Debatt
Ska universitetet motverka konspirationsteorier? Det framstår idag som en angelägen
uppgift för universiteten att bidra till att försvara inte bara vetenskapen utan även demokratin. Ett växande hot mot båda tycks komma från konspirationsteorier och andra former av “otillbörlig informa tion”. Flera insatser knutna till universite tet syftar till att motverka sådant. Ett första exempel är seminariet om konspirationsteorier som ordnades vid Jonsereds herrgård den 1 juni. “Hur kan de motverkas i ett mer progressivt arbete för det kunskapsbaserade samhället?” undrade arrangören i sitt programblad. “Hur kan vi rusta vårt immunförsvar mot konspirationsteorier och säkerställa det demokratiska samhällets nödvändiga kunskapsbas och transparens?”
Ett annat exempel från vårt universitet är forskningsprojektet Kunskapsresistens. Orsaker, konsekvenser och motmedel som för 50,4 av RJ:s miljoner försöker avhjäl pa “människors oförmåga eller motvilja att acceptera tillgänglig och etablerad kunskap”, en oförmåga som beskrivs som “en av de stora utmaningar som det demokratiska samhället står inför”. Initiativen tycks utgå från att veten skapen kan utgöra en neutral och stabil grund på vilken inte bara utbildningssys temet utan även det demokratiska sam hället kan vila. Det är märkligt hur denna föreställning kan vara så inflytelserik idag, då den problematiserats så länge. Egentligen borde alla veta att vetenska pen inte är neutral. Alla borde också veta att den inte är stabil, att forskare ofta är oeniga och att vad som räknas som veten skapligt förändras över tid. Förmedlas det inte längre redan i våra grundkurser att det är den kritiska samhällsvetarens uppgift att sträcka sig bortom det självklara och det till synes naturliga, det vill säga bortom den eta blerade kunskapen? Vi kommer ihåg att ifrågasättandet har haft en självskriven plats, inte bara inom vetenskapen, utan även inom det demokratiska samhället. Som studenter fick vi lära oss att kritiska intellektuella utmanar etablissemanget och att de måste räkna med att bli betrak tade som kufiska, för att inte säga farliga. Idag tycks stämningsläget vara annorlunda. Vetenskapen presenteras inte längre som ett sprudlande fält av
52
GUJOURNALEN SOMMAR 2022
utmanande nytänkande, utan som en producent av konsensus, som en institu tion inför vilken man ska ha respekt och tillit. Som av en händelse är denna veten skapliga institution tätt allierad med den politiska makten – som gärna vill betrakta sig som vetenskapligt förankrad snarare än ideologisk. Är det en långsökt tanke, att tabut mot att ifrågasätta denna veten skap, kan ha något att göra med maktens ovilja att bli ifrågasatt? DeHaven-Smith är en bra källa för den som missat att misstänkliggörandet av grävare som “konspirationsteoretiker” sedan länge har använts för att förhindra avslöjanden av maktmissbruk.1 Vetenskap är inte neutral Journalistikprofessor Jesper Strömbäck som är med i kunskapsresistensprojektet har “faktaundersökt” hur det svenska samhället mår. Utifrån utvald indexdata har han kommit fram till att Sverige står sig bra i en internationell jämförelse och att det därför bör “ses som desinforma tion – det vill säga falsk och/eller missvis ande information – att hävda att Sverige är ett land i djup kris, i förfall, drabbat eller hotat av systemkollaps”, såsom “den auktoritära högerpopulismen – med SD i spetsen men även andra delar av politikens högerkant” enligt Strömbäck brukar göra.2 Genom våra studier av universitetens historia vet vi att det fanns en tid där professorer öppet talade om de ideolo giska övertygelser som präglade deras sanningssökande. De kunde vara kommu nister, socialister, liberaler, konservativa eller kristna. Citatet ovan illustrerar istäl let en utveckling där en ideologisk posi tion – inspirerad av Jonseredsseminariets programblad kallar vi den för progressiv – framstår som den enda vetenskapliga. Det är uppenbart att Strömbäcks “fak tagranskning” har en politisk slagsida. Så långt inga problem. Det problematiska är hans ovilja att acceptera att andra har en annan världsbild utifrån vilken de fäster sig vid andra aspekter av verkligheten och därför landar i andra slutsatser. Pro blemet är att Strömbäck inte erkänner sin egen ideologiska position, utan kräver att hans världsbild är den enda som betrak tas som kunskapsbaserad. I själva verket har också de förment kunskapsresistenta, de vars ståndpunkt enligt Strömbäck
faller utanför gränsen för det legitima och bör bekämpas av universitetet, ofta mycket goda argument för sina slutsatser. Den “desinformerade” tesen om en systemkollaps kan till exempel stödja sig på Stefan Holgersson, docent i informatik vid Linköpings universitet och professor vid polishögskolan i Oslo. I flera studier har Holgersson visat hur myndigheter som Brottsförebyggande rådet och poli sen förvanskar sina skildringar av såväl samhällsläget som sina egna insatser. Hans rapporter förmedlar bilden av en kollaps av rättssystemet.
Vi nämner Holgersson som exempel då hans fall även illustrerar konsekvensen av det sätt att hantera det offentliga samtalet som Strömbäck och andra väktare av det “kunskapsbaserade samhället” föresprå kar: ett sätt som handlar om att skilja den etablerade kunskapen från den otillbör liga och där udda röster bekämpas. I Holgerssons fall mobiliserade universite tet en mobbningskampanj mot sin egen forskare och hans medarbetare.3 De som företräder “illegitima” ståndpunkter, ris kerar att få betala ett högt personligt pris, och självklart leder detta till en rädsla för att göra sin röst hörd. Resultatet blir inte stärkt demokrati utan att en tystnadskul tur breder ut sig. Detta är precis motsatsen till vad universitetet bör ägna sig åt. Universitetet bör vara en plats där idéer och argument formas, förankras, utvecklas och precise ras. Givetvis ska de även göras till föremål för kritik. Skarp och välgrundad kritik är emellertid något helt annat än den typ av naivt självöverskattande vetenskaps propaganda som kampen mot konspira tionsteorier och kunskapsresistens är ett uttryck för. 1 Lance DeHaven-Smith (2013): Conspiracy Theory in America. University of Texas Press.
https://www.kristianstadsbladet.se/ledare/sverigestar-inte-infor-en-kollaps-vi-ar-i-varldsklass-962b2476/
2
http://tidskriftenrespons.se/artikel/forfoljel se-av-forskare-vid-linkopings-universitet/
3
Susanne Dodillet/Sverker Lundin, universitetslektorer i pedagogik.
