Surtanten Birgitta och rymdraketskuppen by Idus förlag

Surtanten Birgitta

och rymdraketskuppen Surtanten Birgitta och rymdraketskuppen

Erika Svernstrรถm Sara N Bergman

Surtanten Birgitta och rymdraketskuppen

Erika Svernstrรถm Sara N Bergman

Tidigare utgivna böcker av Erika Svernström: Surtanten Birgitta och Lennart von Spetsnäsa, 2015 Surtanten Birgitta och mc-knuttsjakten, 2016 Det övergivna barnhemmet, 2016 Det sjunde rummet, 2017

SURTANTEN BIRGITTA OCH RYMDRAKETSKUPPEN Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Erika Svernström © Illustratör: Sara N Bergman Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2018 ISBN: 978-91-7577-904-1

Till Siri – min minsta älskling som så stolt följer mina manus, vill läsa dem alla och smygläser även de hon inte får …

KAPITEL 1 Lennart von Spetsnäsa, barnens clown Lennart von Spetsnäsa stod i ett omklädningsrum på sjukhuset och drog på sig lösnäsan med en smäll. Den fick knappt plats för Lennarts egen näsa var verkligen spetsig. Han suckade tungt, drog på sig den krulliga peruken och de för stora skorna. Hur länge skulle han stå ut med detta förfärliga jobb – att få barn att skratta? Varför var just han tvungen att vara sjukhusclown? Kunde ungarna inte roa sig själva? – Herr Spetsnäsa, sa en sjuksköterska mjukt. Barnen väntar på dig. Börja gärna med sal 14. Där ligger de sjukaste barnen som snart ska ha sina sprutor. Det är jättebra om du får dem 7

på gott humör innan dess och gör lite tokiga grejer. Lennart log stelt och tänkte; snart är det över. Snart har jag gjort allt jag lovat – att vara extra snäll mot barnen i Halmstad. Snart kan jag strunta i om sjuka barn blir friska och bara göra det jag vill. Dörren till Lennarts rum öppnades igen. En läkare kom in och gjorde tummen upp. – Barnen älskar dig, Lennart! De längtar efter att du ska komma. Är du klar? – Alldeles strax, sa Lennart och log så det gjorde ont i mungiporna. Illa mådde han också. Kunde man må illa av snällhet så gjorde Lennart det. – Bara en vecka till. Bara en vecka, sedan är det över, mumlade han medan han drömde sig bort. Lennart hade varit kommunalråd i hela sitt vuxna liv. Att vara kommunalråd var lika med makt för Lennart. Makt att få bestämma och få folk att tycka att han var viktig. Och där makten fanns, där fanns Lennart von Spetsnäsa. 8

Så hade det alltid varit. Ända tills den där förbaskade surtanten Birgitta Svensson hade dykt upp och försvarat alla stadens barn. Och nu senast, när han jagade henne hela vägen till Paris, hade allt slutat i ett enda stort misslyckande för Lennart. Den franska polisen ville slänga honom i fängelse för att han hade snott en pansarvagn, rymt från flygplatspolisen, kidnappat fem barn och lite annat. Småsaker, enligt Lennart. Pyttegrejer. När Lennart trodde att han faktiskt skulle behöva sitta i franskt fängelse räddade Birgitta honom från fängelsestraff mot att han lovade det här. Att vara snäll mot barnen i Halmstad. I flera månader. Baka bullar, stå som skolpolis, vara sjukhusclown och dela ut kramar. Läsa läxor, ordna barnkalas, dela ut glassar och blåsa upp ballonger. Allt hade hon tvingat honom till. Även hans chef Ulla Rulltårta hade tyckt att det var en fantastisk idé att Lennart skulle göra en massa snälla saker. Om han var riktigt duktig kanske han skulle få jobbet tillbaka, det hade hon sagt. 9

– Herr Spetsnäsa, är du redo? Det var han förstås inte. Med ett försök till leende drog han den kliande peruken lite rakare på huvudet. Han svalde hårt, gick ut i korridoren och öppnade dörren till rummet där de sjuka barnen förväntansfullt såg på honom från sina sängar. *** I samma stund sneddade surtanten Birgitta över gatstenarna på Stora Torg i Halmstad. Hon var på ett uselt humör och hytte med näven åt busschauffören som körde förbi henne och tre förskräckta skolbarn alldeles för fort. – Ser du dåligt, gubbstrutt? skrek hon efter bussen som krängde fram över bron mot busstorget. Hon stoppade in en dumleklubba i munnen och vände sig mot barnen för att se om de var okej. De sken upp i ett leende innan de utbrast: – Surtanten, det är surtanten Birgitta! Eller hur, visst är det du? 10

Birgitta vande sig aldrig. Sedan hon med sina grannbarns hjälp lyckats ordna både en fotbollsplan, ett ridhus, en skateboardramp, en tennishall, en minigolfbana och en ishockeyhall hade hon blivit barnens hjälte. Hon som i hela sitt liv avskytt barn. Som duckat under köksbordet när de ringt på till halloween. Som knutit näven åt dem när deras fotboll smällt i hennes fönster. Som irriterat sig på deras skratt och fnyst åt deras gårdslekar. Surtanten Birgitta Svensson hade varit ökänd som barnens värsta fiende. Nu var hon känd som barnens bästa vän. Och allt tack vare att hon fick deras fotboll i pannan och slog i huvudet när hon ramlade. Hennes hjärna skakade runt så mycket att hon blev en annan människa när hon vaknade. En ganska snäll, riktigt modig, rätt påhittig tant som alltid stod på barnens sida. Nu var hon till och med känd och hon tyckte att det var ganska roligt. – Jo, ja det är jag som är Birgitta, sa hon och försökte dölja ett generat leende. 12

– Åh, kan jag få din autograf? sa en liten flicka med tofs. – Får jag ta en bild på dig och mig? sa en pojke i åtta-årsåldern. – Vad heter du på instagram? sa en annan pojke som fotograferade henne med mobilen medan hon skrev sitt namn i flickans block. – Hm, jag har varken instagram eller det där snapshit eller vad det heter, sa Birgitta och log ursäktande medan barnen fnissade hysterisk. – Men Birgitta, det heter snapchat – inte snapshit! – Får du äta klubba fast det bara är torsdag i dag? sa flickan storögt och såg på Birgittas dumlelubba. – Vet du vad, sa Birgitta och drog upp stödstrumpan under kjolen. När man blir äldre kan man plötsligt behöva saker som glasögon, hörapparater och käpp. Och då får man trösta sig med dumleklubbor. Något kul ska väl vi pensionärer få ha? sa hon och vinkade hejdå till barnen.

KAPITEL 2 En inbjudan till slottet Lennart ställde ner väskan på sitt hallgolv. Den var full med nybakta bullar och ballonger till barnen. I går hade han varit på sjukhuset som clown och i dag skulle han till en fotbollsmatch där de behövde en maskot. Utklädd till kanin skulle han busa med barnen och ge dem en kram om de ville. Hu! Han spratt till när mobiltelefonen vibrerade innanför kanindräkten, och letade stressat i dräktens fickor innan han hittade den i ena kaninörat.

– Ja, hallå? sa han trött medan dräkten sakta gled nedför magen på honom. – Lennart, är du där? Det var Lennarts mamma Grase som ringde. Ja egentligen hette hon Grace, ett engelskt namn som uttalas Grejs och betyder att någon är mjuk och vacker. Men Lennarts mamma kom från Karlstad och när hon döptes var prästen i kyrkan inte vidare duktig på engelska. Så han sa ”härmed döper ja daij till Grase Karlsson”, och sedan den dagen sa alla Grase till stackars Grace. – Ja, jag är här, sa Lennart suckande. – Lennart, jag har tänkt på en sak. Jag har insett att jag inte alltid kommer att finnas här för att ta hand om dig. – Va? sa Lennart förvånat. Han hade aldrig tänkt på att hans mamma kanske skulle flytta långt bort eller bry sig om någon annan än honom. – Ja, jag fyller ju åttiofem år och du sextiotvå. Det är kanske dags för dig att gifta dig? Tänk

så fantastiskt om du kunde få en familj. Att bli förälder är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. – Men mamma, jag klarar mig alldeles utmärkt utan någon fru. Och några besvärliga ungar vill jag då inte ha! fräste Lennart och försökte dra upp kanindräkten som var på väg ner mot hans blommiga kalsonger. – Sa du besvärliga eller härliga? Jag hör ju så dåligt, sa Grace. – Jag sa besvärliga … – Lennart. Om du tänker om och faktiskt tar lite ansvar för någon annan än dig själv ska du få något fint av mig. Nu lyssnade Lennart. Det här lät intressant. Vad skulle han få? – Om du kan tänka dig att skaffa familj kan du få förskott på arvet, alltså alla mina pengar som du egentligen ska få först när jag dör. Lennart släppte omedelbart den glidande kanindräkten. Förskott på arvet? Skulle han bli miljonär? Han såg sig själv i spegeln där han stod. Röd i ansiktet och med håret på ända. En praktfull 16

mage och korta ben. Spetsig näsa och krusigt hår på både bröst och vader. Till och med i öronen började håret krusa sig. Ja han var en mycket ståtlig man, tänkte han och nickade åt sig själv. Vem skulle inte vilja ha honom? – Jag ska verkligen tänka på det där med att gifta mig. Och skaffa såna där … barn, sa han och gjorde en missnöjd min. – Vad bra min gosse, sa Grace nöjt. Jag skulle bli så lycklig av ett barnbarn. Tänk vad mycket roligt du har framför dig Lennart. Och jag har ju sparat i aktier i hela mitt liv så nu har jag ganska mycket pengar som du får ärva. Men först ska du få ett rejält förskott nu när du ska försöka försörja en familj. Du vet, blöjor kostar en massa pengar! Blöjor, tänkte Lennart surt. Fanns det inga stora barn man kunde bli pappa till? Så man slapp det här med blöjor och sånt? – Tack snälla, du har alltid varit min favoritmamma. Vet du det? sa Lennart kärleksfullt. Men nu måste jag gå. Jag ska iväg och göra barnen glada. 17

”Den bästa bok jag har läst!” Emilia, 9 år

När surtanten Birgitta förstår att hennes ärkefiende Lennart von Spetsnäsa snott en biljett till månen från ett barn blir hon rasande. Tillsammans med sina grannbarn utsätter hon Lennart för en gasbildande brakhämnd som får honom att spåra ur helt. Med list lyckas han då få Birgitta att lämna sitt eget bröllop och börjar planera ett hemskt brott för att få sin vilja igenom. Plötsligt är fyrahundra barn och Sveriges ende astronaut instängda på biblioteket som sakta glider ner i vattnet … En busig bok om vad listiga barn och färgstarka pensionärer kan klara av tillsammans. Och hur viktigt det är med vänskapsrelationer över generationer. ”Den var omöjlig att lägga ifrån sig!” Judith, 11 år

”Betyg 5, men jag vill ge 100 – en så rolig bok!” Thea, 9 år

För varje såld bok skänks fem kronor till Bris – barnens rätt i samhället.