Högtidlig fest för nygamla doktorer.

– Högt ärade doktorer! Så var det äntligen dags för en försenad doktorspromotion, där både doktorer, hedersdoktorer och pristagare blev hyllade och firade för sina insatser.

Det var i högsta grad en efterlängtad fest. Pandemin satte käppar i hjulet men ett och ett halvt år senare än planerat kunde firandet hållas. Först och främst har högtidligheten fokus på alla nyblivna doktorer som disputerade under perioden 2019–2020. Cirka 130 promovender fördes över parnassen av fakultetens promotor, delvis på klingande latin. De tio hedersdoktorerna fick sina fina insignier och fördes också över parnassen för att sedan ta emot publikens hyllningar. Dessutom uppmärksammades ett antal pristagare: en av dem var Carl Bennet, som fick ta emot universitetets finaste utmärkelse: Socci et Amici.

Att delta i en doktorspromotion är en milstolpe i livet, menade rektor Eva Wiberg som bjöd in publiken att göra en tidsresa. – Låt oss föreställa oss att det idag är den 16 oktober 2020. Det var just det datumet som var planerat om inte pandemin ställt till det. Mycket har nog hänt sedan dess, en del av er har hunnit flytta och skaffat nytt jobb, kanske till och med fått barn. Ändå har ni gjort er besväret att delta i denna lilla tidsresa. Varför? Jag tror nämligen att pandemin, trots allt elände, fört med sig en betydelsefull lärdom: insikten om att det är viktigt att vara tillsammans och att få fira.

En doktorspromotion är inte vilken fest som helst. Det är högtidligt och hedrande. Det är två och en halv timmes skådespel, där allt är inrepeterat in i minsta detalj. Publiken satt tyst och endast några få hurrarop hördes när doktorerna radades upp på scen. De musikaliska numren av studenter från Högskolan för scen och musik gav en välbehövlig paus och en fin inramning. Efter utmarschen till tonerna av Bernhard Crusell var det mingel med bubbel och snittar innan kongresshallen gjordes i ordning för att ta emot 700 gäster som fick njuta av en trerätters meny med väl valda viner. Ett antal tal avlöste varandra, men roligast var nog skådespelaren, tillika Konstnärliga fakultetens hedersdoktor, David Dencik.

– Jag är en gäst i det vetenskapliga samfundet men idag känner jag mig märkligt nog lite hemma med frack, hatt och guldring. Jag brukar gå på många festliga prisutdelningar och vanligtvis kommer jag hem tomhänt men inte idag. Inget kommer i närheten av vad jag har fått uppleva idag, det hela är väldigt excentriskt. Fast idag finns det anledning att fira, sade han och utbringade en skål till alla ”sexiga” doktorer som lagt ner så mycket arbete. – Dixi.

Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg Årets tema för doktorspromotionen var Ett universitet för världen, vilket också är titeln på universitetets vision. Det knöt Eva Wiberg an till i sitt hälsningsanförande. – Att vi är ett universitet för världen visas på ett väldigt bokstavligt sätt just under promotionen.

Det är några år sedan du doktorerade. Vad är det största som har hänt under den här tiden?

Lena Dafgård, IT-fakulteten, arbetar idag som högskolepedagogisk utvecklare med inriktning på digital kompetens på Högskolan Dalarna. – Min avhandling fick stor uppmärksamhet. Den kom ju i början av 2020, precis när pandemin startade och den undersöker både distansutbildning och lärares användning av video. Jag började som doktorand på IT-fakulteten 2006, så det har totalt tagit 12 år att bli klar med avhandlingen. Under tiden har jag arbetat som pedagogisk utvecklare på Göteborgs universitet, Högskolan i Skövde och Mälardalens högskola. Promotionshögtiden är en milstolpe.

Erik Gustafsson,

Handelshögskolan, jobbar idag som postdoktor vid avdelningen för innovation och entreprenörskap. – Efter avhandlingen fick jag medel från Bromanska stiftelsen för att fortsätta med min forskning. Sedan blev jag tilldelad Wallanderstipendiet, vilket innebär att jag nu kan forska i tre år på heltid, något som jag är djupt tacksam för. Men inte bara karriärmässigt har det varit en framgång, utan också att få vara med den här dagen är helt fantastiskt. Jag är väldigt nöjd med min doktorandutbildning där jag började min forskning om entreprenörskap inom modeindustrin. Som tur var disputerade jag innan pandemin slog till.

Matilda Amundsen

Bergström, Humanistiska fakulteten, arbetar idag som postdoktor på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. – Jag har fått ett jobb som sträcker sig längre än ett år. Sannerligen inte alla förunnat i mitt fält (litteraturvetenskap) och jag har fått projektmedel nog för att kunna forska i flera år. Efter en postdoktorvistelse i Köpenhamn är jag tillbaka på min favoritinstitution, vilket är riktigt härligt. Lite vid sidan av jobbet är det största som har hänt att jag öppnat bokaffären Mare litteratur tillsammans med fem vänner. Kombinationen gör att jag får omge mig med och tänka på litteratur dagarna i ända! Martin Göthberg, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, arbetar både vid Högskolan i Dalarna och som lektor vid Högskolan för scen och musik. – På den vetenskapliga sidan har jag bidragit till att ge ut antologin Att undervisa i teater, den första i sitt slag i Sverige. Antologin fyller ett behov inom teaterlärarutbildningen vid GU och annan lärarutbildning som tar upp estetiska lärandeformer. Jag har också arbetat med forsknings- och utvecklingsprojekt i samverkan med Högskolan Dalarna och Mora Gymnasium – Jag ser också promotionen som en brygga från generation till generation, ett arv av lärdom och kunnande. Promotionen är som en scenisk gestaltning av vad akademin kan stå för. Och det är kul att det får vara så här högtidligt ibland. Det finns en forskarvardag och lärarvardag, men idag har vi fest!

Anna Jeppsson disputerade inom medicinsk vetenskap, Sahlgrenska akademin och arbetar idag som forskare vid sektionen för klinisk neurovetenskap. – Jag hade turen att få ett jobb direkt inom klinisk neurologi. Doktorspromoveringen är ett sätt att göra doktorstiteln lite mer verklig.