Läkare lär ut medicin under krig.

Hjälper till med katastrofhantering

Redan 2015–2016 etablerade medarbetare vid Sahlgrenska akademin utbildningar i katastrofmedicin i Ukraina. Det handlar om två modeller, en enklare om organisation, ledarskap och samverkan, samt en bredare där sjukvården tränas i samverkan med medicinskt beslutfattande. – Enligt de rapporter jag fått från Ukraina har de stor nytta av utbildningarna nu, förklarar Amir Khorram-Manesh, docent i kirurgi med inriktning mot katastrofmedicin.

Det var 2015, i samband med Rysslands annektering av Krim, som en internationell grupp experter på uppdrag av EU kom till Kyjiv och Charkiv för att starta en ukrainsk akademi för kris och katastrofhantering. Bland dem fanns Amir KhorramManesh, docent i kirurgi, som tillsammans med svenska kollegor har genomfört olika övningsmodeller i ett antal länder. – Vi började med att undersöka vilken beredskap för katastrofhantering som fanns på plats och träffade företrädare för både sjukvårdsministeriet och sjukhusen. Det visade sig att det inte fanns någon större samverkan mellan exempelvis sjukvård, räddningstjänst, polis och militär. Också korruption och oförmåga att använda resurserna optimalt skapade problem.

Besöket ledde till fortsatt arbete under två år vid de stora universiteten i Kyjiv och Charkiv, berättar Amir KhorramManesh. – En sak jag lärt mig under mina många år som läkare inom internationell katastrofmedicin är att inte peka med hela handen. Istället gör vi övningar där deltagarna själva kommer underfund med var problemen finns, exempelvis när det gäller logistik och samordning av ambulanser.

Sedan slutet av 2016 finns också en masterutbildning i Charkiv. Krishanteringen lärs ut enligt två svenska metoder: dels en grundläggande trenivåsamverkansmodell, utvecklad av bland andra Eric Carlström vid GU, dels den mer omfattande MACSIMmetoden som tagits fram av Sten Lennquist i Linköping. Alla de grupper som måste samverka i en katastrofsituation, från administratörer till sjukvårdspersonal, medverkar i olika grad.

Tre saker är viktiga i en katastrof, påpekar Amir KhorramManesh. – Tydligt ledarskap, en trygg plats för personalen att arbeta på, samt förmåga att prioritera. Det sistnämnda har vi svenskar svårt för, vi tycker ju att alla har rätt till vård. Men i krig är det den utilitaristiska principen som gäller, alltså största möjliga nytta för största antal patienter. Även i den vanliga vården kan det vara betungande att fundera över om man verkligen gjort rätt; det är ännu värre i en katastrofsituation där personalen hela tiden ställs inför uppgiften att snabbt fatta beslut trots otillräckliga resurser och dåliga förhållanden.

Amir KhorramManesh har viss kontakt med sina kollegor i Ukraina som menar att de har stor nytta av de utbildningar de gått. – Men det är bedrövligt att nås av bilder på sönderbombade kvarter i Charkiv och Kyjiv där jag själv promenerat för bara några år sedan. Och det är alldeles förfärligt att ryssarna driver ett hybridkrig där fokus ligger på civila mål och infrastruktur utan hänsyn till mänskliga rättigheter. Men ukrainarna är uthålliga och vana vid svårigheter.

Amir KhorramManesh

Docent i kirurgi med inriktning mot katastrofmedicin och trauma. Tillsammans med bland andra Eric Carlström, professor i vårdvetenskap med inriktning mot ledarskap och organisation, har han skrivit om olika metoder för katastrof- och krishantering. Metoderna finns beskrivna i Handbook of Disaster and Emergency Management (2017, andra utgivning 2021) som går att ladda ner gratis från nätet. Amir Khorram-Manesh har också medverkat i framtagandet av MACSIM (Mass Casualty Simulation System), ett vetenskapligt baserat simuleringssystem med målet att träna omhändertagande av skadade vid masskadesituationer. Initiativtagare till metoden är Sten Lennquist, professor i katastrofmedicin, Linköpings universitet.

Tydligt ledarskap, en trygg plats för personalen att arbeta på, samt förmåga att prioritera ...

AMIR KHORRAM-MANESH

Sverige var länge ett föregångsland inom katastrofmedicin. Så är det inte längre, påpekar Amir KhorramManesh. – Vi vill gärna tro att inget hemskt kan hända i vårt trygga land. Men kanske har pandemin fått oss att vakna upp. Risker förändras, kriser kommer förr eller senare, och katastrofmedicin är viktigt. Varje sjukhus i landet borde ägna åtminstone en kvart i månaden åt frågor som har med krishantering och beredskap att göra; det handlar ju om färskvaror, vi kan inte förlita oss på gamla planer som ingen sett över på tio år. Självklart är det svårt att planera för sådant som man inte vet något om, men att inte vara förberedd är lika med att förbereda sig för ett misslyckande.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg