Transition #6 2007

SPOT F4, ÖSTERSUND FOTO DANIEL BLOM ÅKARE EIKI HELGASON

#6 2007 UTGÅVA 32 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-06 RETURVECKA 6

06 7

388012 605509

Check out cool gear, trick guides, rider bios and more by keying mobile.burton.com in your cell phone´s browser!

Rider Service Europe 00800 287 866 13 (tollfree)

NATE CHRISTENSON PHOTO. WWW.DCSHOES.COM.

>>@@6768@HIGDB SWITCH B/S 360 TAILGRAB. WHISTLER, BC. INFO@SKATEOUT.COM 019-611 09 07

MEET THE SALOMON PRO TEAM & STAR IN YOUR VERY OWN ViDEO SEGMENT AT THE SALOMON JIB ACADEMY!

www.salomonjibacademy.com

LOGON TO WWW.SALOMONJIBACADEMY.COM TO FIND OUT MORE!

TUR ELLER SKICKLIGHET? HUR SOM HELST TYCKS ADAM INTE HA NÅGRA STÖRRE SVÅRIGHETER MED ATT TA SIG NER IGENOM RAILETS FYRA KINKAR. FOTO JESPER MOLIN

TEXT SIMON TJERNSTRÖM FOTO JESPER MOLIN & MATTIAS FREDRIKSSON

ADAM FALK

I en studie om tur sägs det att tur inte finns utan att det är personens öppenhet, språk och inställning som bäddar för möjligheter. Det vill säga, tur. Jag tror att Adam Falk är ett fint exemplar på en sådan person.

Väldigt ”likable”, med många goda egenskaper. Det är absolut ingenting som skadar när man åker skidor, att vara en person man gärna har att göra med.

Adam, hur ser dina planer för vintern ut?

Ja, jag gick ju ut gymnasiet i våras så det är första vintern jag kan köra på heltid. Ska köra järnet! Så jag ska försöka ha så kul som möjligt och få så mycket gjort som möjligt. Sen har jag köpt en snowboard så jag ska väl åka en del snowboard också.

Jämför snowboard med skidor.

Snowboard är cleanare.

Vilka åker du skidor med?

Jag åker med Anton Silvola, Jakob Wester, Henrik Harlaut och sen med dig då, Simba.

Vad har du för mål med skidåkningen?

Pass. Nej, vänta. Åka för att det är så skoj och försöka förmedla glädjen i det. Försöka pusha nivån på ett kreativt sätt.

Vad lyssnar du på för musik?

Just nu lyssnar jag mycket på Londonpop och klassisk rock. Fast också på typ house, eller det är liknande housemusik fast bra.

Vad tycker du om trenden att åka utan stavar?

Alltså, jag föredrar ju att åka med stavar, men om folk vill göra det så får dom ju göra det. Det har jag ingenting emot. Men det är ingenting för mig, jag gillar att åka med stavar.

Ifall du fick vara en artist, vem skulle du vara då? Öh, sångaren i Mötley Crue, Vince Neil tror jag. Riktig trash, riktig rockstar sådär.

Vad tycker du om dubbelvolter?

Det är kul med utveckling, men det får ju inte gå för långt och bli akrobatik av det hela.

Vad gör du nu?

Jag är faktiskt sushikock i Strängnäs. Jävligt skoj.

Favoriten är nigiri avocado. Att äta alltså. Sen ska jag till Brasilien snart för att surfa. Det ska bli grymt.

FAKTA // ADAM FALK ÅLDER 18 ÅKT SKIDOR SEDAN 13 års ålder BOR I Strängnäs, men flyttar till Stockholm i vår.

FAVORITTRICK Flatspin SPONSORER Peak Performance, Rossignol, Kombi & Poc

13

14

ETT STENKAST FRÅN DET ÖKÄNDA JON OLSSON INVITATIONAL-HOPPET I ÅRE FINNS DEN HÄR STORA BETONGLEDGEN. ADAM FALLER INTE FÖR TRYCKET PÅ DUBBELVOLTER UTAN GLIDER LUGNT NER. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

15

ADAM PASSAR PÅ ATT GÖRA EN DROP EFTER ATT DEN FÖRSTA SNÖN LAGT SIG OCH INNAN STUGAN HUNNIT BLI INVADERAD AV DEN ÅRLIGA FLOCKEN MED SKIDTURISTER. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

16

17

HELLYHANSEN.COM

INNEHÅLL

#6 2007 UTGÅVA 32

EN SALIG SAMLING Surfingens själ är enligt många individuell och rebellisk. Men i Norrland finns dess motsats, den välorganiserade surfklubben Salusand Soulsurfers. När de bjöd in till tävling passade vi på att göra ett besök.

60

61

60 EN SALIG SAMLING

Mellan Örnsköldsvik och Umeå ligger Salusand och i slutet av oktober begav sig storstadssurfarna dit för att tävla i första stoppet på Swedish Surf Tour. Tävlingen gick under namnet Quiksilver Salusand Open och Jonas Sandberg passade på att åka upp för att se hur Sveriges mest välorganiserade surfklubb hade det.

80

81

80 SNAP ART ON SNOW

Framsidan på Transition #1 -06 är ett av de mest populära omslagen vi haft i tidningens historia. Bakom bilden på Chris Åström mot vit bakgrund står James Holm och nu har han varit i farten igen. Den här gången fick han med sig Joel Alter och ett rejält gäng sprayburkar ut i snön och det hela resulterade i stora abstrakta konstverk på det vita guldet.

90

91

90 INGET ANNAT ÄN SANNINGEN

I mitten av oktober hade Nike SB premiär för sin film Nothing But The Truth i London. Tillsammans med det svenska Nike SB-teamet utforskade vi de engelska gatorna i två dygn. Det blev två fullsmockade dagar fyllda med tv-team, stora skateboardstjärnor och en annorlunda skatefilm.

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES

En resa går inte alltid som planerat. Transition och Sweet Skateboards hade tänkt sig att besöka Portugal under våren, men moder natur ville annorlunda. Istället för en resa till den portugisiska atlantkusten blev det en regnfylld stadstur runtom i Spanien.

96

97

96 DEN NYA SKITEN

Sverige har haft en stark produktion av högklassiga skidfilmer det senaste decenniet. Men i år när veteranerna tog paus klev den nya generationen fram.

Vår skribent Johan Jonsson påstår att andrahandssorteringen är den nya skiten. På sidan 96 förklarar han varför.

DESSUTOM 013 028 030 034 036 038 046 048 050

FRAMÅT LEDARE NOTISER SETUP FAVORIT SAKER & TING TÄVLA & VINN FILMRECENSIONER QUIKSILVER VERT INVITATIONAL 052 AVESTAINVIGNING

054 056 066 074 126 146 148 152 154 160

106

107

106 NÄSTAN PÅ TOUR I PORTUGAL

Sweetteamet bestående av Daniel Spängs, Martin Pennlowe, Erik Pettersson och Björn Holmenäs tänkte dra på tour i Portugal, men planerna ändrades och istället spenderades den mesta av tiden i Spanien.

Läs om det otursdrabbade gängets strapatser och bravader med start på sidan 106.

UNIK VIDEOBLOGG ANALOG OPEN JON OLSSON INVITATIONAL BURTON HALFPIPE INVITATIONAL GALLERI KULTUR GRAFISKA PROFILEN NAVELSKÅDNING SKRÖNA 5X5

116

117

116 SOUNDTRACK OF OUR LIVES

Musik är en av hörnstenarna i vår kultur. Den är alltid med oss överallt. I filmerna, i bilen och i lurarna när vi åker. Men hur har den påverkat oss som personer? Vi diskuterade det lite närmare med några av Sveriges bästa skid-, snow- och skateboardåkare för att ta reda på soundtracket till deras liv.

GLÖM INTE! WWW.TRANSITION.SE - DIN BÖJ PÅ NÄTET. På vår site kan du läsa artiklar från tidigare utgåvor, uppdatera dig med alla de senaste nyheterna, delta i mängder av tävlingar, läsa gamla artiklar, diskutera aktuella samtalsämnen, teckna prenumeration med mera. Numera kör vi även rörlig bild i form av podcasts. Glid in en sväng redan idag!

23

THE WILSON 4 SHOWN IN BROWN HOUNDSTOOTH SUEDE. GO TO: DVSSKATE.COM TO LEARN MORE.

info@revivaldist.co.uk

<< JON

020 795 467 OAKLEY.COM/JONREADY

©2007 Oakley, Inc.

OLSSON |

CROWBAR ® SNOW GOGGLE BLUE FADE MILITARY/G30 ®

WARNING: Nothing in this ad is intended to imply that Oakley goggles are designed for use in high velocity impact situations.

AN H T I W E C N A M R O PERF

IM

T C PA

u r s , yo eeskie c t io n r f t s ro t e ’s b e wor ld ® I m p a c t P hile the e h t f , r ity w ne o ow b a r ’s ’r e o ct cla atever. r u e f C o r y e is p h w hen o n h ics® offer for w eady pt s . And o n r e li e s r e O s h y n s a J ra lw itio w hy Defin one c son, a ever y W h ic h is their High it. Jon Ols , it e e r.

Fa c ow s ree f hard he kn pressure-f GLE G c ra s h logy. Plus , a O e t a G o re W Techn tr igger s c ® SNO u o e R id A s

RO THE C

WB

ADRESS Swartling & Wranding Media AB Att: TRANSITION Sveavägen 62 111 34 Stockholm 08-545 160 60 CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE Anders Neuman // neuman@transition.se Tel: 08-545 160 64 ART DIRECTOR Tobias Andersson // tobbe@transition.se Tel: 08-545 160 72 REDAKTION Niklas Bergh // nicke@transition.se Magnus Gyllenberg // mange@transition.se Oscar Axhede // axhede@transition.se Simon Tjernström // tjernstrom@transition.se Jonas Sandberg // jonas@transition.se James Holm // james@transition.se Pelle Hybbinette // hybbinette@transition.se Mattias Fredriksson // mattias@transition.se Vincent Skoglund // vincent@transition.se Viktor Skogqvist // viktor@transition.se Fredrik Gunnarsson // fg@transition.se SKRIBENTER Simon Stenborg Tobias Barenthin-Lindblad Torkel Sjöstrand Tobias Barle Johan Jonsson Björn Holmenäs

ÅKPEPP VERSION 07.08 I skuggan av årets Winter Jam hölls en helt annan session än den de flesta var där för att kolla på. Bredvid den stora rampen som proffsen körde på pågick en session från att dörrarna till Stadion öppnades till att de stängdes. Det var kidsens egna ”King of Style” skulle man kunna säga.

Jag är säker på att flera av dem som var där och åkte hade så kul att de helt enkelt gav sjutton i att kolla på tävlingen. Det var roligare att åka själv än att titta på. Personligen tycke jag att det var helt fantastiskt att så många var där och röjde. Railarenan kändes stundtals som en stor myllrande myrstack. Återigen bevisades det hur roligt man kan ha på en bräda eller skidor ihop med en enkel snöhög och lite stål. Nivån på

en del av åkningen var nästan löjligt hög emellanåt. Att en del av dem på plats kommer att dyka upp i Transition i framtiden var inte svårt att se.

Antagligen var det här årets första session för en del medan andra säkert nött i snöhögen vid den lokala hockeyhallen i flera veckor. Det var inspirerande att se och påminde mig om min och mina vänners gamla sessions under vår uppväxt. Så med det här skulle jag vilja tacka alla som var på plats under Winter Jam och deltog i sessionen som åkare och publik. Det är för er som Transition finns och ert rippande spädde på mitt åkpepp inför den kommande vintern än mer. Vi ses i parken! // ANDERS NEUMAN, Chefredaktör

ILLUSTRATÖRER Post Creative FRILANSMATERIAL Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material.

Ring gärna innan du skickar något.

PRENUMERATION Titeldata AB Kundtjänst 112 86 Stockholm Tel: 08-617 23 80 www.prenservice.se Helårsprenumeration (6 nummer) kostar 299 kronor.

Priset gäller endast i Sverige. Högre porto tillkommer om du är bosatt utomlands. Kontakta Titeldata för komplett prislista.

COVER STORY

” Precis när januari var som kallast bjöd jag upp några åkare till min hemstad Östersund förr att de skulle kunna jibba några olika grejer jag spanat in. En av de åkarna var Eiki Helgason n från Island och efter några sessions med honom kan jag ärligt säga att han är nog den bästa jibbern i världen just nu. Jag hade hittat det här spottet som ligger på den nedlagda flygbasen under sommaren. Vi ringde upp de nya ägarna för att få deras välsignelse och for ut dit med våra grejer och en skoter på släp (tack Thomas).

Till en början hade vi sjukt svårt att hitta fart, men efter justeringar på inrunnet så växla det igång. Självklart var det då polisen kom. De brydde sig inte om att vi åkte där, men de låste grinden ut och verkade inte bry sig nämnvärt om att vi eventuellt skulle få tillbringa natten inspärrrade på området. Vi bestämde oss för att fortsätta att plåta och lösa problemet senare. Det verkade nästan som att Eiki ville spendera natten i planet då han nästan körde hela vägen upp till cockpit. Efter några fler åk kändes det som om att vi hade bilden så vi packade ihop våra grejor och började ringa efter någon som skulle kunna hjälpa oss ut.

Slutligen så dök det upp en vänlig person från flygplatsen som släppte ut oss. Det var avslutningen på en fantastisk kväll som jag inte kommer att glömma i första taget. ”

FOTOGRAFER Daniel Blom Nils Svensson Mattias Klockar Magnus Bergquist Jonathan Anderzon Andy Wright Sergio Alvarez Oskar Enander Cole Barash Johan Ståhlberg Simon Hastegård Mattias Hägglund Mikael Norrman Brian Craighill Jesper Molin

ANNONSFÖRSÄLJNING Acke Stenquist // acke@sw-media.com Tel: 08-545 160 67 Robert Swartling // robert@sw-media.com Tel: 08-545 160 65 TRYCK Punamusta OY, Finland PAPPER Omslag: Galerie Art Silk 250g Inlaga: NovaPress Silk 90g

7

388012 60 5509

06

- DANIEL BLOM

28

© 2003 Swartling & Wranding Media AB ISSN 1103-2898

SNOW SKATE SURF

NOTISER

SNOWBOARD ANDERS NEUMAN // SKIDOR SIMON TJERNSTRÖM // SURF JONAS SANDBERG SKATEBOARD SIMON STENBORG // MUSIK FREDRIK GUNNARSSON

Kom ihåg! På www.transition.se hittar du alltid dagsfärska nyheter och notiser.

SNOWBOARD Jonas Hagström är chef på Protests nystartade svenska team. Först tillskottet är trettonåriga Sven Thorgren från Stockholm. Övriga åkare på teamet är Johannes Skottheim, Sebbe Landmark och så Jonas då.

TOBBE KARLSSON PLOCKADE HEM SITT FÖRSTA COVER PÅ METHOD MAG NYLIGEN. DET VAR PÅ TIDEN.

Den gode Hagström lyckades ju tillsammans med Jonte Edvardsson nypa hem omslaget på Onboards musiknummer. Även Tobbe Karlsson rodde hem ett cover, men då på MethodMags Bullshit Issue.

Förutom att han blivit hookad på DC har Halldor Helgasson fått plats på Smiths svenska team.

Thor Kruse på Oakley är sedan sensommaren stolt far till en dotter. Det är Gustav Eéns storasyster som är modern. Redaktionen lyfter på hatten och gratulerar.

Gustav Eén har hoppat av Burton och kör numera för Whiteout och Oakley Eyewear.

JONAS HAGSTRÖM OCH JONTE EDVARDSON PASSADE OCKSÅ DE PÅ ATT KAMMA IN NYA COVERS. DENNA GÅNG TILLSAMMANS PÅ ONBOARD.

Tomas ”Knoddas Johansson och Björn Lindgren for till Bali i oktober för att öva upp surfskillsen. Björn syntes även på SVT i programmet Anaconda.

Nu väntar vi bara på att någon vänlig själ ska ladda upp programmet på YouTube eller liknande.

Jonathan Nilsson blev bäste svensk på snowboardsidan under Winter Jam med en femteplats.

Pierre Wikberg är äntligen klar med DC-filmen. Efter många långa timmar bakom redigeringsbordet så är den redo att släppas. Så håll utkik i videohyllan efter DC MTN Lab 1.5.

Kungsberget kommer att köra lite olika tävlingar under vintern. Bland annat en renodlad tjejtävling.

Kareem El Rafie och Hans Åhlund är de svenska inslagen på året upplaga av Red Bull Driveby. Grabbarna lämnade Sverige precis i tid när det vita guldet började förgylla landets gator.

HAMPUS MOSESSON FYLLDE NYLIGEN 25 OCH TOG DÄRMED ETT STORT STEG MOT GUBBÅLDERN.

30

Under några dagar ställde Mattias Fredriksson ut sina bilder från serien The Powder Highway på NK i Stockholm. Du kunde även se en del av bilderna i förra numret av Transition. Nu har du chansen att se dem utprintade i rejäl storlek. Bilderna kommer hänga på cafét Lok&Latte i Åre under hela vintern och den 15 december är det vernissage. Överskottet från utställningen går oavkortat till fonden www.standstrongagain.org. Fonden bildades efter den norska skidåkarens Lars Veens ryggskada 2004. Målet med fonden är att hjälpa ryggskadade acionsportutövare till ett bättre liv.

Liljequist och Jenny Eidolf. Bakom märket hittar du föredetta landslagsmannen i puckelpist Henrik Köhler och Jonas Blom.

info på www.sebgarhammer.com.

Senare i vår kommer du även kunna delta i ett speciellt Transitioncamp så missa inte det.

Johan Kristoffers har blivit teamåkare för Amplid. Skidtillverkaren är tämligen ny och bakom skidmärket hittar du bland annat ingen mindre än Peter Bauer som tidigare var produktutvecklare för Burton.

SKIDOR

Rödhakeliften i Åre har öppnat. Den tidiga premiären inföll lördagen den 10 november och förhoppningarna för en godartad vinter sköt i höjden. Vi hoppas att andra liftar runt om i Sverige följer detta goda exempal så att man kan få åka skidor på dagarna istället för att kolla på serier.

Klädesmärket Four Elements har tyvärr försatts i konkurs. Märket som tillverkat skid-, snowboard- och streetkläder i nio år har bland annat sponsrat Sverre

Sebbe Garhammer fortsätter att köra sina friåkningscamps under vintern.

Campsen körs både nere i Europa och hemma i Sverige. Du hittar mer

Snowkid väntas bli klara med sin nya film under december. Projektet har blivit försenat av olika orsaker, men om filmen håller samma kvalité som teasern så ser det riktigt lovande ut.

Jon Olsson vann tävlingen Icer Air i San Fransisco före Simon Dumont som krashade i sista omgången. Trea kom Sammy Carlsson. Jon vann på sin egen påfunna Kangaroo Flip och Simon Dumont körde sin sedvanliga

Misty 1080 Mute. Tävlingen hölls på AT&T Park som är baseballaget San Fransisco Giants hemmaarena.

hamnade han på Winter Jam där han blev bästa svensk med sin femteplats.

Jon Olsson och Adam Falk båda börjat köra för POC. Jon Olsson kör fortfarande för Oakley goggles. Jon har även ett nytt tävlingskoncept på gång inför vintern. Klart hittills är att det fortfarande kommer att vara i Åre och att det kommer involvera fotografer och filmare mer.

SKATEBOARD

Åkarklubben som hade premiärfest för verksamheten i våras på Werséns i Åre ska i vinter ta världsrekord i handhållen bakåtvolt. Det nuvarande världsrekordet är på 16 personer som håller varandra i handen samtidigt som man gör bakåtvolt på led. Ryktena säger att åkarklubben siktar på över 40 personer i världsrekordförsöket vilket kommer göra tagneringen till enorm! För er som missade festen i våras utlovas nya fester till kommande vinter.

Nytt på marknaden i Freeridekategorin är Black Crows från Chamonix.

Chamoixkillarna, Camillie Jaccoux & Bruno Compagne har funderat länge på det här och har lyckats till 100%. Se upp alla stora skidtillverkare för ”svarta kråkorna” har landat.

Jana Lindqvist är tillbaka efter miniskoch korsbandsskador. Hon körde för fullt i Stryn i juni med nya sponsorer i bagaget. Numer syns hon i Oakley, Norrona, Hestra, Leki, Dynastar, Look, Lange, Dakine & Alpingaraget.

I januari bränner hon iväg för att filma och fota i bland annat Japan.

Marja Persson har bytt skidmärke från Fischer till Black Crows. Även Reine Barkered har bytt lite sponsorer och åker numer i 8848 Altitude.

Om Europa fortsätter att ha katastrofdåliga vintrar så har i alla fall fotografen Martin Söderqvist en backupplan.

Planen är att bli rockstjärna i bandet Hostile Cell som släpper skiva under hösten. www.hostilecell.com Oakley kommer med Crowbar Pro Models för Seth Morrison & Tanner Hall. Motiven är tagna från K2 Hellbent (Seths) & Armada T Hall.

Oscar Scherlin har spätt på milen på bonuskortet då han i oktober och november varit på alpinläger i Sölden.

Sen vidare till Mayrhofen för plåtning med Head. Därefter till San Francisco och Icer Air. Från USA flög han direkt till ett nytt alpinläger i Pitztal och till sist

Appropå tävlingar, vad hände med årets Maskeradmassaker? Vi kände alla ett stort tomrum och saknad.

Bellows har även de lyckats med bedriften att på knappt 6 månader knåpa ihop en rulle. Lurking Class heter alstret och var man och kvinna borde kolla in den. Premiären ägde rum på ”Lakaidagen” på restaurang El Amir i Stockholm och det var en holmgång i sig. Är det ett tronskifte på gång inom svensk skateboard? Är det så att Sweets Carl ”Radicarl” Wennberg håller på att plocka den titel som Ricky Sandström innehavt länge nu.

Bob Burnquist kör lite otippat för I-Path numera. Luan De Oliveira är AM för Flip. Pete Eldrige kör för Mystery och Shuriken Shannon är pro för Black Label.

Danny Garcia hoppar av Matix och kickar numera Quiksilverkläder.

E D U IT T T HA T I S W N R O A I IT WE D E ED S T I R E M N LI G I S DE W NE

Koffe Hallgren som nyligen mönstrade på Sweetskeppet kör nu även för Junkyard.

Alla har väl sett Nikefilmen nu vid det här laget. Som väntat var P-Rod ett enda stort sömnpiller och lite för mycket tjafs mellan partsen. Men delar som sticker ut är framförallt Lewis Marnell, Wieger och Omar Salazar.

Actives Blingfest 2007 togs hem av Billy Marks och Adam Dyett plockade best trick.

Efter många om och men, verkar det nu som att Random Bastards Vol 4 fått se dagens ljus för första gången.

Planerad release för allmänheten var vid pressläggning 14 december. Håll utkik på www.randombastards.com för vidare och närmare info.

Millencolin Open har spikat sitt datum och nästa år smäller det helgen den 6 och 7 mars. Danne Schöön lovar att tävlingen kommer att bli ännu grymmare än tidigare upplagor. Millencolin själva befinner sig i studion för att spela in en ny platta. Du kan kolla hur det går för grabbarna i studion på millencolin. com. De har också en egen ny pro model hörlur från WeSC. Det är gitar-

Alpist Reklam. Foto: Johan Marklund.

Blayze Bramwell har till i år utöver sin skidspons även fått snowboardspons av Extra Evil Distribution. Det betyder att man kan se han rocka Bataleon, Neff och Grenade i vinter.

Fully Flared har äntligen haft premiär och väntas komma ut på DVD 7 december. Sverigepremiär kommer vara under Lucia Classics i Stockholm. Tävlingen kommer hållas den 15 december och det är bara att pallra sig dit.

www.nocopy.se

SNOW SKATE SURF

NOTISER

SNOWBOARD ANDERS NEUMAN // SKIDOR SIMON TJERNSTRÖM // SURF JONAS SANDBERG SKATEBOARD SIMON STENBORG // MUSIK FREDRIK GUNNARSSON

risten Erik Ohlsson som designat dem och i februari kan du hitta de i butiken.

Om inte den smarriga designen räcker för att göra dig sugen så kan vi även berätta EQ:n är ställd för att låta extra bra för hårdare och instrumentbaserad musik.

Futurum har nya hjul på ingång och nya åkare på teamet. Lineupen för vintern ser ut som följer Jonas Lindahl, Johan Florell, Love Eneroth, Markus Kärnebro, Ola Löwbeer och Patrik Karlsson.

1600 KVM REN SKATEGLÄDJE. I SKARPNÄCK SÖDER OM STOCKHOLM STÅR NU BROTHERHOOD PLAZA SÅ GOTT SOM KLAR. SOMMAREN 2008 KOMMER BLI EPISK, MEN PHILIP ALEXANDERSSON KUNDE INTE VÄNTA TILLS DESS. HÄR RIVER HAN AV EN HEELFLIP FRAMFÖR FOTOGRAFEN JONAS JÄRMÉN.

SURF Det är inte ofta husen ute på Torö stenstrand är till salu men nu har du din chans. Så är du sugen på ett 140 kvadratmeter stort hus, längst ut på udden, ett bokstavligt stenkast från Sveriges mest berömda våg, ska du passa på. Huset blir ditt för 30 000 000 kalla kronor. Vi skriver det igen. Trettio miljoner kalla kronor. För ett hus.

Killarna på Nord har passat på att bygga om den ramp de haft utanför kontoret. Numera är det en pool. Eller en nordpool som de själva kallar den. Kan tänka mig att deras senaste produkt, en skate shapad som en fish-bräda, kommer nöta en hel del däck i poolen den närmaste tiden.

Sommarens mest oväntade succé, Cederholm Surfcamp i Löderup på Österlen, skulle få en uppföljare under hösten. Tyvärr ställdes den in, men vi hoppas på ett nytt försök till våren.

Daniel Månsson flyttade i september till San Diego för att komma närmre skate- och surfscenen i Kalifornien.

Grymt, för nu kan vi räkna med ännu bättre bilder från honom. På jobbfronten har det rullat på bra, men värre har det varit med bostad. Bland annat har Daniel tvingats sova ett par veckor i sin Volvo 850 sedan. Hur den långe mannen fick plats förtäljer dock inte historien.

Höstens smak bland svenska musikjournalister har varit skrämmande talangfulla soulpojken Salem Al Fakir. Hans senaste video, It’s True, spelades in en kall höstdag ute på Torö stenstrand.

Surfare fanns i vattnet, men fick inte vara med i videon.

I många år har två telefonnummer cirkulerat bland Stockholms surfare. De har gått till lotsarnas telefonsvarare på Landsort utanför Torö och Söderarm utanför Väddö där en härligt trygg röst läst upp rådande vindförhållanden. En riktig guldgruva som ofta tutat upptaget under blåsiga nätter. Nu har dock telefonnumren tagits ur funktion, ”och hänvisning saknas”. Ryktena om nya, och ännu bättre, telefonnummer är dock redan igång.

32

Lördagen den 17 november avgjordes andra upplagan av Winter Jam på Stockholm Stadion. Richard Permin kröntes till King of Style och i snowboardtävlingen (FIS World Cup Big Air) blev det trippelt finskt med Janne Korpi högst upp på pallen. Håll utkik i nästa nummer av Transition för stor artikel från tävlingen.

RESULTAT KING OF STYLE 1. RICHARD PERMIN 2. TJ SCHILLER 3. SIMON DUMONT 4. SAMMY CARLSSON 5. OSCAR SCHERLIN

RESULTAT SNOWBOARD FIS WORLD CUP 1. JANNE KORPI 2. RISTO MATTILA 3. SAMI SAARENPAA 4. DOMEN BIZJAK 5. JONATHAN NILSSON

FOTO PERSANDBERG.SE

När Surfakademins, och landslagets, longboardglidare Peter Sahlberg blev erbjuden nytt jobb på ZTV hade han ett krav: sex veckors ledigt mitt i brinnande relansering av kanalen så han kan hänga med Surfakademin på Costa Rica i vinter. Killen måste vara duktig för just nu jobbar han i Stockholm, men snart drar han till Costa Rica.

Freddie Meadows fortsätter att göra bra ifrån sig i vårt grannland. Några veckor efter segern i de inofficiella Nordiska Mästerskapen i norska Jaeren var det dags att åka till Stavanger och tävla i Volcom Codfish. Det gick nästan lika bra den här gången och Freddie slutade tvåa efter portugisen Alexandre Grilo.

Lisa Petterson kom trea i damfinalen.

För övrigt är vi avundsjuka på Tim Latte som, när han har jullov (eller sommarlov, hur säger man egentligen?) från skolan på australienska guldkusten, drar till ...

Bali.

MUSIK Äntligen så kommer Cunninglynguists med nytt album. Skivan släpptes den 28/11 och låter snuskigt bra. Man har nu tagit in Natti som permanent medlem och det låter lite mer laidback än tidigare. Nu hoppas vi bara att de tar en sväng förbi Sverige och spelar.

Efter en drös mixtapes och två singlar är Adam Tenstas debutskiva It’s A

Tensta Thing här! Och jävlar vad det låter bra! Har du inte tjackat skivan är det bara att ställa sig i skamvrån.

Gå in på www.rmh-ent.com eller www.myspace.com/adamtensta och se mer!

Ett gäng svenska grabbar har dragit igång en ny musikblogg som täcker det mesta inom ny grym musik. Sidan heter Speakerbox. Där skriver man om det senaste och fetaste samt bjuder på schyssta downloads. Adressen är www.thespeakerbox.se.

The Who har avslöjat att ett nytt album är på g. Bandet håller för närvarande på att skriva låtar för uppföljaren till förra årets Endless Wire.

Mars Volta släpper ett onlinespel.

Goliath The Soothsayer heter det och baseras på deras kommande skiva The Bedlam In Goliath. Skivan är i sin tur baserad på en ”sann” historia om hur bandet hade med sig ett Ouijabräde med på turnen. Och det som började som en rolig grej förvandlades till en spirituell kraft som höll på att splittra gruppen... Dags för medicin grabbar?

Någon som minns My Bloody Valentine? Bandet är i alla fall ute

på en återföreningsturné i miniformat.

Biljetterna tog slut på mindre än tre minuter efter de släpptes. Man får anta att noisepopbandet som inte släppt en skiva sen ’91 fortfarande väcker känslor hos folk. Ny plattan Loveless förväntas att släppas nästa år.

Kan det bli bättre? Del Tha Funky Homosapien signas av Def Jux!!!

Den gamle räven som släppt skivor sen 91 och grundat det beryktade Hieroglyphicscrewet kommer med ny platta i februari. Den kommer att kallas The 11th Hour och hela plattan är producerad av Del själv. Visste du förresten att Del är Ice Cubes kusin?

En ny bra platta som släppts nyligen är Big Casino med alltid jämna Jimmy Eat World. Sen har NOFX släppt en uppföljare till den gamla liveskivan I Heard They Suck Live. Den kallas för They’ve Actually Gotten Worse Live vilket ju är lite buskismysigt! Även Damien Rice har släppt livematerial i form av en EP. 6 låtar varav en är en minst sagt fantastisk version av den mördande balladen Cannonball. Sjukt bra.

Mer nyheter på www.transition.se

TIPSEXTRA 13 RÄTT KONSERTER MOTÖRHEAD

NÖJESFABRIKEN I KARLSTAD 7/12 LISEBERGSHALLEN I GÖTEBORG 8/12 ANNEXET I STOCKHOLM 9/12

ROOTS MANUVA

MOSEBACKE I STOCKHOLM 8/12

KORN

SCANDINAVIUM I GÖTEBORG 1/2 HOVET I STOCKHOLM 4/2

ANGIE STONE

BERNS I STOCKHOLM 6/2

THE CURE

HOVET I STOCKHOLM 9/2

NYA SKIVOR BAND OF HORSES - CEASE TO BEGIN BURIAL - UNTRUE TRENTEMÖLLER - THE CHRONICLES MONSTER MAGNET - 4-WAY DIABLO JERU THE DAMAJA - STILL RISING PODCASTS FABRIC PODCAST - NU HAR NATTKLUBBEN OCH SKIVBOLAGET BÖRJAT SLÄPPA SINA PODSÄNDNINGAR. SÅ RÄKNA MED DANSANT KVALITETSMUSIK I ALLA TÄNKBARA GENRES. iTunes SMODCAST - REGISSÖREN KEVIN SMITH SOM GJORT BL A CLERKS OCH MALLRATS HAR NU EN EGEN PODCAST DÄR HAN HELT ENKELT SNACKAR STRUNT MED SCOTT MOSIER. TRIVSAMT OCH KUL! www.quickstopentertainment.com/smodcast P3 SOUL - HAN ÄR ETT GENI DEN DÄR MATS NILESKÄR. GÅ IN PÅ P3 EGEN HEMSIDA, LYSSNA OCH LÄR! DE MEST INTRESSANTA INTERVJUERNA BLANDAS UPP MED DET BÄSTA INOM SVART MUSIK. www.sr.se/p3

SETUP

ANDREAS GIDLUND FOTO ANDERS NEUMAN

MÖSSA A NEFF

GOG GGLES DRAGON MACE

TEE FRONTLINE

JAC CKA A SESSIONS BRASS

BIN NDNINGAR BATALEON

HA ANDSKAR SESSIONS

BR RÄDA A BATALEON RIOT

BYXOR SESSIONS

BOOTS CELSIUS

34

ANDY TAPPIN’ KALLE HINTERTUX PETER LUNDSTROM

Extra Evil Distribution Tel: 063 12 1226 Email: eric@bataleon.com

FAVORIT

HAMPUS MOSESSON TEXT TOBIAS BARLE FOTO BRIAN CRAIGHILL

THE DOORS

När Val Kilmer gjorde rollen som Jim Morrison i The Doors 1991 så fick ingen kalla honom för Val eller mr Kilmer. Alla skulle kalla honom Jim så han verkligen kunde gå in i rollen.

Han blev Jim Morrison. Han levde som honom, klädde sig som honom, tänkte som honom, sjöng som honom. Och det tog ett tag innan han kom tillbaka till sig själv.

I filmen försvinner Jim Morrison ut i öknen och där försöker han komma i kontakt med det stora alltet som finns i och runt oss. Han ville leva så mycket han bara kunde. Hitta alla gränser genom att gå över dem hela tiden. Jim Morrison levde tills han blev 27 år gammal. Det sägs att han dog av en överdos och det sägs också att han dog av att hans hjärta stannade. Han kanske inte orkade leva så intensivt längre helt enkelt. Han ligger begravd på kyrkogården PèreLachaise i Paris bland andra storheter som Oscar Wilde, Edith Piaf och Marcel Proust.

När Hampus Mosesson såg Oliver Stones film The Doors fick den honom att vilja bli rockstjärna. Och mycket mer rockstjärna än Jim Morrison kan man inte bli. Det går nog inte att se den här filmen utan att bli påverkad av den. Jim Morrison är arketypen av en idol som beter sig som ett svin och gör fel val igen och igen, men som ändå inte går att tycka illa om. Som oavsett vad han gör blir älskad och beundrad.

Det sätter sig i kroppen. En känsla av oövervinnerlighet och nånting mer som inte riktigt går att sätta fingret på. Rebellen i mig vaknar till liv.

Filmen säger mycket om att leva. Om att hitta det som får en att känna sig levande. Den största vågen. Att åka så fort man kan genom pudret. Att ställa sig upp och säga det man egentligen inte vågar säga, men man bara måste ändå. Och filmen säger också en hel del om hur jävla illa det kan gå om man aldrig stannar upp och tänker på vad man egentligen håller på med.

Val Kilmer gjorde sitt livs roll som Jim Morrison och hans karriär som skådis har aldrig riktigt hämtat sig efter The Doors. Men som Jim Morrison själv sa: I’m a fake hero.

Det går inte att leva som honom och klara sig helskinnad.

Man måste våga stå still och inte bara lämna allt så fort det börjar bränna till. Hittar man balansen har man kommit långt.

Och det är ju så att om du lever varje dag som om det vore din sista – så kommer du förr eller senare ha rätt.

36

LAWYERS WON’T LET US SAY OUR HELMETS AND GOGGLES FIT “PERFECTLY,” BECAUSE PERFECTION IS IMPOSSIBLE TO PROVE IN COURT. WE’RE HOPING THEY’LL LET US SAY THEY FIT “BITCHIN.”

Super Fit™ Engineering. Giro® helmets fit your head. Giro goggles fit your face, and fit with your helmet.

No pinching. No gaps. Maximum comfort and performance. ©2007 Giro

05

06

07

08

01

09

02

03 10

04

SAKER & TING

11

38

01 BURTON MISSION 1999 KR 02 FLUX STREAM 2799 KR 03 RIDE ALPHA MOVEMENT 2199 KR 04 BENT METAL BISCUIT 2199 KR 05 LIB TECH SKATE BANANA 5999 KR 06 BURTON DOM 2899 KR 07 EXTREM SVERCH 4499 KR 08 RIDE CRUSH 3399 KR 09 BURTON SUPREME HEAT 2999 KR 10 32THIRTYTWO LASHED 2499 KR 11 EXTREM SUPERSWEDE 4999 KR 12 VÖLKL THE WALL 3495 KR 13 LINE CHRONIC 5600 KR

12

13

TROOPER LE: Golden style and performance...

Rider: PK Hunder | Location: Stryn | Photo: Endre Løvaas www.sweetprotection.com

The members on the SWEET team are our best reference and the most important source for product feedback. The flashy colors and subtle details on the limited editions are brought to you by our team.

The Trooper LE Blaze Orange is finished in a custom mixed multiple layer blaze orange colour and topped off with your own private go-go girl. Only available in limited numbers

04 02

01

05

03

07

06

13

08

09 12

14

15 16

10 11

SAKER & TING

17

40

01 BELLOWS ELEPHANT 649 KR 02 SWEET TRASHED 199 KR 03 WESC PAINT MAYHEM 800 KR 04 NEFF JET CAP 399 KR 05 BILLABONG ON THE FENCE 1099 KR 06 VOLCOM NAYLOR 2795 KR 07 NIKITA REALITY 1299 KR

08 VOX HEWIT BRIGHTON 849 KR 09 MYRTLESTUFF THE TAKE HIGH 899 KR 10 KUSTOM ENZO 999 KR 11 ADIDAS ORIGINALS 999 KR 12 SWEET ANALOG 699 KR 13 PIRATE TATTOO 299 KR 14 SWEET 80’S 299 KR 15 BELLOWS WHEELS 299 KR 16 VISION STREETWEAR CORPORATE 400 KR 17 RIP CURL ACIDULATED 299 KR

info@revivaldist.co.uk

01 02

03 04

05

06 07

08 09 10

SAKER & TING

11

42

01 NOMIS DESIGN TRULLI 899 KR 02 ANON FIGMENT 999 KR 03 B BY BURTON KHALO 2299 KR 04 B BY BURTON MADISON 2599 KR 05 ARMADA GRETE ELIASSON 5900 KR 06 VON ZIPPER SIZZLE 1249 KR 07 DC LUMEN 2299 KR 08 WESC CHIHUAHUA 800 KR 09 RIP CURL GSWAGC 799 KR 10 NIKITA ANDY 1399 KR 11 NIKITA MARIO 399 KR

04 03

05 02

01

08 07 06

SAKER & TING

09

44

01 BILLABONG SHOMEN 3499 KR 02 BURTON LTD DOWN 3699 KR 03 DRAGON GIGI RÜF 599 KR 04 DRAGON DX 1149 KR 05 RONIN CARGO 2299 KR 06 VOLCOM SPY 895 KR 07 FRONTLINE INK 799 KR 08 HAZE STROBLIGHT 899 KR 09 GIRO G9 1400 KR

OU D EF Y HA T Y W HO W DE OS 3 YO UR VI AD LO 5P Dave Short: Las Lenas, Argentina.

Photo: Adam Clark.

Tel. 0271-121 00

TÄVLA

& VINN

LÄMNA DITT TÄVLINGSBIDRAG PÅ WWW.TRANSITION.SE

STÄLL FRÅN HELLY HANSEN

Finlands sak är vår sak men nu kan även Norges sak bli din. Ta chansen att skaffa dig ett utmärkt ställ från det anrika företaget Helly Hansen.

Modellen heter Military och har uniformsinspirerade detaljer, en massa fickor för regementets standardutrustning så som fällkniv, kåsa och annat som kan rädda liv. Med tanke på att Norge har lite högre fjäll och saknar vindskydd från Nordsjön borde kläderna göra den svenska vintern till en dans. Svara med din topp-tre-lista på norskproducerade låtar om du vill vinna.

FIRST KISS DVD FRÅN CAPITA

Snowboardfirman Capita är som vår världs sköna morbror. Han som antagligen är lite av ett sladdbarn, har gjort lite som han vill och som vet precis vad du vill ha i julklapp, fast du inte vet det själv. När dom nu gjort en egen film anar man att det kommer vara just den filmen man ville se, utan att ha en aning om det. Vi tänkte ge bort 20 exemplar på skinande laserskiva.

NEED FOR SPEED PRO STREET SPEL

Det finns alltid en risk att det blir en dålig vinter.

Eller bara en sjukt bra vinter med lite dödtid medan snön tonar av världens färgskala under metertjocka dunbolster. Då är det läge att ha ett bra tidsfördriv, och eftersom du redan läst Marcel Prousts sju band långa epos ”På spaning efter den tid som flytt” är det kanske läge att greppa handkontrollen och låtsas köra bil skitfort. Ge oss ett synonym för handbromssladd och vinn ditt eget ex av spelet Need for Speed Pro Street.

KIT FRÅN RIDE

Det ända som är bättre än gratisgrejer är asmycket gratisgrejer. Därför ger vi bort asmycket gratisgrejer från Ride. Då pratar vi om snowboardmärket, inte shoe gaze-bandet från 90-talet. Behöver du lite skates, kepsar, t-shirts, ett par glas, mössa och sånt? Klart du gör. Frågan är bara hur mycket.

Försök förklara det på tranition.se och hoppas på det bästa.

46

RECENSIONER

SKIDFILM

RECENSENT MATTIAS FREDRIKSSON

Bland årets skidfilmer märks en tydlig trend; de blir allt fler. Därmed inte sagt att kvaliteten är bättre, snarare skulle jag vilja säga tvärtom. Förvisso var den senaste vintern riktigt risig på många ställen i världen och de tvingade filmbolagen och åkarna att tänka till. I några fall lyckades det väldigt bra och fullständigt lysande kreativa lösningar kläcktes. I andra fall befann de sig på snöiga platser (läs Kanada) och hade episka förhållanden att jobba i.

I för många fall verkade allt gå som på ett löpande band och i hastigheten glömdes tittarna bort. För det är ju vi som ska gilla det vi serveras. Och meningen är väl att vi ska haja till och bli överraskade, förvånade och imponerade. Inte besvikna för att det känns upprepande, oengagerat och som en repris på tidigare rullar.

Tyvärr måste jag säga att detta ändå är fallet i alldeles för många av dagens skidfilmer. Mycket mer än förr om åren. De två lysande undantagen bland de filmer jag har tittat på och bedömt är Believe och Stop Go Stop. Båda dessa filmer är producerade och filmade av regissörer

som har ett annorlunda tänk och som har en ambition att berätta historier. Det är vad film handlar om, oavsett om det är spelfilm, skidfilm eller någon annan typ av film. Åtminstone om man vill nå något bredare och gå på djupet en aning.

Stop Go Stop är gjord av norske Fred-Arne Wergeland på uppdrag av Peak Performance. Fred-Arne använde den snöfattiga vintern till att beskriva åkarnas jakt på bättre åkning runt om i världen. Vidare berättade han historier om deras kärlek till hembyn (Jon, Basti och Henke i Åre) och kampen på väg tillbaka efter skador (Henke och Stina Jakobsson). Lysande film även om vissa shots kunde klippts bort för att putsa slutprodukten.

Tanner Hall är huvudrollsinnehavaren i Believe och detta är årets bästa skidfilm i mina ögon. Det är snyggt, vasst och ändå lyser filmen av åkglädje och härligt feeling.

Det är Tanner med kompisar, men framförallt är det en uppvisning av världens bästa skidåkare. Köp den,

LOST AND FOUND

Köp filmerna på www.iceman.se

JEREMY JONES

TETON GRAVITY RESEARCH

SJUKA BIG MOUNTAIN-LINJER

Seth Morrison, Jeremy Jones, Sage Cattabriga-Alosa, Ian Mcintosh, Candide Thovex, Dash Longe, Jeremy Nobis, Erik Roner, Dana Flahr, Chris Collins m.fl.

JACKSON HOLE-TUGG. SOM VANLIGT.

PRIS 269 KR

SEVEN SUNNY DAYS

NYTT PLACE I AK PUDERPORR

KÄNNS SOM FÖRRA ÅRETS FILM

MATCHSTICK PRODUCTIONS

BASEHOPPARE I NORGE

Ingrid Backstrom, Sarah Burke, Sammy Carlson, Mike Douglas, Simon Dumont, CR Johnson, Shane McConkey, Jon Olsson, TJ Schiller, Colby West m.fl.

PILLOW LINES

PRIS 349 KR

YEAH DUDE!

SNYGGT FILMAD TJ SCHILLER PARK PART

ANNORLUNDA INLEDNING

POOR BOYS PRODUCTIONS

SAMMA SPOTTAR, OLIKA ÅKARE

JP Auclair, Chris Benchetler, Anthony Boronowski, Sammy Carlson, Craik Coker, JF Cusson, Simon Dumont, Andreas Håtveit, Peter Olenick m.fl.

STREET RAILS MODELL STÖRDA

PRIS 349 KR

BELIEVE

ANDREAS HÅTVEIT KREATIV FILMNING

ÅKFEELING

TRAINJUMP PRODUCTIONS / PBP

TANNER HALL

Tanner Hall, Seth Morrison m.fl.

BIG MOUNTAIN-JIBBS

PRIS 349 KR

BRITISH COLUMBIA INTERIOR REAGGESOUNDTRACK

48

ladda ner Stop Go Stop gratis från Peak Performance websida (www.peakperformance.se) och slipp snabbspola de andra.

JON OLSSON UNDER INSPELNINGEN AV SEVEN SUNNY DAYS I WHISTLER BLACKCOMB, BRITISH COLUMBIA, KANADA. FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

MAGIC MOVES

TEAM NORWAY JIBB

FIELD PRODUCTIONS

BIG MOUNTAIN-DELAR

PK Hunder, Even Sigstad, Jørgen P. Willumsen, Christopher Frankum, Åsmund Thorsen, Lasse Nyhaugen, Fridtjof Fredricsson m.fl.

STARKA SCANDO-AVSNITT

PRIS 249 KR

STOP GO STOP

HÅRIGA RAILS VASS KLIPPBORDSTEKNIK

GRYMT SOUNDTRACK

HEUTE/PEAK PERFORMANCE

STORYTELLING

Henrik Windstedt, Jon Larsson, Sebastian Garhammer, Stina Jakobsson, Jennifer Farde, Kevin Hjertaas. Peter Velisek, Baptiste Blanc m.fl.

VASS KLIPPNING

GRATIS PÅ WWW.PEAKPERFORMANCE.SE

IDEA

HENRIK WINDSTEDT COMEBACK KUL BONUSMATERIAL

PEP FUJAS

ERIC IBERG / PBP

SAMMA HOPP

Eric Pollard, Pep Fujas och Andy Mahre.

MT BAKER

PRIS 349 KR

UNIKT SOUNDTRACK SKIDÅKARE UTAN STAVAR

ENJOY

SAMMA SPOTS, SÄMRE ÅKARE

RAGE FILMS

KACKIG ÖPPNINGSPART

Ashley Battersby, Jamie Burge, Julian Carr, Kyler Cooley, Reggie Crist, Ahmet Dadali, Taylor Felton, Enak Gavaggio, Dylan Natale, Richard Permin m.fl.

SNYGG FILMNING

PRIS 249 KR

VARIATION PÅ BIG MOUNTAIN OCH JIBB REGGIE CRIST I AK

49

QUIKSILVER VERT INVITATIONAL TEXT & FOTO ANDERS NEUMAN

”Spola Verten” är ett inte helt okänt uttryck. Under många år så snabbspolade de flesta skatarna vertdelarna i skatefilmerna. Vertscenen i Sverige lever lite av ett eget liv med egna forum där streetskatarna inte är så frekventa. Det gnälls säkerligen en hel del i hallarna runtom i Svedala när det blir mindre pengar kvar för streeten pga att vertrampen kostar så mycket pengar. Men bland de streetråttor som såg finalen av Quiksilver Vert Invitational blir det nog tyst ett tag. Den nya plyfan gjorde rampen snabbare än innan så airsen blev högre än någonsin. Det syntes inte minst då Jocke Olsson på sedvanligt maner lekte runt med höga Mctwists och sköna backside airs. Finske vertveteranen smekte in kickflip indys medan Casper Plass mixade långa grinds med solida airs.

Pontus Björn smällde av stilfulla Stalefishs rakt från skolboken. Quiksilver Vert invitational bevisade att den svenska vertscenen lever för fullt trots att inte den alltid får plats i finrummet.

RESULTAT 1. JOCKE OLSSON 2. JUSSI KORHONEN 3. CASPER PLASS 4. PONTUS BJÖRN 5. BOB JOOSTEN & STEPHEN WHITE 7. BO WARBERG-LARSEN 8. TONY JANSSON

50

Det känns näst intill vansinnigt att lilla Avesta, en stad vid Dalälvens strand med ca 15000 invånare, precis blivit berikad med en 1500 kvm stor skatepark signerad av företaget Placed to Ride. PTR med Stefan Hauser i spetsen har bland annat byggt Stapelbäddsparken i Malmö och en mängd andra betongparker. Den 19 oktober var det officiell invigning av parken som fått namnet Palatset.

Det är bröderna Harborg som drivit frågan under flera år för kommunens skatare. Med tal av kommunens politkertoppar så avslutades flera års kamp för skateparken. En kamp med ett lyckligare slut än den smörigaste romantiska komedi du kan tänka dig. Förhoppningsvis är det här en ledstjärna för flera svenska kommuner som är avigt inställda till parkbyggen. Så att de också vågar satsa på sina ungdomar. Vi kan inte annat än att gratulera Avesta kommun till sitt bästa beslut på flera år.

OVAN RULLANDE POLITIKER. NEDAN MIKA EDIN LEVERERAR EN CRAILSLIDE PÅ PURFÄRSK BETONG. FOTO ANDERS NEUMAN

52

men on i Nitrofil

N JUMr duP EN CA WHITarEmeM , på köpet, nä dig till n de d tro Vi skick prylar från Ni köper Vinterns

BRÄDA NITRO MISFITS 152 / 155 / 158W / 160W

4 299 KR

9 KR

1 799 KR

TS JACKET 1 49 RIP CURL STRA

BINDNING RADIEN ZERO RIOT

ULENT URL OP

RIP C

BYXA 1

399 KR

PHOTO ADAM MARTELL

- W W W. B OA R D S TO R E . S E -

SNOWTEAM 2008: CHRIS SÖRMAN JONTE EDVARDSON NILS ARVIDSSON GUSTAV ÉEN MIKAEL SANDY JONAS HAGSTRÖM LUDWIG LEJKNER MARTINA LARSSON

Arvidss Kolla in Nils

UNIK VIDEOBLOGG TEXT & FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

54

Jon Olsson är notorisk för sin innovativa förmåga att komma på nya idéer. Vare sig det handlar om nya tricks eller affärsidéer går den unge veteranen alltid i bräschen och chockar omvärlden med sina beslut. Nu har han gjort det igen och startat en egen videoblogg som publiceras på www.jon-olsson.com/videoblog. Med detta fräscha och helt unika grepp stärker skidvärldens leading star sin roll och sätter en ny standard för framtiden.

Productions. Denna konstnärligt lagda yngling måste ha ett av världens bästa jobb. Antagligen skulle de flesta andra tonåringar kapa ett lillfinger eller två för att byta med Krill. Han reser jorden runt som Jons sidekick och filmar rubbet. Vare sig det handlar om vattenhopp i Schweiz, autografsignering i Stockholm, surfsemester på Bali eller en stadstävling i San Fransisco. Visst är det mycket glass och ballonger, men också en rå, dokumenterande sida av Jons vardag som skidproffs.

På ett mycket personligt och proffsigt sätt öppnar Jon upp sin vardag och låter oss följa med bakom kulisserna. Bakom kameran står blott 16-årige Christoffer Kristiansson från Åre. Krill, som han kallas av vänner och bekanta, är en av Sveriges mest talangfulla filmare och för somliga känd som mannen bakom FNC

Jons videoblogg har hittills varit en stor succé. Det första avsnittet som publicerades i oktober sågs av ungefär 20 000 tittare runt om i världen och så har det fortsatt efterhand. Tanken är att allt material ska mynna ut i en dokumentärfilm som ska bli färdig i höst.

um

b Availa

tadi S t a le

RIDE TEAM SWEDEN Magnus Olla, Anders Aspg รฅrd, Sebastia Viktor Bjรถrns n Landmark, trรถm, Fredrik Blank och Jo akim Rasmus se

n.

TEXT SIMON STENBORG FOTO MIKAEL NORRMAN & JONATHAN ANDERZON

Var skall man börja om inte från början? På en kall och blåsig parkeringsplats någonstans nära Klarabergsviadukten samlades en brokig skara ungdomar en fredageftermiddag för att bege sig mot en tävling arrangörerna valt att kalla Analog Open 2007. Vilket företag som stod bakom arrangemanget känns uppenbart. De brokiga ungdomarna förutom jag själv bestod av Micke Bergert, Norrköpings-Jesper, Mika Edin och Erik Abrahamsson. Som gammal och erfaren räv i gamet visste jag att det gäller på ett tidigt stadie ta kommandot över gruppen och ta framsätesplatsen i besittning. Inte bara för status, utan även på grund av att jag ligger inne med mer eller mindre 250 centimeter ben som skulle få vilken älgkviga som helst att dregla av beundran. Innehavaren av denna plats erhåller även en viss makt över viktiga beslut under resans gång. Det är betydligt lättare att få sin vilja igenom när man har direktkontakt med föraren utan att behöva skrika sig hes från ett trångt baksäte. Att även kunna ha strikt fascistisk kontroll över musikval är också en fördel med denna kungatron av säten.

När bilens hierarki var upprättad var det alltså dags för avfärd. Redan innan vi hittat en riksväg känner vi hur Eriks vrålåk beter sig lite underligt. Som i mina fornstora värmländska dagar under den första snön, då min bilburna vänner stoltserade med bakhjulsdrivna bilar och upptäckte ”sladdandets” ädla konst. Bilen krängde till höger och vänster och jag undrade om det inte snarare var Bombardier som tillverkat bilen då dess funktioner påminde mer om ett Dashplan än något annat.

Vid första anhalten som var Västerås upptäckte vi att ena backdäcket saknade en väsentlig detalj, närmare bestämt luft. Efter några ovissa minuter konstaterades det dock att vi hade att göra med en liten så kallad ”pyspunka” och att lite luft skulle göra susen. I Västerås blev det även av någon anledning ett besök i Höjvehallen för att sträcka på benen. Detta visade sig bli ett genomgående tema för bilresan. För stannades gjorde det. En bilresa som tar längre tid än planerat kräver ofta sina hjälpmedel. Till assistans tog vi i bilen hjälp av en gammal bekant vid namn folköl.

Av någon anledning slank dessa ner lätt och snabbt och gav bara glädje under en kort stund innan man var tvungen att införskaffa mer och mer införskaffades.

Jag tror sällan de har stannats på så många ställen under en bilresa från punkt A till punkt B. Det stoppet jag minns bäst var en plats som jag tror hette Götene där de hade en stormarknad som vi stormade. En obligatorisk Chrysanthemum inhandlades. Mika letade förgäves efter dagen efter-piller, ja alltså brustabletter mot baksmälla. Då misskommunikation mellan Mika och handlarna uppstod tolkade de det som att Mika var blyg och egentligen var ute efter kondomer och blev tillvisad till kassan där han kunde inhandla de gummibesmyckade skyddstillbehören.

När vi tillslut efter en sisådär åtta-nio timmar tagit oss fram till Trollhättan och Junkpark hade folkölen tagit ut sin rätt och alla (läs jag) var ofrivilligt men rejält berusad.

Men då jag upplever en avsaknad av ligament hade jag ändå inga planer på att skata så det gjorde inget. Jag tillsammans med Björn Tjernberg tog istället lokalens soundsystem i besittning och gjorde en Hasse Tellemar, ”lät käften glappa”. De som kunde finnas i hallen så här dagen innan tävling var bland andra Johan Florell, Koffe Hallgren, Martin Pennlowe och Joel Svärd.

Junkyardhuset var nästa anhalt där alla iförda sina P.J:s avnjöt storögt Terry Kennedy’s rapkarriär innan det var dags för sömn.

Pigg och kry vaknades det upp på Lördag morgon och vi begav oss mot vad som skulle bli en legendarisk pizzeria

56

där en kebabsås på sportdrycksflaska kom att bli en turistattraktion värd namnet, fråga bara Johan Florell.

Då gårdagens dimmor sakta men säkert började skingra sig uppenbarade det sig bland annat att jag accepterat tillfrågan om att vara en av fyra domare på denna tävling och kände mig manad att växa upp och ta tag i situationen.

Tillsammans med meddomare Hazze Lindgren tog ett frenetiskt kaffedrickande vid och dagen klarnade mer och mer. Väl på ytan tog man plats och en föraning av vad som komma skulle exponerades nere på ytan där folk var i full gång. Under uppvärmningen (och hela dagen för övrigt) fick jag uppfattningen om att framförallt Koffe körde löjligt bra och att det skulle hållas hög standard tävlingen igenom.

Tävlingsformatet bestod av fyrmanna-heat med följande kvarts-, semi- och final. Alla körde grymt men vissa verkade ha sina respektive monsteråk i olika faser av tävlingen. Chris Åström hade kvartsfinalens odiskutabla bästa åk. Det fullkommligt smattrade i plyfan när Chris for runt ytan utan att missa ett trick och avslutade med att kickflippa überplatån. Men i semin gick de inte vägen tyvärr och där tog tävlingen slut för Chris. Mika däremot körde en omvänd variant. Med lite svagare (om än bra) åk i kvarten och semin avslutade han med ett finalåk som var löjligt bra från början tillslut och det var inte så mycket snack om saken när tiden var ute vem som skulle åka därifrån med 10 lax på fickan. Folk som behöll en sjukt jämn standard tävlingen rakt igenom var Jacob Nygren, Koffe Hallgren och Enrico Petralia som tog de efterföljande platserna. Så här i efterhand måste jag säga att Koffe var en av de som körde grymmast under hela dagen faktiskt och det räckte till bronset.

En best trick-tävling kördes i monsterhippen som folk som Alex Hylander hade dödat under hela dagen med sina flippar. Två personer gick med varsin seger ur striden. Joel Svärd, som innan grinat ut att han var skraj för hippen plockade fram lite stake tillslut och la upp en Switch bigspin heelflip och en Switch frontside 270 heel. Den för dagen fotskadade Josef Scott hoppade fram och lade fram en löjligt stor Nollie 270 heelflip som även den var värd en tusenlapp.

Trollhättan är inte riktigt som alla andra städer i Sverige.

Det är ett litet Christiania kan man säga. Kanske inte på grund av någon öppen cannabishandel utan snarare ett samhälle där andra regler och normer gäller. Jag vet inte om det är åratal av lokalt svineri som härdat staden och höjt toleransnivån ett snäpp högre än i övriga Sverige, eller så är det bara något i vattnet?

Efterfesten tog plats på ett ställe vid namn Sand och VIP-bord hade dukats upp såväl som en oändlighet av självlysande drinkar som verkade blandats i Tjernobyl under mitten av 80-talet. Champagnekorkar flög genom luften liksom livsfarliga projektiler i form av isbitar under ett regelrätt iskrig.

Resten av kvällen innefattade technodans, Alexander Kyckling och en till morgonen pågående efterfest där Joel Svärd kunde ses sussandes suspekt tätt intill lokalhjälten Peter Lorentson som även stod för festens husrum. Efter en blixtvisit på Scandic Hotell lyckades packet i gryningen ta sig ut till Junkhuset för lite behövlig sömn. En vansinnig kväll i en vansinnig stad. Dagen efter innehöll några tårdrypande farväl och kanske världens genom tiderna mest osmakliga buffé som kostade 90 spänn, verkligheten är en hynda.

Just det! Mika spydde ner stormarknadens parkering dagen efter. Vinnare eller inte, vi är alla mänskliga.

KRISTOFFER HALLGREN. FOTO MIKAEL NORRMAN

57

MARTIN PENNLOWE. FOTO JONATHAN ANDERZON

58

60

EN SALIG SAMLING Surfingens själ är enligt många individuell och rebellisk. Men i Norrland finns dess motsats, den välorganiserade surfklubben Salusand Soulsurfers. När de bjöd in till tävling passade vi på att göra ett besök.

TEXT JONAS SANDBERG FOTO MATTIAS HÄGGLUND

Jag har varit i många surfiga rum runt om i världen. På Hawaii, i Australien, Kalifornien, Marocko, Portugal, Frankrike och Norge för att nämna några. De rummen har alla tillhört surfbutiker eller vandrarhem och varit knökfyllda med brädor, planscher, dvd-filmer och andra surfprylar. Men frågan är om inte det surfigaste av dem alla ligger i Salusand, mellan Örnsköldsvik och Umeå, 40 mil från norra polcirkeln. Det rummet tillhör varken en surfbutik eller ett vandrarhem. Det rummet tillhör Salusand Soulsurfers, Sveriges nordligaste surfklubb.

I slutet av oktober arrangerade de för första gången en surftävlig under Swedish Surf Tours flagga, Quiksilver Salusand Surf Open 2007. Det skedde på en söndag, och dagen innan kom fem bilar från Stockholm, och en från Göteborg, farandes längs med E4:an och över Höga Kusten-bron för att se vad de hade att bjuda på uppe i norr. För att det finns någonting, det har vi alla förstått.

Bilder har florerat och surfäventyr har skrivits ned. Med tanke på den långa kusten, och det lilla antalet surfare som bor i området, torde förutsättningarna för grymma vågor vara många. Men det vi inte hade väntat oss var två surftokiga bröder, en klubbstuga i världsklass och en sällan tidigare sedd stoke.

En höstdag för fem år sedan stod Martin Bylund, hans äldre bror Per-Erik Bylund och deras vän Lars Norberg barfota på Salusands snötäckta sandstrand och byter om till våtdräkt. Det är storm och snöglopp i luften. Med sig har de ett reportageteam från Västerbottens Kuriren som ska "göra ett reportage om ett gäng tokskallar som ska ut och surfa". Reportern frågar om surfarna är engagerade i någon klubb, och i samma veva som de svarar nej slår tanken dem: Varför inte starta en surfklubb?

Tillsammans med andra surfare från Örnsköldsvik och Umeå har de tidigare bollat med tanken om att sätta upp en webb-kamera på Salusands sandstrand för att minska antalet bomkörningar, och att presentera sig som en klubb underlättar i kontakter med sponsorer och myndigheter. Men innan de tar idén om en surfklubb längre ringer de upp ägaren till den camping som ligger kring Salusands sandstrand. Skulle han vara intresserad av att sätta upp en webb-kamera på sin mark?

Nej, någon webb-kamera var han inte intresserad av att sätta upp, berättar ordföranden Martin Bylund där han står i en av campingens stugor och talar för alla som har rest hit för att delta i Quiksilver Salusand Surf Open 2007. Men vi har en stuga som ni kan få ta!

Något förvånade, men väldigt på hugget, tackade de ja till erbjudandet. Snart visade det sig att stugan hade problem med möglig trossbotten och inte gick att hyra ut till sommargästerna. Killarna lät sig dock inte hindras utan fixade till stugan och voilá: De hade ett klubbhus.

Vi är väldigt stolta över vårt klubbhus, så besök det gärna innan ni åker hem, avslutar Martin. Nu går vi alla ner till stranden!

I den lilla ankdamm som den svenska surfscenen stundtals känns som har Salusand Soulsurfers, och deras hemmabryt, Salusand, en given plats.

Men be samma surfscen pricka ut Salusand på en

karta och det skulle inte bli många rätt. Att det ligger norrut vet nog alla, men mer än så? Ja, för att vara exakt ligger den 1 kilometer långa sandstranden 4 mil norr om Örnsköldsvik och 6,5 mil söder om Umeå.

Sandstranden sägs vara en av Norrlands längsta men när vi nu står på densamma anar vi den mest som ett ljust täcke som ligger och vilar kring de mörka träden.

Det är kolsvart, men ledda av Martin och Per-Erik (som är klubbens kassör och chefredaktör för medlemstidningen Surfgubben) har vi hittat fram. Sju marshaller uppställda i en cirkel flämtar ansträngt i den kraftiga sydvästvinden. I mitten av cirkeln står en skål fylld med vatten från Bottniska viken. Snart börjar Martin klinka på en ukulele medan Per-Erik ställer sig framför vattenskålen med en tallruska i handen. En efter en går vi in i ringen och låter oss "döpas". Jag har aldrig varit med om en surfceremoni förut, men jag har sett dem.

På tv. Fast då har det varit i en något större skala, med namn som Kelly Slater och Mick Fanning på gästlistan och tiotusentals dollar i prispengar.

Vi hade bestämd oss för att ha en ceremoni, förklarar Martin Bylund för mig senare. Någonting som alla skulle komma ihåg. Vi ville vi ha något norrländskt, det blev tallruskan. Och ukulelen gav lite Hawaii-stämning. Vi ville att alla skulle känna sig välkomna.

Ja, på sin plats här uppe i norr så är Salusand Soulsurfers inte bara Sveriges nordligaste surfklubb, det är antagligen Sveriges mest välkomnande, och välorganiserade också.

Dagen efter sitter klubbens sekreterare Lars Norberg i klubbstugan och skivar rödlök så tårarna rinner. Till dagens tävling har det köpts in ett 40-tal hamburgare och tillagats 25 kilo pastasallad. Lars Norberg var klubbens första ordförande och instämmer till fullo att målet inledningsvis var en webb-kamera.

Men i dag är det ju allting runt omkring som gör att man håller på. Nu är det viktigaste gemenskapen.

Vill ni fortfarande ha en webb-kamera?

Ja, och vi söker sponsorer, det kan du skriva. 5 000 – 10 000 kr skulle det kosta att installera.

Varför vill ni ha det?

Då vet man med större säkerhet om det är surf. I dag kollar vi på prognoserna, främst de finska för de verkar vara vassare än smhi häruppe. Dessutom skulle en webb-kamera leda till att fler människor surfade här.

Vill ni ha fler människor i vattnet?

Ja, det är en stor strand med gott om peakar, säger han nästan oförstående till frågan.

Den röda campingstuga som är själva navet i Salusand Soulsurfers välkomnande gemenskap är verkligen värd det namn den fått av campingens ägare: "Surfstugan".

Den består av två rum, fullproppade med surfmemorabilia. På väggarna varvas utrivna surfbilder med sammanlagt elva inramade artiklar från dagspressen som handlar om surfklubben. Matbordet är shapat som en halv longboard med den karakteristiska logotypen för Stewart Surfboards inbränt. Bordet har Lars Norberg tillverkat för egen hand i sitt garage. Inne på toaletten står en manshög reklamaffisch för filmen Point Break. Även den är shapad som en surfbräda, fast inte av Lars. På diskbänken står en skokartong fylld

61

62

med vax. Där kan den som behöver köpa vax slå till för det facila priset av 20 kronor. Lådan har placerats ut av en butik med ett något annorlunda produktsortiment: "Långens kite och badtunnor". Inuti ligger, förutom vax, 140 kr. I en klubb med 35 medlemmar är det bäst att göra rätt för sig.

Stugan fungerar som omklädningsrum, vardagsrum, kök och sovrum. Den som slår sig ned vid det avlånga bordet och tittar ut genom fönstret kan se vågorna rulla in bakom träden. Där nere har ett tävlingssekretariat gjorts i ordning, och Lars är i full fart med att förbereda grillen. Quiksilver Salusand Surf Open 2007 ska börja.

Att arrangera en surftävling i Sverige är en minst sagt otacksam uppgift. För det första ska det komma vågor vid ungefär samma tid som folk har möjlighet att surfa på dem. Det vill säga på en lördag eller söndag. För det andra ska det komma folk som har möjlighet att surfa på vågorna just den lördagen eller söndagen som vågorna dyker upp. För det tredje ska det vara bra väder med strålande sol och inget regn.

- Den första, vågorna, brukar lösa sig förr eller senare.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju och när det gäller surftävlingar stämmer det verkligen. Inför Quiksilver Salusand Surf Open hade två deltävlingar på Swedish Surf Tour redan hunnit köras: Rädda Mölle Surf Open och Rip Curl Surf Search Open.

2007 är ett rekordår i antalet körda surftävlingar.

- Det andra, att folk ska dyka upp, brukar också lösa sig.

I och för sig är det främst de närmast 30-40 sörjande som brukar stå på stranden och huttra men en eller ett par bilar utifrån rullar alltid in. Frågan inför Quiksilver Salusand Surf Open 2007 var dock: Hur många bilar utifrån orkar rulla hela vägen förbi Örnsköldsvik och vidare ut på Salusands camping? Eller kommer tävlingen att sluta i ett inbördes klubbmästerskap?

- Den tredje, vädret, löser sig aldrig men hoppas kan man ju alltid.

När Martin, Per-Erik, Lars och de andra i Salusand Soulsurfers öppnar tävlingsdagen med ett skepparmöte kan de räkna in 1,5 rätt av 3 möjliga: - Vågorna är bra. Gårdagens sydvästvind har tyvärr vridit till rak syd och ökat till över 15 meter per sekund i byarna. Resultatet är ett stökigt hav men storleken på setvågorna pendlar mellan en och en och en halv meter. Full pott.

- Uppslutningen är bra med sex bilar från Stockholm och Göteborg. Sammanlagt ställer 20 personer upp i tävlingen men något förvånande representerar bara fem av dessa Salusand Soulsurfers. Vad har hänt med den lokala stoken? Är den kvar i klubbstugan? Halv pott.

- Vädret är, ja, som det är. Nog för att regnet håller sig undan men solen vägrar att titta fram och det stora sponsortältet får rivas ner innan det sliter sig i den kraftiga vinden och slår ihjäl någon på kuppen. Noll pott.

En av de lokala surfarna som i alla fall deltar i tävlingen är Albin Nilsson. Han är en 26-årig läkarstudent och gammal klubbmästare i Salusand Soulsurfers. Gånger två. Han har nämligen vunnit såväl 2005 som 2006.

Den som vinner klubbmästerskapen tre år i rad får ta hem pokalen, men 2007 vann Frans Holmberg så pokalen står fortfarande kvar i stugan, högst upp i ett av köksskåpen.

När jag träffar Albin på stranden har han surfat sig vidare från första omgången. I väntan på nästa heat står han vid grillen och förbereder en hamburgare till sig själv.

Våtdräkten sitter klistrad på honom. Likaså ett leende.

Hur hörde du talas om Salusand Soulsurfers?

Det var på Bali. Där träffade jag en svensk surfare som sa att de hade lika bra vågor i Umeå som på Bali. När jag sedan flyttade hit för att plugga blev jag ju tvungen att testa, berättar han, klämmer fast en hamburgare mellan två bröd och går bort till grönsaksbordet. Är det lika bra här som på Bali?

Ibland.

Du var nära att vinna klubbmästerskapen tre år i rad, inte sant?

Ja, men vet du varför jag inte vann? I år la de tävlingen på en helg när jag var i Göteborg och jobbade, säger han och börjar fylla hamburgaren med grönsaker.

Annars hade du vunnit eller?

Med ett snabbt axelryck lyckas Albin på ett ödmjukt sätt förklara att självklart hade han vunnit samtidigt som han börjar skaka frenetiskt på ketchup-flaskan.

Salusand Soulsurfers klubbmästerskap är en historia i sig. Ingen enhällig domare utses utan i stället dömer de tävlande varandra. På sin hemsida förklarar klubben detta något annorlunda bedömningssystem med att det handlar om "sedvanlig avslappnad soulsurferanda". De påpekar även att systemet faktiskt har en klar fördel: "Det är nästan bara vid klubbmästerskapet som man har chansen att se sina kompisar surfa, eftersom ingen i vanliga fall vill gå upp ur vattnet då det är surfbara vågor."

Första året vann Lisa Miskovsky klubbmästerskapet.

För tillfället är hon dock höggravid och kan därför inte ställa upp i dagens tävling.

Utöver klubbmästerskap och videokvällar har Salusand Soulsurfers arrangerat klubbresor till Newquay, Portugal och Fuerteventura och ett antal kurser. Bland annat en brädshapar-kurs som hölls av Varbergsveteranen Fredrik "Fille" Bergström samt en Yoga-kurs under ledning av inflyttade peruanen, och Salusand Soulsurfers medlemmen, Walter Bonneff. En annan medlem med rötterna långväga ifrån är sydafrikanen Andrew Dufvenhage. Han har dock efter fem år i Sverige redan härdats mer än majoriteten av barska norrlänningar. Några veckor innan klubbmästerskapet 2007 förlorade han tre tår i en gräsklipparolycka men ställde trots det upp i tävlingen och lyckades surfa sig till en andra plats. Kanske är det här man hittar hemligheten bakom Salusand Soulsurfers. Det är en aktiv klubb som med hjälp av ett par eldsjälar i täten ständigt hittar på nya aktiviteter som tillfälligt släcker surfbegäret. Det är ju därför man är medlem i Salusand Soulsurfers, eller?

Ja, bekräftar Albin och trycker ut ketchupen. Det är är kul att träffa andra surfare och att umgås. Sen är stugan viktig såklart. Det är skönt att byta om i värmen.

Så du tycker att det är en bra klubb?

Ja. Förutom när de lägger tävlingarna på fel datum!

Albin skrattar och lägger locket på. Hamburgaren är klar.

Hur gick det då i Quiksilver Salusand Surf Open 2007?

Albin Nilsson blev tillsammans med Jakob Andersson bästa hemmasurfare med en plats i kvartsfinalen.

Rutinerade Henio Skaldin vann såväl Open- som Longboardklassen. I Open-klassen kom Seth Pålsson från nystartade Skånes Vågsurfare tvåa och hans klubbkollega Jakob Andersson kom trea. Fabian Ryd från Nord slutade fyra. I Longboard-finalen kom Johan Cargelius tvåa, Peter Sahlberg trea och Patrick Ståhl fyra. Ingrid Esser var enda tävlande kvinna och vann följaktligen damklassen överlägset.

Efter finalen är det dags för prisutdelning. Det drar ut på tiden och mörkret sänker sig snabbt över campingen.

När priserna väl delas ut går det fort och i all hast glöms det bort att sprutas champagne på vinnaren.

Stressen är kanske inte så konstig. Efter mer än åtta kalla timmar på en blåsig strand har majoriteten av de närvarande över 50 mil i bil framför sig. Det var ju som sagt oväntat många som kom utifrån för att delta i Salusand Soulsurfers första öppna tävling. Hur kom det sig egentligen? Varför blev det så klen uppslutning från traktens lokala surfare? Från Salusand Soulsurfers själva?

Nja, funderar Martin Bylund högt när jag ringer honom veckan efter tävlingen. En del gillar ju inte det här med surftävlingar. Varför vet jag inte. De är kanske precis som namnet på klubben, de är soulsurfare.

63

SALUSAND

- ENLIGT ORDFÖRANDE MARTIN BYLUND Hela stranden, ca 1 km lång, vetter mot syd-sydost och funkar därmed bäst på vindar från mellan sydväst till sydost + 10 m/s. Vid kraftiga östliga vindar kan vågorna bli hyfsat stora men havet mellan Sverige och Finland är för litet för att det ska bildas riktiga dyningar utan det handlar bara om ett vindswell som är ganska messy.

Bäst förhållanden är det när lågtrycket producerar en sydvästvind, +13m/s, från mellersta Östersjön, Ålands hav, Skärgårdshavet och upp över hela Bottenhavet under minst 10 timmar eftersom det då bildas ett ordentligt och kraftfull swell som når Salusand med full kraft.

Sydvästvinden är bäst för då ligger Salusandsviken i skydd från vinden, men swellen rullar ändå in, cleana och fina. När lågtrycket sedan passerar kan vinden snabbt vrida från sydväst till avtagande väst och det innebär cleana huvudhöga swell med riktigt bra pulver i. Nu är det ofta höststormarna som bjuder på sydvästvindar över 13m/s men Salu funkar som sagt även vid vindhastigheter kring 9m/s och på sommaren blåser det rätt ofta sydan över Bottenhavet.

Bästa tid Salusand bryter från när isen släpper i april/maj till när isen lägger sig i december/januari. Bästa månader är september-november när höststormarna viner och värmen i vattnet finns kvar. Klassiska surfdagar brukar vara midsommarstormen och julistormen när axelhöga swell pumpar in. Vintern 2004-2005 går till historien eftersom isen la först i slutet av februari och släppte igen i början av april. Kalla men oerhört fina vågor surfades hela vintern förutom mars.

Typ av våg Varierande högrar och vänstrar med ibland cleana rides upp till 70 meter (fast de sista 35 metrarna är

64

detdock ofta bara knähögt). De största vågorna som bryter längst ut är flacka i take-off men med brantare och snabbare sektioner längre in. Generellt handlar det dock om korta rides, men är du där en fin dag när vinden just vridit från syd till väst hittar du säkert många fina vågor.

Storlek på våg Från knähögt till huvudhögt. För att det skall vara surfbart vid knähögt krävs en ordentlig dyning och minst en 8 fots Malibu. Vid huvudhögt är vågen bara så stor i take-off för att sedan ganska snabbt hålla sig runt midjehöjd.

Typ av bräda Från shortboard till longboard, men det beror förstås på hur duktig du är. Ju kortare och smalare bräda ju mer paddling krävs för att komma med vågen. Eftersom vågen tappar kraft riskerar du att sjunka igenom en stund efter take-off. Mest förekommande är Minimal, Malibu och longboard men vill du surfa kortare bräda är den klassiska Fishen ett bra val.

Localism Förekommer inte ännu och vi hoppas få slippa det. Alla är välkomna och eftersom stranden är lång brukar det inte bli för crowded i lineup. Men som vanligt gäller det att visa respekt, att inte droppa in på folk, att tänka på var du paddlar ut och att ge ett vänligt leende till dina medmänniskor.

Crowd Den långa stranden plus att det bryter på många ställen gör att det ännu inte känts trångt i vattnet.

Största problemet är badande turister på varma soliga sommardagar vid midjehöga förhållanden då vågorna bryter närmare stranden.

min önskelista hos Hollywood: 2.

1.

3.

5.

6.

8.

4.

9.

7.

10.

1. Snowboardpaket från Nitro, Misfit Logo (bräda) + Raiden Phantom (bindning) = 5.999:2. Snowboardjacka från Burton, Ronin Als Hooded Jkt 2.199:3. Hood från Santa Cruz, Classic Dot 799:4. Skateboard från Hollywood, Chris Åströms promodel 399:5. Tjejtop från Matix, CurlyQ 349:6. Skor från Ipath, Reed 899:7. Keps från Burton, Tonal 349:8. Film från Lakai, Fully Flared 299:9. Mössa från Analog, Svengali 299:10. T-shirt från Volcom, Resolution 349:-

www.hollywood.se Hollywood Göteborg

Hollywood Norrköping

Hollywood Stockholm

Hollywood Uppsala

Hollywood Västerås

Hollywood Outlet Göteborg

Södra Larmgatan 11 031-701 74 70

Drottninggatan 28 011-12 44 05

Norrlandsgatan 14 08-611 08 76

Galleria Dragarbrunn 018-10 97 40

Vasagatan 10, Centrahuset 021-80 09 90

Backavägen 1, Backaplan 031-65 33 95

66 FOTO ANDERS NEUMAN

TEXT SIMON TJERNSTRÖM FOTO MATTIAS FREDRIKSSON & ANDERS NEUMAN

67

68

Det var mars och Åre visade sig från sin bästa sida.

Skidåkningen var prima förutom aningen för lite snö, stämningen var så som den brukar på vårkanten nämligen tiptop. Likt Sagan Om Ringen eller Star Wars, innan något klantskaft skulle göra det till sex delar för att ha råd med ny gräsmatta, skulle trilogins sista skede komma att se dagens ljus. Två lyckade tävlingar i ryggen och nu, en i nyllet som skulle avgöras. Jon Olsson Invitationals behöver knappast någon presentation idag. Tävlingens eko når flera varv runt jorden . Till och med så kraftigt att kollegan och tillika skidproffset Tanner Hall svarade med att skriva en krönika om att skidåkning hör hemma ute i den verkliga terrängen och inte i den artificiella. Ja, meningarna går ju isär om hur skidåkningen ska se ut i framtiden. Mycket fokus på big jumps kan vi hur som helst tacka eller förbanna Jon Olsson för.

Han kom från Mora, eller ingenstans om du så vill, och stampade av. Till en början som skidåkare men senare även som ikon och varumärke. Man märker lätt hur imponerade svenska folket är av skidåkaren och profilen Jon Olsson. Inget ont om Sveriges skidkung nummer ett, Stenis, men om ett par år kanske hans få hårstrån på huvudet fladdrar till av vinddraget när han blir omkörd i hundra knyck, baklänges. Stenis popularitet under crescendot av hans karriär, när hela Sverige frös för att stirra på sekunder, är svensk historia och jag vill inte påstå att denna nya ikon har samma trovärdighet som Tärnabysonen. Men modern skidåknings popularitet har klättrat via Jons axlar och man börjar kunna finna 25åringen mer och mer i icke skidåkningsnichade medier. I sann Kissanda dyker nya saker upp varje dag märkta med Jons sigill. Videoblogg, hemsida, tävling, skida och klädkollektion är några av sakerna man hittar i vattenringarna av förlösningen på tävlingen ”The Jump” år 1998. På det största forumet av dom alla, internet, huserar ungdomarna och följer stjärnans alla steg. På trådarna på diverse forum på internet får ungdomarnas nyfikenhet hela world wide web att lagga. Är det sant att stjärnan har ett kön av solidt guld?

Det var utannonserat att det var sista gången just JOI skulle gå av stapeln. Ingen förstog riktigt varför.

Tävlingens hopp var såklart större än någonsin, fler åkare var på plats för att göra upp och hypen verkade ha slagit rot. Dock så var dom större mediernas intresse inte fullt så stort som många hoppats på. Tvi vale om travet skulle utebli för att lämna plats åt ett världsevenemang.

Vad som var spännande i förhand var att se hur upptrappningen av dubbelvolter skulle te sig. Också om folk skulle hoppa utan stavar. En trend som tagit mark på sistone. Denna tävling är ju en av ett par per år man kan ta och stoppa in i en tidskurva för senare generationer att bevittna och se precis hur långt gången utvecklingen var just då. Precis som att kolla oljan i bilen kommer en stor del av branschen för att se precis hur högt vattnet ligger i jibbviken.

Man märker att inte många knäpper Jon på fingrarna ifråga om ambition och framåtanda. Något som är mest påtagligt under JOI i Åre. Av dom åkare man pratar med är alla grymt nöjda över hela arrangemanget och saliga över att dom blivit handplockade att få delta i vad som förmodligen är årets roligaste tävling. Av dom åskådare man pratar med så är alla lyckliga över att få ta del av spektaklet och tycker det är häftigt. Har man chans att träffa grundaren själv kommer man att förbryllas över ett; hur frekvent telefonen skriker på uppmärksamhet, och två; hur många av besluten (alla) som Jon praktiserar sitt veto i. Förutom att bjuda åkarna på en rolig tävling i ett grymt hopp ger han åkarna ett minst sagt förspänt läge ifråga om partaj. Att det är lika delar fest som åkning stör nog inte åkarna det minsta i ryggen och det borde inte störa någon annan heller. Det är ju trots allt tävlingssäsongens stora final.

Det som skulle vara första smygtitten inför tävlingen var en session med åkarna i Åres lokala park. Dock så var

det inte så många fler än Jakob Wester och Jon som var där och körde träning inför landskampen.

Landskampen var ny för i år och gick ut på att dom länder som fanns representerade på tävlingen hade ett lag beståendes av två personer som hoppade synkat.

Initiativet var fräscht men på grund av skador och misstiming blev det lite rörigt emellanåt och dom flesta tyckte nog att det var sådär. Snarlikt det lilla paketet man fick i strumpan på julmorgonen. Man längtade ju ändå till dom riktiga klapparna.

Första träningsdagen i det riktiga hoppet var väldigt kul.

Många av åkarna provade dubbelvolt för första gången.

Helt utan problem värt att nämna. Många gjorde riktigt snygga switch dubbelcork upp till 1440 vilket för något år sedan var lika långt borta som teleportören är nu.

Hoppet funkade riktigt bra från alla aspekter. Åkarna stormtrivdes, man såg bra och hoppet verkade säkert.

Jon hade i numera vanlig ordning planerat en premiervisning av ett nytt trick döpt till Djflip.

Under träning körde Jon återhållssamt och upprepande men dock snyggt. Simon Dumont körde roliga trick som dubbel framåtvolt och visade upp en otrolig ståsäkerhet. TJ Schiller som varit skadad såg osäker ut. Jakob Wester körde bra, PK Hunder stompade allt från raka 1080, 720 och ett gäng switchsnurrar i botten vilket gav han enorm lufttid. Sammy Carlsson körde svinbra i sedvanlig manér. Lös starkast, i ett starkt lysande startfält, gjorde Jossi Wells när han utan problem fyllde på trickpåsen med switch dubbelcorkar.

Det märks på åkarna hur kul dom tycker att den här tävlingen är. Förhållanden är bra, alla får sin vilja hörd i fråga om hur hoppet ska vara och ingen är mer petig än huvudpersonen i skapandet av ett ultimat hopp ur alla synvinklar. Hoppet som ser skrämmande stort ut är med sin utformning förhållandevis säkert då fallet ner till landningen inte är så högt så tillvida att man inte flyger förbi hela landningen. I början av träningen hade folk svårt med ansatsen. Ena försöket vart för kort medans några meters längre ansats resulterade i för långt.

Hoppet konstruerades dock om så att det verkligen blev ett av världens bästa hopp, och det märktes på åkarna att dom trivdes.

Kvalet vanns av TJ Schiller med i mitt tycke årets snyggaste trick. Flatspin 1260 mute med otrolig tweak.

För dom som inte tror mig finns det att återses i MSPs ”Seven Sunny Days”. Annars var det ett öppet kval där domarna måste haft svårt att bedöma dubbelvolter kontra klockrena switchsnurrar. Unge svensken Oscar Scherlin imponerade stort och det märktes vems vingar han var under. Hans Kangaroo höll världsklass och ifall det fanns någon press på honom märktes den inte.

Finalen bjöd på stor dramatik och riktigt bra skidåkning.

Formatet som inte tillät samma trick två gånger, för att öka variationen var en fullträff. Dom influgna domarna kunde sina saker och dömde stenhårt på grabar och utförande. Åkarna var tvungna att gräva till botten av sina trickpåsar för att ha tävlingsstarka tricks att bjuda på. Imponerande att se hur stor koll åkarna har. Speciellt att se när dom missar ett trick men räddar upp det till ett annat. Bland annat så räddade Simon Dumont upp en misslyckad dubbel framåtvolt till framåtvolt med helskruv (!). Om man räknade med att komma långt i tävlingen kunde man inte gärna bränna av sitt paradtrick i första omgången. Många blev dock tvungna att göra detta ändå för att hålla sig kvar. Även kvalomgången togs hänsyn till och kvaltricket var förbrukat redan där.

Det kändes spännande och lite snarlikt ett 3000meters lopp. Nu var det en lika stor fråga om taktik och inte bara ladd.

Det var många hårfina duster i finalen. Jon vart utslagen i andra omgången av Dumont. Håtveit fick stryka på foten för TJ Schiller. Det var jämnt igen hela finalen.

Kampen om tredjepris stod mellan TJ Schiller som blivit utslagen av Jakob Wester och Simon Dumont som blivit utslagen av PK Hunder. Bägge tog beslutet att

TILL VÄNSTER 1. PK HUNDER FOTO ANDERS NEUMAN 2. SIMON DUMONT FOTO MATTIAS FREDRIKSSON 3. ANDREAS HÅTVEIT FOTO ANDERS NEUMAN 4. JACOB WESTER FOTO ANDERS NEUMAN

69

70

FOTO ANDERS NEUMAN

Domarna gjorde en grym insats i fråga om att bedöma dubbla volter med enkla och stil med svårighetsgrad.

köra en lugn 540 för att avgöra vem som skulle upp på pallen och vem som skulle ta den tunga fjärdeplatsen. I fråga om stil är det inte många som rår på TJ så såklart fick han för tredje året i rad bronsmedaljen.

Superfinalen om förstaplatsen avgjordes bäst av tre.

Jakob var först ut men fick käka snö i landningen.

Jakob som annars är väldigt ståsäker förvånade folkmassorna. PK ställde ner en switch tusen. Ett-noll PK. Andra omgången var minst sagt dramatisk. PK körde switch 1260 och Jakob krashade en Wilsonflip.

Hela publiken trodde tävlingen hade fått en vinnare.

Dock så visade det sig att PK körde switch 1260 för andra gången under kväll och det tricket ströks.

Trots Jakobs krasch stod det då ett-ett och den sista avgörande omgången väntade. Jakob var först ut och tog i för kung och fosterland. Farten var enorm och den

första volten i Kangaroon såg ut att vara i slow motion.

När han påbörjade andra volten hade han ännu inte börjat falla mot marken. Hoppet blev för långt och det kunde gått illa om inte Jakob räddat upp det genom att inför landningen vrida till ett extra halvvarv och landa framlänges. Det såg otäckt ut, men Jakob klarade sig bra. PK behövde bara ställa ner sin patenterade 720 nose och saken var klar. Norrbaggen, förra årets tvåa, stod som segrare och kidsen kunde inte ha varit mer nöjda. Tävlingen hade fungerat bra och avvägningen mellan dubbelvolter och snurrar var lagom. Domarna gjorde en grym insats i fråga om att bedöma dubbla volter med enkla och stil med svårighetsgrad. Ett bevis för att man inte behöver göra dubbel volt med 18 skruvar för att vinna var TJs kvalvinst med ”endast” en flatspin 1260.

TILL VÄNSTER OVAN SAMMY CARLSON FOTO MATTIAS FREDRIKSSON TILL VÄNSTER NEDAN PK HUNDER FOTO ANDERS NEUMAN

RESULTAT // JOI 2007 1 PK HUNDER 2 JACOB WESTER 3 TJ SCHILLER 4 SIMON DUMONT

71

JON OLSSON & JACOB WESTER FOTO ANDERS NEUMAN

72

TEXT OCH FOTO ANDERS NEUMAN

Det har inte duggat tätt med vettiga pipetävlingar i Sverige de senaste åren. I slutet av nittiotalet var Sverigecupen i pipe som störst men sen dess har det nästan bara gått nedåt för pipesen i kära Svedala. Anledningarna är många men den främsta anledningen är nog att det är kräver mycket arbete och kunskap för att bygga och underhålla en pipe. Anders Gothnell som till vardags rattar pistmaskinen i Åre är antagligen en av världens bästa pipeshapers och utan honom hade det aldrig blivit någon Burton Halfpipe Invitational.

74

BJÖRN LINDGREN I EN BACKSIDE AIR MED TIDLÖS STIL.

75

76

BACKSIDE TAILGRAB MED KIM ZEMRÉN BAKOM SPAKARNA.

Men det krävs ju en initiativtagare också, någon som tänder brasan och har en vision om vad som skapas.

Den här gången var det Andy Olsson på Burton i Sverige som ville skapa en pipetävling man blev varm i hjärtat av att tänka på. Utvecklingen på pipes internationellt har hunnit rätt långt framåt sen Sverigecupens storhetsdagar. Dagens monster är halvrör i snö med sex meter höga vallar. Då var en Pipedragon det ultimata shapeverktyget och det skvallrades på till höger och vänster om vilka anläggningar som ev. hade en som fungerade eller vilka som tänkte beställa en.

Det fanns en del intressanta hemmalösningar som lyckades skapa pipes med blandat resultat. Men det var några orter i Sverige som lyckades shapa riktig fina halfpipes då och då.

Det var de pipsen som Andy hade i minnet när han startade arbetet med BHPI. Åre var det naturliga valet av plats då ”Gotte” jobbar där och för att de även har ett riktigt modernt pipverktyg. Pipen i Åre är inte sex meter hög så att jämföra åken där med t.ex. ett åk i OS eller X-Games går inte riktigt. Det var inte där siktet var inställt heller. Jag tror ärligt talat inte att någon jag pratat med sagt att de blivit särskilt berörda eller varma i hjärtat av en sådan tävling. Men tanken var ju att skapa något som man skulle minnas med värme i hjärtat. Ingredienserna i ett lyckat event är många, det finns ju som sagt en del saker som lätt kan göra att flera månaders planering och slit snabbt raderas ut av lite mjölkigt flatljus eller annat smarrigt som berget kan servera i väderväg. Den uppfinnare som lyckas skapa en maskin som förutspår fint väder på skidorter har nog en del sköna slantar att hämta hos vintereventmakare världen över. Om Andy på Burton fått något stalltips från någon väderspåman eller bara en turlig eventmakare kan vi låta vara osagt.

Den grundläggande ingrediensen för ett lyckat event ställde moder jord upp med, dvs sol. Alla som spenderat lite tid i fjällen under April vet att vädret kan vara duktigt ombytligt och inför uppbyggnaden av BHPI så var antalet soldagar försvinnande få. Men som sagt solen var med oss. Nästa del i receptet var också säkerställd då Gotte putsat på pipen minutiöst i flera veckor. Hade det varit ett guldsmycke hade glansen bländat betraktaren utan tvivel. Åkarna var också på plats med det bästa som Sverige kan erbjuda av pipeåkare. Formatet på tävlingen var så kallad head-to-head med totalt 20 startande och några fripassagerare.

Det var den sista delen i receptet. Med alla bitar på plats var det bara att luta sig tillbaka och låta åkarna göra sitt. Blandningen av unga juniorer med gamla piperävar var riktigt kul att beskåda. Rent prestationsmässigt så var det på ytan väldigt avslappnat, men om man skrapade lite på den så hittade man en hel del gammal vinnarinstinkt som vaknat till liv. Farten i en pipe är kanske det allra mest grundläggande för att kunna köra högt i en pipe, speciellt att behålla den hela vägen upp på vallen. Så det var ingen överraskning att det var de gamla rävarna som visade att den gamla pipenerven fortfarande fanns vid liv.

Medan solen värmde mer och mer så blev stämmningen skönt avslappnad. En del åkare forsatte att köra på vidare mellan heaten trots att de redan var utslagna.

Anledningen var enkel, det var allt för många år sen det funnits en lika rolig pipe i Sverige och det var bara att ta för sig så länge man kunde. Hampus Mosesson visade att det där snacket om att ställa upp i OS 2010 kanske inte bara är löst snack. När han är på humör och viljan finns där så smäller han av otroligt stilfulla alley-oops och andra snurrar.

Trots att det antagligen inte fanns en vettig pipe på 100 mils avstånd där han växte upp visade Chris Sörman att en bra snowboardåkare behärskar alla discipliner, han höll ihop sina bra åk tills ett hårt tåkantsnyp demolerade hans fot.

Tomas ”Knoddas” Johansson tog ledigt från gruvtjänsten i Kiruna för att smyga upp några riktigt sköna pipeåk med stilfulla McTwists a la Chicken Wing högt över kanten. Hans kycklingvingar osade av stil. Simon Ax vårdade sin solbränna för att undvika goggletan. Men han verkade inte ha några tankar på solbrännan i åken i alla fall. Simon lyfte fram sina gamla världscupstakter och körde konsekvent högt i pipen med svåra trick.

Micke Sandy hade högst svårighetsgrad under hela dagen, men kunde inte riktigt hålla ihop åken hela vägen. Mot slutet av dagen så visade magister Sterner att hans tusentals pipeåk sitter hårt i ryggmärgen och att han inte har några problem med att sätta kidsen på plats. Mangan stod som självklar segrare när det började bli dags att korka upp champagnen och börja bre på sina gamla rövarhistorier.

Just där i slutet av dagen kändes det som att vi lyckats med att servera en tävling som man blir varm i hjärtat av att tänka på. En sådan som du som pensionär gärna förtäljer om på ålderns höst. Jag vet att jag kommer i alla fall att göra det. Planerna för vinterns tävlingar är redan i full gång och arbetet med att göra pipen bättre rullar också på.

77

78

CHICKEN WING A LA JOHANSSON.

Consumer info : europe-consumers@columbia.com

www.sorel.com

Att jobba med färg är något som alltid tilltalat mig, just för att liva upp den annars ganska gråa eller i vintersammanhang vita miljön. Ni minns säkert bilderna från en fotostudio som Gorm Boberg gjort tillsammans med mig där skateboard- och BMX-åkare körde på hans målningar som gav en mycket grafisk känsla. Sen den fotograferingen hade jag gått och tänkt på hur man kunde ta det vidare till snön och i och med en team-fotografering för Oakley så fick jag tillfället. Jag bjöd in min vän och konstnär Joel Alter i projektet för att göra målningarna som denna gång mer skulle bestå av grafiska mönster än föreställande motiv. Vi började det hela i Kläppen och hade införskaffat färgpigmentspulver som man blandar ut i vatten, likadant som används för att markera hopp etc i parkerna. Vad vi dock märkte när vi väl var på plats var att det inte alls fungerade som vi tänkt oss. Det täckte inte stora ytor för fem öre så plötsligt stod vi på noll och visste inte riktigt hur vi skulle göra. Joel hade dock tagit med några vanliga sprayburkar ut i fall att vi skulle behöva måla ett rail etc. När han satte på en fat-cap och drog ett streck på snön utanför huset insåg vi snabbt vad vi behövde. Massor med sprayfärg! Då kom frågan; hur löser man det i Sälen en lördag?!

Vi åkte till den lokala järnhandeln som hade sprayfärg från ett svenskt företag som heter Spraymaster. Ett samtal senare så stod vi med 30 burkar utan att ha behövt betala en spänn. Ett stort tack till Spraymaster som ställde upp med detta. Dom gav oss ytterligare ett 60 tal burkar för resten av projektet som fortsatte i Wäsabergen samt Åre. Ett stort tack även till Gurra, Blom och Laffa som kittat allt för oss på respektive orter.

- James Holm

JAKOB EDMAN 5-0 SPOT KLÄPPEN

80

81

GUSTAV EÉN FRONTSIDE 180 TAILGRAB SPOT WÄSA

82

KIM BOBERG 360 TRUCKDRIVER SPOT WÄSA

83

JOHAN LILJA RAIL SLIDE SPOT KLÄPPEN

84

85

86

OSCAR SCHERLIN SAFETY SEATBELT GRAB SPOT ÅRE

87

JACOB WESTER 360 SAFETY GRAB SPOT ÅRE

88

Under några dagar i oktober befann vi oss mitt i mediastormen runt releasen av Nike SB’s film Nothing But The Truth. Vi upptäckte bland annat att i London kan man köa i flera dagar för att få ett par nya favoritsneakers och att det regnar såväl inom- som utomhus.

Hela det svenska teamet var på plats för att rulla lite på engelsk asfalt och smutta på några mörka pints. Den röda mattan var utrullad på premiärkvällen och det var uppdukat för en buffé av smarrig skating.

TEXT OCH FOTO ANDERS NEUMAN

01

02

90

03

04

05

07

06

01 02 03 04 05 06 07

Flatsession i Camden’s skatepark.

Fotbollskväll.

Koffe Hallgren Frontside Heelflip.

Backside Nosebluntslide a la Danijel Todorovic på Oxford Street.

Sneakerfreaks utanför Niketown.

Martin Ottosson imiterar en fågelholk.

Fashionista sneakerheads.

91

08

09

10

11

12

13

08 09 10 11 12 13 14

14

92

Varje steg bevakades av diverse TV-team.

Ljudbommar.

What the Dunk.

Slam City Skates specialbutik för releasen.

What the Dunks första engelska köpare. Två dagar i tältstol.

Regn inomhus på Niketown. Special FX på riktigt.

Lurkers.

15

16

15 16 17 18

Mediadrev.

Lance Mountain omringad.

Shoreditch.

Wieger, Daniel, Todd med skatemedia.

17

18

93

19

20

21

19 20 21 22

22

94

Lewis vid Fußballbordet.

Sneakermontrar vid premiären.

XXL biosalong med tillhörande popcorn.

Utställningen på efterfesten.

l eve lglo ve s. com For information www.interski.se

jacob wilhelmson | oscar scherlin

JOHAN ROSENGREN FILMAR 2000-TALETS TAGES: THE SECOND HANDS. FOTO JOHAN STÅHLBERG

TEXT JOHAN JONSSON FOTO JOHAN STÅHLBERG, ANDERS NEUMAN, OSKAR ENANDER, MAGNUS BERGQUIST, MATTIAS KLOCKAR & SIMON HASTEGÅRD.

96

97

BJURSLOCALEN JESPER GULDBRAND TOG FART HELA VÄGEN FRÅN DÖSSBERGET FÖR ATT TA SIG ÖVER MEGAKICKERN I KLÄPPEN. FOTO SIMON HASTEGÅRD

98

Jag tyckte att Johan lät snyggare på telefon än vad han var, så jag ville inte riktigt kännas vid honom.

Det är nu ungefär tio år sedan den första Free Radicalsfilmen kom, och man kan inte säga annat än att Free Radicals, tillsammans med Swedish Posse, i stort sett har dominerat den svenska skidfilmscenen sedan dess.

I vintras filmade varken Free Radicals eller Swedish Posse för någon ny film, men då passade istället ett nytt svenskt filmkollektiv på att presentera sig på allvar.

För drygt ett år sedan kom filmen Frame by Frame. Den var ganska kort, innehöll mest parkåkning från Sverige, och åkarna var inte superkända. Men dra, vilken potential man såg! Jag blev grymt imponerad. Andra småprojekt brukar ofta ha en oprofessionell stämpel på sig, men inte det här. Klippningen var riktigt bra, och synkade med musiken på ett sätt som man sällan ser.

När Jonas Wahlstrand och Johan Rosengren nu gjort sin andra film, så är det ingen som behöver bli besviken.

Det lustiga är att de som blivit mest imponerade, är personer som kan lite mer om filmskapande och klippning. ”Vanliga tittare” har även de gett väldigt positiv respons, men det är som sagt de lite kunnigare som verkligen gett filmen ros.

Det är inte riktigt samma nivå på åkningen som i till exempel Poor Boyz nya film. Men det The Secondhands, som filmen fick heta, saknar i orgier av trickmatning i samma perfekta parker, tar de igen på glädjen. Jag säger inte att de stora filmbolagen är iskalla robotar som gör sina filmer bara för att tjäna pengar. Men, det är skillnad. Det är inget ”Yeah dude! We’re gonna push the sport forward!” i The Secondhands. Killarna har bara riktigt kul ihop, och det syns.

Gamla meriter är inget man gör nya filmer på. Men det betyder ändå något att herrarna har ställt upp i två filmtävlingar – Guldpjäxan och Freeride Video Awards – och vunnit båda. Framtiden är däremot intressant att titta på.

När det här reportaget skrivs, har filmen precis haft premiär på ett fullsatt Wish Club i Göteborg.

Responsen var sjukt bra, och ambitionerna om att göra större produktioner har inte blivit stukade, utan snarare stärkta. Idéerna finns redan där, men nu ska även nya HD-kameror införskaffas, och åkarmaterialet ska skärpas till för att höja nivån ytterligare.

Det här med att göra film på i stort sett ingen budget alls (The Secondhands hade lite mindre än 1% av MSP’s budget under den gångna vintern) är inte det enklaste. Det är väldigt mycket lättare att sitta och vänta ut skitväder om man vet att man i alla fall inte går back på det. Men att sitta på ett hotell och titta ut på regn, samtidigt som man vet att hotellräkningen dras från ens eget privatkonto, det är stressande.

Att sen klippa filmen, och samtidigt jobba, gör att fritiden varit väldigt begränsad för dessa filmskapare de senaste månaderna. Men efter att premiären nu har varit, och nya, större sponsorer börjat anmäla sitt

intresse för framtiden, så kanske magsårsfaktorn för den kommande filmen blir lite mindre.

Den kritik som riktats mot filmen (och i stort sett alla skidfilmer det här året), är att den kanske är lite lång.

Det är visserligen en smaksak, och på en DVD är det lätt att snabbspola sig fram till ens favoritdelar. Men när jag började tänka på orsaken till längden, så såg jag också orimligheten i att den skulle kunna kortas ned.

The Secondhands är inget miljonprojekt, och det är ingen film som har som syfte att göra sina skapare rika.

The Secondhands är ”bara” en film om ett kompisgäng som älskar att åka skidor, och då är det inte så lätt att ”kill your darlings”. Att filmen ändå blivit så bra, finns det flera anledningar till. De viktigaste är Jonas Wahlstrand och Johan Rosengren, som genom nytänkande, bra filmning, härlig känsla och sjukt snygg klippning gjort filmen behaglig att titta på. Men även åkarna, som har nött, slagit sig, skrattat och gråtit för att få ihop klipp till filmen, har gjort ett stort jobb.

Jag träffade Jonas och Johan på ett inpyrt studentrum i Uppsala en halvtimme efter att den här texten skulle vara inne för att ställa några frågor. Jag började med att undra vad de har för bakgrund, och Jonas lägger ribban högt från första meningen.

Jonas: Jag har jobbat på gocartbanan i Rättvik i tio år.

Vad fint. Men jag tänkte mer filmmässigt.

Jonas: Ok. Jag har alltid varit intresserad av att filma. Ända sedan jag fick ta över farfars super 8-kamera på lågstadiet. Att jag skulle gå på mediagymnasium var ett ganska självklart val. Efter det har jag frilansat lite överallt.

Johan: Har du sett Utterfilmen Jonas?

Var det kärlek vid första ögonkastet?

Johan: Nej! Jonas visste inte vem jag var, för vi hade bara pratat i telefon.

Jonas: Jag tyckte att Johan lät snyggare på telefon än vad han var, så jag ville inte riktigt kännas vid honom.

Ok… Varför började ni göra skidfilm? Ni åker ju snowboard båda två?

Johan: Det var bara en slump. Det kunde lika gärna ha blivit snowboard. Skidor och snowboard är ju exakt samma sak egentligen, bara olika saker på fötterna.

Filmningen skiljer sig ingenting.

Jonas: Jag filmade en massa snowboard först. Men eftersom jag hängde mycket med Gebe (Jesper Guldbrand), så började jag filma och umgås mer med honom och hans kompisar.

Varför The Secondhands? Ser ni ner på er själva?

Jonas: Vi hade väldigt många förslag, och jag har alltid velat göra något som heter något med second.

Johan: Det var viktigt att det skulle vara något med s på slutet, så att man vet att det är en grupp.

Jonas: Det är lite självinsikt på ett sätt också. Om Jon Olsson är The First Hand i Sverige, så är vi The Second liksom. (skratt) Vi vet ju att man måste ta ett steg i taget.

Men vi kommer nu! Och sen heter ju hela filmkollektivet, åkare filmare tillsammans, Secondhands.

(Här ringer fotografen Oskar Enander upp mig, och säger att jag måste skriva ett reportage om Engelberg åt honom. Jag svarar ja, på villkoret att han svarar på frågorna: ”Vad har du fått för intryck av filmkollektivet Secondhands när du varit ute och fotat med dem?” och ”Vad vill du se mer av i kommande produktioner?”)

Jonas: Say what!?

(Här redogör Johan för hans inträde i filmvärlden - ”Utterfilmen”. Jag kan inte återberätta allt, men historiens beståndsdelar är bland annat: Regissören till Pippi Pelikan, en turkos jacka, och en basker. Jag drar tillbaka intervjun till bakgrund igen).

Johan: Jag har fotat en hel del, men när jag började plugga media på högskolan (BTH reds. anm.) så var det film jag fastnade för direkt. Efter skolan har jag frilansat en hel del som filmare.

Hur och när träffades ni?

Johan: Vi träffades 2006, genom de skidåkarna som hade känt varandra sen tidigare. Jag kände bara Joppe (Johannes Andersson) egentligen.

Jonas: Och jag kände Gebe. Innan vi träffades höll vi båda på med varsitt filmprojekt, men så tyckte åkarna att vi skulle slå ihop oss och dra nytta av varandra istället. Sen anslöt fler åkare efter hand.

Oskar: Det är på en seriös nivå, fastän det hittills varit ganska litet, och de har potentialen att göra stora produktioner om de vill det. Åkarna är ungefär likadana som alla andra unga åkare med stor talang – de ogillar att hika, skotta och gå upp tidigt. Man måste stryka dem medhårs för att få med dem dit man vill. Men när de väl är på plats åker de jag fotat med jäkligt bra i alla fall! Det är det som räknas.

Det jag vill se mer av är backcountryåkning. Många svenska jibbers kör mycket park, men det finns inte så många som åker skidor också. Jag vet att flera av de här killarna åker bra. Jag pratar inte om att köra håriga lines. Men att kunna köra lite lekfullt i naturlig terräng, utan något byggt, det vore kul att se. Nu ska jag äta majonäs. Vi hörs!

Tack Oskar!

Jonas: Det är precis det vi tycker också. Och det är dit vi vill styra en del av filmen. Vi kommer ju kanske inte att

99

100

BLAYZE BRAMWELL DUBBELEXPONERAD UNDER EN REGNING RAILSESSION NÅGON AV STOCKHOLMS SÖDRA FÖRORTER. FOTO OSKAR ENANDER

101

IDRE FJÄLL BYGGDE UPP ETT FINT HOPP I ÅR IGEN SOM LARS ILIS NÖTTE SÖNDER UNDER SHOOTET DÄR. FOTO ANDERS NEUMAN

PÅ ÅRETS KANSKE MEST PUBLICERADE HOPP SMÄLLER JOHAN KRISTOFERS IN EN NICE TRUCKDRIVER. STRYN, NORGE. FOTO MATTIAS KLOCKAR

102

Man får försöka vara mer kreativ, i mindre kostsamma situationer. Inget går ju av sig själv bara för det finns gott om pengar. ha råd att skicka en grupp till Alaska en månad, men även vi vet att vi har duktiga skidåkare i gänget, och vi kommer helt klart att filma mer utanför parkerna i vinter, framför allt nere i Alperna.

Johan: Så som det sett ut de två senaste vintrarna, så har det inte gått att filma så mycket annat än i Sverige. Vi har haft för lite pengar helt enkelt. Vi var nere i Engelberg ett tag, och fick en del roligt gjort där. Men det kostar ändå att ha åkare ute on the road.

Vi ska komma tillbaka till den eviga pengafrågan snart. Men först undrar jag hur de åkarna som är i stort sett helt okände betedde sig när de fick en chans att visa upp sig?

Johan: Genomgående så var alla jäkligt peppade!

Glada över att det var någon ville göra en seriös jibbfilm i Sverige.

Var det skillnad på dem och de lite mer etablerade åkarna i filmen?

Johan: Det är väl egentligen bara Emil som har filmat på en seriös nivå förut, men han har också varit himla peppad. Alla har varit så jäkla positiva!

Jonas: Jag tycker även det är kul att stora friåkningsnamn som Jon, Sverre och Kaj visat intresse för ett litet bolag som oss.

Tror ni det är för att alla varit så peppade som ni har orkat genomföra det här på en minimal budget?

Johan: Ja, helt klart. För alla har verkligen dragit sitt strå till stacken.

Jonas: Det är ju för att vi har så sjukt kul när vi är ute och jobbar som vi gör det här. Det är stämningen och kompisgänget som gör att man biter ihop när det går tungt. Det låter klyschigt, men det är verkligen så. Det som driver oss är inte att vi ska stå där med en färdig film i handen, det är resan dit som är det bästa. Jag jobbar hellre gratis med mina vänner som jag verkligen tycker om, än får 1000 kronor om dagen för att resa runt med folk som jag inte går bra överens med.

True. Vad är det värsta med att inte ha en stor budget?

Johan: Det finns hela tiden begränsningar för vad man kan göra.

Jonas: Jo, men på något sätt finns det ju substitut för pengar.

Hur menar du?

Jonas: Man får försöka vara mer kreativ, i mindre kostsamma situationer. Inget går ju av sig själv bara för det finns gott om pengar. Men när man i stort sett inte har några pengar alls, så måste man anstränga sig mer för att det ska bli bra.

Johan: Vi kan inte köra followcam med heli. Då får man hitta på något annat som gör att det ser fett ut.

Jonas: Vi har så många idéer. Men några av dem behöver man tyvärr en del pengar för att genomföra.

Det kommer boys! Men vilken var den bästa dagen under den gångna säsongen då?

Johan: Det är svårt att välja någon. Men sista kvällen i Stryn i somras så klaffade allt. Åkarna körde bra, ljuset var grymt och allt var bara gött. En sådan där dag när man är otroligt trött och glad när man kommer hem. Vi kände att nu har vi gjort det här, det gör inget att vi åker hem imorgon.

Jonas: Just att vi stod där uppe, tittade ner på hoppet när vi var klara, och alla var bara jättenöjda. Jag kommer ihåg att jag sa till Johan, att det här är en sådan dag man kommer att minnas när man är gammal.

Och sämsta?

Johan: Vi var i Hemsedal tidigt på försäsongen. Något vi hade missat, var att solen inte orkar in på framsidan av berget vid den tiden på året, plus att det blåste 25-30 sekundmeter varje dag. Blev inte så mycket gjort... Skulle gärna åka tillbaka dock! Det verkar vara ett kul ställe.

Jonas: Jag var inte med dit. Men jag kommer inte ihåg någon dag som verkligen var dålig.

Hur ser ni på era framtida produktioner?

Jonas: Målet måste ju alltid vara att göra en bättre film än den innan. När vi tittar på filmen vi gjort i år, så ser vi redan saker som hade kunnat göras bättre. Vi är jäkligt nöjda, speciellt med tanke på de förutsättningar vi hade, men det finns inget som är så bra att det inte kan förbättras. Samtidigt måste man komma ihåg att ta med sig det man gjort bra tidigare. Man ska inte sitta fast i gamla spår, men man måste vara realistisk och förstå att man inte kan göra en ett hundra procent nyskapande film varje år. Vi tänker förnya det som vi gjort bra, och lämna det som var mindre bra bakom oss.

Vart hämtar ni inspiration? Överallt! Snowboardfilmer, skidfilmer, skatefilmer, naturfilmer, musikvideos. Allt man ser liksom.

Jonas: Men i fortsättningen kommer vi att ta in mer intryck från ännu fler håll. Vi ska försöka att aldrig stänga öronen och ögonen. Det är viktigt att inte traggla fast i ett synsätt. Man vill ju göra nya saker, sådant som ingen gjort innan.

Johan: Alla har sitt eget sätt att se på saker och ting, så åkarna tillhör också en hel del. Det är därför vi funkar så bra ihop, alla jobbar tillsammans.

Vilken åkare kommer med mest nya idéer då?

Jonas: Det är nog Joppe. Han har alltid några på lager. ”Hörrö du Jooonas… Skulle man inte kunna…” (skratt) Vem är den flitigaste åkaren?

Piffen (Kristoffer Edwall). Han hikade Strynhoppet precis innan skotern kom, bara för att få testa det. Han är som en spänd gummisnodd. Blir aldrig trött. Han sprider energi till de andra åkarna. Det är bra. De blir peppade av honom. För det är svårt att sitta still och titta på när någon annan ligger i och får trick på film.

Vilken åkare anstränger sig inte i onödan?

Det är nog Emil. Han är ju inte ensam om att vara lite lat ibland, men… Emellanåt behöver han piskas en del. Å andra sidan är han en av dem som producerar mest när han väl kommer igång.

Och är mest fåfäng?

Jonas: Gebe är ju den som skriver en sådan här lång packlista (Jonas måttar ett A4 ungefär) om man ska dra till Åre över helgen, och överst står det ”göra packlista”. (skratt) Johan: Man kan väl säga att han har väldig känsla för detaljer.

Vem blir storproffs först?

Vi har ju inte åkt lika nära med alla som är med i filmen.

Men Blayze har helt klart bra förutsättningar. Riktigt duktig och ambitiös, plus att han är nere på jorden.

Henrik Harlaut känner vi inte så bra, men även han verkar ha riktigt mycket talang.

Har filmarna några okända talanger?

Här kommer det alldeles för många svar. Men det verkar, lite oväntat, som att de två mest framträdande talangerna är matlagning och sömnad.

Om ni fick välja en åkare i hela världen som skulle filma med er kommande vinter, vilken skulle det bli?

Jonas: Travis Parker.

Johan: TJ Schiller.

Ja, då får jag tacka då. Jag är övertygad om att allt kommer att gå bra i vinter, men lycka till ändå! En sista fråga bara – Vad ska vi göra med luremusarna?

Brännmärka dom såklart.

Ju längre jag umgås med Jonas och Johan, desto mer framstår de som ett (lyckligt) gift par, och likadant gäller för de andra jag känner inom Secondhands. Kärleksgnabb är det gott om, och jag känner igen relationen.

Det är samma relation jag har till de vännerna jag bråkar lite med ibland, fast ändå alltid kommer överens med i slutändan. Men framför allt har jag roligt med de vännerna! Det vet jag att Secondhands kommer att ha i vinter också, och det är därför deras nästa film kommer att bli ännu bättre. Hallelujah!

103

JOHANNES ANDERSSON PÅ EN NICE DUBBELKINK I GÖTEBORG. FOTO MAGNUS BERGQUIST

104

106

ARTIKELFÖRFATTAREN I EN WALLIE 180 ÖVER EN LEDGE I SEVILLA.

En resa går inte alltid som planerat. Transition och Sweet Skateboards hade tänkt sig att besöka Portugal under våren, men moder natur ville annorlunda. Istället för en resa till den portugisiska atlantkusten blev det en regnfylld stadstur runtom i Spanien.

TEXT BJÖRN HOLMENÄS FOTO SERGIO ALVAREZ

107

108

ERIK PETTERSSON, TRANNY I SEVILLA, TAILBLOCK I SISTA SEKUNDEN INNAN HIMLEN FÖLL NER.

Vanligtvis om du är svensk och skall planera en resa så har du vädret i åtanke och du kollar regelbundet på väderleksrapporterna.

Ibland så blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig och den tour som Sweet-teamet gav sig ut på för några månader sedan är ett gott exempel på hur allting kan gå fel men ändå vara hur kul som helst.

En av de största anledningarna till att större delar av Sweets teamåkare bor i Spanien har ju att göra med vädret och skateställena. Dessa är dock bara något bättre där än hemma i kullerstens Svea. Vanligtvis om du är svensk och skall planera en resa så har du vädret i åtanke och du kollar regelbundet på väderleksrapporterna. Detta var något som vi totalt glömt bort. Då inte ett moln hade synts på himlen i Malaga under hela våren var det ingen som ens hade tänkt tanken på att det skulle kunna regna en hel vecka i sträck.

Vi hade noga planerat våra stopp och allting var bokat och klart. Vår spanska fotograf Sergio ”Astur” Alvarez tyckte att det var smarta val vi hade gjort vad gällde resmål och färdrutt. Han lovade att vi skulle få se nya helt grymma spots och få massvis med upplevelser på köpet. Astur hade inte heller tänkt på vädret utan det var istället vår filmare Isak Lindberg som ställde frågan dagen innan avfärd. ”Bjerten, har du kollat väderprognosen för de närmaste dagarna i Portugal.” ”Nej”, svarade jag och tänkte inte mer på det. Minuterna senare så ropar Isak förskräckt ifrån vardagsrummet: ”We are fucked, tropisk regnstorm alla dagar. Det är kört!”

Allt vändes helt plötsligt upp och ner. Vad gör vi nu, tänkte jag. Nu var goda råd dyra och på studs var hotell i Portugal avbokade och färdplan totalt omgjord.

Resplanen som från början var Malaga-LissabonAlgarve-Cadiz-Malaga förvandlades till något helt annat.

GRANADA - Mulet, bust, surgubbar och giljotin.

Då vi redan förlorat pengarna för en hotellnatt på grund av försenad avbokning i Lissabon så bestämdes det i sparsyfte ganska snabbt att första dagens tur skulle gå till Granada. Staden ligger endast en timmes färd från Malaga och vi erbjöds därför möjligheten att återvända till våra egna sängar på kvällen. Vädret som utlovades var ju inte lysande direkt, men regnet skull i varje fall hålla sig undan enligt Juan Pohlman på spansk tv.

Efter en ruskigt försenad avfärd från Malaga på grund av diverse bilrelaterade bekymmer, samt vår fotograf Asturs oförmåga att komma i tid, lämnade vi våra trygga hem för första dagens utflykt. Klockan hann precis slå fem när vi rullade in i Granada och alla i bilen var nöjda och glada över att till slut ha fått komma iväg och skata lite. Första spotet vi såg bestod av helt fantastiska banks i mosaik. Men som oftast; ju grymmare spot desto fler människor som inte vill att du skall skata på det.

Det engelska ordet ”bust” kan snabbt och lätt sammanfatta vår vistelse i Granada. Vart vi än kom så var det antingen poliser, vakter eller sura gubbar i pyjamas som körde bort oss. Helt lottlösa blev vi dock inte, Daniel Spängs rev av en utav de farligaste frontside 180 som någonsin skådats. Bilden berättar inte hela sanningen om hur gnarly det var och det var i stort sätt bara fotograf

och filmare som såg tricket då vi andra bara blundade och hoppades på det bästa. Lyckligtvis så överlevde Spängan tricket och vi kunde än en gång sätta oss i vanen för vidare färd mot Granadas kongresscenter och några nya trappor med räcken som Astur spanat in vid ett tidigare besök.

Väl framme vid räckena så insåg vi att om alla som var över 140 cm testade skulle de bli halshuggna av en kant. Då vi inte har några dvärgar på teamet så ställdes skatingen in för dagen och vi begav oss mot Malaga igen.

SEVILLA - Kallbrand, hamrande gubbar och tropisk storm.

Efter att ha lämnat Malaga ett par timmar senare än beräknat styrde vi kosan mot Sevilla och det uppehållsväder som Asturs polare hade berättat om på telefon.

Hela gruppen var dock ganska så pessimistiska då vädret under den tre timmar långa bilresan mest liknade syndafloden av regnvatten.

Väl framme visade det sig att vår Sevillakontakt hade rätt och det var både torrt och uppsprickande väder.

Lyckliga över att ha kommit fram så checkade vi snabbt in oss på ett mindre charmigt hotell på en bakgata till Sevillas busstation. Hotellet var som sagt ingen höjdare så vi stressade snabbt ut på det närliggande torget som var belamrat av uppåtgående ledgar. Exalterad som jag var över att få skata dessa grymma ledgar kastade jag mig rakt in i en okoncentrerad Frontside Boardslide till en Smalben I Kanten-slam. Detta gjorde grymt ont för stunden och jag fick ett litet jack som minne. Efter en stund kunde jag fortsätta skata och det där om att tvätta sår var något jag helt glömde bort. Det visade sig tio dagar senare att jag skulle förbanna mig själv, då benet höll på att ruttna bort från resten av kroppen och jag fick käka tio piller om dagen.

Hela dagen bedrevs skatandes i centrala Sevilla som hade en hel del trevligt att bjuda på och vi började nu samla på oss både film- och fotomaterial. Efter avslutad skating så drog vissa hem till hotellet och andra drog vidare ut på stan för att bekanta sig med utelivet och barerna. Utelivet var inte mycket att hurra för på en tisdag, men vi träffade i alla fall en engelsman som hade som jobb att lära spanjorer snacka engelska med samma brytning som Sean Connery. Tydligen så var det lättare för spanjorerna att förstå då. Antagligen för att det är ungefär lika grötigt som spanska.

Dag två i Sevilla startade med ett envetet hamrande på våra dörrar. Det visade sig att hotellägarinnans demensskadade farsa hade fått för sig att det var fel på dörrarna till rummen och stod och bankade med en hammare på dem. Jobbigt sätt att vakna upp på, men åtminstone så sken solen för första gången på resan och vi gav oss ut för att skata. Efter ungefär en timmes åkande på olika spots så blev dock himlen mörkblåare än mörkblåast och Erik Pettersson fick skynda på för att hinna få sin tailblockbild på en skum bank innan den portugisiska stormen slog ner med full kraft även i Sevilla. Vägarna fylldes med mer vatten än den närliggande floden och blixtarna lyste upp hela staden, så vi tröstade oss med några öl och inväntade nästa dag.

109

FRONTSIDE FLIP I SKATEBOARDENS SVAR PÅ SNOWBOARDENS HALFPIPE. BJERTEN LEVERERAR.

Vart vi än kom så var det antingen poliser, vakter eller sura gubbar i pyjamas som körde bort oss.

110

111

112

DANIEL SPÄNGS BRÄNNER AV EN FRONTSIDE 180 GNARL ÖVER RÄCKET.

Alla var inställda på något rough litet skitdike, men istället kom vi fram till vad som måste vara ett av Europas coolaste skatespots.

HUELVA - Jordgubbsditch, Lovepark och billiga burgare.

Efter att ha flytt regnet i Sevilla så åkte vi vidare med direktion Portugal och gränsstaden Huelva. Solen sken återigen när vi dundrade fram på motorvägen och humöret var på topp. Astur nämnde i förbifarten att det fanns ett skatebart ditch på vägen, men han lade ingen större vikt vid det utan vi fick övertala honom att kolla in stället. Alla var inställda på något rough litet skitdike, men istället kom vi fram till vad som måste vara ett av Europas coolaste skatespots. En jättestor uttorkad halfpipe i cement med bankhippar som hette duga. Sessionen som drogs igång i den stekande solen var den bästa på hela resan och samtliga resenärer fick något trick på foto eller film. Utpumpade åkte vi vidare mot staden Huelva där vi köpte hamburgare och chillade en stund i en park.

Efter parkbesöket så drog vi vidare till ett torg som var en exakt kopia av Love Park och helt fantastiskt att skata på. På något mystiskt sätt fick alla tillbaka kraften i benen vid åsynen av detta sjuka spot och skatingen pågick ända fram tills natten sänkte sig över torget. Vi hade inte räknat med detta sena stopp så därför fick vi snabbt skynda oss iväg med vanen för att nå hotellet som vi hade bokat i staden Faro i Portugal. Efter en timmes bilresa och lite snurrande i den gamla delen av staden så fann vi till slut hotellet. Det visade sig vara riktigt bra och alla däckade omgående i de sköna sängarna.

FARO - Inte ett spot, regn och crime street.

Faro var, vad vi hade förstått det som, en riktig pärla skatemässigt och det var motiverade Sweetåkare som högg in på frukostbuffén. Ungefär samtidigt som den sista tuggan svalts så var i stort sett allt det positiva över med vår vistelse i Portugal. Det som senare hände i Faro går knappt att förklara…

Allting började strålande då Astur repade sönder hela sidan på tourvanen och vi upptäckte att vi inte hade någon försäkring. Ungefär i samma veva så försökte jag få kontakt med vår lokala guide som inte svarade.

Något nedslagna bestämde vi oss för att försöka leta upp något nice att skata på, men efter tre timmars intensivt sökande kunde vi konstatera att staden Faro i Portugal inte hade ett enda skatespot värt att ens sätta ner brädan på och då var vi inte kräsna. För att trösta oss något så köpte vi lite av den lokala romen och ett gäng öl. Det var ju ändå lördag.

Ganska så snabbt så glömdes dagens missöden och alla laddade inför den stundande utgången i det som enligt ryktet skulle vara en riktig partystad. Då vi vid ettiden på natten bestämde oss för att lämna hotellet och ge oss ut på stan så frågade vi receptionisten efter en bra bar. Denne svarade oss med en blick av förvåning och frågade vad vi skulle göra ute i Faro.

Glada så svarade vi att vi ville ut på krogrunda och ha det kul. Han skakade på huvudet och gav oss en karta där han ringade in ett område som han kallade ”Crime Street”. Något nervösa på grund av det illavarslande namnet gled vi in på den första baren på brottens gata. Vi möttes av en folktom lokal så när som på

några suspekta filurer i ena hörnan. Vi beställde varsin bärs och frågade om det skulle bli något folk ikväll.

Bartendern gav oss ett hånskratt och svarade: ”Det får ni se.”

Hela staden sände ut skumma vibbar och våra farhågor besannades ett par timmar senare på en annan bar när vakterna slet ut oss från stället då någon i sällskapet hade råkat sätta på sig en keps. Vår spanska vän Xabi Elorriaga som hade hookat upp med oss i Sevilla var den som fick mest stryk. Vakterna gjorde sitt bästa för att demolera stackarens ansikte. Jag försökte leka hjälte och hoppa in vilket endast resulterade i en käftsmäll från en bufflig vakt. Så fort Xabi slet sig fri och jag kom på fötter så löpte vi som nackade höns mot hotellet med en hel mobb av sura svartklädda vakter skrikandes efter oss.

När vi var en bit från hotellet så kom det fram en kille med skatekläder och frågade om vi var skateteamet som var på besök i staden. När vi svarade att det var möjligt att det var så visade det sig att han var en av våra lokala skateguider. Han blev så peppad att han ringde upp sina polare och på nolltid så hade ett helt gäng med portugisiska skatare dykt upp med brädor för att köra en nattskate i duggregn.

Efter en improviserad Game of Skate med Portugal som segrare så drog vi till en bar localsen kände till och blev på samma gång behandlade bra och fick lyssna på sjyst musik och dricka goda öl - istället för att få skit av galna vakter. Natten slutade klockan sju på morgonen med två timmars sömn i väntan på avfärd mot Spanien igen.

LEPE - Huvudvärk, retards och superplazas.

Det var ett grymt slitet gäng som korsade den spanska gränsen på söndag morgon, den sista dagen på touren. Regnet öste ner och alla var lågmälda och trötta. Efter några mils färd inåt landet sprack det upp och vi passerade staden Lepe som är för spanjorer vad norrmän är för svenskar om man ser till historierna som berättas.

När Astur berättade att folk var allmänt puckade i staden tänkte vi att vi kanske skulle kika förbi och se om det fanns något skoj att skata på eller åtminstone se någon av bygalningarna. Och gissa om vi hade tur!

Den lilla staden var lika full av galningar som den var av feta spots. Alla rippade på så gott det brukar gå på en söndagsförmiddag. För vissa innebar det bra och för andra mycket mindre bra. Martin Pennlowe verkade helt oberörd av lördagens bravader och satte flera grymma lines till a-lagarna på bänkens stora förtjusning.

Regnet som hade förföljt oss under hela resan dök än en gång upp och denna gång fick vi nog och gav oss.

Efter fyra timmars sträckkörning nådde vi sängarna i Malaga för några dagars rehabilitering.

Efter ett par dagar hade alla hämtat sig och trots alla missöden så instämde alla i att det varit en sjukt kul tour. Vi hade inte besökt en enda av de städer vi skulle besökt och det regnade mest hela tiden men skata fick vi och bilder det blev det ju. Några goa i alla fall.

113

MARTIN PENNLOWE, HARDFLIP BACKSIDE REVERT, I HUELVAS JORDGUBBSDIKE

114

Look for Matt Hammerâ&#x20AC;&#x2122;s pro jacket and pant in shops now. Planet Earth offers an entire collection of rider inspired outerwear, apparel, and accessories including a line of environmentally responsible apparel, Planet Earth Green Label. For more info contact Earth Products Canada; ph: 877.393.5953

116

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES Har du någonsin prövat att se på en skaterulle, eller snowboardfilm, med ljudet avstängt? Gör det. Det är en minst sagt annorlunda känsla. Man blir ... besviken. För den där droppen ser inte lika fet ut, och den där 1440º känns långt ifrån lika tight. Inte så konstigt kanske eftersom musik är en så stor och ständigt närvarande del i den kultur vi alla lever i. Men hur påverkas vi av att ständigt ha musiken närvarande, i iPoden, på datorn och i filmerna? Och sätter musikens malande några djupare spår? Vi bestämde oss för att ta reda på detta och pratade med de personer vi i dag ser på filmerna, och de som gör filmerna vi ser på, för att fråga hur de påverkats av att ständigt ha musiken närvarande i sitt liv. Hur låter the soundtrack of deras liv?

Nej. Långt ifrån. Alla som vi pratat med, med ett unikt undantag, drog sig till minnes gamla filmer och låtar som etsat sig fast på minnet. Ta Stefan Toth till exempel. Han erkänner utan omsvep att musiken har påverkat honom och snurrar genast in sig i ett långt resonemang om gamla Vision-filmer, intervjuer med Gonz och upptäckten av Dinosaur Jr. Lite senare skickar han ett sms och lägger till att Ray Barbies del i Ban This, när han skatar till MC Rad´s Weakness är en grym del. Dagen efter skickar han ett nytt sms, slår fast att Nautas Kaupas del i Streets of Fire till tonerna av låten Brave Captain av Firehose faktiskt är allra bäst och avslutar med orden: ”Nu ska jag lämna dig ifred.

Skejt å musik är viktigt”.

Personligen är ett av mina starkaste musikminnen från snowboardfilmen Whiskey 2. Clownen Boozy springer, till tonerna av Vangelis pampiga låt Chariots of fire (ladda ner och lyssna, du har garanterat hört den), in i en hage och kidnappar ett får. Sedan sätter han fåret i framsätet på sin husbil och drar i väg. Killarna bakom Whiskey-rullarna hade antagligen inte den blekaste aning om att precis samma låt i många år varit ledmotivet till Sveriges Televisions mysprogram Mitt i naturen men just där, just då, hade de kidnappat nämnda ledmotiv och fullkomligen kört över allt det som Arne Weise & Co så omsorgsfullt byggt upp under många år.

För mitt tonårsjag var det fantastiskt. Och efter det blev snowboardfilmerna, och musiken i dem, bara fler och fler. Och nog för att jag inte började lyssna på Vangelis eller annan pamp-musik på grund av Whiskey 2, men där någonstans grundlades mitt musikintresse. För i samma veva som Whiskey-filmerna dundrade in kom Millencollin, No Fun At All, Pennywise, Rancid och alla andra band som utgjorde 90-talets skatepunkscen och knackade på dörren. Snart var feta chinos, blekt hår och Droors-tröjor skoluniform. Tro fan att man påverkas av musiken. Eller var det bara jag?

Henrik Rostrup menar att musiken i de bmx- och cykelfilmer han växte upp med öppnade helt nya världar. För innan MySpace, Last.fm och möjligheterna till blixtsnabb nedladdning från jordens alla hörn var det lite mer av ett mission att hitta ett nytt musik. Och den musik han hittade via filmerna finns med honom än idag.

TEXT JONAS SANDBERG FOTO ANDERS NEUMAN, ANDY WRIGHT, MATTIAS FREDRIKSSON & DANIEL LOREN

dem. Betyder det att Millencollin, Operation Ivy och Dinosaur Jr återigen kommer börja pumpa i framtidens filmer? Att killarna, när de nu i egenskap av producenter och åkare själva har någonting att säga till om kommer att bli nostalgiska och vilja pumpa in sina egna gamla favoriter i filmerna. Kanske, kanske inte, men det spelar egentligen ingen roll. Det är nämligen sällan de som bestämmer. Det gör rättigheterna.

Jonas Hagström sätter huvudet på spiken när han på ett diplomatiskt sätt beskriver musikbranschen som ”sjukt komplex”. Det uttalandet kan mycket väl vara årets underdrift. Även Hampus Mosesson illustrerar problematiken kring musikrättigheter och ersättningar bra när han låter uppriktigt förvånad då det slår honom att favoriterna The Knife faktiskt varit med i en av hans filmer: ”Jag vet faktiskt inte hur det gick till. Som tur var slipper jag sköta hela den biten med rättigheter och förhandlingar.”

Love Eneroth känner igen beskrivningen av filmerna som en dörröppnare till ny musik. Så fort en ny Plan B-film dök upp i hyllorna ville han genast ha alla skivor med de band som var med, och upptäckte på så sätt en uppsjö nya låtar han aldrig hade hört annars.

Så om ni ibland undrar varför det är så mycket mindre kända låtar med i filmerna är rättigheterna en av förklaringarna. Fast på ett sätt är ju det bra, det betyder att dagens ungdom exponeras för musik som de aldrig annars hade upptäckt, trots MySpace, Last.fm och snabba uppkopplingar. Kanske lika bra det i och för sig. För vem förblir egentligen lyckligt gift med sin tonårskärlek?

Även Robban Olsson, Jakob Wilhelmson, Jerk Looman, Martin Karlsson och alla andra, förutom det tidigare nämnda undantaget, som vi har pratat med känner igen bilden av snowboard- och skatefilmer som tunga musikinfluenser. I alla fall till en början. För på samma sätt som att alla (utom en) är överens om filmernas betydelse, är lika många överens om att de i takt med att tiden gått och de har blivit allt äldre tappat intresset för samma musik. Men, likt en tonårskärlek man aldrig glömmer, finns musiken alltid kvar hos

Gällande personen som inte höll med i det alla andra så kan han beskrivas som undantaget som bekräftar regeln. Han kan även beskrivas som en 16-årig virvelvind som garanterat kommer göra avtryck i backarna en lång tid framöver. Oscar Scherlin menar att hans musiksmak inte påverkas av musiken i de filmer han ser. Och kanske har han rätt. Eller så påverkas hans musiksmak, eller snarare byggs upp, precis i detta nu.

Han vet inte om det, men han är fullt upptagen med att spela in the soundtrack of sitt liv.

117

ROBBAN OLSSON FOTO ANDERS NEUMAN

Oftast vill jag ha en viss låt som sen inte passar in alls med åkningen. Då blir det en massa kompromissande istället.

118

LOVE ENEROTH FOTO DANIEL LOREN

Det är sådant jäkla tjafs med tillstånd och rättigheter och det finns aldrig någon direkt budget för att köpa loss låtar.

När du väljer låt till en sekvens i dagsläget, hur väljer du den?

Vi är ju flera som väljer men får jag bestämma ska det vara mycket rock med skönt sound. För några år sedan gillade jag Suburban Cowboys från Sundsvall och hade gärna haft flera låtar med dem men andra måste ha sitt att säga också. Men det är bra, för att filmen ska bli bra krävs det variation i musiken. Annars blir det tradigt.

Jag såg en snowboardfilm häromdagen när det bara var gangsterhiphop och bandanas upp över näsan. Det blir så jävla tråkigt.

Vilken är den perfekta låten som aldrig har använts i en rulle?

The Clash – Straight to Hell.

HENRIK ROSTRUP Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

När jag växte upp kollade jag mest på cykel- och bmx-filmer. Det fanns ett bmx-videomagasin som blev min första ingång till video och musik. De använde mycket underground-grejer från Chicago och Boston i sina filmer. Det här var runt 89-90, och det blev en ögonöppnare för mig. Jag upptäckte att det fanns en helt annan musikscen därute, musik jag inte hade hört.

När jag sedan började göra egna videos ringde jag runt till sjukt många små labels i USA och bad om ny musik.

Då fick jag tag på musik ingen annan hade. Det var så man letade musik innan MySpace fanns.

Finns det några sekvenser och låtar du minns särskilt väl?

Ja, främst från när freestyle-motorcross filmerna började utvecklas. Fast det var främst hela filmer som influerade mig mer än enstaka sekvenser. Jag kommer särskilt ihåg Wraths Child. Den var lite rough, och det var första filmen jag kollade på och tänkte: Oj vad coolt.

Hör vissa låtar ihop med en viss typ av åkning?

Vet inte, men när jag filmar tänker jag vilken låt jag vill ha till just den sekvensen. Ibland fungerar det inte och då tar man en annan låt, men ibland blir det bra. Fast jag tänker på musik hela tiden så när jag sedan sitter och klipper har jag en massa sparade låtar att gå igenom.

När du idag väljer en låt till en sekvens, vad tittar du på då?

Det är många faktorer som spelar in. När vi började göra film var det fokus på själva sporten och feta trick.

Då använde man en låt som var rakt på och lätt att klippa till. Gamla Pennywise till exempel. Men idag har de flesta actionsport-filmerna gått från att fokusera på raka klipp-trick till att vara mer dokumentära. Då har du annan musik som bättre bidrar till att ge en känsla för hela filmen.

HAMPUS MOSESSON Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

I början påverkades jag nog mycket av filmerna. Då lyssnade alla på skatepunk som Millencollin och NOFX, annars var du inte cool. Men när jag växte upp och fick ett eget utvecklat musikintresse slutade jag påverkas.

Idag lyssnar jag mycket på elektronisk musik som house

och techno, det hör man sällan i filmer. Snowboard är ju ofta filmat i slow motion och det passar inte så bra till hetsig trance.

Lyssnar du på musik för att komma i stämning under ett åk?

Nej, jag använder inte musik på det sättet. Det fungerar inte, då tappar jag balans och koncentration. Åker jag snowboard så åker jag snowboard, då går jag inte på disco.

När du idag väljer låt till en sekvens i dagsläget, vad tittar du på då?

Jag försöker få med musik som jag gillar, som går åt det elektroniska hållet, samtidigt som det ska passa bra in till snowboardåkningen. Till exempel The Knife och liknande musik. Men det är svårt med rättigheter, och det beror lite på hur mycket artisterna ska ha i ersättning. Fast The Knife har jag faktiskt haft med en gång.

Vilken är den perfekta låten som aldrig har använts i en rulle?

State of Disgrace med Swaysak Ft. Kirsty Hawkshaw.

Det skulle bli en lång sekvens för låten är kring 14 minuter, men man skulle kunna klippa mycket konstiga grejer med den.

JAKOB WILHELMSON Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Jag har påverkats ganska mycket, men det var mer när jag var mindre och tittade på fler snowboardfilmer.

Hör du en bra låt i en film idag blir den ganska snabbt uttjatad. Det räcker med att en åkare har haft en bra del till en viss låt så tycker helt plötsligt alla att den är bra.

Finns det några speciella delar och låtar du minns extra väl?

Ja, Volcom-filmen The Garden när de kör till Neil Youngs låt Heart of Gold. Den har satt sig på minnet. Det är en bra låt, och bra stämning i filmen med mycket puder.

Lyssnar du på musik när du åker för att peppa inför ett trick?

Nej. Jag lyssnar inte på musik när jag åker. Många andra gör det, men jag tycker bara det är otäckt. Med hörlurar hör jag ju ingenting!

När du väljer låt till en sekvens i dagsläget, vad tänker du på då?

Jag försöker hitta någonting som jag själv kan stå för men är samtidigt öppen för förslag. Sen pratar jag med dem som klipper filmen och ser vad de tycker. Det är ett samarbete.

JONAS HAGSTRÖM Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Väldigt mycket, inte minst när jag var yngre. Då blev musiken som var på snowboardfilmerna ens egen musik. Men idag påverkas jag ingenting. Då var det mycket Millencollin och skatepunk, idag lyssnar jag främst på rocknroll. Är det några särskilda delar som har etsat sig fast i minnet?

Ingemar Backmans del i Meltdown Projects med Dead Kennedys låt Moon Over Marin. Fast idag kommer det ju ut typ 150 snowboardfilmer per år så det är få delar som står ut nuförtiden.

/////////////////// THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES ///////////////////////////////////////////////////////////////////////////

JERK LOOMAN Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Jag har alltid lyssnat på hårdrock, men tack vare snowboard-filmer har jag fått en annan syn på musiken och samtidigt breddat spektrat.

119

120

JAKOB WILHELMSON FOTO ANDERS NEUMAN

Det räcker med att en åkare har haft en bra del till en viss låt så tycker helt plötsligt alla att den är bra.

Vad tänker du på när du väljer låt till en filmsekvens?

Jag vill ha rockig musik, men tyvärr får man aldrig de låtar man vill ha för musikbranschen är så komplex med alla rättigheter. Men det är viktigt att man själv gillar musiken som spelas. Många åkare blir besvikna när de blir tilldelade låtar som inte passar dem. Låten ska spegla åkaren och åkningen, därför blir det helt fel om till exempel Mark Frank skulle få en dödsmetal-låt.

Vilken är den perfekta låten som aldrig har använts i en snowboardfilm?

Om den inte har varit med tidigare så ... Bruce Springsteen med Born to Run.

MARTIN KARLSSON Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Den står nog för minst hälften av den musik jag har kommit att lyssna på. Många grupper hade jag aldrig upptäckt om jag inte hört dem på film. Som Operation Ivy till exempel.

Finns det några låtar du minns extra tydligt?

Jag kommer ihåg när This is not the new h street-videon kom. Där var bland annat Operation Ivy med, och jag hade aldrig hört den sortens punkt tidigare. Det blev nästan övernaturligt. Hur kunde musik vara så bra!? Är viss typ av musik kopplad till viss typ av åkning?

Vissa tycker nog att hiphop passar bäst till teknisk skate med mycket curbs men jag tycker inte det finns någon koppling. Mike Carroll till exempel skatar ofta till hiphop, men han gör det fort och ösigt. En del som skatar till hiphop tar det som en ursäkt till att köra långsamt och tråkigt, men de borde dra på lite mer.

Personligen peppar jag igång med manchester-pop som Stone Roses. Jag går absolut inte igång på Ramones längre, efter att ha hört dem fyra timmar om dagen i en skatepark är de ganska uttjatade. För övrigt vore det skönt med lite lugn musik i skateparkerna så folk inte blir så aggressiva. Ibland tycker jag faktiskt de borde spela lite klassisk musik.

redigeringen, är det långa klipp passar det bättre med en långsammare låt, är det kortare klipp passar en aggro-låt bättre.

STEFAN TOTH Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Mycket, framför allt från skatefilmer. Jag hade ju inte snokat efter Dinosaur Jr så pass tidigt som jag gjorde om jag inte hört dem på film. Jag fick kontakt med bra musik tidigt i livet via filmerna.

Finns det några filmer vars musik du kommer ihåg extra mycket?

Natas Kaupas del i Streets of Fire. Låten heter Brave Captain med gruppen Firehose.

Kan du spela en speciell låt i huvudet för att skapa en känsla inför ett visst trick?

En del som jag tycker är riktigt cool är Dan Drehobl i Free your mind. Där skatar han till The Zombies låt Time of the seasons. Den tänker jag på ibland när jag skatar betong och låtsas att jag är Dan. När du väljer låt till en sekvens i dagsläget, hur väljer du den?

Jag har en mapp i datorn där jag lägger bra låtar som passar till min skating. Fast jag tänker egentligen inte längre än att det är en bra låt. Men tyvärr får jag inte alltid min vilja igenom.

Vilken är den perfekta låten som aldrig använts?

Solitary Man med Neil Diamond.

OSCAR SCHERLIN Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Ingenting. Jag tittar på filmerna och hör en bra låt, men jag ändrar inte musiksmak på grund av det.

Finns det någon filmsekvens du minns särskilt väl?

Ja. När Boyd Easley kör i Session 1242-filmen. Den låten gör att hans åk blir mycket bättre. Sekvensen skulle inte vara lika bra med en annan låt.

Vad är det som avgör när du väljer låtar till filmer idag?

Tempot är nästan helt avgörande, men det är även viktigt att åkaren kan relatera till musiken. Sen är det bara att pröva sig fram och gå på magkänslan.

Vilken är den perfekta låten som aldrig använts?

White Stripes med låten Seven Nation Army skulle vara sjukt bra.

Vilken är den perfekta låten som aldrig använts?

Det kan jag inte säga, för då kommer någon att sno den!

ROBBAN OLSSON Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Framförallt påverkades jag när jag var yngre. Då var det mycket hårdrock och punk i filmerna och det lyssnade jag rätt mycket på. Nu har jag snöat in mer på house och techno och det går inte att härleda till filmerna direkt.

LOVE ENEROTH Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

De har påverkat mig väldigt mycket, främst när jag var yngre. Då försökte jag leta reda på allt jag hörde i filmerna. Kom det en ny Plan B-film skulle jag ha all musik som var med i den, som Dinosaur Jr till exempel.

Och när jag hade köpt den skivan kom det ju en massa andra bra låtar med på köpet.

När du väljer låt till en sekvens i dagsläget, hur väljer du då?

Det är svårt. Oftast vill jag ha en viss låt som sen inte passar in alls med åkningen. Då blir det en massa kompromissande istället. Det beror helt på

Har du några minnen till speciella låtar/åkdelar?

Framför allt minns jag gamla skatefilmer. Blue Oyster Cult med låten Don’t Fear The Reaper som jag tror var i någon gammal Zero-film. Har för mig att det var Jamie Thomas som körde. Det var en oväntad men jävligt skön, och extremt bra, låt som länkade ihop med bra och hårig skating.

Kan du tänka/spela en speciell låt i huvudet för att skapa en känsla inför ett visst trick?

Nu åker jag inte så mycket länge men förut använde jag mig absolut av musik. Antingen för att slappna av eller

/////////////////// THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES ///////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Brukar du lyssna på musik när du åker?

Nej. Däremot brukar jag sjunga för mig själv.

121

MARTIN OTTOSSON FOTO NILS SVENSSON

Jag tittar på filmerna och hör en bra låt, men jag ändrar inte musiksmak på grund av det.

122

OSCAR SCHERLIN FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

Det optimala skulle i så fall vara en låt som ändras beroende på hur tiderna ser ut. Lite som en kameleont.

Hur resonerar du när du väljer en låt till en sekvens?

Det beror på vilken känsla man vill ha fram, till skön puderåkning vill jag ju inte den hårdaste Metallica-låten.

Och man har ju alltid önskemål, men i slutändan är det alltid upp till andra vilka låtar det blir. Det är sådant jäkla tjafs med tillstånd och rättigheter och det finns aldrig någon direkt budget för att köpa loss låtar.

STEFAN KARLSSON Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Det påverkar mig inte så mycket nuförtiden, men när jag var yngre fungerade filmerna som en inkörsport till musik. Första gången jag vart peppad av musik var när jag kollade på snowboardfilmer, innan det var jag inte så intresserad.

Har du några minnen till speciella låtar/åkdelar?

Den första snowboardfilmen jag tyckte var riktigt bra var The Garden. Där delade Terje Haakonsen och Chet Thomas på en part. Låten hette Have A Cigar med Primus. I samma film körde Jamie Lynn puder till Neil Youngs Heart of Gold. Det tyckte jag var bra.

Kan du tänka/spela en speciell låt i huvudet för att skapa en känsla inför ett visst trick?

Nej. Jag lyssnar mest på musik innan jag drar till backen, och när jag ska gå på fest.

När du väljer låt till en sekvens i dagsläget, hur väljer du den?

Det ska vara en låt som bygger en glad stämning filmen, så man blir peppad. Jag begränsar mig inte till en speciell genre, men ofta blir det låtar som man gillar och har lyssnat mycket på under vintern.

Vilken är den perfekta låten som aldrig använts?

Jag kan inte säga en speciell låt, men jag vill se mer filmer där musiken har mixats till de olika parterna.

Att man gör en låt som är anpassad till parten, som i spelfilmer. Med ljudeffekter och musik som är skapad till en viss part, då kan man verkligen bygga upp en stämning och få fram ett budskap i filmen.

PER-HAMPUS STÅLHANDSKE Har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Filmerna har påverkat min musiksmak i högsta grad.

Robotfoods Afterbang fick upp min uppmärksamhet för elektronisk musik.

Vad tänker du på när du väljer låt till en filmsekvens?

Först och främst vad jag gillar just då. Sen bestämmer jag om jag vill att filmen ska vara lite lugnare eller snabbare, jag bestämmer alltså tempot på låten efter detta. Om jag hittar en riktigt grym låt så börjar jag klippa med låten utan någon baktanke och försöker hitta klipp som passar in eftersom. Jag gillar även när det är lite annorlunda ljudeffekter i låtarna.

Vilken är den perfekta låten som aldrig har använts i en skid/skate/snowboardfilm?

Haha, det kan jag ju inte säga. Men några av de bästa låtar som redan har använts är: Teddybears STHLM - Yours To Keep / Afterlame Björk - Who Is It (Vitalic Mix) / Ro Sham Bo The Delgados - Coming In From The Cold / Lost & Found Tomcraft - Lonlieness / From ___ With Love Her Space Holiday - Key Stroke / Afterbang Gorillaz - DARE / Futureproof The Shins - New Slang / Optigrab

MARTIN OTTOSSON Hur har musik i skate/snow/skidfilmer påverkat din musiksmak?

Jag vet faktiskt inte. Hade du frågat mig för några år sedan hade jag förmodligen sagt att all musik jag lyssnar på kan spåras tillbaka till skatefilmer på ett eller annat sätt men idag vet jag inte riktigt om det påståendet stämmer. Som femton-sextonåring är man ju ganska lättpåverkad och självklart lyssnade man på det man förutsatte att sina hjältar också lyssnade på, det vill säga musiken de åkte till i skatefilmer. Man hittade artister och band som man kanske inte upptäckt om man bara lyssnat på P3 och blandskivor men samtidigt var det så fruktansvärt homogent och inavlat i vår lilla sfär att alla i stort sett hade samma smak.

Man tyckte att man på något sätt var lite mer upplyst än sina klasskamrater när man tryckte in The Doors, Bad Religion, Beatles, Del & The Hieroglyphics, Beastie Boys, Pennywise (vilken blandning!) eller något annat som någon bra skatare åkte till eller sa att han gillade.

Men, för att svara på din fråga så är svaret ja. Naturligtvis har musik i skatefilmer påverkat min smak, även om jag ibland inte längre kan relatera till vissa delar av musiken.

Har du några minnen till speciella låtar och sekvenser i olika filmer?

Det som etsade sig fast allra först var definitivt delen med Ray Barbee, Steve Saiz, Chet Thomas och Eric Sandersson i Public Domain där Chuck Treece gjort musiken. Jag spelade in låten genom att sätta bandaren bredvid högtalaren på teven.

Sen blev det lite mer invecklat. Musiken behövde ju nödvändigtvis inte vara bra bara för att man var stokad på skataren men på något sätt blev den ändå det. Bra alltså. Jag har försökt sätta fingret på ett par skatare och deras videoparts men det blir bara en jäkla röra.

Har du några minnen till speciella låtar och sekvenser i olika filmer? Är det vissa sekvenser med låtar du kommer ihåg särskilt mycket?

Jag har inga personliga minnen direkt till låtarna, men jag minns nästan alla låtar i varenda snowboard/skateboard film jag sett och jag kan säga vilken åkare som åker till just den låten och i vilken film det är. Agenda Suicide av The Faint i Louies Fountains del i Afterbang minns jag särskilt väl.

Är viss typ av musik kopplad till viss typ av åkning?

Jag kommer antagligen att låta som en jäkla gubbe, men idag tänker jag inte alls så. Det var helt klart annorlunda när man var yngre fast jag skulle nog inte kunna påstå att jag någonsin associerat ett specifikt trick med en särskild låt. Det var mer helheten som räknades.

Musiken, kläderna, setupen, spottet, tricket osv.

Tycker du att vissa låtar eller en viss genre av av musik hör till vissa trick?

Nej, möjligtvis till vissa åkare. Jag tycker till exempel att MFM ska åka till en hiphop låt!

Vilken är den perfekta låten som aldrig har använts i en skid/skate/snowboardfilm?

Den perfekta låten finns inte för att musikaliska preferenser kommer alltid att förändras. Det optimala skulle i så fall vara en låt som ändras beroende på hur tiderna ser ut. Lite som en kameleont.

/////////////////// THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES ///////////////////////////////////////////////////////////////////////////

för att tagga upp mig. Jag lyssnade ju inte på musik när jag körde utför berg men när jag körde jibb hade jag gärna igång lite reggae för att bli mjukare i knäna och slappna av.

123

HAMPUS MOSESSON FOTO ANDY WRIGHT

Åker jag snowboard så åker jag snowboard, då går jag inte på disco.

124

PHENOM AND HOLT THE PHENOM BLUE DANGEROUS AND HOLT MATTE WHITE COLONY. WORN BY...

SCOTTY S COTTY LAGO

CHECK EM OUT AT

SMITHOPTICS.COM/SCOTTY 800.635.4401 OPTICALLYDELICIOUS.COM

PERFORMANCE. STYLE. SMITH. SOLID.

Safilo Nordic AB Sv채rdv채gen 19 | Box 611 | 182 16 Danderyd | 08-630 38 62 www.smithoptics.com

KRISTOFFER HULTGREN OLLIE TÄRNABY

FOTO DANIEL BLOM

NICKY WIEVEG SWITCH FRONTSIDE BOARDSLIDE FALU GRUVA

FOTO ANDERS NEUMAN

HASSE JOHANSSON FRONTSIDE BLUNTSLIDE TO FAKIE MORA

FOTO ANDERS NEUMAN

FLYGTUR I KUNGSBERGET

Nya motorv ägen klar!

Du sp ar 1 t Kungsb imme t.o.r erg Stockh et (från olm e Uppsal ller a).

Köp senassäsongsko rt t 6/1betala08 och

2000 :-

(ord. 2 50 1600:- 0:-) Ungdo m (ord. 2 Boka 100 on betaln -line och d :-) e ingen på tr la upp Keyca rd krä e gånger. vs, 50 :-

TA EN FLYGTUR I EN AV SVERIGES BÄSTA SNOWPARK ELLER LÄGG EN CARVINGSVÄNG I KOPPARBACKEN. Kungsberget ligger nära dig och har skidåkning som passar alla!

17 nedfarter och 10 liftar.

Välkommen hit i vinter!

www.kungsberget.se

SEBASTIAN GARHAMMER CLIFF DROP ZÜRS AM ARLBERG

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

VÄLKOMMEN TILL EN RIKTIG SEMESTER Vintern är här! Ser du också fram emot skidåkning och mys i fjällstugan tillsammans med nära och kära?

I år presenterar vi massor med nya ona stugor på toppen och i dalen, nya lägenheter i Lassiebyn i dalen, Sveriges högsta skid/träbro, utökat snösystem, ny lift och en häftig Dog Park i dalen. Vi lovar dig en lyckad semester!

Boka första svängarna redan nu.

Pris exempel: Lassiebyn 4+2 bäddar v. 2 tors-sön 1115:Lassiebyn 4+2 bäddar v. 2 tors-sön 1345:Boka på 0564-475 50 eller www.branas.se I samarbete med:

MICAEL LUNDMARK OLLIE TO FAKIE AMMARNÄS

FOTO ANDERS NEUMAN

SageSweet smokeCattabriga «We spotted this perfect wind lip very late in the afternoon and had to use the heli to hot lap the kicker. If there is one thing that could be better than a perfect natural jump it’s a free ride to the top over and over!» www.rossignol.com/live Webcode: SAGEHOTLIP Photo

Christoffersjostrom.com

Location Verbier, SUI

KAREEM EL-RAFIE TAILBONK 270 UT USA

FOTO COLE BARASH

EMIL FORSS FAKIE CARVE ENGELBERG, SCHWEIZ

FOTO OSKAR ENANDER

,3:150/

3".1"(&

,3:150/

*- .030 ,3:150/

-0564

5BOOFS )BMM (MFO 1MBLF ,JN 3FJDIIFMN #SBE )PMNFT 4FC (BSEJFT ,FOU ,SFJUMFS +BOVT )FDIU .BT 5TPOPLBJ 4IBOF .D $POLFZ $BSJN #PV[FOBEB .BSHBSJUB .BSCMFS ,BUIBSJOB .JIBMKFWJD &WBSJTUF #FSOFZ &SJD -VOETUSPN .JSKBN +BFHFS *MJS 0TNBOJ *BO $PTDP +VVTP -BIUFMB 4BSB 0SSFOTKÚ .BUUJBT "YFMTTPO 5PCJBT -JMKFSPUI

KRISTOFFER HALLGREN SWITCH CROOKS MALAGA, SPANIEN

FOTO PELLE HYBBINETTE

CHRISTOFFER MATTSON 540 TRUCKDRIVER STRYN, NORGE

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

TOBIAS OLSSON BACKSIDE 180 INDY ENGELBERG. SCHWEIZ

FOTO OSKAR ENANDER

For more info 0565-10100 or info@acrecent.se

KULTUR 1:32 AD [TBL] NTHIN-LINDBL TOBIAS BARE SJÖSTRAND [TS] REDAKTÖR EL RK TO E ND MEDVERKA

1

2

1: SKINEMA AV CHRIS NIERATKO Chris Nieratko är ett arsel! Så kan man också presentera en bok. Och om han verkligen är det eller inte vet jag inget om. Däremot är det ett faktum att Skinema är en mycket rolig bok, och inte alls det du tror. Den som missat Chris porrfilmsrecensioner i Vice borde nog veta om att detta i mycket liten grad handlar om porr alls. Istället är recensionerna en inblick i Chris flippade och ofta rejält berusade liv. Som skribent och grundare av Jackass skäms inte Chris äventyr för sig.

Han skulle säkert platsa i Team Smod. Chocka dina medresenärer på bussen genom att skratta högt åt vad som ser ut som en porrbok! [TBL] 2: STREET WORLD Street World är en bibel för alla med ett intresse av urban kultur. På över 350 sidor avhandlas allt som kan kopplas till dagens gatukulturer. Uppdelat i kapitel som Activism, Zines, Screen printing, Graffiti life, Low Riders, Looking Good, Grills, Punks, Jamaica, Getting Busted och så vidare. Materialet är framför allt bildbaserat men korta informativa texter hjälper till att sätta saker och ting i kontext. Författarna, som även jobbar med livsstilstidningen Swindle, har varit i kontakt med kreativa människor från hela världen och resultatet är en bok som man aldrig tar slut. En inspirationsinjektion. [TS] 3: SKINS AV GAVIN WATSON Det är naturligtvis inte konstigt att Skinheads kittlar igen. Vad är det man säger, ”historien upprepar sig alltid, första gången som tragedi, andra gången som komedi”? För er som inte var byxmyndiga på 80-talet

3

4

kan berättas att något läskigare än skinnhuvuden fanns inte. För den som hade oturen att hamna ensam i en tunnelbanevagn med packade skins, var det ... jävligt jobbigt!

I svenska ungdomsfilmer fick skinsen representera det onda, se bara Sökarna eller 30 November.

Skinheads var nazister som gillade bombarjackor, tajta jeans, doctor Martens, supa och slåss! Garanterad provokation så att säga. Men bilden av nasseskinsen blev alltmer komplicerad under mitten av 90-talet, då Sharp-skinsen blev fler. De gillade reggae och betonade skinheadrörelsens Jamaicanska rötter. Och sen har nog skinheadrörelsen trängts undan av nyare, och farligare ungdomskulturer.

Men fascinationen för det farliga finns kvar, och den kvaliteten finns i Gavin Watsons bilder från de mörka Tatcheråren. Det är ren adrenalin och rå energi på Watsons bilder, en fin illustration till det tidiga 80-talets slagord ”No Future”. För den som gillar bilder som rör sig rekommenderas This Is England. [TBL]

5

6

Men vad sker när man tar de hårdaste graffitimålarnas medium och tillvägagångssätt och gör något helt annat? När man struntar i regler om bokstäver och namn? Art Inconsequence tar med läsaren på en abstrakt resa, street art på hardcore nivå. Verk som kräver lika mycket av graffitimålare som av gemene man att förstå. På 140 sidor plus en DVD visas att graffitin numera utmanas även på deras egen hemmaplan, tågen. [TS] 5: POWERHOUSE MAGAZINE - THAT 70S SHOW Det andra numret av hippa bokförlaget Powerhouses egen tidning. Denna gång med fokus på New York under sjuttiotalet. Något som passar Powerhouse som handen i handsken. Här radas det upp intressanta artiklar om Blondie, Black Panters, The great blackout of 77, Dondi och Al Pacino för att nämna några. Bildmaterialet är imponerande och med skribenter som Afrika Bambaataa, Charlie Ahearn, Patti Astor, Jeff Chang och inte minst graffitilegendaren Blade kan det inte gå fel. [TS]

4: ART INQCONSEQUENCE - ADVANCED VANDALISM Graffiti styrs av en mängd outtalade men tämligen stränga lagar. Att bryta mot dessa ses oftast inte med blida ögon av andra invigda. Kanske är det kampmomentet som gör det viktigt att hålla sig innanför ramarna. Det skulle helt enkelt bli för krångligt att jämföra verken om man inte utgick från samma ramar. Oftast är det också de minst tävlingsinriktade delarna av graffitin som utvecklas till nya former och inriktningar såsom tex gatukonst. Att måla graffiti på tåg är något som hittills varit de mest inbitna förunnat.

6: THE 2008 INTERNATIONAL HIP HOP DIARY Jag erkänner att jag var väldigt tveksam när jag först hörde talas om 2008 års hiphop-kalender. Kan man tänka sig något lökigare än en almanacka/dagbok med en massa onödig hiphoptrivia? Som klubbens hårdaste kille tar upp för att boka ett möte? Men att inte slå upp sin egen födelsedag och kolla vilken skiva eller vem som är född då, är lika svårt som att inte slicka sig runt munnen när man käkar en munk.

Nördig kunskap för hela nästa år alltså, och så bra med plats för egna skisser eller anteckningar. [TBL]

ODD NUMBER, Torsgatan 40, Stockholm. www.oddnumber.se ONE OFF Hammargatan 8, Ängelholm. www.oneoff.se PERRY COMO STHLM, Bergsunds strand 32, Stockholm. www.perrycomosthlm.se PET SOUNDS Skånegatan 52, Stockholm. www.petsounds.se PRESSTOP Drottninggatan 58, Göteborg PRESSTOP Trädgårdstorget 4, Linköping PRESSTOP Victoriagallerian, Umeå www.press-stop.se

RUNDGÅNG Kristianstadsgatan 14, Malmö. www.rundgang.se SCHMÄCK Kungsgatan 49, Umeå. www.schmack.se SNEAKERS N’ STUFF Åsögatan 124, Stockholm & Engelbrektsgatan 12, Malmö. www.sneakersnstuff.com SKIVBÖRSEN Stora gatan 36, Västerås SPORTIF UNLIMITED Storgatan 52, Linköping UFO M Hantverkaregatan 9, Karlskrona UNDER Tjärhovsgatan 1, Stockholm UP Stockholm. www.underground-productions.se WE Nygatan 26, Örebro & Kungsgatan 66, Stockholm. www.wesc.com

BUTIKER SOM FÖRTJÄNAR DITT STÖD: BADLANDS Skånegatan 70, Stockholm. www.badlands.se BOUTIQUE SPORTIF Renstiernas gata 26, Stockholm. www.sportif.se CHILD STORE Berzeliigatan 5, Göteborg CURB Myntgatan 4, Falun. www.curb.se GALLERI LOYAL Torsgatan 59, Stockholm. www.loyalmagazine.com IMPALA Regementsgatan 6, Malmö HIGHLIGHTS Östgötagatan 16, Stockholm KONST-IG Kulturhuset, Stockholm. www.konstig.se NITTY GRITTY Krukmakargatan 26, Stockholm. www.nittygritty.se

146

vonzipenhof.com / photo: Digitalstudion.se

Produktionen från duon baseras ofta på det drömska men aldrig utan stora portioner realism och mekanik.

Lite som ett avsnitt av Doktor Snuggles regisserat av

148

Lars Norén. Eller kanske inte. Allt uttänkt och producerat till tonerna av den stelaste gubbrock som finns.

I dagsläget är 1:2:3 på väg att etablera sig som ett eget företag med bas i ett nyss förfallet, nu renoverat plåtslageri, möblerat med pingisbord. Det här är axplock av deras portfolio från de senaste årens maniska dygn.

DENNA SIDA THIS IS / DET HÄR ÄR NÄSTA SIDA PRINT OK, UTSTÄLLNING, TENSTA KONSTHALL FÖLJANDE SIDA 81 - POSTERSERIE PÅ TEXTER AV SHAKESPEARE

SE MER AV 1:2:3 PÅ: WWW.1-2-3-INFO.SE

GRAFISKA PROFILEN

När 1:2:3 tilldelades reklamförbundets Kycklingstipendie frågade sig juryn i motivering hur dom lyckades och svarade själv på frågan med tre alternativ. 1: Dom är maniska. 2: Dom har svartarbetande designers under sig. 3: Att dom älskar det dom gör så mycket att dom gett upp allt annat i livet. Svaret ligger någonstans mellan alternativ ett och tre. Mani är definitivt en del av det Axel von Friesen och Petter Törnqvist, personerna bakom 1:2:3, gör. Men också med lika delar passion och två par väldigt kritiskt granskande ögon.

149

150

"MMUJE NJOTU Qç TOPXCPBSEVUSVTUOJOH Flow · Nitro · K2 · ThirtyTwo · IceTool · Cronic

Vasagatan 7, Göteborg För dig som inte har möjlighet att besöka butiken går det lika bra att handla på www.sportextreme.nu

DÖDS-

SYNDERNA

Det här kan bli lite beskt. En lätt rondör av grånande tinning och stagnerade värderingar.

Men det finns en del saker jag skulle vilja göra upp med en gång för alla. Istället skriver jag en krönika om det. Åsikterna i texten nedan representerar inte på något sätt denna publikation utan är endast uttryck för groende bitterhet i en gammal skribents försurnade hjärta.

om. Valfri person prövar ett trick ett antal gånger. Inte allt för sällan ser man med ett öga stängt att det inte ens är i närheten när killen helt plötslig går in i missa trickpsykosen, börjar kasta brädan, häva ur sig en massa skit och vara allmänt upprörd. Lite som ett barn efter några för många timmar i bävernylonsoverallen en lönelördag på stormarknaden. Skillnaden är att ett barn har anledning att bli förbannad. Till dig som frekvent psykosar i parken vill jag bara berätta att alla runt omkring dig tycker att du borde gå hem nu.

Allt därefter är plågsamt betraktande av talang som går till spillo i nummerlapp medan en amerikan med blekta tänder kommenterar sig till extas utan en aning. Klart de ska få dra in sin inkomst men bara för att man råkar slå igenom i brädsportslig högkonjunktur behöver man inte pissa på allt och alla som byggt upp möjligheterna för en. Det finns, utan tvekan, inget försvar för att skapa en dokusåpa om sitt liv. Den tiden du brölar om hur jobbigt det är att leva alla andras dröm kunde ägnas åt oändligt mycket intelligentare människor än dig.

Den tredje dödssynden är den jag egentligen förstår minst och har lyckligtvis minskat i frekvens de senare åren. Scenariot är följande: en välvillig kommun, nykterhetsrörelse eller liknande har skjutit till lite resurser för att bygga en park och någon har tagit på sig att genomföra det. Så långt strålande, snudd på fantastiskt. Men så sker någon form av felaktig slutsats antagligen orsakad av lika delar egoism och stuntmansglorifiering. I den lilla budgeten och ännu mindre lokalen klämmer den vanvettiga parkkreatören in en fyra meter hög vertramp.

Självklart ska det finnas vertramper, precis som längdskidstunneln i Torsby har rätt att existera. Men det finns nu lika många som det finns utövare. Snittbesökaren på parken är elva bast och kan eller vill inte ens tänka på att lära sig skata vert, med undantag av en försvinnande liten minoritet. Inte ens en bra dag kommer mer än tre personer åka i den. Det är fel person att hacka på, alla som någonsin lyft en hammare i skateboardens syfte är medaljmaterial. Jag bara förstår inte hur tanken går.

En lite mindre synd som tyvärr ökar i samma takt som bananflugor förökar sig har dykt upp med nätet.

Det handlar självklart om möjligheten att kommentera artiklar eller yttra sig på forum. Det i sig har jag inget otalt med oavsett hur mycket dumt som skrivs där.

Det som stör mig är att folk sitter och läser vad som skrivits av, nästan alltid lite yngre eller väldigt mycket äldre människor, och sen blir upprörda. När dom sen vill prata om det och beklaga sig önskar man att man hade hörlurar eller åtminstone kunde gå in i en liten ilskepsykos. Det är som att åka till Frankrike och klaga på fransmän. Bara dumt.

Det finns en del saker jag aldrig förstått. Exempel på dessa är matematik, dyra viner och bilar. Det är saker jag accepterat och förlikat mig med. Sen finns det saker jag inte förstår men som inte märkbart irriterar mig. Som att oljud betyder mycket ljud när det borde vara tvärtom och att man kan vara pissnödig och törstig samtidigt.

Men den här harrangen handlar om kombinationen av något man inte kan förstå som också irriterar en. Det här är dödssynderna enligt mig.

På den absoluta första platsen, alla kategorier, på idiotiska saker folk har för sig har vi hörlurarna. Att åka runt själv och lyssna på musik är verkligen inget problem. Men när man ser två eller fler personer ha en session och den ena har hörlurar på vet jag inte vart jag ska ta vägen. Förmildrande omständigheter kan så klart råda. En av personerna kanske pratar alldeles för mycket och har inga andra kompisar men snubben med hörlurar gör sitt yttersta för att rädda deras vänskap.

Men så ofta kan det inte vara så. Mina bästa vänner har jag delat sessions med och samtidigt med det massor av gott snack. Skulle någon av dom dra på sig ett par hörlurar när vi satte oss i stolliften skulle ingen av dom andra sluta häckla honom.

Dödssynd två är inte helt sällan kombinerad med det första generalfelet. Det kan hända den bästa någon gång ibland, av anledningar som oftast befinner sig djupt rotade i ens privatliv, men för vissa händer det alldeles för ofta. Det är missa trickpsykosen det handlar

152

I och med att skateboard och snowboard vuxit sig större än åtminstone bandy och handboll finns helt andra perspektiv hos utövare. Det börjar med att en liten supertalang kommer upp till ytan. Man ser några klipp och blir peppad på det. Men innan man hunnit skicka länken ett kvarter har den lilla supertalangen skrivit på kontrakt för läskföretag, biltillverkare, börjat OS-träningen och suttit i tio morgonsoffor och skakat ett shaka in i kameran.

TEXT NIKLAS BERGH ILLUSTRATION POST CREATIVE

Den sista kategorin är nära besläktad med den förra. Det handlar om folk som klagar på vad andra gör. Att det är fel att åka longboard, ha en gammaldags nyproducerad bräda, vara tjej, vara barn, vara gammal eller vad det nu råkar vara. Det är helt enkelt inget att lägga kraft på och gör inte din omgivning bättre. I min bok är alla former av brädor som åks på en lyckligare människa och ett steg på vägen mot en bättre värld. Klart man kan bli irriterad på att någon uppenbart idiotisk människa åker skateboard, men i slutändan vill jag tro att det ändå är bättre att han gör det än inte. För att belysa den här punkten har jag just skrivit denna krönika och begått synden själv. Erkänn att du blev en aning irriterad.

TEXT & FOTO MAGNUS GYLLENBERG

Ibland har man allt upplagt för en perfekt session.

I detta fall var det strålande väder och fast det var söndag så var jag inte bakfull och det fanns en grym skatespot som väntade på att få pisk av mina truckar...

Ett problem fanns dock, jag hade ingen att dra dit med.

Efter viss telefonkontakt hade jag till slut hittat någon att dra ut med till den övergrymma betongskapelsen som börjat ta form norr om stan. Kvart över två denna söndagseftermiddag hoppade jag på pendeln norrut och mötte upp med min polare. Dagen till ära hade han en färsk blåtira på höger öga. Han hade fått den på en finlandskryssning två dagar innan och hävdade att det var helt oprovocerat men jag trodde honom inte...

Väl framme möttes vi av några betydligt yngre rippers, Sam, Axel och Moses med vänner. Dom gled runt helt obehindrat över den nybyggda spinen, i bowlcornern och verkade helt oberörda av de svåra böjarna och den gnarliga copingen. För mig och min polare gick det segare. Den här typen av böjar tar en stund att skata in sig på och jag var helt inställd på en viss startsträcka.

Det var inte min kompis. Solen stekte och jag började allt mer finna mig till rätta, han däremot gnydde som en

154

magsjuk valp. ”Åååhhh, det går inte att få fart”, ”Varför står det en spine i vägen?”, ”Här måste man ha stora hjul – som Pontus Alv!”, ”Det här stället är byggt för regular” och så vidare lät det konstant. Mitt skatepepp började avta i takt med att min polares klagan blev allt frekventare och ljudligare. Under tiden flög kidsen omkring oss obehindrat – 99% skate, 1% snack. För mitt sällskap var det omvända procentsatser som gällde. Axel hade knäckt sin vanliga skate och körde istället runt på en Zip Zinger med Tracker freestyletruckar och rippade lika bra på den.

Mitt sällskap lutade sig mot betongvulkanen som en gång även var en grill och började bröla ”Vi drar till Humlan istället!” och jag gav till slut upp. På vägen där ifrån insåg jag hur sjukt utslickade vi hade blivit. Det måste varit en patetisk syn att se. Två vuxna karlar som kommer till ett råcleant skatespot och sticker efter en timme för att den ena gnäller hål i huvudet på den andre som har klara problem med frontside grinds. När vi gick därifrån för att söka tryggare mark i Humlegården fortsatte kidsen att rippa. Framtiden ser ljus ut, hans blåtira är desto mörkare.

SAM NISE-STRÖMBERG FRONTSIDE 5-0 I HÄGGVIK

Östra Hamngatan 15 • 411 10 Göteborg 031-701 04 00 Berzeliigatan 5 • 412 53 Göteborg 031-15 59 95

2 999 KR NDNING

BRÄDA + BI

not for everyone

W W W .B O A

RDSTORE

.S E

PHOTO: ADAM MARTELL LOCATION: IDRE

EAL! ÅRETS D

JONTE EDVARDSON BRÄDA: NITRO TARGET FUSER BINDNING: RAIDEN BOLT

www.concretestore.se

155

LAGERTÖMNINGEN FORTSÄTTER!

REA

DC • Element • Nikita • Core • World Blind • Darkstar • Enjoi • Almost Powell • Bones • Minilogo • Indy Destructo • Thunder • Venture Orion • Tensor • Speed Demon Fox • Hurley • Volcom • Insight Sessions • Pro-Tech • Ipath Coal • Tsg

Stockholm, Gamla Brog 27. Tele. 08 - 411 40 06 Örebro, Näbbtorget. Tele. 019-18 50 75 coresk8.com

156

157

FINN FEM FEL

158

WINTER JAM // Se mer fr책n Henrik Harlaut och spektaklet p책 Stadion i n채sta nummer av Transition. I butik 12 februari!

HEIKKI SORSA FOTOGRAFERAD I RIKSGRÄNSEN AV ANDERS NEUMAN { SLUTARTID 1/1000 / BLÄNDARE 5.6 / LINS 70-200 MM }

VILL DU OCKSÅ FOTA HEIKKI SORSA ELLER KANSKE DINA POLARE? DÅ KAN DET HÄR PAKETET VARA ETT STEG PÅ VÄGEN.

Canon 400D med 18-55 EF Tamron zoom AF Di II 55-200 4-5,6 Blixt Nissin Di 622

Minneskort 2GB CF Ultra Enbensstativ velbon (Rup 40) Rygga Lowepro Minitrekker AW

HOLMGATAN 20, BERGSTRÖMSGALLERIAN, FALUN 023-711221 / WWW.FOTOABILD.SE

ADAM TENSTA 5 DÄNGOR DU SPELAR HEMMA INNAN DU DRAR PÅ KLUBBEN 1. Richboy - Boy Looka Here 2. UGK feat. Outkast - International Players Anthem 3. Dead Prez - HipHop 4. Andre 3000 - She Lives In My Lap 5. Bob Marley - Africa Unite 5 STOLTASTE ÖGONBLICK I DITT LIV 1. När jag träffade min äldsta lillesyster Fatou första gången.

2. När jag träffade min mellersta lillasyster Agi första gången.

3. När jag träffade min yngsta lillasyster Marget för första gången.

4. Mammas insatts i ”They Wanna Know” videon.

5. Arbetet vi lagt ner med ”Its A Tensta Thing” och alla som varit inblandade.

5 HISTORISKA PERSONER SOM BORDE INGÅ I DITT ENTOURAGE NU NÄR DU BLIR STOR 1. Mohammed Ali - Jag är lugn av mig så de behövs en riktig trash talker i gänget. Samt att han kan knock sombody out cold... I ain’t built like that!

2. Eddie Murphy - Skulle vara ett perfekt team med Dj Rooftop RMHs officiella dj... Kan tänka mig att det blir hejdlöst kul.

3. Randy Savage - Har aldrig sett någon suplexa* någon på beställning!

4. Jonny Depp - Hans swagga är precis där den ska vara. Han kanske till och med skulle få ha hand om RMH-garderoben.

5. Rosario Dawson - I need some lovin.

5 DAGLIA RUTINER 1. Borsta tänderna.

2. Äta havrefras.

3. Åka tunnelbana.

4. Kolla myspace.

5. Inspireras av vardagen.

5 FAVORITSNEAKERS 1. Converse - Any kind or colour.

2. Nike Air Max - Helst av årsmodell ’95. Köpte ett par i London 1995, been in love ever since!

3. Reebok The Pump ’07 4. Träskor... Finns bara på landet!

5. Alife - Helgråa eller vinröda ska det va! * Wrestlingmove.

160

Ok! Vid det här laget kan ingen i vårt avlånga land undgått att höra talas om Adam Tensta. Med sjuk marknadsföring guerillastyle och 5 mixtapes i ryggen är det nu dags för den officiella debuten! Och det är lika bra ni börjar räkna in honom i er vardag, på klubben, i stereon och på din tv. Grabbarna bakom RMH Entertainment påstår att dom äger Stockholm. Och om vi på redaktionen får sia så står världen på tur.

TEXT FREDRIK GUNNARSSON FOTO ANDERS NEUMAN

PHOTO : VANESSA ANDRIEUX.

POSTTIDNING B Transition c/o Titeldata 112 86 Stockholm

Things to Make and Do. Stefan Karlsson Tobias Karlsson Jussi Oksanen This season WeSC invites you to imagine a world where craftiness is king. A chalet where hastiness is traded for hobby, and the day-to-day talents of your friends are known and appreciated. Here the world moves at a slower pace. Letters are handwritten, meals homemade, and moments last just a wee bit longer. Turn off your TV. Unplug your microwave, and trade binary code for conversation and craft.

Welcome to your coziest, most creative Fall/Winter yet.

WeSC Concept Stores: Stockholm, Kungsgatan 66, PUB.03 / Ă&#x2013;rebro, Nygatan 26