO FREDRIK AXELSSON

Available at Stadium

RIDE TEAM SWEDEN Magnus Olla, Anders Aspg รฅrd, Sebastia Viktor Bjรถrns n Landmark, trรถm, Fredrik Blank och Jo akim Rasmus se

TEXT & FOTO ANDERS NEUMAN

Ännu en gång hade Kareem och hans crew i Frontline lyckats få ihop några av Europas bästa rail-åkare för att tävla om 25000 i cash på Sergels Torg i Stockholm. Det unika med Frontlinetävlingen är att de på två år lyckats dra ihop förstaklassiga tävlingar utan hjälp av någon eventbyrå eller andra intressenter. Frontline Rail Jam är en tävling som är skapad av åkare från grunden och genomförts med hjälp kompisar och goda vänner som haft ett handtag över. Nog för att tävlingen startades någon timme efter utsatt tid, men jag tror att alla som var där och såg hur åkare och arrangörer skottade och slet för att komma igång förstår hur stort hjärta alla de här människorna har för snowboard. För mig personligen ger det hopp om att snowboard i Sverige har vaknat upp igen. Kanske även några av de passerande stockholmarna fattade grejen och blev peppade på att bege sig till fjällen. Nivån på åkningen var sjukt hög, om man tänker på att Nickys vinnande combo från förra året med Frontside Blunt till Boardslide kändes som ett uppvärmningstrick för åkarna i år. Dagarna innan tävlingen pratade jag med Hans Åhlund om hans nya trick och han frågade om jag ens skulle förstå hur han tänkt när han berättade om dem. Efter tävlingen förstår jag att det kan vara svårt att sätta ord

på combosen. Det är till och med så att stillbilder knappt gör dem rättvisa. Det är bättre att kolla podcasten från tävlingen på nätet istället. Tävlingen drog sakta igång och tempot och svårighetsgraden på tricken höjdes snabbt.

OVAN MÄNGDER AV KAMEROR, BLIXTAR OCH PEPPANDE PUBLIK. OCH SÅ EN TORJUS THOMANSEN I HÖGFORM.

De åkarna som stod ut under dagen var: islänningarna Eikki Helgasson och Gulli Gudmundssen, Hasse Åhlund, norrmannen Torgeir Berre, österrikaren Peter König och finnarna Freddie Sirviö och Risto Ruokola.

NEDAN TILL VÄNSTER ÄVEN OM ÖGAT KAN SPELA DIG ETT SPRATT SÅ ÄR FREDDIE SIRVIÖ PÅ VÄG NER FÖR RAILET. INTE UPP.

När det var dags för final var solljuset långt borta från plattan och åkarna rev av combo efter combo. 500lappar delades ut för bra trick från domarna. Ända tills speakern Ronnie Säfström tog det i egna händer och deklarerade att han skulle ge 2500 till den han tyckte gjorde det bästa tricket. Norrmannen Torgeir Berre var den första som fyllde fickan med cash genom att stompa en Cab 270 till 5-0 till Smith på det raka railet. Efter det blev det helt bananas, Hasse Åhlund nöp in en Nollie Backlip 270 ut. Gulli satte en Switch Nosepress på kinkboxen och Freddie drog av en FS 270 till Switch Backlip. Det kan sägas en gång till. Åkningen var helt bananas och om man tänker på att de här åkarna drog av de här tricken på tävling kan ni ju tänka er hur deras videodelar kommer se ut. Jag ser redan fram emot att se vilka trick som läggs upp på nästa års jam.

OVAN TILL HÖGER VANLIGTVIS BRUKAR PLATTAN VARA FYLLD AV LÖST FOLK SOM ÄR PÅ VÄG TILL ELLER FRÅN NÅGONTING. DEN HÄR DAGEN VAR DET SLUTDESTINATIONEN PÅ RESAN.

PSST! HAN ÄR FRAMFÖR FRONTLINE-BANNERN...

FRÅGA OSS INTE VARFÖR SNUBBEN MED FILMKAMERAN FILMAR RAKT NER I MARKEN NÄR EIRIKER HELGASON BJUDER PÅ ETT SÅ FINT ÅK.

FÖRETAGET I BAKGRUNDEN FÅR LANDET ATT VÄXA. DET HÄR TRICKET FICK FREDDIE SIRVIÖS PLÅNBOK ATT GÖRA DETSAMMA.

PÅ TATTOOMÄSSOR UTSER MAN ALLTID VEM SOM GJORT BÄSTA TATUERINGEN FÖR DAGEN. OM FREDDIE SIRVIÖ HAR TATUERINGAR ELLER INTE ÄR HELT OINTRESSANT. DÄREMOT KAN HAN STOLTSERA MED TITELN ”BEST OF DAY”.

SZAMERSPORT.SE

INFO@SZAMERSPORT.SE 0304-59565

RED BULL GER DIG VINGAR? NJA, KANSKE INTE VINGAR, MEN BRA KONSTIGA IDÉER. ELLER KAN DET VARA DEN S.K. ALLINGSÅS-EFFEKTEN? FRÅGA TOM.

BÖJLIGAN PÅ TUR TEXT HENRIK CONRADI FOTO PELLE HYBBINETTE

Som ni kanske minns kom sommaren tidigt i år. Skate Pool Party gick av stapeln redan i januari och tillät t-shirt beklädda entusiaster i alla åldrar att flyga runt i poolerna vid Björns Trädgård. När det stod klart att det var en bil som stod på spel bestämde 4 grabbar, Casper Plass, Tom Käller, Leo Ström och Eddie Lindquist, att om någon av dem vann bilen skulle det bli en roadtrip till sommaren. Vinnande därifrån gick Casper Plass med the Grand prize, närmare bestämt en Mercedes 230 från 1981, och beröm från självaste Tony Alva himself. En måndag i slutet på juli skulle vi starta resan. Efter ett par veckors kaosartade förberedelser möttes vi upp i Björnsan, för att se vad Sveriges skatepooler hade att erbjuda. När undertecknad kom på plats var hetsen redan i full gång. Alla fyra, peppade ut i fingerspetsarna betedde sig som om dom var 8 och lördagsgodiset precis dykt upp. Vi hoppade in i bilarna, jag i Red Bulls gamla sugga och grabbarna i Caspers Merca, och begav oss söderut. Första anhalten blev Linköpings betongplatta och efter en halvtimmes hårdkör råkade jag höra Tom stå och prata med en liten kille om att de båda precis hade ollat en 4-stegstrappa. Lillkillens tanke var att det var ganska långt ner medan Tom tyckte att det var lite läskigt om man skulle fastna på vägen upp. Det blev Toms ledmotiv under resten av resan, olla, olla och olla igen, helst åt ”fel” håll (och då menar jag inte switch). Efter en timmes rip sa vi adjö till folket och fortsatte mot Allingsås. Väl där tömdes åkytan på lokala talanger som alla ”flydde” för den explosion av energi och åkglädje som fullständigt sprutade när grabbarna intog ytan. Farten, som killarna lärde sig hitta linjerna, var ofattbar och det var bara att stå och njuta av en perfekt display på hur man åker böj. Ingen ville tro på att detta var första gången grabbarna var på plats när de stod och såg på Caspers stora backsideairs, Toms bombdrops, Eddies flyt och Leos backside bluntslides, men det måste sägas att det var inte bara var glada miner. Efter ett par missade försök och krascher åkte Eddies arga leende fram. Efter vad som kändes som en vecka, men inte var mer än en dag, gav vi oss av mot

nästa anhalt, västkustens huvudstads nattliv. Starten på resan sammanföll nämligen med undertecknads födelsedag. Till slut efter lite buskörning och bilproblem anlände vi till Göteborg. Efter en helt absurd utekväll kom vi till natthärbärget för att vila upp oss, men det slutade med tonårsfnitter in på småtimmarna. Det blev en härlig frukost på trottoaren utanför vandrarhemmet. Vi satte oss i bilarna igen och gav oss av mot Sveriges största rivjärn, Falkenbergs Snakerun för en skön avslappnad session. Det märktes att alla hade gett allt första dagen. Det började lite avslaget, men ett par Red Bull senare hade man hetsat upp varandra till ännu en dags rippande. Väl nere i Malmö mötte vi upp Jocke Olsson, den lilla killen med det stora hjärtat och den enorma höjden, som lät oss bo hemma hos honom. Nästa dag var det rakt upp i sadeln igen på med skorna fram med brädan för att utnyttja Stapelbädden till fullo. De första dagarnas hets hade släppt lite då insikten kommit att det inte skulle ta slut på ett tag. Och hetsa behöver man inte när man äter, andas, pratar och drömmer om skate. Dagens ledord blev flow och tillsammans med söderns finest gled brädorna runt i solen. Kvällen bjöd på en avslappnad utgång och när ställena stängde fick vi för oss att ”nu jävlar ska det skejtas”. Grabbarna dök ner i stapelbädden och väl där tog det inte många sekunder innan Tom var helt näck och drog en skön line genom betongparadiset. Ingen skulle vara sämre och snart fick vi se Tom, för kvällen kallad Lucky Bengt, leda en orm av nakna vuxna män som gled fram och tillbaka genom parken. Eddie bjöd på en underbar uppvisning och visade hur Tarzan hade sett ut om han hade kommit från storstadsdjungeln när han barfota enbart i kalsonger fullkomligt dödade backyardpoolen. Torsdag morgon bestämde vi oss för att se vad dansken (Casper) kunde visa oss av Danmark. Vi gav oss av till Roskildes skatepark och hade en skön dag i solen med precis så mycket vind att vi inte blev överhettade. Vi hade med oss Jocke Olsson över sundet och han

såg till att killarna inte tappade nivå. Jocke är ju känd för att köra stort i vert och visade denna dag att hur smooth han kör i pool. Framemot eftermiddagen rörde vi oss till Köpenhamn och Faelledparken. Här fanns en poolcorner i skrovlig betong. Perfekt för böjligan. Sen var det dags för Leo, Eddie och Tom att hålla mig sällskap på åskådarläktaren. Casper och Jocke körde stort i verten. Det märktes att dansken var på hemmaplan (i verten) och Jocke tog det lugnt i ett par lånade knäskydd cirka 3 meter över rampen. Åter i Malmö ägnades kvällen åt att ta farväl av Eddie som behövde lämna oss dagen därpå. Men det förflöt förhållandevis lugnt. Nästa morgon lämnade som sagt Eddie oss för det dagliga livet och det verkade som om vädergudarna ville trösta honom med lite dåligt väder till oss, de kvarvarande. Red Bull-bilen försvann med Eddie mot Stockholm och det kändes som en arm hade huggits av sällskapet som hunnit blivit som en sammansvetsad varelse. Vi väntade in det goda vädret och tog itu med förberedelserna för Sibbarp Massacre. Uppklädda i kostymer och dylika outfits från det goda 70- & 80-talet ställde vi upp. Jag tror inte någon har gjort så mycket i så tighta kläder någonsin. Det var bra uppslutning av åkare men trotts det hårda motståndet, bl.a. mimare och gamla gubbar, gick bucklan till ”the Bitch Cassidys” som vi så finurligt kallat oss. Efter tävlingen kom den riktiga jackpotten då Pontus Alv tog med oss ut för att visa stäppen och några andra secret spots runt om i Malmö. Tom & Leo som till en början inte trodde att dom skulle klara dom tighta böjarna var snart som fiskar i vattnet och tillsammans med Casper och Pontus körde en stenhård session. Därefter visade Pontus vilka möjligheter som kan öppnas med lite fantasi och hemmablandad betong. På söndagen var jag tyvärr tvungen att lämna grabbarna som fortsatte tills vartenda öre var slut. Jag mötte upp dem när de återvände en vecka senare. Det första som sades var: ”Bättre än så här blir det inte! Men nästa gång ska vi...”

ÖVERST MÅNGA, LÅNGA OCH LÖJLIGT ROLIGA MIL LÄNGS LANDETS VÄGAR. EN HÖJDARE VAR KALLES KAVIAR ATTACKEN MOT CASPERS BIL PÅ MOTORVÄGEN, NÅGONSTANS I HÖJD MED VARBERG. MOGET? SÅDÄR. KUL? JA.. OVAN CHILL VID FALKENBERGS-SNAKEN. TILL HÖGER ALLA SOM ÅKT I FALKENBERGS-SNAKEN VET ATT DEN INTE ÄR ATT LEKA MED. ALLA UTOM EDDIE, DÅ. FRONTSIDE 360 BONELESS.

TILL VÄNSTER VAD VORE LIVET UTAN SOLREFLEXER, GRÖNA BRÖSTVÅRTOR OCH TOKROLIGA BLUNTS? OVAN TILL VÄNSTER LEO STRÖM - FASTPLANT. OVAN TILL HÖGER ALLA FICK SOLSTING I DANMARK, MEN FÖR TOMS DEL RÄCKTE DET INTE MED ATT TA AV SIG T-SHIRTEN. HJULEN ÅKTE OCKSÅ AV.

TILL VÄNSTER EDDIES SISTA DAG PÅ ROADTRIPEN INNAN HAN VAR TVUNGEN ATT ÅTERVÄNDA TILL SIN SURA CHEF SOM NEKAT FÖRLÄNGD LEDIGHET. EDDIE KÖRDE PÅ SOM OM DET INTE FANNS NÅGON MORGONDAG. SMITHGRIND PÅ STAPELN. TILL HÖGER CASPER BEHÖLL BÅDE T-SHIRT, HJUL OCH HATT PÅ, OCH FLÖG NÄSTAN IN I SOLEN I EN AV HANS ABNORMA FRONTSIDE OLLIES.

CASPER HAR LÖJLIGT BRA KOLL PÅ BÖJAR. ATT SE HONOM TA SIG AN STAPELN ÄR EN FRÖJD. BACKSIDE DISASTER, 90 GRADER MER ÄN VANLIGT.

Vågsurfing? I Sverige? Går det? Med ett klimat som i surftermer kanske bäst skulle liknas vid en ”Endless Winter” är det inte konstigt att många ser ut som levande frågetecken. Tanken med denna artikel (som kommer gå i två delar) var att följa ett år av svenska vågor och dokumentera scenen i södra Sverige. På tal om ”Endless Winter” var årets vinter i det närmaste oändlig. Både mars och april var riktiga vintermånader och jag vill minnas att det snöade ända in i maj nere i Skåne! Detta borde ha lett till vågor, då lågtryck och busväder brukar göra det, men faktum är att våren blev ovanligt platt. Desto bättre har hösten varit, och redan bjudit på ett par riktigt bra dagar. Nog ordat om detta. De säger ju att en bild ska säga mer än tusen ord och förutsatt att bilderna på följande uppslag gör det, så har ni en gedigen läsning framför er. Tack till Anders, Mathiew, Peter, Elis, Erik, Zafer och Emma. AV PELLE HYBBINETTE

27 OKTOBER 2006 I ottan, i bilen på väg mot denna dag läste nyhetsuppläsaren varje halvtimma upp hur många som var utan el. 2000 hushåll kl. 06:00. En halvtimme senare; 6000. Kl. 07:00 var siffran 15000 och väl framme var 30000 abonnenter utan ström. Då möttes jag av denna vy.

26 AUGUSTI 2006 Varmt i vattnet, helt vindstilla och cleana set om 3-5 v책gor. Fr책n tidig morgon till sen eftermiddag.

15 DECEMBER 2006 Bitande kyla och 5 grader i vattnet.

27 OKTOBER 2006 Ord blir รถverflรถdiga.

27 MAJ 2006 22:35 p책 v채g tillbaka efter en l책ng dag och kv채ll i vattnet.

GO TO WWW.FLOW.COM TO

ANTTI’S COMPLETE SETUP

FOR MORE INFORMATION E-MAIL: FLOW@CABD.SE

DESTINATION :: STRATTON, VERMONT

MSN MADNESS MED JONAS LINDAHL Hur gör man en människa rättvisa i en intervju? Särskilt om det rör en person som man har känt i större delen av sitt liv? Det är klart, det finns en samling enkla fakta att ta upp, som att Jonas är 28 år gammal, kommer från Umeå och har skatat sen mitten av 80-talet. Men hur mycket säger de egentligen? Under årens lopp har många kloka ord lämnat Jonas mun, men liksom för alla människor kommer de sällan i koncentrerad form. Det kan vara sent en natt över en öl, eller som ett infall mitt i en skatesession. Eller kanske någonstans mitt i ett msn-samtal. Det var i alla fall tanken bakom denna intervju, att vi under timmar av diskussioner över msn kanske kunde finna de där glimtarna som ringar in Jonas Lindahl. Fyra kvällar satt vi och här följer ett axplock av vad som sades... TEXT PER ANDERSSON FOTO KLAS RICHARD KARLSSON

...yo! Yao! zzzup! chillin’ and thrillin’ killin’ n’ spillin’, you know thaa dealn’ fo’ sho’, keep da doh, yo... rundgångsrap... Jo, mina freestyleskills är ganska begränsade. Mina också, jag är en så kallad tänkande rappare, som Doggelito. hahahaha...aja, nog om det, ska vi sätta igång? Vad vill du få ut av den har intervjun? Vad är syftet? Förutom att få coverage, göra sponsorer glada och allt sånt... eller tänkte du på det vi gör nu, texten? Ja, funderar du på varför du vill göra intervjun? Jag menar, varför inte bara slänga upp ett gäng bilder? På ett sätt vill jag nog att intervjun ska visa var skatingen kommer ifrån, det är jag i alla fall typ intresserad av när jag läser intervjuer, åkning och personlighet hänger ju ofta ihop på ett eller annat sätt, så om man får lite bakgrund på personen kanske skatingen makes more sense, och kanske blir bilderna lite intressantare. Men att försöka visa vem man är med några a4 text är ju rätt svårt hehe... Tycker nog att om man får möjligheten att säga nåt i media ska man ta chansen och det finns några saker jag tycker kan vara värda att ta upp. Sen

tänkte jag att man kanske kan snacka om saker går upp för en när man är involverad i skatescenen på det sätt jag är också, inte bara svara på standardfrågorna... ...som i Simpsons hehe, men som du säger är ju fotosituationen också lite konstlad, det är ofta som fotosituationen inte liknar ens vardagsskating. Precis, ibland när jag skatar framför kameran kan jag tänka att det här har faan inget med skateboardåkning att göra. Men det har det ju, fast det är bara annorlunda från att skata som vanligt, utan krav. När man är och fotar strävar man ju efter ett resultat, jag vet hur jag vill att bilden ska se ut, hur tricket ska se ut, sen försöker man till man är nöjd. En annan sak som är annorlunda är också att man liksom samarbetar med en fotograf, det blir lite annorlunda, blixarna ska ändras, vinklarna ska ändras, det blir skugga, skärpan strular... En massa småsaker som man inte behöver ta hänsyntill när man bara är och skatar, då jagar man inget direkt resultat och man behöver bara ta hänsyn till sig själv. Men det du säger om samarbetet med fotografen är spännande. Tror du inte att det är fler situationer skating formas i samspel med nån? Jag menar, t.ex. när man är och skatar med folk blir det ju ofta att man anpassar sig efter hur sessionen utvecklas. Kan man skata endast med hänsyn till sig själv? Hehe, no shit Sherlock, jo sant, tänkte lägga till, förutom i trafiken kids! Men jag tänkte att man försöker inte nå ett speciellt resultat då typ, då man är nöjd och klar,

OLLIESHIFTY, FRÖSAKULL.

tillsammans med nån. När man skatar och det blir sesh har man liksom inte dom kraven på omgiviningen eller omgivningen på en själv, då hänger man bara på, formar och formas samtidigt. Det är kanske sånt som är svårt att fånga i en intervju, att allt sånt som händer i stunden. Hur mycket låter du omgivning forma dig? Eller har du en klar bild av vilken typ av skating du vill ha, eller går du mer efter vad som erbjuds? Ja, jag vet ju vad jag gillar att skata och söker mig till sånna ställen. Men där är ändå rätt olika från gång till gång, särskillt när man fotar och så. Ibland vet jag typ att jag vill ha med det tricket, sen tänker man ut ett ställe där man tror att det kan se koolt ut och far dit och testar. I den här intervjun har jag mer utgått från spotet än tricket. Sökt upp spots jag velat fara till men aldrig varit på tidigare. Det är rätt annorlunda mot att först bestämma trick och sen spotet utifrån tricket. Oftast vet man vad man skulle vilja göra, ofta blir det något annat, ibland inget alls. Det man aldrig får se i intervjuer är ju alla misslyckade fototillfällen och det händer rätt ofta. Det blir för mörkt, man knäcker brädan, blir bortkörd, en gång under den här intevjun tappade jag ner brädan i en av kanalerna i hammarbysjöstad, då var det bara att lägga ner, ibland kommer man till nåt ställe där det liksom bara inte går att göra något som känns bra. Ibland har man bara en dålig dag, man försöker på samma trick två timmar i sträck, blir mer och mer frustrerad, tröttare och tröttare och till slut måste man bara lägga ner. That’s quite a bore... När man fotar eller filmar känns det mer som ett misslyckande också, än om man bara är och skatar utan prestationskrav... ...nördar! Men vad är en bra bild? Jag vet vad det är jag gillar med en skatebild när jag ser den, men det är lite svårt att förklara exakt vad det är som gör det. Jag bryr mig inte om vilket trick, hur svårt eller laddigt det är, inte nåt sånt. Det viktigaste är att själva uttrycket känns levande på nåt sätt, typ att man verkligen känner rörelsen som tricket eller carven eller whatever består av. Kanske låter lite konstigt men tricket ska liksom hänga på en skör tråd, det ska inte se helt safe ut, det ska synas att något står på spel, det behöver inte vara att man riskerar att slå sig eller så, men tricket ska inte kännas färdigt för det är det inte. Sen gillar jag sekvenser också, men det är ju lite annorlunda med dom. Då får man se delar av trick som man inte i vanliga fall får se, typ hur foten ligger böjd vid nosen just före flippen. Det är koolt. Egentligen är det lite skumt att det inom skatefotografi är så självklart vilken del av tricket som får stå som representant för hela tricket. Sen är det rätt kul när man kollar bilder med KRK eller nån annan fotograf, dom kollar efter, eller kanske prioriterar, helt andra saker, först skärpa, blixtar, kontraster, om ansiktet syns osv. Antar att skataren och fotografen i första hand vill bevara sin egen heder hehe. Haha, men om man t. ex. ser på bilderna till Florell-intervjun, de försökte ju avspegla vardagsskatingen och skiljer sig på så sätt från de klassiska laddbilderna. Vad tror du om det? Är det eftersträvansvärt? Ja. Kanske inte det enda eftersträvansvärda, men jag gillar den attityden, en viktig motpol till hjälteskatingen man ser lite varstans, skönt att slippa prestationsångesten som sånna bilder/intervjuer utstrålar också. Det är nog rätt ovanligt att någon visar sig helt bekväm med sin vardagsskating i media. Och det är grymt! Ja, jag att det var jävulskt coolt. Det kändes som de hade en tanke bakom dem. Funderar du själv mycket på vad du vill att dina bilder ska förmedla? Förutom att jag gillar coola miljöer och så, är väl målet att bilderna på något sätt ska nå till, och typ förmedla känslan av hur det är att skata... Inte så lätt kanske haha, men vissa bilder som man sett är bara magiska, när jag får syn på en sån bild blir jag peppad på att skata, så åt det hållet vill jag att bilderna ska peka. Sen vill jag ju att bilderna ska förmedla hur jag skatar och

allt sånt. Men, jag har ingen politisk agenda bakom bilderna hehe. Haha....säkert. Jaja, den är hur som helst hemlig... hehe, presens world domination! Busted... ...bortsett från att du säger “jag vet inte”, mellan femti och hundra gånger per dag, vad har du för förhållande till miljön som omger dig? Du vet typ fotboll, där finns det ju klara gränser för vad som är en fotbollsplan och inte, den gränsdragningen finns ju inte direkt inom skateboard. Det tycker jag är grymt, att man som skatare hela tiden omdefinierar sin omgivning efter hur man själv vill ha det. En trottoarkant blir en curb eller manual. En vägg blir en wallride och en möjlighet för en själv. När jag går runt i städer ser jag bara möjligheter. Det känns lite som att när man hela tiden tvingas omdefiniera sin omgivning gör man den också till sin egen på ett positivt sätt, och det är nog nyttigt annars går man ju bara omkring i någon annans värld och pratar nån annans språk. Men det finns ju en balansgång där mellan trickval och utnyttjande av miljön, hur ser du på den? Dels så vill man göra så svåra/många trick som möjligt och kanske ha perfekta förutsättningar för det och dels så kan man ju ha ett spot där det bara går att göra ett trick. Jag vet inte riktigt, jag gillar både att skata ställen där man liksom kan skata ofta och bli inåkt, bara komma dit och börja där man slutade förra gången. Men sen gillar också att bara stöta på ett spot, vad som helst och kolla vad som går att göra där. När man är ute och reser blir det ju ofta så. I allmänhet gillar jag att undersöka om saker är möjliga. Ja, det är ju gemensamt för båda grejerna Jo, det går ju att göra varje spot omöjligt eller åtminstone grymt svårt att skata, men också rätt lätt, beror mest på hur man begränsar sig, eller ställer för krav. Kul vändning, göra lätta spots omöjliga. Varför inte, kommer säkert nån sån trend snart. Låtsas att curben är en quarterpipe kan man ju göra om man vill...vet inte, nja, man skulle säkert kunna sätta in mig i nåt fack av nåt slag, men det är inget jag tänker på. När jag kollar på skate är det mest bara hur folk gör tricken jag blir inspirerad av, inte så mycket vilka kläder eller typ vilken kultur dom representerar. Basic skate helt enkelt. Jo, man ska åka och göra tricken med omsorg hehe... ...street i minirampen i Norrland alltså. Hur tror du att den norrländska mentaliteten påverkar skatingen? När jag var liten brukade jag hänga större delen av sommrarna hos mormor och morfar på landet. Då skatade jag ensam på landsvägen hela dagarna och under hela tiden hade jag som en liten Luther sittande på axeln som bedömde mig och tvingade mig att fortsätta nöta, trots att jag var helt sjukt trött. Som en naiv gudsföreställning, man var alltid sedd och dömd. Haahaha!!!!!! Ja, så är det att växa upp i Norrland. Men skateboard handlar ju till viss del om disciplinering, även om folk inte vill kännas vid det. Hur ser du på spänningen mellan det enformiga nötandet och det fria uttryck som skateboard kan vara? Jo, jag gillar att nöta, skateboard är ju till största delen att missa trick, eller lära sig dom, hur man nu vill se på det, och friheten består ju mest i att man får välja att missa på vad man vill hehe. Haha... Men frihetsgrejen är för mig typ mest en känsla som

jag får när jag skatar, oavsett hur det går. Det handlar mest om att förlora sig i det man gör. Sen kan man ju gestalta den känslan på en massa olika sätt. Men för att få fram det fria uttrycket, krävs oftast en massa hårt och regelstyrt arbete. Med tanke på vardagsskating i intervjuer skulle den sant realistiska gestaltningen av vardagsskating kanske bestå av 10 skatebilder där skataren på alla bilderna missar samma trick...kroppsdelar man slamat på blir som magnetiska och drar till sig nya slams. Ja, det är rätt skumt. Det är som den här grejen att om man kollar på den mötande bilen för att undvika den, dras man automatiskt närmare mittlinjen, fast lite annars heheh... Haha...både och, snarare än antingen eller. Vad ser du för fördelar respektive nackdelar med att åldras som skatare? Fördelarna är väl i första hand att man liksom blir klarare i prioriteringarna, känns som att man hela tiden blir klarare över hur och vad man tycker är viktigt med skateboard, och varför man gör det. Det tråkiga är väl mest med att skadorna blir jobbigare, kroppen sämre på att återhämta sig. Jag tänker mig att de saker jag upplever som fördelar säkert hör ihop med nackdelarna. Och hur skiljer sig dina prioriteringar från tidigare? Vad prioriterar du och vad går bort? Nu vet jag varför jag vill skata si eller så, hur jag vill göra tricken och så, försöker bara försäkra mig om att jag skatar på rätt grunder, inte av prestationsångest, grupptryck, kasta mig utför nåt handrail för att få enkla creds eller nåt sånt. När jag var yngre tänkte jag aldrig heller att kroppen var ett problem, klart man stukade nån fot hit och dit, men inte att man faktiskt kan slamma så at att man aldrig kan skata som tidigare igen. Om man vill ta risken ska man veta varför man tar den. Det låter moget. Tycker du att du har mognat som skatare på andra områden än det här? Jag har tightare byxor nu än när jag var 16 haha... Tja... skateboard är ju det mäktigaste som finns så nu vill man ju gärna vara involverad i scenen i högre utsträckning än bara som åkare, Presens är ett steg i den riktningen, jag skulle gärna leva på något som har med skateboard att göra... ...och The Kinks gillar du, men jag tänker på PresensSkateboards, hur tycker du att det är att få det perspektivet på skate? När man involverar sig i skatemarknaden på det planet förstår man rätt snabbt hur viktigt det är med eldsjälar som verkligen engagerar sig i skatescenen och försöker ge tillbaka lite till den scen som dom profeterar på, och den kunskapen känns väldigt bra att ha. Det tänkte jag inte på så mycket förut, hur viktigt det är med skatarägda företag i branschen. Ja, det där har ju varit på tapeten på senaste. Tror du att det går att förstå utan den typen av insikt som du har fått? Ja, att det uppmärksammas i media är väl ett steg i rätt riktning, men frågan är ju hur mycket folk bryr sig om sånt där, jag vet inte. Jo, precis. Att det kanske är svårt att förstå varför man ska betala extra för det. Jo, det kan nog vara svårt för folk att känna att dom verkligen investerar den svenska skatescenen, alltså sin egen skatescen, genom att köpa en märkesbräda, eller probräda/produkt istället för en blank. Och tvärt om, om man inte köper märkesgrejer, väljer man att inte investera i sin egen skatescen. Men så är det... ...men apropå Presens... vad är tanken bakom märket? I första hand ville vi, jag och KRK bara starta ett skatemärke. Få möjlighet att göra brädor som vi vill att dom ska se ut, Rockerkonkav och snärtigt trä. Sen tänkte vi

LIEN TO TAIL, ÅRSTA.

OLLIE BLUNT, STADSHAGEN.

KICKFLIP, STENINGE.

FRONTSIDE KICKFLIP, ÅRSTA.

att det coolaste med skateboard är när man får flow, tappar tiden, bara förlorar sig själva i åkandet. Så blev det Presens och i alla grafiker vi gjort har liksom kretsat kring hela den grejen, upplevelsen av nuet. Men sen är tanken också att verkligen lägga ner tid på att ge teamet coverage, filma och fota mycket, göra filmer och intervjuer och försöka styra fler sponsorer och sånt. Hur tycker du att det går då? I början hade vi grandiosa planer, målet var att kunna leva på det, vilket visat sig svårt, det målet finns kvar, men med insikten att det inte görs på en handvändning. Det blir nog ingen fet pension på presens direkt. Men coverage har vi styrt och vi har haft grymt kul so far så... Det låter som ett bra resultat! Men vad tycker du är jobbigaste eller tråkigaste med att driva ett skatemärke i Sverige? Ja, det är ju mycket jobb, alltid tighta deadlines och sånt, men allt sånt är hur som helst bara kul i slutändan. Sen är ju marknaden rätt liten än så länge... Men det tråkigaste är när man blir utsatt för dryg affärspolitik, t. ex. i Umeå har Stale Lifestyle Stores, ortens lokala skatebutik bojkottatat Presens på grund av att dom inte får ensamrätt på Presens i Umeå. Vi vill jobba för mångfald, Stale jobbar för enfald. Den typen av maktspel känns alltid trist att bli utsatt för. Man tycker ju att den lokala skatebutiken borde stötta och inte sätta krokben för det lokala märket... ...ja-sägare. Hur tror du att framtiden för skate ser ut? Finns det några utvecklingstendenser som du hoppas får större utrymme eller några du bävar för. Ja, jag ogillar väl likriktning i allmänhet, spelar inte så stor roll åt vilket håll. Men jag tycker att det är bra att det är så stort som det är nu, ju fler som skatar, desto bättre. Om man tittar på filmer, i tidningar så visas en allt bredare typ av skating. Mardrömmen skulle vara om x-games och de som står för den typen av åkning, typ Zero teamet, får allt utrymme. Tycker du att man märker av det här med xgamesmentaliteten i svergie? Hur då? Det är ju inte så många i Sverige som laddar så värst mycket, men det är klart, varje större yta har ett fett handrail och alla besttricktävlingar är på det fetaste railet, störst=bäst, men typ i frysen tog dom ju bort det stora railet för att det skördade så många offer har jag för mig, bra gjort frysen! På bryggeriet fick de tvärtom sätta upp en handrail efter påtryckningar från kidsen. Hehe, ok, men det är ju en svår balansgång, folk måste ju få skata vad dom vill, och jag har inget emot lite handrailskating, bara det inte är det enda som visas i media, då blir folk psyk och tror att det är ett måste att kasta sig utför handrails för att bli uppmärksammade osv. Sen är det trist och enformigt med hammerdelar i filmer, förutom när Heath står för dom då kanske. Men det är ju i första hand skatemediernas ansvar, eller det är åtminstone dom som kan göra nåt åt det... ...men skate är ju stort här i sverige också och det har ju bland annat yttrat sig in en inhemsk skateindustri. Hur ser du på den utvecklingen? Som positiv, det bästa vore om Sverige kunde ha en så gott som självförsörjande industri, då kanske folk skulle kunna leva på sitt skatande och bo i Sverige, slippa nomadlivet på sydeuropeiska soffor och allt sånt... Brasilien verkar ha en väl utvecklad industri och kolla vilka åkare som kommer därifrån. Ja, det vore jävulskt coolt. Själv tycker jag att sveriges skatescen skiljer sig på ett positivt sätt från USA:s och det vore coolt om folk inte behövde anpassa sig. Jo, det är nog en av anledningarna till att det kommer fram så många intressanta skatare från USA också, att scenerna i USA liksom formar sig själva inifrån, inte som resten av världen som söker sig mot USA...

Jonas vill tacka och hälsa till sina sponsorer: Adidas och Oskar för grymma skor, Ricky för ett cleant adidasteam, Carhartt och Peter och Patrik på Nittygritty för grymma kläder, Newspot och David för alla kreativa upplägg och bra stämning och alla på PresensSkateboards. KRK för bilderna, Per för intervjun, alla på FuturumWheels. Alla vänner och mest av allt sin familj: K-G, Gerd och Andreas, och sin flickvän Malin med kärlek.

BACKSIDE OLLIE SAD, HUMLEGÅRDEN.

www.zooom.at

Nyhe

Braun cruZer 3

Raka, styla, trimma 3-in-1 Tvättbar!

1 Raka Fjädrande skärblad för en behaglig, nära rakning www.braun.com/cruZer

2 Styla Två trimsaxar för: 1. Skarpa konturer 2. Stora områden

3 Trimma Tillbehör för att bibehålla önskad skägglängd

FÖRSTA SNÖN FOTO ANDERS NEUMAN & MATTIAS FREDRIKSSON

Det är alltid något speciellt med den första snön. Den ger en renande känsla och friskar upp hela landskapet. Några centimeter nysnö är nog den bästa make-upen en mörk stad kan få. Genast får man tillbaka lite av den energi som mörkret sugit ur kroppen under de mörka höstdagarna. Drömmarna om kalla vintrar med ändlöst puder, snöbollskrig och pulkaåkning känns genast mycket närmare. I år ramlade en försmak av vintern ner över oss redan i slutet av oktober och ställde till med oreda över hela Sverige. Men medans resten av svenskarna svor över den nyfallna snön så jublade vi över vår tidiga julklapp. Åre öppnade backar med bara natursnö i oktober, när hände det senast? De dagarna känns väldigt långt borta i en tid som denna när växthuseffekten ligger på allas läppar. Det spekuleras vilt i hurvida vårt klimat förändras och om vi kommer ha några vintrar i framtiden. Kanske var det så att vintern bara ville påminna om att den fortfarande finns till. Och att den sydländska värmen under sommaren snart kommer få ge plats för kung Bore. Det kan vara värt att låta de tankarna dröja kvar i huvet några extra sekunder och kanske reflektera över vad du själv kan göra för miljön. Vår förhoppning är att vi kommer få flera vintrar att minnas med mycket snö. På samma sätt som den gångna sommaren skämde bort oss med badväder var dag skulle det sitta fint med några decimeter nysnö varje vecka under vintern. Det står i alla fall högt upp på vår önskelista. Hurvida det blir några fler snöfall i år vet vi inte. Men för att komma ihåg det här snöfallet begav vi oss ut för att dokumentera den här säsongens första sessions runtom i landet. Mattias Fredriksson tog med sig några av Åres locals och Anders Neuman tog hand om snowboardåkarna lite längre söderut. Resultatet blev sju sidor fyllda med snö i november. Varsågod!

Säsongens första gaturäcke för Jacob Wester blev det här finfina dubbelkinkade träräcket. Några veckor innan sin 19-årsdag tog han flyget till Jämtland, vidare till Åre och roade sig med att döda detta räcke fredagen den 3:e november. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

Vi begav oss till Sandviken i jakt på nya rails. När vi synat railsen vi fått tips om och insett att vår käre tipsare måste ha en vild fantasi i fråga om vad som går att köra på en snowboard och precis när misspeppet var på väg att jäsa fram, dök det här garaget och en snöhög upp. Några spadtag senare var det dags för Hasse Johansson att droppa in. FOTO ANDERS NEUMAN

Blayze Bramwell och Adam Falk visar vad åkglädje handlar om i den här bilden. En sen kvällsession vid skateparken inte långt från Holiday Club i Åre. Tailpress (Blayze) och Nosepress (Adam) i en skön symbios. Ante Olofsson filmar för sin kommande film Delicious och Christoffer Kristiansson plockar andravinkeln i soffan. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

Förra säsongen blev för Adam Falk delvis spolierad pga en skada då hans höft gick ur led. Nu är denne 17-årige talang tillbaka och glider här parallellt på ett ganska långt träräcke i ett av Åredalens mer familjevänliga områden. En sekund senare låg bollen i nätet bakom målisen. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

100

101

Tidigare i år fick Kalle foten av Quiksilver och blev med det av med både bräd- och klädspons. De senaste månaderna har han producerat nya shots varje vecka så att få nya sponsorer borde inte vara några problem. Här plockar Kalle ner en Nosepress Backside 180 ut - två snöbollskast från stora stöten vid Falu Gruva. FOTO ANDERS NEUMAN

102

FO OT W E A R

[ A P PA R E L ]

ZERO JACKET

EQ U I P M E N T

Alexis

e choic people e c n a Go t Skier Perform jan 06 r ie Bes k ISPO S ie y k n o o o m Best R ards Cere w Vast A

dbout

SalomonFreestyle.com

ZERO COMPROMISE! Alexis Godbout doesn’t have an agent to handle his ski business, doesn’t have a personal coach, and doesn’t have any icons on his bedroom walls. Obviously, when it came to give his feedback about the design of his new freestyle gear, it was Zero compromise like the name of his favourite trick. We called it the Zero Jacket! Fuel your Instinct.

104

105

FOTO VINCENT SKOGLUND

Vi skulle ha fått visumet i november, men fick det i slutet av mars... // HAMPUS MOSESSON

BACKSIDE 180 MELON FRÅN STEP-UPPET I MT.HOOD BORTA I DET FRIA LANDET I VÄST. FOTO TIM ZIMMERMAN

106

Att möta Jakob Wilhelmson och Hampus Mosesson kan ibland kännas som att blanda en dålig porrfilm och det totala kaoset. Samtidigt som du har en föraning om vad som komma skall så vet du samtidigt aldrig vad du kan vänta dig. Ur kaoset stiger ordningen – eller helt tvärt om. Välkommen att ta del av Jakob och Hampus vardag! TEXT PELLE JANSSON FOTO VINCENT SKOGLUND, TIM ZIMMERMAN, FRODE SANDBECH & ANDERS NEUMAN

Under andra helgen av november samlades stora delar av den svenska snowboardeliten i Stockholm med anledning av världscuptävlingen på Stockholm Stadion. Så även Jakob Wilhelmson och Hampus Mosesson. Trots att dom aldrig brukar köra FIS-tävlingar ville dom ta chansen att visa Sverige vad svensk snowboard handlar om och att det finns en stark scen. Helgen var även startskottet för den stundande säsongen och Stockholm var bara första anhalten på deras resa ut i Europa på vägen till USA. Transition tog tillfället i akt för att få en update efter förra säsongen och inte minst inför den stundande. På Texas Longhorn vid Norrtull beställdes fettdrypande Sirloinstekar som sköljdes ned med citronvatten. Mellan tuggorna fick jag chansen att få svar på vart dom befinner sig i sina liv och snowboardkarriärer i dagsläget. Jag tänkte börja med att fråga varför ni var här i Stockholm i helgen på FIS Världscupstävlingen? HM: Ja vi gjorde väl det för svensk snowboard egentligen, inte så mycket för oss själva. Så känner jag i alla fall. Kollar du på Norge till exempel har de stora stjärnor, som Terje till exempel, som fortfarande syns mycket i media. Vi svenskar har kommit i skymundan på hemmaplan. Och det här var ett perfekt tillfälle att visa sig hemma i Sverige igen. Och varför var inte du med Jakob? JW: Jag gjorde illa foten, så det gick inte. Jag kör ju inte FIS-tävlingar i vanliga fall, typ åka på en big jump-tävling i Ryssland. Men nu var det hemma i Sverige och då vill man ju att det ska bli bra, även om det är ett event jag i vanliga fall inte skulle åka på. Man får se det i ett större sammanhang där vi har möjlighet att vara med och bygga en scen i Sverige. HM: Sen var det ju tråkigt att det gick som det gick inte bara för dom svenska åkarna utan kanske för hela snowboardsverige, nu känns det ju som om man lika gärna hade kunnat skita i det. Vad ser ni för konsekvenser över det dåliga resultatet från svenskarna? HM: Jag skiter ju personligen i resultatet, men självklart hade det varit bättre om vi hade sluppit se en ryss vinna (vinnaren Petek Matevz är från Slovenien – reds anmärkning) och att kanske jag hade vunnit eller någon annan svensk. Vi har ju ändå fått ganska mycket tid i media och det var väl det vi ville ha ut av hela grejen. JW: Men det var kul att se lite nya åkare från Sverige komma med och få tävla i alla fall – det kommer ju leda till att fler kommer ut och åker internationella tävlingar. Låt oss kolla in i framtiden och haka på den senaste framtiden och ta in miljöaspekten och den globala uppvärmningen i framtidstänket. Hur många år tror ni snowboard har kvar som friåkningsföreteelse? Glaciärerna smälter och vi har upplevt en rekordvarm höst och förvinter. JW: Att glaciärerna smälter är ju ett faktum – så är det bara. Men om man kollar på Skandinavien tror jag att det är de länder som kommer att klara sig bäst. Om vi kollar på området där vi kommer ifrån så är det ju så att ju varmare det blir – desto mer snö får vi, typ i Tärnaby, Åre och Tänndalen. Vi brukar ha typ – 32° på nyårsafton och stjärnklart. Är det -2° så är det lika med nederbörd. Är växthuseffekten något ni oroar er för, något ni tänker på? HM: Inte för själva friåkningen det kommer vara bra en lång tid framöver tror jag, men sommaråkningen finns

ju knappt längre. Nu kan man ju inte ens åka ner till mellanstationen i Hintertux, men det kunde vi de två första somrarna vi var där. Det brukade vara svinmycket snö där förr – nu är det bara ren glaciäris. JW: Det är en märkbar skillnad bara på de åren som vi började åka dit som snowboardåkare och det är inte så många år sedan. HM: Men vi kommer ju klara oss med våra snowboarkarriärer ha ha ha… Men tänker ni överhuvudtaget på det till vardags? Jag menar, ni jobbar ju med naturens element. Snart kan det vara över… HM: Nja, vi kör ju båda V8... Men vi måste ju köra en massa bil och skoter för att kunna göra det vi gör. Men visst är vi väl lite bekväma av oss och tar bilen oftast dit vi ska. Men så bor vi där man faktiskt behöver bil mer eller mindre dagligen. JW: Hade jag bott i typ Stockholm hade jag inte haft bil - det är jag rätt säker på. Jag kanske hade haft en bil men inte använt den mer än om jag typ skulle ut å spela golf utanför stan. Vi har inte så mycket val eftersom det inte direkt går en tunnelbana direkt in till Åre från där vi bor. Vart bär det av nu då? Hur ser planerna ut för säsongen? JW: Ja, den är väl i princip spikad i dagsläget. HM: Jag ska köra några tävlingar på försäsongen och vi ska göra några Quiksilver-grejer, plåta bilder till kataloger å så. Sen efter nyår bär det av till USA för att filma och det är det vi gör mest hela tiden. Sen kan det bli en liten avstickare för någon tävling som Quiksilver vill att vi ska köra. Det är en ganska diffus plan dock, vad som helst kan ju hända Är det spikat med just USA eller drar ni dit där det är bäst förhållanden? JW: Nja, det är USA som gäller, vi har en bra set up och där är det lättast att få saker gjort. HM: Vi håller faktiskt på att styra upp en Sverige-shoot. Quicksilver vill att vi ska filma i Sverige och då får vi med oss en Mack Dawg-filmare. Det blir väl nån gång när parksäsongen sätter igång. Så vi kör pudret i USA och förhoppningsvis så kör vi parkdelen här hemma. Hur kommer filmandet gå i år? JW: I år har vi absolut inga förutsättningar för att det inte ska gå bra. Förra året hade vi lite strul med visum som satte oss i en konstig situation. Vi hade trott att det skulle gå mycket fortare att kunna åka iväg. HM: Vi skulle ha fått visumet i november, men fick det i slutet av mars... JW: Ja, så när vi kom till USA så hade dom som filmar puder slutat filma så vi missade typ hela den grejen. Och konsekvenserna av det blev? HM: Ja det har ni ju sett i filmen, det är ju inte så mycket trick med. JW: Men folk i allmänhet vet ju inte om bakgrunden, de tror säkert att vi var där och filmade hela säsongen och hade lika mycket filmtid som alla andra. Men även om du har en kort del med bra trick så är det bra, jag har ju hellre en kort part på 30 sekunder med bara bra trick än en lång del med utfyllnadsmaterial. HM: Vi får ju hoppas att dom tycker om vårt part trots att den är kort. Så ni har lärt er en liten läxa? HM: Ja, nu har vi som Jakob sa, alla förutsättningar för att lyckas bra, med visum, skotrar och så. Nu är ju Jakob skadad och det är väl bara det som kan sätta stopp för en bra start för oss.

107

108

OM MAN TÄNKER PÅ ATT KAMERAN TAR 8 BILDER I SEKUNDEN OCH ATT DEN HÄR SEKVENSEN ÄR 30 BILDER LÅNG, SÅ INNEBÄR DET ATT JAKOB GÖR EN NÄSTAN 3 SEKUNDER LÅNG BACKSIDE 540. HUR LÅNGA BACKSIDE 540’S GÖR DU? FOTO ANDERS NEUMAN

109

Planerar ni er säsong själva? JW: Ja det gör vi väl ganska mycket. HM: Det är ju det som suger, vi kan ju inte bara dra ut i Åre och köra rails om det är bra väder. Vi måste ju ha med oss en filmare och alla dom är i USA, så vi måste dit. Det suger lite. Så vad blir ”The Flavor of the Season”? JW: Jag säger väl som Hampus sa på ”Lilla Sportspegeln” idag – volten kommer tillbaka. HM: Ja man vet ju aldrig, nu måste man väl i alla fall våga prova att volta lite, nu är det bara att slänga sig. Det lär vi ju prova i ett eller annat puderhopp i vinter. Då kanske man kommer på nått trick i luften. Jakob? JW: Jag vet inte, jag får kolla på Hampus först… HM: Men seriöst så tror jag folk kommer köra dubbelvolter – det tror jag. JW: Jag hoppas ju på att vår part som helhet kan upplevas som nyskapande i sig. Går det att beskriva snowboard med ord? HM: Det är jävligt svårt, men Prippa gjorde en jävligt bra beskrivning i Åre när vi var ute och bara jibbade runt en dag. ”Det är glädje hela tiden när du är i backen. Du hoppar av liften och ser första lilla bumpen och blir lycklig över att du ser just den bumpen. Du hinner tänka vad du ska göra. Åker dit. Gör det du tänkte. Åker vidare. Hittar nästa grej. Och så håller det på.” Men att förklara för någon som aldrig upplevt den känslan är jävligt svårt. Nu har ni gjort några år i karriären. Vart befinner ni er i er egna värld? JW: Jag får väl hoppas att det inte går bakåt i alla fall. Men det är sjukt svårt att säga. Jag hoppas bara på att jag kan hålla motivationen. Men jag tror aldrig att jag kommer ledsna på att åka snowboard HM: Jag tänker på framtiden varje dag och att det kommer att ta slut en dag. Jag är nästan lika nervös varje år jag börjar åka, känna hur det känns i kroppen om man kan fortfarande. Jag lär mig nya trick varje år, eller man lär sig nya och tappar gamla. JW: Det stämmer, men det är ändå en utveckling som är positiv. Vad gör ni om fem år? HM: Om fem år… Då är jag nog på mjölkarmission måste jag få erkänna. JW: Om fem år… det känns tveksamt att jag är snowboardproffs då, men jag kanske jobbar med något inom snowboard, eller pluggar. Det finns så mycket att göra. Är det ett för långt perspektiv för att planera den tiden? HM: Det beror helt och hållet på hur vår åkning utvecklas och vad kroppen säger. Känner ni att ”folk där ute” har förväntningar på er som snowboardproffs? JW: Nja, vi åker ju inte snowboard för att svara upp mot andras förväntningar. Men självklart hoppas vi ju att vi får ihop bra video parts som andra kanske gillar och det är väl det vi fokuserar på. HM: Jag tänker ju aldrig på vad andra tänker om mig. Jag tänker bara på mig själv från mitt egna perspektiv. Jag vill ju ha en bra part. Jag har aldrig haft en bra part som jag har känt att ”jävlar va bra jag är”. Jag vill ju visa andra vad snowboard är på mitt sätt. Styr ni själva vilka trick ni vill ha med eller har till exempel filmare något att säga till om? HM: Ja det gör vi men vissa åkare tänker inte på helheten. De åker runt och gör frontside 720’s fastän att de vet att de har 10 keepers på det tricket redan. Men jag vet att både jag och Jakob tänker på vilka trick vi har gjort och har på film, då fokuserar vi på andra trick. Man vill ju ha ett brett sortiment av trick. JW: Det är sällan som filmare ber dig göra ett speciellt trick det kan ju hända att fotografer gör det och säger

110

att ”i det här hoppet ser det bättre ut om du gör en frontside 360° istället för en backside 900°. Men det är aldrig nån som säger ”gör det tricket – eller åk hem”. Hänger ni ihop hela säsongen? JW: Ja, i USA blir det 24 timmar om dygnet 3 månader i sträck. Vad är bra med det? HM: Det är svinbra att ha med en vän och inte minst någon som du gillar att se åka snowboard som jag gör med Jakob. Sen underlättar det att vi snackar svenska, har samma intressen och så. Jag hade nog inte klarat mig en hel säsong utan en närmre kompis, det är ju inte kul att bara umgås med random folk. Finns det nackdelar? JW: Det är klart att reser du med en och samma person under två månader eller mer, så blir det perioder när man ledsnar på varandra. Men vi är precis likadana då, vi sitter bara helt tyst i bilen och säger ingenting. HM: Oftast händer det i bilen när vi kör, men det brukar hålla i sig i ungefär en tank. Sen när vi har tankat, köpt lite dricka och så, så är vi lika glada igen. Vad är er drivkraft? HM: Alltså det är ju att lära sig nya saker, att gå framåt. Men också att det är så förbannat kul. Jag skulle seriöst kunna skita i att lära mig nya saker och bara åka runt och göra det jag kan för att jag tycker det är så skönt och kul. Men att lära sig nya trick är ju också en skön känsla. JW: Det finns ju dagar på året då det är så sjukt kul att åka och vi bara är ute och glider, så att du skulle inte vilja önska dig något annat i hela världen. Det behöver inte ens vara bra i backarna. Förändras drivkraften med åren? HM: Ja, det fanns ju lite mera trick att lära sig för några år sedan, nu kan man ju ändå en del trick och det är väl därför jag måste slänga mig upp och ner i vinter - massor. Mer än en gång! Så nu blir det träning på studsmatta? HM: Nä nä nä! JW: Jag har i och för sig hoppat lite matta, men bara på skoj. HM: Ja, man kan väl några trick – magplask, sittande å sådär. Ha ha ha. Men vi laddar inte upp med så mycket annat än att vi spelar mycket golf. Det ger känsla, du vet jag går ju bara på känslan. Jag går ju inte ens på gym. Jakob kanske gör det lite, men så är han ju en tunnis också. JW: Jag har som mål att alltid göra något varje dag. Så är jag inte ute och skatar eller cyklar så kanske jag drar ut och springer den dagen. Men jag har inget träningsschema som man kanske borde ha. HM: Jag gör ju bara roliga saker, drar aldrig ut och springer. Då sitter jag hellre framför Internet och lökar. Hur många dagar om året är ni ute och reser? HM: Det är svårt att säga, kanske 200 dagar om året. Men den här sommaren har vi båda varit hemma i Sverige hela tiden. JW: Utan att ta i känns det som vi är borta i alla fall hälften av året. Nu har ni frontat svensk snowboard i ett par år - hur ser ni på framtidens åkare? HM: Jag har inte sett svenska kids på, jag vet inte hur länge, eftersom jag knappt åkt i Sverige. Men det finns ju ett par åkare som håller på att bli bra. JW: Det finns nog fler än vad man tror egentligen, det är väl bara det att det är svårare att få chansen än det var för oss. Hela industrin har blivit lite tightare. Och det finns bara en väg att gå och det är att åka myyycket snowboard. HM: Åk med polarna och ha skoj och skit i att tänka på sponsorer och skit. Någon kommer alltid se och uppmärksamma den som är bra på att åka snowboard.

Jag hoppas ju på att vår part som helhet kan upplevas som nyskapande i sig. // JAKOB WILHELMSON

JAKOB VAR INTE HELT NÖJD MED RESULTATET FRÅN HANS ASSOCIATIONSLEK, MEN DENNA BACKSIDE 900 BORDE HAN VARA MER ÄN NÖJD MED. FOTO TIM ZIMMERMAN

111

MOSESSONS SPADSVING SER UT ATT VARA I VÄRLDKLASS, DET SAMMA GÄLLER HANS CAB 720 NOSEGRAB HÄR OVANFÖR. FOTO FRODE SANDBECH

112

113

TVÅ I EN ÄR JU ETT PRAKTISKT KONCEPT ÄVEN PÅ SNOWBOARDHOPP. DUBBEL TRUBBEL FRONTSIDE 360 NOSEBONE. FOTO ANDERS NEUMAN

ASSOCIATIONSLEKEN

JAKOB

HAMPUS

Hampus & Jakob fick lista 16 grejer de skulle ta med sig ut i rymden. Därefter lät vi de associera ordkombinationerna (1+2, 3+4 osv). Här är resultatet.

114

1 Hela Sverige 2 Vänner utomlands 3 Solen 4 Regn 5 Klimat 6 Resten av världens guld 7 Playboy Mansion 8 Alla skiresorts i världen 9 Ibiza 10 Månen 11 Massa feta sportbilar 12 Bensin / Olja 13 Vintern 14 Datorn 15 Telefoner 16 Telenät 1 Internet 2 Dator 3 Tjejen 4 1000 Polare 5 Mat 6 Dryck 7 Strand 8 Vatten 9 Byggmaterial 10 Rymdbil 11 Inbyggd stad 12 Lokaltrafik 13 Djur 14 Snökanon 15 Snowboarden 16 Lamborghini

Mestadels bra folk Världen Väder En skruvad värld Växlande väderlek Topplessbrudar på berget

Lite sämre väder och topplessbrudar på berget Totalt kaos

Nattlig dans Party Leksaker Nattliga ”bad habits” Weather.com Telefonsamtal Connections Titta på film Hemmamys med tjejen Kärlek Illaluktande sex Föda Fisk Bad Porrfilm Sci-Fi Sci-Fi-film Aeon FLux Dålig film Isbjörn Gosdjur Leksak

JACOB WESTER 360 JAPAN MAMMOTH, USA

FOTO CHRIS O’CONNELL

CHRISTIAN SJÖBERG SWITCH BACKSIDE TAILSLIDE MALMÖ

FOTO PELLE HYBBINETTE

EMANUELL HEDVALL KLIPPDROPP WARTH, ÖSTERRIKE

FOTO MIKAEL PILSTRAND

ADDICT

100% REAL TWINS Same construction and ﬂex from midsole to „tip and tail“ offer you the best performance in park and pipe, especially when landing and skiing switch. Fischer – the independent ski manufacturer since 1924!

www.sportmarket.se

www.ﬁscher-freeski.com

STEFAN KARLSSON BACKSIDE 180 S:T ANTON AM ARLBERG, ÖSTERRIKE

FOTO JAMES HOLM

BJÖRN LINDGREN CAB 540 NOSEGRAB S:T ANTON AM ARLBERG

FOTO ANDERS NEUMAN

HASSE JOHANSSON NOSEPRESS FALUN

FOTO ANDERS NEUMAN

DANIJEL TODOROVIC WALLIE STOCKHOLM

FOTO ANDERS NEUMAN

info at : www.bios.se - www.rossignol.com - photos : lifestyle : Andrew Southam - action : Alex Oâ&#x20AC;&#x2122;Brien

KRISTY LESKINEN

ALTA BC / UTAH

KRISTOFFER HULTGREN DROP S:T ANTON AM ARLBERG, ÖSTERRIKE

FOTO JAMES HOLM

JON ÖRARBÄCK PUDERPUMP SCHLICK 2000, AUSTRIA

FOTO TERO REPO

KAREEM EL-RAFIE BACKSIDE LIPSLIDE STOCKHOLM

FOTO ANDERS NEUMAN

JON OLSSON STEP UP S:T HELENS, USA

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

3ËSONGEN STARTAR vPÍ RIKTIGTv I ±RE MED TVÍ DYGNS SKIDÍKNING SKÚNA FESTER OCH MASSOR AV HAPPENINGS (ËR ËR NÍGRA UPPLEVELSER DU KAN NJUTA AV UNDER HELGEN DECEMBER

w 3KID OCH SNOWBOARDTEST MED ALLA STORA MËRKEN OCH NÍGRA TILL w 6ËRLDENS LËNGSTA FACKELTÍG I 'ËST RAPPET %TT TIPS TA PÍ DIG KLËDER SOM TÍL EN DELx w -ODESHOW VINTERNS KLËDMODE VISAS UPP PÍ 3TJËRNTORGET

w 3KIDÍKNING TIMMAR I STRËCK FRÍN FREDAG TILL SÚNDAG w .YA LIFTEN 6- AN MED BÍDE GONDOLER OCH STOLAR INVIGS

!LLT DET HËR OCH MYCKET MER KOMMER HËNDA UNDER HELGEN MISSA INTE FESTEN "OKA 3KI0ASS OCH BOENDE REDAN NU PÍ 3KI3TAR COM

KULTUR 1:26 AD [TBL] NTHIN-LINDBL TOBIAS BARE SJÖSTRAND [TS] REDAKTÖR EL RK TO E ND MEDVERKA

1: DAVID LACHAPELLE - RIZE 1965 – Upplopp i Watts i LA, 1992 – upplopp i South Central LA. Från arkivbilderna på nedbrända kvarter klipps det till en dansare i ett gathörn. Dansarna ser ut som de drabbats av psykos, de vevar hål i luften eller attackerar varandra. Rize slog ned som en bomb när den först visades. Krump och Clownin är så snabba dansstilar att LaChapelle anklagades för att ha pitchat filmerna. I filmen intervjuas dansare i båda stilar både i studion och på gatan, och förklarar varför dansen är så viktig. Den är en fråga om överlevnad, och den som tycker dansen verkar aggressiv borde fundera över hur verkligheten ser ut. [TBL] 2: FRIDAY Friday, från 1995, är en av de bästa hiphopkomedier som gjorts. Nu finns den på DVD. Craig (Ice Cube) och Smokey (Chris Tucker) spelar två slappa snubbar som inte vill jobba utan hellre sitter på farstutrappan och röker en fet. När Big Worm (Faizon Love) ger dem 24 timmar på sig att betala tillbaka en skuld sätter det grabbarnas slappa vardag på spel. Framför allt Chris Tucker gör en enastående insats och är filmens absoluta höjdpunkt. DVDn bjuder på en hel del extramaterial som borttagna scener, musikvideon Friday med Ice Cube och Keep Their Heads Ringing med Dr Dre. [TS] 3: PETER SUTHERLAND - PEDAL Pedal är någonting för cykelnörden. Dokumentären handlar om New Yorks cykelbud i slutet av nittiotalet. Peter Sutherland började filma skatekulturen i New York, men gled snabbt över till att filma cykelbud och deras vardag. Med över åttio timmars filmat material sattes filmen ihop och hade premiär 2001. Sutherland, som även är fotograf, har nu även fotat cykelbuden

och den bok på närmare hundra sidor som följer till DVDn är lika mycket en höjdpunkt som filmen. [TS] 4: JEFF CHANG: CAN’T STOP WON’T STOP Jeff Chang har skrivit hiphopkulturens bibel, och förmodligen den allra viktigaste boken om en subkultur någonsin, i hård konkurrens med Please Kill Me. Nej, det är ingen bok om 50 Cent. Stjärnorna är inte de viktiga. Chang försöker hitta de tidigare okända historierna som utvecklat rappen, graffitin och breakingen. Can’t Stop Won’t Stop är en fängslande bok och bör läsas av alla som vill veta hur samhället och subkulturer speglar varandra. Lagom till jul har den äntligen släppts på svenska. [TBL] 5: GUILTYGUILTY - EXPRESSEN LJUGER OCH AFTONBLADET FANTISERAR ”Det är klart att jag tycker illa om GuiltyGuitlys löpsedlar. Vanliga människor ser inte omedelbart skillnad på ett sånt här löp och ett löp som vi gör och det är klart att det minskar trovärdigheten för löpsedlar”. Citatet är hämtat från baksidan av uppföljaren till succéboken Det kan inte vara sant – en samling falska löpsedlar som klippts upp i enstaka ord och sen pusslats ihop till nya betydelser. Jag har haft en känsla av att de ”äkta” löpsedlarna blivit mer och mer skruvade, kanske som en reaktion på GuiltyGuiltys. I somras meddelade kvällstidningarna till exempel ”Kyrkogårdsvaktmästare hade sex med död i kista”. Hur kan man göra ännu sjukare löpsedlar? I förordet skriver upphovsmännen: ”Nu ger vi upp - vi erkänner att vi inte håller samma kaliber som Aftonbladet och Expressen. Den verklighet de envist levererar överträffar vår vildaste fantasi.”

BUTIKER SOM FÖRTJÄNAR DITT STÖD:

BADLANDS Skånegatan 70, Stockholm. badlands.se, BOUTIQUE SPORTIF Renstiernas gata 26, Stockholm. sportif.se, CHILD STORE Berzeliigatan 5, Göteborg (inne i Pro Stuff-butiken), CURB Myntgatan 4, Falun. curbfalun.se GALLERI LOYAL Torsgatan 59. Stockholm. loyalmagazine.com, IMPALA Regementsgatan 6, Malmö, HIGHLIGHTS, Östgötagatan 16, Stockholm, KONST-IG Kulturhuset, Stockholm. konstig.se, NITTY GRITTY, Krukmakargatan 26, Stockholm. nittygritty.se, ODD NUMBER, Torsgatan 40, Stockholm. oddnumber.se, ONE OFF Hammargatan 8, Ängelholm. oneoff.se, PERRY COMO STHLM, Bergsunds strand 32, Stockholm. perrycomosthlm.se, PET SOUNDS Skånegatan 52, Stockholm. petsounds.se, PRESSTOP Drottninggatan 58,

138

I det suveräna efterordet av Lars Berge knyts de falska och äkta löpsedlarna ihop och avslöjar en ny, rutten värld. Det här är definitivt årets bästa julklapp! [TBL] 6: BOOGIE - IT’S ALL GOOD Den pistolviftande, ganjarökande och pengaspenderande gangsterkulturen som många amerikanska rappare förmedlar har ofta ett romantiskt skimmer över sig. I boken It’s All Good får man en dos av kulturens baksida. Förutom pistoler och posande gangsters är boken fylld av misär, droger och fattigdom. Bilderna är tagna i New York – Brooklyn och Queens mer exakt. De visar unga kvinnor som skjuter heroin, förfallna kåkar, crack och slitna människor. Boken innehåller även ett par texter där personer som Yvette eller Tango berättar sina livshistorier om droger, fängelser och knark. Fotografen som tagit bilderna i It’s All Good kallas kort och gott som Boogie. Hans svartvita bilder har ett sug i sig och gör att man inte vill sluta titta. Trots de ibland hemska motiven vänder man sida för att se mer. Sammantaget är It’s all Good en fascinerande resa in i gangsterkulturens fram och baksida. Den kan sammanfattas av Tango: I’ll allways be a gangster, until the day I die. [TS] 7: LOUIS BOU - FLY FLYER FLY Flyern är ju en av de viktigaste delarna av klubbverksamheten. Utan flyer, ingen publik, och utan publik, ingen klubb. Det gäller alltså att synas och sticka ut. Boken Fly Flyer presenterar hur det kan se ut. Louis Bou bjuder på ett smakprov av Europas flyerkultur: Barcelona, Paris, London och Madrid, och jag anar varför inga svenska finns med. Mindre är inte alltid mer, och bokens flyers är inte blyga. Det ser ut att vara jävligt kul på de där klubbarna. [TBL]

Göteborg, PRESSTOP Trädgårdstorget 4, Linköping, PRESSTOP Victoriagallerian, Umeå, RUNDGÅNG Kristiansgatan 14, Malmö. rundgang.se, SCHMÄCK Kungsgatan 49, Umeå. schmack.se, SNEAKERS N’ STUFF Åsögatan 124, Stockholm & Engelbrektsgatan 12, Malmö. sneakersnstuff.com, SKIVBÖRSEN Torggatan 4, Västerås, SPORTIF UNLIMITED Storgatan 52, Linköping, UFO M Hantverkaregatan 9, Karlskrona (i Sportkompaniet), UNDER Tjärhovsgatan 1, Stockholm, UP Stockholm. underground-productions.se, WE Nygatan 26, Örebro. wesc.com Fattas din butik? Eller någon mäktig butik i din stad? Maila på info@transition.se

DRÖ MFA BRI KEN I snart tio års tid har Neversoft försett världen med skateboardspel. Med kommande Tony Hawk’s Project 8 planerar de att överträffa sig själva på alla plan. Transition har besökt den stora spelfabriken, träffat dess grundare och följt arbetet under en hektisk dag. TEXT & FOTO THOMAS WIBORGH

140

JASON GREENBERG

141

TONY HAWK HEELFLIP

Woodland Hills utanför Los Angeles är själva sinnebilden av en amerikansk företagsförort. Stora byggnader med spegelglasfönster och hemlighetsfulla logotyper skiljs åt av gigantiska asfaltshav till parkeringsplatser. Framför varje byggnad står ett tiotal pick up-truckar och suvar parkerade. Med sina blankpolerade lackeringsjobb ser de ut att just ha rullat ut från fabriken. Det första som slår mig är hur perfekt den här platsen skulle lämpa sig för brädåkning. Det andra är att vibrationerna från stenhårda skateboardhjul nog aldrig har fortplantat sig i asfalten under mina fötter. Den är fortfarande oinvigd. Jag besöker Neversoft en veckodag i början av september, men hösten är långt borta. Mina skosulor håller på att ätas upp av den stekheta marken, och kvicksilvret har letat sig över 30-strecket trots att morgondaggen knappt har hunnit dunsta från gräset. Ett av alla de företag som är inhysta bakom glasfasaderna i Woodland Hills är skateboardspelens okrönta kungar – Neversoft. När dörren till deras lokaler öppnas känns det som ett plötsligt väderomslag. Nedkyld luft strömmar mot mig och ögonen försöker anpassa sig från strålande solljus till dunkel belysning. Jag sätter mig i en soffa i receptionen, strax under en gigantisk SpiderMan som skjuter spindelväv mot väggen mittemot. Klockan är nio på morgonen. Några unga killar med igenmurade ögon och rykande pappmuggar släntrar förbi. Jag promenerar djupare in i lokalen, förbi en halfpipe, två pingisbord och en hel vägg täckt av Red Bull-burkar. Till slut hittar jag den. Den Amerikanska Företagskylen, full av energidrycker, iskaffe, lightläsk och ihjälsockrat grönt te på flaska. Jag dricker en närande frukost och väntar på att spelvärldens kanske mest osannolika frontfigur ska bli klar med dagens första möte. När Jewett möter mig ser han inte ut att ha förändrats det minsta sedan åren som vildmarksguide i Montana. Han bär en urtvättad fleeceväst, ljusblå Wrangler-jeans, en keps nedtryckt över ögonen. Vi ägnar ett par timmar åt att promenera omkring i de stora lokalerna, titta på samlingen av inramade, signerade brädor och dricka läsk. Jag får se en version av Tony Hawk’s Project 8 som ser imponerande

142

komplett ut. Åkarna är stora, detaljerade och rör sig långsammare än i tidigare spel. Efter ett par år av Jackass-doftande utsvävningar känns det som att komma hem. Jag frågar Joel vad som gör Neversoft unika som spelskapare. – Well, säger han och lutar sig tillbaka, we’re a bunch of hardcore motherfuckers! Det är inte svårt att inse att det kommer att bli en intressant intervju. När förälskade du dig i skateboardåkning? – Året var 1977, börjar han, med skrovlig röst. Loganbräda, Venom Pro-trucks. Vi stal en hel bunt plywood och byggde ett fem meter högt hopp. Jag bad polaren att skicka hammaren medan vi snickrade, och han tappade den i huvudet på mig. Sex stygn, underbara minnen. – Jag var en total skateboard-junkie som liten, säger Scott Pease, Joels parhäst och en av grundarna till Neversoft. Vi brukade rita hemmagjorda kopior av våra favoritåkares logotyper, och jag försökte förvandla en quarterpipe till en halfpipe på bakgården. Den blev förstås helt oduglig, och jag var livrädd för att åka i den, haha. Men det var lärorika upplevelser inför Hawkserien. Tillsammans med min kärlek till spel som 720 Degrees, California Games och Skate or Die hade vi massor av inspiration. Tony Hawk-serien har förändrat skateboardåkning i grunden. Många unga tror idag att double kickflip är ett normalsvårt trick, mycket på grund av att det är svårt att skilja de lätta från de helt vansinniga tricken i spelsammanhang. – Det är en naturlig utveckling som de flesta sporter genomgår, menar Joel Jewett. Den främsta skillnaden mellan medieklimatet idag mot för tio femton år sedan är att allt finns tillgängligt. Om någon har gjort ett nytt trick finns det fångat i ett klipp på nätet tio minuter senare. Vi är förstås en del av utvecklingen, men den är större än en spelserie. Idag behöver inte ungarna längre lista ut hur någon gör ett trick, de behöver bara lyckas utföra samma trick.

En del av vårt inflytande handlar om att göra den där informationen tillgänglig. Vem som helst kan idag spela vårt spel i sitt vardagsrum, se exakt hur ett trick utförs och sedan försöka göra samma sak själv. Vetskapen om att Tony Hawk redan har gjort en 900 innebär för många unga bara att de går med brädan till närmaste skatepark, fast beslutna om att ”en dag kommer jag också att göra en 900, för jag är en mänsklig jävla varelselse”. – För mig är det tacksamt att veta att vi har exponerat skateboardåkningen för en mycket bredare publik, fortsätter Scott Pease. Våra spel baseras i stor utsträckning på forskning, att prata med proffsen och bena ut exakt hur saker fungerar, och sedan presentera det på ett trovärdigt sätt. Kanske inte alltid ultrarealistiskt, men trovärdigt. Hur föddes spelserien? När blev Tony Hawk en del av den? – Vi hade hjälpt Activision att ta sig ur en knipa med spelet Apocalypse. De hade betalat en stor hög pengar till Bruce Willis för att spela huvudrollen. Det är en lång historia, men de var nöjda, och tillsammans funderade vi på nästa utmaning. Marknadsavdelningen kom till oss med siffror som visade att skateboardkulturen var på väg tillbaka, och frågade om Neversoft var intresserade. Jag tyckte det lät spännande, men fastnade för konceptet utan att ha en solid spelidé. Det var här som Scott, på Activision-sidan, kom in i bilden. Han ville vara delaktig, och kom dragande med Tony Hawk som en tänkbar frontfigur. Jag borde inte ens säga det här, men jag visste inte vem Tony var. Min skatehistoria sträcker sig tillbaka till ’77, och det här var en helt ny snubbe som kom från ingenstans. Men jag får väl medge att Scott visste vad han gjorde, haha. – När vi valde ut någonting att sätta på omslaget gick vi igenom alla tänkbara möjligheter, fortsätter Scott. Ska vi ha en tidning, en åkare, något helt annat? Namnet som hela tiden kom upp i diskussionerna var Tony Hawk, eftersom han utvecklat skateboardåkningen under så många år. När vi kontaktade honom visade det sig att flera andra spelföretag hade gjort samma sak vid exakt samma tillfälle. Alla ville plötsligt göra skateboardspel. Vi

STEVIE WILLIAMS BACKSIDE TAILSLIDE

fick honom hur som helst att komma ner till Neversoftlokalerna och gav honom en demonstration… – …som bestod av Bruce Willis, komplett med maskingevär, på en skateboard! Vi fick hela ekipaget att rulla nedför en snirklig bana, för så såg spelkonceptet ursprungligen ut. – Vi hade samlat hela Activisions styrelse, ett rum fullt av män i slips. Här kom Tony Hawk in, en skateboardåkare med avslappnad klädstil. En efter en gick herrarna upp och körde sina respektive PowerPoint-presentationer. De pekade på kurvor, färgade tårtbitar och presenterade siffror. För varje ny kostymherre sjönk Tony djupare och djupare ned i sin stol. Till sist var det bara vi kvar, vårt enkla demo och ett designdokument fullt av trick som vi ville stoppa in i spelet. Då sken han upp. Jag tror att han förstod vad vi ville åstadkomma. Kort därefter skrev han på, och vi var på väg. Hur ser er relation till Tony ut efter åtta spel? – Han gav sig in i projektet från dag ett, säger Scott. Vi frågade honom om allt möjligt, från de trickens utformning till känslan i brädan och vilka proffs vi borde jobba med. Under intervjuerna gick vi på djupet och pratade om deras bakgrund, största stunder i livet, tankar och värderingar. Det kan låta konstigt, men allt det här försökte vi återspegla i spelet. – Bland det bästa med Tony ur Neversofts perspektiv är att han är sjukligt teknikintresserad. Han har alltid den senaste kommunikationsprylen fastklistrad vid örat och finns tillgänglig 24 timmar om dygnet trots att han reser över hela världen. Tony är i grund och botten en förlängd del av vårt team. Efter åtta års samarbete kommer han alltid på våra fester, vi har åkt snowboard ihop och flera av grabbarna här brukar spendera helgerna hemma hos honom. Det är en bra kille. – Han bryr sig så mycket om spelen också. Förr om åren hade han ett Playstation-devkit, idag har han ett 360-devkit. Maskinerna har förändrats, men inte vårt förhållande. Var tredje vecka skickar vi nya versioner av våra spel, som han spelar, klarar och har åsikter om. Han har spelat igenom vartenda spel i serien, vilket är otroligt tacksamt för oss.

Sättet ni arbetar på måste också ha utvecklats, från att ha agerat rådgivare till att Tony Hawk faktiskt lånar ut sina rörelser, sitt utseende och sin röst. Idag är han en del av spelet på ett helt annat sätt. – Ja, med tiden har vi helt enkelt blivit bättre på att utnyttja hans talang, säger Scott. Så sent som under Playstation 2-tiden var vi tvungna att åka ned till en skatepark och filma om vi ville ha ett nytt trick i spelet. Allt vi hade var video, ett format som har sina begränsningar. I år kan vi åka ner till Tony Hawk Inc och fånga varenda liten detalj, varje nyans i hans rörelseschema, med motion capture. Jag räknar med att förhållandet fortsätter att utvecklas. Vem vet vad vi kan göra om fem år med Tony? Förhoppningsvis åker han fortfarande bräda då. Med de orden försvinner Joel Jewett och Scott Pease iväg till en annan del av den enorma spelutvecklarladan. För min egen del har djupdykningen i Tony Hawk’s

Just idag ekar rummet, om det trots ytan kan kallas så, tomt. Men vid datorerna sitter de två personer som normalt sett är ansvariga för att samla in motion capturedata. De presenterar sig som Kristina Adelmeyer och Jeff Swenty, och ska visa sig ha en hel del att berätta. – Vi har massor av proffs i det här spelet, säger Adelmeyer. Och alla bidrog med motion capture, utom Lindsay Adams och Bob Burnquist som var skadade. – Men alla andra har vi, och de fick komma hit en och en. Först scannade vi deras kroppar och ansikten, tog referensfoton, sedan fick de sätta på sig dräkten. Det är första gången vi jobbar så här, men inte sista. Att kunna samla data från alla proffs innebär att vi har Rodney Mullens kickflip, som ser helt annorlunda ut än Bob Burnquists kickflip, i spelet. Det skänker en viss personlighet till upplevelsen. – Vi tog med oss studion till Orange County en dag och kunde fånga när Christian Hosoi gjorde en christ air, fortsätter hon. Det tricket kan ingen annan göra som han. Eller när Stevie Williams ska hoppa, hur han

”

För varje ny kostymherre sjönk Tony djupare och djupare ned i sin stol. Till sist var det bara vi kvar, vårt enkla demo och ett designdokument fullt av trick som vi ville stoppa in i spelet. Då sken han upp. Project 8 just börjat. Innan jag lämnar lokalerna ska jag få se vartenda steg i skapelseprocessen, från motion capture till animationer och bandesign. Vi går förbi köket igen, hämtar nästa exotiska läskburk (Diet Dr Pepper Cream & Berries!) och börjar gå bort mot motion capture-studion. Här har tiotals, kanske hundratals, åkare genom åren utfört de mest imponerande tricksekvenser iklädda klumpiga overaller och hjälmar. Deras minsta rörelser har registrerats, behandlats och dykt upp på små datorskärmar för att där omvandlas till animationer i olika spel.

”

sjunker ihop, flyttar fötterna och tar sats, det kan vi också återskapa nu. Det är de små detaljerna som ger det trovärdighet och personlighet. Jeff Swenty förklarar att ett för året nytt inslag i spelet är mo cap-viewer, en funktion där man kan se varje trick i spelet ur vilken vinkel som helst. – Eftersom vi hade tillgång till proffsens data så tänkte vi – varför inte lägga in det i spelet? Om man är intresserad av skateboarding och hur Rodney Mullen åker så kan man gå in i mo-cap viewer och se med en procents hastighet hur han sätter foten under brädan och flippar

143

till. Man kan ladda upp Bams åkning i minirampen och se hur han gör sina trick. Spelarna får på det här viset komma betydligt närmare sina förebilder. Har ni någon favorit bland proffsen som ni jobbade med? – Rodney Mullen var här i tre dagar, säger Kristina Adelmeyer. Han satte ett trick i motion capture-dräkten som han aldrig hade klarat innan och sprang direkt över till monitorerna för att se hur det såg ut. Det är till och med bättre än att fånga ett trick på film eftersom han kunde se det från varje tänkbar vinkel. Jag tror att Rodney tackade oss ungefär ett dussin gånger första gången han var här, säger hon och skrattar. Vi bara, nej, det är vi som ska tacka dig! – Golvet här är lite halt för att åka på, förklarar Jeff Swenty. Vi försökte måla med speciell textur-färg men det var fortfarande för halt för att Rodney skulle kunna göra allt han ville, så vi föreslog att vi skulle flytta kamerorna till asfalten utanför. Till råga på allt fick vi vänta tills det blev mörkt eftersom vi inte kan filma i dagsljus. Rodney hade kommit in klockan nio på morgonen och det slutade med att han stannade till ett på natten. – Den nya generationens kameror är mycket känsligare än de vi haft tidigare. Nu kan vi inte bara animera brädan, utan även truckarnas rörelser. Daewon har till exempel sin framtruck så lös att man kan se hur den fladdrar när han kör i ramp, vilket syns i våra data. Vi filmar dessutom i 120 rutor per sekund, så vi kan sakta ned och bättre se vad som händer. Vissa av Rodneys trippelflippar går knappt att se i vanlig hastighet. – Daewon gjorde ett trick runt 40 gånger för att få det rätt, och han lyckades rätt bra efter 20 försök, men efter att vi saktat ned och zoomat in ville han fortsätta tills det satt perfekt. Swenty plockar upp en handkontroll och visar det halvfärdiga mo cap-läget i spelet. Han snurrar runt kameran, sänker hastigheten och spelar sedan hela sekvensen baklänges. Detaljrikedomen är slående. Det måste vara en häftig upplevelse för er att ha en privat skateshow här varje dag. – Ja, när Rodney först kom in började animatörerna dyka upp för att titta, förklarar Kristina Adelmeyer. Alla stolar och soffor var fulla med folk. Många av dem som jobbar här åker själva och har följt kulturen länge nu, så att ha Rodney Mullen här var stort. – Daewon gav oss också en grym show, säger Swenty. När Bam kom hit var jag rädd att det skulle bli en cirkus, men han dök upp ensam och var väldigt professionell. Men han var också den som kom närmast att ha sönder en kamera. – Men det var ett väldigt roligt trick, haha! Jeff Swenty och Kristina Adelmeyer börjar prata i munnen på varandra och beskriver hur Bam vinglade omkring på ett ben i rampen samtidigt som de stod vid sidan om och oroade sig för kamerautrustningen. Det som är roligt idag verkar ha varit smått traumatiskt just då. – En annan rolig sak var när vi filmade Tony och Christian i rampen. Ramper är komplexa eftersom vi inte filmar på plana ytor – det tar timmar att förbereda och kan bli problem med vibrationer. Så vi sa till Christian ”snälla, vad du än gör, rör inte kamerorna. Om du bailar så försök hålla i brädan.” Och på ett av de första tricken hamnar han fel och tar instinktivt tag i brädan och kastar den så hårt han kan – rakt på en kamera. Har ni personliga favoritupplevelser och minnen från den här tiden? – Att se Rodney åka, säger Kristina Adelmeyer. Det spelar ingen roll om man åker själv eller inte, man kan inte föreställa sig sakerna han gör med en bräda. Det är fantastiskt att se. – Han är fantastisk, instämmer Jeff Swenty. Det är grymt att få in killarna i spelet mer, och i framtiden kommer vi att göra det i ännu större utsträckning. Något vi får uppleva som är få förunnat är att umgås med Mullen eller Daewon. Vi får hänga med Daewon och höra honom prata om hur han uppfann olika trick. Eller som när Stevie Williams berättade om hur han var

144

hemlös och tänkte ”jag kommer aldrig att ha råd med en Playstation”. Sju år senare är han med i spelet. Det är stort att få se proffsens personliga sidor. – Stevie gjorde en massa coola trick och när vi var klara kom vår producent Mike Hall med några papper att fylla i för betalningen. Och Stevie blev helt förvånad. ”Betalt? För vad? Får jag betalt för att göra det här? That’s awsome!” – Nästa gång måste vi hyra många fler kameror och sätta upp en ordentlig skatepark. Det vore trevligt att köra längre sessioner. Vi har vår egen miniramp här som vi kunde använda för några åkare, och bara att se dem åka eller till och med våra anställda som åker, är väldigt coolt. Det har börjat skymma utanför panoramafönstren. Från motion capture-studion fortsätter rundvandringen via en lång allé av inramade, signerade brädor till eftermiddagens sista anhalt. Han heter Alan Flores och är idag lead designer på Neversoft. Med sin bakåtvända keps, sitt solsvedda ansikte och ljusblå Hurley-tee ser han ut att ha kommit direkt från stranden. I själva verket är han i det närmaste fastkedjad vid sin dator inför lanseringen av Tony Hawk’s Project 8. Det är nämligen Flores som bär en stor del av ansvaret för spelets innehåll. Serien har visat upp olika nivåer av realism, men det har alltid lutat mot den overkliga sidan. Det är inte många som kan gå ut och utföra särskilt många av tricken i spelet. Är det svårt att sälja ett mer verklighetstroget skateboardspel eller är det en möjlig inriktning? – Vi har vissa realistiska trick som nail the trick när du kan kontrollera fötterna och flippa, men det finns mycket som skulle vara svårt även för ett proffs att lyckas med. Du kan fortfarande få en kombo på tio miljoner i spelet om du kör reverts och manuals och grinds på ett sätt som folk inte kan utanför spelet. Vi vill hålla spelet så nära skateboarding vi kan. Men om någon vill göra en galen kombo på tio minuter så vill vi inte förbjuda det, det kan vara coolt. Vi försöker hålla en balans mellan realism och underhållning. – Vi har en skruvad humor och det kommer alltid att synas i spelet. Men vi vill samtidigt alltid vara trogna sporten skateboarding. Stevie Williams måste känna att spelet han medverkar i är coolt, annars har vi misslyckats. Är nail the trick ett steg emot ett spel där en kickflip är lika svår att sätta som i verkligheten? – Vill man klara en kickflip måste man gå ut och träna i timme efter timme efter timme. En person som köper ett spel vill inte göra det. Det här är ett spel, en simulation. Om jag vill lära mig kickflip så skulle det förmodligen ta månader. I nail the trick får man känslan av att kontrollera brädan med fötterna, men först och främst måste det vara roligt.

Vart befinner sig Tony Hawk-serien om fem år? – Svår fråga. Vi kommer förmodligen att fortsätta arbeta med öppna världar. Vi har områden nu där man kan flytta ramper och objekt. Kanske kan vi i framtiden ha en värld där spelare kan gå in och utforma sitt eget område online, så att man äger sin egen del av en sömlös värld. En stor skatecommunity. Om tio år kanske. Vid det här laget har ett kompakt mörker lagt sig över Woodland Hills, och det börjar bli dags för mig att återigen tillbringa 50 minuter på den åttafiliga Santa Monica Freeway. Jag ber en stilla bön för att rusningstrafiken ska ha dött ut, och går sedan runt och skakar händer med människorna jag träffat under dagen. I taxin på väg hem funderar jag på hur svårt det måste vara att gå både spel- och skateboardpubliken till mötes. Även om de ibland möts halvvägs så skiljer sig kravlistorna åt på många punkter. Som tur är tycks båda grupperna vara rörande överens om att Tony Hawk-serien faktiskt var bättre förr. Och i Tony Hawk’s Project 8 får skateboardpubliken ett mer trovärdigt spel som är roligare att spela för alla andra. Det åttonde kapitlet i spelsagan ser med andra ord ut att få ett lyckligt slut.

NEVERSOFT 1. ALAN FLORES 2. JEFF SWENTY & KRISTINA ADELMEYER 3. JOEL JEWETT 4. SCOTT PEASE

PaulRodriquez nollie 360 flip

[ NAIL THE TRICK ] An entirely new way to play the game, Nail The Trick mode gives precision control over how you move your feet to flip the skateboard. Using dual analog stick motions, you can create your own unique skate tricks - even during a combo - as you watch the action unfold in slow motion.

Yeah. It’s that real.

www.THP8 .com

© 2006 Activision Publishing, Inc. Activision is a registered trademark and Project 8 is a trademark of Activision Publishing, Inc. All rights reserved. Tony Hawk is a registered trademark of Tony Hawk, Inc. All rights reserved. Developed by Neversoft Entertainment, Inc. Activision makes no guarantees regarding the availability of online play, and may modify or discontinue online service in its discretion without notice, including, for example, ceasing online service for economic reasons due to a limited number of players continuing to make use of the service over time. Microsoft, Xbox, Xbox 360, Xbox Live and the Xbox logos are either registered trademarks or trademarks of Microsoft Corporation in the U.S. and/or other countries. "2" , "PlayStation" , "7" ,"UMD" and “dasf” are trademarks or registered trademarks of Sony Computer Entertainment Inc. All Rights Reserved. Memory Stick Duo™ may be required (sold separately). All other trademarks and trade names are the properties of their respective owners.

GRAFISKA PROFILEN CALLE FRÅN LKPG AV NIKLAS BERGH

Om du tillhör skaran tappra svenska surfare vet du nog vem Calle från Linköping är. Han tillhör de allra flitigaste i landet. Hans korrekta namn är Carl-Johan Svanström och är även en av de mest flitiga med penna och papper. Om det inte ryktats om en kuling i rätt riktning vid någon av landets kuststräckor sitter han antagligen, helt maniskt, och plitar ned sina underfundiga figurer, mönster och blixtar. Vi har oftast rätt slick grafik design i den här tidningen. Den här gången handlar det om något helt annorlunda. Det Calle gör är inte direkt ”svårt” eller möjligt att värdera i så enkla termer som snyggt. Om man gillar det är det bra, om inte är det bara att ignorera. Calle själv ritar i princip bara för att han måste. Rymdskeppen kom till under en surftrip till Lanzarote. ”Jag började rita det där mönstret. Jag blev hel tokig och kunde inte sluta och till slut blev det rymdskepp av det. Jag har gjort säkert 100 stycken” berättar han lätt oroad för att framstå som ett freak. Men han nekar inte till att tecknandet har en terapeutisk funktion. Oftast återkommer samma former gång efter gång. Man kan känna igen små kurvor eller något så tydligt som blixtar. Det mest exponerade från Calles skissblock är logon för Franker Hauser som innehåller just blixtar. Lika gärna som det enkla tecknandet i tusch plockar han gärna fram pysselverktygen och bygger collage av olika papper. Vulkanerna på nästa sida består av post-its medan gitarren och geväret bygger på lånad tapet med trämotiv. Det som får plats på dessa tre sidor är inte ens tillräckligt för att kallas ett axplock av hans produktion. Vad det ska bli av Calle i framtiden har han ingen aning om. Just nu är han kärleksflykting i Köpenhamn. Han mumlar om att plugga vidare någonstans i närheten av surf - Kalifornien eller Irland. Kanske att han blir upptäckt som en fantastisk talang och säljer teckningar för miljoner och kanske inte. Det spelar nog ingen större roll.

146

147

148

Foto: Pål Laukli

Sweet life. We can’t protect you from all the people who’ve done everything possible, then claim that they’ve found the only way to live outside the city.

We can only protect you from the elements

(But hey, cousin Tom, we make a living out of selling GORE-TEX® clothing with a better looking pattern than you have on the wallpaper in your cabin).

U D R A T T I H HÄR ITION. TRANS VILL DU SÄLJA TIDNINGEN TRANSITION? KONTAKTA OSS!

Mail: info@transition.se - Telefon: 08-545 160 72

BOARDSTORE

www.boardstore.se

OWNLABEL WWW.OWNLABEL.SE

www.ownlabel.se

TOP 12 FÖRENINGSGATAN 12, MALMÖ

www.top12.se

PEOMA 031-778 48 10

www.peoma.com

CURB MYNTGATAN 4, FALUN

www.curbfalun.se

NEWSPOT TRÄDGÅRDSGATAN 19, SKELLEFTEÅ

www.newspot.se

www.oneoff.com ONEOFF VASAGATAN 19-21 I STOCKHOLM, 08-202120 & HAMMARGATAN 8 I ÄNGELHOLM, 0341-10001

www.oneoff.com

CORE GAMLA BROG. 27 I STHLM, S:T OLOFSG. 9 I UPPSALA, NÄBBTORGSG. 2 I ÖREBRO

www.coresk8.com

150

VILLAGE CLOTHING INFO@VILLAGECLOTHING.COM

www.villageclothing.com

SKISTORE.SE KASTELLGATAN 12 (SKANSTORGET), GÃ&#x2013;TEBORG. TFN: 031-7995767

www.skistore.se

We make the clothes

You make the holes

STOKED INFO@STOKED.SE

Ã&#x2026;RE SKIDSPORT 0647-50119

HANG LOOSE UNIVERSITETSALLÃ&#x2030;N 14, SUNDSVALL

REGULAR OUTLET GÃ&#x201E;LLSTAD GALLERIAN, 0321-70430

www.stokedgear.com

www.areskidsport.se

www.hangloose.se

www.regular.se

WWW WESC COM WESC BIRGER JARLSGATAN 3 & KUNGSGATAN 66 I STOCKHOLM, NYGATAN 26 I Ã&#x2013;REBRO

www.wesc.com

STREETLAB FERSENS VÃ&#x201E;G 14, MALMÃ&#x2013;

www.streetlab.nu

JUNKYARD LADUGÃ&#x2026;RDSVÃ&#x201E;GEN 101, TROLLHÃ&#x201E;TTAN

www.junkyard.se

NO COMPLY ONLINE STORE ASKIMVERKSTADSVÃ&#x201E;G 5A, FISJÃ&#x2013;N - WWW.NOCOMPLY.SE

info@nocomply.se

WSV WORKSHOP I UFO2000 - BIRGERVENSSONS VÃ&#x201E;G 16, VARBERG

www.wsv.nu

151

AV NIKLAS BERGH

När jag började i gymnasiet blev skateboard helt plötsligt hett. Från att ha fått spö för att man bar för korta baggies och shelltoes blev man helt plötsligt någon form av ball kille. Den här utvecklingen har på något vis fortsatt i spikrak riktning uppåt och nu kan man inte se en läskreklam utan att en skateboardåkare dyker upp någonstans i bild. Idag har brädsporter ett högt marknadsvärde och en del drar in storkovan. Men allt som oftast är det bara ett element som ska in i en helhet. Det är lätt gjort att man hamnar i situationen och väl där är det lätt att bli blåst. En vän till en vän jobbar på en lika gigantisk som tysk reklambyrå och en dag fick jag ett mail av honom. Han berättade att hans byrå jobbade med ett ett av världens absolut största bilmärken och dom hade fått en idé som var lika nytänkande som den var säljande. Det gällde en reklamfilm och den skulle utspela sig i en skidbacke i alperna och nu behövde dom hjälp med att komma i kontakt med några riktiga överdängare på snowboard. Kunde jag kanske hjälpa till. Det var klart jag kunde, men ville veta lite mer om dealen för åkarna. Och så dröp informationen man hört så många gånger förut fram. Budgeten var redan nu ganska ansträngd och man hade inte räknat in något arvode för åkarna. Det vore bra om dom redan befann sig i närheten, men givetvis skulle den gigantiska reklamfirman och ett av världens absolut största biltillverkare kunna stå för rimliga omkostnader och en portion mat. Men betalning var inte möjligt. De insisterade dock fortfarande på att åkarna skulle vara av absolut världsklass och beredda att åka på toppen av sin förmåga. På inget sätt tror jag att min väns vän var ovilligt inställd, men han hade heller inte tänkt på att de här människorna som skulle agera stunts i hans reklamfilm lever på sitt åkande och har en väldigt osäker inkomst. Att de skulle kunna skada sig under inspelningen och sen missa fotobonusar och prischeckar under säsongen för att sen tappa sina sponsorer (som inte skulle fått synas i reklamfilmen) lagom till sommaren. Denna situation är dock knappast unik för multinationella biltillverkare. En annan vän åkte iväg med sin klädsponsor, ett företag som lever på imagen de förmedlar genom sina duktiga teamåkare. Resans syfte var en fotning av kläder inför en katalog. På plats fanns några av teamets åkare och ett knippe fotomodeller. Min vän pratade med en av modellerna som berättade att hon fick en normal månadslön för en dag framför kameran. En månadslön som vida översteg den min vän får av klädtillverkaren. På inget sätt är min vän missnöjd med sina lönecheckar, men han är också medveten om att kläderna han får betalt för att bära bygger sin identitet på den idrott han utövar och att duktiga åkare dyker upp i tidningar och filmer med dom på. Rätta mig om jag har fel men om man driver ett skidmärke är det bra mycket viktigare med skidåkare än fotomodeller. Och kanske att det borde reflekteras i lönen. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet och till exempel berätta om hur en av världens största mobiltelefontillverkare erbjöd redaktören för den här tidningen strax över vad du som minst kan ta ut i en bankomat för en bild. Men jag tror poängen har gått fram. I sammanträdesrum får företagsledningar ständigt höra hur bra det är att förknippas med en ung och rebellisk sport som snowboard eller skateboard. Antagligen handlar det om att det ska kännas fräscht, ungt, framåt och helt utan gränser. Det är strålande för oss i många fall. Men någonstans i beslutvägen ner genom företagen försvinner gärna den del av kakan som borde tillfalla oss. Ett vettigt arvode som tar in risker och arbetsförhållanden i beräkningarna. Givetvis finns det massor av exempel på företag som gått in i situationen med öppna ögon och skrivit ut checkar på större belopp än åkarna någonsin skulle vågat föreslå. De förtjänar en eloge. Men om du hamnar i situationen att ditt fräscha, alternativa utövande av en brädsport behövs på bild, scen eller film för att ett företag ska sälja mer bör du först tänka på vad det är värt för dig och vad det kan kosta dig. Tänk därefter på hur mycket företaget tjänar. Lägg ihop de tre summorna och lägg till en nolla på slutet så får du din avtalsenliga lön. Acceptera inget mindre.

152

TEXT MAGNUS GYLLENBERG ILLUSTRATION TOBIAS ALLANSSON

Den här sommaren råkade jag ut för något jag inte behövt uppleva på femton år. Många av mina vänner börjar bli vana att vara i den outhärdliga situation jag än en gång fick genomlida och det är först nu när minnet har friskats upp lite som jag kan känna ordentligt medlidande med dem. Låt oss börja med att spola tillbaka bandet till den senaste gången jag kände så som jag har känt de senaste månaderna... Juni 1991, jag har precis gått ut nian och ett långt skönt sommarlov ligger framför mig. Det har bara gått några dagar och jag har två månader av ändlöst skatande att se fram emot. Jag har nyss fyllt sexton och är inne på min fjärde sommar som skatare. Skateboarding är det enda jag tänker på dag som natt och det är det enda jag lever för. Tack vare mitt extrajobb på stadens enda skateshop, Streetstyle har jag en stadig budget att dra på alla roliga skatetävlingar med. Allt känns perfekt den dagen jag och några kompisar åker ut till Huvudsta i Solna för att skata lite miniramp. Väl där drar det igång en rejäl snakesession och snart ligger jag i flaten och flämtar i ren panik. Jag har hört min egen fot låta som en gren som knäcks och när jag sekunden senare försökt stödja mig på den så fanns där ingenting som tog emot. Vid det här laget har jag redan insett att något är brutet och sakta men säkert börjar den smärtsamma insikten om att det inte kommer att bli så mycket skating under sommaren totalt överrösta den fysiska smärta som också stundtals gör sig påmind. Resan hem från akuten där de hade röntgat och konstaterat att något var av för att sedan gipsa och ge mig ett par kryckor kändes som mitt egna begrav-

154

ningståg. Jag kände mig så tom inombords och bitter på den ironi som timingen av mitt benbrott innebar. Läkaren sa att jag skulle kunna börja använda foten igen om 7-8 veckor, exakt då sommarlovet tog slut, det började gå mot kallare mörkare tider och skolan började igen. Den sommaren var ingen höjdare, men något positivt kom ur det hela i alla fall. Jag kunde inte hålla mig ifrån alla skatesessions så jag lånade farsans videokamera och började intressera mig för skatefilmsproduktion, något jag senare skulle syssla med en hel del under 90-talet. Sommaren 1991 började jag också att lyssna på the Smiths. Det blev det perfekta soundtracket när jag soliga sommardagar låg hemma och tyckte oändligt synd om mig själv. När en normal sextonåring kanske skulle ligga hemma på kammaren och i tysthet fälla tårar över någon tjej som lämnat honom så låg jag på pojkrummet med salta kinder för att jag inte kunde gå ut och skata. Jag överlevde dock den traumatiska upplevelsen och redan i augusti var jag tillbaka på skaten, bara någon vecka efter att gipset hade åkt av. Nu femton år senare råkade jag ut för en ny skada. Egentligen var det två skador där den ena ledde till den andra. I vilket fall kunde jag inte skata på ett par månader och jag trodde jag skulle bli knäpp. Det blev inte så mycket tårar och the Smiths, men nog så underligt beteende emellanåt. Jag måste åka skateboard för att känna mig hel. Det låter otroligt pretentiöst och kanske lite fånigt, men har man sysslat med något i över arton år konstant så blir ett längre uppehåll något ganska så svårt att hantera. Gode gud, ge mig nu minst femton år till innan nästa allvarliga skada.

FOTO ANDERS NEUMAN

5 GOOD THINGS ABOUT SWEDEN 1. Girls 2. Snus 3. Girls 4. Good fashion and shopping 5. Sick partyscene 5 ARTIST TO GET THE MOTIVATION FLOWING 1. Iron Maiden 2. Sizzla 3. Wu Tang Clan 4. Steel Pulse 5. The Sounds 5 GREAT MOVIES 1. Pulp Fiction 2. The Big Lebowski

156

3. The Departed 4. Borat 5. Wedding Crashers 5 WISHES FOR THE SEASON 1. New snow every week with blue skies afterwards 2. A nice fakie 720 in the powder 3. Another good trip to Alaska 4. Some new rotations 5. A nice ski bunny 5 GOOD TIPS 1. If you’re not gettin’ hurt, you’re not tryin’ hard enough 2. Never give up 3. Don’t let anyone tell you ”You won’t make it” 4. Be true to yourself 5. Always be happy

158

HELLYHANSEN.COM/DROZ RIDER Nicolas Droz PHOTO Nick Hamilton

CEMENT? Nico Droz lives in the French Alps. After all those days of light powder and insane terrain, itâ&#x20AC;&#x2122;s bound to turn into cement sooner or later.

Photos : Oâ&#x20AC;&#x2122;Connel / Warbrick PHOTOS : ENANDER / LINQUIST

POSTTIDNING B Transition c/o Titeldata 112 86 Stockholm