Transition #6 2008

#6 2008 UTGÅVA 38 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-06 RETURVECKA 6

06 7

388012 605509

RIDER SERVICE EUROPE 00800 287 866 13 (TOLLFREE)

info@skateout.com www.skateout.com

check out aaron biittner in MDP’s “Double Decade” CHRISTENSONPHOTO

r red u t a fe

i

aa der:

b ron

er iittn

o

dcsh

re

/mo

om es.c

FraMÅT Nils Arvidsson Text Jonas Hagström Foto Eric Bergeri & Anders Neuman

Första gången jag hörde talas om Nisse måste varit tre-fyra år sedan. Jag hade precis börjat hjälpa Smith att leta nya talanger till teamet och vilka är bättre att fråga om talanger än tränarna på snowboardgymnasiet i Malung?

Jag träffade Pontus Ståhlkloo i Åre och frågade om han hade fått in några potentiella stjärnor bland förstaklassarna. Pontus började direkt att prata om Nisse som hade utvecklats enormt mycket under året och som han trodde skulle ha möjlighet att bli riktigt bra.

12 | TRANSITION #6 -08

Jag ringde Nisse direkt och som tur var hade han ingen gogglesponsor så det blev ett samtal jag inte behövde ångra. Nils har de senaste åren utvecklats till en åkare som klarar av det mesta. Han klarar av att vinna både best trick på Frontline Railjam och spöa skiten av stora delar av världseliten i bigjump. Under en mycket kort tidsperiod har Nils lyckats imponera så många att han lyckats slå sig in på såväl Nitros, Ripcurls som Smiths internationella team. Detta i en tid då konkurensen aldrig varit hårdare.

Nils åkning är kompromisslös. Han åker alltid tekniskt, stort och på gränsen, något som kan vara förödande för en åkare som inte riktigt behärskar brädan. Som tur är så är Nils inte en av dem.

Han har alla förutsättningar för att slå igenom stort. Han har åkningen, personligheten och sponsorer som backar upp. Man kan nog egentligen säga att han redan har lyckats, men tar han bara ett steg till så kommer han att nå det stora internationella genombrottet inom kort.

Framåt ska det gå! Gärna med en liten twist också. Och vilket väder sen!

FOTO ERIC BERGERI

TRANSITION #6 -08 | 13

14 | TRANSITION #6 -08

Nils 채r en nordiskt variant av namnet Nikolaus med grekiskt ursprung. Nikolaus 채r bildat av orden Nike (seger) och Laos (folk). Segervisse Nisse, folkets man!

FOTO ERIC BERGERI

TRANSITION #6 -08 | 15

Det 채r inte domedagen som 채r kommen.

Det 채r Gesunda by night. Nisse sm채ller in en Frontside 540 i atomvintern.

FOTO ANDERS NEUMAN

16 | TRANSITION #6 -08

Ingemar Backman, Andrew Hardingham, Stefan Karlsson & Tobias Karlsson in “A Superlative Day“. See the whole photo series in the palm / pocket sized WeSC winter catalogue 2008.

photo: Vincent Skoglund

www.wesc.com

WeSC Concept Stores: Stockholm, Kungsgatan 66, PUB.03 / Örebro, Nygatan 26 / Falun, Östra Hamngatan 18

R

LS LAUPER

TO. DAVID BIRRI

RIDER

NILS LAUPER PHOTO. DAVID BIRRI

RIDER

NILS LAUPER

RIDER

PHOTO. DAVID BIRRI

NILS LAUPER PHOTO. DAVID BIRRI

RIDER

NILS LAUPER PHOTO. DAVID BIRRI

RIDER

NILS LAUPER PHOTO. DAVID BIRRI

RIDER

NILS LAUPER PHOTO. DAVID BIRRI

INNEHÅLL

TRANSITION #6 -08 UTGÅVA 38

64

012 Framåt 036 Skivrecensioner 038 Filmrecensioner 040 Setup 042 Favorit

044 I Fokus 052 Vimmel 054 Frontline Railjam 060 Burton European Open 092 Andrew Hardingham

100 En Hästsaga Del 3 108 Secondhands V.3.2 114 Fear & Loathing 130 Update: Freddan 132 Galleri

150 Kultur 152 Kulturfascisten 154 Navelskådning 156 Skröna 158 5x5

Mosse Hedvall Han kan vara lite knepig att förstå sig på, men även om Emanuel Mosse Hedvall själv hävdar att han inte har någon större koll på saker och ting så döljer sig något där under. För visst finns där en skarpsynthet. Hur förklarar vi annars hästaffärerna, pokervinsterna och uppgiften som teammanager. Vi tog ett snack med Mosse för att få några svar.

76 Sheraton Years

82 Skilda Perspektiv

120 Jonas Carlson

En hel generation unga skateboardåkare har fostrats i hotell Sheratons kalla garage. Fotografen Jens Andersson dokumenterade den trogna skaran under ett helt decennium och skapade ett unikt tidsdokument. Genom sin kärlek till skateboard delade de lekplats med samhällets utstötta.

Det finns tack och lov fortfarande ställen på denna jord dit inte parasiterna till charterturister hittat än. Stället är Montafon, en dalgång som besöks av den nya generationens kreativa åkare och filmare. Som här lever i symbios med det gamla och genuina Österrike.

Redan som nioåring sade han adjö till sin gråtande mor för att åka på resa med Strängnäs snowboardklubb. Och Jonas ska nog tacka henne för att hon vågade släppa iväg den lille parveln på ett sådant äventyr. För idag är Jonas ett namn att räkna med. Och han är långt ifrån klar.

TRANSITION #6 -08 | 23

henrik windstedt - freeskiing world champion 2008 www.peakperformance.com

Swartling & Wranding Media AB Att: TRANSITION Gyllenstiernsgatan 12 115 26 Stockholm

REDAKTION Chefredaktör / Ansvarig utgivare Anders Neuman - anders@transition.se 08-545 160 64 Art Director Tobias Andersson - tobbe@transition.se 08-545 160 72 Administration Fredrik Gunnarsson - fredrik@transition.se 08-545 160 78 Webbredaktör Viktor Skogqvist - viktor@transition.se 073-755 65 75

FOTO CHRISTIAN ÅSLUND

Knowledge is King Hösten är som bekant väntans tider för oss vinterfrälsta.

På Transition försöker vi dra vårt strå till stacken för att gjuta drömmarna om en ny rolig vinter.

Förra året hade den svenska fjällvärlden en av sina snörikaste vintrar på flera år medan resten av Svea rike fick nöja sig med sporadiska snöfall och underkylt regn. Som storstadsbo är det är lätt att glömma bort hur underbar vintern är. Det vi vill säga är att vi tycker att du istället för att bara fastna i bilderna och drömma dig bort även ska börja planera för att ta dig till snön.

okänt gäng skidåkare som bjuder på sina. Om du flyger kan det vara läge att kolla med flygbolaget vad de har för regler angående skid och snowboardväskor. Att betala för övervikt är en rejäl semesterförstörare. ”Knowledge is King” står det på en av mina gamla Stüssy t-shirts från högstadiet, jag kan inte annat än instämma. Det mottot är ett bra sätt att undvika tråkiga överraskningar under vintersemestern.

Så gör hemläxan ordentligt innan du bestämmer dig för vart du ska njuta av det vita guldet.

Många av de svenska backarna har webcams och goda uppdateringar på snöförhållandena i sina system. Se till att utnyttja det för att få så bra utdelning som möjligt för dina slantar.

I det förra numret av Transition kom några av Sveriges bästa snowboardåkare med tips och rekommendationer till att åka i Alperna. Den här gången är det ett inte helt

COVER STORY Jag hade nyligen blivit frisk i mitt knä sedan en liten skada och kände mig väldigt peppad på att göra något produktivt, så jag ringde Blom och hörde ifall han hade någon tid över. Turligt nog var han också sugen på att göra något och hade det här spotet i åtanke.

Jag brände upp till Östersund och rev av denna Rock To Fakie! Sjukt nöjd över att jag åkte upp. Tack som fan Blom och Pär Chaufför!

Jonathan Nilsson Rock To Fakie Östersund Foto Daniel Blom

Anders Neuman | Chefredaktör

Fotografer Mattias Fredriksson - mattias@transition.se James Holm - james@transition.se Pelle Hybbinette - hybbinette@transition.se Skribenter Niklas Bergh - nicke@transition.se Magnus Gyllenberg - mange@transition.se Oscar Axhede - axhede@transition.se Simon Tjernström - tjernstrom@transition.se Tobias Barle - barle@transition.se Simon Stenborg - simon@transition.se Praktikant Tobias Sterner

Medverkande Andrew Hardingham, Johan Jonsson, Tobias Barle, Tobias Barenthin-Lindblad, Torkel Sjöstrand, Johan Lilja, Eric Bergeri, Daniel Blom, Michi Lehmann, Markus Alatalo, Espen Lystad, Jens Andersson, Christian Åslund, Yngve Staberg, Johan Ståhlberg, Simon Hastegård, Chris Wellhausen, Mike Yoshida, Oskar Enander, Cyril Müller, Camilo Östberg, Adam Martell, Martin Ottosson och Klas Richard Karlsson.

INFORMATION Annonsförsäljning Christopher Rimér - christopher@sw-media.com 08-545 160 61 Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 157 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något.

Tryck Punamusta OY, Finland

TOPP FEM Mountain Goats TECH Canon EOS-1D Mark III 1/250, f6.3, ISO100, 16mm

28 | TRANSITION #6 -08

01. Going To Georgia 02. Your Belgian Things 03. Dance Music 04. The Mess Inside 05. Home Again Garden Grove

info@skateout.com www.skateout.com

Jordie Karlinski

W W W . N I K I T A C L O T H I N G . C O M

Oakley Icon Ltd.: (+41) 448296100, www.oakley.com

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | BMX Jesper Stern Skateboard Viktor Skogqvist | Musik Fredrik Gunnarsson

Niklas Byström

SNOWBOARD Stefan Karlsson har ett snowboardcamp på gång i Kläppen under den 16-18 januari. Där kommer du bli coachad av Stefan och några av de andra åkarna på WeSC-teamet under tre fullmatade dagar. Håll utkik på www.transition.se för updates.

Att Eiki Helgasson skulle vara allt annat än brännhet efter sin videodel i Romefilmen var ju ingen högoddsare. Inte bara han fått nytt kontrakt med Rome utan han är även nominerad till Rookie of the Year hos både Snowboarder och Transworld.

Lillebror Halldors videodel i Notes har också spridit ringar på vattnet och han är nu helsignad av DC internationellt.

Jonas Carlson är även han helt DC-sponsrad numer.

Kontraktet med Capita löpte ut i slutet av oktober och då passade Jonas på att signa för DC-brädor också. För övrigt har Jonas flyttat till Uppsala och syns i en riktigt trevlig del i Transworlds film These Days.

Kiruna Power hade flaggan i topp på hemmaplan. Luossavaarabacken under Slopen Open. Björn Lindgren vann och andraplatsen togs av Johan Arijoki från Gälka Warriors och tredjeplatsen nöp Tomas ”Knoddas” Johansson.

Vi är ganska säkra på att alla som var på premiären av That’s It, That’s All tappade hakan och tyckte att det var det sjukaste de sett. Filmmakaren Johannes Brenning var dock inte speciellt imponerad. På vägen till efterfesten på Grodan berättade han att filmarna nog borde koncentrera sig lite mindre på bergsgetterna och mer på åkarna, då kanske det blir bra. Jo, jag tackar...

Chris Sörman hamnade på en hedrande fjärdeplats på Horsefeathers Pleasurejam i Dachstein, men vad han ska filma med i vinter är dock inte klart.

Down with People hade antagligen ett av de bästa soundtracksen på år och dagar i snowboardfilmsvärlden, men säljer man sina kameror för att ha råd med rättigheterna är det inte så konstigt. De har dock redan ett nytt projekt på gång i och med att Mack Dawg inte kommer att

32 | TRANSITION #6 -08

Jim Johansson

Jonas Carlson

fortsätta med nya filmprojekt. Även filmbolaget Standard med bröderna Hatchett bakom spakarna har fått dra ner på verksamheten. Vad som händer i slutändan och om det blir några nya filmer är inte klart i dagsläget.

men det sägs att vakten fick enhälliga domarsiffror. Även bulorna, blåtiran, skrubbsåren och blåmärkena stödjer den teorin.

Niklas ”Byssa” Byström har tagit steget in i bloggvärlden och kommer att förse sina besökare på niklasbystrom. blogspot.com med lekfula snowboardklipp under hela vintern. Som om inte det vore nog står det dessutom klart att Byssa även kommer att ha en videoblogg på TV Åre under säsongen.

Fotografen James Holm höll på att bli en kamerautrustning fattigare när en av lasttruckarna under en fotografering bestämde sig för att få punktering och välta ner över James grejer. Med några centimeters marginal missade den allt utom ett stackars objektiv som fick ta smällen.

StepChild finns nu i Sverige via OneOff och de har en ny blogg uppe med news om det svenska teamet: http://stepchildsnowboards-sweden.blogspot.com Om du är fotointresserad och i behov av att önska dig en julklapp har vi något för dig. Transition och Scandinavian Photo kommer att ha fotocamp i mitten av mars i Kläppen. Där kommer du kunna testa all sorts fotoutrustning och lära dig tips och knep av Transitions fotografer.

Mer info kommer på www.transition.se.

SKIDOR Henrik Harlaut gjorde under Monster Park Invitational den första fakie 1620 som någonsin gjorts. Bravaden går att bevittna på www.youtube.com, sök på ”Harlaut 1620”.

Förutom det så vann han hela tävlingen.

Martin Söderberg kör numera för Black Crows och Kombi. Martin fick en käpp i hjulet i form av knäskada förra året, men ska vara i bättre form i år.

En älskad skidåkande dalmas fick smaka på överladdets frukt under premiären av Satisfaction Guaranteed i Göteborg. Alldeles för tidigt fick han säga hej då för den här gången. Vi har inte sett några siffror på matchen,

Eric Asmussen, Anders Norin och ett par sköningar till startar nu Xtravel Exclusive, som ska syssla med skidresor anpassade efter kundens behov. Med åkningen i fokus ska information om resenärerna ge Xtravel Exclusive möjlighet att leverera upplevelser via skidglädje.

Lasse Ilis och Jim Johansson Wolf kan nu bli lite snyggare i O’Neillkläder, Jesper Guldbrand får nu mer pjäxor från Full Tilt Europa och Johannes Andersson kommer att glida omkring med Elanskidor under fötterna till vintern. Alla dessa kan du se på i Secondhands nya film Make My Day. Sebastian Persson kör nu för Dragon på riktigt, som han själv säger. Förra året fick han tydligen köpa sina goggles.

Emil Forss och Sebastian ”Basse” Persson har startat en blogg; www.chargethelead.blogg.se. Vad bloggen ska handla om fattar nog ingen.

Lite andra bloggtips i mörkret: Jacob Wester på http://jacobwester.com Kim Boberg på http://kimboberg.blogspot.com Niklas Karlström på http://niklaskarlstrom.blogg.se Adam Falk på http://adamfalk.blogspot.com Jon Olsson på www.jon-olsson.com CoreUPT, med bland annat Candide Thovex, Richard Permin och Colby West på teamet, har en ny bindning ute på marknaden. Bindningen heter Dildo och är svart med look-form. Dildo är alltså bindningen du ska ha om du vill se ut som Candide och Colby i backen.

Oscar Scherlin kör numera för Kombis internationella team. Man kan gissa att hans succésäsong förra året ligger till grund för signeringen.

Skidsveriges bittergök Johan Jonsson hävdar att han numera är skidsveriges gladgök. Han har nämligen inte bara förlängt sitt internationella samarbete med Nordica, utan även påbörjat ett nytt med The North Face. På The North Face internationella team får han sällskap av Marja

Sebastian Persson

Lars Ilis

Mattias Fredriksson

Persson, som även har fixat ny pjäxsponsor i form av Garmont, och på något mindre team även av Tom-Oliver Hedvall och Erik Nordin, som båda är rising stars på den svenska skidhimlen.

rakt ner i en isig pist med skiktröntgen på Östersundshospitalet som resultat. Honken befarade trasig lever, men fick diagnosen trasigt korsband i axeln. Bra mycket bättre, eftersom han då är tillbaka redan innan jul.

Stöten har som första svenska skidort köpt in en Big Air Bag för att träna tricks på. Bagen är som en stor kudde som placeras efter en kick. Man kan sen prova nya trick utan att behöva riskera livet på bigjumps som i Sverige inte helt sällan är relativt isiga.

Sverre Liliequist, Marja Persson, Stina Jakobsson och Jeanette Hargin har fått wildcards till det första stoppet på årets Freeride World Tour i Ryssland. Damn right!

Johan Arijoki

från Finland. Tyvärr lyckades inte företaget få in märket i tillräckligt många butiker i Sverige för att få en lönsam verksamhet.

Den 11 december slår man upp portarna till en helt ny galleria i Sälen, Torgfjällsgallerian. På dom 1600 kvadratmetrarna kommer ett 10-tal handplockade butiker husera.

Torgfjällsgallierian som är specialbyggd för profilering av kända varumärken kommer även att ha sportsclub med kontor och konferensfaciliteter.

Från och med slutet av december kommer man att kunna följa Stina Jakobsson, Jeanette Hargin och Jennifer Fardes skidfilmsprojekt i bästa girlpoweranda på www. generationflinga.com. Den självklara frågan vi alla ställer oss är om det blir slagsmål om vem som ska vara Sporty Spice?

Hjärnorna bakom Down Film och Free Radicals, Niklas Allestig och Henrik Andersson, meddelar att peppet inför vintern har infunnit sig och att planerna inför vintern är storslagna, men fortfarande hemliga.

En av Sveriges smoothaste åkare, Anton Silvola, uppges har börjat träna. Han borde med andra ord kunna ställa till med riktigt bra saker i vinter.

Stiga som förutom att de bygger extraordinära gräsklippare och andra allehanda trädgårdsprodukter har tagit steget in på skidmarknaden genom att sponsra Åre Pingisklubb med rackets. Vem som är klubbmästare i dagsläget låter vi vara osagt, men Mattias Fredriksson placerar sig själv som aspirant på titeln vid nästa KM.

Ett nytt svenskt skidmärke vid namn Soul har sett dagens ljus och bakom märket står två bröder från Tranås vid namn Martin och Kristian Nilsson. ”En skida för det stora berget, dom elakaste branterna och den djupaste lössnön”, enligt egen utsago och är du intresserad av att veta mer kan du surfa in på www.soulskis.com

Ganska precis en vecka senare hade Honken sin första skiddag för säsongen. Det firade han med att mitt i en vådlig luftfärd trassla in sig i en björk, för att sedan dimpa

Svenska Halti har efter en tids ekonomiska problem gått i konkurs. Halti var officiell klädsponsor till alpina VM i Åre och planerna på den svenska marknaden var stora

The North Face Ski Challenge drar förbi Bräckeparken i Åre den 14-15 februari. Se till att anmäla dig i tid via www.thenorthface.com/skichallenge

Nicklas Blom gjorde endast en beställning i baren på hela Free Radicalspremiären i Göteborg – en back öl och åtta Gin & Tonic. På Stockholmspremiären gick det lugnare till och det var egentligen bara Honken Hedvall som gjorde sitt bästa för att bränna broar. Eftersom han var så glad i hatten att ingen tog honom på allvar lyckades han som tur var inte.

HIGH FIVE www.randombastards.com

TRANSITION #6 -08 | 33

SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | BMX Jesper Stern Skateboard Viktor Skogqvist | Musik Fredrik Gunnarsson

EKA

David Stenström

Skateboard

av text för att sammanfoga mängder av ögonblick under perioden. Sheraton Years hittar du i välsorterade bok- och skatboardbutiker runt om i landet.

Med stort hemlighetsmakeri arbetar Swedun Distribution på ett nytt svenskt brädmärke som kommer att dyka upp på marknaden tidig vår 2009. Än så länge har vi inte lyckas luska fram så mycket mer information än att namnet är Madison Skateboards och att teamet består av Oskar Wennberg, Henrik ”Bling” Svan, Anton Aggeklint och Simon ”Slomo” Andersson. Inom en snar framtid kommer ännu en teamåkare offentligöras på adressen www.madisonskateboardcompany.com Arto Saari har nu mer sällskap av Dylan Rieder på Gravis IVSK8-teamet.

ACE Trucks Sverigeteam expanderar med nyförvärven Björn Tjernberg, Oscar Gorajevski, Erik Pettersson, Martin Pennlowe och Patrik Karlsson.

Western Edition Skateboards och Mighty Healthy Clothing är två nya aktörer på den svenska marknaden som i dagsläget representeras av Jonas Sohn.

Turerna kring var den nya betongparken i Falun ska placeras fortsätter. Det förslag som trafik- och fritidsnämnden så sent som i oktober lade fram har nu dragits tillbaka, bland annat pågrund av motstånd från de närboende. De senaste nyheterna om projektet hittar du på www.fsosk.se.

Bellows Skateboards har utökat familjen med Malmös Sarah Meurle och Stockholms David Stenström - som även är flow på Volcom.

Sheraton Years

Efter en kort tid på teamet fick Ragdoll foten från Given Skateboards internationella team medan Bemo Lundgren rycker in på det svenska teamet.

Sweetteamet med filmare kommer att uppehålla sig i Spanien under vinterhalvåret för att jobba på en uppföljare till deras senaste rulle Sweets. Förhoppningen är att ha filmen klar om ungefär ett år och fler resor till intressanta länder och spots är inplanerade. Det närmast inplanerade för Sweetgänget är Svenska Skateboardgalan och Lucia Classics den 13 dec, då alla kommer hem för att skata, dricka glögg och umgås.

Senaste nyförvärvet på Junkyardteamet, Josef Scott Jatta, spenderade sitt höstlov tillsammans med de andra junkarna i Barcelona för att filma till det nya projektet JunkTV, där man kommer att kunna följa teamåkarna på deras resor runt om i skatevärlden. Planerad start för JunkTV är beräknad till årskiftet och programmen kommer att vara späckade med grym åkning och intressanta reportage. Så håll ögonen öppna!

10 år sedan den senaste satsningen så tillverkar nu återigen Converse skateskor. Hur lång tid det dröjer innan vi ser skona dyka upp i skateboardbutikerna återstår att se, men teamet består i alla fall av Anthony Pappalardo, Ethan Fowler, Sammy Baca, Raymond Molinar och Nick Traspasso.

Bellows chefideolog Martin Karlsson har både blivit pappa och proffsbloggare.

Future Clothing

och hållit i det andra Capital Bikepark-campet tillsammans med Rite.se.

Rite.se representeras dessutom av Uppsalatalangen Axel Parke nu för tiden.

Jimmy Röstlund designar självklart alla nya fräscha grejer till Simple Bikes. Simple ser förövrigt till att Martin ”DT” Dannetun är ordentligt kittad.

Klas Löwbeer plockade hem förstaplatsen på årets upplaga av Skogås Jam och belönades med en sprillans ny Kink-ram. Om allt går vägen kommer Klas dessutom att fly den svenska kylan för att smygträna i staterna hela vintern.

Gävleborna har inte bara en ny streetplaza att leka i, utan de ryktas även om en ny dirt. Appropå Gävle, så har Team Falzk gått i ide, eller rättare sagt ställt ifrån sig cyklarna för att åka skidor under vinterhalvåret.

Jens Nilsen kör redan för Kink, men har Kink ett Sverigeteam nu?

Attila har skaffat två nyförvärv i form av Bahader ”Badjo” Güngör och Micke Thunberg.

CTRL-crewet och Childstore.se styrde upp ett helgrymt streetjam i Göteborg i höstas som var välbesökt och avslutades med filmpremiär av den nya CTRL-filmen på Childstore. Missade du det hela så finns nu filmen helt gratis på ctrlbmx.com.

Se till att boka in det årliga Luciajamet i Drakstaden i Sundsvall den 1845664. Surfa in på www.drakstaden.com för mer info.

EKA är ett beanieföretag som lurat lite på marknaden under några år. Numera har de, förutom mössor, även halsdukar, vantar, ipod- och laptopfodral. Det är fotografen Nils Svenssons bättre hälft Gilly som designar. News och annat gött på Ekas blogg, ekawear.wordpress.com.

Utklädd till en kyckling plockade Jocke Poijo hem årets upplaga av Maskeradmassakern i Stockholm Skatepark, Fryshuset.

Jens Andersson, Martin Ander och Martin Karlsson slog sina påsar samman för att beskriva den skateboardscen som rådde i Stockholm under nittiotalets början.

Resultatet blev boken Sheraton Years, som bygger på över 130 dokumentära fotografier som ackompanjerats

BMX

Lagom till Lucia släpps dessutom Uppsalas egen Bergman, Samuel Segawa sin nya film tillsammans med Bomba.nu.

Medverkar gör inga mindre än Axel Parke, Erik Olsson, Johan Bunis, Jonte Janson, Harald Lilja, Martin DT, Ribbe Nikula samt några av Stockholmsgubbarna.

Höstens blockbuster helt klart.

Andreas Lindqvist har haft många fingrar med i spelet.

Han både har startat upp klädmärket Future Clothing

Patrik Swenson är tillbaka på fötterna efter den brutala kraschen i juni. Efter en fem och en halv timme lång operation och 32 skruvar i ansiktet så har han återigen

34 | TRANSITION #6 -08

Yo Majesty

Robyn

full känsel och ser ut som vanligt, med undantaget att han är lika ärrad som Börje Salming.

Ryktet säger att Kungälv har fått en ny och hungrig scen, så håll ögonen öppna.

Team Tumult släppte i höstas en ny internetvideo som spred sig som en löpeld i cybervärlden. Om du av någon anledning skulle missat mästerverket hittar du det självklart på www.tumultbmx.com.

Adrian Malmberg var också snabbt på fötterna. Efter att fått örat avslaget av sin egen peg drog han och sydde för att senare dra ut och cykla igen.

Musik I början av 2009 släpper Mastodon sitt nya album Crack The Sky. Ett sju låtar och 50 minuter långt album mixat och producerat av Brendan O’Brien (AC/DC, Rage Against The Machine, Bruce Springsteen, Pearl Jam med flera). Bandet har även blivit tillfrågat om dom vill öppna för Metallica på deras kommande sommarturné!

Franke

The Hellacopters

Den kvinnliga hiphopduon Yo Majesty kommer till Sverige för två spelningar i februari. Med en blandning av old-school rap, crunk och 80-talselectro som vapen vill brudarna utmana den manliga jargongen som är mer eller mindre standard inom den moderna hiphopen. Den 28/2 intar man Debaser i Malmö för att sedan dra till huvudstadens Debaser Medis den 29/2.

Snoop gästar på Robyns nya album. Efter att Robyn sjungit på remixen till Sensual Seduction stod det klart att gangsterhunden ville jobba mer med henne. Och nu har hon alltså varit i Los Angeles och spelat in med en av sina stora hjältar.

Prodigy släpper ny skiva den 2 mars. Invaders Must Die blir bandets femte studioalbum. För första gången sedan 1997 och albumet Fat Of The Land är faktiskt alla medlemmar med på inspelningen och det har resulterat i ett tillbaks till rötterna-album. Så räkna med att du får snöra på dig dansskorna i vår!

När nu The Hellacopters har stökat klart med sin avskedsturné så finns det planer på att släppa en liveplatta för att runda upp sin karriär. Det ryktas även om en dokumentär från en av bandets sista spelningar.

I september släppte Josh Rouse sin samling The Best Of The Rykodisc Years. 32 låtar från det han själv kallar sin första fas. Givetvis följs sådant upp med turné och den 22 och 23 januari gästar han Sverige. Första spelningen sker på Babel i Malmö och den andra utspelar sig på Kägelbanan i Stockholm.

Svenska Molotov Jive är tillbaka i hemlandet efter idogt turnéande runtom Europa. Med sig i bagaget har man en ny singel, Paint The City Black. Singeln är en uppvärmare inför det nya albumet Songs For The Fallen Apart som ligger på skivdisken den 21 januari.

Nu kan du spela in musik med din iPhone. En applikation kallad Fourtrack Audio gör att du oavsett var du är, enkelt kan spela in musik i din portabla iPhonestudio.

Som namnet skvallrar så är det möjligt att spela in på fyra kanaler samtidigt.

Hahaha! Det har uppenbarligen hänt förut och nu händer det igen. Dipset släpper en julskiva! Vad ska man säga?

Det är en verkligen en sjuk värld vi lever i.

Franke låter höra ifrån sig igen. Med sitt nya bolag Luxury i ryggen släpper bandet en limiterad vinylsingel i mitten av december. Men tro inte att det tar slut där. För iden 14 januari så släpper man även en ny fullängdare.

TRANSITION #6 -08 | 35

RECENSIONER

MUSIK

Recensenter Fredrik Gunnarsson, Johan Lilja & Tobias Andersson

Ray Lamontagne Gossip In The Grain Warner Music International

Parken Länge Leve Parken Border / Flora & Fauna

Movitz! Äppelknyckarjazz BD Pop / Bohéme Music

Ray Lamontagne är en sådan artist som älskas av alla som snubblar över honom. När debuten kom 2004 i form av albumet Trouble var det kanske helt förståeligt många som inte hade hört talas om den försiktigt sjungande singer-songwritern. Det ändrades emellertid ganska snabbt då skivan mottogs med öppna armar världen över.

Det sägs att en av Ray Lamontagnes största förebilder är Stephen Stills och att han sade upp sig från sitt jobb på skofabriken efter att han inhandlat Stills Alone. Men där Stephen Stills har en väldigt stark röst som kan blåsa huvudet av vem som helst så får vi nöja oss med att Ray sjunger så försiktigt att han nästan viskar. Det kan i ärlighetens namn bli ganska tradigt efter ett tag.

Nu är i varje fall hans tredje skiva ute i butiker och cyberrymden. Första låten är sådär klockrent soulig som The Solutions första platta lät och det är ju kul som fan.

Den absoluta höjdpunkten är låten Sarah som påminner väldigt mycket om en av världens vackraste låtar, 4th Time Around av Bob Dylan, men i övrigt så lyfter det i mitt tycke aldrig riktigt. [FG]

Först och främst måste jag erkänna att jag är en riktig sucker för Moder Jords Massiva. Och när jag fick klart för mig att Pelle Lindroth även känd som Parken är en gammal medlem av Sveriges skönaste kollektiv så kändes plattan genast roligare att ta sig an. Då kan jag ta att sången påminner väldigt mycket om Håkan Hellström lite lättare. För när man huserat i ett av de mera intressanta gängen av musiker, konstnärer och kreativa själar (kolla in vilka som figurerat kring MJM om ni inte tror mig) så finns nog inte några intentioner att härma västkustens pärla. Inbillar jag i varje fall!

Den här skivan hade nog däremot mått bra av att bli släppt i slutet på maj istället för nu i höstas för det känns väldigt somrigt. Det är en electropopig historia signerad Henrik Von Euler (från Rigas) och kryddas med saxofon, calypso eller reggae-vibbar när det ska lyfta lite extra.

Det är väldigt luftigt och fint när Parken tänker tillbaka på svunna tider, utan att för den skull bli patetisk och gråtmild.

Jaja, vi får helt enkelt köra på en exemplarisk sommarskiva i vinterns mörker. Vem vet? Det kanske är ett ytterst framgångsrikt recept! [FG]

Kommer du förbi den nasala sångrappen som dominerar debutskivan Äppelknyckarjazz så har Movits! faktiskt en hel del att ge. Movits! är för mig en helt ny bekantskap och bandet består av Mördar-Anders Rensfelt, Johan Jivin’ och Jocke ”One Take” Nilsson.

Luleågruppen har nog plöjt igenom en vinyllåda eller fem med gammal swing, jazz och svenska nationalskalder. Det låter faktiskt jäkligt fräscht och annorlunda.

Låtarna påminner väldigt mycket om annat, men det är stört omöjligt att säga vad! Allt känns jävligt mysigt på ett sätt och jag kommer av någon anledning att tänka på filmer som Kådisbellan, Kan Du Vissla Johanna Och Mitt Liv Som Hund. Om det hade varit glada, lättsamma och dansanta filmer det vill säga. Kan nog säga att jag kommer att ha svårt att veta var den här skivan passar in i vardagen. Hade jag haft en liten lummig innergård där jag bjöd till fest en ljum sommarkväll, så skulle nog Movits! musik få värma upp alla inbjudna. Innan brass/ zigenarbandet Fanfare Ciocarlia får ebba ut natten då förstås. Det här är verkligen inget för er som lyssnar på ordinär hiphop och trivs med det. Men är du inte skraj för nytt gammelmod så... [FG]

FÖR FANS AV Nicolai Dunger, Josh Ritter & Van Morrison

FÖR FANS AV Håkan Hellström, Moder Jords Massiva & TIAC

FÖR FANS AV Cornelis Vreesvijk, Django Reinhardt & Timbuktu

Cult of Luna Eternal Kingdom Earache / Sound Pollution

Smalltown Implosion

Combat Rock / Deranged

Dan Lissvik 7 trx + Intermission Border / Information

Jag tror jag kommer ihåg när jag såg och hörde Cult of Luna första gången. Det var på Trästocksfestivalen i Skellefteå för hundra år sedan. De spelade i ett litet vitt tält på en scen gjord av lastpallar mitt på dagen och det lät jävligt bra trots att omständigheterna var skit.

Efter det köpte jag split-sjuan med Switchblade som jag fortfarande tror ligger i kvar i vinylbacken hemma. Men det var inte förens The Beyond som jag fattade att det här faktiskt skulle kunna bli något. Cult of Luna hade liksom alltid legat lite i skuggan av Breach i mitt medvetande.

Och när sedan Breach la oväsendet på hyllan så fick jag i och med Salvation upp intresset för kulten från norr på allvar. Så när Eternal Kingdom, uppföljaren till den lite mer progressiva Somewhere Along the Highway, annonserades längtade jag lite tillbaka till något lite rakare och råare i stil med The Beyond och Salvation.

Med första spåret Owlwood så känns det också exakt som det jag får. Det är inget intro, det är ingen uppbyggnad av låten, det är rakt på, right up my ally.

För er som inte hört Cult of Luna; köp skivan, gå hem och dyrka och gå sedan för att se dem live. Bered er på en mäktig dos oväsen. [JL]

Ett av Sveriges absolut bästa punkband släpper äntligen nytt. Det var fyra år sedan första fullängdaren The Music släpptes och när Implosion väl läggs på vinylspelaren kan man lätt konstatera att det var värt den långa väntan.

Första låten, Back On Track, får den mest stelbenta gamla punkräven att snöra på sig dansskorna (Converse Hi-Tops i det här sammanhanget) och stampa loss. Energifullt är bara förnamnet och nästa låt på tur visar ingen tillstymmelse till att energin ska mattas av.

Sen slutar det liksom aldrig. Den ena låten är bättre än den andra och det hela kulminerar i mästerverket Pariah, som är sådär fantastiskt medryckande som bara en handfull band på den här sidan 2000-talet lyckas med.

Jämför man Implosion med The Music är den förstnämna mer polerad och, ursäkta uttrycket, producerad. Samtidigt är det något med ljudbilden som inte riktigt stämmer. Det finns faktiskt ingenting som säger att den här skivan skulle vara inspelad 2008. Snarare 1978.

Det är väl här mycket av Smalltowns framgångsrecept ligger. Väl anpassade till samtiden, men alltid med en fot fast förankrad i historien bland band som en gång i tiden satte den höga standarden för genren. [TA]

Jag älskar överraskningar! Dan Lissvik har hemlighållit en liten sådan fantastiskt bra vill jag lova. Som en skänk från ovan landade 7 Trx + Intermission i mitt knä på redaktionen. Som ena halvan av Göteborgsduon Studio så har Dan redan visat vart skåpet ska stå när det kommer till meditativ och rytmisk musik. Ni som hört Studio vet vad jag talar om. Släpiga, tunga och väldigt beatiga låtar med en balearisk touch som man aldrig vill höra ett slut på. Ni som missat Studio kan ställa er i skamvrån ett slag.

Eller ännu bättre, kolla upp vad det är för något!

Lissviks nya soloplatta är helt instrumental och det passar perfekt. Han drar det hela lite längre än på tidigare alster och det spretar lite mer än Studio gör. Det är väldigt svårt att förklara hur det här låter. Så varför krångla till det? Ordet är fantastiskt!

Det finns bara ett fel med den här skivan. Ett enda litet fel. Låtarna är för korta! Alla utom möjligtvis spår 3 som ligger på närmare 11 minuter. När det låter så här bra får låtarna gärna vara runt kvarten. Jag kan inte göra mer än att säga åt er alla att införskaffa den här plattan. Och då menar jag nu! [FG]

FÖR FANS AV Isis, Neurosis, Old Man Gloom & Pelican

FÖR FANS AV The Jam, The Clash, Stiff Little Fingers & One Man Army

FÖR FANS AV Studio, Stone Roses & The Tough Alliance

36 | TRANSITION #6 -08

RECENSIONER

Köp filmerna på www.iceman.se Fler recensioner: www.Transition.se

SNOWBOARDFILM Recensent Tobias Sterner

Mack Dawg Productions Down With People

Actionhorse Films Pony Tale Per-Hampus Stålhandske, Hampus Mosesson och Jakob Wilhelmson ligger bakom projektet kring Actionhorse första film Pony Tale. Flera av Nordens bästa åkare ses i filmen och levererar galna trick i ett högt tempo, eller vad sägs om Stian Solbergs sjuka 1080 utför en klippa och Halldór Helgasons backflip uppför en trapp!

Filmens första del tar plats runt om i Norden och sedan är det åkning på andra sidan Atlanten som gäller. Avslutningsvis blir det lite sommarshred på en norsk glaciär.

Pony Tale har lyckats bra med att fånga åkglädjen som finns i snowboard, inte minst i de delarna som är filmade i USA. Sammanfattningsvis så kan man säga att Pony Tale mycket möjligt vara en av vinterns bättre snowboardfilmer.

MDPs senaste film Down With People lever utan problem upp till förväntningarna jag hade innan jag satte mig ner för att se filmen.

Som alltid när det gäller deras produktioner blir man bortskämd med snyggt filmat material och bra redigering. Årets film är inget undantag.

Många spots känns igen från andra filmer och det kan bli lite tråkigt och tjatigt i längden.

Bäst del levererar Jordan Mendenhall som bjuder på rolig åkning med en blandning av park och streetåkning.

Också avslutningsdelen med Zab Marben är riktigt grym. Även alla andra åkare i filmen har bra delar och nästan alla visar upp en varierad åkning med grymma trick ute i backcountryn samt på diverse räcken och andra föremål inne i städerna.

Finger on da Trigga Familia Ett gäng åkare med för stora byxor som fastnat lite för mycket framför ”Boyz In The Hood” har gjort filmen Familia.

I princip hela rullen ser ut att vara filmad med dollys och steadycam och många av klippen är i slowmotion.

Bristen på backcountry och häftiga pudersvängar gör att variationen på åkningen inte blir så stor. Alla åkare i filmen kör i princip bara på rails. Åkningen är bra, men gangsterattityden som finns hos åkarna känns bara larvig och påklistrad. Det drar tyvärr ner betyget på filmen.

Avslutningsvis kan man säga att Famillia är en helt okej film så länge man stänger av ljudet då den tunga hip-hop musiken gör filmen mer seg än vad den redan är!

Häst på snowboard

Snygg Filmning

Wannabegangster

Vårpuder

Varierad Åkning

Samma spot, Olika åkare

Islänningar på räcken

Bra sista trick

Streetåkning

Backcountryhopp

Samma åkare som tidigare filmer

Snygg Filmning

Sommaråkning

Grym redigering

Hip-hop

TRansworld Snowboarding These Days

Think Thank Stack Footy Think Thank presenterar filmen Stack Footy, en riktigt bra och lite småflummig film som får igång åkpeppet.

I dag när flera filmer satsar på att visa det ena stora hoppet efter det andra med åkare som gör mer rotationer än en karusell på Liseberg, visar Stack Footy en, enligt mig, mer rolig och kreativ del av snowboard. Även om inte filmningen och klippningen är på topp så är filmen fortfarande grymt rolig att kolla på. Åkarna jibbar på allt som kommer i deras väg och alltid med fullt ös! Så förvänta dig inte någon större utsträckning av slowmotionklippning i den här filmen! Behöver du lite inspiration innan en snowboardsession så är Stack Footy ett perfekt val av film!

Med en bra blandning av backcountry, street och park så är These Days en bra film, men inte så mycket mer.

Filmen inleds med amerikanen Nick Dirks, en bra del som får igång åkpeppet.

Sedan rullar filmen på i ett bra tempo. Mycket av filmen är filmat ute i backcountryn och inne i städer på diverse rails. Så var beredd på pudersvängar, hopp och dubbelkinkade rails.

Några saker som man kommer ihåg efter filmen är bland annat Tim Eddys Footplant på en buss, Jonas Michilot’s skateinspirerade line och Louif Paradis Onefoot Boardslide ner för ett handräcke.

De bästa delarna kommer från de två unga åkarna Louif Paradis och Jonas Michilot. Även Jonas Carlson har en grym del och honom kan du läsa mer om på sidan 120.

Mack Dawg Productions Double Decade Mack Dawg Productions firar 20 år och i Double Decade blandas nya klipp med gamla från 80- och 90-talet då man själv låg i barnvagn och drack välling.

Filmens inledning är bra. Flera av de största snowboardåkarna genom tiderna som Jeremy Jones och JP Walker berättar om vad dom tycker har varit viktiga milstolpar i snowboardhistorien, samtidigt som intervjuerna varvas med klipp från just alla dessa milstolpar.

Bland annat så får man se Ingemar Backmans sjukt höga BS Air från Riksgränsen. ”Damn, time flies when you’re having fun”. Tråkigt nog så flög inte tiden fram när man kollade på filmen. Jag hade hoppats på mer klipp från tidigare år och att filmen skulle följt någon form av tidslinje så att man kunde se hur mycket snowboard har utvecklats.

Skate

Indien

Gamla klipp

Jibb Madness

Backcountry

Finska åkare

Bonusmaterial

Jonas Carlsson

Intervjuer

Berg

Bra Musik

Best rider bonus

Åkglädje

Roligt bonusmaterial

Snowboardhistoria

38 | TRANSITION #6 -08

SETUP

Sarah Meurle Foto Nils Svensson

Jacka Wesc Helly Tröja Wesc Xavier Jeans Wesc Eve Skor Vans Half Cab Bräda Bellows 7,625 Truckar Ace Low 02 Hjul Bellows 51mm Kullager Rockstar

40 | TRANSITION #6 -08

Whistler, BC. Seen through the lens of Russell Dalby.

Favorit

Pierre Wikberg TEXT Tobias Barle Foto Daniel Blom

Max Hamburgare Snowboardfilmaren Pierre Wikberg ber dig att ge snabbmatskedjan Max ditt fulla förtroende. De vet vad de sysslar med. Har flippat burgare sedan man först satte ett par farbröder på månen (Eller gjorde man verkligen det? Varför vajar flaggan i filmerna vi sett? Det finns inget syre och ingen vind på månen...) Hur som helst så tycker Pierre att Max är the shit och han vet att du också innerst inne tycker det.

Pierre är född i Luleå precis som grundaren av Max – Curt Bergfors. Han öppnade den första Maxrestaurangen i Gällivare 1968. Sen har det bara rullat på och Max har varit lite mer än en hamburgerkedja under de 40 åren som gått. Man har drivit hotell, videobutiker och även Sveriges första solarium - som fine brottaren Frank (som myntade uttrycket ”kuken ska ha sitt”) Andersson invigde. Det finns ett konstverk som heter Kuken ska ha sitt och det är en viss Max Magnus Norman som ligger bakom det och han är också från Norrland – när tar de oväntade kopplingarna slut? Men det är hamburgerbiten som Pierre Wikberg är inne på. Han måste få gå på Max lite då och då för att få den där hemtrevliga feelingen. Dippa lite pommes frites

42 | TRANSITION #6 -08

i smält ost eller originaldressingen och träffa pitebor. För går du in på en Max varsomhelst i Sverige så vet du att minst var tionde gäst därinne kommer från Norrland eller har långtgående planer på att flytta ut i skogen för att äntligen få vara ifred.

Alla vet inte om det men dippen är svinviktig i Norrland. Och är man uppvuxen med ett hav av dipp att skopa ur, nöjer man sig inte med bara sketen ketchup.

Detta vet Max. Nu vet alla andra hamburgerbarer det också men Max har vetat det sedan dag ett.

Att Max är från Norrland kanske har gjort att det inte är den snabbaste snabbmaten. De första kunderna hade inte så bråttom till nästa tunnelbana eller buss mot förorten. Hellre gott än snabbt. Och så får man se på när de lagar till maten – burgaren ligger inte och väntar på dig, halvklar. Inte snabbaste – men absolut godaste och bästa enligt Pierre Wikberg. Och snackar du skit om Max eller vill att ni ska gå på den amerikanska clownens salonger istället för hemtama, trygga Max så har du plötsligt fått en ny ovän.

Pierre har gjort sjukt fina snowboardfilmer de senaste tio åren. Det började i Riksgränsen -96 när han fångade Ingemar Backmans löjligt höga backside air med sin filmkamera och sedan sålde filmen till filmmogulen Mack Dawg, vars kameraman gjort slut på sin rulle. Efter det har han gjort Robotfoods filmer Afterbang, Lame och Afterlame som är fyllda till brädden av genuin snowboardglädje. Och han har gjort storverk för DC - MTN Lab och MTN Lab 1.5 - som du måste kasta minst ett getöga på innan snön kommer.

Pierre bor lite överallt, precis som det framgår på hans blogg – wherever I lay my hat, that’s my home (tack Paul Young för den oförglömliga frisyren och sången).

Helst vill Pierre lägga hatten på en Max för då vet han att han verkligen kommer att få känna sig som hemma.

Låter inte det fint?

Testa den äldsta hamburgerrestaurangen i Sverige – från Norrland. Pierre lovar att vara där och ta emot dig.

Saker & Ting

I Fokus

32 Thirtytwo Tm2 3400:-

686 Times Levis Trucker 3199:-

Anon The Figment 1299:-

Billabong Keny 1999:-

Lätt allroundboot med ecotänk. Vill du märkas i liftkön väljer du den färgen som visas ovan.

Den givna jackan för både glid i lastbil och backen. För alla er som är less på neon.

För er som är less på färglösa plagg och mer än gärna glider runt med neon i ansiktet.

Skön allroundjacka med alloverprint i Billabonganda. Syns det inte så finns det inte!

Billabong Shomen 3499:-

Burton Slub 2799:-

Burton x8/Triad Est 6299/2999:-

DC Linear 3599:-

Wolle Nyvelt är fortfarande en av redaktionens absoluta favoritåkare. Här i ny färg.

Tvålagersjacka från Burton med helt galen grafik. Perfekt för Nintendo 8-bitskvällar.

Premiumparkbräda med vansinniga stancemöjligheter.

Årets fetaste grafik av Peter Saville. Mannen och myten bakom skivbolaget The Factory.

Dr Zipe Escort/Mistress 699/699:-

Drake Fifty 1800:-

Extrem Boop 4500:-

Extrem Tough Nut 2695:-

Låt inte namnen på dessa godingar lura er.

Dessa goggles kan man lita på i alla väder.

Drakes vita arbetshäst med guldtyglar.

Ultralätt base. För sköna åk på hela berget.

Efter succén med Bullet är det givet att brudarna ska ha det lika bra. Tjejernas allroundskida.

Tough Nut är Extrems mest feminina allroundjacka för säsongen.

44 | TRANSITION #6 -08

Watch out!

Since I was a small boy I’ve been very competetive. I’ve played soccer all my life and have tried some other sports as well, but since I live about 200 meters from the very nice ski resort Hafjell, and my mom and dad gave me my first ski lesson before I could walk I guess I didn’t have much of a choice. Skiing was pure fun untill 2003, don’t get me wrong it’s still the most fun thing I can do. But that was the year I figured out that it actually was a sport.

Like I said, im a competetive person so the natural thing for me was to try out the whole competition scene. Over the years I managed to create some really good results here in Norway and worldwide.

Im really proud of my 2006 season, where I podiumed in almost every comp I entered. after that season I was a little nervous but mostly excited for the 2007 season, cause I wanted to show everyone that I was no one hit wonder. But that plan didn’t go that well. I tore my fibula in my left ankle in the start of october, struggled with that untill the start of january. prepared as much as I could for X-games, I felt good the whole week in practice, but got some speed issues in my qualification runs. I knuckled the second jump in my first run and overshot the last jump in my second run.

I tore my fibula in my right ankle so it was back to rehab for 2 and a half months. When I felt my ankle was ready I spent the spring/summer to film a segment for Matchsticks productions movie ‘’Claime’’ and field productions movie ‘’Get lucky’’.

It’s fun and realxing filming the segments but I don’t get the same rush as I get of competing, and not nearly the same rush I get of winning. so Watch out for this year, cause im hungry for that rush.

PK We’ve got you covered, since 1961.

photo: Johan ståhlberg WWW.sportmarket.se

bi glove e Kom t ri vo a f My WG er Glove d n u H PK

Saker & Ting

I Fokus

Holden Benjamin 3999:-

K2 Miss Demeanor 3699:-

K2 www/Sweater 4199/1899:-

Kombi Legacy 500:-

Två mått bräda, ett mått militär och ett mått miljöaktivist. Voila! Holden Benjamin.

Twintipskidan för damsidan! Passar perfekt för den mer avancerade eller expertjibbern.

Jibbingbräda nu med rockershape.

Sweaterbindningar med komfort i fokus.

Reggaeosande fingerhandskar som borde få självaste Sizzla Kalonji grön av avund. Bless!

Nitro Cyko 1999:-

North Face Chugach 14 899:-

North Face RaceAce 3995:-

O’Neill Lace 1699:-

Fodrad jacka med huva. Tejpade sömmar på sina ställen. Vet att ränderna går aldrig ur!

Hållbar ryggsäck med enkla, stabila fästen för skidor och bräda. Gjuten ryggplatta.

Tre jackor i en! För dig som är velig eller vill vara på den säkra sidan när kylan slår.

Stilren fodrad damjacka för er som vill ha ett bra plagg som inte är barbierosa.

O’neill Rhytm 2199:-

Oakley Assault 2500:-

Oakley Straight 2839:-

Patagonia Powder Bowl 3799:-

O’Neills bidrag till snyggaste-rutiga-jackanför-säsongen-tävlingen. Möjlig pallplats?

Fodrad jacka som sticker ut ur mängden.

Inget för blyga åkare med andra ord.

Klarblå damjacka med svångrem i midjan för att få till den riktiga tvångströjestilen.

Högteknologisk och återvinningsbar jacka som både andas och är vattentät. Inte illa!

46 | TRANSITION #6 -08

Se vinterns kläder hos följande återförsäljare: Pro Shops: Åre - Åre Äventyrsbutik Linköping - LifeStyleSports Stockholm - Playground Andra Återförsäljare: Borlänge - Capricorn Eskilstuna - Mest Ute Gävle - Naturkompaniet Göteborg - Fjällsport - Naturkompaniet (Korsgatan) - Naturkompaniet (Östra Hamngatan) Halmstad – Wittlock - Naturkompaniet Helsingborg - Naturkompaniet Höganäs - Exspo Äventyr Karlstad - Magazinet - Naturkompaniet Kiruna - Fors & Fjäll Länna - Länna Sport Luleå - Hägglunds - Naturkompaniet Lund - Naturkompaniet Malmö - Fly Fishing Master - Naturkompaniet (Malmborsgatan) - Naturkompaniet (Skomakaregatan) Mörrum – Fiskeshopen Nacka - Naturkompaniet (Sickla) Skärhamn - Astrid Goes Organic Skövde - Skövde Natur Stockholm - Addnature City - Addnature Söder - Naturkompaniet (Kungsgatan4&26) - Naturkompaniet (Odengatan) - Naturkompaniet (Hantverkargatan) - Naturkompaniet (Sveavägen) - NK Sport - Stockholm DC Sundsvall - Wått & Tårrt - Naturkompaniet Sävedalen - Lb Flugfiske Umeå - Utebutiken Uppsala - Fjällskog Västerås - Naturkompaniet Örebro - Naturkompaniet Östersund - Naturkompaniet

Besök www.patagonia.com eller ring gratis 020 120 3120 visar de återförsäljare som tar emot använda Patagonia & Polartec plagg till vårt återvinningsprogram Common Threads

Patagonia vann Återvinningsindustriernas Stora Inspirationspris 2007 för sitt återvinningsprogram och för sitt utnyttjande av återvunnet material i sina kollektioner

Sidewall Jacket Den perfekta jackan för freeriding: mycket bra vattentäthet/fukttransport, avtagbar huva, pit zips, låg vikt, förböjda armar för maximal rörelsefrihet, och delvis gjord av återvunnet material.

Patagonia ambassador Lorenzo Worster puts his feet up during a relaxing trip to McGillivray Pass, Pemberton, British Columbia Photo : Steve Ogle © 2008 Patagonia, Inc.

Saker & Ting

I Fokus

Patagonia Primo Down 6199:-

Peak Performance Adrenaline 4900:-

Peak Performance Quebec 4100:-

Quiksilver Mathieu Crepel 3500:-

Med naturvänliga material har du en jacka som värmer såväl samvete som kroppen.

Teknisk jacka perfekt för all typ av friåkning.

En av Jon Larssons absoluta favoriter.

Varm skaljacka från Peak till alla er tjejer.

Vinterfräsch i ordets rätta bemärkelse.

Signaturmodellen från Frankrikes just nu mest framgångsrike åkare. Viva la France!

Ride Rapture 2199:-

Roxy Jewel 2500:-

Scott Back Protector 1000:-

Scott Profile/Alias 950/1400:-

För tjejer som vill ha en grym bräda, men spara pengar till liftkort.

Grym damjacka från Roxy med mönster som skulle kunna vara hämtat från Marimekko.

Vägrar dra ett skämt om ryggskott! Snyggt och smidigt ryggskydd speciellt för tjejer.

Med den här grymma combon i backen skyddar du både ögon och huvud.

Smith Holt/I/O 1000/1800:-

Volcom Divinity 2300:-

Von Zipper Feenom 1699:-

WeSC Lionel 450:-

Skönt exklusivt par från Smith. Skyddar det du har skallen lika väl som modeintresset.

Tvålagers skaljacka med lika delar funktion som klockren Volcompunkig mentalitet.

Rolls-Roycen med sköna gulddetaljer i Von Zippers snärtiga gogglesline.

Även här aktar vi oss för att bolla med orden. Stilren ryggsäck för vardagligt bruk.

48 | TRANSITION #6 -08

1399:-

999:WARP LORD PANT Lätt vadderad snowboardbyxa med vind- och vattentätt yttermaterial.

Herrstorlekar.

Available at Stadium

WARP EMPEROR JACKET Vind- och vattentät snowboardjacka med impregnering för extra skydd mot snö och regn. Herrstorlekar.

Gratis är Gott

Tävla och Vinn Delta i tävlingarna på Transition.se

Pjäxor från Dalbello Är du en av alla de som går och gruvar dig för att köpa nya pjäxor? Glöm det! Var istället med och tävla om ett par pjäxor från Dalbello. 2 stycken modeller av den här superpjäxan finns här för dig att tävla om. Det du behöver göra är att berätta för oss vilken den enda svensken på Dalbellos team är och motivera varför just du ska vinna.

Hjälm från Red

Rail från Freshpark

Goggles från Scott

Hjälmen är det viktigaste man kan ha med sig när man är ute och åker. I och med att Red vill se alla friska och krya tävlar vi därför ut 3 stycken Hi Fi Shaun Whitehjälmar till våra kära läsare. Så berätta om din värsta krash så kanske det blir du som vinner.

Vill du ha ett räcke utan att för den skull samla ihop virke, för att sedan snickra ihop något halvdant? Det har No Comply lösningen på med sina räcken från Freshpark.

Skicka in en enkel motivation på 20 ord om varför just du förtjänar ett portabelt räcke från Freshpark.

Scott har varit hyggliga nog att tävla ut 5 par Alias Limited Schmuck Taylorgoggles som kan bli dina. Bara de sjukt sköna gogglestrapsen, inspirerade av Converse Allstars, är värda sin vikt i guld. Så skriv en liten dikt om Scott och motivera varför du ska vinna.

50 | TRANSITION #6 -08

Photo: Frode Sandbech/Imaging: Postproduksjon AS

For a closer look: www.whiteout.biz

Vimmel

That’s It, That’s All och Pony Tale Premiär 14/11 Foto Anders Neuman

Biograf Park på Sturegatan i Stockholm fylldes till bredden...

...av 700 förväntansfulla besökare.

Henrik Köhler, Olov Richardsson och Jacob Söderquist.

Magnus Ljungström och Svante Ekberg.

Travis Rice.

Stefan Karlsson, Anders Rehn och Jan Andréen.

Pierre Wikberg och Jakob Wilhelmson.

James Holm, Ricky Sandström och Vincent Skoglund.

52 | TRANSITION #6 -08

Som så många gånger förr tar Eiki Helgason snabbaste vägen ner för trappan på Sergels Torg.

FOTO Mischi Lehmann

Frontline Railjam TEXT Fredrik Gunnarsson FOTO Anders Neuman

Trappan är en liten konstruktion som är menad att underlätta förflyttningen mellan två eller flera skilda nivåer. Det finns en hel del olika typer av trappor, bland annat spiraltrappor, stentrappor och den motordrivna rulltrappan. I nio fall av tio så har alla trappor en sak gemensamt förutom trappstegen. Och det är nämligen räcket. Ledstången som den också kallas är till för att man ska få lite draghjälp och för att förhindra att man ramlar och slår ihjäl sig. Det händer givetvis att folk trillar mot sin död ändå, men då handlar det oftast om gamlingar eller fyllon. En och annan oturskorp slinker nog dock med i den ligan också.

Någon gång runt ’87 körde den första skateboardåkaren på ett räcke. Det är omtvistat om det var Natas Kaupas eller Mark Gonzales som utförde stuntet först, men en milstolpe var det sannerligen. Konstigt nog så dröjde

54 | TRANSITION #6 -08

Se film från spektaklet på www.transition.se/podcast

det några år innan man insåg att man kunde göra exakt samma sak med snowboard. Men någon gång i början på nittiotalet så skymtades den första snowboardåkaren på ett räcke. Att åka rails idag är vardagsmat för de flesta som åker bräda, men det är skillnad på att raila och att göra det bra. På Frontline Railjam visar man även i år upp hur en slipsten ska dras. Återigen fylldes trappan på Plattan med snö och nybyggda räcken. Den intresserade publiken infogade sig snällt som man lärt sig från tidigare år. Nya nyfikna ansikten passade på att stanna till för att njuta av spektaklet. En hel drös inbjudna åkare med spetskompetens på just räcken fanns förstås också på plats. Man hade dragit upp två olika setups dagen till ära, en dubbelkink och ett vanligt downrail.

Jag tänker inte ens ge mig in på att förklara hur åkarna utnyttjade de två ledstängerna då det skulle fylla hela det

här numret med invecklade tricknamn. Men sinnesjukt var det vill jag lova. Det finns drösvis med material på internet om du missade det hela.

Arrangörerna har kört på i några år nu och Frontline Railjam börjar vid det här laget bli ett väloljat maskineri.

Det märks inte minst på att man lyckats tighta till tävlingen i år. Allt gick med en jävla fart om man jämför med tidigare. Åkarna kanske är av en annan uppfattning, men för publiken är det faktiskt lite skönare att det går undan då det ofta är dragit och kallt den här tiden på året.

Allt som allt blev det ännu ett lyckat Frontline Railjam att lägga till portfolion och alla inblandade såg nöjda och glada ut. Tävlingen följdes som sig bör upp med en rejäl tillställning i Berns salonger och det var som vanligt ett grymt kalas. Nu återstår det att se vad grabbarna bakom kan trolla fram nästa år.

TRANSITION #6 -08 | 55

56 | TRANSITION #6 -08

TRANSITION #6 -08 | 57

58 | TRANSITION #6 -08

I samarbete med planetcreative.com

Fransmannen Artur Longo mitt i en Frontside 720 strax innan de grå molnen omfamnade parken.

Burton European Open TEXT & FOTO Anders Neuman

Snowboardtävlingen Burton European Open har snart hunnit fylla tio år och har de senaste åren haft sitt hem i Schweiziska orten Laax. Tävlingen har utvecklats rejält från mitt första besök 2002 i Livingo, Italien. Då var det enbart inbjudna proffs som gjorde upp om rejäla prissummor och man tävlade i Quarterpipe, Slopestyle och Pipe. Numer har man skippat quarterpipe och sett till att det är en riktig öppen tävling. Fortfarande så bjuds de flesta stora proffsen in till finalen, men alla åkare i hela Europa har möjlighet att anmäla sig och kvala in för att kämpa med de stora namnen.

För tre år sedan tog Chris Sörman den chansen och gick och vann hela tävlingen. Chris var inte direkt okänd i snowboardvärlden, men han hade ännu inte gjort sig något riktigt namn. Vinsten i European Open blev hans

60 | TRANSITION #6 -08

biljett in till de finare salongerna och nu två år senare var det tänkt att han skulle göra en repris och Transition skulle följa det på plats. Men det gick inte riktigt som vi tänkt oss, Chris föll i kvartsfinalen och det goda vädret från dagarna innan tävlingarna behagade inte att infinna sig under tävlingsdagarna. De andra svenskarna slogs snabbt ut och blev förpassade till åskådarplats.

Istället blev det en final som stod mellan Shaun White och Kevin Pearce i herrklassen i både pipe och slopestyle.

Shaun vann slopestylen och herr Pearce slog för första gången Shaun i pipen. Finalen var riktigt spännande och avgjordes på sista hitten i Kevins åk då han bjöd på en fantastisk 900. Nicolas Müller visade varför han är en världens absolut bästa åkare genom tiderna. Med bra flow och extraordinär stil tog han sig hela vägen till finalen utan

att snurra alltför mycket. I damklassen körde Kelly Clark högre än många av killarna och bevisade att utvecklingen inom damernas åkning blir starkare för varje år.

Laax är en skidort som har bra och rolig friåkning med enkel access från liftsystemet och efter ett snöfall hinner man åka i alla fall några timmar innan de mest lättillgängliga spotsen är uppåkta. Även parken håller hög klass under vintern och är värd att besöka.

European Opens tioårsjubileum står inför dörren och vi hoppas att de svenska framgångarna kommer i år istället.

Fortsätter resultaten att komma på samma sätt som de gjort under försäsongen kan det nog gå riktigt bra.

Klassisk Frontside Nosebone utsökt utförd av stilkungen Nicolas Müller.

Finländaren Peetu Piiroinen snurrade sig in på tredje plats efter den amerikanska duon i topp.

Iouri Podladtchikov Melon to Fakie.

TRANSITION #6 -08 | 61

Chris i en Backside 360 Indy en dag innan tävlingen cirka 500 meter från slopestylebanan.

Det här var Chris första trick när vi testade den naturliga hippen. Luftig Backside Ollie.

Tyvärr gömde det sig rätt mycket sten under snön så det blev bara ett försök.

En lätt Ollie upp för en liten spray. Perfekt uppvärmning för resten av åket.

Resultat Burton European Open 2008

Halfpipe Kevin Pearce / Kelly Clark

Overall Shaun White / Jamie Andersson

Slopestyle Shaun White / Jamie Anderson

62 | TRANSITION #6 -08

TRANSITION #6 -08 | 63

Mosse Hedvall TEXT Simon Tjernstrรถm FOTO Mattias Fredriksson, Christian ร slund, Markus Alatalo & Anders Neuman

64 | TRANSITION #6 -08

FOTO ANDERS NEUMAN

TRANSITION #6 -08 | 65

När jag pratar med Mosse första gången har han precis kommit hem från en ridtur och sätter knäckebröd i halsen. Ett par hostningar senare och Emanuel ”Mosse” Hedvall andas återigen lite lugnare.

I Sverige som exporterar friåkare på löpande band, står Mosse för rå talang. Hans kompromisslöshet ser man både i hans åkning och på hans krognotor. Jag vet några få personer som nästan jämnt får saker att hända och Mosse är en av dem. Många gånger har jag haft turen att bevittna Tänndalssonen skära upp ett berg. Här nedan är en helt vanlig intervju i ett helt vanligt format med Emanuel, som trivs bäst bakom Rödfjället, fiskandes, i västra Härjedalen.

Du köpte ju en häst här för ett tag sen, hur är det att vara hästägare?

– Jo, det är fett! Jag hade tänkt att ha den på Island tills den blivit större och sen ta hem den för att sälja. Men nu när jag börjat rida lite mer tycker jag att det är svinkul, så nu får hon vara kvar.

Vad gör du med den?

– Jag kan inte rida på kraken än, den är för liten. Så nu tar jag bara hand om den.

Ska ni flytta ut på vidderna ihop och rida i solnedgången?

– Ja precis, det är det som är tanken.

Hur liten är den?

– Den är snart 2 år.

Hur stora är dom då?

– Inte så stora, som en ponny typ.

Du köpte den ju samtidigt som Jonas Wilhelmson och han döpte sin till Sigurd Stardust. Varför heter inte din något coolt?

– För att jag inte är lika tuff som Jonas såklart. Jonas är ju jättetuff.

Vad var det din hette?

– Saga, haha.

Att Mosse köpte en häst för två år sedan gjorde folk lite chockade. När det sedan visade sig vara en av dom bättre sakerna att investera i föll bitarna på plats. Det är lite typiskt Mosse att göra saker och gå i bräschen för dem. Jag kan tänka mig att folk ser Emanuel göra saker de själva inte vågat för att inse att det är lugnt. Både på berget och på streetan.

Varför flyttade du från Åre?

– Jag fick panik. Det var för högt tempo för en tänndaling som mig. För tufft för mig liksom.

Varför flyttade du då från Tänndalen några år senare?

– Det gick inte ihop med att resa så mycket, men jag hänger där sjukt mycket fortfarande.

Har ni ingen flygplats i Tänndalen?

– Tyvärr. Då hade jag garanterat bott kvar. Men de var några sjukt roliga år i Tänndalen.

66 | TRANSITION #6 -08

” Jag kan inte rida på kraken än, den är för liten. Så nu tar jag bara hand om den. ”

Så länge Mosses häst är för liten för att rida på så får han nöja sig med att ta skidorna utför stupen. Garmisch, Tyskland.

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

TRANSITION #6 -08 | 67

68 | TRANSITION #6 -08

Bilden av Emanuel Mosse Hedvall stämmer bra överens med verkligheten. Till synes mjuk och harmlös, men slipad och hård under ytan.

Mount Baker, USA. FOTO CHRISTIAN ÅSLUND

TRANSITION #6 -08 | 69

Vad gör du där på sommaren då?

– Fiskar och så rider jag ju!

Kan du inte fiska från hästryggen snart? Bara bränna längs med vattnet och plocka upp svinmycket fisk?

Haha! Ja, det vore något det! Har faktiskt aldrig provat, men i sommar blir de nog av.

Du är ju en mångfacetterad skidåkare. Hur har du blivit det?

– Jag har alltid åkt lagg. Jag började åka alpint och sen puckel. Så det ligger väl något i det, att man kört bägge.

Puckeln gick ju riktigt bra där ett tag va?

– Ja, faktiskt. Kom med i laget (landslaget) när jag gick första året i Järpen (skidgymnasiet) sen var det EC och WC tills jag bestämde mig för att lägga puckellaggen på hyllan. Men de blev väl några EC-guld i alla fall och SM-guld i sista tävlingen.

Puckel tog tyvärr upp all min tid så när jag var ute på touren och bara fick titta på allt bra puder så fick de vara nog. För puder är väl the shit ändå?! Men jag får ändå tacka puckeldunkandet för att de har gått bra att åka fritt, tror jag.

Du smällde ju i huvudet för ett par år sen ganska ordentligt, hur är det med knoppen idag?

– Jag vet inte. Jag är ju en ganska förvirrad människa så det kanske har blivit några hjärnskakningar för mycket.

Men är du så förvirrad då? Jag tycker du har koll.

– Tycker du?

Vad menas med ett av dina smeknamn, Manocop?

– Haha. Mitt yviga humör, tror jag. Det var Tommy, en polare, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt som myntade det.

Vem skulle du helst åka som?

– Jadu, Jonas Willhelmson kanske.

Hur åker han då?

– Fruktansvärt punkigt. Men det måste man nog åka upp till Tänndalen för att beskåda. Åker han runt med tuppkam?

– Ja, bland annat... och shredmask.

Men han har väl bara en skida va?

– Nä, men det finns sjukt mycket duktiga skidåkare.

Henke till exempel är ju en smooth åkare på berget.

Jo, men du med!

– Ja, men de är väl lite så att man åker som man åker.

Hur åker du inte då?

– Känslolöst och robotaktigt. Det är det värsta jag vet.

Man måste åka med känsla annars kan man lika gärna skita i det eller tävla portar.

Tycker du det finns mycket känsla där ute idag?

– Ja, det gör det absolut, men det är mycket folk som åker helt känslolöst också. Fast det är deras typ av åkning och det får stå för dem.

70 | TRANSITION #6 -08

” Jag är ju en ganska förvirrad människa så det kanske har blivit några hjärnskakningar för mycket. ”

Arbetet som teammanager är en slitig uppgift. En stund för sig själv kan vara skönt och resulterar oftast i någonting gott. Garmisch, Tyskland.

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

TRANSITION #6 -08 | 71

Vad som inte framg책r i intervjun 채r att det inte funkar med vilket fiske som helst. N채, det ska vara tjuvfiske! Garmisch, Tyskland.

FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

72 | TRANSITION #6 -08

Hur Jonas Wilhelmson åker skidor låter vi vara osagt.

Vad vi vet är att Mosse med all säkerhet är den bättre av de två. Att radarparet är Tänndalens svar på Bill & Bull - det står skrivet i sten. Riksgränsen.

FOTO MARKUS ALATALO

Hur får man känsla då?

– Åka mycket lagg med folk man tycker om att åka med.

Man måste ha kul, det är det som är grejen. Några laps i Östra med Åkarklubben, då får man känsla!

Apropå Åkarklubben. Vad är det egentligen?

– Det är de som håller fanan högt i Åredalen. En massa polare som har som roligast på berget.

Hängde inte du löst där ett tag?

– Jo, jag hade missat en av våra legendariska fester skulle jag tro och det ska man inte göra, så det ber jag så fruktansvärt mycket om ursäkt för.

Hehe, men det där löste sig ju!

– Ja, men jag fick ju kicka min gamla idol Jeppe Rönnbäck från Åkarklubben.

Var du tvungen att ta något stärkande innan du gjorde det, för visst var det i Riksgränsen?

– Jag satt med en flaska bourbon och den var nog halvslut innan jag kunde ta upp telefonen och ringa. Ingen annan kunde ta mod till sig. Men som sagt, rätt ska va rätt och då spelar det ingen roll att man har hoppat över tåget i Gränka!

Du jobbar ju som teammanager också. Hur funkar det?

– Jo, det funkar bra. Det är lärorikt att jobba lite.

Är det som att bli pappa, att ha hand om en massa åkares vintrar?

– Ja, frihet under ansvar lyder mottot, haha! Fast för Anton Silvola kände jag mig verkligen som en pappa i vintras när han hade sumpat passet dagen innan han skulle åka hem från Mt Baker och inte hade något leg.

men fotografen vart oturligt nog portad på livstid i somras.

Du fick kliva in och styra upp?

– Ja, jag fick ju det.

Vem kommer att bli Sveriges nästa stora skidåkare?

– Det vore kul om det blev min släkting Tom-Oliver Hedvall. Han är en komplett skidåkare med bra stil och han slog igenom fint förra året.

Och stanna några dagar längre?

– Jag skulle egentligen fortsätta upp till Kanada där det bara dumpade, men jag kunde ju inte lämna pojkstackarn.

Så där satt vi lagom psykiska på ett hotell i Seattle och väntade på att hans pass skulle komma från ambassaden i Los Angeles.

Haha, ett gammal klassisk teammanagercitat är ju; hellre en prick i registret än ett tävlingsresultat. Vad tror du om det?

– Den har jag aldrig hört förr, men det här med tävlingsresultat har jag aldrig brytt mig speciellt mycket om. Det här med prickar har jag inte heller brytt mig så mycket om.

Huvudsaken är att de har känsla och åker roligt.

Vad ska du göra i vinter?

– Jag drar nog till Kanada över jul och nyår om jag får tiden att räcka till. Vi skulle för övrigt till Mt Baker igen,

Vad hände då?

– Det får stå för honom, men jag tror att de gick snett på ett Greenpeace-uppdrag och sen ljög han lite för ambassaden och det tycker tydligen inte jänkarna om.

Hur är ni släkt?

– Min pappa och hans mamma är kusiner, tror jag.

Du har ganska mycket släkt va?

– Ja, rätt så mycket.

Hade du roligt på Free Radicalspremiärerna?

– Ja, de är alltid roliga! Sjukt kul att se att de fyller upp Trädgården varje år.

Emanuel ska gå och handla mat. Ikväll extraknäcker han som kock för sin mors räkning på Sörbygården.

Reninnanlår ska han bjuda gästerna på. Han är tydligen inte bara en mångfacetterad skidåkare utan en kunnig person. Jag lämnar honom på väg till affären. Fast utan knäckebröd i halsen.

TRANSITION #6 -08 | 73

FOTO ANDERS NEUMAN

Tre ord Om Mosse Att ha ärliga vänner är en tillgång i livet även om de ibland ger en hårda omdömen. Redaktionen bad några av Mosses kompisar beskriva honom med tre ord för att ge dig som läsare en hum om hur han är mot sig själv och sina vänner.

74 | TRANSITION #6 -08

ANDERS NEUMAN Rå, kompromisslös, godhjärtad.

JOHAN JONSSON Ölsinnesvansinnig, duktig, rolig.

NIKLAS BERGH Värdelös, ovärderlig, tjuv.

Simon Tjernström Varm, svinig, driven.

Henrik Windstedt Väluppfostrad, hyvens, djurisk.

Jonas Wilhelmson Förvirrad, uppfuckad, godhjärtad.

JON LARSSON Uppviglare, hästpojke, snäll.

Sebastian Garhammer Förvirrad, förkastlig, fantastisk.

Mattias Fredriksson Allsidig, oberäknelig, tyst.

Sheraton Years TEXT Simon Stenborg FOTO Jens Andersson

Innanför fyra gråkalla väggar fostrades en hel generation skateboardåkare intvingade av en bitter nordanvind. Denna nordanvind kanske även förde utvecklingen framåt för Stockholms hängivna skateboardentusiaster och blåste i rätt riktning för det som senare skulle ses som en institution i svensk skateboardhistoria. In i värmen, ut i livet.

76 | TRANSITION #6 -08

TRANSITION #6 -08 | 77

Sergelfontänen, 1992. Höst och vår åks det än idag skateboard på de små banksen som leder upp till Sergelpinnen. Oavsett popularitet så har skateboard vid dessa tillfällen åtminstone varit i centrum.

Trots att skateboard fortfarande måste anses vara en relativt ung företeelse så börjar det dyka upp mer och mer dokumentationer om svunna tider. Internationellt sett har detta förekommit sedan länge tillbaka men nu har till och med lilla Sverige lyckats förankra en kultur så pass länge att det har blivit värt att gräva i arkiven för att blicka bakåt och återberätta. Pascal Strüwers ”Tidens minne” som kom förra året var en kompilation av filmmaterial som sammanfattade svensk skateboard ur ett filmar-perspektiv. Nu har turen kommit till ett alster i form av en bok som berättar historien om en tid då skateboardåkning befann sig på ett helt annat plan än vad den gör nu. Bokens titel ”Sheraton years” kan vid första anblick ses som missvisande då bokens material inte uteslutande handlar om innandömet av de väggar byggnaden består av. Snarare har platsen Sheratongaraget fått bli en symbol för den era och mentalitet vars bokens bilder och berättelser handlar om. Då denna plats var en så central punkt i begreppet skateboard under den här tiden är det symboliska värdet en självklarhet och naturligtvis ligger otroligt mycket fokus på just denna byggnad som fick stå som grund för en hel generation skateboardåkares och även skateboardåkningens utveckling.

Jens Anderssons bilder utgör det fundamentala i boken. Dessa bilder är tagna mellan åren 1990 och

78 | TRANSITION #6 -08

1999 och är visuella berättelser som sträcker sig över ett decennium. Där bildernas talan sträckt sig till sin gräns tar Martin Karlssons texter vid och kompletterar. De båda medierna talar samma språk och ger betraktaren en inblick i hur det faktiskt var att åka skateboard under den här perioden i Stockholm. Naturligtvis var inte skateboard centrerad på något sätt endast till denna del av landet men då detta är deras återgivning av historien får huvudstaden fungera som skådeplats.

För er läsare som inte känner till detta mytomspunna garage kan man kort redogöra att denna plats är ett garage och godsmottagning tillhörande Hotell Sheraton i Stockholms innerstad. Kontrasterna mellan ovan- och underjord är lika bildligt talande som himmel och helvete.

Den ljusa inbjudande och lyxiga atmosfär man möts av ovan jord är raka motsats till vad garaget erbjöd. Här samlades narkomaner, prostituerade, kriminella samt andra med foten utanför samhällets trygga famn och till sist även skateboardåkare. Varför kan man undra, vill man vistas i närheten av dessa element? Det är just det den här boken vill berätta. Det har ju som alla förstår inte alltid funnits valmöjligheter för skateboardåkning under de kalla månaderna som det nordliga klimatet bistert tvingar på en under året. Varma anpassade ”träningsfaciliteter” var inte lika självklart som i dagens läge. Detta gjorde att en

grupp människor med en gemensam nämnare samlades på en och samma plats blott av en enda anledning. En kärlek till skateboard. En kärlek som vuxit sig tillräckligt stark för att inte ge upp när många andra gjorde det under den här tiden.

Boken är inte bara en dokumentation av skateboard i sig, utan är även lite av en sociokulturell studie om ett utanförskap som kan förknippas med otalet delar av samhället. Då skateboard just då var en så liten företeelse med en handfull utövare kan man nästan se en lätt stigmatisering av denna grupp. En avvikelse från de rådande normer och stadgar samhället byggt upp. Kanske var det inte en ren slump att dessa grupper samlades i ett smutsigt garage då de alla faktiskt hade något gemensamt. Martin berättar om att efter en till en början viss hostilitet från de redan frekventa besökarna, en ömsesidig outtalad acceptens och respekt sakta men säkert växte fram grupperingarna emellan. Detta utanförskap och avskärmande gör Sheratongaragets insida nästan till en metafor för skateboard och andra likasinnade sub-kulturers kärna.

En generationsklyfta blir sällan så tydlig som när det talas om ”dåtid”. Alltför ofta ser man tendenser att en ”det var bättre förr”-mentalitet försöks inpräntas från en äldre generation ner till nedstigande led. Denna bok är fri

från dessa tendenser och känns tvärtom som motsatsen till viss del. Ur ett ganska oglamouröst perspektiv skildras tiden mer utifrån fakta snarare än romantiserade bilder.

Men som betraktare och läsare kan man ändå inte undgå att se någonting vackert i skildringen. Det är en okomplicerad enkelhet som den pura kärleken till skateboardåkning förkroppsligar i boken. Den romantiserade bilden skapas snarare av mig som skateboardåkare när jag tar del av berättelserna och bilderna. Jag själv blir påmind om en tid då MTV ännu inte hunnit våldföra och profitera sig på skateboard. När det fortfarande var något ”eget” som tillhörde de som levde för det. Dock vill jag inte på något vis säga att den exploatering som förekommit de senare åren bara varit negativ. Men det är lite själsuppfyllande att ta del av detta och på något sätt skapa en balans mellan de två helt skilda världarna.

Boken är snyggt och stilrent formgiven av Martin Ander som de flesta säkert tagit del av gemom samarbeten med bland annat Bellows med mera. Bild och text känns som de kan tilltala såväl den slutna kretsen som utomstående. Sheraton years är inte bara en snyggt förpackad nostalgitripp utan även en viktig påminnelse om varför man så fanatiskt tytt sig till en bit trä, aluminium och uretan under alla dessa år.

Ricky Sandström, Pivot To Fakie, 1995.

Amadi Oduya, Switch Flip Frontside 5-0, 1993. Ett trick som många försökte vid denna tid, men det var nog bara Amadi som fick det att se bra ut. Allt för sällan åks skateboard med sådan stil, omsorg och värdighet.

Zero Two-skor, 1992. Zero Two var ett av tiden obskyra dagsländemärken. Skons överdel var tillverkad av kardborrludd och därtill fick man en lapp med fästmaterial som man skulle klippa bitar av och sätta där det behövdes extra förstärkning. Att klippa av skaften på skorna var däremot inte det minsta obskyrt skateboardåret 1992. Det var en reaktion mot det gamla skatemodets kängliknande skor och givetvis var det den som vågade klippa lägst som var tuffast.

TRANSITION #6 -08 | 79

Andreas ”Lojten” Törmä, 1996. Ambidextrisk switchpionjär med stålfjädrar till ben. Ursprungligen från Luleå.

Peppe, Martin Karlsson och Ingemar Backman, Sergels Torg 1995.

80 | TRANSITION #6 -08

Martin Karlsson, Frontside Bluntslide, Solnapoolen 1995.

nitro snowboards presenterar

d v d s i t a gr

! u n k i t ute i bu

O DIE O YOUNG T O T E IV L AST TO EN: TOO F UTIK M IL F n e R av RO B INKLUDERA X i DIN LOKALA NIT E T RSSON, STARRING: HaMTA DIT ON GUNNA

T LSSON, AN ON, TOBBE KAR S ARVIDSS IL N , G R E B Y N S IA MATT N AX, NDY, SIMO M, MIKAEL SA S HAGSTRo SON, JONA R A V D E E T JON , SKOTTHEIM ON JOHANNES INA LARSS R REN, MA T G R O H T N E SV

PHOTO: LORENZ HOLDER

INFO: NITRO@FRONTFLIP.SE WWW.NITROUSA.COM

82 | TRANSITION #6 -08

Skilda perspektiv TEXT & FOTO Mattias Fredriksson

För snart 100 år sedan klämde Ernest Hemingway lagg i Montafon. Idag besöks den österrikiska dalgången allt oftare av proffsåkare, filmare och fotografer. Klassikern har hypats upp, men ännu har horderna av chartergäster inte hittat dit.

TRANSITION #6 -08 | 83

Den välkände författaren Ernest Hemingway var inte bara en rackare på att skriva böcker. Han var en verklig mångsysslare med en fabläs för storviltsjakt, sportfiske och skidåkning. I mitten av 20-talet spenderade Hemingway ett par vintrar i Montafon och njöt av dalgångens då oexploaterade berg och ändlösa puderåk.

Långt innan några liftar byggdes skidturade Hemingway i Silvretta-massivet och levde ett lugnt och tillbakadraget liv med basen i Schruns, som är huvudorten i Montafon.

Nästan 100 år senare är Montafon-dalen märkligt nog fortfarande en ganska outforskad dalgång för många, inte minst för merparten av Sveriges skid- och snowboardåkare. Inget svensk charterbolag , och ganska få utländska, arrangerar resor till Montafon. Istället lockar dalgångens fem skidorter en annan typ av turister som reser dit på egen hand. Horderna av svenskar, norrmän, danskar och holländare i stora grupper hittar inte dit i samma utsträckning som exempelvis närliggande St Anton am Arlberg.

En sak som utmärker Montafons charm är just bristen på den charterjönsigheten som annars är så vanlig när det kommer till många skidorter i Alperna. I Montafon upplever du istället det riktiga och genuina Österrike.

De gamla traditionerna lever sida vid sida med den nya generationens skid- och snowboardåkare, vilket skapat en skön symbios av två världar.

Skidorterna i dalgången är ganska små och (mestadels) omoderna. Få liftar ger access till stora åkytor och framförallt växer ställena när du börjar hika lite bortanför liftarna. Särskilt i Hochjoch, Gargellen och områdets största skidort Silvretta Nova.

Många filmcrews (inte minst Pirates), proffsåkare, fotografer och tidningar har under de senaste åren satt Montafon på kartan genom rejäl mediaexponering. Hypen har definitivt gjort det lite mer trångt i dalgången. Jämfört med överetablerade och klassiska bummar-ställen som Chamonix, St Anton och Engelberg känner du dig fortfarande nästan ensam på berget. För det mesta.

Ett aber med Montafon är kommunikationerna.

Visst kan du ta tåget dit ganska enkelt från Zürich eller München och transfern är bara drygt två-tre timmar. Väl på plats är man mer eller mindre bilberoende på grund av de långa avstånden mellan skidområdena. Dalgången är hela 39 kilometer lång och består av 11 byar så för att kunna vara flexibel i val av boende är det också enklast att ha bil.

Hitta information om skidorterna och boende på följande websidor: www.montafon.at www.silvrettanova.at www.hochjoch.com www.gargellen.at www.novapark.info

Allt det här når du busenkelt från översta liften i Silvretta Nova. Ett cattrack leder dig tillbaka till liften och du är tillbaka på toppen på 20 minuter. Montafons roligaste åkning.

84 | TRANSITION #6 -08

TRANSITION #6 -08 | 85

Nej, det är inte Alaska eller Bella Coola. Det är Gargellen i Montafon, en av Alpernas okända skidorter med en handfull liftar och sjukt bra åkning. Åkaren är Kaj Zackrisson.

86 | TRANSITION #6 -08

Sebastian Garhammer, Jon Larsson och Henrik Windstedt i Silvretta Nova. Silvretta Nova igen.

Sebastian Garhammer droppar ut i ljuset.

Kaj Zackrisson samspråkar med några locals på Hotel Taube i Schruns. Det var här Ernest Hemingway bodde han hängde i Montafon på 20-talet.

TRANSITION #6 -08 | 87

Ett par decimeter nysnö över natten, en bra bas och lite sol på det. Jon Larsson njuter av perfekta förhållanden i Silvretta Nova.

88 | TRANSITION #6 -08

Sen känns det som att snowboardåkare har en mer fantasifull åkning så de har lättare att hitta naturligt rolig terräng.

Jon Larsson

Vilken är din favoritort?

Svårt att säga. Jag skulle nog säga Arlbergområdet. Tyvärr börjar det bli lite väl mycket folk där. Annars Disentis, La Grave eller någon annan lite mindre ort.

Vad ska finnas i en bra vinterort?

Bra åkning så klart, men om man ska vara där en längre tid så är det ju alltid trevligt med lite folk, bra restauranger och så vidare.

Vad skiljer en bra ort från en dålig?

Tillgängligheten på bra åkning. Det får inte vara ett allt för stort mission att komma till bra åkning. Sen måste terrängen vara så att det går hitta rolig åkning även om kanske inte förhållandena är de bästa.

Vilket är det bästa restipset du kan bjuda på i alperna? Åk till någon mindre ort som inte är så välkänt. Nästan alla orter i Alperna har bra åkning bara förhållandena är de rätta.

På vilket sätt skiljde sig Montafon mot andra orter du besökt innan?

Att det fanns så mycket att välja på och att det fanns åkning på alla aspekterna vilket gjorde att man nästan alltid kunde hitta något ställe där snön var okej.

Vilken typ av åkning passar dig som åkare bäst?

Det beror på om man ska filma/fota eller bara åka. För åkning så trivs jag bäst med långa och mycket fallhöjd.

Vilka skillnader tror du att snowboardåkare och skidåkare har att se på berget?

Jag tror att tillgängligheten är ännu viktigare för snowboard eftersom de har det ännu tuffare när det kommer till att till exempel traversera eller staka sig ut till ett åk. Sen känns det som att snowboardåkare har en mer fantasifull åkning så de har lättare att hitta naturligt rolig terräng.

Sebastian Garhammer

Vilken är din favoritort?

Haines, Grabündenområdet i Schweiz, Davos, Arosa, Disentis... Tror Silvretta har sjuk potential.

Vad ska finnas i en bra vinterort?

Viktigast för mig är nog att det finns varierad naturlig terräng och att den är lätttillgänglig. Sen så är det sjukt

Har man möjlighet ska man bestämma sig så sent som möjligt var man ska så kan man åka dit det har snöat mycket under säsongen.

viktigt att man har roliga åkkompisar med sig. Om man har det så kan man ha lika kul om inte roligare på en isig backe i Duved än på ett Alaskaface, tro det eller ej.

Det är ju skönt om man slipper att köa i liften eller stressa om snön. Jag tycker även att det ska finnas nåt att göra förutom att åka skidor, speciellt om man ska vara där hela vintern, ett bra häng och sköna människor alltså. Jag hänger ju inte så sjukt mycket i parken numera, men det är ju en fin bonus med en fint groomad park om det inte finns nåt puder och då menar jag inte det lilla vita man drar in i näsan.

Vad skiljer en bra ort från en dålig?

Jag tycker nästan att man ska dela upp orterna i två kategorier. En kategori är skidorten som man ska bo på ett helt år och eventuellt hänga ut i några veckor i en snösvacka. Den andra är semesterskidorten dit man kan dra 1-3 veckor och bara åka och chilla på. I den första kategorien så är det sjukt viktigt att det finns en bra setup i byn, alltså nattliv, resturanger och bra folk att hänga ut med. Sen så är det viktigt att orten har bra naturlig terräng och snöpotential. Det är även viktigt att det finns en park och pist som är välskött som man kan cruisa i om det inte finns nån snö. Semesterskidorten är mindre krävande. Nummer ett är att åka dit med bra åkkompisar.

Det är också viktigt att man tajmar in bra snö. Ett bra tips är alltså att boka resan så sent som möjligt och se vart snön har landat. För mig är hänga ut-faktorn inte så jäkla viktig vid semesterorten.

Vilket är det bästa restipset du kan bjuda på i alperna? Åk dit det är snö. Vilken liten skitort som helst i Alperna spöar de flesta amerikanska samt skandinaviska orterna om det ligger nysnö.

På vilket sätt skiljde sig Montafon mot andra orter du besökt innan?

Silvretta har en jäkla bra variation. Det är få områden som har bra hög alpin, extrem åkning, kupperad skogsåkning och samtidigt en bra park.

Vilken typ av åkning passar dig som åkare bäst?

Puder i kupperad terräng är absolut roligast. Det och stora öppna åk där man kan bränna aset.

Vilka skillnader tror du att snowboardåkare och skidåkare har att se på berget?

Skidåkare letar efter puderfält där man kan lägga åttor och snowboardåkare sitter bakom krönet och röker hasch.

Det vet ju alla. Nej, jag tror nästan att det är beroende på vem man frågar. Jag tror det beror på vilken bakrund man har och om man gillar att jibba eller stora berg. Sen så tror jag generellt att snowboardåkare fortfarande är mer parkrelaterade än de flesta skidåkare. Jag menar, nästan alla snowboardåkare är uppvuxna i en park, till och med Jeremy Jones och Johan Olofsson. I skidvärlden är det

inte lika självklart att gå från park till puder, utan i många fall så är det tvärtom. Om ett par år så tror jag dock att det kommer att vara mer likt, då det har vuxit upp en hel generation skidkids som har nött park sedan dom började stå på skidor.

Kaj Zackrisson

Vilken är din favoritort?

Chamonix.

Vad ska finnas i en bra vinterort?

Snö och helst i alla väderstreck!? Lite förnuft ligger det i detta för jag gillar om det finns bra åkning i alla vädersträck och på olika höjder. Om det är sol åker man över trädgränsen kanske till och med på en sydsida. Är det skitväder åker man skogsskidåkning. Alltså, det är nice om man kan hitta bra åkning vad än vädret bjuder på.

Vad skiljer en bra ort från en dålig?

Bara sydsida är ju då ganska kasst. Trevligt folk. Bra mat.

Lättåtkomlig offpist.

Vilket är det bästa restipset du kan bjuda på i alperna?

Har man möjlighet ska man bestämma sig så sent som möjligt var man ska så kan man åka dit det har snöat mycket under säsongen. Vill du åka puder på nya orter kan det vara riktigt bra att åka med guide. Sen är ju roadtrip det roligaste som finns.

På vilket sätt skiljde sig Montafon mot andra orter du besökt innan?

Ja, det var ju mest grill teller till middag. Mångfald, flera små orter gjorde att man på morgonen kunde bestämma sig vilken ort man ville dra till, då beroende på förhållanden.

Vilken typ av åkning passar dig som åkare bäst?

Långa offpistrepor med puder. Älskar också skogsskidåkning. Egentligen gillar jag all åkning bara man slipper stanna mitt i åket.

Vilka skillnader tror du att snowboardåkare och skidåkare har att se på berget?

Det beror nog mer på var man är fostrad och vad man är för typ av åkare. Kör man dag ut och dag in på Hallandsåsen kikar man nog mycket på små jibbs. Hänger man i Alperna tittar man nog mer och mer på linjer från topp till botten.

Men det är klart, en bräda lämpar sig ju mycket väl för lekfull jibb medans skidor lämpar sig väl för att dundra nedför bergssidorna.

TRANSITION #6 -08 | 89

Österrike som vi gillar det. Lite gamla fönsterluckor med typisk Montafon-style och ett rejält snöfall på det. Gött!

Sebastian Garhammer och Jon Larsson med nyvunna vänner i Gaschurn, en mysig gammal by längst in i Montafon-dalen.

90 | TRANSITION #6 -08

Sweden From the Outside TEXT & FOTO Andrew Hardingham

Andrew Hardingham är en rolig och annorlunda figur på snowboardkartan. Han går sina egna vägar och är inte rädd för att sticka ut ur massan. Under några dagar i mars besökte han våra norska grannar på Arctic Challenge och fortsatte sen sin resa till Kläppen i Sälen och ett katalogshoot med WeSC. Med sig på resan hade han sin vapendragare Dustin Craven och sin kamera. Det här är hans ord och bilder från sitt första besök i Sverige.

92 | TRANSITION #6 -08

Andrew Hardingham hittar nya vägar ner utanför pisten

TRANSITION #6 -08 | 93

Gatumusikanter i Stockholm.

With a title like that it makes me sound like a North American journalist in the 1970’s trying to illustrate a sneak peek at a place like Berlin Germany before Alvin and the chipmunks blew the wall down with rock and roll.

The truth as you all know is Sweden has always had open doors but rarely Canadian visitors. After being in Sälen for no more than a day I had received the 100 duplicate questions from the locals. They would ask me where I was from; I’d say “Canada” and they would always reply in the same way “what the hell are you doing here?”

Well, it’s right here in the pages of this magazine I’d like to answer that question. “Because it’s god damn incredible”. Sure your mountains aren’t 4000 meters high and the country isn’t full of bears and wolverines but look at what you do have. Four-meter deep snow banks, jumps that make the park in my town look like moguls and most importantly beautiful women. Not to mention a party scene that any playboy would spend his dads allowance to be part of.

When I got back to Canada I had to write a short story about my trip through Europe for our national snowboard magazine and out of the 5 countries visited I couldn’t shut up about Sweden. Granted I was in good hands and chauffeured around like a 12 year old rich girl, dropped into the belly of the beast as far as snowboard parks go and then I got to hang out with some incredible people from all over Europe while shooting the new WeSC catalogue. And after losing 7 kgs in Norway because I

94 | TRANSITION #6 -08

couldn’t afford to eat, based on you have to take a second mortgage out on your house just to get a hot dog at 7-11 and I don’t own a house. So when the Swedish dollar put food in my belly I would forever look at you as the country that gave me life and delicious balls of meat.

Although I will say this. Partying in Stockholm on a Tuesday is not recommended. I went out with some Swedish girl friends I met in North America and after hours of trying to find a good bar we ended up on a huge boat filled with men holding hands and woman who after rejecting me for the 10th time I can actually say, and mean “she must be a lesbian”. Although I had a good time watching people, the gay bar was not my cup of tea when in a country filled with beauties.

WHY SWEDEN? Sweden was stop number two on our trip that began in Norway. I wanted to go somewhere different with our film project and Scandinavia seemed right. I was asked to partake in a trip north of Oslo with legendary rider Jamie Lynn and a few nice folks at Future magazine but with the lure of Sweden under my nose I had to turn it down.

“Throw your Panties” was the film we were working on while traveling through Europe. It was/is a personality film so when we met up with my good friend and colleague Dustin Craven who was partaking in the

Arctic Challenge at the time, I knew we had to bring him to with us. We microphoned him up and got what I’m sure will be the most profound sound and video clips ever played in a snow film. Dustin is a unique character that somewhere along the line decides to write his own book rather than read it. And if you check out the TYP movie you’ll understand what I’m talking about. He’s a sharp-tongued mouth built on the body of an incredible snowboarder. People love to hate him but I just plane love him. So after losing to almost everyone in the AC finals he joined us in catching a train to awesome Sweden. Upon arrival at our final station we were greeted with the word “Slutstation” on the train light board. In Canada a slut is a girl that likes to love. So you can imagine our excitement when we learned this was our stop. 3 big smiles and a cab ride to Anders place and we began our journey through Sweden.

Sweden In a Nutshell Wow, if I was from Mars than Sweden is from Venus.

This country deifies the opposite sex. Its streams team with gorgeous blonds and its lakes overflow with the deep brown eyes of its brunets. Glorious woman! Every Swedish girl I’ve met anywhere but Sweden will tell you that it’s a stereotype that its walls are full of beautiful woman. I’m here to tell you they lie. Commandment number 8 dropped from a helicopter onto a road made of iron. I was visiting Sweden to do some work with one

Konstnären Eka Acostas stickade älg i Hotell Anglais foajé.

TRANSITION #6 -08 | 95

96 | TRANSITION #6 -08

Stefan Karlsson fรถljer efter Mr. Hardingham med en Frontside 360 Nosebone.

Vapendragaren Dustin Craven på väg mot näst sista plats i finalen på Arctic Challenge i Oslo.

Två fåglar i en lift. Ingemar Backman och Andrew Hardingham.

Dustin Craven i zink.

of my biggest supporters, WeSC. I knew Sweden was a winter crazy country but I had no idea it would be like this. Like Canada the rest of the world often portrays Sweden as a cold baron wasteland but oh contraire my dear... Oh contraire. After consuming my 900th meet ball we explored a new land called Sälen. First stop, Kläppen resort. The reason I have to mention Kläppen is because if you’re ever looking for a Super Park in Europe, this is the place. No bullshit crazy concept breadbox kickers. Just perfect wedges that sent me straight into heaven where it felt like I fucked god. After a quick tobacco stop I returned to earth only to find two more jumps eagerly waiting to get a piece of my sweet ass. And ass was what they got.

I got served, spanked, thrusted and worked over. But I loved every minute of it so thanks Kläppen.

To my friends back home I describe Kläppen as a mini super park. To those of you that have never heard of Super Park, it is an invite only event put on by Snowboarder Magazine and hires 3 of the best park building teams in North America. There are no beat jumps at Super Park and Kläppen was much the same. I rarely get to hit jumps like this so when we pulled up to these monsters I was like a kid in a candy store. Tobias was nursing a bad shoulder and Ingmar was late in showing up so Dustin and I just had a mellow morning. I rarely bust out my zink but it was just that kind of day so I painted my face blue. Later Stefan, Ingemar joined Tobias and I in the air for some POV photography. Unfortunately I rode the wrong side of the line and only shot myself (as seen in

image). But when you look at this image, think of both Tobias and Stefan inverted in the air right beside me. We were all 4-6 feet apart and stomping it. Oh well. I will say however, that both Stefan and Tobias blew my mind on those jumps. I know Stefan is a legend and I also know Tobias will soon be impressing the world with his style. I never understood how so many rad pro’s can come out of a minimally populated flat country but well done Sweden, well done.

Something I’ve learned over the years is in new places you need to try new things. In Sweden I learned while at the bar is the way to find out what drink you like the most, is to order all of them and see what your body decides it does and doesn’t like 15 minutes later in the toilet. When I tasted Absolut Vodka I learned that Absolut was not to my bodies liking. However, Glögg sat nicely at the bottom. Sometimes you have to let your body decide instead of always being the big bossy bitch to yourself.

My brain can be a real asshole.

The first stop on our WeSC shoot was interesting...

It was my first trip to Sweden and I guess it got dropped into the deep end when the van pulled up to what I later was told was a very Swedish thing to do. I got out and only saw a hole in the ice and a wooden shack. “Yeah, ice fishing” right? Nope. It was a Swedish swimming pool with all the fixings. I think the crew thought I was weird because I pulled out a 40 (1.25L) bottle of fine Austrian moonshine and gave a big “yaaaayh”. No one

was in the mood after the night before but I was blessed with the gift of invincibility and never felt a hangover my entire life. As I started swigging shots at 9:00 am I started realizing that everyone was starting to think I was an alcoholic. Fuck! Just then Ingemar Backman taped me on the shoulder. ”Andrew” he said quietly wile opening his jacket and exposing its lining of 30 plus minibottles like we was selling gold watches in some dirty ally. It was that moment I knew Ingemar and I were going to get along just fine.

3-4 hours into the photo shoot I found a saw that I think was used to cut the hole in the ice. While showing off my rad slide through water style I fell on the saw and slashed my only pair of jeans open at the knee and gave my hand a little red mouth. I’m not bitching but apparently you’re not supposed to cut the clothes you wear in the photos.

Oops. Just then Tobias Karlsson yelled at me to check out the sauna. Wooow. There were about 200 cold ones and enough room for 8 ish people. So the party started warming up. Plus my home girl Sarah (whom I just met the day before and think I creep out) was just finishing up her shoot so she joined us. She wouldn’t ever sit next to me because I think she liked me even though every time I spoke she rolled here eyes. I can have that effect on humans, especially female humans. They like to pretend what I’m saying isn’t super cool. The night continued with high spirits and the day after I dragged my brain and the rest of my body to the airport so I could go back to Canada and reminisce about sweet old Sweden.

TRANSITION #6 -08 | 97

Själv är bäste dräng. Herr Hardingham mitt i en högtflygande Backside 360.

98 | TRANSITION #6 -08

miss security

gedl.org

Many patients believe that Miss Security is the only staffer who doesn’t suffer from Zipenoidism, but that is a mistake. Her zealousness can have you believe she isn’t a former patient. But rest assured, every once in a while, she longs for the days when she could just soar free.

Miss Security is wearing an Escort matt black goggle – rec price 699skr, and Johnny Ryder matt black helmet – rec price 899skr.

Consumer info 0303-24 33 30.

100 | TRANSITION #6 -08

EN Hästsaga Del 3 TEXT & FOTO Anders Neuman

Den 31 oktober hade snowboardfilmen Pony Tale sin premiär. Men det var inte en vanlig premiär med röda mattan utrullad och höjda champagneglas, utan en föreställning i modern anda och demokratisk form. När klockan slog 12.00 den här fredagen var den enda indikationen på att något speciellt hände mängden information som laddades ner från Transitions server. Runt om i världen hade Pony Tale premiär samtidigt utan några undantag och fanns tillgänglig för alla som ville se den. Ett kontroversiellt drag i en konservativ filmindustri kan det tyckas. Vi fick tag i Hampus och Per-Hampus mitt under deras premiärturné för att få reda på lite mer om mottagandet och planerna för nästa år.

TRANSITION #6 -08 | 101

Per-Hampus visar rรถrmokarna frรฅn Minnesota hur man gรถr ordentliga tailblocks.

102 | TRANSITION #6 -08

Per-Hampus Stålhandske Vad fick er att göra filmen?

– Jag, Hampus och Jakob har alltid pratat om att göra en egen snowboardfilm. Året innan hade Hampus och Jakob filmat med Mack Dawg och inte blivit behandlade på bästa sätt. De var less och jag ville testa att göra en riktig snowboardfilm. Vi gillar inte all politik som är bakom snowboardfilmer nuförtiden. Till exempel att åkare kan slita ett helt år för att sedan inte få med ett enda shot i den färdiga filmen. Vi ville alltså göra en film där åkarna åker vad de vill, hur de vill. Och det visar vi i Pony Tale.

Hur såg er plan ut från början?

– Vi hade en plan att göra en snowboardfilm som skulle visa hur vi ser på snowboard. Till exempel att alla trick inte är bangers. Vi ville visa hur man faktiskt åker snowboard med sina kompisar. Parten Taking laps och Nordic Summer i Pony Tale är ett bra exempel. I november 2007 hade vi en klar åkarlista som bestod av två personer, Hampus och Jakob. Men vi hade även en lista på runt 40 namn som vi verkligen ville filma med. Vi skulle ge oss ut i backen och kolla om någon av de personerna hade tid att filma med oss. Eftersom alla de personerna filmade med andra filmprojekt och hade andra planer så var det en utmaning att se vilka som skulle ha tid att hänga ut med oss i slutändan. Såhär i efterhand så är vi jävligt peppad på vilka som kom ut och filmade med oss. Vi hade ett riktigt kul crew.

Vad har ni lärt er under vintern med ert projekt?

– Vi har lärt oss att det är svårt att få in pengar till en hel film om man inte har ett antal sponsorer i början av projektet. Vår plan med Pony Tale var att filma med en massa folk och sen höra med deras sponsorer om dom ville sponsra oss. Det gick sådär. Vi har även lärt oss att det hade vart bra om vi hade fler filmare och att mycket folk kollar på en snowboard film om den är gratis.

Vad skulle ni ha gjort annorlunda?

– Vi kunde inte göra så mycket annorlunda på grund av vår lilla budget. Vi gjorde vad vi kunde med pengarna och vi hade nog inte gjort något annorlunda med tanke på att vi skulle göra en film fri från politik.

Hur har andra filmcrews uppfattat er film? Har det varit ett problem att vissa åkare filmat med er med?

– Många filmcrews har nog inte brytt sig så mycket om oss. De har inte sett oss som ett hot vilket i många fall har varit bra. För när man ska släppa en film gratis på internet låter det inte som att man kommer att göra en riktig film.

Det har hjälpt oss för då kunde vi lura bort någon åkare från deras crew utan att deras produktionsteam brydde sig.

Att ladda ner kan vara rätt kontroversiellt, hur har det gått med nedladdningen? Är folk bara positiva eller finns det negativa sidor i det hela?

– Vi hade runt 40 000 tittare under vår första vecka. Det är otroligt bra, ungefär dubbelt så många som köper en snowboardfilm med hög budget på DVD. Vi ville testa något nytt, och vi tycker att de flesta andra produktionsbolag lever på 90-talet när det gäller deras distribution.

Jag menar, jag känner tyvärr ingen person som köper en CD skiva nuförtiden, otroligt många laddar ner musik och film illegalt. Marknaden har alltid rätt och det är producenterna som måste ändra sina tankesätt.

Om ni skulle ta det här vidare hur skulle nästa film se ut?

– Det vet vi inte än. Vi vet att om vi ska göra en ny film så vill vi göra den sjukt bra, väldigt annorlunda och ny.

Det krävs otroligt mycket planering och en riktigt bra idé för att göra något sådant. Just nu har vi ingen sådan bra idé. Men det kanske kommer. Om det blir en till film vill vi i alla fall att den skall vara gratis och att den ska ge ett otroligt snowboardpepp.

Vilka är filmens bästa delar i era ögon och varför?

– Det vi helt klart är mest nöjda med är att folk vill åka snowboard efter att ha sett Pony Tale. Om man pratar speciella delar så tycker jag att de kompletterar varandra ganska bra. Min favorit är nog delen Deep In The Utah Backcountry.

Vad har varit det bästa med filmen respektive det sämsta?

– Det bästa med filmen är nog att åkningen inte är alltför seriös och att det är en kul blandning av åkare. Det sämsta är nog att den inte är så visuellt tillfredsställande.

Jag menar, filmningen kunde vart mycket mer proffsig.

Men vi gjorde vad vi kunde med vår budget.

Finns det några låtar ni hade hoppats på att få med men fick stryka på grund av rättigheter och så vidare?

– Jag ville använda mycket klassisk rock, men det är helt enkelt för dyrt när det kommer till rättigheter. Jag ville till exempel använda Rod Stewart, Thin Lizzy & The Black Rose, Europe, Madness och så vidare. Men bara låtarna skulle vara lika dyra som hela vår budget. Vi var väldigt nära på att få B-52’s Private Idaho men två dagar innan deadline fick vi nej på den låten. Då ersatte The Soundtrack Of Our Lives den väldigt bra. Musik är en av de svåraste delarna i filmskapandet.

Om man jämför ert projekt med Travis film, vilka är skillnaderna?

– De är otroligt stora. Deras budget är minst 15 gånger större än vår och det gör en otrolig skillnad. Deras film är sjukt bra filmad och visuellt episkt. Pony Tale är väldigt mycket ghetto, men det behöver inte alla gånger vara något som gör den sämre. I slutändan handlar det om att förmedla ett budskap och det kan göras med olika medel.

That’s It That’s All har även sjukt mycket bangers. Vi har ingen dubbelvolt.

Vilka är era favoritfilmer från i år?

– Min favoritfilm är nog Forumfilmen.

Vilka andra snowboardfilmer gillar ni år?

– Jag gillar delar ur Peoplefilmen, till exempel Austins och Curtis. Åkningen i Double Decade är riktigt bra.

Filmningen och åkningen i That´s it That´s All är bra.

Men overall vinner Forum.

Vad tycker ni att andra filmer ofta missar att få med?

– Jag tycker att det viktigaste med en snowboardfilm är att förmedla åkpepp. Men det är min syn på det hela. Och jag tycker att om en film är längre än 40 minuter så är den för lång. Då tappar jag helt enkelt intresset.

TRANSITION #6 -08 | 103

Jakob Wilhelmson voltar i Mount Bachelor med Per-Hampus i förgrunden.

FOTO Espen Lystad

”What seems to be the problem, officer?”

Parkpolisen i Yellowstone har en del ordentliga bråkstakar att ta hand om.

Välkommen till Windows Vista County.

Yellowstones nationalpark i backspegeln.

104 | TRANSITION #6 -08

Kungen av oneliners, Knut Eliassen, Switch Backside 180 i Cooke City.

Toalettklotter p책 Alligator Inn i Idaho Falls.

Jakob och Per-Hampus lastar skotrar i Mount Bachelor. I puder. I slutet av april.

FOTO ESPEN LYSTAD

TRANSITION #6 -08 | 105

Hampus Mosesson Vad fick er att göra filmen?

– Vi har haft den här filmen i åtanke bra länge nu och i år var det ganska bra timing med tanke på att Per-Hampus var ledig från tjejfilmerna och jag och Jakob hade blivit semicuttade från MDP två år i rad. Så då var tanken att vi skulle göra en film helt utan snowboardpolitik. Att en stor sponsor skulle lasta in alla pengar och att vi skulle ha något att säga till om. Vi ville bestämma allt! Vem vi skulle filma med, var och när. Vi ville ge snowboard en rolig och skön känsla igen. En sådan man bara får genom att åka med sina vänner och göra det man vill!

Hur såg er plan ut från början?

– Planen från början var som sagt en sponsor, vi gör vad vi vill och filmar vem vi vill. Det blev dock tre sponsorer men alla gick med på vad vi ville. Sen så ville vi sluta upp med en massa olika åkare som vi lärt känna under åren och som vi gillar att åka med. Dessutom ville vi försöka sluta upp med sådana vi bara sett åka på film eller hört shreddar som fan. Och till sist försöka göra en film av det.

Vad har ni lärt er under vintern med ert projekt?

– Oj oj, mycket vill jag lova. Att bara försöka filma med vem man vill är svårare än vi hade tänkt oss. Vissa åkare fick vi inte ens filma med på grund av att filmbolagen som de filmade för inte tillät oss. (Där har ni för övrigt en sida av snowboardpolitiken som vi kallar det. Det är för fan bara snowboard vi åker!) Sen att försöka rodda ihop både resor och åkare på rätt tidpunkt var inte lätt eftersom vi endast hade en filmare och alltid var ute i sista minut. Folk är ju faktiskt ganska upptagna under vintern. Så den största grejen vi lärde oss är väl kanske att Planering är a och o. Det är det dock ingen av oss som är riktigt bra på…

Vad skulle ni ha gjort annorlunda?

– Det finns mycket vi skulle kunna gjort annorlunda men jag tycker vi gjorde det så gott vi kunde i år. Och jag tycker att det blev bra med tanke på vad vi hade att arbeta med. Om det blir en uppföljare är det dock mycket som måste ändras på.

Hur har andra filmcrews uppfattat er film? Har det varit ett problem att vissa åkare filmat med er med?

– Alla filmcrews verkar ha varit sjukt peppade på att vi gör något eget och annorlunda, åkare med. Men sen när det verkligen kom till kritan så var de ju inte så stokade trots allt, eftersom vi vill låna deras åkare en dag eller två.

106 | TRANSITION #6 -08

Vad har ni fått för feedback på touren?

– Feedbacken har vart sjukt bra. Man måste ju dessutom tänka på att vi turnerar med Travis Rice film och trots det kommer folk upp och säger att det är det bästa de har sett.

Jag kan kanske inte hålla med men får vi ett år till kan det nog bli väldigt bra. Det här var ett läroår.

Vilka är filmens bästa delar i era ögon och varför?

– Jag tycker nog att delen On The Road Again och Nordic Summer är de bästa delarna. Den första är bra för att det är en bra backcountrydel som sedan går in i en slags resa till olika parker. Den är sjukt tight klippt med väldigt passande musik. Den andra är en del jag velat se hela mitt liv. Vänner som åker ett i system och shreddar det som finns. En bra känsla som får en att känna att allt man vill göra efter att ha sett den, är att åka bräda. Det är precis det vi ville försöka förmedla med filmen.

Vad har varit det bästa med filmen respektive det sämsta?

– Bästa är helt klart Anders Lenells (hästens) framträdande i filmen. Han gjorde ett riktigt bra jobb i det där huvudet. Det sämsta är nog att vi inte fick in alla åkare eller överhuvudtaget filma med alla åkare vi ville få in i filmen.

Om man jämför ert projekt med Travis film, vilka är skillnaderna?

– Allt! Verkligen allt utom att han också filmade med vänner. Han hade en budget som var säkert 15-20 gånger större än vår. Hade bara specialkameror hela vintern. Två helikoptrar nästan vart han än åkte. Det är svårt att säga men hans film är en sådan man kan visa på Discovery eller något, och hela breda massan skulle tycka att det var dramatiskt och helt sjukt. Vår film skulle ingen vanlig Svensson riktigt förstå sig på.

Vilka är era favoritfilmer från i år?

– Jag skulle nog vilja säga att topp tre i år är Forum Or Against’em, That’s It That’s All och Pony Tale.

Vilka andra snowboardfilmer gillar ni år?

– Jag tycker alla är för seriösa så topp tre listan är nog de enda jag gillar.

Vad tycker ni att andra filmer ofta missar att få med?

– Helt klart känslan. Att få det roliga av snowboard att sticka ut.

Hampus Mosesson Switch Backside 720 Tailgrab i Cooke City.

TRANSITION #6 -08 | 107

108 | TRANSITION #6 -08

Platt eller inte. Kristoffer Edwall med en stilfull Flatspin 540 Bowarrow i Tandådalen.

FOTO ADAM MARTELL

Secondhands v.3.2 TEXT Johan Jonsson FOTO Adam Martell, Simon Hastegård, Johan Ståhlberg & Yngve Staberg

I förra numret tog vi ett snack med killarna i Secondhands för att prata om förväntningar. Nu är det stora premiärkalaset överstökat. Alla inblandade har sett filmen, och planerna inför nästa säsong börjar så smått ta form. Så nu i efterhand vill vi självklart ställa sportvärldens mest klassiska fråga – Hur känns det? Den, och ett par till.

TRANSITION #6 -08 | 109

I förra numret berättade alla att de hade höga förväntningar på Make My Day. Hur känns det nu? Infriades allt?

Jim Johansson Wolf Jajjemus! Sjukt framsteg tycker jag personligen. Det inte part på part, utan känns mer som att hela filmen är en helhet som berättar en historia, inte en film där det bara är parkporr och puderfluff.

Johannnes Andersson Det känns bra, filmen blev bra. Jag tycket stämningen och känslan i den är kanon, jag blir i alla fall sugen på att dra ut och åka när jag ser den, och det är ju det viktigaste.

Bättre tricks vill man visserligen alltid ha mer av.

Mårten Bergkvist Det känns riktigt bra! Vi utvecklade i stort sett alla delar i filmen. Allt från åkningen, filmtekniken och skidglädjen, till hela tanken bakom upplägget med interjuver mellan delarna. Mina förväntningar av filmen infriades med en stor stjärna i kanten!

Emil Forss Jag måste faktiskt säga att filmen var mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Den glädjen och det åksug jag fick när jag såg hela filmen första gången var helt underbart.

Fick till och med rysningar...

Jonas Wahlstrand Jag är just hemkommen till Falun efter en helt underbar premiärhelg i Göteborg, och jag känner mig nöjd.

Självklart blir man aldrig hundra procent nöjd med en film, och under tiden den ligger på klippbordet hinner man bli riktigt less på den. Men efter att nu ha sett och hört folks reaktioner så känns det riktigt positivt, och det är ju alltid publiken som bestämmer i slutändan. Det är även skönt att kunna blicka bakåt på tidigare projekt och se en utveckling i rätt riktning.

Oskar Enander Det känns sjukt bra. Men förväntningarna är fortfarande lika stora eftersom jag inte sett filmen...

Rasmus Hammar Känns verkligen som att förväntningarna infriades. Kan till och med säga att filmen gick ett snäpp högre än vad jag hade vågat tro på.

Om ni jämför er med andra filmbolag, både mindre och större, vad är ni bra på? Vad kan ni göra för att utvecklas?

Sebastian Persson Åkglädjen, och att 2H-filmerna känns mer personliga, speciellt den här, där vi har med intervjuer om varandra.

Sen tror jag att en större budget skulle hjälpa oss mycket.

Jim Johansson Wolf Vi är nog bra på att förmedla åkglädje och att visa hur kul man kan ha på snö även om man inte är proffs på elitnivå. Utvecklingen till nästa säsong kommer nog att visa sig i form av nytänkande filmning, och framförallt ska väl vi som åkare steppa upp det ett par steg för att nå mot ”toppfilmerna”. Det är klart att det blir tuffare att utvecklas ju högre upp man är, men vi sätter vår tillit till Johan ”Peppet” Rosengren som har för vana att säga: ”Akta så att ni inte bryter något killar. Ser sjukt farligt ut!”.

Jesper Guldbrand Vi har kanske inte lika hög nivå på åkningen som hos de största bolagen. Men jag tror vår styrka ligger i åkglädjen vi förmedlar. Vi är ju ett kompisgäng som åker runt och har kul, och jag tror det syns!

110 | TRANSITION #6 -08

Kristoffer Edwall Jag tycker vi har mycket glädje i våra filmer, vilket jag tror vi vinner på. Det är klart att åkningen alltid kan bli bättre, men om jag själv får välja ser jag hellre en film med mycket glädje och lite lägre nivå på åkningen, än en film med helt sjuka trick fast utan glädje.

Johan Kristofers Vi är sjukt bra på att arbeta med det lilla vi har. Trots liten budget och inte så stora valmöjligheter blir det kreativt och kul. Samtidigt går det självklart alltid att bli ännu flitigare – planera bättre, träna mer och åka hårdare.

Emil Forss Det jag tycker de flesta bolagen missar är att förmedla åkglädje. Det är något Jonas och Johan är grymma på att få fram, och utan att det för den delen blir mindre snyggt.

Jonas Wahlstrand Jag brukar inte jämföra våra filmer med de stora produktionerna som har miljonbudget och ett flertal stora sponsorer som skjuter dem uppför alla motlut. Jag menar inte att ett fett bankkonto är nyckeln till en bra skidfilm, men tyvärr har det stor betydelse. För mig betyder skidoch snowboardåkning glädje, och när jag själv tittar på en film så är det just åkglädje jag vill se. Det är något vi hela tiden har i tanken när vi själva gör film, och förhoppningsvis är det även det vi förmedlar.

Att hela tiden kunna utvecklas är för mig en stor drivkraft. Åkarna filar på sina akrobatiska prestationer medan vi filmare försöker komma med nya idéer när det gäller filmningen.

Jag hoppas verkligen vi får chansen att köra ett år till och få möjligheten att testa alla nya grejer som ligger på skissbordet hemma i garaget.

Johan Rosengren Jag tror vår styrka ligger mycket i att vi har hittat en bra balans mellan alla i gruppen. Vi har sjukt skoj på ett avslappnat och lekfullt sätt när vi filmar, men har samtidigt lyckats utvecklas till ett seriöst filmbolag. Sen är vi ju ganska långt från de största bolagen gällande det mesta.

Vi har ju blivit jäkligt bra kompisar, och jag tror det lyser igenom i filmerna. Vi hittar alltid den där åkglädjen som peppar oss! Självklart är vi ju inte bästa vänner varje dag – det är många starka personligheter i gruppen, och alla har ju lite olika åsikter om hur saker och ting bör göras.

Men eftersom vi har blivit så bra vänner överkommer man allt sådant ganska enkelt. Personligen är jag aldrig irriterad på någon mer än 20 minuter typ. Men det är klart, ibland vill man ju bara strypa Piffen (Kristoffer) när han springer på väggarna, eller Basse (Sebastian) när han inte kan knipa igen munnen. Ha ha!

Vad har du för förväntningar på den kommande säsongen?

Jim Johansson Wolf Att Emil skaffar körkort, Joppe (Johannes) har en budget till säsongen, Gebe (Jesper) är hel, att Piffen slutar bli arg när vi inte matar honom och att Jonas och Johan inte hänger på Harrys i Falun hela vintern. De övriga tror jag klarar sig bra! Det kanske skulle vara att Basse börjar prata som folk, att Sindre blir halvsvensk och att Lasse och jag får något klädmärke som vill sponsra oss då... (Hint).

Johannnes Andersson Jag har höga förväntningar på nästa säsong. Jag ska försöka köra så mycket park och backcountry som möjligt.

Jag är riktigt peppad på att köra mer puder än tidigare, och att filma mer backcountry på nya platser.

[JS]

När Kläppen stängt liftarna för årets flock av skidturister såg Jesper Guldbrand till att krama ut det sista ur snön med 900 Mute.

FOTO SIMON HASTEGÅRD

[YS]

[JS]

TRANSITION #6 -08 | 111

Jim Johansson hann smälla av en Lincoln Loop över landsvägen i Åre innan ordningsmakten dök upp och anklagade Jim för vårdslöshet i trafik.

FOTO JOHAN STÅHLBERG

Mårten Bergkvist Personligen har jag aldrig varit så peppad som jag är inför den kommande säsongen. Så mina förväntningar är självklart stora. Jag hoppas på många bra resor och det vore coolt med fler shoots på större berg med mer snö.

Emil Forss Mina förhoppningar är att utvecklas mer och bara ha så roligt det bara går. Ska köra så mycket streetrails som möjligt eftersom det är så sjukt roligt. Sen vore det ju inte fel med en vinter med riktigt mycket snö. Kanske mer en förhoppning än förväntning…

Sindre Klashaugen (Eftersom vi finner norska lite humoristiskt, så låter vi bli att översätta). Nå gleder jeg meg som ett barn på juleaften til sesongen begynner. Det skal bli mye triks som skal settes, mye snø som skal shreddes og parker som skal rippes. Når Make My Day kommer ut, skal den stå på repeat i noen uker frem i tid!

Johan Rosengren Om man jämför idag med för tre år sen, så känner jag att vi blivit mycket bättre på att filma, redigera och planera, samtidigt som alla åkarna blivit jäkligt mycket grymmare på att åka! Självklart behöver vi bli bättre på allt. Slutar man utvecklas från år till år kan man lika gärna lägga ner och börja pyssla med någonting annat. Men om man ska försöka peka på något som jag vill att vi ska göra bättre, så är det nog planeringen. Vi har gjort framsteg, men vi skulle behöva lite mer framförhållning ibland.

Man kanske ska köpa en filofax ändå...

112 | TRANSITION #6 -08

Det här med förväntningar gillar jag inte riktigt. Jag förväntar mig inte att vi ska filma mer med helikopter, men jag hoppas på det, och kommer att jobba för att det ska bli så. Men jag har nog mer förhoppningar än förväntningar faktiskt... Några andra förhoppningar är att, som jag nämnde, vi ska ha bättre planering, för att få ut mer av säsongen, samt att varje gång vi filmar, se till att få så snygga shoots som möjligt. Filma mer med dolly, kran, helikoptrar och så vidare. Vi ska även fortsätta experimentera mer med filmning och redigering. Inte tappa glädjen i filmningen och fastna i gamla spår liksom. Sen måste ju jag lära mig göra 540 igen, så Jonas och min snowboardpart blir lite fetare! Ha ha!

Lars Ilis Jag har ganska stora förväntningar. Kommer att vara en del i Sverige i början av säsongen, men senare blir det riktig puderåkning då jag och några andra från 2H har tänkt hänga nere i Engelberg en månad. Kan bli en hel del rolig åkning där.

Om du fick väja ett klipp, ett trick, att ha med i filmen, vad skulle det i så fall vara?

Sebastian Persson Kolla på Nimbus Independents film och allt Eric Pollard gör i puder, hopp och så vidare. Skulle jag få med hälften av det han gör, skulle jag vara nöjd resten av mitt liv. Att få med lite roliga småjibbs vore skoj också.

Kristoffer Edwall Någonting som är innovativt, nyskapande. Ett nytt trick

kanske. Ett klipp/trick som folk kommer att prata om efteråt och får den där ”wow!”-känslan över.

Johan Kristofers Fattar inte att vi inte har fått några snurrar upp på streetrails ännu. Det är något jag velat göra sen ett par år tillbaks, men har aldrig riktigt hittat ett bra räcke för det.

Höger och vänster... Mmm… Emil Forss Det finns en så sjuuukt stor fyrkink i Stockholm som vi har varit och kört på, men det är ingen som klarat den än. Massa snö, den railen och så lite spins, det skulle vara ultimat!

Oskar Enander Gapet... (Här frågar jag Oskar vilket gap det är, men eftersom han hävdar att jag måste dö om jag skriver det, så får det bli en överraskning när det kommer istället).

Lars Ilis Droppa från ett schweiziskt tak kanske. Det vore exotiskt.

Blayze Bramwell Vad som helst när jag har snowboard under fötterna.

Rasmus Hammar Skulle vara någonting riktigt smooth på snowboard.

SAS S4

Exclusive Free System Artwork by Will Barras

MarknadsfĂśrs i Sverige av

info@bios.se

Flying over the X-Games Halfpipe is like a dream for a rider. Artist express themselves with their paint brush, I express myself riding the S4 in 181.

Rider Kevin Rolland Location Winter X Games Aspen, USA Photo Jay Michelfelder Š Rossignol - Pure Mountain Company

Att man tar med sig uppstoppade djur på shoots i Härjedalen är inget konstigt alls.

Det är faktiskt snarare regel än undantag.

114 | TRANSITION #6 -08

TEXT Simon Tjernstrรถm FOTO Christian ร slund

TRANSITION #6 -08 | 115

L책t er inte avskr채ckas av Jonas Wilhelmsons skr채ckinjagande utseende. Speciell? Javisst. Men inte farlig.

116 | TRANSITION #6 -08

Att han förmodligen kört sönder någons bil förklarar han med att det snarare var hans bil som stod i vägen där han tänkte köra skoter. Medan diskussionen eskalerar blir Kecke exalterad vilket direkt resulterar i att han lägger en kabel i brallorna.

Det finns två ställen i Sverige som jag ser som helt unika. Vad som är min måttstock är så klart folket som kommer därifrån samt människorna som söker sig dit. En av de två orterna är en stad i norra Sverige med en stor malmgruva och finskklingande dialekt. Inget ställe nämnt.

Det andra stället skulle jag vilja kalla västra Härjedalen.

Dit räknar jag både Funäsdalen och Tänndalen. Jag vet att det finns en del riktigt snävt nischade regionalpatrioter som kommer att slänga snusdosan i väggen när Funäsdalen och Tänndalen nämns i samma mening. Jag ber om ursäkt!

Per capita så fullkomligt spottar Härjedalen ur sig skid- och snowboardåkare som hamnar på den internationella kartan. För att nämna några få av de som numera är globala så är Nike Bent, Jakob Wilhelmson, Emanuel Hedvall, Henrik Hedvall och Tom-Oliver Hedvall några av dem. Att samma efternamn dyker upp flera gånger ska jag inte ens försöka mig på att kommentera. Människors sexuella preferenser är deras egen ensak och en by är inte större än invånarantalet.

Ramundberget i Funäsdalen är mest känt för att inte använda sig av konstgjord snö, vilket man i de svenska fjällen får uppleva väldigt sällan. Funäsdalsberget är mest omtalat för den enorma utökningen av åkningen som har gjorts på senare tid. Tänndalen är för många synonymt med bra hopp. Att orten har legat i främsta ledet i fråga om parkutveckling när det knappt fanns bra parker i Sverige är självskrivet. Helt enkelt före sin tid. Att för två år sedan bygga en naturlig BC-park är ett nog stort bevis för detta fortfarande är sanning.

Bägge bergen har bra parker och fin dialog med kunniga åkare. Det är till och med så pass att före detta proffs sköter om och konstruerar parkerna. Jonas Wilhelmson, självutnämnd president i Republiken Västra Tänndalen, sköter parkerna i Hamrafjäll och Funäsfjäll med en vän. Han tycker att snömängden är ett av områdets stora styrkor.

– Det är riktigt mycket snö. I alla fall mer än Åre! utbrister han nästan direkt.

Jonas har åkt snowboard i hela sitt liv och har passerat igenom en proffskarriärs tre olika portar. Att han idag är ansvarig för parken är ett tecken på progressivitet från ortens sida. Han säger att genom att vara hemma och arbeta med parken får han ut maximalt i fråga om snowboard.

– Det handlar bara om att åka snowboard, säger Jonas nästan heligt.

I Ramundberget vid Funäsdalen tre mil bort är det Linus Norberg som är ansvarig för parken. Linus har liknande bakgrund som Jonas fast Linus åker skidor. Har du tur får du se Linus rippa fjället som ingen annan om du åker dit.

Bergen Hamrafjäll, Funäsberget och Ramundberget är inte superbra, men för deras storlek är åkningen enorm. Här kan du hitta riktigt bra bergsterräng som du i vanliga fall inte hittar på berg under 3000 meter.

Att vanliga bestämmelser inte gäller här utan att det mer liknar vilda västern är ingen hemlighet. Byns rykte talar om laglöshet och dekadens. Laglöst är det såklart inte, vilket vi får belägg för senare i texten, men byn präglas av mentaliteten att man kan göra som man vill och farbror blå är nog inte allas bästa vän.

Historierna som florerar runt och omkring de två orterna hamnar i ett fack för sig. Det här är inga skrönor, utan du kan åka och äta en korv med någon av dem som figurerar i historierna på OKQ8 redan idag. Det som borde ha varit skrönor i en normal stad eller by har hänt i västra Härjedalen fyra gånger om. Som ett exempel tänker jag återberätta ett fåtal av den uppsjö av mer eller mindre rumsrena historier som har hänt de senaste åren.

Den första inträffade under banketten till SM i friåkning. Vinnaren i snowboardklassen var minst sagt glad i hågen under banketten, i vanlig ordning. Efter en stund blir han lite spydig mot en person vi kan kalla Johan, som är spydig tillbaka. Ett skojbråk, med en gnutta allvar i, som ser rätt allvarligt ut med tanke på att det är två stora grabbar som far runt bryter ut.

Då vakten, som vi kan kalla Ture Patong, kommer tar han strypgrepp på dagens tidigare segrare och plockar ner honom på marken som vakter brukar göra när någon är för stökig. Ture är inte liten. Inte alls faktiskt, utan snarare riktigt stor.

Medan Ture håller ett stadigt strypgrepp byts rollerna kvickt. Helt plötsligt ligger åkaren överst och har strypgrepp på Ture. Bjässen till vakt ligger med ansiktet mot golvet. Trots promillehalten, lyckas den nya segraren i kampen glasklart berätta för Ture att nu får minsann HAN ta och lugna sig och sköta sitt jobb istället för att bråka.

Vidare berättas att han tänker släppa honom, gå till baren och fortsätta dricka sprit. Det konstiga som händer då är att Ture helt sonika ber om ursäkt för att han bråkat och fromt går tillbaka till dörren.

En annan historia handlar om två personer som bodde ihop i Tänndalen. Vi kan kalla dem Tobban och Nabbe. Klockan var halv tre, det var söndag och Tobban satt på muggen med öppen dörr. Samtidigt som han stirrar ner i golvet under koncentration hör han en ordentlig smäll från lägenheten och flyger upp. När han springer ut i köket för att se vad som hänt blir han minst sagt förvånad. Där halva köket tidigare fanns ser han Nabbe sittandes i en bil. När Tobban undrar vad fan han sysslar med och varför han har kört in en bil i deras kök klargör Nabbe kort och enkelt: – Äh, jag skulle bara kolla om du hade några öl.

En tredje historia som symboliserar orterna är när en lokal hjälte som vi kan kalla Kecke kom ner från fjället på skoter. Det var påsk och Kecke var nog lite glad i hatten, förmodligen mer än så.

nyare Volvo V70. Det är en ordentlig smäll och bilen som för fem minuter sedan var en ansenlig bil liknar numera en skrotbil. När ägaren kommer ut skrikandes och helt vansinnig över att någon flugit in med skoter i hans bil har Kecke fått nog. Han tycker att det är hans by och att han minsann får köra skoter var han vill. Att han förmodligen kört sönder någons bil förklarar han med att det snarare var hans bil som stod i vägen där han tänkte köra skoter.

Medan diskussionen eskalerar blir Kecke exalterad vilket direkt resulterar i att han lägger en kabel i brallorna. När polisen kommer tar de nycklarna för honom och förbjuder honom att transportera sig med skoter på ett bra tag. De lovar att de kommer att höras av och önskar en trevlig kväll. Kecke slänger de numera skitiga kalsongerna och tar en lång och smått vinglig promenad hem till sin bror.

Väl på plats tar han sin brors skoter och kör hem.

Samma person har även blivit tagen av polisen för att ha kört naken på sjön.

Träffar du någon från Funäs- eller Tänndalen, så har dem garanterat tio olika andra historier. Dock ofta om samma personer. Skulle man tro på allting man hör ordagrant, blir man nog fundersam eller avskräckt. Men man ska inte tro på allt man hör.

Henrik ”Honken” Hedvall bor i Åre men är uppfödd i Funäsdalen. När han reflekterar över vad som är positivt med västra Härjedalen kommer han på detta.

– Det är inte lika mycket hype som i Åre. Man behöver inte ha 2010 års ställ direktskeppat från Japan för att accepteras. Det känns mer avslappnat i härliga Härjedalen helt enkelt.

Linus Norberg är en hemvändare. Efter sex år i exil vände tillslut hem till Funäsdalen. När jag frågar honom vad som är speciellt med västra Härjedalen är han blixtsnabb.

– Att alla bara är som de är.

Linus säger vidare att du kan gå på krogen i långkalsonger och gummistövlar utan att det är några konstigheter. Kanske är det just det som är vad Funäs och Tänndalen är? Att alla bara är som de är. Om man vill gå upp på fjället med bara en falukorvsring och ett sexpack så kan man göra det.

Lokalpatriotismen fullkomligt exploderar ur alla Härjedalingar om hur schysst det är. Och visst verkar det mysigt när man är på besök. Sitt invånarantal till trots finns det alltid saker att göra och alltid någon som är beredd att garva tillsammans med en. Det känns som att komma hem till en stor familj när man åker dit.

Och att Tänndalens öppna armar kan ge ett tjuvnyp eller Funäsdalens lugnande baryton minsann kan ryta till på Veras får man räkna med. Det är bara så det är.

Skymningen hade börjat kasta sin gråaktiga skugga över allt den kom åt. På en parkering vid en stugby smäller han med skotern rakt in i bakluckan på en

TRANSITION #6 -08 | 117

118 | TRANSITION #6 -08

Ja, s책 h채r ser det i regel ut i ingenmansland.

Man tager vad man haver som det heter.

Tom-Oliver Hedvall st책r givakt p책 skopan.

TRANSITION #6 -08 | 119

JONAS CARLSON TEXT Anders Neuman FOTO Daniel Blom, Mike Yoshida, Chris Wellhausen & Anders Neuman (Porträtt)

När Jonas dök upp på den svenska snowboardscenen var siktet inställd på världscupen och att i framtiden kanske tävla i OS. Men det var några år sedan, rättare sagt väldigt många år sedan. Nu ser läget lite annorlunda ut. Jonas har gått från att vara nidbilden av en tävlingsåkare till att bli en åkare som med hjälp av ett antal bananskal och fantastiskt mycket talang börjat skapa sin egen plats på den internationella snowboardhimlen.

120 | TRANSITION #6 -08

TRANSITION #6 -08 | 121

122 | TRANSITION #6 -08

” Min mamma grät när hon släppte iväg mig. Hon visste redan då hur mycket jag ville åka snowboard. ”

Vem är Jonas Carlson?

Jag är 21 år gammal. Född och uppvuxen i Strängnäs. Åkte två år i pulkabacke, där de första graderna i rotationerna snurrades.

Om du fick vara en annan person för en dag, vem skulle du välja då?

Någon bra skatare, typ Dustin Dollin. Han verkar vara en skön jävel. Eller Brent Atchley och ha hans känsla för skateboard under en dag.

Vilken är favoritsuperhjälte?

Han som också var med i Nilecity... Percy. Vad var det han hette..? Kenny Starfighter!

Vilken är den vanligaste missuppfattningen om dig?

Jag vet inte. Att jag bara tävlar, kanske? Men de senaste tre åren har jag mest åkt puder och filmat och hittat en ny känsla för snowboardåkning. Det är lugnt tyst och på mina egna villkor.

Vad är ditt första snowboardminne?

Strängnäs Snowboardsklubbs resa till Kläppen när jag var nio. Min mamma grät när hon släppte iväg mig. Hon

visste redan då hur mycket jag ville åka snowboard. Ett nej till resan fanns inte så hon kapitulerade motvilligt.

Nämn en sak som ändrade på ditt liv på något sätt.

Snowboard.

Jonas mamma gråter nog fortfarande. Men av helt andra anledningar. Kolla steezen på denna Backside 540 Stalefish i Tahoe.

FOTO CHRIS WELLHAUSEN

Nämn en person du beundrar?

Bob Dylan. Han har fått samma skjorta att se modern ut i flera decennier.

Vad tar du alltid med dig hemifrån?

Nuförtiden en bok, jag har börjat att läsa mycket. Den senaste boken jag läste var Dylan’s memoarer, men nu läser jag sista boken i Stig Larsson-trilogin.

Varför är det rätt att göra en update med dig nu?

För att det börjar röra på sig. I vintras filmade jag min första riktiga videodel med Transworld och i år ska jag filma med People-crewet. Plus att jag precis signat med DC på tre år. Sen har jag en mindre intervju med Transworld snart.

Vart ser du dig själv om 10 år?

Kanske inte reser lika mycket som jag gör nu. Jag åker

TRANSITION #6 -08 | 123

124 | TRANSITION #6 -08

” Jag vill att den som ser min del blir inspirerad av min åkning och förstår den sköna känslan att landa tricken. ”

fortfarande snowboard, men inte som proffs. Mer skägg på hakan dock. Jag vill nog jobba med snowboard efter att jag slutat vara proffsåkare.

går alltid att få det bättre, vilket också är bra då man alltid vill framåt och hitta roligare och bättre hopp. Mer puder, större hopp, jag kan inte få nog av det.

Du filmade med Transworld i vintras, vilka trick i filmen gillar du bäst?

Min first track Backside Air på en skön windlip i These Days. Men favorittricket är en Backside 540 från Tahoe.

Jag hade inte ens tänkt köra hoppet för att snön var konstig. Väl på plats kunde jag inte hålla mig och efter två raka Airs landade jag den. I och med att jag inte hade några förväntningar på den dagen kände jag mig sjukt nöjd efteråt.

Vad gillar du med snowboard?

Det bästa med snowboard är att det är på mina villkor och att jag gör det för mig själv. Även fast jag också representerar mina sponsorer så åker jag för mig själv. Det är min åkning som får mig att må bra.

Vad ska en bra videodel innehålla?

Den ska framhäva glädjen i att åka snowboard. Det ska få en att vilja springa iväg till backen och åka. Jag vill att den som ser min del blir inspirerad av min åkning och förstår den sköna känslan att landa tricken.

Tycker du att du lyckades leverera en bra del i These Days?

Jag är glad över den, men man blir aldrig riktigt nöjd. Det

Om tanken är att inspirera folk med hjälp av sin åkning så är Jonas verkligen någonting på spåret. Switch Backside 720 högt över en stenig brant i Mount Baker.

FOTO CHRIS WELLHAUSEN

Vad gillar du inte med snowboard?

Flatljus, dåligt väder och dåliga dagar när man måste prestera och inte har känslan för det, men man vet att man måste.

Tycker du fördelarna med snowboard överväger nackdelarna?

Givetvis, det går inte ens att jämföra i och med att det får mig att känna mig levande. Det är bra att känna baksidorna av det, då uppskattar du framgångarna bättre.

Det finns dagar då inget stämmer, men jag hade en dag i Cooke City i vintras när jag landade en Cab 900 på första försöket. Det var en sådan dag man strävar efter. När

TRANSITION #6 -08 | 125

126 | TRANSITION #6 -08

” Ett gott skratt förlänger livet, men jag vet inte om det är ett gott råd. ”

kroppen mår bra och humöret är med en fungerar oftast alltid åkningen.

Diao och Joy Division. Mycket gammal rock. Alltid svårt att bara nämna några band.

Vilka var dina idoler och inspirationskällor när du var yngre?

Allt jag såg när jag var liten och åkte var inspirerande för det var så nytt.

Vilka är dina sämsta sidor?

Mitt dåliga minne. Jag glömmer av rätt mycket saker och att jag är lite för optimistisk.

Om slopestyle var en OS-gren i snowboard, skulle vi få se dig i de olympiska spelen då?

Det är svårt att säga i och med att det inte är det. Kanske möjligheten finns att jag skulle åka. Jag tycker inte riktigt att det är en OS-gren heller.

Om du fick göra om något i livet, vad skulle du göra då?

Jag är ganska nöjd med mina val i livet än så länge.

Dela med dig av ett gott råd.

Ett gott skratt förlänger livet, men jag vet inte om det är ett gott råd. Gör det du tycker om och det du tror du på, då brukar det lösa sig.

Vilka sajter besöker du när du är online?

Mail och Facebook - jag kollar av vad mina vänner gör där. Annars roliga videos på YouTube. Jag är inget internetfreak direkt.

Vad lyssnar du på för att bli peppad på att åka?

Indierock i allmänhet för att bli på bra humör, typ Mew, Pete Doherty, Volbeat, The Kooks, Modest Mouse, Mando

Minnet må vara dåligt. Som tur är sitter Jonas eleganta Backsidesjuor som denna i ryggmärgen.

FOTO DANIEL BLOM

Vilket är ditt favorituttryck? ”Det är lugnt”.

Vilken låt har flest spelningar i din iPod? Steady Rollin med Two Gallants.

Slutligen, vad har du för sponsorer?

DC, Union, Airblaster och Junkyard.

Några timmar efter att Jonas besökt kontoret för att porträtteras för intervjun berättar han via telefon hur hans sponsorsaga sett ut. Sponsrad av Extrem som elvaåring, Quiksilver och Lib Tech vid femton och därefter upplockad av Sessions och Capita som sjuttonåring. En lyckad glaciärvisit i Italien gör att Blue Montgomery och Travis Parker, två av snowboardindustrins färgstarkaste karaktärer tar honom under sina vingar. Något år senare fångar han chefen på DC:s öga under Superpark i USA och tre veckor senare landar ett kontrakt i postlådan.

Efter att ha lagt på luren undrar jag för mig själv om han själv reflekterat över vilken tur han haft. Men tur är en enkel bortförklaring till hans framgång. Blandar man in ett otrolig snowboardpepp korsat med en stor nypa talang så har du antagligen rätt recept.

TRANSITION #6 -08 | 127

Hans musikaliska inspirationskällor kanske lever för dagen. Jonas lever för snowboardåkningen. Frontside 720 Tail, Mount Baker.

FOTO MIKE YOSHIDA

128 | TRANSITION #6 -08

A KTI V 1 A S N RF 6 8 3 2 2 0 6 2 2 0

Juvass Jacket - en mycket komfortabel jacka i Dermizax, vatten och vindtät. Insydd RECCO, löstagbar päls och hätta.

www.bergans.no

Update Fredrik Johansson Text Fredrik Gunnarsson | Foto James Holm

130 | TRANSITION #6 -08

Fredrik Johansson delar luftrum med kusinen Thom Johansson under årets upplaga av Sweetspot Allstars.

Att Fredrik Johansson är Sveriges bäste FMX-åkare råder det inga tvivel om. Det faktum att han arrangerar det skönaste FMX-eventet i NUorden med Sweetspot Allstars vet nog de flesta också. I juli i år skrev han även in sig i historieböckerna och satte samtidigt hemlandet på världskartan. På Red Bull X-Fighters I Madrid gjorde han något som fick hela crossvärlden att tappa hakan hela vägen ner i backen. Fredrik brände helt enkelt av en slags inverterad 540 i quarterpipe och det såg verkligen ut som han inte gjort något annat i hela sitt liv. Att göra någonting så skruvat och ändå få det att se så lätt ut får en ju onekligen att höja lite på ögonbrynen.

Hur kändes det att landa en så sjuk grej som du gjorde i Madrid?

– Det var helt fantastiskt att visa upp och landa ett helt nytt och oväntat trick. Och att få göra det på Red Bull X-Fighters i Madrid gör ju att det knappast kan bli bättre.

Stämningen på Las Ventas är obeskrivlig.

Nött rätt hårt?

– Två veckor innan Madrid fanns tricket knappt i mina tankar. Det kom bara helt plötsligt och spontant. En kväll hade jag lite svårt att somna på grund av känslan av att det skulle vara möjligt att landa en flair på crossen i en quarterpipe. 16 timmar efter att jag fått den känslan så hade jag riggat en racklig quartersetup till min foampit och landat åtta stycken. Sen blev det knappt två veckors intensiv nötning parallellt med att bygga en riktig quarterramp som jag fick klart några dagar innan eventet i Madrid.

Har du gett den något namn än?

– Jag funderade aldrig på något namn. När frågan kom i en intervju direkt efter att den var landad så drog jag till med någonting i stil med: Att eftersom jag hade lagt av med mitt livs last, som var min okontrollerade konsumtion av godis och läsk, så kändes det rätt att ge tricket namnet ”Lollipop”. Sen tänkte jag inte mer på det tills jag såg Red Bulls highlightproduktion av eventet, där berättarrösten återberättar vad jag hade sagt i intervjun.

Och där blev tricket då officiellt ”Lollipop”.

Vad har tricket betytt rent karriärsmässigt?

– Att kunna vara med och driva utvecklingen framåt ger ju såklart respekt bland åkare och från branschen. Mitt namn blir väl mer känt i samband med tricket genom allt prat och publicitet. Och det är ju positivt för karriären.

Hur det gick med Sweetspot i år?

– Sweetspot var grymt! Det var succé bland åkarna och veckan var perfekt. Vi hade ett nytt format i år där åkarna delades in i lag nationsvis. Sen skulle man samla poäng till sitt lag på de olika aktiviteterna vi hade under hela veckan. Paintball, pokerturnering, minicrossrace, golf och FMX-battle var några grejer vi hade. Det varvade vi med god mat, massage och fiskebåtstur i skärgården. Avslutningsvis så hade vi middag där Duon spelade. Duon är ett projekt av Simon och Sture från Svenska Akademien.

Det satte verkligen en stämningsfull punkt för en grym vecka.

Några planer inför nästa år?

– En ny upplaga av Sweetspot Allstars Jamet, Köra IFMXF World Championshipsserien igen, där jag för närvarandet ligger trea. I mån av tid så ska jag köra lite mer vanlig traditionell Motocross. Jag ska planera några fler freestylerelaterade projekt på hemmaplan. Sen så ska jag spika på mitt nya hus.

Vad har du för tankar om framtiden?

– Jag ser ljust på framtiden och ser fram emot vad den har att erbjuda. Vet att allt inte bara kommer att vara positivt och happy days. Men jag vet av erfarenhet att det är mer positivt och fler happy days än tvärtom.

TRANSITION #6 -08 | 131

Kareem El-Rafie Tailpress Reykjavik, Island FOTO James Holm

Gulli Gudmundsson Backside 180 Melon Ă…re FOTO Anders Neuman

Jon Olsson 540 japan Limone, Frankrike FOTO Mattias Fredriksson

Anders Olsson Drop In ร rnskรถldsvik FOTO Klas Richard Karlsson

Freddie Meadows Kvällssurf Torö FOTO Camilo Östberg

Sebastian garhammer Safety Grab Drop St. Moritz, Schweiz FOTO Oskar Enander

Daniel Hรฅkansson Gap To Lipslide To Fakie Malmรถ FOTO Martin Ottosson

Chris Sörman Backside 720 Tailgrab Livigno, Italien FOTO Cyril Müller

Anton Gunnarsson Backside 180 Sad V채nn채s FOTO Anders Neuman

Photo: David Blazek

THE

DEL REY A versatile true-twin for riders who run it park to peak. A structural Waterwood top, balanced flex, and progressive shape make this board ideal for hitting everything from park floaters to hidden backcountry kickers - from naturals to man-made features. “One Way Lie” by artist Dave Kinsey - solidifies this newest offering from Arbor.

The DEL REY Sizes: 150, 153, 155, 158cm Max Stance: 26.80”/68cm

Rene BiedenkaP BC Fire Control

WWW.ARBORNORDIC.COM - SPORTWORLD AB, TREDJE

D.SE

LÅNGGATAN 13B, 413 03 GÖTEBORG, INFO@SPORTWORL

Photo: Star

Kultur

#38

Redaktör Tobias Barenthin-Lindblad Medverkade Torkel Sjöstrand

Ett

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Ett. Russian Criminal Tattoo Volym 3

TRE. Art & Sole

Fem. Pablo Escobar - The King of coke DVD

Det här är den tredje och avslutande delen av Danzig Baldajevs och Sergej Vasiljevs fängslande kartläggning av den ryska fångtatueringsfloran. Baldajev plåtade mer än tretusen tatueringar när han jobbade som plit. Ett intresse som snart kom till KGBs kännedom. De insåg genast värdet i hans kunskap och stöttade hans dokumentation.

Ett hundratal bilder på ryska fångar och lika många tecknade tatueringar med beskrivningar av koder och betydelser av motiv och text.

Det här är den första smygarboken som helt fokuserar på samarbeten mellan kända konstnärer och de stora märkena. Från innovativt formgivna och byggda skor i de mest skilda material (i betong eller papp av Ihavepop. com) via de klassiskt målade modellerna (Vaughn Bode, Jean-Michel Basquiat och Futura) till abstrakta skor, om man nu kan tänka sig något sånt.

Pablo Escobar, världens troligen mest kände knarkkung, ledde den colombianska Medellinkartellen fram till sin död 1993. Några år tidigare uppskattades han vara världens sjunde rikaste man och Medellinkartellen drog in ofantliga 25 miljarder US dollar på kokaintrafiken.

Dokumentären som pendlar mellan Colombia och USA innehåller mord, kidnappningar, CIA, US Delta Force och framför allt kokain. Perfekt, blodig och hänsynslös söndagsfilm.

Skaffa alla tre delarna omgående och rusa till närmaste tatueringsstudio! Du kommer skaffa dig en garanterat unik tatuering. [TBL]

TVÅ. The Velvet Burlesque

Velvet Hammer är burleskklubben i LA som återförde ”tease” i striptease. Sedan 1995 har de influerat liknande klubbar runt om i världen, inte minst i Sverige, även om burlesken mycket väl kan visa sig vara en av många flugor i vårt trendängsliga land. Velvet Hammer har utvecklats till en reguljär trupp av dansare och artister, och denna bok presenterar dem i både text och bild. Fotografierna är delvis tagna på scen och på klubbar, men många är extremt välregisserade ateljébilder som inte står sina förebilder från 40- och 50talen efter.

The Velvet Hammer Burlesque rekommenderas varmt.

Det är nämligen helt på riktigt. Och kanske ska en varning utfärdas för mycket hud på bilderna. [TBL]

150 | TRANSITION #6 -08

Här blir skorna skulpturer, delar av tavlor eller helt upplösta i teckningar. Med Nike, Adidas, Puma, NB, Converse och Gravis och med konstnärer som Neckface, Stash, Mark Gonzales och Evan Hecox är det här en bok som inte skäms för sig. [TBL]

FYRA. Kraftwerk And the Electronic Revolution DVD

Det här är berättelsen om en av 1900-talets viktigaste musikgrupper. Utan Kraftwerk ingen electro, ingen synthpop och kanske inte ens någon techno. I den här dokumentären berättas historien om gruppen, med start i 60-talets experimentanda i gruppen Organisation, den tyska krautrockscenen och via 70-talets nyskapande musik till 80-talets synth och electro.

Karl Barthos, Klaus Röder, båda tidigare medlemmar i Kraftwerk intervjuas, liksom Klaus Schulze, Conrad Schnitzler, David Stubbs från Melody Maker och David Ball från Soft Cell och många fler. [TBL]

Kolla även in Kokain Cowboys för att bredda dina kokainkunskaper. [TS]

Sex. Vandal Squad

Före detta New York-snuten Joseph Rivera ger här sin bild av stans graffitimålare, eller ”vandaler” som han kallar dem. Boken är troligen den första i sitt slag, där en polis berättar sin historia och delaktighet i graffitiscenen. Det som gör det intressant är dock inte Riveras egen historia, utan de graffitimålare som den innefattar.

Med start i slutet av åttiotalet har Rivera utgått från The Bronx Vandal Squads kontor vid 180e gatan i Bronx. Hans berättelse innefattar alla från Cope 2, Pjay, Seen och Ket till Skuff, SI, Smith, O’clock, Earsnot och Ghost. Han berättar om gripanden, tillvägagångssätt och kommenterar New Yorks lay-uper och tågdepåer. Intressant läsning, men den graffitifrälste kan fundera på om man verkligen vill stödja den som tjänat sitt uppehälle på att sätta dit graffitilegender. [TS]

Hollywood Göteborg

Hollywood Norrköping

Hollywood Stockholm

Hollywood Uppsala

Hollywood Västerås

Hollywood Outlet Göteborg

Södra Larmgatan 11 031-701 74 70

Drottninggatan 28 011-12 44 05

Norrlandsgatan 14 08-611 08 76

Galleria Dragarbrunn 018-10 97 40

Vasagatan 10, Centrahuset 021-80 09 90

Backavägen 1, Backaplan 031-65 33 95

Kulturfascisten

Kulturfascisten & sexualiteten TEXT Kulturfascisten Illustration Fred O.G. & Supertuben

Sexualitet kanske inte tillhör de ämnen du förväntar dig att få läsa om i den här blaskan, men det är ett av få ämnen som nog ALLA som just läser detta kan gemensamt relatera till vare sig du är tysk kiteboardåkare eller snowboardyngel. För sexualiteten är den gemensamma nämnare som binder oss samman som människor. De primitiva instinkter som har styrt oss sen vi kravlade upp ur träsket på två ben som både är roten till allt gott såväl som allt ont.

De som känner Kulturfascisten kan nog instämma att han inte är speciellt mycket av en kvinnokarl. De få så kallade relationer som engagerats i har mer eller mindre trasats sönder och slutat i känslomässiga soptippar med förruttnande komposthögar av emotionella besvär och svek. Så här på ålderns höst blir det lätt att man blickar tillbaka för att rannsaka sig själv för att hitta roten till de problem som bidragit till en form av rädsla för kvinnosläktet som också då resulterat i tidigare nämnda scenarion.

Kan man sätta fingret på utlösande faktorer som orsakat dessa känslomässiga ärr och hur långt tillbaka kan dessa trauman spåras till? Svaren i Kulturfascistens fall är ”ja” och ”1986”.

innan endast varit en lika androgyn likvärdig varelse förvandlas helt plötsligt till något främmande och oförståeligt. Dagen då allt förändrades var när Kulturfascisten oskyldigt tryckte på strömbrytaren till den alltid så varmt välkomnande televisionen och ett program flimrade fram framför ögonen. Men detta var inte vilket program som helst, nej detta var ”V”. ”V” var en science fiction-serie som visades i Sveriges Television 1986. Den handlade om ett gäng utomjordingar som försökte ta över jorden, men till en början verkade vänligt inställda till jordbefolkningen (redan här börjar parallellerna ta form).

Men hur i hela friden kan han sätta så specifika händelser i fokus undrar du? Det skall jag berätta för er nu.

Jane Badler hette en skådespelerska vars rollfigur Diana var en av de ledande karaktärerna. När Kulturfascistens ögon mötte denna vilt främmande kvinna hände något som han aldrig varit med om eller kände till. Det kittlade till lite i pungen när han såg det han annars bara trott var en vanlig vuxen på dumburken som alla andra.

Känslan var lika skrämmande som spännande och framförallt helt ny för Kulturfascisten. Då denna känsla just var lite spännande valde han att även nästa vecka slå på TV:n i hopp om att uppleva den igen (likt en narkoman).

Jo då, där var hon och så även känslan. Lika kittlande och otydbar som förut, men ändå där. Allt är frid och fröjd och en trygghetskänsla och tillit börjar sakta men säkert växa fram mellan Jane Badler och den lille Kulturfascisten.

För det kommer en tid i en ung pojkes (och flickas) liv då saker och ting vänds upp och ned. Det är dagen då denne blir medveten om det motsatta könet. Det som

Men! Så sker det som antagligen ligger till grund för det som senare i livet orsakat så mycket konstigheter och problem för Kulturfascisten. Plötsligt drar drömkvinnan

152 | TRANSITION #6 -08

som är iklädd ett korvskinn som visade mer än man då sett ens på badhuset, upp en stackars råtta som hon sväljer hel med välbehag och ett obehagligt leende på läpparna.

En lätt känsla av obehag börjar tillta och som om inte detta vore nog så drar tokkärringen av sig SKINNET och blottar sitt riktiga jag. En jävla ödla med mord i blicken och huggtänder, dreglandes efter att förgöra allt som kommer i dess väg!

Den nya spännande känslan raderas totalt ut och ersätts mycket snabbt av en mer välbekant sådan, nämligen skräck och fasa. Detta traumatiska ögonblick var inte bara ett uppvaknande utan även ett svek som sen skulle komma vara svårt att bearbeta de kommande åren.

Så här i efterhand anser Kulturfascisten att det inte är konstigt att man får sjukt snedvriden syn på sexualitet och utvecklar en stor rädsla för kvinnor och framför allt relationer. Samhället har under flera år beskyllt det ännu ganska unga (så sett) mediet televisionen för att korrumpera barn och ungdomars små oförstörda sinnen vare sig det handlar om W.A.S.P-låtar eller karatesparkar.

Jag har trots Bruce Lee-filmer aldrig sparkat ned gamla tanter och tagit deras pension och inhandlade kattmat.

Jag har trots Jackass aldrig åkt kundvagn nedför 5-våningshus. Däremot har jag på grund av ”V” aldrig vågat lita på en kvinna av rädsla för att hon en dag skall visa sitt rätta jag.

Kom ihåg! Livet är inget för amatörer, som Strindberg sade.

Navelskådning

That’s It, But not all TEXT Simon Tjernström Illustration Supertuben

Precis som så många andra har jag i dagarna sett That’s It, That’s All och blivit helt tagen. Mina förväntningar var skyhöga men ändå blev jag inte besviken av filmen och jag var inte den enda. Från många olika håll i Sverige och världen hörde jag liknande evangeliska rop om vilken jävla film det var.

Jag pratade med en annan vän i samma veva och berättade att en svensk skidåkare med stora kläder och ännu större talang hade gjort fakie 1620 nyligen. Denna vän är inte vän av skidåkning i samma utsträckning som undertecknad utan uppvuxen med en skida under fötterna, det dem kallar snowboard.

En god vän till mig sa direkt efter att vi sett filmen: - Lite lustig titel det där.

- Vaddå? Undrade jag.

- Jo, men om det där är ”that´s it, that´s all”? Att det inte blir så mycket bättre än så där?

Han tyckte det var smått skrattretande att skidor skulle gå i snowboardens gamla spin to win-spår utan att ha lärt sig något av det. Bitvis höll jag med.

Jag hade inte tänkte på det eftersom man inte reflekterar över utveckling som något annat än konstant. Det är ju alltid någon som knuffar kuvertet, men vid närmare eftertanke så kommer man snabbt fram till att utveckling inte kan vara för evigt. Hand i hand med utvecklingen går ju skador och när jag snabbt och högst okunnigt ritar upp en graf i huvudet, ser jag framför mig att grafen MÅSTE vända och dala där skadefrekvensen blir för hög. När man bara har ett försök på sig att sätta det man ska, för att det är så stort. Då kommer utvecklingen att stagnera. Eller ta ny form?

Filmer som också har fått bra gensvar de senaste åren är Think Thanks filmer. Ifall Travis Rice film är en blodig biff är Patchwork Patterns och Stack Footy en 8-bitars sushi. De är väldigt olika, men alla väldigt bra.

154 | TRANSITION #6 -08

När jag senare lyckades pussla ihop dagens pussel av händelser och intryck slog det mig följande. Att That’s It, That’s All måste vara en produkt av mentaliteten som skapade spin to win-hetsen en gång i tiden. Att Travis Rice gör tre volter med en halv skruv istället för att bara snurra gör det väl inte mindre hetsigt? Och att han gör det i backcountryn istället för på en arena borde väl inte heller det göra det mer försvarligt? Och att han verkar göra det med glimten i ögat är väl inget försvar i långa loppet?

När folk hyllar Think Thanks videokollektiv för att använda sin kreativitet istället för valla och stora booters kan man fråga sig var det ska sluta? Folks törst efter mer, större, bättre och snyggare kommer nog inte att avta.

Folk kan hylla curbs allt de vill, men folk kör ju fortfarande stora trappräcken. Folk kan säga att en snygg

540 slår allt, men de tappar fortfarande hakan när Travis Rice höjstar halvt ihjäl sig.

Jag personligen gillar variationen och tycker det är grymt. Jag skiter fullständigt i hur folk väljer att göra sina grejer. Jag sitter alltså inte i forum och klankar ner på allt som inte är streetrails bara för att jag gillar streetrails.

Denna gulliga mentalitet får de gamla häxjägarna att verka öppensinnade.

Debatten, som tydligen måste föras om allting, där man är lika transparant som gladpack om man inte tar ställning för eller emot får mig att vilja ringa Telia och säga upp mitt bredband.

Jag tror detta är ett modernt fenomen som vi kan räkna med är här för att stanna. Behovet av att uttrycka sig och ta ställning på intrawebben.

Så jag undrar om man får tycka om Travis Rice och That’s It, That’s All om man tagit ställning emot spin to win-eran? Diskussionerna som florerar och egna ställningar kommer att bita folk i röven, big time. Kanske inte direkt eller ens snart, men någon gång.

Så eftersom allt är en lek även om det inte alltid är på lek. Kan vi inte behandla det därefter?

Analog, Anon, Armada, Billabong, Burton, Circa, Electric, Fox, Freshpark, Gravis, Hurley, Independent, Insight, Kask, Liquid force, Mada, MCD, Ninthward, Nord, O’neill, Oakley, Quiksilver, Rip curl, Rusty, Sector nine, Slipstream, Vans, Vision, Volcom, Von zipper mfl...

ALLTID MINST 30% PÅ SNOWBOARDS & SKIDOR sportextreme.indd 1

2008-10-29 14.57.45

Skröna

Jimmy Jansson and the frontside rocks Text OCH FOTO Magnus Gyllenberg

“Jimmy Jansson and the frontside rocks” – det vore ett grymt namn på ett Black Sabbath-coverband... Jimmy älskar Black Sabbath och Ozzy i synnerhet. Det kan jag förstå på flera plan. Ozzy och Jimmy är inte helt olika varandra. Båda är både älskade och missförstådda genier i sina egna gebit. Ozzy sjunger och gör musik, Jimmy åker skateboard och är en av mina absoluta favoritskribenter. Idag skriver Jimmy om musik i Giftorm. Oftast blir det intervjuer som är så ärliga och opretentiösa att man nästan glömmer bort hur jobbig och kass musikjournalistik brukar vara.

På nittiotalet skrev Jimmy recensioner i tidningen Funsport Skateboard och de var bland det bästa jag någonsin sett i tryck. Jimmy lät ingenting komma mellan hans högst personliga åsikter och knapparna på den gamla skrivmaskinen han skrev sina recensioner på. Även personliga påhopp kunde förekomma då han främst hade stört sig på en skivbolagsägare som till en början gladeligen skickade över skivor till recension och dessutom annonserade i tidningen. Jimmy kallade honom i en recension (av ett band på hans bolag) för fet, ful och snål. Självklart hörde den påhoppade personen av sig till ansvarige utgivaren Pelle Jansson och undrade varför han blev så hårt åtgången i en tidning han stödde. Jimmy fick en liten förfrågan om han kunde lugna sig med personangreppen och svarade då med att i nästa nummer av tidningen gå ännu hårdare åt den stackars skivbolagsägaren som egentligen inte hade gjort något ont alls. Örebroaren Jimmys irritation var av klassiskt avundsjukt gnällbältes-snitt då hans främsta anledning till att ogilla honom var faktumet att han hade tjänat pengar och blivit rik. En tråkig hämmad skribent hade aldrig låtit sådana ärliga småaktiga känslor få svalla i något så simpelt som en skivrecension, men Jimmy höll inte igen. Sedan kan man ju fråga sig varför man tryckte Jimmys personangrepp till en början och framförallt varför man sedan tryckte det igen efter att man hade bett Jimmy lugna ned sig... Kanske var det så att Pelle Jansson hade en orubblig tro på tryckfriheten, eller så var han bara lat och orkade inte läsa igenom det han tryckte.

Nog om Jimmys fantastiska och helt ohämmade stil som skribent, nu återgår vi till bilden. Om det är något trick som är förknippat med Jimmy Jansson så är det en köttig frontside rock n’ roll. En gång påstod Jimmy att han inte kunde missa på det tricket och nu när jag tänker efter är det kanske så att det stämmer. Jag kan inte komma på att jag har sett honom missa en frontside rock, fast det har jag nog med största sannolikhet gjort. Nu kan man ju välja vilken verklighet man vill leva i och min utvalda värld så kan Jimmy inte missa. Om nu frontside rock är Jimmys adelsmärke så har han också ett ess i rockärmen som han plockar fram när det verkligen behövs.

Jag har behandlat ämnet trademarktrick i en tidigare text här i Transition och man kan nog säga att ”Jansson deluxe” är Jimmys trademark. En ”Jansson Deluxe” är en fakie frontside rock, det vill säga du åker upp fakie, vänder runt till en rock n’ roll som du går ned frontside. Det är ett ganska så knivigt trick och det blir alltid ett grymt bröl när Jimmy slänger upp en. I den bästa av världar

156 | TRANSITION #6 -08

kommer Jimmy att i många år framöver fortsätta sin svit av icke missade frontside rocks och då och då kommer vi åskådare att bjudas på ögongodiset ”Jansson Deluxe”.

Jimmy är skatevärldens Ozzy Osbourne och skribenternas GG Allinn – tungt, fullt ös och inga ursäkter!

Jimmy slaktar av en Jansson Deluxe i Humlans gamla ramp.

DC • Element • Nikita • Core • World Blind • Darkstar • Enjoi • Almost Powell • Bones • Minilogo • Indy Destructo • Thunder • Venture Orion • Tensor • Speed Demon Fox • Hurley • Volcom • Insight Sessions • Pro-Tech • Ipath Coal • Tsg

Stockholm, Gamla Brog 27. Tele. 08 - 411 40 06 Örebro, Näbbtorget. Tele. 019-18 50 75 coresk8.com

5x5

Cut Copy

TEXT Fredrik Gunnarsson Foto Daniel Blom

Glöm krokodiljägaren. Glöm småflummarna till koalor och Skippy The Bush Kangaroo. Australien är inte längre kontinenten som är fylld till bredden av kriminella sluskar och livsfarliga djur. Australien är hemlandet till det bästa som har hänt inom musiken på väldigt länge, nämligen Cut Copy. Med lika delar indie, electropop och new wave drar dom nu världen runt och sprider sitt evangelie. Köp biljetter nästa gång de kommer på besök och införskaffa allt de har släppt. Du kommer att bli lyckligare!

5x things that really comes in handy during all of your touring?

1. Panadol.

2. Chess board.

3. Poncho raincoat.

4. Jensen stereo.

5. My Bloody Valentine t-shirt.

158 | TRANSITION #6 -08

5x best songs out there now?

1. Operation – Deerhunter.

2. Golden Age – Tv On The Radio.

3. Kilby – Mercy Arms.

4. Liquid Liquid (Optimo Espacio Mix) – Optimo.

5. I Dig You – Demis Roussos.

5x bands that you’re really influenced by?

1. Sabb Songs.

2. Steve Miller Band.

3. Avalanches.

4. Harmonia.

5. Carl Craig.

5x best gigs you’ve ever seen?

1. Saw My Bloody Valentine two times this year. They’ve still got it, brutal wall of sound.

2. Cornelius live at The Metro in Melbourne 2004. Other worldly experience.

3. Fugazi at Lismore Rsl Club playing to 20 people.

4. Franz Ferdinand at Splendour In The Grass Festival.

Craziest crowd response ever!

5. Guided By Voices in Brisbane 1998. 3 hour scotch and singalong fest.

5x common misconceptions about Australia?

1. That we ride kangaroos around.

2. That everybody is a surfer.

3. That we are surrounded by dangerous animals.

4. That Paul Hogen is our prime minister.

5. Home and away is real.

dan brisse # gigi rĂźf # eirik haugo # emeric front # danny larsen # mike casanova # marco feichtner # sani alibabic # josh sherman # Marko grilc # kalle ohlson # tyler chorlton # hannes metzler # lukas goller #

jocki kĂśffler # hans ahlund # bjĂśrn Hartweger# drew fuller # osa #

distribution

pirate movie-production com

16mm snowboarD Movie and 100 page art book

Teo Konttinen # tj schneider # dimi Fesenko # david benedek

THIS IS A JACKET

Rip Curl makes technical mountainwear with recycled textiles and plastic bottles. Footwear with recycled neoprene.

T-shirts with organic cotton. And a lot more eco-friendly products. It’s now up to you to choose Rip Curl Planet. More on ripcurl.com

©: Georges

wears RECYCLED OUTERWEAR

POSTTIDNING B | Transition | c/o Titeldata, 112 86 Stockholm