Astrid, Astrid

A , d s i r t t rid s A Astrid, Astrid

e Th

H en e res

riksson

, A d i s r t t r s id A se e r The

sson k i r n He

Fler böcker av Therese Henriksson: Skrivtävlingen, 2017

Astrid, Astrid Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text och bild: Therese Henriksson Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2018 ISBN: 978-91-7577-827-3

Till grannflickorna Emmy och Lovisa som stannade uppe en sommarnatt och läste om Astrid.

Och till Carina som blev tolv år på nytt.

Du som klär dig så coolt Det är sommarlov, och jag har bestämt mig för att aldrig, aldrig vara avundsjuk på min bästa granne Seb igen.

Vi bor i samma trappuppgång och går i samma klass, och för bara några veckor sedan vann han hela Sveriges skrivtävling för femteklassare.

Jag erkänner att jag var superavundsjuk då.

Fast vi fick åka på skolresa till Stockholm, för det ingick i vinsten. Och jag skäms fortfarande lite för att jag bara drog iväg från klassen på resan. Precis innan vi skulle på utflykt.

Det var ju inte som om jag hade tänkt gå vilse. Jag ville bara inte höra på allt prat om hur coolt det var att Seb vann.

Egentligen skulle nog jag ha fått förstapri-

7

set, om det inte varit tjejer som vunnit flera år i rad. Det tror i alla fall Iggis som går i vår klass.

Själv har jag bestämt mig för att inte tänka på det där mer. För Seb skrev jättefina grejer som liksom handlade om mig, och jag blir alldeles varm och luddig runt hjärtat när jag tänker på hans berättelse.

Nej, avundsjuk tänker jag inte bli. Jag vet bättre än så.

Men nu har Seb åkt på semester med sina mammor. De tog en sista-minuten-resa till Frankrike. Bara för att bebisen som är Sebs lillasyster kommer snart, och för att hans mamma Majken säger att det är lättare att resa med bebben inuti magen än utanför.

Seb ska bada i havet, äta lyxig restaurangmat och gå på museum.

Inte kunde mammorna ana när de bokade biljett, att sommaren här hemma skulle bli galet varm redan före midsommar.

Iggis har åkt till Jokkmokk för att hälsa på sin moster. Mostern som heter Ing-

8

Marie precis som Iggis, har en hundkennel, och Iggis får hjälpa till. Just nu har de massor av valpar. Hon skickade en bild. Valparna var gråfluffiga med knappnosar och blanka ögon. ”Dom har vassa tänder och luktar kiss”, skrev Iggis i ett meddelande. ”Men deras magar är rosa och luktar bebis.”

Jag vill också vara på restauranger och klappa kissiga valpar. (Kanske inte samtidigt.) Men jag är inte avundsjuk, observera det.

Fast jag känner mig rätt ensam.

Lägenheten känns tyst och varm när mamma och pappa jobbar, och jag är för gammal för att gå på fritids. Utanför på gatan kör bilarna sommarsakta och tanter med rollatorer stannar och äter glass.

Jag tar promenader till skolgården, kiosken och parken. Sedan, när mamma kommer hem, brukar vi åka till stranden just när alla andra packar ihop.

9

Det finns fler jag kan ringa till. Andra i klassen, men jag vet inte. Det är liksom Seb och jag och Iggis som gäller. ”Ta en shoppingtur, vetja!” säger mamma glatt en morgon innan hon åker till jobbet. ”Nu när det är rea och allt. Du kan behöva träna på sånt.” ”Alltså, allvarligt?” undrar jag. Shopping är väl inget man tränar på, och förresten är jag ju lika ensam i gallerian som här hemma. Ändå går jag. Sakta från vårt hyreshus och upp genom Nordale. Gatorna dallrar av värme, luktar het asfalt, och i kanterna torkar maskrosorna ihop.

Turister i röda shorts står i centralparken och pekar på fontänen, och minst elva småbarn rusar runt med rinnande glassar vid lekplatsen.

En liten kille ramlar med glassen så den får sandströssel, och sedan äter han den i alla fall.

Ibland önskar jag att jag var yngre

10

igen. Liten och leksugen och så där. Leksugen kan jag fortfarande bli, men det är sjukt o-coolt att leka med dockor när man är nästan tolv och ett halvt. Fast med Seb och Iggis kan man lätta lite på det där. Leka kull, och tafatt och … Jag saknar verkligen att riva omkull Seb på gräsmattan och kittla honom tills han tjuter.

Jag är framme i centrum. Dörrarna glider upp och jag går in i den svala gallerian. Just precis då hoppas jag att Seb har det bra. Att det är säkert därute i världen där de är, mammorna och han. Att de inte går omkring på ställen där lastbilar kör upp på trottoarerna och skadar oskyldiga, och att de bara, bara får ha kul.

Att Iggis har det bra är jag nästan säker på.

Jag menar, vad kan gå snett i en by utanför Jokkmokk? Vid närmare eftertanke, säkert en hel massa. Hundarna kan rymma från sina burar, springa iväg och äta höns någonstans.

Och hennes morbror Åke kan bli full och hälsa på hos grannen i bara kalsongerna som han gjorde ifjol. Men ingen terror. Sånt finns inte

11

där. Utom den av tusentals mygg och en sol som aldrig går ner.

Dessutom har grannen en son som är snygg. Iggis har visat hans bild på Instagram. Han heter Enok och ska börja sjuan.

Jag försöker känna mig som en världsvan shoppare. Så där kändiscool.

Då vet man vad man vill ha, och så kommer man ut från affären med drivor av snygga pappkassar med guldtext.

Jag går in i en affär där taket är fullt av hängande reaskyltar. De har femtio procent på linnen, och där står Rebecka och håller i ett.

Rebecka är tjejen som kom ny till vår klass i våras. Hon som har snyggaste håret och snyggaste kläderna jämt. Dessutom är hon den enda tjej som Seb varit ihop med. Även om det bara varade i tre veckor.

Jag saktar in min redan snigelaktiga takt, och Rebecka tittar upp.

Det känns som om jag bara vill backa ut genom entrén igen. Men det är ingen idé att 12

ens tänka tanken. För Rebecka hälsar med en sur liten nickning.

Jag nickar tillbaka och tänker att jag borde säga något, men jag vet inte vad. Istället sträcker jag ut handen mot ett av linnena på motsatta sidan av klädsnurran. ”Gillar du rosa?” undrar Rebecka skarpt.

Jag skakar på huvudet och släpper linnet. ”Inte jag heller. Det är så barnsligt.”

Hon tar upp ett linne som är gult och sätter tillbaka det igen, sedan ett som glänser lite i silver. Det håller hon upp med en gillande min.

Jag undrar om hon fortfarande är sur på mig för att jag stack iväg sådär när vi var på klassresan? För det kan hända att det var det som gjorde att det tog slut mellan henne och Seb. Att jag rymde och gjorde Seb orolig.

Det pirrar till lite i magen när jag tänker så. För Rebecka är verkligen coolast i klassen, och Seb är min bästa vän. Jag har lovat att jag aldrig ska bli kär i honom. Men han får vara lite, lite kär i mig ifall han vill.

13

ra ka hon gö s d a V t. r tråkig Seb Astrid ha grannen ta s ä b e bli kär i) ig när båd r ld a tt a lovat rest bort? r a (som hon h is g isen Ig och komp tur shopping ger n e r lå s e r in Mamma fö sig iväg. Men så r ing! ger raskn och Astrid har världens över an pappa. H r hon det a h v a t e d id vet or nande.

Innan Astr längre. Utan spän igt faktiskt. e d inte tråk n a n n ä Lite väl sp ; n sluta läsa an inte ka m . a m tid so u k bo ch så n ”Här är en trovärdig o år, så a r g ä n n u e i g k rle Skrivtävlin ning av kä g.” n fin bland ch spännin o Den har e ka u sj d n vu a , ka u svartsj ävlingen Om Skrivt Wendt 18, Ewa 0 2 , 2 e ft ä -h TJ B i

ISBN 978-91-7577-827-3

www.idusforlag.se

9 789175 778273