Sara och Galahad by Idus förlag

SARA OCH GALAHAD

Mari Kleman

Sara och Galahad Mari Kleman

Sara och Galahad Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Mari Kleman Grafisk design och sättning: Alexandra Lundquist, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2018 ISBN: 978-91-7577-772-6

Kapitel 1 När skolklockan ringer ut för dagen rafsar Sara ner sina saker i väskan och skyndar sig ut ur klassrummet. Utanför porten står redan Ida och väntar otåligt på henne i den kvava försommarvärmen. ”Hej Sara”, säger hon, ”skynda dig, bussen kommer snart!” Sara ökar på stegen och tillsammans halvspringer de till bussen. De småpratar den korta biten till Idas hållplats. Ida pladdrar på om den nya killen i parallellklassen som alla tjejer är som tokiga i. ”Men Sara, fattar du hur snygg han är?” utbrister Ida och tittar uppfordrande på Sara.

Sara, som inte har hört på, hummar något instämmande och försöker se intresserad ut, men när Ida stigit av bussen sitter Sara tyst för sig själv och deppar. En vecka kvar till sommarlov och i kväll har hon terminens sista ridlektion. Sen har hon tio långa veckor av hästtorka att se fram emot. Kompisarna fattar inte, de tycker alla att det ska bli skönt med sommarlov. Ja inte Ida förstås, hon känner likadant som Sara, men resten av gänget. Matilda och Hanna har egna hästar, så de kan rida när de känner för det, och Lisa slutade rida förra året, hon saknar det ändå inte. Med en suck trycker Sara på stoppknappen och går av bussen. Molnen hotar tunga och svarta över himlen och tröjan klibbar fast mot ryggen i den kvalmiga hettan. Hon tittar ner mot huset där hon bor med sin familj. Gården är som gjord för att ha hästar på, tycker hon. Visst är ladan lite sliten, men det hade nog gått att fixa till. I den gamla fårhagen har det inte gått får sedan de förra ägarna

bodde i huset. En del av staketet har vält och gräset kämpar och sliter för att växa över det. Men ändå. Hon fortsätter sina funderingar medan hon går grusvägen fram och svänger in på uppfarten. Med lite jobb hade man ju bara kunnat riva ner det gamla staketet och sätta upp ett nytt fint häststaket i stället. Bekymret är att varken mamma eller pappa håller med. Hon hoppar över vartannat trappsteg och tar trappan i tre stora kliv. Hon öppnar dörren när de första tunga dropparna träffar taket. ”Hallå!” ropar hon inåt huset och smäller igen dörren efter sig. Det luktar nygräddade bullar. Mmm, mammas lediga tisdagar är ljuvliga. Hon hittar alltid på något mumsigt i köket. ”Hej gumman, har skolan varit bra?” Mamma kommer ut från tvättstugan med en handduk i händerna. ”Ja, som vanligt”, svarar Sara. ”Jag ska bara äta lite så drar jag till stallet”, säger hon och går uppför trappan till sitt rum. På vägen snappar hon åt sig en nygräddad

bulle från bänken. Mm, vanilj, tänker Sara och tar ett stort bett. Den här dagen kanske inte är så dum ändå. ”Hej Ida”, vinkar Sara när hon kliver in genom stalldörrarna och skakar av sig den våta regnjackan. ”Men gud vad långsam du är”, säger Ida. ”Jag har varit här en halvtimme redan.” Hon släntrar fram till Sara. ”Jag har redan tagit in Iwan från hagen, och du ska förresten ha Mynta i dag.” Sara känner något som gör en liten volt av glädje inom henne när hon får höra namnet på sin favorithäst. ”Nice! Vilken kanonavslutning detta kommer att bli!” ”Säg inte det, du. Jag slängde ett öga på den där lortgrisen när jag hämtade in Iwan och hon har verkligen gått in för rullandet i dag! Hon har till och med lyckats att rulla in lera i pannan!” skrattar Ida. ”Du kommer inte att ha en minut över om du ska få ordning på henne till lektionen!” Sara bara ler.

”Det är okej, jag gillar att rykta henne! Hon ser så nöjd ut, och det verkar verkligen som att hon gillar det!” Sara kryssar ut i hagen mellan lera och vattenpölar för att hämta Mynta när hon får syn på en gänglig kille i valackernas hage. Han rör sig målmedvetet fram mot en stor skimmel som av alla bara kallas Grållen. Det är Jonatan. Han går i åttan och Sara tycker nog att han är skolans snyggaste kille. Till och med snyggare än den nya killen som Ida är så kär i. Han är lång och lite mager med rufsigt mörkt hår och ögon som alltid skrattar. Sara blir varm bara hon tänker på det, så hon duckar och skyndar sig att hämta ponnyn hon ska rida i stället. Mynta står och halvsover medan Sara ryktar och gnider tills den bruna pälsen blänker i skenet från stallets lysrör. Hon står på en uppochnervänd hink och gnider på en fläck på korset när Jonatan glider förbi. ”Akta så du inte nöter ut den där, du”, skrattar han. ”Det finns nog snart ingen päls kvar på den ponnyn!”

Sara känner hur färgen stiger i ansiktet och rodnaden sprider sig över halsen. Hon hoppar snabbt ner från hinken och låtsas gräva efter något i ryktväskan. ”Mmm, ja, eh, man vill väl inte skämmas för att hästen är skitig”, muttrar hon knappt hörbart ner bland borstar och hovkratsar. Ridlektionen den kvällen blir verkligen så bra som Sara har hoppats. Mynta är pigg och glad men lika snäll och samarbetsvillig som vanligt. Hon går med spetsade öron och verkar nästan själv förstå vad ridläraren Maria säger att de ska göra. De ska börja med skänkelvikningar i dag. Sara har längtat. Hon tycker det ser så flott ut när de äldre eleverna trycker iväg hästarna längs diagonalen. En dag vill hon också kunna rida så! Maria förklarar för gruppen hur de ska göra för att flytta hästarna längs långsidan med huvudena in mot väggen. Så småningom känner Sara att hon börjar få kläm på det och Maria föreslår att hon ska pröva även i trav.

Sara känner sig stolt när hon som första ryttare får rida linjen i trav och Maria berömmer henne. Ida kämpar på i skritt med Iwan som är lite lat och loj. Maria tjatar på henne. ”Mer ben Ida! Tryck till honom lite mer så att han går fram!” Ida kämpar och kämpar men Iwan verkar inte ha någon mer växel den här dagen. ”Okej, nu avslutar vi övningen och går in på stora mittvolten!” ropar Maria. Äntligen, tänker Sara, är det dags för galopp! Även galoppen går som en dans för Sara och Mynta, och nu verkar till och med Iwan leva upp lite. Han galopperar glatt framåt och hänger med den övriga gruppen utan problem. ”Bra Ida!” hör Sara Maria ropa. ”Så ska han gå!” Sara känner sig nöjd när ridpasset är slut. Det var en bra lektion. Hon har lärt sig en del och haft en trevlig timme på Mynta. Det är trots allt en bra avslutning. Hon önskar att hon ska få rykta Mynta innan hon går hem, och säga godnatt och hejdå, men det är någon som ska

rida henne lektionen efter Sara, så hon får nöja sig med att ge Mynta en morot och en puss på mulen. ”Hejdå, vi ses i höst”, viskar hon lågt innan hon lämnar över tyglarna till nästa ryttare. Sakta följs Ida och Sara åt till cyklarna och börjar trampa hemåt. Asfalten är fortfarande våt efter ösregnet och det luktar friskt. Ida verkar väldigt uppåt, tycker Sara. Det är ju ändå terminens sista lektion! ”Värst vad du var glad i dag då?” säger Sara. ”Mm. Jag fick veta en grej när jag var hemma!” Ida ser nästan ut att spricka av glädje. ”Jag ska få ha sommarhäst i år!” Det bubblar i henne. ”Jag ska få ta hand om Iwan hela sommaren! Ja, inte riktigt hela, han får ett par veckor ledigt först, men sedan kommer han hem!” ”VA? Men gud vad roligt!” utbrister Sara. ”När fick du veta det? Var ska du ha honom någonstans?” ”Mamma berättade i eftermiddags, de har haft fullt sjå med att hålla det hemligt. De hade tydligen bestämt det med Maria redan i mars!

Vi vet inte riktigt var vi ska ha honom ännu. Pappa skulle kolla lite på gårdarna i närheten, sa han. Det känns verkligen helt fantastiskt! Du kan hjälpa mig! Du måste ju också rida såklart!” tycker Ida. Ett litet styng av avundsjuka river i Sara, men hon sväljer det och försöker att vara positiv. ”Verkligen jätteroligt! Klart att jag hjälper dig! Det blir helt perfekt, vi kan ha stallpicknickar och övernattningar. Vilken toppensommar!”

”Va? Menar ni allvar?” En obeskrivlig glädje fyller Sara, hon hoppar upp från stolen och rusar runt bordet för att krama sina föräldrar. En morgon berättar mamma att Sara ska få en sommarhäst. Sara hoppas att hon ska få låna underbara Mynta från ridskolan. Så blir det inte. Istället får hon Galahad, av alla kallad Galningen. Denna sommar blir ett äventyr där Sara lär sig mer om både hästar och sig själv.

Sara Och Galahad är en berättelse om svårfångad vänskap mellan häst och människa.