Svårt för äldre migranter att få jobb.

Svårt få jobb för äldre migranter

Den ålder då en migrant kommer till Sverige har större betydelse för möjligheten att få jobb än personens utbildningsnivå. Det visar en färsk avhandling i socialt arbete av Hanna Mac Innes. – Redan i 40-årsåldern ökar tiden det tar att få fotfäste på arbetsmarknaden, framförallt för personer från låg- och medelinkomstländer.

De flesta personer som migrerar till Sverige är 30 år eller yngre. Men på senare decennier har andelen medelålders eller äldre migranter ökat. Det är utgångspunkten för Hanna Mac Innes doktorsavhandling som fokuserar på tre frågor: Ålderns betydelse när det gäller möjligheten att få jobb, risken att bli fattig vid hög ålder samt tillgång till omsorg för äldre migranter. – Att det tar lång tid för äldre migranter att komma i arbete får enorma konsekvenser för den ekonomiska situationen i hög ålder, särskilt för äldre födda i låginkomstländer. Det beror bland annat på att Sverige, i likhet med många andra länder, har ett pensionssystem som kräver 40 års vistelse i landet för att få full baspension. Den som kommit hit som äldre har förstås svårt att uppfylla det kravet vilket ökar risken att bli både inkomst och förmögenhetsfattig som pensionär.

Fattigdom är också relaterat till andra sociala problem som exempelvis ohälsa och social isolering. – Även om många klarar sig bra visar en av mina studier att det är 33 gånger vanligare bland äldre födda i ett låginkomstland att vara dubbelt fattig, alltså att ha både låg ekonomisk standard och en förmögenhet som understiger 10 000 kronor, jämfört med svenskfödda.

Samtidigt fungerar välfärdssystemen, som den offentliga äldreomsorgen, omfördelande både mellan inkomstgrupper och mellan äldre födda i olika länder, förklarar Hanna Mac Innes. – En hypotes som länge stått oprövad är att migration sent i livet skulle innebära att man som äldre får sämre tillgång till den offentliga äldreomsorgen. Det skulle bland annat bero på att äldre har svårare att lära sig ett nytt språk och kanske får information på ett språk som hen inte förstår.

Genom att studera den totala populationen av äldre i Sverige har Hanna Mac Innes kunnat konstatera att användningen av offentlig äldreomsorg i Sverige istället ganska väl tar hänsyn till olika behov beroende på födelseland, migrationsålder samt inkomst.

– På det hela taget verkar äldreomsorgen vara ganska omfördelande både mellan olika inkomstgrupper men också när det gäller födelseland. Den grupp som sticker ut något, och som har lägre sannolikhet att ta emot offentlig äldreomsorg, är äldre ensamstående personer, som lider av djup fattigdom och är födda i låginkomstländer. Det är alltså delvis samma grupp som också löper högre risk för dubbel fattigdom. – Sammanfattningsvis kan man säga att det är viktigt att äldre som lider av ekonomisk utsatthet får tillgång till äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg, samt att insatser behöver riktas gentemot dem som lider av multipla sociala problem och som riskerar att inte få tillgång till äldreomsorg.

Hur uppfattar då äldre invandrare själva sin situation?

– Jag har ägnat mig åt grundforskning men vi behöver både ord och siffror. Jag vill därför gärna uppmuntra forskare att ge röst åt äldre personers upplevelser av sin tillvaro. Det behövs fler studier med fokus på denna heterogena grupp.

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta

Hanna Mac Innes doktorsavhandling Older people in Sweden – Age at migration, poverty and utilization of long-term care services bygger på registerdata från Statistiska Centralbyrån (SCB) och Socialstyrelsen. Invandrare som kommit hit 1990, 1994, 1998 och 2002, födda i låg-, medel- och höginkomstländer jämförs med den totala populationen i Sverige 1990–2010.