Tråkiga titlar när sökmotor får avgöra

Det räcker inte längre att skriva en kul rubrik för att få uppmärksamhet. Numera ska den vara sökbar så att alla kan hitta den.

– Titlarna har blivit långa och tråkiga, säger Bengt Johansson, professor på JMG.

Bengt Johansson har alltid satt en ära i att sätta intresseväckande rubriker på sina böcker och artiklar. Vad sägs till exempel om ”Stick ut, men gör det på rätt sätt!” om mediernas EU-rapportering?

Hans hemlighet har varit en klatschig titel som fångar intresset, följt av en underrubrik som förklarar ämnet.

Det fungerar inte längre.

– En redaktör talade om för mig att min rubrik inte var ”sökbar” och att algoritmerna inte hittar orden i underrubriken, säger Bengt Johansson, som också har berättat om sitt dilemma i en krönika i tidningen Curie.

Som lärare på journalistutbildningen på JMG är Bengt Johansson skolad i att en spännande titel på en artikel är avgörande. Det är den som fångar läsarna och får dem att vilja ta del av resten av innehållet. Nu har han tvingats tänka om.

– Jag hade till exempel tänkt kalla mitt senaste bokkapitel om kriskommunikation under pandemin för ”Ralllyeffekter”, följt av en informativ underrubrik. Men det går alltså inte, säger han.

Ordet rallyeffekt är inte självklart för alla och knappast något som människor söker efter på nätet. För att hamna högt upp i Googles rankning behöver rubriken innehålla ord som är relevanta för ämnet. I det här fallet just ”kriskommunikation” och ”pandemi”.

Ju fler nyckelord man lyckas få in i titeln, desto större chans att texten blir upptäckt av den som söker efter information.

– Tidigare när vi läste papperstidningar var ingången till texten annorlunda. Vi köpte en tidning, skannade av rubrikerna och valde vad vi ville läsa. Nu söker vi efter ett ämne vi är intresserade av på nätet, säger Jonas Ivarsson, professor i tillämpad IT.

En rubrik som innehåller ord med hög relevans för det specifika ämnet hamnar högt upp i Googles indexering. Författarna kan bara böja sig. Åtminstone om det är viktigt för dem att artikeln uppmärksammas och citeras av andra forskare.

– Medicinska tidskrifter har alltid haft en policy att ha den här typen av rubriker, redan innan algoritmerna styrde. I andra sammanhang har det däremot varit fritt fram att ha en vildare titel, säger Jonas Ivarsson.

Bengt Johansson funderar just nu på hur han i fortsättningen ska skriva sina rubriker. Ska han helt enkelt byta plats på titel och underrubrik, eller klämma in alltihop på samma rad? Eller ska han fortsätta i samma stil och hoppas på att algoritmerna blir mer kreativa i framtiden?

Just nu lutar han åt att han kommer falla till föga och skriva just så långa och informativa rubriker som redaktörerna vill ha. Trots att han personligen tycker att de blir trista och oestetiska.

– Jag kan tycka att det här är intressant ut ett bredare perspektiv. Vi måste anpassa oss till tekniken och jag kan undra vad mer det finns som styr oss. Och frågan är vilka konsekvenser det här får för oss som skriver, säger han.

Bengt Johanssons krönika i tidningen Curie: www.tidningencurie.se/kronikor/ algoritmerna-gjorde-minaboktitlar-trakiga.

Text: Lotta Engelbrektsson

Foto: Johan Wingborg