4 minute read
Ska universitetet motverka konspirationsteorier?
Debatt
Ska universitetet motverka konspirationsteorier?
Det framstår idag som en angelägen uppgift för universiteten att bidra till att försvara inte bara vetenskapen utan även demokratin. Ett växande hot mot båda tycks komma från konspirationsteorier och andra former av “otillbörlig information”. Flera insatser knutna till universitetet syftar till att motverka sådant.
Ett första exempel är seminariet om konspirationsteorier som ordnades vid Jonsereds herrgård den 1 juni. “Hur kan de motverkas i ett mer progressivt arbete för det kunskapsbaserade samhället?” undrade arrangören i sitt programblad. “Hur kan vi rusta vårt immunförsvar mot konspirationsteorier och säkerställa det demokratiska samhällets nödvändiga kunskapsbas och transparens?”
Ett annat exempel från vårt universitet är forskningsprojektet Kunskapsresistens. Orsaker, konsekvenser och motmedel som för 50,4 av RJ:s miljoner försöker avhjälpa “människors oförmåga eller motvilja att acceptera tillgänglig och etablerad kunskap”, en oförmåga som beskrivs som “en av de stora utmaningar som det demokratiska samhället står inför”.
Initiativen tycks utgå från att vetenskapen kan utgöra en neutral och stabil grund på vilken inte bara utbildningssystemet utan även det demokratiska samhället kan vila. Det är märkligt hur denna föreställning kan vara så inflytelserik idag, då den problematiserats så länge. Egentligen borde alla veta att vetenskapen inte är neutral. Alla borde också veta att den inte är stabil, att forskare ofta är oeniga och att vad som räknas som vetenskapligt förändras över tid.
Förmedlas det inte längre redan i våra grundkurser att det är den kritiska samhällsvetarens uppgift att sträcka sig bortom det självklara och det till synes naturliga, det vill säga bortom den etablerade kunskapen? Vi kommer ihåg att ifrågasättandet har haft en självskriven plats, inte bara inom vetenskapen, utan även inom det demokratiska samhället. Som studenter fick vi lära oss att kritiska intellektuella utmanar etablissemanget och att de måste räkna med att bli betraktade som kufiska, för att inte säga farliga.
Idag tycks stämningsläget vara annorlunda. Vetenskapen presenteras inte längre som ett sprudlande fält av utmanande nytänkande, utan som en producent av konsensus, som en institution inför vilken man ska ha respekt och tillit. Som av en händelse är denna vetenskapliga institution tätt allierad med den politiska makten – som gärna vill betrakta sig som vetenskapligt förankrad snarare än ideologisk. Är det en långsökt tanke, att tabut mot att ifrågasätta denna vetenskap, kan ha något att göra med maktens ovilja att bli ifrågasatt? DeHavenSmith är en bra källa för den som missat att misstänkliggörandet av grävare som “konspirationsteoretiker” sedan länge har använts för att förhindra avslöjanden av maktmissbruk.1
Vetenskap är inte neutral
Journalistikprofessor Jesper Strömbäck som är med i kunskapsresistensprojektet har “faktaundersökt” hur det svenska samhället mår. Utifrån utvald indexdata har han kommit fram till att Sverige står sig bra i en internationell jämförelse och att det därför bör “ses som desinformation – det vill säga falsk och/eller missvisande information – att hävda att Sverige är ett land i djup kris, i förfall, drabbat eller hotat av systemkollaps”, såsom “den auktoritära högerpopulismen – med SD i spetsen men även andra delar av politikens högerkant” enligt Strömbäck brukar göra.2
Genom våra studier av universitetens historia vet vi att det fanns en tid där professorer öppet talade om de ideologiska övertygelser som präglade deras sanningssökande. De kunde vara kommunister, socialister, liberaler, konservativa eller kristna. Citatet ovan illustrerar istället en utveckling där en ideologisk position – inspirerad av Jonseredsseminariets programblad kallar vi den för progressiv – framstår som den enda vetenskapliga.
Det är uppenbart att Strömbäcks “faktagranskning” har en politisk slagsida. Så långt inga problem. Det problematiska är hans ovilja att acceptera att andra har en annan världsbild utifrån vilken de fäster sig vid andra aspekter av verkligheten och därför landar i andra slutsatser. Problemet är att Strömbäck inte erkänner sin egen ideologiska position, utan kräver att hans världsbild är den enda som betraktas som kunskapsbaserad. I själva verket har också de förment kunskapsresistenta, de vars ståndpunkt enligt Strömbäck faller utanför gränsen för det legitima och bör bekämpas av universitetet, ofta mycket goda argument för sina slutsatser.
Den “desinformerade” tesen om en systemkollaps kan till exempel stödja sig på Stefan Holgersson, docent i informatik vid Linköpings universitet och professor vid polishögskolan i Oslo. I flera studier har Holgersson visat hur myndigheter som Brottsförebyggande rådet och polisen förvanskar sina skildringar av såväl samhällsläget som sina egna insatser. Hans rapporter förmedlar bilden av en kollaps av rättssystemet.
Vi nämner Holgersson som exempel då hans fall även illustrerar konsekvensen av det sätt att hantera det offentliga samtalet som Strömbäck och andra väktare av det “kunskapsbaserade samhället” förespråkar: ett sätt som handlar om att skilja den etablerade kunskapen från den otillbörliga och där udda röster bekämpas. I Holgerssons fall mobiliserade universitetet en mobbningskampanj mot sin egen forskare och hans medarbetare.3 De som företräder “illegitima” ståndpunkter, riskerar att få betala ett högt personligt pris, och självklart leder detta till en rädsla för att göra sin röst hörd. Resultatet blir inte stärkt demokrati utan att en tystnadskultur breder ut sig.
Detta är precis motsatsen till vad universitetet bör ägna sig åt. Universitetet bör vara en plats där idéer och argument formas, förankras, utvecklas och preciseras. Givetvis ska de även göras till föremål för kritik. Skarp och välgrundad kritik är emellertid något helt annat än den typ av naivt självöverskattande vetenskapspropaganda som kampen mot konspirationsteorier och kunskapsresistens är ett uttryck för.
1 Lance DeHavenSmith (2013): Conspiracy Theory in America. University of Texas Press. 2 https://www.kristianstadsbladet.se/ledare/sverigestarinteinforenkollapsviarivarldsklass962b2476/ 3 http://tidskriftenrespons.se/artikel/forfoljelseavforskarevidlinkopingsuniversitet/
