Alma och papegojmysteriet
KRISTINA COLLÉN
KRISTINA COLLÉN
ALMA OCH PAPEGOJMYSTERIET Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Kristina Collen © Omslagsbild: Lisa Lindqvist Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2018 ISBN: 978-91-7577-807-5
Till Kirke och Aysel och alla era medsystrar
A Alma med två A – Detektiv, säger mormor, medan hennes händer plaskar runt i diskhon. Vet du vad det är, Alma? Hela släkten har ätit påskmiddag i mormors hus. Trots att det nästan är vår har det snöat hela dagen. Alla de andra barnen, Almas syskon och kusiner, har gått till pulkabacken. Men inte Alma. Hon tycker varken om snön eller att åka pulka. Snön kan verkligen vara både isglass-hård och mjukglass-mjuk på samma gång. Om man tappar vanten och måste sätta ner handen i snön, bränner det liksom till av allt det kalla. Eftersom alla föräldrarna också ville ut i snön så passade det bra att det blev Alma och mormor som fick ta hand om disken.
7
– En sådan som tittar i förstoringsglas kanske? säger Alma. Alma traskar runt i köket med torkhandduken i högsta hugg. För Alma är det som om vissa ord har en melodi i sig som bara hon kan höra. Som det där ordet detektiv. Det liksom studsar när man säger det, de-tek-tiv. – Ja, kanske det, säger mormor. Så smyger de omkring också och lyssnar på folk. Precis som du brukar göra. Alma har inte riktigt tänkt på vad en detektiv gör, men det är sant det som mormor säger. Hon tycker om att lyssna. Ibland bara på själva orden som liksom ploppar, sjunger och knarrar. Ibland hör hon också vad som sägs. Alma är tio år och brukar kalla sig själv för Alma med två A. A som i autism och A som i ADHD. Det är två saker som gör Alma speciell. Speciellt bra på vissa saker. Som att lyssna på ord till exempel. Och på att vara detektiv. Mormor och Alma är bästa kompisar. Mormor är den bästa bästisen man kan ha. Hennes hus är rött och ligger mitt ute i skogen.
8
Allt är så annorlunda där mot i stan. Så tyst och skönt. På somrarna när Alma är hos mormor brukar hon gå ut och lägga sig på mossan där den är som mjukast. Mossan liksom bäddar in alla tankar som snurrar runt i Almas huvud. Där i den mjuka mossan får huvudet vila. Hemma i lägenheten rör de tre äldre bröderna och lillasyster Ella till det. Hela tiden. De bråkar om allt. Likadant är det i skolan. Jobbiga ljud och en massa prat som Alma avskyr. När det blir för mycket av det känns det som att må illa. Fast inne i huvudet. Alma har bott hos mormor varje sommar så länge hon kan minnas. Hon är van vid det. Den här sommaren ska Alma bo där hela lovet. Det känns förskräckligt långt till dess. Alma går fram till almanackan som mormor har hängande på köksväggen och bläddrar bland månaderna. Så kommer hon fram till juni. Skolavslutningsmånaden. På ett sätt är det bra att det är så långt kvar, för då hinner hon vänja sig. Alma har ett sär-
9
skilt sätt att göra det på. Hon brukar skriva ner små historier för sig själv, om vad hon ska göra om det händer sådant som är jobbigt. Som när hon blir ledsen och längtar hem till exempel. Historierna skriver hon på en tavla hemma i sitt rum. Det är Almas förberedelsetavla. Så kan hon läsa dem och tänka på vad hon ska göra. Det blir liksom enklare om man vet. Men just nu när Alma ser alla månader som är kvar innan det blir sommarlov vill hon att nu ska vara direkt. Det är inte roligt att vänta. Alma suckar och släpper almanackan så att den gungar fram och tillbaka på köksväggen.
10
En magisk kraft – Detektiver, fortsätter mormor medan hon diskar en extra kladdig tallrik. De är bra på att leta rätt på saker. Du kan inte tro vad jag har på vinden. Mormor vänder sig om och blinkar med ena ögat till Alma. En stor gammal koffert full med detektivsaker. Från gammelmorfar Ansgar. Vinden? Finns det en vind i mormors hus, tänker Alma och blir med ens ivrig. – Gamla Ansgar. Han var sannerligen en riktig detektiv han, fortsätter mormor. Oj, vad han reste runt i världen och letade rätt på än den ena, än den andra. Gammelmorfar Ansgar, vem var det? Är det sant att det har funnits en riktig detektiv i det här huset? Alma vill genast veta hur hon ska komma upp på den där vinden. 11
– Det blir inget med det nu, säger mormor. Det är alldeles för kallt där uppe. Du ska snart få hjälpa till att vispa grädden till kakan. Om en stund har vi dem här allihop. Åh, vad jobbigt. Bara vänta och vänta hela tiden. Alma sparkar lite lätt på tidningskorgen som står bredvid köksbordet och några tidningar far ut på golvet. Alma vill egentligen inte bli arg nu, men det arga kommer så plötsligt och är svårt att få ordning på. En liten spindel kilar över tidningshögen och in under golvlisten. Alma böjer sig ner och ser efter den. Kanske bodde den i tidningskorgen? Hon funderar en stund på tidningskorgen som spindelbo, och letar runt i den. Men ingen mer spindel dyker upp. Alma rullar upp ärmarna på sin stora mjuka tröja och gör sig beredd att ta fram grädden ur kylskåpet i stället. Nu ska här vispas. – Vänta lite, säger mormor. Disken först och grädden sen. Nu blir det riktigt jobbigt. Det kryper och hettar i kroppen på Alma. För att bli av med allt
12
det ilskna måste hon hitta på något. Hon provar att hoppa runt i köket en stund. Diskhandduken blir till en propeller som snurrar över hennes huvud. De-tek-tiv. Ordet studsar omkring i köket och Alma studsar efter. Högre och högre. Så får hon syn på något utanför fönstret. En mycket liten figur. Vad var det, en tomte? I ett huj hoppar hon upp på diskbänken för att kunna se ut genom fönstret. Några rena tallrikar får fart ner i diskbaljan igen. Plums, säger det och mormor blir alldeles blöt. – Ta det lugnt barn, utbrister mormor och får tag i disktrasan för att torka bort allt det blöta. Utanför i snön kilar den lilla tomtegubben bort mot ladugården. Den grå vinterrocken fladdrar i vinden och snörskorna gör avtryck i snön. Spåren försvinner snabbt under snöflingorna. – Det var någon där, utbrister Alma. En tomtefarbror. Hon vänder sig till mormor som ser frågande ut.
13
ALMAS TVÅ A, A som i autism och A som i ADHD gör Alma speciell. Speciellt bra på vissa saker. Som att lyssna. Och på att vara detektiv. Alma är också djurens väktare som mormor säger och när den operasjungande papegojan Jack försvinner är det bra att Alma finns där. Under jakten på papegojan håller det dock på att gå riktigt illa. Kanske kan Alma nu få användning för den magiska kraft hon just upptäckt att hon har ärvt från sin gammelmorfar Ansgar?
www.idusforlag.se ISBN 978-91-7577-807-5
9 789175 778075