Skolorna satsar allt mer på elevernas sociala och emotionella färdigheter.

I Grundskolan Norsen i Helsingfors arbetar lärarna systematiskt med att utveckla elevernas emotionella och sociala färdigheter. Undervisningen ger alla elever verktyg att tala om känslor, också de som är ovana att göra det.

Det är onsdag förmiddag och klassläraren Emilia Packalén har precis inlett veckans lektion i sociala och emotionella färdigheter med sina femteklassare.

Som vanligt får eleverna börja med att välja ett så kallat fiiliskort, som beskriver hur de mår just i dag.

En elev berättar att hen tidigare under dagen var nervös över att inte klara ett historieprov och visar upp ett kort med en man som river sig i håret.

”Men det var jättelätt så efter provet blev jag glad”, säger hen, och visar upp ett nytt kort med en glad figur.

I snart ett års tid har Emilia Packalén och hennes elever jobbat med sociala och emotionella färdigheter. Arbetet är mobbningsförebyggande och enligt Packalén går det att se en klar förändring i elevernas beteende.

”Jag märker en stor skillnad jämfört med när vi började. Eleverna förstår att alla måste få säga sin sak och vi har blivit av med beteendet där man skrattar åt andras svar eller på något annat sätt kommenterar det som de andra säger. De har blivit bättre på att lyssna på varandra”, säger hon.

I Grundskolan Norsen började lärarna för två år sedan jobba mer systematiskt med sociala och emotionella färdigheter. Skolan utgår från färdiga program som lärarna kan använda sig av.

Emilia Packalén planerar sina lektioner tillsammans med Grundskolan Norsens skolcoach. Varje lektion inleds med fiiliskort. Därefter följer övningar, exempelvis i form av lek eller pyssel. En central del av lektionerna är att eleverna diskuterar och lyssnar på varandra.

”Man märker att vissa barn är hemskt ovana att prata om känslor och att sätta in sig i någon annans situation. Under våra lektioner får de öva på att det som känns okej för mig kanske inte är okej för någon annan.”

Hon säger att det är viktigt att lektionerna hålls regelbundet, för att det ska kunna bli en vana för eleverna att prata om känslor och svårare ämnen.

”Det här är program som alla mår bra av. Som vuxen lär man sig också väldigt mycket av och om sina elever under lektionerna. Att känna sin klass och hur de fungerar är något man har nytta av i all undervisning”, säger Packalén.

Text Isabella Mattsson Bilder Frida Lönnroos