ÖSTEN - Hundar och halstabletter

ÖSTEN Kråke

HUNDAR OCH HALSTABLETTER

,

Sanna Laren Illustrationer: Johanna Isaksson

ÖSTEN – hundar och halstabletter Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Sanna Larén © Illustratör: Johanna Isaksson Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2018 ISBN: 978-91-7577-854-9

Ă–STEN Hundar och halstabletter

– Vet ni vad det är för dag idag? frågar mamma medan hon hissar upp rullgardinen i Östens och Noras rum.

Vårsolen kikar in genom fönstret.

– Lördag, svarar Östen snabbt och gnuggar sömnen ur ögonen.

– Ja, visst är det lördag, säger mamma. Men den här lördagen kallas för något alldeles speciellt.

Minns ni vad? Östen funderar en stund.

– Gustav, gissar han sen.

6

Nora gissar också på Gustav.

Mamma påminner dem om att det ju är påskafton idag. Och hon är så glad när hon säger det att det lika gärna hade kunnat vara julafton. Östen vill helst somna om. Han hade hoppats på en helt vanlig lördag, men nu skulle det bestämt vara påskafton.

– Är du säker på att det inte var påskafton förra lördagen? försöker Östen.

Men mamma är helt säker. Det är hon ofta.

7

Efter frukost föreslår mamma att Östen och Nora ska ge sig ut för att påska under förmiddagen.

– Nu när det är påskafton och allt. Östen vet inte vad påska är, men det låter som något han skulle kunna vara riktigt bra på, tycker han.

– Först klär man ut sig, förklarar mamma.

– Det kan jag! utropar Östen.

Nora klappar i händerna för sådant där kan hon också.

– Och sen går man och knackar på hos grannarna, fortsätter mamma.

– Det kan jag också! jublar Östen.

Han är så glad över att han redan verkar kunna allt det där med att påska.

– Och så frågar man grannarna snällt om de har något godis att bjuda på, säger mamma. Östen bara gapar.

Här har han och Nora dragit med mamma ända till affären för att skaffa godis, när de istället hade kunnat gå runt en stund i trappuppgången.

Att han inte fått reda på det tidigare.

8

– Jag ska vara monster, säger Östen och rusar raskt iväg för att plocka fram sin ruskiga monsterdräkt.

Nora hämtar sin kudde som hon snabbt stoppar in under sin svart- och gulrandiga pyjamas.

Mamma hinner knappt blinka innan ett litet monster och en humla står på dörrmattan, redo för att ge sig ut och påska. Hon förklarar lite försiktigt att det är vanligare att man klär sig lite mer påskigt än som monster och humla, just på påskafton. Östen tycker att de klätt sig så påskigt de bara kunnat och det tycker Nora också. Inte för att de någonsin klätt sig påskigt förut, men de tycker i alla fall att de gjort det riktigt bra.

– Kan ni inte klä ut er till påskkärringar? föreslår mamma.

Men det tycker Östen låter krångligt.

Mamma verkar däremot tycka om att krångla när det är påsk, för hon börjar genast rota fram både det ena och andra ur klädkammaren.

9

Monstret och humlan väntar en stund. De tycker att mamma alltid tar sådan tid på sig när de ska ut och påska. Inte för att de någonsin påskat förut, men den här gången tycker de i alla fall det.

– Vi hinner nog påska ett par stunder innan mamma är klar, viskar Östen till Nora och så ger de sig iväg.

– Du får plinga, säger Östen där de står framför en dörr en bit upp i trappuppgången.

Nora plingar det hårdaste hon kan. Hon är bra på sådant.

Det är en ganska så gammal tant som öppnar.

– Jag ska inte ha något, snäser den ganska så gamla tanten. Östen och Nora tittar på varandra.

Den där tanten har nog aldrig påskat förut, tänker de. Östen blir helt enkelt tvungen att förklara hur det ligger till. Att det inte alls är han eller Nora som ska ge tanten saker, utan precis tvärtom.

– Ska jag ge bort mina saker? säger den ganska så gamla tanten.

– Mest godis ska vi ha, säger Östen och viftar lite med svansen på monsterdräkten.

Och medan Nora humlesurrar sitt allra surrigaste börjar den ganska så gamla tanten rota runt i sin handväska.

– På min tid klädde inte barnen ut sig till monster på påsk, säger tanten surt.

11

Östen ger sig ut för att påska för första gången. Med sig har han lillasyster Nora och grannen Edward.

Om Östen hade vetat att man bara kunde gå runt en stund i trappuppgången för att få godis, hade han börjat göra det för flera år sedan.

De tre upptäcker snart att det inte bara bjuds på godis när man påskar. Nej, man kan även få sig en näve halstabletter och en och annan … hund!

www.idusforlag.se