GU Journalen 5-2020 by University of Gothenburg

GUJournalen OBEROENDE TIDNING FÖR MEDARBETARE VID GÖTEBORGS UNIVERSITET #5 VINTERN 2020

Nyheter

Så hamnar du i citeringstoppen Reportage

Alla kan bli medborgarforskare Fokus

Vad händer när pandemin klingat ut?

GRÄNSLÖS FYSIKER GIOVANNI VOLPE ÄR NYFIKEN PÅ ALLT

Ledare

Tack för era ansträngningar ÄR DENNA GU JOURNAL landar i

brevlådorna har de flesta av oss njutit av jul och ledighet. Det senaste året liknar inget vi tidigare varit med om. Vi har både privat och i arbetslivet fått ställa om. Vi har upplevt oro och ovisshet, för både pandemin och dess efterverkningar i form av samhällsekonomiska konsekvenser. Jag vill tacka er för era ansträngningar det märkliga året 2020. Det har krävts en flexibilitet av oss alla när nya regeringsbesked och restriktioner aviserats den ena dagen och krävt snabba anpassningar hos oss nästa dag. Det har krävts tålamod och lugn när frågorna ofta varit fler än svaren. Vi har fått lov att vara konstruktiva och kreativa när de färdiga lösningarna inte funnits. De problem som e-posthaveriet medfört har ytterligare bidragit till frustration, oro och krav på omställning.

överens om att det kommer att påverka vår verksamhet framöver. Med denna vetskap om en stabil och trygg organisation ser jag fram emot att tillsammans med er ta itu med det nya året. Det innebär bland annat ett ökat utbildningsuppdrag, många nya studenter och nya forskningsanslag vilket vi naturligtvis glädjer oss åt, men det är också ett stort ansvar. Vi möter 2021 rustade med en ny gemensam vision för universitetet, ett universitet för världen. Visionen lägger tonvikt på utbildning och forskning av högsta kvalitet. De kommande 10 åren fokuserar vi på att bidra till en hållbar och kunskapsbaserad samhällsutveckling. Och vi ska fortsätta vara en sammanhållen organisation som är en attraktiv arbetsplats och studiemiljö. Jag önskar er en riktigt god fortsättning på 2021! Nu kör vi!

ÅR 2020 HAR utmanat oss till förändring och

snabba beslut. Vi har visat att vår verksamhet på alla nivåer är robust och står pall även när omständigheterna radikalt förändras. Det har varit tufft men också lärorikt. Erfarenheterna tar vi med oss och de flesta är

Rektor EVA WIBERG

Chefredaktör & ansvarig utgivare: Allan Eriksson, tel: 031–786 10 21, e-post: allan.eriksson@gu.se Redaktör & stf ansvarig utgivare: Eva Lundgren tel: 031–786 10 81, e-post: eva.lundgren@gu.se Fotograf: Johan Wingborg, tel: 070–595 38 01, e-post: johan.wingborg@gu.se Layout: Anders Eurén, tel: 031–786 43 81, e-post: anders.euren@gu.se Adress: GU Journalen, Göteborgs universitet Box 100, 405 30 Göteborg E-post: gu-journalen@gu.se Internet: gu-journalen.gu.se Upplaga: 7 300 ex ISSN: 1402-9626 Material: För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan. Adressändring: Gör skriftlig anmälan till redaktionen. Tryckeri: Göteborgstryckeriet.

Reg.nr: 3750M

Reg.nr: S-000256

Nyheter

Innehåll NYHETER 04–20 04. Sampubliceringar är vägen till framgång. 06. För stort fokus på individerna. 07 Karin Röding utreder GF. 08. Gäller lärarundantaget vid GU? 09. Rektor om lärarundantaget. 10. Mycket högre hyror. 11. Bättre sammanhållning efter IT-kraschen. 12. Fyra toppforskare får VR-bidrag. 14. Interntryckeriet läggs ner. 16. SAR stöttar utsatta forskare. 17. Hotad akademisk frihet. 18 Turkisk akademiker förlorade jobbet. 20. Bristiande coronaansvar. 21. De måste vara halvtid på jobbet. PROFILEN 22–25 Giovanni Volpe är humanistisk fysiker. FOKUS 26–34 26. Livet efter corona. 29. Mänskliga rättigheter under pandemin. 30. Utopisk framtid. 31. Ökad psykisk ohälsa. 32. Hemmajobb inget nytt. 33. Snabba förändringar. 34 Släpp på kontrollen! REPORTAGE 35–43 35. Medborgarforskning hjälper vetenskapen. 38. Vad är tredje uppgiften? 40. Vill du förvandlas till ett gem? 42. Moraliskt AI. 43. När robotarna tar över. FOLK 44–68 44. Jämställdhet på gång. 45. Onåbara medarbetare. 47 De tar över Lyktan. 48. 100 miljoner till arkeologer. 50. Ny podd om film. 52. Medieböcker om Göteborg. 54. Livet som opera. 56. Så går du på konstpromenad. 60. Kommunicera bättre! 62. Ekonomisk historia för alla. 64. Nytt supertungt ämne.

54 Livet som opera

Foto: JOHAN WINGBORG

Redaktionen

Pandemin och utopier ÄRA LÄSARE, även detta

nummer skickas hem till dig. De flesta av oss jobbar hemifrån och mycket tyder på att blir fortsatt hemarbete i vår. Vår minienkät visar att ungefär hälften ändå trivs med att jobba digitalt, vilket kanske är lite överraskande. I det aktuella temat Livet efter corona har vi intervjuat forskare om hur det nya arbetslivet påverkas av den exceptionella situation som vi alla lever i. I BÖRJAN AV DECEMBER hölls ett digitalt Jonseredsseminarium på temat Utopiska skrivbordsdrömmar. En av deltagarna, psykologen Leif Denti, ställde frågan om vi verkligen utnyttjar möjligheterna fullt ut i det nya arbetslivet eller om vi bara fortsätter som vanligt, fast på nätet? Risken är ju att det leder till professionell isolering som gör att vi tappar blicken för det större perspektivet, vilket i sin tur kan orsaka psykisk ohälsa. Nanna Gillberg menade att det också finns en fara för ett lågintensivt arbete som pågår hela dygnet, där arbete och fritid flyter ihop.

Ingen av oss vill förstås bli sjuk i covid-19 men vi får inte glömma andra viktiga frågor som har med mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet att göra. Som Damon Barret påpekar, måste vi alla i den rika världen leva med hårda restriktioner, men den globala krisen kommer att drabba den fattiga världen mycket värre. DET ÄR BEGRIPLIGT att många länder använder drakoniska metoder för att begränsa människors rörlighet men är kampen mot en allvarlig sjukdom verkligen viktigare än alla andra mänskliga rättigheter? En annan konsekvens av en långvarig karantän är ökad psykisk ohälsa och våld i nära relationer. Nu när omfattande vaccinationer planeras ställs också frågan om vaccinering i framtiden kommer att bli ett krav för att kunna resa till andra länder. Idag vet ingen vilket långsiktigt och hållbart skydd dessa vaccin kan ha. Faktum kvarstår att det i så fall blir en inskränkning i mänskliga friheter.

ALLAN ERIKSSON & EVA LUNDGREN

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Samarbete lönar sig i längden

DET ÄR FÖRETAGET CLARIVATE

Analytics som varje år beräknar vilka forskare som hör till den mest citerade procenten inom olika områden. För att komma med på listan är det viktigt att sampublicera med framstående kollegor, förklarar Johan Bengtsson-Palme, forskare i mikrobiologi, som är ny på listan för i år. – Mina mest citerade arbeten är databas- och metodartiklar som ofta bygger på stora samarbetsprojekt som involverar många universitet och forskare. Sedan jobbar jag också mycket med min tidigare handledare, Joakim Larsson; en av våra mest citerade publikationer är en översiktsartikel om antibiotika resistens från 2017. Den hör nu till de centrala arbetena i fältet, som ”alla” citerar. Johan Bengtsson-Palme har publicerat 52 artiklar sedan 2011, varav en stor andel är högcite rade.Men han är tveksam till om den här typen av listor är särskilt viktiga. – Det kan vara ett extra ess i rockärmen när man är så tidigt i karriären som jag och att hamna i samma sammanhang som

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Joakim Larsson, Henrik Zetterberg, Fredrik Bäckhed och Kaj Blennow kan ju aldrig vara fel. Jag tror att det finns en ”mångabäckar-små-effekt”: listan är inte så viktig i sig men bidrar till en helhetsuppfattning om en framgångsrik forskningsmiljö, både för mig och GU, som jag tror är värdefull på sikt. KAJ BLENNOW, professor i neurokemi, menar att antal citeringar främst är viktigt för bedömning av forskningsansökningar, helt enkelt för att det inte finns något annat sätt att värdera kvalitet. – En forskare som är flitigt citerad är sannolikt en person som har gjort något viktigt som fört forskningen framåt. Det känns helt enkelt trovärdigt att forskaren kommer att genomföra sitt projekt på ett bra sätt. Men det är också viktigt var man publicerar. En tidskrifts prestige hänger samman med påverkansfaktorn, ”impact factor”, som beror på det genomsnittliga antalet citeringar per artikel som publiceras av tidskriften. The Lancet har exempelvis en påverkansfaktor på 60,4 vilket innebär att artiklarna i genomsnitt citerats 60,4 gånger de senaste åren. – PRESTIGETIDSKRIFTERNA blir

förstås också mer lästa än andra, helt enkelt för att det publiceras så väldigt mycket att man bara hinner med de allra viktigaste tidskrifterna. Konkurrensen är bra, menar Kaj Blennow, även om den ibland kan få mindre trevliga följder. – Min kollega Henrik Zetter-

Foto: JOHAN WINGBORG

Många publiceringar och ännu fler citeringar, det är så en forskares framgång mäts. Och för att hamna i topp gäller det bland annat att sampublicera med framstående kollegor. Men systemet kan också leda till en publiceringshets som i vissa fall är skadlig för forskningen. Det menar två av de forskare som i år toppar listan över de mest citerade i världen.

Kaj Blennow

Nature är tyvärr ibland lite som Expressen, de vill gärna vara först med spännande nyheter. KAJ BLENNOW

berg och jag skrev nyligen en artikel om ett helt nytt blodtest för alzheimers. Vi skickade texten till New England Journal of Medicine som dock dröjde väldigt länge med att svara och dessutom krävde ytterligare svårgenomförbara experiment. Vi misstänkte lite att strulet kanske berodde på att någon av tidningens reviewers, bedömare, hade en konkurrerande artikel som de ville få ut först. Till slut skickade vi artikeln till en annan tidskrift, The Lancet Neurology, men då hade vi redan tappat 4–5 månader. På så sätt utkom två artiklar i Nature Medicine på ett likartat blodtest utvecklat av det amerikanska läkemedelsföretaget Eli Lilly, med liknande mycket lovande resultat, före

Den här kartan visar graden av sampubliceringar. Ju större punkter, desto mer samarbete. Kaj Blennow och Henrik Zetterberg står för en stor del. Källa: Lars Kullman, UB

ten inte kan upprepas, vilket de självaskrivit om. Inte minst skulle jag önska att det även finns några resultat från studier på patienter innan man drar slutsatser om att prekliniska data är av relevans för en sjukdom. Johan Bengtsson-Palme menar att överdriven jakt på citeringar är en förklaring till de forskningsskandaler som fått uppmärksamhet på senare år, exempelvis Macchiarini-affären.

vår. De artiklarna fick på så sätt mycket mer uppmärksamhet än vår fick när The Lancet Neurology kom ut månaden därpå. En tröst i sammanhanget är dock att Henrik och jag var medförfattare på de publikationerna, eftersom vi kört andra analyser som presenterades där.

dock, efter samtal med Grengard, vägrade ta in vår artikel. Sedan visade det sig att ett stort antal andra forskare också misslyckats med att upprepa försöket. Nature är tyvärr ibland lite som Expressen, de vill gärna vara först med spännande nyheter. Dock kan de ha problem med att resulta-

Johan Bengtsson-Palme

– JAG SKULLE ÖNSKA ett större ansvarstagande, både från lärosätena och finansiärerna, så att unga forskare kan utveckla sina projekt över lång tid istället för att stressa fram artiklar som ska vara så citerbara som möjligt. Citerings- och publiceringshetsen leder till kortsiktighet och en ovilja att tackla komplicerade problem utan uppenbara snabba lösningar. Men ansvarsfullt använt är citeringar ett kvitto på att vi gör värdefull forskning. Eva Lundgren Allan Eriksson

YTTERLIGARE ETT PROBLEM

kan vara tidskrifter som inte publicerar uppföljande artiklar som visar att data i deras första artikel inte kan verifieras, berättar Kaj Blennow. – För cirka tio år sedan publicerade Nature ett uppseendeväckande resultat av Nobelpristagaren Paul Greengard om en cancermedicin som, trots att den enbart testats i celloch djurförsök, presenterades som en lovande behandlingsprincip för Alzheimers sjukdom. När vi försökte upprepa resultaten på prover från patienter kunde vi konstatera att cancermedicinen inte hade någon effekt alls. Vi skrev samman våra resultat i en kommentar till Nature som

FAKTA

Fem-i-topp bland svenska lärosäten Karolinska Institutet

Stockholms universitet 10 Göteborgs universitet 9 Uppsala universitet

SLU

Det är analysföretaget Clarivate Analytics, som äger Web of Science, som listar den en procent av världens flitigast citerade forskare. Listan baseras på publiceringar åren 2009–2019. Analysen bygger på data från företagets publikations databas. På listan hamnar den procent av forskarna som är mest citerade inom något av de 21 olika områdena eller i den nyinrättade tvärvetenskapliga kategorin. Totalt omfattar

listan 6 200 forskare i hela världen, varav nästan hälften finns i USA. I år har nio GU-forskare tagit sig in på listan, varav två är nya: Johan BengtssonPalme och Alexandre Antonelli, professor i systematik och biodiversitet vid Göteborgs universitet och tidigare intendent för Botaniska trädgården. Han har dock numera sin huvudaffiliering vid Kew Royal Botanic Gardens i Storbritannien.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Snedvridna publiceringslistor

LISTORNA ÄR OCKSÅ metodologiskt problematiska, inte minst för att prestation kopplas till de ämnesområden som Clarivate bestämt och inte till forskarens egen disciplin, förklarar Gustaf Nelhans, som forskar just om citeringar och bibliometri på Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås. – Exempelvis tidskrifter i biblioteks- och informationsvetenskap listas under ”computer science”, vilket i sin tur räknas som ”matematik och teknik”. Och vips kan en forskare som arbetar med kritiskt kvalitativa studier av forskning vara en högrankad matematiker! Därutöver listas forskare på basis av sina lärosätesaffilieringar. Det har lett till en huggsexa om att få forskare att ta på sig ”sekundäraffilieringar”, där det andra universitetet får samma uppmärksamhet som det första. Ett exempel var för några år sedan då Saudiarabien lyckades bli ett topp-tio-land vad gäller citeringar på grund av att ett par av landets universitet anställt högciterade forskare, som dock knappast arbetade där, utan bara hade till uppgift att höja lärosätenas status.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Foto: JOHAN WINGBORG

Varje år publicerar företaget Clarivate en lista på den procent toppforskare som under en tioårsperiod citeras mest inom vissa ämnen. Listan bygger på data från Web of Science. – Listan innehåller dock många problem. Bland annat lägger den endast fokus på individer, när forskning istället är en väldigt kollegial verksamhet, påpekar vetenskapsteoretikern Gustaf Nelhans.

Gustaf Nelhans forskar om citeringar och bibliometri.

Flest publiceringar (2009–2019)

Antal publikationer

Kaj Blennow Henrik Zetterberg Karl Swedberg Fredrik Bäckhed Antonelli Alexandre Joakim Larsson Henrik Nilsson Johan Bengtsson-Palme Valentina Tremaroli

967 956 372 176 124 110 84 52 41

Antal högt citerade publikationer

59 48 30 37 9 14 13 10 15

Att samma forskare återkommer år efter år på listorna beror på ett rullande 10-årsmedelvärde, där man flyttar ett tioårigt citeringsfönster ett år framåt varje år, förklarar Gustaf Nelhans. – Eftersom bibliometriska data är extremt snedfördelade så kan enskilda artiklar som slår igenom i beräkningarna vara de som faktiskt driver inkluderingen i listan mer än en jämn fördelning av måttligt högciterade artiklar år för år. Det finns också en sorts Matteuseffekt där forskare som uppfyller de kriterier som krävs för att klättra på rankingarna fortsätter att bryta igenom bruset. SYSTEMET INNEBÄR också att samhällsvetare, som refereras av medicinare, får ett kumulativt försprång, helt enkelt för att det finns många fler medicinare än exempelvis sociologer. – Man ser knappast det motsatta, att en medicinare som citeras i samhällsvetenskapliga tidskrifter, skulle klättra på någon lista. På grund av fältnormalisering viktas citeringstalen för samhällsvetenskaplig forskning upp, vilket kan leda till att relativt låga citeringstal får väldigt stora effekter, något som också är problematiskt. – Så om jag fick föreslå, så skulle en forskares arbete värderas av sakkunniga medan de bibliometriska verktygen används för att ge stöd och belägg för värderingar, där andra aspekter än enkla beräkningar är svåra att göra. Hur som helst är det snarare lärosätena som använder dessa rankinglistor än forskarna själva: de påverkas endast marginellt av olika tio-i-topp-listor.

Källa: Lars Kullman, digitala medier, UB. Eva Lundgren

GF:s uppdrag för otydligt Ökad tydlighet och transparens. Det behövs inom Gemensamma förvaltningen, menar utredare Karin Röding som har hittat goda exempel från andra lärosäten.

korrekt, beslutas av området för infrastruktur. Det uppfattas inte som transparent. Den stora frågan är om förvaltningen är tillräckligt ändamålsenlig och riggad i relation till sitt uppdrag.

– DET ÄR ETT SPÄNNANDE och omfattande uppdrag. Jag vet att förväntningarna är skyhöga och det är en utmaning att bli klar på denna korta tid. Viktigt att komma ihåg är att mitt uppdrag är en bricka i ett större spel som ska läggas, säger Karin Röding, före detta generaldirektör för Universitetsoch högskolerådet, som i slutet av oktober utsågs till extern utredare för att genomföra en översyn av Gemensamma förvaltningens finansierings- och styrmodell. Hon har nu kommit halvvägs in i uppdraget och har precis avslutat den största delen av inläsning och intervjuer. – Första rundan är en slags behovsfångst, där jag har intervjuat ett stort antal ledningspersoner och fått stämma av vad som är det viktigaste i uppdraget. Fokus har hittills legat på central nivå men jag kommer också att intervjua prefekter och administrativa chefer, säger Karin Röding, som med hänsyn till den pågående utredningen inte vill peka ut några konkreta områden.

– I ENLIGHET MED GU Förnyas lades

– JAG HAR MEST lyssnat och försö-

ker att sätta mig in i organisationen. Det finns en spännvidd i vad fakulteterna vill: Några tycker att finansieringsmodellen är det absolut viktigaste men andra tycker att styrningen och transparensen är det viktigaste. Vi har talat mycket om kultur och tillit. Det räcker inte att skriva fram i en utredning att det är viktigt utan det är något

som organisationen måste jobba med. För att bygga tillit krävs ett tydligt uppdrag så att organisationen blir medveten om vad de betalar för och därmed får. I uppdraget ingår även att göra jämförelser med andra svenska lärosäten. Karin Röding har främst tittat närmare på universiteten i Lund, Uppsala och Umeå.

– Dagens modell är på vissa sätt otydlig, påpekar ensamutredare Karin Röding.

– ÄVEN OM UPPDRAGEN är

desamma är verksamheten till del organiserad på olika sätt vilket inte är konstigt. Umeå universitet har stor erfarenhet av att jobba med den här typen av styrningsfrågor och GU har länge samarbetat med både Lunds och Uppsala universitet. Det finns goda exempel från de tre lärosätena. Jag tror att Gemensamma förvaltningen skulle tjäna på att vara tydligare i sitt uppdrag. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, och är det inte heller nedtecknat så blir det än svårare att förstå. Det är viktigt att tala om vad som görs och varför, då blir det också lättare att diskutera olika prioriteringar. Enligt Karin Röding är köp-ochsälj-systemet, som infördes 2013 i samband med GU Förnyas, en komplicerad fråga. – Vissa delar av basen fastställer universitetsstyrelsen medan til�läggstjänster, om jag uppfattat det

Jag vet att förväntningarna är skyhöga och det är en utmaning att bli klar på denna korta tid. KARIN RÖDING

mycket administration ut på institutionerna och jag vet att nuvarande rektor har uttalat att fakultetsnivån bör stärkas. Det finns också en obalans i hur Gemensamma förvaltningen är organiserad i idag. I alla administrativa processer som universitetet arbetar med på de olika nivåerna – allt från lokalfrågor till personalfrågor – är det lika viktig att identifiera dubbelarbete som att konstatera att vissa saker kanske hamnar mellan stolarna. Utredningen ska vara klar den 28 februari. – Ja, det är väldigt kort tid givet detta omfattande uppdrag men jag ska göra mitt bästa. Min förhoppning är att människor ska känna igen sig och att rapporten tillsammans med andra utredningen blir ett underlag för GU att arbeta vidare med.

Text: Allan Eriksson Foto: Eva Dalin

FAKTA I juni 2020 fick rektor i uppdrag av universitetsstyrelsen att påbörja en översyn av finansieringsmodellerna för Gemsanamma förvaltningen och Universitetsbiblioteket. Utredningen av Gemensamma förvaltningen kommer att vara en del i den översyn som ska presenteras i juni 2021 inför styrelsens inriktningsbeslut för 2022.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Ny policy strider mot praxis

DET VAR I SOMRAS som rektor fattade beslut om en ny policy som bland annat slår fast att universitetet äger nyttjanderätt till det undervisningsmaterial som lärarna tar fram. Policyn har mött starka reaktioner, inte minst från fackligt håll. Bland annat menar Maja Pelling, ordförande för Saco-S vid GU, att policyn saknar rättslig grund. – Det mesta av det en lärare gör, som föreläsningar och undervisning, omfattas av upphovsrätts lagen. Dock finns ingen uttrycklig lag om upphovsrätt i ett anställningsförhållande. Däremot finns sedvänja och praxis som innebär att arbeten med verkshöjd, som föreläsningar, böcker och annat material, tillhör upphovsmannen, det så kallade lärarundantaget. Dessutom finns ”tumregeln” som ger arbetsgivaren nyttjanderätt till vissa verk, som scheman, kursplaner och liknande. I DEN NYA POLICYN står dock ingenting om lärarundantaget. Istället gör policyn skillnad på självständig forskning, som universitetet inte gör anspråk på, och material som skapats i undervisningssyfte. Det är det senare som universitetet, enligt policyn, har nyttjanderätt till.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Foto: JOHAN WINGBORG

Vem har rätt att använda det material som en lärare tar fram för sin undervisning? Enligt en nyligen antagen policy är det universitetet som har nyttjanderätten. – Men det strider både mot GU:s nya vision och mot lärarundantaget, påpekar Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap och lärarrepresentant i universitetsstyrelsen.

Åsa Arping menar att policyn rimmar illa med universitetets vision, som bland annat lyfter fram kärnvärdena akademisk frihet, kollegial kultur och forsknings anknuten undervisning. – I DEN AKADEMISKA friheten ingår

att en lärare har rätt att presentera sina rön på det sätt hen vill, exempelvis vid ett undervisningstillfälle. Att lärarna förmedlar sina senaste forskningsresultat är ju också det som ger universitetsstudier en särskild kvalitet. Om universitetet då nyttjar materialet, utan avtal med upphovsmannen, innebär det ett upphovsrättsbrott. Enligt policyn har universitetet också rätt att ändra i materialet, vilket även det strider mot det vetenskapliga

Om universitetet då utnyttjar materialet, utan avtal med upphovsmannen, innebär det ett upphovsrättsbrott. ÅSA ARPING

ansvar en lärare har för sitt arbete. Åsa Arping vänder sig också mot att lärarna ska ”säkerställa universitetets nyttjanderätt, om läraren träffar avtal om publicering och spridning med en extern part”. – Hur är det tänkt att vi exempelvis ska kunna förhandla med ett förlag om vi måste förklara att även universitetet har rätt till materialet i tidskriftsartikeln eller boken, eftersom det tillgängliggjorts i en kurs? Den omedelbara orsaken till att

policyn tagits fram är den tillfälliga övergången till distansundervisning. I policyn framhålls bland annat att universitetet kan ses som producent av nätbaserade undervisningsmoment och därför erhålla en självständig rätt till dessa. Jonas Ivarsson, professor i informatik och även han lärar representant i styrelsen, menar att det är konstigt att just nu, när alla GU:s lärare undervisar på distans, beskriva nätundervisning som ett specialfall. – SEDAN MARS HAR JU distans-

undervisning tvärtom varit det normala. Jag tror också att många lärare blir provocerade av att nätundervisning framställs som någon sorts automatisk undervisning där man kan köra på med i förväg inspelat material. Alla lärare har arbetat väldigt hårt för att ställa om till distansundervisning med samma höga kvalitet som tidigare, ofta dessutom utan nämnvärt stöd. Jonas Ivarsson undrar också vilket problem policyn är tänkt att lösa. – Om en lärare byter tjänst eller blir sjuk kan det förstås uppstå svårigheter om man behöver den lärarens material. Men det ingår i det kollegiala ansvaret att lösa en sådan situation, ofta helt enkelt genom att fråga om man får använda materialet. Jag kan inte se detta som ett bekymmer. Maja Pelling vänder sig också mot att policyn tagits fram helt utan diskussion. – Hur kommer det sig att man fattar ett så viktigt beslut utan någon som helst förankring? Min uppfattning är att ganska få GU-medarbetare känner till beslutet, trots att det i högsta grad berör dem i deras dagliga arbete.

Eva Lundgren

FAKTA Den 24 juni fattade rektor beslut om Policy för universitetets nyttjanderätt till upphovsrättsligt skyddat material. Enligt policyn har universitetet nyttjanderätt till upphovsrättsligt skyddat undervisningsmaterial, producerat av anställda inom ramen för sin anställning.

Påverkar inte forskningsfriheten – Jag kan inte se att innehållet i policyn strider mot vår nya vision. Policyn påverkar på intet sätt forskningsfriheten, det vill säga varje forskares rätt att fritt välja forskningsämne och metod samt fritt publicera forskningsresultat. Det menar rektor Eva Wiberg. ATT BERÄTTA OM innehållet i en artikel

eller bok som behandlar de senaste forskningsresultaten inom fältet innebär inte att man avhänder sig rätten till det bakomliggande resultatet, betonar Eva Wiberg. – En lärare kan välja att presentera forskningsresultat inom ramen för undervisning, precis som att en lärare väljer att berätta om sina resultat i andra sammanhang. Upphovsrätten till en bok, rapport eller artikel kvarstår hos upphovsrättsinnehavaren, vilket också tydliggörs i policyn, förklarar Sara Dahlberg, chefsjurist vid GU. – Upphovsrättslagen ger rätt för andra att citera eller referera till ett verk och att diskutera dess innehåll fritt. Ett offentliggörande av verk innebär bland annat att andra ges rätt att citera, referera och diskutera innehållet, mycket likt det som sker inom undervisning. Jag ser inte några problem med det som framförs som farhågor här. Hon menar också att det är viktigt att skilja på den nätbaserade undervisning som sker nu under pandemin, och sådan nätbaserad undervisning som sker inom ramen för kurser som från början varit avsedda att vara nätbaserade.

– I DE FALL DÄR undervisningsmaterial tas fram inom ramen för en särskilt ålagd uppgift, eller efter särskilda instruktioner, från arbetsgivaren skapas undervisningsmaterial som från början är avsedd att ingå som en delmängd i ett större kurssammanhang och att hålla över en längre tid. Sara Dahlberg uppfattar inte att det är någon stor skillnad i hantering av nätundervisning och annan undervisning. – Det som skiljer sig är möjligen att man vid en mer ”ad hoc”-inspelad föreläsning

Sara Dahlberg är chefsjurist vid GU.

kan behöva ta ställning till om det är möjligt och lämpligt att innehållet visas på nytt, eller görs tillgängligt under en tid via exempelvis Canvas-plattformen. Här behöver också avväganden göras som handlar om hantering av personuppgifter och dataskydd, om exempelvis studenter deltar med bild och ljud. Sådana ställningstaganden behöver inte göras för en föreläsning som hålls vid ett bestämt tillfälle på plats vid universitetet, som naturligt bara sker vi ett avgränsat tillfälle. Så nya undervisningsformer kan innebära nya frågeställningar och det är bland annat det som policyn är avsedd att stödja verksamheten i, att göra sådana avväganden. EVA WIBERG håller med om att den här

typen av frågor i de flesta fall löses kollegialt i exempelvis ett lärarlag. – I samband med övergången till distansläge kom dock en rad frågor från såväl lärare som chefer om vad som verkligen gäller. Detta är bakgrunden till att beslut om policy togs vid detta tillfälle. Som för allt policyarbete och gemensamma styrdokument handlar det om att uppnå en likvärdig hantering på universitetet, att skapa förutsebarhet. – Syftet med policyn är inte att inskränka lärares rätt till upphovsrätten, tvärtom att förtydliga de rättigheter som lärarna har och som inte alltid visat sig vara så lätta att uttolka. Det är olyckligt om detta ställningstagande framställs som att universitetet berövar lärare sina rättigheter. Det stämmer inte.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Mycket högre hyror Hyresavtalen för flera fastigheter är klara. Det blev som väntat rejäla höjningar, men inte så stora som Higab krävde. NÄR GU OCH HIGAB påbörjade

hyresförhandlingar förra hösten skrevs det både i GU Journalen och i lokal dagspress om Higabs krav på chockhöjningar för flera fastigheter. För Idrottshögskolan krävdes exempelvis en 45-procentig höjning medan höjningen var nästan 170 procent för Annedalsseminariet: från 2,5 miljoner kr/år till närmare 6,7 miljoner kr! Bakom låg Higabs planer på att sälja fastigheterna. Argumentet var att hyrorna måste höjas, ju högre hyror desto högre marknadsvärde. Nu kan det konstateras att höjningarna blev rejäla. Idrottshögskolan får en 35 procentig höjning (från 3,4 miljoner kr/ år till 4,6 miljoner) medan höjningen för Annedalseminariet

blir på närmare 120 procent (från 2,5 till 5,4 miljoner kr/år). Men siffrorna speglar inte hela sanningen. De jämför nämligen med förra årets hyror. Går man längre tillbaka i tiden blir bilden en annan. – NÄR GU FLYTTADE in i Annedalsseminariet 2006 var hyran 4,8 miljoner kronor om året. Då betalade man 1 331 kr per kvadratmeter, medan man betalade 681 kr per kvadratmeter 2019, säger Lennart Ahlkvist, avtalsansvarig vid GU vid sektionen för lokalförsörjning. Förklaringen är enkel. Hyresavtalen för Annedals seminariet, JMG-Mediehuset och Idrottshögskolan har tidigare varit så kallade räntebaserade självkostnadsavtal – hyror som baseras på hyresvärdens lån på fastigheten. När räntorna gått ner har också hyrorna gjort det. – Det är egentligen intressantare att räkna på vad GU

hade betalat om räntorna legat fast sedan 2006. Det hade blivit betydligt högre hyror. Därför har man inte diskuterat hyreshöjningarna i procent, utan istället fokuserat på vad man faktiskt ska betala i kronor. Snitthyran på GU, inklusive alla tillägg såsom lokalvård, säkerhet, el och så vidare, är drygt 1 800 kr/m2. Med den prislappen kan de nya avtalen knappast kallas för chockhöjningar, menar Lennart Ahlkvist, som tvärtom tycker att hyrorna blev lägre än väntat. – JÄMFÖRT MED Higabs

utgångsbud blir det flera miljoner billigare för GU om året. Bara för Annedalsseminariet begärdes 1,3 miljoner mer. Eftersom avtalet är på åtta år blir det mer än 10 miljoner kronor som GU sparar jämfört med ursprungskravet. Det är också viktigt att påpeka att siffrorna utgör genomsnittshyran

under åtta år. I avtalen finns en hyrestrappa, vilket innebär att hyrorna höjs successivt. De flesta av GU:s avtal med Higab är på 8–10 år. – DET ÄR BRA ATT vi förhandlat om hyrorna nu. Om Higab säljer och det kommer in en ny fastighetsägare så kommer avtalen att ligga kvar. Från fakultetshåll, där man tidigare ifrågasatt och kritiserat Higabs krav, är man också nöjd med de nya avtalen. – Är man ett cityuniversitet är det svårt att undgå höga hyror. Nu har vi landat i något som nog är helt rimligt, säger Malin Broberg, dekan på Samhällsvetenskapliga fakulteten. Frode Slinde, prefekt på institutionen för kost- och idrottsvetenskap, är också nöjd. Även Odontologen och Biomedicinska biblioteket har fått nya hyresavtal. Lars Nicklason

FAKTA

Förhandlade hyresavtal Annedalsseminariet (3 605 kvm) Nuvarande ränte baserade självkostnadshyra: 681 kr/kvm/år (2,5 miljoner totalt 2019). Higabs ursprungskrav: 6,7 miljoner/år. Resultat: 5,4 miljoner/år. Det nya avtalet är på 8 år. Genomsnitthyra: 1 499 kr/ kvm/år. I realiteten en hyrestrappa som startar på 1 255 kr/kvm och slutar på 1 705 kr/kvm.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

JMG-Mediehuset (4 665 kvm)

Idrottshögskolan (3 532 kvm)

Nuvarande ränte baserade självkostnadshyra: 1 255 kr/kvm/år (6,9 miljoner totalt 2019)

Nuvarande ränte baserade självkostnadshyra: 958 kr/kvm/år (3,4 miljoner/år).

Higabs ursprungskrav:: 10,1 miljoner/år. Resultat: 8 miljoner/år. Det nya avtalet är på 8 år. Genomsnitthyra: 1 715 kr/ kvm/år (8 miljoner/år). I realiteten en hyrestrappa som startar på 1 465 kr/ kvm och slutar på 1 705 kr/kvm. Det gamla avtalet var på 5 500 kvm, garage bortförhandlat i det nya.

Higabs ursprungskrav: 5,7 miljoner/år. Resultat: 4,6 miljoner/år. Det nya avtalet är på 10 år. Genomsnitthyra: 1 297 kr/ kvm/år. I realiteten en hyrestrappa som startar på 1 008 kr/kvm och slutar på 1 458 kr/kvm.

Odontologen Odontologen hyr idag 3 402 kvm av Folktand vården på ett självkostnadsbaserat andrahandsavtal. Hyra: 1 400 kr/kvm/år. Odontologen nyttjar cirka 1 500 kvm ytterligare som finansieras med TUAmedel. De nya ytorna är uppdelade på två avtal med Higab. Det ena är på 4 992 kvm och löper på 5 år och ger en snitthyra på 1 600 kr/kvm i varmhyra. Det andra är på 705 kvm på 2 år och ger en snitthyra på 1 713 kr/kvm..

Biomedicinska biblio teket (Medicinareberget): Nuvarande hyresavtal: 974 kr/kvm/år (3,1 miljoner/år). Akademiska Hus bud: 3,8 miljoner/år. Resultat: 3,5 miljoner/år. Det nya avtalet är på 5 år. Hyra:1 100 kr/kvm/år.

Mejlkatastrof stärkte sammanhållningen Foto: JOHAN WINGBORG

Det tog närmare två och en halv månad att få igång all e-post. IT-tekniker har arbetat övertid, extra konsulter har tagits in och det externa företaget IBAS fortsätter återskapa data från de kraschade hårddiskarna. – E-postincidentens mest intensiva fas är över, säger Zeljko Ergic, chef för IT-supporten.

Det har varit en extremt jobbig och beklaglig situation. ZELJKO ERGIC

DEN 18 SEPTEMBER drabbades

Foto: PRIVAT

EN ÅTGÄRD, SOM var planerad

Zeljko Ergic

ÄVEN OM 95 procent av all

e-post av totalt 10 000 konton, inklusive funktionsbrevlådor, har åtgärdats återstår en del arbete. – För supporten är det en utmaning att nå alla som är sjukskrivna, föräldralediga eller doktorander. Störst problem har

redan i våras men som blev uppskjuten på grund av pandemin, var att flytta över universitetets e-post till Microsofts molnbaserade 365-miljö. Nyligen fattades beslutet att flytta över all resterande e-post dit. Foto: PRIVAT

GU av en e-postkrasch som innebar att 5 000 konton slogs ut, men 3 300 av dem kunde snabbt räddas. Men för resten, flera tusen anställda, låg e-posten nere under flera veckor. Som mest, under krisens akuta fas, jobbade uppemot 40 personer, många av dem övertid, och IT-supporten fick dagligen hantera 300 samtal. Trots frustrationen upplever Zeljko Ergic att det har funnits en stor förståelse för den exceptionella situationen. – Det har varit en extremt jobbig och beklaglig situation, men de allra flesta har varit nöjda med vår support och varit stöttande. Sedan kan vi bara beklaga att vi inte har kunnat hjälpa alla så fort som vi skulle ha velat.

varit att ta reda på vilka funktionsadresser som fortfarande är aktiva. Vi uppmanar dem som är drabbade att höra av sig, via formulär eller telefon. Hur många som fortfarande inte har fått tillbaka hela sin e-posthistorik går inte heller att ge ett klart svar på, menar Zeljko Ergic. Det beror på om det är Mac eller pc, vilket e-postprogram användaren har och om datorn är ansluten till universitetets GDA-miljö samt om det har varit möjligt att återskapa allt. – Vi får leveranser varje vecka från IT-företaget och jobbar på, men det finns så klart en risk att vi inte kommer att kunna återskapa all data.

Victor Björkdahl

Hur säkert är det? – Man vet aldrig. Efter vad som har hänt finns det ju inga garantier men det är det säkraste som finns på marknaden idag. Hittills har ingen ekonomisk sammanställning gjorts. I början av december hade 950 övertidstimmar rapporterats in, vilket motsvarar cirka en halv miljon kronor. Men det är förmodligen lågt räknat och då har man inte heller tagit höjd för extra konsulttimmar. För personalen har det blivit mycket jobb, men

samtidigt har sammanhållningen stärkts på enheten, menar Zeljko Ergic. – Det är fantastiskt hur alla har ställt upp. Vi har blivit ett mer sammansvetsat gäng. Den bilden delar IT-system specialist Victor Björkdahl, teamledare för supporten, som säger att det har varit en annorlunda höst. – Både utmanande och lärorikt, inte minst tekniskt. Även om det har varit jobbigt har vi lärt oss hur man hanterar en sådan här exceptionell händelse. Vi har tvingats se över processer, rutiner och arbetssätt. VICTOR BJÖRKDAHL har fått ta

emot en del ilskna samtal men även han är positivt överraskad över hur uppmuntrande och förstående många har varit. – Det har varit tacksamt att ringa upp folk. En anledning till att det har tagit mycket tid är att vi har fått hantera många ärenden enskilt och vi har inte velat riskera dataförluster. En lärdom är att planera för det värsta men hoppas på det bästa. – Det bästa hade varit att inte uppleva det här, men vi har lärt oss massor och mest imponerad är jag över hur våra medarbetare har ställt upp. En annan lärdom är hur viktigt det är med information, så samarbetet med kommunikationsenheten har varit väldigt värdefullt, tillägger Zeljko Ergic.

Allan Eriksson

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Forskare får långsiktigt stöd Hela fyra forskare vid GU får Vetenskapsrådets mycket prestigefulla konsolideringsbidrag. Det gör GU till det lärosäte i landet som i år får näst flest av dessa bidrag, endast överträffat av Karolinska Institutet. - Det är verkligen fantastiskt glädjande att GU fått så många bidrag, betonar vicerektor Göran Landberg. BRUKET AV TOBAK var länge på nedgång i Sverige. Men det senaste decenniet har det tvärtom gått upp. Träning, särskilt om man börjar med något nytt, kan minska de förändringar som uppstår i hjärnan vid nikotinbruk. Det visade Louise Adermark, docent i neurobiologi, i en studie förra året. – Försök vi gjort på råttor bekräftar att förändringarna sitter i länge. Men vi har också kunnat visa att fysisk träning återställer hjärnans funktion hos djuren. Det gällde särskilt om råttornas träning var fysiskt ansträngande, och de fick träna på ett sätt som de inte gjort tidigare. – EN BIDRAGANDE ORSAK till

ökat tobaksbruk är troligtvis alla nya tobaksfria nikotin-produkter, som e-cigaretter, och vitt snus. Men marknadsföringen är missvisande, cigaretterna innehåller nikotin som utvinns från tobaksplantan. Också i världen som helhet går tobaksbruket upp. Det projekt Vetenskapsrådet nu satsar på innebär bland annat att nya teorier kommer att testas för att se varför människor åter-

GUJOURNALEN VINTERN 2020

faller i nikotinberoende, berättar Louise Adermark. – Projektet görs delvis i samarbete med Tobakspreventiv mottagning vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och målet är att få fram nya behandlingar mot nikotinberoende. Men vi hoppas också hitta sätt att minska de kardiovaskulära effekterna av tobaksbruk. För mig innebär det här bidraget helt nya möjligheter att kunna satsa på en idé under en längre period utan att behöva söka nya anslag. Björn Burmann, docent i biofysik, ska studera det proteinmaskineri som bryter ner toxiska proteinaggregat. – JAG VILL FÖRSTÅ hur dessa proteiner fungerar, inte bara som isolerade komponenter, utan som proteiner inbäddade i större komplexa system, samt hur deras tredimensionella struktur påverkas av den omgivande miljön. Det handlar om att studera hur dessa avancerade system vecklar ut och bryter ner proteinaggregat som kan vara toxiska för cellerna. En av de viktigaste klasserna av dessa proteiner är en evolutionärt konserverad grupp, AAA+ proteaser, som fungerar med hjälp av cellens energi, ATP. Mekanismen för hur denna klass av proteiner bryter ner diverse aggregat är ett av de största mysterierna inom fundamental proteinfunktion. Projektet kommer att använda kärnmagnetisk resonansspektroskopi (NMR) men också andra kompletterande tekniker som kryoelektronmikroskopi. – Eftersom den mekanism vi undersöker är direkt kopplad

FAKTA Vetenskapsrådets konsolideringsbidrag ges till landets mest framstående yngre forskare. Bidraget har i år gått till 20 forskare, varav följande vid GU: Louise Adermark, docent i neurobiologi, för Nikotinberoende – en konsekvens av neurofysiologiska rubbningar; Björn Burmann, docent i kemi, för Atomiska detaljer för AAA+ proteasfunktion avslöjas genom lösning NMR-spektroskopi; Adel Daoud, docent i sociologi, för Fattigdomsobservatorium: att mobilisera artificiell intelligens för att mäta fattigdom i Afrika från satellitbilder, samt Isaac Santos, professor i marin kemi, för Den saknade kolsänkan i blå kol-ekosystem: Ytliga flöden i oceanen. Bidragens storlek är på cirka 10–12 miljoner kronor under sex år.

Louise Adermark

Björn Burmann

Adel Daoud

till exempelvis cancer, metabola sjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar, kommer våra forskningsresultat att ha stor betydelse inom många områden. Men våra studier kommer förhoppningsvis också att ge viktiga kunskaper för utveckling av ny antibiotika. Med hjälp av NASA:s satellitbilder från 1980-talet fram

Isaac Santos forskar om kol i havet, så kallat blått kol.

till idag kommer Adel Daoud, docent i sociologi, att bygga en databas över levnadsstandard i Afrika. – Bilderna ger en överskådlig uppfattning av bostäder, vägar, bilar och åkermark, men ska också kontrolleras mot enkätundersökningar av exempelvis hur människorna uppfattar sin hälsa. Genom att jämföra bilder över tid mellan olika geografiska områden hoppas vi kunna undersöka varför vissa delar av Afrika har lyckats bättre än andra. Ofta görs undersökningar av fattigdomsutveckling på generell nationell nivå. – Det innebär att man missar de skillnader som finns inom ett land som kan vara betydande. Men i denna undersökning kommer vi att kunna följa utvecklingen i olika regioner, till och med i enskilda byar. Projektet handlar än så länge om Afrika. – Men tanken är att projektet ska utvärderas, utvecklas vidare och i förlängningen kunna

användas för fattigdomsstudier i hela världen. När naturens förmåga att lagra kol diskuteras är det ofta skogar som uppmärksammas. Men också växter som lever i havet lagrar kol, så kallat ”blått kol”. – Trots att de täcker ganska små områden står kustnära mangroveträsk, saltmarsk, sjögräsängar och tareskogar för hälften av allt kol som finns bundet i havsbottnen, förklarar Isaac Santos, professor i marin kemi. Mycket av forskningen har hittills fokuserat på att kvantifiera kolinnehållet i bottnarna. Men kolet förs också vidare och lagras i oceanerna, som är den största globala kol reservoaren.Syftet med projektet är att utarbeta detaljerade kolbudgetar från källa till sänka vid flödet över kontinentalsockeln från de kustnära habitaten. Min hypotes är att utflödet av blått kol och efterföljande lagring i oceanen är en förbisedd mekanism för långvarig kollagring som är större än lagringen i jord och

Men i denna undersökning kommer vi att kunna följa utvecklingen i olika regioner, till och med i enskilda byar. ADEL DAOUD

sediment. Projektet kommer att använda toppmoderna geokemiska metoder för att kvantifiera porvattensflöden, kustnära transformationer av organiskt och oorganiskt kol och det vidare flödet av kol till kontinentalsocklarna och vidare ut i oceanerna. – Vi hoppas få en fördjupad insikt i huruvida blått kol slutligen återförs till atmosfären eller permanent blir kvar i havet. Kanske kan blått kol vara en natur baserad lösning på klimatkrisen? Vicerektor Göran Landberg påpekar att VR-anslaget är ett prestigefullt och viktigt stöd till de allra mest lovande yngre forskarna. – Att tillsammans med VR optimera utvecklingen av yngre forskare till framtidens forskningsledare är något vi värdesätter högt på Göteborgs universitet.

Text: Eva Lundgren Foto: Malin Arnesson

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Thomas Ekholm och Lena Carlsson är två av tre medarbetare på GU:s lokala tryckeri på Humanisten.

Foto: JOHAN WINGBORG

Interntryckeriet läggs ner omgående Ingen dialog, ingen vilja till lösningar, utan bara en snabb nedläggning. Det är trist, tycker interntryckare Thomas Ekholm som får stort stöd av många lärare och forskare på Huma nistiska fakulteten. PROFESSOR CHRISTIAN Isendahl

ligger bakom en protestskrivelse som 76 medarbetare på institutionerna för historiska studier, svenska språket och språk och litteraturer har undertecknat, liksom Humanistiska doktorandrådet. – Vi är flera som ställer oss frågande, inte minst därför att ingen kände till beslutet innan vi informerades om att en nedläggning snart skulle ske. Underlaget

GUJOURNALEN VINTERN 2020

för beslutet var fragmentariskt, ingen av oss var ens tillfrågade om hur vi ser på den service som repro Lorensberg utför. Vi är väldigt nöjda med vårt in-house-tryckeri med kunnig personal som har lång erfarenhet av vetenskapliga produktioner. Christian Isendahl menar att planerna bör stoppas och att en ordentlig utredning måste göras. – Repro Lorensberg är en del av de verksamheter som underlättar genomförandet av vårt akademiska uppdrag, även om det inte bär sina egna kostnader. EN AV DEM SOM skrivit under är

Andrea Castro, professor i spanska, som för en tid sedan kontaktade repro för tryck av en licentiatuppsats.

Vi trodde att vi hade fram till 2023 på oss ... LENA CARLSSON

– Svaret jag fick var att vi, min doktorand och jag, skulle vända oss någon annanstans. Ingen på min institution visste om det här och vad jag förstår kom det även som en överraskning för fakulteten. Beslutet tar inte hänsyn till kärnverksamhetens behov och det är oroväckande att man inte har involverat verksamheten för att hitta lösningar tillsammans. Har det gjorts en konsekvensanalys av hur det här påverkar kärnverksamheten, vad kostar nedläggningen och var ska dessa kostnader tas ifrån? För digitaltryckare Lena Carlsson var beskedet ganska väntat men inte att det skulle ske så snabbt. – Vi fick reda på det för en dryg månad sedan. Vi trodde att vi hade fram till 2023 på oss att vända un-

Ekonomiskt ohållbart

derskottet, säger hon och pekar på att det finns stora fördelar med att ha ett intern tryckerisupport inom universitetet. – Vi är en serviceenhet för hela GU och ger stöd till våra doktorander, lärare och forskare. Dessutom gör vi så mycket mer än att trycka böcker och avhandlingar, som att producera publikationer, kompendier, posters, roll-ups, foldrar, tentor och kompendier. Vem ska nu göra alla dessa småjobb? HON TYCKER DET är synd att verksamheten läggs ner helt och hållet. – Man borde ha kvar någon form av tryckerisupport på GU. För min del blir det tufft, som grafiker får jag sannolikt inget fortsatt jobb inom akademin men hoppas det finns en möjlighet. Lenas kollega, Thomas Ekholm, har också svårt att förstå tankegångarna bakom beslutet, även om de ekonomiska problemen har varit kända länge. – Det här är en mycket snabb förändring, vilket skapar förvirring och många frågor, säger Thomas Ekholm som hänvisar till en utredning från 2017 om en femårsplan. Ytterligare en affärsplan togs fram för ett år sedan i samband med att interntryckeriet på Handelshögskolan lades ner. – SEDAN DESS HAR vi inte hört något, förutom när beslutet meddelades. Vi håller med om att det inte finns jobb för tre personer. Vi behöver inte trycka avhandlingar och böcker men ändå vara ett stöd för doktorander och andra. Vi har till och med föreslagit att dra ner personalen till en person. Stödet handlar också enligt honom om de mjuka värdena: – Vi har en unik kompetens och det stöd, de råd och den service som vi erbjuder försvinner nu. Det handlar inte bara om att skicka iväg en fil och få tillbaka en trycksak. Själv är Thomas Ekholm, som disputerat i japanska, inte särskilt orolig inför framtiden. – Det finns ju inga lekorstjänster i japanska men det ska bli spännande att prova nya vägar. Kanske gå vidare mot webbdesign.

Allan Eriksson

GU:s interntryckeri på Humanisten avvecklas redan vid årsskiftet. Verksamheten går inte ihop, menar Dan Ekstrand, chef för fastighetsoch serviceenheten. – Vi var tvungna att fatta ett snabbt beslut. Men det kommer inte att gå ut över lärare och forskare.

– Vi kunde ha skött informationen bättre och informerat anställda i god tid, säger Dan Ekstrand, chef för fastighetsoch serviceenheten, om beslutet att lägga ner GU:s interntryckeri som finns i campusservice Lorensberg.

GU:S DIGITALTRYCKERI, som lokalt kallas för Repro Lorensberg, har gått med minus sedan 2016. Fram till slutet av 2019 var det samlade underskottet 5,3 miljoner kronor. – I år har det gått ännu sämre. Det blöder kontinuerligt. Trots försök de senaste åren att hitta en lösning har det inte gått att få bärkraft i tryckeriet, säger Dan Ekstrand som fattade beslutet i början av november, två månader innan nedläggningen. – Personalen har länge varit helt medveten om det prekära ekonomiska läget, så det kan inte ha kommit som en överraskning. Uppdragen räcker inte på långa vägar till att få verksamheten i ekonomisk balans. Att det gick så snabbt beror enligt honom på att tryckeriet skulle omförhandla hyran för maskinerna och att det var nödvändigt med dyra investeringar i ett nytt orderoch faktureringssystem. – Att utveckla verksamheten hade inneburit stora investeringar. Under 2019 köptes cirka 75 procent av alla tryckeritjänster från externt upphandlade leverantörer. Interntryckeriet kan inte längre konkurrera med externa leverantörer som är billigare och snabbare. Nedläggningen berör tre heltidsanställda. Ambitionen är att de ska slutföra det som finns på orderlistan innan årsskiftet men sedan inte längre jobba vidare med tryckeriet. – Det är inte gynnsamt för medarbetarna att arbeta på som

vanligt mitt i en omställningsprocess, konstaterar utvecklingsledare Henric Snygg. Personalen har själva föreslagit att man säger upp två personer och ändå fortsätter att ha ett samlat stöd för tryckerifrågor. Varför har det inte varit möjligt? – Det spelar ingen roll. Vi står inför dyra investeringar och de besparingarna hade inte räckt för att bedriva verksamheten vidare. Då hade vi blivit beroende av en person, säger Dan Ekstrand. Finns det en risk att ni lämpar över kostnaderna på institutionerna istället? – När vi har gjort jämförelser har vi legat något högre. De upphandlade tryckerierna kan ha helt andra priser genom att ha större volymer. DAN EKSTRAND har ännu inte skriftligen bemött den protestskrivelse som 76 lärare och forskare har undertecknat. – Vi är fullt medvetna om att det finns en kraftig kritik och jag kan bara beklaga att informationen inte varit bättre. Vi har nu en bra dialog med Humanistiska fakultetens ledningsråd om vilka behov vi i fortsättningen behöver tillgodose. Campusservice Lorensberg hjälper anställda som behöver stöd av trycksaker och vägledning hur man beställer hos upphandlade leverantörer. Alla kommer att få en bra service i framtiden. Även om det inte blir lika nära ligger flera av tryckerierna i centrala stan. Dan Ekstrand säger att beslutet, trots kritiken, står fast. – Ibland behöver vi fatta tråkiga beslut och beslutet att lägga ner tryckeriet är oåterkalleligt. Men jag är övertygad om att våra upphandlade tryckerier kan svara upp mot de behov som finns.

Allan Eriksson

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Scholars at Risk stöttar de utsatta Ett sätt att stå upp för de akademiska kärnvärdena och visa solidaritet, men också ett tillfälle att lära känna en kollega med andra perspektiv och erfarenheter – det är några skäl till att ta emot en forskare som stöttas av Scholars at Risk. Under december har institutionerna kunnat skicka in intresseanmälningar och just nu pågår arbetet med att matcha ämnen med inkomna kandidater.

både mottagande lärosäten och utsatta forskare. Där finns mycket information så att de mottagande institutionerna inte behöver tänka på allt själva. Att ta emot en SAR-forskare är oerhört lärorikt för alla inblandade, menar Olof Franck. – Jag är tacksam över den tid jag varit mentor och gör gärna om det igen. Att ta emot en utsatt forskare med andra erfarenheter än ens egna är berikande, både för mentorn, kollegor och hela institutionen.

DEN INSTITUTION som tar emot en

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

SAR-forskare ansvarar också för att utse en vetenskaplig mentor. Denne ska bland annat hjälpa forskaren att komma i kontakt med kollegor och stötta inom exempelvis publikations- och forskningsverksamheten i den nya miljön. Det berättar Olof Franck, professor i ämnesdidaktik, som tillsammans med professor Gun-Britt Wärvik nyligen avslutat en mentorsperiod. – SAR-forskaren kommer ofta från en annan kontext och kan behöva en hel del kollegialt stöd; men mentorn bör också vara där som medmänniska och hjälpa till med olika sociala kontakter. Inte minst betydelsefull är förmågan att lyssna. Men det är också viktigt att skapa en ordentlig struktur för mottagandet av SAR-forskaren, påpekar Olof Franck. – Man måste planera, veta vad man kan och vill erbjuda och ha kollegor att dela ansvaret med. En mentor behöver inte nödvändigtvis ha forskat inom exakt samma område som SAR-forskaren. Det här kan vara ett tillfälle för båda parter att bredda sina perspektiv.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Olof Franck är tacksam över sin tid som mentor.

Däremot är det viktigt att bidra till att SAR-forskaren kan utveckla kontakter med kollegor som verkar inom hens fält. Både mentorn och SAR-forskaren har också regelbundna kontakter med Karolina Catoni på International Centre, som koordinerar SAR-Sverige. – SAR-FORSKAREN brukar erbju-

das en anställning på strax över ett år men ofta finns möjlighet att förlänga perioden med 11 månader, förklarar hon. Om forskaren behöver ytterligare stöd kan vi kanske ordna det genom vårt samarbete med andra lärosäten i Sverige. Vi har också på gång en nordisk samverkan som förhoppningsvis kan ge ytterligare möjligheter för de SAR-forskare som kommer hit. Just nu finns sex utsatta forskare i Sverige som får stöd av SAR, berättar Karolina Catoni. – GU är också med i det EU-finansierade nätverket Inspir europe som är till för att stötta

FAKTA Scholars at Risk, SAR, är ett interna-

Inte minst betydelsefull är förmågan att lyssna. OLOF FRANCK

tionellt nätverk, bestående av drygt 500 lärosäten som arbetar för att värna akademisk frihet och ge skydd åt riskutsatta forskare. Den svenska sektionen, SAR-Sverige, består av 21 lärosäten och samordnas sedan 2016 av Göteborgs universitet. Sedan 2017 har SAR-Sverige beviljats finansiering från Riksbankens Jubileumsfond. GU har varit medlem i det internatio-

nella nätverket sedan 2013 och har hittills varit värd för sex utsattaforskare. Medel avsätts varje år ur r ektors disposition för att kunna ta emot forskare. GU ingår också som en av tio projektpartner i det EU-finansierade Inspireurope. Projektet syftar till att skapa en samverkansplattform för riskutsatta forskare, ge karriärstöd samt påverka policyer kring finansiering för målgruppen. Projektets webbinarier finns här: https://www. maynoothuniversity.ie/sar-europe/. inspireurope.

Akademisk frihet hotad 4

Hungary

Russia

Sweden

18 20

Turkey

12 20

10 20

02 20

Poland

19 9

2 19 9

19 9

*World

Highcharts.com | V-Dem data version 10.0 Foto: JOHAN WINGBORG

INDEXET BYGGER PÅ fem indikatorer för akademisk frihet, bland annat om akademikerna har möjlighet att fritt utöva forskning och utbildning, om de fritt kan kommunicera sina resultat och om forskarna offentligt kan kritisera sin regerings politik. – Just möjligheten att ifrågasätta makthavarna är ett viktigt mått på hur fria forskarna är, påpekar Staffan I. Lindberg. Tyvärr har den friheten minskat på ett oroande sätt, även i demokratier, särskilt de senaste 5–6 åren. Jag har exempelvis kollegor i Indien som jag planerat ett samarbete med men som plötsligt inte vågar. Diktaturer, som Kina, är förstås ännu värre. Tidigare fanns där åtminstone en inomvetenskaplig frihet att diskutera svåra frågor, men nu är detta borta. Ytterligare en indikator är lärosätenas avhängighet gentemot statsmakterna. Där ligger faktiskt Sverige sämre till än många andra länder, berättar Staffan I. Lindberg. – I Sverige tillsätts ju en majoritet av ledamöterna i universitetsstyrelserna av regeringen. Det krävs ingen lagändring, utan enbart ett regeringsbeslut, för att statsmakterna ska ta över och kontrollera lärosätena helt. Det är också allvarligt när lärare blir tillrättavisade, eller

Freedom of academic and cultural expression

Rating

– Om den akademiska friheten går ner i ett land är det ett varningstecken på att demokratin är i fara. Tyvärr ser vi nu en drastisk förändring till det sämre i en rad länder. Det förklarar Staffan I. Lindberg, föreståndare för The V-Dem Institute, som är ett av de organ som ställt samman The Academic Freedom Index.

Just möjligheten att ifrågasätta makthavarna är ett viktigt mått på hur fria forskarna är. STAFFAN I. LINDBERG

till och med avskedade, för att de exempelvis använt särskilt laddade ord, vilket hänt i Sverige. Vår demokrati är visserligen stabil, men det vet vi ju inte om den kommer att vara i framtiden. 3 000 FORSKARE och andra

experter bidrar till datainsamlingen, varav ungefär två tredjedelar är aktiva i det aktuella landet. – I vissa länder kan vi av etiska skäl dock inte engagera inhemska forskare, som Iran, Saudiarabien, Kina och Nordkorea. Det vore helt enkelt för farligt för dem. Det finns en tydlig korrelation mellan försämrad akade-

misk frihet och demokratisk tillbakagång, påpekar Staffan I. Lindberg. – Den akademiska friheten hänger också samman med mediernas frihet; när statsmakterna ger sig på forskare eller journalister, som exempelvis i Ungern, då är demokratin starkt hotad. Men samtidigt som mycket ser dystert ut, får vi inte glömma att akademin också har mycket makt som vi kanske inte till fullo utnyttjar. Vi kan stå emot odemokratiska och förtryckande krafter och där kan The Academic Freedom Index spela en viktig roll. Eva Lundgren

FAKTA The Academic Freedom Index är

skapat genom ett samarbete mellan V-Dem vid Göteborgs universitet, nätverket Scholars at Risk, tankesmedjan the Global Public Policy Institute samt forskare vid Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg. Datan i indexet sträcker sig ända tillbaka till år 1900 och utgår från fem variabler: frihet att forska och undervisa, rätt till utbyte av forskningsresultat till både akademi och allmänhet, lärosätenas självständighet, fria campus samt akademisk och konstnärlig frihet att uttrycka sig.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

I Göteborg försvann rädslan Morgonen den 16 juli 2016 stängdes 15 universitet i Turkiet. Tusentals akademiker, officerare och högre tjänstemän förlorade i ett slag sina jobb, ytterligare tusentals människor arresterades. En av dem vars tillvaro plötsligt slogs i spillror var Isa Eraslan, nybliven doktor i statsvetenskap. DET VAR DEN misslyckade statskuppen

som ledde till att den turkiska regeringen slog till mot alla som kunde tänkas vara kritiska mot president Erdogan. Dagen efter kuppförsöket avskedades drygt 50 000 offentliganställda. Månaderna som följde arresterades och avskedades ytterligare tusentals människor och 17 000 personer sattes i fängelse för påstådd terrorism. – En fjärdedel av alla landets professorer förlorade sina jobb. Det hela ledde till en katastrofal nedgång för all akademisk verksamhet i Turkiet. Antalet akademiska artiklar i välrenommerade tidskrifter gick ner med 40 procent och inget turkiskt lärosäte finns längre kvar på några listor över de 500 bästa universiteten i världen. Också allt fler välfungerande grundskolor har slagit igen, istället har koranskolor startats överallt i landet. Det hela är ett kulturellt trauma. Det är Isa Eraslan som berättar. Hans lärosäte, Fatih-universitetet i Istanbul, hörde till dem som stängdes.

– SAMTLIGA AKADEMIKER som blivit av med sina jobb svartlistades. Det innebar att de miste alla möjligheter att söka någon annan akademisk tjänst. I samband med att jag förlorade mitt arbete blev jag också av med min e-post samt förlorade

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Ibland kan passet dras in, bara så där, utan att man får veta varför. ISA ERASLAN

alla nätverk, eftersom alla mina kontakter blivit avskedade. Det hela var förfärligt men också lite ironiskt: det område jag forskat på vad just turkisk militär och hur man förhindrar statskupper. Isa Eraslan menar att skälet till att den turkiska regeringen slog till så hårt mot vanliga människor efter kuppförsöket i huvudsak handlar om makt. – I USA får en president bara sitta i åtta år. Det är för att makt har en förmåga att korrumpera även de bästa politiker. Erdogan har nu varit president i 18 år och han har gjort sig av med alla sina tidigare politiska vänner och ersatt dem med familjemedlemmar. Och det är för att hindra människor att inspireras av demokratin i väst som han slår så hårt mot just utbildningssystemet. EN VÄN TIPSADE Isa Eraslan om nätverket SAR, Scholars at Risk, som hjälper akademiker som lever under hot. – Eftersom jag inte hade något att förlora ansökte jag om att få stöd av SAR. Det kändes dock inte särskilt hoppfullt eftersom det fanns tusentals turkiska akademiker i behov av hjälp. Jag var också tvungen att försörja mig på något sätt, så jag vände mig till mina föräldrar. Isa Eraslans föräldrar äger en liten butik som säljer godis och nötter. – Jag lät mig inspireras av dem och startade en kombinerad godisbutik och restaurang. Efter-

som jag ville göra något som var bra för andra, passade jag också på att anställa personer som, precis som jag, förlorat sina jobb, bland annat en engelsklärare, en polis och en statstjänsteman. Ingen av oss hade erfarenhet av restaurangarbete men vi lärde oss efter hand. Vi ansträngde oss också för att skapa en så vacker miljö som möjligt runt restaurangen. Där fanns exempelvis bara fem träd, men vi började plantera så att där snart fanns hundra. Efter att ha väntat i två år på att bli SAR-forskare började Isa Eraslan ge upp. – SARINA, SOM VAR min kontaktperson på SAR i New York, uppmuntrade mig dock hela tiden, så jag höll ut. Och till slut kom öppningen: i början av januari 2019 fick jag veta att institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet var villig att ta emot mig! Att få komma till Sverige, känt för sin demokrati och sina mänskliga rättigheter, kändes som att paradiset öppnade sig! Den 29 januari stod han med sina väskor på flygplatsen i Istanbul. Men fortfarande var han inte säker på att han verkligen skulle få lämna Turkiet. – Ibland kan passet dras in, bara så där, utan att man får veta varför. Så jag hade inte vågat säga upp min lägenhet

eller flytta ut mina saker, det kunde ju hända att jag blev tvungen att återvända hem igen. Det dröjde två veckor i Göteborg innan Isa Eraslan började känna sig säker. – I Turkiet tror man alltid att man kommer att råka illa ut så fort man exempelvis ser en polis och den rädslan satt i ett tag. Men när jag en vacker aprildag fick se träden utanför institutionen lysa gröna kände jag äntligen att jag kunde hysa hopp. I Göteborg har Isa Eraslan fortsatt forska. – Jag har fått ovärderlig hjälp av Helena Lindholm och Isabella Schierenbeck på globala studier samt av Karolina Catoni på International Centre. Bland annat fortsätter jag studera turkisk militär men också den turkiska diasporan i Göteborg. Jag hoppas kunna fortsätta forska här eller vid Försvarshögskolan, som jag skickat en ansökan till. Isa Eraslan är optimist, helt enkelt för att det inte går att vara något annat. – POPULISMEN BREDER ut sig som en pandemi i världen, och det kanske inte är så underligt när klyftorna ökar i samhället. Men det är bland annat för att jag tror på en bättre framtid som jag ställt upp på denna intervju: mina erfarenheter visar att det finns gott om goda människor i världen och att situationer som verkar hopplösa går att ändra på. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Isa Eraslan Aktuell: Scholars at Risk-forskare vid institutionen för globala studier. Familj: Fru och två barn, på 7 år och 5 månader. Intressen: Demokratisering, jämförande politik, relationen civilsamhälle– militär.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Nyheter

Personal oroad över smittorisk

– VI SKULLE KUNNA börja och sluta vid olika arbetstider, inte minst för att undvika trängseln i kollektivtrafiken. Jag har föreslagit flextid flera gånger men fått blankt nej från chefen. Vi har också efterfrågat

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Campus Haga

en riskanalys av vår arbetsplats men fått nej också där. Det är ju många som besöker oss på vaktmästeriet och vi skulle till exempel kunna få ett skyddande plexiglas som på andra serviceenheter på GU, säger han. – VARJE GÅNG JAG lyfter frå-

gan om vår säkerhet hänvisar chefen till GU:s centrala bedömargrupp för corona. Björn Hildenwall är chef för Campusservice Haga. – När personalen har bett om en riskanalys har jag hänvisat till den centrala riskanalys som gjorts på Fastighetsoch serviceenheten och som gäller för oss alla. Några andra frågor har personalen inte lyft i samband med coronapandemin, säger han. – Vi har tagit upp ventilationen med Higab som svarat att den inte är dålig. Experter har också svarat att dålig

Jag har föreslagit flextid flera gånger men fått blankt nej. JUAN CABALLERO Foto: PRIVAT

ARBETSGIVARE SOM inte tar sitt ansvar kan få betala skadestånd. Det betonade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark i en intervju i Ekot den 8 december efter att regeringen gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att skyndsamt ta fram en vägledning för arbetsmiljöarbetet under pandemin. Precis som på tusentals andra arbetsplatser är frågan lika aktuell som svårhanterlig på Göteborgs universitet. Ett fall som facket uppmärksammat i en skrivelse till GU:s ledning (och vars svar GU Journalen inte fått tillgång till) rör fyra servicetekniker på Campus Haga. En av dem til�låts arbeta hemma medan de övriga sitter tätt i ett kontor som de upplever ha dålig ventilation. Förutom att de fått munskydd, som enligt Juan Caballero, säkerhetstekniker och arbetsmiljöombud, räcker i en vecka, har inga skyddsåtgärder vidtagits.

Foto: ALLAN ERIKSSON

Att sätta upp riktlinjer är en sak, att följa dem en annan. Från flera håll på GU rapporteras det om bristfällig corona-anpassning av arbetsplatsen – bland annat har serviceteknikernas situation på Campus Haga resulterat i en skrivelse till GU:s ledning.

ventilation inte ökar risken för smittspridning. – När det gäller flextid finns ett centralt beslut om fast arbetstid för den här personalkategorin och det blir konstigt att ge några flextid när inte alla får det. Däremot skulle man kunna ändra på arbetsscheman, vilket gjorts på andra ställen, så att till exempel trängsel i kollektivtrafiken kan undvikas. De vill också ha upp plexi glas. Är det någonting som

skulle kunna genomföras? – Absolut, men då måste de lyfta den frågan med mig, säger Björn Hildenwall. Campus Haga är inte enda stället på GU där säkerheten kring smittspridningen ifrågasatts. På Högskolan för scen och musik har slutproduktionen i opera genomförts trots pandemin. Det blev dock bara två föreställningar, som bara sågs av en liten publik bestående av lärare och personal. Resterande fick ställas in sedan en student i ensemblen drabbats av covid-19. – Egentligen har det känts lite konstigt att vi fortsatt när resten av teatersverige ställt in sina föreställningar och repetitioner, säger Ina Nyholm, föreståndare som arbetar med kostymeringen. ÄVEN OM säkerhetsåtgärder

vidtagits så är de svåra att följa, menar hon. – Kostymprovningen har minimerats till en gång per student och då med munskydd och visir, men sedan när produktionen väl är i gång så gör man saker reflexmässigt. Det går inte att hålla avstånd i en teaterproduktion. Från och till har hon varit orolig – inte så mycket för att bli smittad utan mer för att bli en superspridare. – Vi har skämtat om det ibland, min kollega och jag. Det är rätt trångt inne hos oss och många som passerar. Men alla studenter har varit väldigt noggranna och på alla sätt försökt hålla avstånd, men det är väldigt svårt.

Lars Nicklason

Notiser ■

Sex fokusområden blir del av den nya visionen

Fördjupat samarbete mellan GU och Sydkorea SAMARBETE. Det svensk-koreanska samarbetet är sprunget ur ett projekt kring internationell student rekrytering som pågått sedan 2014. Nu har projektet antagit en bredare form och syftar till att bygga en plattform för forskning, utbildning och samverkan mellan Sverige och Sydkorea, och att främja Sverige som kunskaps- och innovationsnation. – Sydkorea och Sverige är två små länder med framgångsrik, exportberoende industri som båda bygger sitt välstånd på framstående utbildning, forskning och innovation, säger rektor Eva Wiberg.

GDPR för forskare KURS. Vad innebär GDPR för dig som forskare? Det kan du lära dig i kursen GDPR for researchers. Kursen tar upp följande frågor: • Vad är personuppgifter och särskilda kategorier av personuppgifter? • Vilka krav finns på att behandla särskilda kategorier av personuppgifter för forskning? • Vilka är kraven för att radera personuppgifter? Kursen hålls på engelska, via Zoom, den 25 februari 2021.

– Vi har haft intensiva diskussioner om vad universitetet bör fokusera på, bland annat i utbildningsnämnden, forskningsnämnden och den centrala arbetsmiljökommittén samt på universitetsstyrelsens olika möten, berättar Fredrika Lagergren Wahlin som lett arbetet. Nästa steg är att fastställa en universitetsgemensam verksamhetsplan för år 2021 som ska innehålla tydliga punkter som går att bocka av. Bland de fokusområden som styrelsen fastställt finns Fysiska och digitala miljöer. – Självklart är det viktigt att ta vara på erfarenheterna av ett mer flexibelt arbetssätt, som vi fått under coronapandemin. Det handlar förstås om övergången till distansarbete men också om att vi kanske börjat inse betydelsen av att även träffas personligen i arbetet. Ett annat område är Hållbart arbetsoch studieliv. – Vi ska ligga steget före och tänka på vad som är bäst för hälsan, exempelvis vid utformning av nya lokaler. Det gäller att ge både arbetsro och möjligheter till gemenskap. Kompetensförsörjning är ytterligare ett fokusområde, berättar Fredrika Lagergren Wahlin. – Det faktum att forskning värderas högre än undervisning är något vi försökt komma till rätta med länge. Självklart är forskning viktigt men vi får inte glömma att vi är anställda som lärare. För att ge större uppmärksamhet åt den pe-

Foto: JOHAN WINGBORG

SALSTENTA. Så stort är tappet för salstentamina i december. I siffror innebär detta att drygt 1 500 studenter har skrivit och kommer att skriva en digital salstentamen (DISA) i hemmiljö under december, medan 290 studenter har skrivit eller kommer att skriva på plats i skrivsalen.

Den 7 december togs ännu ett steg i förverkligandet av Göteborgs universitets nya vision. Då fattade styrelsen beslut om sex universitetsgemensamma fokusområden för de kommande tre åren. – Fokusområdena ska fungera som ett stöd för verksamhetens vidare utveckling, förklarar vicerektor Fredrika Lagergren Wahlin. Fredrika Lagergren Wahlin

dagogiska meriteringen behöver vi jobba mer med både lärarförslagsnämnden och anställningsordningen. Även samverkansuppgiften som del av forskning och utbildning är något som behöver synliggöras i detta sammanhang. Också Styrning och organisation är ett viktigt område. – Jag tror att vi i universitetsledningen skulle kunna använda vår erfarenhet från visionsarbetet, där vi bjöd in alla intresserade medarbetare till seminarier. Vi fick en fantastisk respons från alla kategorier medarbetare. Kanske kan vi arrangera fler sådana möten för att fortsätta diskutera visionens kärnvärden och ställningstaganden i ljuset av aktuella frågor. Övriga fokusområden är Hållbar utveckling samt Omvärldsrelationer och samverkan. Fakta: Göteborgs universitets styrelse fastställde den 7 december de sex fokusområden som ska ligga till grund för de strategier universitetet ska arbeta med 2021–2024: Hållbar utveckling, Omvärldsrelationer och samverkan, Kompetensförsörjning, Fysiska och digitala miljöer, Hållbart arbetsoch studieliv samt Styrning och organisation. Nästa steg är att fastställa årliga verksamhetsplaner. Fokusområdena och verksamhetsplanerna är en del av den vision som styrelsen fattade beslut om den 15 april.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Nyheter ■ Profilen

KLASSISKT SKOLAD FYSIKER – Om du inte vet något om antiken, hur ska du då kunna förstå vår moderna värld? Det undrar Giovanni Volpe. Men han är varken språkforskare, historiker eller filosof. Istället är han nybliven professor i fysik, med fyra stora engagemang: optiska pincetter, aktiva partiklar, neurovetenskap och utveckling av artificiell intelligens. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

GUJOURNALEN VINTERN 2020

örst måste man ta sig igenom en sluss av dörrar och sätta på sig speciella skor, för att sedan gå över en antistatisk matta innan man släpps in i korridoren till det laserlaboratorium där Giovanni Volpes doktorander håller till. Skyddsglasögon är ett måste om man vill in till rummet där lasrarna finns. Här pågår forskning om optiska pincetter, den teknik som Arthur Ashkin fick Nobelpris för 2018. Pincetten består av en laserstråle som riktas ner genom ett objektiv i ett mikroskop. Med hjälp av det ytterst lilla tryck som ljus har, kan pincetten flytta omkring små fysiska objekt. Tekniken har utvecklats ytterligare av Giovanni Volpes grupp som använder AI-teknik för att analysera enstaka celler utan att förstöra dem. Projektet kallas Lucero och fick i våras ett ERC Proof of Concept Grant. Optiska pincetter är ett tillräckligt intressant område för att stilla nyfikenheten hos de flesta forskare. Men Giovanni Volpe gillar att hålla på med en massa saker samtidigt. Bland annat forskar han om aktiva partiklar, något han nyligen fick ett ERC Consolidator Grant för att utveckla. Men aktiva partiklar, vad är det? – Tänk dig att du har en sfär av glas i en vätska. Glasbubblan ligger där helt stilla. Men om du stryker ett tunt lager guld på ena sidan av sfären och sedan lyser på den kommer den guldfärgade sidan att bli varm medan den ofärgade fortfarande är kall. Temperaturskillnaden får sfären att röra sig. På liknande sätt fungerar aktiva partiklar, de kan röra sig trots att de inte är levande. Aktiva partiklar är ett exempel på system som befinner sig långt från jämvikt, och de hör till fysikens stora utmaningar. Genom att kombinera två forskningsområden – artificiell intelligens och aktiva partiklar – har ett helt nytt forskningsfält uppstått, där Giovanni Volpes grupp befinner sig i framkant. – Det handlar om att ta fram partiklar, så kallade mikrosimmare, som kan känna av sin omgivning och samarbeta GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Profilen i grupp. Sådana partiklar skulle kunna användas inom en mängd områden, exempelvis inom medicin: partiklarna skulle kunna skickas iväg till ett organ för att upptäcka en sjukdom eller laddas med en läkemedelsmolekyl och sändas till exakt rätt celler i kroppen, där medicinen gör mest nytta utan att tillfoga skada. Partiklar som själva löser uppgifter sparar också energi, en mycket betydelsefull egenskap eftersom energiförbrukning är ett stort problem inom AI-forskning. Inspiration till sin forskning får Giovanni Volpe från allt möjligt han stöter på. Idéer till mikrosimmarna fick han exempelvis efter att ha läst boken Good Reasons for Bad Feelings som ger en evolutionär förklaring till varför människor drabbas av exempelvis depression eller anorexia. – Bland annat fanns ett exempel om hur blåbärsplockare sällan länsar en buske fullständigt, utan istället går över till nästa buske. Den där matematiska balansen, att veta när det är så få bär kvar att det inte är lönt att plocka vidare, gav mig inspiration till min forskning om hur man kan få mikrosimmarna att röra sig och inte bara klumpa ihop. Giovanni Volpe har ytterligare ett projekt på gång. Det var hans flickvän, forskare på Karolinska Institutet, som gjorde honom intresserad av sjukdomar i hjärnan, som alzheimer och parkinson. – Neurodegenerativa sjukdomar upptäcks ofta alldeles för sent. Det beror på att hjärnan har så stor kapacitet att kompensera för skador att den sjuke inte

märker något förrän det gått så långt att stora delar av hjärnan är förstörd. För att bli bättre på att diagnostisera och följa den här typen av sjukdomar har Giovanni Volpes grupp utvecklat verk tyget BRAPH (BRain Analysis using graPH theory). Med hjälp av BRAPH kan olika sorters information om en patient ställas samman, exempelvis data från magnetkamera undersökningar. – På så sätt kan patientens hjärn aktivitet jämföras över tid, vilket gör det möjligt att tidigt märka förändringar. Verktyget är också lätt att använda och anpassa efter olika behov. Naturvetenskaplig forskning har egentligen alltid intresserat Giovanni Volpe. Så jag blir förvånad när han berättar att han egentligen har en klassiskt humanistisk bakgrund. På högstadiet och gymnasiet hemma i Padua i norra Italien läste han både latin och grekiska, åtta timmar i veckan under fem år. – Det var min pappa som tillsammans med min fransklärare kom fram till att en klassisk utbildning nog var det bästa; matte och fysik går ju alltid att lära sig ändå, menade de. Och jag tycker att de hade rätt, jag har haft jättestor glädje av min humanistiska bildning. Att läsa Platon är viktigt för att förstå hur vi hamnat där vi är nu men historia och filosofi är också intressant för sin egen skull. När jag exempelvis var på en konferens i Mexiko för ett par år sedan passade jag självklart på att besöka pyramiderna i

Teotihuacan, som fascinerat mig sedan tonåren. På så sätt blev resan inte bara intressant ur ett vetenskapligt perspektiv utan även personligt berikande för mig. Språk har fortsatt att fascinera Giovanni Volpe. Bland annat håller han på att lära sig svenska. – Tidigare har jag studerat, förutom engelska och franska, också spanska, tyska, turkiska samt lite portugisiska, eftersom min flickvän kommer från Portugal. I början var svenskan svår, det kunde ta mig en hel dag att läsa en enda boksida. Men nu läser jag flytande och tycker faktiskt att svenska är det lättaste av alla språk jag hittills försökt mig på. Efter en ingenjörsexamen inom telekommunikation vid universitetet i Padua 2004 tog Giovanni Volpe ett jobb inom näringslivet. Men han stod bara ut i tre månader. – Det var för tråkigt. Istället påbörjade jag min forskarutbildning vid ICFO i Barcelona. Efter disputationen gjorde jag min postdoktorstjänst på Max Planckinstitutet i Stuttgart och hamnade sedan på Bilkent University i Ankara. Sensommaren 2016 kom jag till Göteborg. Jag har alltså varit här i drygt fyra år vilket är ovanligt länge på samma plats för mig. Att han trivs beror inte minst på de masterstudenter och doktorander han handleder. – Jag har aldrig haft så duktiga studenter! De är intresserade, engagerade och försöker alltid göra sitt bästa. Sverige är också ett bra land att forska i, så länge

Att läsa Platon är viktigt för att förstå hur vi hamnat där vi är nu men historia och filosofi är också intressant för sin egen skull. 24

GUJOURNALEN VINTERN 2020

man gör sitt jobb får man hålla på som man vill. Många undrar hur jag kunnat lämna det soliga Italien för Sverige menPadua är lika regnigt som Göteborg och somrarna är finare här. Dessutom bor min flickvän i Stockholm och dit är det ju inte så långt, även om jag inte gillar att åka tåg. Hur länge jag kommer att stanna veta jag inte men just nu är jag väldigt nöjd med tillvaron.■

Giovanni Volpe Aktuell: Ny professor i fysik, mottagare av bland annat ett ERC Consolidator Grant på 2 miljoner euro för utveckling av system för artificiell aktiv materia. Familj: Flickvän. Senast lästa bok: Poor Economics av Abhijit Banerjee och Esther Duflo. Senaste film: The trial of the Chicago 7. Intressen: Läsa, resa.

Se filmen om Volpe: www.gu.se/volpe

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Fokus

Livet efter

CORONA Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Ödsliga stadskärnor och en ineffektiv kollektivtrafik, men istället blomstrande småsamhällen och aktiva lokala torg. Är det vår framtid när pandemin så småningom klingat av? GU Journalen har frågat två kultur geografer: Eva Thulin och Erik Elldér. 26

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Pandemin har gett distansarbetet en

rejäl skjuts framåt. Men den utvecklingen var redan på gång, påpekar universitetslektor Erik Elldér. – Möjligheten att välja distansarbete har länge uppfattats som en förmån, i huvudsak förbehållen de högre inkomstskikten: före pandemin kunde cirka 70 procent av den fjärdedel av arbetskraften som tjänar mest välja distansarbetem edan färre än 15 procent av den fjärdedel som har lägst lön kunde göra detsamma. På senare år har distansarbetet dock ökat även hos grupper

Erik Elldér och Eva Thulin tror att lokala torg kan börja blomstra i pandemins spår.

med mer rutinartade arbetsuppgifter, exempelvis handläggare på Försäkringskassan. Trots detta verkar möjligheten att jobba hemifrån ha ökat mycket snabbare bland höginkomsttagare så skillnaderna mellan olika grupper har snarare blivit större än jämnat ut sig. Ordet ”distansarbete” har allt oftare börjat bytas ut mot ”hemarbete”, påpekar Eva Thulin, professor i kulturgeografi. – Det ser jag som ett tecken på att man börjat vända på tänktesättet: hemmet har alltmer blivit arbetets utgångspunkt. Därifrån kan de anställda göra utflykter till arbetsplatsen för att uträtta speciella saker som inte funkar på distans eller för att socialisera sig med kollegorna.

När forskare tidigare talat om hållbara städer har de ofta menat förtätade stadskärnor där butiker, service och aktiviteter finns på gång- eller cykelavstånd. – Men kanske kommer vi istället att få förtätade bostadsområden, föreslår Eva Thulin. För om vi jobbar där vi bor kanske andra aktiviteter, som restauranger, butiker och gym, också börjar etableras nära bostaden, istället för nära arbetsplatsen. Kanske förändras till och med

själva föreställningen om vad ett kontor eller en arbetsplats är och därmed också uppfattningen av vad ett hem är, hur stor boyta man bör ha och vilka aktiviteter som kan bedrivas där?

Fler butiker i de lokala kvarteren bidrar till trivsel och trygghet, vilket i sin tur gör bostadsområdet mer attraktivt både för boende och för etablering av andra verksamheter. – Därför gäller det för fastighets bolag och bostadsrättföreningar att ha is i magen, och inte genast förvandla tomma lokaler till bostäder, utan vänta ut utvecklingen, menar Erik Elldér. Men det är förstås inte lätt. Det finns siffror på att e-handeln ökat lika mycket under de första månaderna av pandemin som under de senaste 7–8 åren, vilket förstås slår hårt mot butikerna. Ett framtida arbetsliv, där allt fler både jobbar, handlar och ägnar sig åt andra aktiviteter nära bostaden, kommer att påverka hela samhället, betonar Erik Elldér. – Inte minst kommer trafiken att förändras. En studie, som jag gjort, visar bland annat att distansarbetare reser kortare, mer sällan och mindre i rusningstid,

än andra. De är också mer benägna att gå eller cykla de dagar de distansarbetar. Det är förstås bra för miljön och ger också tid för annat än dagligt resande. På lång sikt kan dock distansarbete innebära att fler bosätter sig i glesbygden, vilket kan leda till ett större bilberoende; familjer som bor på landet har ju ofta inte bara en, utan två bilar för att få tillvaron att gå ihop. Hur kollektivtrafiken kommer att påverkas om färre människor åker till jobbet är förstås för tidigt att säga. – Kanske kommer kollektivtrafiken att kunna anpassas till olika grupper, kombineras med olika trafikslag eller bli mer anropsstyrd. Så småningom kommer det kanske också att finnas autonoma fordon som går att beställa fram, men där är vi förstås inte än. Ökat distansarbete, mer handel på nätet samt ett minskat behov att resa in till centrum riskerar leda till att stadskärnorna dör. – Men bilden är inte entydig, förklarar Erik Elldér. En studie från Uppsala universitet visar tvärtom att vissa centrum istället vuxit sig starkare.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Fokus | Livet efter corona

Hallå där, KAROLINA GANHAMMAR, ny fastighetsstrateg på GU!

Hur tror du att pandemin kommer att förändra arbetsliv och lokalbehov på lång sikt? – Jag tror att gränsen mellan att vara fysiskt på arbetsplatsen och att jobba hemma kommer att naggas i kanten. Också undervisningen kommer nog att till viss del fortsätta på distans. Samtidigt är personliga möten jätteviktigt, så vi kommer att fortsätta träffas också. – Universitetets lokalbehov kommer säkert att bli mer flexibelt. Utvecklingen kanske går mot att ha en pott med arbetsrum som medarbetarna kan använda gemensamt. Ytterligare en möjlighet kan vara lokala hubbar, småkontor på olika orter där medarbetarna bor, så att de som inte kan jobba hemma har ett närliggande kontor att gå till, där de också träffar kollegor. Hållbarhet är ju viktigt när det gäller planering av lokaler. Kommer pandemin att påverka hållbarhetstänkandet? – Jag tror att vi, genom pandemin, kommer att börja tänka kreativt kring alla hållbarhetsdimensioner: ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. En viktig och ganska oanvänd resurs är våra utomhusområden. Kanske kan vi förhindra smittspridning av olika slag genom att använda dem bättre, som att ha promenadmöten. Kanske går det också att undervisa utomhus, om vädret tillåter Biodlingar på taket är en annan idé som kan öka intresset för biologisk mångfald – kanske GU-honung kan bli framtidens julklapp! – Fler digitala föreläsningar gör det också lättare att samutnyttja lokaler som ligger på promenadavstånd, vilket institutionerna förstås skulle tjäna på. Hur kan vi använda tekniken mer kreativt? – Det finns flera möjligheter. Ett spännande exempel är Minerva, det första amerikanska online-baserade universitetet på Ivy-League-nivå. Alla föreläsningar sker digitalt och studenterna bor i storstäder runt om i världen, som är basen för studier och socialt liv. – I våras lyckades vi ställa om till en online-tillvaro, nästan från en dag till en annan. Om pandemin har något gott med sig är det väl just detta, att vi visat att vi kan förändra vårt sätt att leva, vilket vi ju måste göra för att rädda vår planet.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Det är helt enkelt inte självklart vilka konsekvenser ökade möjligheter till e-handel och distansarbete får, betonar Eva Thulin. – Att hitta en vara på nätet kan öka intresset för varan även i den fysiska butiken. Och fler digitala möten kan driva på lusten att träffas i verkligheten också. Det digitala måste inte minska intresset för det fysiska. Distansarbete kan ses som en möjlighet men både arbetsgivare och arbetstagare kan också uppleva det som ett tvång som det nu under pandemin är extra svårt att göra motstånd mot. När pandemin klingat av kan därför många önska komma tillbaka till det ”normala”, alltså att vara på sin arbetsplats en viss tid varje dag, menar Eva Thulin. – Istället för att se det som en förmån att jobba hemma kommer det i framtiden kanske snarare att ses som något värdefullt att ha ett kontor att gå till? För visst finns det fördelar med bestämda arbetsplatser också. Det handlar inte bara om att det är lättare för arbetsgivaren att kontrollera de anställda, arbetsplatsen kan också skapa gemenskap, ge möjlighet till spontana, kreativa möten och få människor att känna tillhörighet till företaget, myndigheten eller var man nu jobbar. – Man kan säga att det som pågår just nu är ett jättelikt experiment, menar Erik Elldér. Vi vet förstås inte vart utvecklingen kommer att gå. Men förhoppningsvis har pandemin det goda med sig att vi vågar göra saker på oprövade sätt och att vi blir mer öppna för annorlunda lösningar. Det är i så fall en värdefull lärdom eftersom en annan stor utmaning, klimatförändringen, just kräver att vi ändrar vårt sätt att leva.

- Inte minst kollektivtrafiken kommer att påverkas om vi jobbar mer hemma, påpekar Erik Elldér och Eva Thulin.

Pandemin slår mot de mänskliga rättigheterna De omfattande nedstängningar som införts i länder runtom i världen har bland annat lett till depressioner, ökat våld i hemmet och vård som försenats. I detnglobala syd stiger dessutom antalet döda i malaria och andra sjukdomar som en konsekvens av hanteringen av covid-19. – Reaktionen på pandemin har varit att det är bättre att ta det säkra för det osäkra. Men vilken uppmärksamhet har ägnats våra mänskliga rättigheter? undrar Damon Barrett. Det är inte ovanligt att regeringar an-

I kampen mot en smittsam sjukdom kan

vissa rättigheter begränsas, såsom rätten att röra sig fritt, säger Damon Barrett. – Men många restriktioner har införts utan motivering, i vissa fall till och med utan ordentlig rättslig grund. En del begränsningar har heller inget slutdatum. Jag tycker att det hedrar Sverige att frågor om rättigheter och om vad som är möjligt enligt lagen diskuterades redan från börFoto: PRIVAT

vänder säkerhets- eller hälsohot som skäl till att genomföra begränsningar av de mänskliga rättigheterna, påpekar Damon Barrett, jurist inom mänskliga rättigheter och forskare vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin. – Ny forskning visar att hälften av världens demokratier har gått bakåt i fråga om mänskliga rättigheter under pandemin. Orsaken är inte viruset i sig utan reaktionen på vad som presenterats som ett aldrig tidigare skådat hot. Att jämföra med influensa verkar ha blivit tabu, som om influensa inte är en viktig orsak till sjukdom och död, och som om jämförelsen skulle förringa hotet från covid-19. Men om hotet är så stort, när kommer världens regeringar då kunna signalera faran över? En anledning till de starka reaktionerna, åtminstone i Storbritannien, är en matematisk modell som under våren 2020 visade att cirka 250 000 britter riskerade dö i pandemin om inte drastiska åtgärder vidtogs. – Det har senare visat sig att ett sådant scenario helt enkelt inte var möjligt, men landets politik utformades ändå utifrån det. Och när man väl har börjat begränsa

friheter och rättigheter är det svårt att sätta stopp. I vissa länder är det inte bara så att allmänheten accepterar olika begränsningar, det är till och med politiskt impopulärt att inte införa restriktioner. Under andra världskrigets bombningar över London fanns en siren som signalerade faran över, då det var säkert att komma fram ur skyddsrummen. Men var finns faran-över-signalen för covid-19? Jag tror att det kommer att krävas en enorm kommunikationsinsats för att dra tillbaka den upplevelse av hot som byggts upp under 2020.

jan. Vid en kris tror vi ofta att vi måste agera snabbt och drastiskt, men kanske är det tvärtom just i en krissituation som vi måste ta det lugnt och verkligen se till att vi skyddar våra rättigheter och institutioner. Damon Barrett håller med om att pandemin är mycket allvarlig. – Men vi måste skilja på de skador som orsakas av viruset och de som beror på politiskt agerande. Min 80-årige far, som bor på ett vårdhem i Irland, blev i våras så sjuk av covid-19 att han var nära att dö. Hade han gjort det hade han dött ensam. Hela detta år, sannolikt ett av hans sista, har han tillbringat nästan utan besök av släkt och vänner. Så visst är det viktigt att minska risken för infektion, men priset är mycket högt. I västvärlden ökar depressioner och våld inom familjen, i utvecklingsländerna kommer reaktionerna på pandemin att leda till en katastrof, både för ekonomi och hälsa. Det handlar alltså om fruktansvärda långsiktiga konsekvenser av snabba politiska beslut. Omfattande vaccinationer planeras, inte minst här i Sverige.

– Vaccinet är en välkommen nyhet men

det räcker knappast för att få människor att känna att faran är över. Det är heller inte osannolikt att vissa länder kommer att kräva vaccination mot covid-19 för att människor ska släppas in, som det är med gula febern på vissa ställen. Oavsett vad som händer kommer pandemin att få konsekvenser för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter långt in i framtiden. Vi måste därför ta oss tid att tänka efter och fundera över vilka följder de politiska reaktionerna haft. För vad handlar mänskliga rättigheter egentligen om? Jo, bland annat om förhållandet mellan individ och stat. Vi får inte glömma att folkhälsofrågor kan vara en betydande del av statlig maktutövning. Inte minst med tanke på att det kommer att komma fler hot i framtiden.

Damon Barrett

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Nyheter ■ Fokus | Livet efter corona

Isoleringen gör oss statiska Foto: GÖRAN OLOFSSON

Utopiska skrivbordsdrömmar och cybermöten, det var titeln på ett digitalt Jonseredsseminarium den 2 december om hemarbete, digitala plattformar och virtuella möten som ersättning för träffar i verkliga livet. Bland andra medverkade Leif Denti,

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Hon påpekade också risken att den digitala verkligheten blir som en scen där vi visar upp oss själva som ett personligt varumärke. – Den verkliga världen blir en plats där vi hämtar material till det digitala livet; vi kanske går på en fest som vi egentligen inte alls har lust till, bara för att kunna visa upp vår avundsvärda fritid för andra. Övriga medverkande var frilansjournalisten Emanuel Karlsten och TCO:s ordförande Therese Svanström. Moderator var Lena Ulrika Rudeke, verksamhets- och programansvarig på Jonsereds herrgård.

Många kompenserar för rätten att vara flexibel genom att ständigt vara tillgänglig.

Foto: JOHAN WINGBORG

universitetslektor i psykologi, som pratade om professionell isolering. – När folk jobbar hemma gör de ungefär samma saker hela tiden, utan att förnya sig. Det är lätt att tappa blicken för det breda perspektivet och fokusera på det som ska göras just nu. Också konflikthantering är svårare via Zoom, liksom att få deltagarna att känna sig trygga att ställa dumma frågor. Det är också svårare att veta vilka normer som gäller på nätet, exempelvis när det gäller när eller hur mycket man får prata. Ulla Eriksson-Zetterquist, föreståndare för GRI, Gothenburg Research Institute, diskuterade vikten av att visa sig på jobbet, inte minst för att verka engagerad och inte bli ersatt av en robot. Johan Magnusson, docent på institutionen för tillämpad IT, varnade för att det digitala arbetet sköts på samma sätt som arbetet på kontoret, istället för att man utnyttjar den digitala teknikens möjligheter att tänka nytt. – Arbetsplatserna har ofta en styrning som motarbetar innovation och digitalisering, vilket leder till att kreativa medarbetare struntar i cheferna och

kör på ändå. Under pandemin har dock innovationsnivån lyft väldigt mycket väldigt snabbt. Dessa erfarenheter måste tas tillvara: Vad fungerar utan nämnvärd styrning och var behöver cheferna ta kontroll? Johan Magnusson påpekade också att tekniken är anpassad till vissa målgrupper medan andra lämnas utanför och att framtidens samhälle riskerar bli väldigt ojämlikt. Nanna Gillberg, biträdande föreståndare för GRI, diskuterade hemarbetets flexibilisering, där arbete och fritid går in i varandra. – Många kompenserar för rätten att vara flexibel genom att ständigt vara tillgänglig; det riskerar leda till ett lågintensivt arbete som pågår hela dygnet. Framtidens hemmafru kommer inte bara att sköta arbetet hemifrån utan också ta hand om allt annat som behöver göras i hemmet.

Nanna Gillberg

Psykisk ohälsa ökar bland flickor

Undersökningen COVIDung gjordes under juni månad då enkäter samlades in från 1 700 ungdomar på 15–19 år från hela Sverige. – Syftet är dels att kartlägga hur ungdomarna upplever att deras psykiska hälsa påverkats av pandemin, dels att studera möjliga samband mellan upplevelserna och ett antal risk- och skyddsfaktorer i vardagslivet, berättar Sabina Kapetanovic. Variationen är stor mellan ungdomarna men några resultat sticker ut. Det handlar bland annat om förhållandet till familjen, där särskilt flickor upplever många fler konflikter. – Men motsatsen finns också, alltså ungdomar som anser att de fått större möjlighet att umgås med familjen och även tid att göra sådant som de inte hinner annars, bland annat mer tid för sig själva. Ett annat tydligt resultat är att den psy-

kiska ohälsan upplevs ha ökat, återigen främst bland flickor. – Flickor lider även annars av fler psykiska problem men nu upplever flickor att de har ökat ytterligare. Många känner sig ledsna och ensamma, förutom att man också oroar sig för själva sjukdomen. Sociala medier är viktiga för ungdomar och klasskamrater men är förstås inte samma sak som att träffas på riktigt. – Ungdomsperioden är ju en tid då kompisarna är betydelsefulla för att man ska lära känna sig själv, och mycket av det missar ju tonåringarna nu, påpekar Sabina Kapetanovic.

Foto: PRIVAT

Covid-19-pandemin har lett till ökad psykisk ohälsa hos ungdomar, visar en alldeles färsk undersökning. – Särskilt flickor berättar att de sover sämre, är mer ångestfulla och känner sig mer oroliga, berättar projektledaren Sabina Kapetanovic, universitetslektor i psykologi.

Sabina Kapetanovic oroar sig för den ökade psykiska ohälsan.

Enkäten innehöll även andra frågor. Exempelvis gav mer än hälften av ungdomarna regeringen godkänt när det gäller hanteringen av pandemin. – Vi frågade också om bruket av substanser, som alkohol och narkotika, där de flesta uppgav att de inte ändrat beteende. Andra studier pekar på att de som redan har det svårt har fått det sämre under pandemin. – Både skola och socialtjänst gör vad de kan för att stötta men med mer kunskap om vilka som drabbas kan åtgärderna bli ännu bättre. Mycket fokus läggs på hur pandemin drabbar de äldre, vilket förstås är oerhört viktigt. Men vi får inte

glömma att pandemin även drabbar andra grupper i samhället, inte minst unga som redan har problem, påpekar Sabina Kapetanovic.

Fakta Forskningsprojektet COVIDung – Ungdomars psykiska (o)hälsa i tider av kris finansieras av Högskolan Väst. Förutom projektledaren Sabina Kapetanovic, universitetslektor i psykologi vid GU och Högskolan Väst, medverkar professor Emma Sorbring och filosofie doktor Sevtap Gurdal, Högskolan Väst, samt filosofie doktor Birgitta Ander, Hälsohögskolan i Jönköping.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Fokus | Livet efter corona

Hemarbete inget nytt

I bondesamhället gjordes ingen skillnad på hem och arbetsplats. Det mesta som behövdes tillverkades på gården. – Också hantverkarna hade sina verkstäder hemma, eller åtminstone i anslutning till hemmet, där även lärlingarna bodde, berättar Staffan Granér. När industrialismen slog igenom under 1800-talet var också den i början hemmabaserad. – Den tidiga förlagsindustrin innebar att en entreprenör organiserade och såg till att arbetarna hade allt som behövdes för tillverkning av en produkt, exempelvis vävstol, tråd och annat material. Ofta tillverkade arbetarna varorna vid sidan av det vanliga arbetet på gården. Efter en fastställd tid kom entreprenören och samlade in produkterna för vidare försäljning. Arbete på fabrik kom inte igång förrän maskinerna blev så stora att de inte gick att ha hemma. Det var först då det blev viktigt med bestämda arbetstider, vilket förstås innebar att arbetet tydligt skildes från fritiden. Arbetarna förväntades leva enligt ett borgerligt ideal, med mannen som familjeförsörjare och kvinnan som hemmafru. Eftersom lönerna var låga fortsatte dock många kvinnor att bidra till hushållskassan med hemarbete. Också friare yrken fortsatte att i hög

utsträckning skötas hemifrån, berättar Staffan Granér. – I början av 1900-talet tenterade studenterna hemma hos professorn. Universitetsbyggnaden användes för undervisning och möten, men få lärare

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Foto: PRIVAT

Känns det ovant att jobba hemma? Ur ett historiskt perspektiv är det dock ingenting nytt. – I Sverige blev fabriksarbete vanligt först under den senare delen av 1800-talet. Men att stora arbetsplatser skulle vara det optimala sättet att organisera jobb är inte längre självklart. Det förklarar Staffan Granér, universitetslektor i ekonomisk historia.

Hemarbete är det normala, historiskt sett.

Arbete på fabrik kom inte igång förrän maskinerna blev så stora att de inte gick att ha hemma. STAFFAN GRANÉR

hade något eget arbetsrum. Också journalister arbetade hemifrån och kom bara in till kontoret för att lämna in en text eller diskutera nya uppdrag. Vilket som är bäst – att jobba utanför eller i hemmet – beror förstås på omständigheterna. – Å ena sidan är det billigare för en

arbetsgivare att slippa lokalkostnader och låta medarbetarna jobba hemma. Ännu billigare är att inte ens anställa utan bara köpa arbetskraft när man behöver. Det är ju så exempelvis Uber fungerar, och det är den typen av osäkra förhållanden som gett upphov till begreppet ”prekariat”. Å andra sidan kan det finnas fördelar med att veta vilka anställda man har och att de finns tillgängliga och inte plötsligt börjar arbeta med något annat.

– Medarbetare som finns på arbetsplatsen är också lättare att kontrollera, förklarar Staffan Granér. Men en arbetsplats kan även ha stor social betydelse och skapa gemenskap samt en känsla av tillhörighet, vilket både arbetsgivaren och de anställda kan ha glädje av. Det gäller alltså att hitta en balans mellan transaktionskostnaderna, så att arbetsgivaren får så stor nytta som möjligt för en liten utgift. Ett sätt att minska lokalkostnaderna

är genom flexibla kontor, där medarbetarna får sätta sig vid det skrivbord som råkar vara ledigt. – Den lösningen har hittills inte varit särskilt populär men ökad möjlighet till hemarbete kan förstås ändra på det. Att jobba hemma kan ge en känsla av frihet men det finns nackdelar också. Inte minst är det svårt att organisera sig och kräva bättre villkor om medarbetarna sällan träffas. Och hur mycket de där spontana mötena i korridoren egentligen betyder är förstås omöjligt att veta men många menar att de är viktiga, inte minst när det gäller att komma på idéer. Kanske kommer det i framtiden att finnas virtuella korridorer där man kan springa på någon kollega man inte sett på länge och prata lite?

Den utveckling mot mindre kontors-

yta som redan pågått i flera år kommer nog att fortsätta. Men Staffan Granér tror inte att kontoren försvinner helt. – Chefen vill nog se sina medarbetare på jobbet, om inte varje dag så i varje fall någorlunda ofta. En del myndigheter har börjat med rullande scheman så att alla medarbetare är på kontoret åtminstone ett par dagar i veckan och det systemet kanske kommer att fortsätta. Det är då viktigt att särskilt cheferna ändå är tillgängliga och upplevs som närvarande. Hur samhället än organiseras efter pandemin kommer det att finnas vinnare och förlorare. – Det kommer ju att fortsätta finnas människor som på en bestämd tid måste befinna sig på en särskild fysisk arbetsplats, exempelvis byggnadsarbetare, chaufförer och vårdpersonal. Det kommer också att finnas branscher där man ständigt söker nya tekniska lösningar för att rationalisera bort människor. Dessa skillnader i arbetsvillkor kan göra att samhället dras isär ännu mer än idag och det är förstås oroande. Ny teknik ger möjlighet till annorlunda arbetssätt. Men det är inte säkert att vi förändrar oss så mycket ändå. Vi har ett behov av att lära känna kollegor och ha en relation till arbetet, och det behovet kommer vi nog att behöva tillfredsställa på något sätt även i framtiden.

Många mår dåligt som följd av pandemin – När vi tittar tillbaka i den moderna historien är det svårt att hitta en period där vi kollektivt agerat så snabbt för att skydda människors liv. På gott och ont har det varit möjligt att pragmatiskt hitta snabba lösningar på svåra problem och sjösätta idéer och hjälpinsatser. I dessa förändringar har nya digitala lösningar och sociala medier varit avgörande. Det menar Margareta Bohlin, universitetslektor i psykologi. Den isolering pandemin krävt har bland annat lett till ökat missbruk och våld för dem som redan befinner sig i utsatta omständigheter, påminner Margareta Bohlin. – För en del personer, som lever i hotfulla relationer, är arbete och skola frizoner, platser för återhämtning och socialt stöd. När dessa platser försvinner innebär det en betydligt större social, psykologisk och ekonomisk otrygghet. Vi har dessutom klyftor i samhället, ekonomiska, sociala men även digitala. Ganska många människor lever också trångbodda utan möjlighet att arbeta hemifrån eller vara fysiskt distanserade. Det innebär alltså ett ojämlikt förhållande mellan olika grupper i relation till de åtgärder som måste vidtas för att hindra sämre fysisk och psykisk hälsa. Medierna rapporterar också i första hand om Sverige, Europa och västvärlden, förklarar Margareta Bohlin. – Alltför sent har vi börjat uppmärksamma de katastrofala effekter viruset kan ha i länder utan fungerande statliga strukturer och där stor fattigdom råder. Att som individ i dessa samhällen förhålla sig till en massa restriktioner är många gånger helt omöjligt. Den

diskussionen måste finnas också hos oss, och inte bara i världsomfattande organisationer som exempelvis FN och WHO. Pandemin har dock gett en vidare bild av vad social gemenskap kan innebära. – För en del personer, som tidigare kanske haft problem med den sociala samhörigheten, kan nya former av kommunikation i alternativa forum bidra till nya kontakter. Vi har också sett en fantastisk kollektiv uppslutning för att hjälpa varandra, exempelvis genom att vi handlar åt äldre, uträttar ärenden och hör av oss via olika kanaler. Många äldre lider på sina boenden men det finns också anhöriga som gör allt för att hålla kontakten med sina åldriga släktingar.

Också artister och kulturarbetare hittar nya sätt att förmedla kultur genom strömmade konserter eller andra digitala lösningar, påpekar Margareta Bohlin. – Vi vet ju inte vad som kommer att hända framöver, men sannolikt kommer vi till viss del få ställa om. Förhoppningsvis fortsätter vi vara demokratiska, uppfinningsrika och kollektivt hjälpsamma. Vi kan fortsatt arbeta för nya former av god interaktion mellan människor på individuell nivå, såväl lokalt som nationellt och globalt. Bland annat kanske vi inser att nationsgränser inte alltid behöver innebära gränser mellan människor. Vi lever i en globaliserad värld där vi är beroende av varandra och därför inte kan lämna andra åt sitt öde. Det, om något, har viruset visat.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Fokus | Livet efter corona

Mindre kontroll ger bättre utfört arbete Pandemin tvingar oss att tänka om på många olika sätt. Bland annat måste vi inse att vi inte längre är särskilt beroende av var människor befinner sig fysiskt. Flera stora internationella företag, som Google och Facebook, har sedan länge slutat kräva att medarbetarna ska vara på plats, påpekar Johan Magnusson, chef för avdelningen för informatik samt medföreståndare för SCDI, Swedish Center för Digital Innovation. – Svenska företag och myndigheter lägger ner enormt mycket resurser på att kontrollera sina anställda, som bara skakar på huvudet och i smyg hittar på egna lösningar. Det hade varit bättre om cheferna uppmuntrat medarbetarna att vara innovativa, eftersom deras idéer då hade kunnat komma hela organisationen till del. Våra medarbetare på avdelningen för informatik har exempelvis vissa bestämda arbetsuppgifter men en mycket låg nivå av detaljstyrning. Att det fungerar beror på att de är fantastiskt duktiga och ambitiösa, med samma långsiktiga mål som GU: att medverka till forskning och utbildning av högsta möjliga kvalitet. Hela världen befinner sig just nu i en gigantisk experimentsituation som det gäller att ta vara på, menar Johan Magnusson.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Foto: JOHAN WINGBORG

– Det första jag gjorde när jag blev chef var att införa 80 procent slack, förklarar Johan Magnusson. Han hoppas att erfarenheterna från pandemin kan få chefer att släppa en del på kontrollen.

Johan Magnusson litar på att hans medarbetare gör sitt bästa.

– Så småningom kommer vi att inse vilka förändringar vi behöver göra, vad som funkat och vad som inte gått så bra. Zoom-möten kan exempelvis vara informativa och ge medarbetarna välbehövlig bekräftelse men de kan också handla om kontroll, ta onödigt mycket tid och trötta ut medarbetarna. Också lagar och regler, som tillkommit i ett helt annat samhälle, behöver ses över, menar Johan Magnusson. – Vi startar till exempel ett nytt gäst-

professorsprogram med fokus på undervisning och hoppas locka framstående lärare från hela världen, nu när många andra ledande universitet har anställningsstopp och varsel. Tyvärr finns en regel som säger att anställda vid GU i stort sett måste ha en postadress i Göteborg. Just nu kan ju ingen resa någonstans, så det går inte riktigt att applicera. Men i framtiden måste universitetsledningarna verka för att regeln tas bort: i en digital värld kan en lärare ju bo på Bahamas och undervisa vid GU. Regler som motverkar möjligheten till inköp av nödvändig utrustning för att kunna arbeta hemifrån med god arbetsmiljö är ytterligare ett exempel.

Att pandemin kommer att leda till ett mer flexibelt arbetssätt för många är Johan Magnusson övertygad om. – Men inte för alla. Det kommer fortfarande att finnas byggnadsarbetare, förskollärare och vårdanställda som inte kan välja att sitta hemma och jobba. Det faktum att en massa människor är tvungna att åka till jobbet varje dag, och därmed utsätta sig för en högre risk att dö, är det märkligt tyst om när vi ska diskutera all spännande utveckling omställningen kan föra med sig. Den slutsats man kan dra av detta är att klassfrågan är ointressant i dagens samhälle, avslutar Johan Magnusson.

Nyheter Reportage ■

Volontärer gör grovjobbet Sjöborre i skog av svampdjur.

Att med en rysning studera en 120 centimeter lång, grön mask på hundra meters djup. Eller att med bestörtning upp täcka hur många korallrev som är förstörda. Medborgarprojekt lockar tusentals, helt vanliga människor att bidra till forskningen. Text: Lotta Engelbrektsson Foto: Tomas Lundälv, Lisbeth Jonsson

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Reportage

Foto: JOHAN WINGBORG

Fjäderstjärnan svävar som en vilsen

Röd sjösol

juldekoration i det mörka vattnet. Djupet som anges i filmens högra hörn visar 86 meter under havsytan. På Koster undervattensobservatoriets webbsida väcker det ovanliga fyndet entusiasm: ”That is beautiful!”, skriver en dykare från San Diego i kommentarsfältet. – Över 2 400 volontärer över hela världen har hjälpt oss att klassificera närmare 6 000 biologiska arter, berättar marinbiologen Matthias Obst, som byggt upp ett medborgarprojekt om Kosterhavet. För att forskarna ska förstå hur havet förändrats över tid måste de studera artrikedomen noggrant. Har antalet kräftdjur och svampar minskat? Har korallreven slitits ner? Och finns det nya arter som inte har funnits i vattnet tidigare? – Tack vare marinbiologer på Tjärnö marina laboratorium har vi massor av undervattensfilmer från 1990-talet och framåt som kan användas för att studera förändringar på havsbotten, säger Matthias Obst. I dag finns moderna maskiner som på egen hand filmar havsbotten och levererar enorma datamängder till forskarna. Kruxet är att maskinerna inte riktigt har koll

GUJOURNALEN VINTERN 2020

på vad som fastnar på filmen. Först måste arterna klassificeras, så att algoritmerna känner igen en sjöstjärna eller en krabba när den dyker upp. – Det är hundratals timmar av film som ska analyseras, vilket inte någon mäktar med. Det är där medborgarforskningen kommer in, säger Matthias Obst. Vem som helst kan anmäla sig på webbsidan Zooniverse, som är en sammanslutning av internetbaserade medborgarprojekt i världen, och bidra till forskningen. De flesta studier handlar om att klassificera stora datamängder som kameror eller datorprogram har samlat in. Det kan vara allt från att ringa in stjärnor och djur till att transkribera historiska dokument.

The Koster Seafloor Observatory, som dokumenterar Kosters undervattensvärld, är ett bland ett cirka 50 andra projekt. – Medborgarna tittar på korta filmer och markerar de arter de upptäcker. Vi matar sen in informationen i våra algoritmer som lär sig att skilja arterna åt. Maskinen har därefter förmåga att identifiera vissa arter från havet dygnet runt, förklarar Matthias Obst. Att ta hjälp av privatpersoner är egentligen ingen ny idé. I Sverige har det länge varit vanligt bland forskare att samarbeta med volontärer. Ända sedan i mitten av 1800-talet finns berättelser om vanliga människor som bidragit med observationer om allt mellan himmel och jord. De har rapporterat om väder och vind, djur och natur och astronomiska fenomen på himlavalvet. Den stora skillnaden jämfört med idag är digitaliseringen och internet. Den nya teknologin har förändrat

rollerna mellan forskare och lekmän, menar Dick Kasperowski som är docent i vetenskapsteori vid GU och projektledare för ARCS, Arenor för relationsbyggande samverkan genom medborgarforskning. – Forskarna har numera tillgång till enorma mängder bildmaterial, som de inte kan hantera på egen hand. Därför kan egentligen vem som helst sitta på sin kammare och bidra till forskningen, säger han. ARCS-projektet – som ska mynna ut i en nationell plattform för medborgarforskning, medborgarforskning.se – är tänkt att vara en plats som samlar verktyg och råd åt forskare och andra som vill ta hjälp av medborgarna. Webbportalen som lanseras under 2020 innehåller bland annat en lista över vilka projekt som är på gång i Sverige. Mest aktiva är forskarna på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som har ett 50-tal pågående medborgarprojekt.

– Fast ingen vet exakt hur många samarbeten som finns i landet. När det gäller GU känner jag till sju-åtta projekt som är igång, säger Dick Kasperowski. Medborgarforskning.se har skapats för att vara ett skyltfönster för medborgarforskningen. Här ska forskare kunna initiera ett projekt eller göra reklam för det. Samtidigt hoppas projektledaren förstås att medborgarna ska hitta till sidan och anmäla sitt deltagande. Men hur kan forskarna lita på att den data som Svensson rapporterar in är korrekt? Tänk om han fuskar framför tangentbordet? – Det är ett ständigt återkommande problem, en etisk skuggsida. Men vi måste förlita oss på att medborgarna vill hjälpa till och höja förtroendet för vetenskapen, säger Dick Kasperowski. Riktigt så förtröstansfulla är förstås inte forskarna och det finns olika sätt att handskas med valideringen. Informationen från medborgarna silas vanligtvis genom flera säkerhetssystem och det brukar finnas en kommitté som granskar observationerna. Dick Kasperowski tar SLU:s Artportalen som exempel, där naturintresserade svenskar rapporterar in sina möten med olika fåglar, svampar och växter. Varje dag knappar hundratals medborgare in sina fynd på webbsidan. Den som vill delta måste registrera sig med sitt riktiga namn och vara nåbar för valideringskommittéerna. Även om medborgarforskningen bygger på tilltro, måste det förstås finnas möjlighet till kvalitetskontroll, menar Dick Kasperowski.

Soft Coral

över möjligheterna. Han berättar att forskningen har fått en stor skjuts framåt under de månader som The Koster Seafloor Observatory, har varit igång. Nu ska projektet växa. Nästa år lanseras fem gånger så mycket material på webbsidan. Då kan alla som varit med tidigare komma tillbaka igen, säger Matthias Obst entusiastiskt. – Under corona-pandemin vill många komma ut i naturen. Genom oss får de möjlighet att ”resa” till de djupaste platserna i vårt hav, till ett ekosystem de aldrig får en chans att se annars, säger han. Lotta Engelbrektsson

Gullmarsanemoner

– Artportalen, som är en av världens stora portaler

för medborgarforskning, används av många svenska myndigheter. Det kanske inte är så känt, men data från medborgarforskning används i många sammanhang när samhälleliga beslut om miljö och hållbarhet ska tas på regional och lokal nivå i Sverige, säger han. De flesta svenska medborgarprojekt handlar om flora och fauna i den inhemska naturen, men den som är nyfiken på Zooniverse kan hitta massor av globala projekt att engagera sig i. Att till exempel sortera galaxer är enormt populärt, berättar Dick Kasperowski. – I dagsläget har projektet mobiliserat 1,8 miljoner människor som har hjälpt forskarna att klassificera många miljoner bilder, säger han. Marinbiologen Matthias Obst är minst lika begeistrad

Limamusslor

Fakta Zooniverse är världens största plattform för medborgarprojekt. Sammanlagt har över två miljoner volontärer registrerat sig som amatörforskare på www.zooniverse.org. ARCS, Arenor för relationsbyggande samverkan genom medborgarforskning, samlar de svenska medborgarprojekten på medborgarforskning.se.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Reportage

UPPGIFTEN Vad är det egentligen för något?

Forskare är bättre på att kommunicera än somliga tror. De föreläser, undervisar patientgrupper och pratar med journalister. En del tar hjälp av proffs för att få ut sitt budskap.

Den här gången kan Dick Kasperowski känna sig nöjd med kommunikationen. – Den tredje uppgiften är intressant att analysera. Just nu håller jag på med en egen bok om vetenskapskommunikation med medel från Vetenskapsrådet i Sverige, berättar han.

Det finns en föreställning att

många forskare ogillar den tredje uppgiften. Att den tar tid från det viktiga arbetet och inte är meriterande i forskarvärlden. Men det kan också vara svårt att sprida sin kunskap till allmänheten, också för den som är road av populärvetenskap. – En vanlig uppfattning är att svenska forskare inte deltar tillräckligt i samhällsdebatten. Men den tredje uppgiften undflyr oss lätt, eftersom den är så mångfasetterad, säger vetenskapsteoretikern Dick Kasperowski. Tillsammans med 108 andra författare har han precis kommit ut med en ny bok, om just vetenskapskommunikation. I ett kapitel, som han har skrivit ihop med Per Hetland vid universitetet i Oslo och Kristian Hvidtfelt Nielsen vid universitetet i Århus, delar han med sig av det skandinaviska perspektivet på den tredje uppgiften. I skrivande stund har artikeln delats 14 000 gånger – den mest nedladdade texten i förlagets historia.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

En vanlig upp fattning är att svenska fors kare inte del tar tillräckligt i samhälls debatten. DICK KASPEROWSKI

Ända sedan 1970-talet har forskare haft en skyldighet att sprida sin kunskap utanför universiteten, och ungefär lika länge har diskussionen pågått: Vad ÄR egentligen den tredje uppgiften? Och hur ska man kunna mäta hur mycket forskarna levererar? Men enligt Dick Kasperowski finns det åtminstone två sätt att fundera kring forskarnas roll när det gäller att kommunicera sina resultat. För att diskussionen ska vara relevant, kan det vara viktigt att skilja dem åt. – Det första är att forskarna på universitetet sprider sin kunskap och informerar samhället, vilket betyder att universiteten och samhället på något sätt är skilda åt och att det existerar gränser. Det andra är att universitetet alltid verkar i samhället. Att vetenskapen så att säga är i samhället, säger han. Det första synsättet hänger ofta ihop med uttalanden som att universiteten behöver orientera sig mot det ”omkringliggande

samhället”. Då brukar den tredje uppgiften vanligen beskrivas med att forskaren berättar något för allmänheten i rollen som expert. Men de uppdragen kan vara svåra att definiera, eftersom det inte finns några tydliga regler. Är det viktigt till exempel hur många gånger någon har föreläst om sitt ämne eller varit med i ett radioprogram? – Eller räcker det att forskaren mejlar över sin avhandling till en journalist, för att ha fullgjort den tredje uppgiften? Det här går inte att utreda på ett enkelt sätt, säger Dick Kasperowski. Om man istället tänker sig att universitetet är en del av samhället och att parterna påverkar varandra, ingår kommunikationen som en självklar del. Då når forskarna ut med sin kunskap, redan genom att förhålla sig till den första och andra uppgiften i högskolelagen. Det vill säga genom att undervisa och forska, påpekar Dick Kasperowski.

– Det är svårt att undkomma den tredje uppgiften om man som forskare är en del av samhället, säger han. För några år sedan gick han, tillsammans med kollegan Fredrik Bragesjö, igenom vilka meriter forskare uppger när de söker professurer. De studerade data från i mitten 1970-talet, genom

de olika lagändringarna, och upptäckte att forskarna faktiskt gör den tredje uppgiften i väldigt stor utsträckning – oavsett om det finns en förordning eller inte. – När vi räknade på hur många gånger forskare undervisade doktorander, föreläste för utvalda grupper och redovisade sin vetenskap, kunde vi se att svenska forskare gör massor. De kallar det bara inte för den tredje uppgiften, konstaterar han. Text: Lotta Engelbrektsson Foto: Johan Wingborg

Fakta Communicating Science. A global perspective är den första studien som beskriver hur vetenskapskommunikation har utvecklats runt om i världen under de senaste femtio åren. Den behandlar situationen i 39 länder, både i Europa, Asien och Amerika och tillväxtekonomier som Ryssland, Jamaica, Estland, Iran och Pakistan. GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Reportage | AI

Till slut tar gemen över Vi behöver förbereda oss för en framtid där maskinerna styr världen och ingenting mänskligt är heligt längre. Gör vi ingenting för att reglera AIutvecklingen kan vi alla förvandlas till – gem. Matematikern Olle Häggström menar

förstås inte bokstavligen att det finns en överhängande fara att vi kommer att transformeras till metallklämmor. Gemapokalypsen är en metafor han brukar använda när han vill förstärka sitt budskap. För trots att intelligenta robotar väntar runt knuten har människor svårt att visualisera hur framtiden kan komma att se ut. – Vi befinner oss i en kapplöpning som i huvudsak drivs av näringslivet och

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Text: Lotta Engelbrektsson Foto: Johan Wingborg Illustration: Maria Källström

privata IT-företag som slåss om marknaden. Det finns en risk att vi inte ser de negativa konsekvenserna innan det är för sent. Han ägnar hela sin kommande bok Tänkande maskiner åt att problematisera AI-tekniken. Framförallt varnar han för vad som kan hända om vi bara kör på. Om vi omfamnar all teknologisk utveckling utan att ta hänsyn till följderna. Olle Häggström tar ett konkret exempel. – Just nu står vi på randen till en farlig militär AI-kapprustning, som exempelvis kan innebära insektsstora drönare, utrustade med ansiktsigenkänning, navigeringsteknik och sprängämnen. Fundera på vad som kan hända om den tekniken hamnar i fel händer, uppmanar han. En enda person kan ta kontroll över miljoner små ”insekter” som sveper över världen med bestämda mål. Kanske söker de efter en politiker eller en annan central person, i värsta fall har de en specifik etnicitet i sikte … Fast, det finns ju redan kärnvapen som kan förinta världen? – Den stora skillnaden är att kärnvapenteknik kräver storindustriella processer som är lätta att övervaka. Det är därför vi har kunnat leva med dem i över 70 år utan att de hamnat i händerna på

vill. Det finns snart dataprogram som producerar bättre innehåll än människor, säger Olle Häggström. Inte ens sociala arbeten är en fredad sfär, enligt matematikern. Redan nu används AI-program på flera socialkontor där robotar tar emot orosanmälningar och räknar ut försörjningsstöd. Gränserna förflyttas hela tiden och det är inte otänkbart att såväl präster som psykologer byts ut mot maskiner i framtiden, tror Olle Häggström – Redan under 60-talet fanns programvaran Elisa, som var en slags fejkad terapeut. Hon var primitiv, men ändå fanns det patienter som hävdade att ”datorn förstår mig”, säger han. Men vad händer sedan då? När maskinerna har tagit över allt vårt arbete och fantasin har tagit slut när det gäller att uppfinna nya yrkesområden?

privata aktörer. Det kan vi nog betrakta som vår smala lycka. Att militärindustrin i alla tider har utvecklat hemska vapen är inget nytt. Det är den oreglerade marknaden som är det största problemet. Hur ska någon till exempel kunna förhindra att terrororganisationer skaffar sig dödliga skalbaggar? menar Olle Häggström. – I takt med att AI-utvecklingen går framåt blir tröskeln för enskilda programmerare lägre och lägre. Det är nödvändigt att stävja förloppet på något sätt, säger han.

Att maskinerna så småningom kom-

mer att ta över allt mänskligt arbete, ser Olle Häggström också som ett tänkbart framtidsscenario. Redan nu pågår förändringen i bransch efter bransch. Och tanken att robotarna bara skulle ägna sig åt de manuella, ”tråkiga” arbetsuppgifterna har övergivits för länge sedan. Nu börjar maskinerna vinna mark även inom yrkesområden som anses vara intellektuella och kreativa. – Journalistik, konst, design, medicinsk diagnostisering, vilket område du

Vad ska vi ägna vår tid åt? – Då återstår bara frågan om livets mening. Det mest extrema scenariot är att människor ligger nedsövda med direktuppkopplingar i hjärnan. Om upplevelserna är de rätta, kanske det är en bättre tillvaro än den vi lever i nu. Olle Häggström har förstås ingen aning om hur mänskligheten kommer att hantera en framtida lättja. Och egentligen är det vägen dit som bekymrar honom mest. Om ett samhälle har hundra procent arbetslöshet skulle det ändå kunna anses som ganska jämlikt. – Men innan dess måste vi passera 20, 50 och 80 procents arbetslöshet. Kan vi inte hantera de situationerna ekonomiskt kommer det att skapa stora spänningar i samhället, konstaterar han. Frågan om singularitet, vid vilken tidpunkt AI passerar den mänskliga intelligensen, har varken Olle Häggström eller andra forskare något bra svar på. Kanske händer det om fem år eller hundra eller, som en del tror, inte alls. Men att vi måste förbereda oss på att det kan inträffa är Olle Häggström övertygad om. – När robotar passerat mänsklig intelligensnivå kommer de förmodligen vara bättre än människor på att uppnå vad de strävar efter. Så snart vi har uppnått AGI, artificiell generell intelligens, kan det förväntas rulla på, säger han. Så hur var det då med gemen? – Tänk dig en gemfabrik som automatiseras mer och mer tills den enbart styrs av AI. Alla människor på fabriken har bortrationaliserats och maskinen

sköter sig själv. En dag tar den steget över tröskeln och hamnar i en självförbättringsspiral. Gemroboten har programmerats till ett enda syfte, att producera gem. Ju fler desto bättre. Den har ingen känsla för rimlighet som skulle kunna sätta stopp för dess framfart. Det enda den vill är att bli vassare och vassare på att tillverka gem. När maskinen har nått superintelligensnivån är det för sent för människan att sätta stopp. Då kan roboten själv skaffa ekonomiska resurser, tillskansa sig hårdvara och öppna nya fabriker. Till slut förvandlas allt i världen till gem, inklusive vi själva. – Då kan vi inte bara dra ut sladden. Maskinen kommer aldrig tillåta det, säger Olle Häggström. Bilden av ett virrvarr av pappersklämmor som täcker jordklotet är en tydlig dystopi, som matematikern tar till för att ruska om sin omgivning. Fortsätter vi att strunta i säkerhetsrisker och sociala aspekter när det gäller AI riskerar vi att hamna i en global katastrof. – Det finns inget som säger att biologi är överlägset maskiner i långa loppet. När gemakopalypsen inträffar sitter vi alla samma båt, säger han.

- Vad ska vi göra om tekniken hamnar i fel händer? undrar Olle Häggström.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Reportage | AI

Robot

med ansvar för sina handlingar Kan en robot vara en moralisk agent, alltså ha ett ansvar för vad den ställer till med? Filosofen Dorna Behdadi ställer frågan om moraliskt agentskap i sin avhandling. Från början drevs Dorna Behda-

dis forskning främst av ett djuretiskt engagemang. Hen var intresserad av hur människor reflekterar över och försvarar sin behandling av djur. Men intresset för djurens rättigheter och moraliska status väckte också en nyfikenhet på moralisk agens. En moralisk agent är en varelse som kan klandras, berömmas och hållas ansvarig för sina handlingar, vilket är något mer än att vara objekt för moraliska betraktelser. – De flesta skulle nog hålla med om att en sten inte har moralisk status, men att djur har det. När det kommer till moralisk agens verkar det bli svårare, säger Dorna Behdadi. Generellt anser filosofer att vuxna människor är moraliska agenter, medan små barn och andra djur inte har samma agentskap. Det kan dock finnas skäl att ifrågasätta den teorin och titta närmare på skälen bakom kriterierna för detta agentskap, menar Dorna Behdadi. – Och det är här som frågan om AI och ansvar kommer in, säger hen.

Den filosofiska diskussionen om

moraliskt agentskap hos maskiner har fokuserat mycket på argument för och mot de traditionella kriterierna. Ett vanligt kännetecken för en varelses moraliska agentskap är till exempel dess förmåga att föra ett moraliskt resonemang. Ett an-

GUJOURNALEN VINTERN 2020

nat är att den har ett medvetande, det vill säga att den har ett kännande, upplevande subjekt som vi kan bemöta och ställa till svars. Då infinner sig nästa fråga. Vad ÄR ett medvetande? – Vi förutsätter att människor och djur har ett medvetande. Men antagandet kan bara baseras på observationer, eftersom vi aldrig kan få direkt tillgång till någons inre, säger Dorna Behdadi. Så hur ska vi förhålla oss till en robot som verkar ha samma tankar och känslor som vi? Enligt Dorna Behdadi borde vi skifta fokus. Istället för att, ur ett teoretiskt perspektiv, diskutera huruvida en robot kan ha ett moraliskt ansvar, borde debatten handla om vad vi vill. Vilka för- och nackdelar finns det, till exempel, med maskiner som är autonoma och självlärande? Kan de bli så självständiga och interaktiva att de bör ha rättigheter?

och känslor till sådant som beter sig självständigt och målinriktat. En avancerad robot som agerar autonomt och som kan interagera socialt kommer troligtvis uppfattas som en medveten, och kanske till och med ansvarig, varelse. Men bör vi överhuvudtaget utveckla sådana maskiner? – Om vi tillskriver maskinerna moralisk agentskap innebär det då att människorna som tillverkar eller använder dem undgår ansvar? Även om det känns som ett avlägset scenario tror jag vi behöver tackla frågor om såväl moraliskt som juridiskt ansvar redan nu, säger Dorna Behdadi.

– Om de dessutom verkar ha vad som krävs för moraliskt agentskap, bör vi då hålla dem moraliskt ansvariga om de gör fel? Är det här ens en önskvärd utveckling, undrar Dorna Behdadi. Människor har en stark tendens att tillskriva avsikter, tankar Foto: PRIVAT

Foto: HILLEVI NAGEL

Barbara Czarniawska

Glöm Terminator – ge oss tekniken vi behöver

Samtidigt som alla drömmer om singularitet – när robotar får mänsklig intelligens – kraschar vanliga mejlkorgar. Istället för att snegla på Star Wars borde AI-utvecklarna ta reda på vad folk behöver, tycker Barbara Czarniawska, professor i företagsekonomi vid GRI. Skräcken och förhoppningarna

inför robotiseringen har sett ungefär likadana ut i över hundra år. Ämnet upphör aldrig att fascinera. I boken Robotisering av arbete? beskriver Barbara Czarniawska och Bernward Joerges hur de självgående maskinerna har omfamnats av populärkulturen ända sedan den tjeckiske författaren Karel Čapek myntade ordet ”robot” 1920. – Vi har analyserat robotiseringen av arbete utifrån populärkulturen, medierna och samhälls-

vetenskapen, berättar Barbara Czarniawska. Boken inleds med en beskrivning av pjäsen R.U.R där Čapek har skapat mänskliga maskiner som lever ungefär som vanligt folk. Robot betyder arbete på slaviska språk, och Karel Čapeks robotar sliter hårt i fabriken.

Sedan dess har bilden av de autonoma varelserna kommit och gått i populärkulturen och medierna. Antingen har maskinerna räddat jorden från undergång eller varit det största hotet mot mänskligheten som går att fantisera ihop. Framför allt har berättelserna handlat om hur robotarna tar över våra jobb, från de mest monotona sysslorna till avancerat tankearbete. Även den senaste AI-hypen speglar liknande tankegångar. ”Robotar tar över” är en vanlig rubrik på såväl tidningsartiklar som på ekonomiska prognoser och rapporter. Barbara Czarniawska och Bernward Joerges ställde sig frågan

Vi som använder tekniken uppfattas som tråki ga, eftersom vi bara vill ha hjälp medel som fungerar. BARBARA CZARNIAWSKA

om populärkulturen har påverkat människors syn på robotisering? Och om rädslorna och förhoppningarna inför robotarnas förmågor har förändrats över tid? – Vi fokuserade på populärkulturen eftersom vi tror att både de som tillverkar teknologin och skriver om den är mer intresserade av science fiction än vad vi som samhällsforskare är, säger Barbara Czarniawska.

Såväl teknikföretagen som

medierna blandar in bilder från populärkulturen i sina framtidsscenarier. Att bygga fantastiska humanoider, som är smartare än människor, tycks vara de flesta AI-utvecklares heta dröm. Professorn suckar. Hon har precis genomlevt ett mejlhaveri på Göteborgs universitet och tycker det vore fint om den befintliga tekniken kunde fungera. Innan alla börjar umgås med singularitet. Czarniawska vill se en mer verklighetsförankrad teknikutveckling i samarbete med användarna. Att till exempel fråga de äldre vilka ro bottjänster de vill ha, istället för att skapa maskiner som riskerar att skrämma slag på dem.

– Vi som använder tekniken upp-

fattas som tråkiga, eftersom vi bara vill ha hjälpmedel som fungerar. Då verkar det mer spännande att utveckla läskiga robotar med ansikten, säger hon. Barbara Czarniawska tycker mycket om robotiseringen. Men hon önskar att AI-företagen skulle titta mindre på The Terminator och mer på vad vanliga människor vill ha. – Just nu upplever jag att det är två separata världar. De som producerar tekniken och vi som använder den, säger hon.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk

Vill öka andelen kvinnor – Det finns ingen allmängiltig metod för jämställdhetsarbete, särskilt inte som skillnaderna är stora mellan de olika institutionerna. Men det gläder mig att alla jag har pratat med visar ett så gediget intresse och är så engagerade. Det säger Lillemor Dahlgren som utsetts till samordnare för Naturvetenskapliga fakultetens satsning på jämställdhet. Det var förra hösten som dekan Göran

Hilmersson tillsatte en arbetsgrupp för att åtgärda bristen på jämställdhet vid fakulteten. Endast 19 procent av professorerna är kvinnor och kvinnor lämnar också fakulteten i högre utsträckning än män. Ett av arbetsgruppens förslag var att tillsätta en jämställdhetsexpert. Det gjordes i augusti då Lillemor Dahlgren fick uppdraget att fram till maj nästa år samordna jämställdhetsarbetet. – Vi kommer att fortsätta kartläggningen samt sätta igång workshoppar och utbildningar, bland annat med ledningspersoner. Vi kommer också att jobba med exempelvis lärarförslagsnämnden för att undersöka hur processen kan utvecklas

GUJOURNALEN VINTERN 2020

när en lärare anställs. I dagsläget ligger fokus på att öka andelen kvinnor på akademiska tjänster, men på sikt handlar jämställdhet även om att få in män i kvinnodominerade miljöer, exempelvis administrationen. Inte minst en bra arbetsmiljö är viktig för att kvinnor ska vilja vara kvar, visar arbetsgruppens undersökning. – I de fall medarbetare utsätts för otrevlig behandling måste ledningen vara tydlig med att sådant inte accepteras. Också den stereotypa bilden av hur en naturvetenskaplig forskare ska vara måste diskuteras, menar Lillemor Dahlgren. – Uppfattningar om forskaren som ger allt och inte har tid för vare sig familj eller annat utanför arbetet lockar traditionellt inte kvinnor. Samtidigt är det fler och fler män som inte heller vill leva upp till den bilden, vilket kan bidra till en förändring. Naturvetenskapliga fakulteten är en mycket internationell miljö, påpekar Lillemor Dahlgren.

– Många medarbetare och studenter

kommer från förhållanden där möjligheten att till exempel förena arbetsmiljö och familj är långt sämre än här. Det kan bidra till att vi mäter och värderar mer utifrån en internationell kontext snarare än utifrån de faktiska rättigheter och

möjligheter som råder här, men så ska det naturligtvis inte vara. Många tycker också att jämställdhetsarbetet tar väldigt lång tid.

– Det finns en risk att man uppmärksammar ett problem genom ett projekt, och sedan, när projektet är slut, faller tillbaka till gamla beteenden igen. Ändå får man inte glömma att universitetet faktiskt tagit ganska stora steg mot ökad jämställdhet. Nyligen hade jag ett möte med prefekterna där jag frågade var de hoppas att vi befinner oss om fem år. Att föreställa sig hur det kan se ut om en viss bestämd tid kan vara nyttigt för att verkligen nå dit. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Fakta Rapporten Increasing the Number of Women at the Natural Sciences Faculty sammanställdes av ordföranden Anne Farewell samt av Raimund Feifel, Håkan Pleijel och Stavroula Golfomitsou. Initiativtagare var Naturvetenskapliga fakultetens dekan Göran Hilmersson. Jämställdhetsexpert Lillemor Dahlgren anställdes i augusti.

Du måste svara ! Hur många anställda på Göteborgs universitet bryter mot lagen varje dag? Säkert hundratals, kanske ännu fler. Trots att deras överträdelser är uppenbara är det svårt att komma åt dem. De är nämligen smått omöjliga att få tag i. – Jag har inte varit på jobbet och vet inte riktigt hur man kopplar telefonen till mobilen, säger professorn. Som tur är har han ett ovanligt efternamn och jag har lyckats googla fram hans privata mobil. På GU har han bara en fast telefon och under GU:s mejlkrasch har han haft svårt med kommunikationen. – Problemet är att mejlen är ihopbakad med almanackan och kontakterna. Så allt försvann. Jag vet inte vilka som har försökt kontakta mig under sex veckor. Under coronapandemin, och speciellt under GU:s mejlkrasch, har det förstås blivit värre, men att det kan vara svårt att få tag i folk på GU är sedan tidigare ett känt problem. Många har inte ens ett telefonnummer registrerat, varken på GU:s webb eller hos växeln. Hos andra, som hos professorn med det ovanliga efternamnet, står den fasta telefonen och tomringer utan att telefonsvararen aktiverats. – Folk är otroligt dåliga på att hänvisa sin telefon, säger Maria Axelsson, som arbetat många år i GU:s växel. De som arbetar administrativt är något bättre, men annars är det verkligen inte bra. En väldigt stor del av våra samtal består av vad vi kallar återanrop. Man vänder sig till oss och undrar varför man inte fått något svar från den och den. Tyvärr har vi oftast ingen bra förklaring. Jag har ringt många sådana samtal till växeln. Under 25 år som journalist i Göteborg har jag bevakat såväl akademin som regionala och kommunala förvaltningar. Och ingenstans är det så svårt att få tag i folk som på Göteborgs universitet. Det gäller förstås inte alla anställda, de flesta svarar och hör av sig, men en stor del, låt säga var tredje eller fjärde, gör det inte. Min upplevelse, liksom hela GU journalens redaktion, är dessutom att det har blivit värre med åren. – Sedan mobiltelefonen kom, har samtalen till växeln blivit färre, men de vi får handlar till stor del om att man inte får tag i folk. Så känslan är att det har blivit värre. Allra värst är det vid terminsstart då många

desperata studenter ringer, säger Maria Axelsson. Tyvärr finns ingen statistik över växelns samtal. Frida Söderström, samordnare och processägare för servicecenter och telefonväxeln, kan bara konstatera att växeln tvingas tillhandahålla vad man upplever som en tråkig service. – Kunderna ringer inte för att småprata utan har ofta ett konkret ärende som de upplever som brådskande. Du märker att jag säger kunder – det är just det perspektivet som vi behöver sprida. Vi är skyldiga att serva. Det stämmer. Enligt förvaltningslagens 7 § ska myndigheter vara tillgängliga för kontakter med enskilda och informera allmänheten om hur sådana kan tas.

– Vi har en lagreglerad skyldighet att svara på mejl

och meddelanden som lämnas på våra telefonsvarare. I samma lag finns också en paragraf som säger att man ska samverka mellan och inom myndigheter. Det är alltså uttryckt på många olika sätt att man ska besvara och återkoppla, säger Jan Turvall, expert på förvaltningsrätt och universitetsadjunkt på statsvetenskapliga institutionen. GU har alltså gott om lagbrytare. Men att någon typ av disciplinåtgärd delats ut för den här typen av förseelse har aldrig Jan Turvall hört talas om. – Så sent som i morse pratade jag med en person som låtit bli att svara på ett mejl som jag skickade för två veckor sedan. Jag undrade förstås varför. Det här handlar om den inre arbetsordningen på myndigheten. Följs inte reglerna internt måste ledningens kansli gå ut med information kring detta.

Lars Nicklason

Fakta Problem med att hänvisa din telefon? Instruktioner finns på GU:s medarbetarportal. Du kan också få hjälp av GU:s växel som gärna förklarar hur det går till eller utför en hänvisning åt dig. Av GU:s drygt 6 000 anställda har 3 145 fast telefon och måste själva hänvisa sin telefon när de inte är på plats. De cirka 2 500 som har en Mex-anknytning, det vill säga en GU-anknytning kopplad direkt till mobilen, slipper det. Cirka 800 anställda överlappar och har både fast telefoni och Mex-anknytning, medan cirka 400 bara har mobilnummer.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk

Hemarbete på halvtid ? Rektor beordrar fortsatt hemarbete som huvudregel. På institutionen för medicin blev tumregeln att man ändå skulle vara på jobbet halva sin arbetstid. Det skapade förvirring.

E-cigaretter leder till tobaksbruk FORSKNING. Personer som snusar eller använder e-cigaretter (vejpar) börjar med tiden oftare röka tobak än personer som inte använder sådana produkter. Men det går inte att avgöra om det ena orsakar det andra eller om kopplingen beror på bakomliggande orsaker. Det går heller inte att avgöra om personer som redan röker tobak ändrar sina rökvanor ifall de också börjar vejpa eller snusa. Det visar en översikt av studier av hur olika tobaksprodukter används, genomförd av SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, på uppdrag av Folkhälsomyndigheten. – Vi har analyserat 8 500 artiklar. Bland annat kunde vi konstatera att det finns ett tydligt samband med att använda e-cigaretter och sedan börja röka tobakscigaretter, berättar Louise Adermark, docent i neurobiologi, som medverkat i översikten.

Intresserad av akademiska frågor? ENGAGEMANG. Är du verksam forskare i Sverige, har du disputerat för 2–10 år sedan och är du intresserad av att engagera dig i frågor som rör akademisk verksamhet? Då kanske du vill bli medlem i SUA, Sveriges unga akademi. SUA är ett forum där ett urval av Sveriges ledande yngre forskare möts för att diskutera och behandla frågor som i vid mening berör forskning och vetenskap. Ledamotsperioden är fem år. Sök senast 13 januari, 2021.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

I början av september skickade medicinska institutionens ledning ett mejl till personalen där institutionens nya och egna riktlinjer för fortsatt hantering av pandemin presenterades. Till grund för dessa låg i huvudsak rektors inriktningsbeslut från den 20 augusti, men där rektor rekommenderar hemarbete som huvudregel lägger man dock in en tydlig brasklapp. Ett ”långvarigt hemarbete kan leda till social isolering” och ”arbetsskador som nackoch axelvärk” – problem som enligt ”signaler” ökar på institutionen. Bedömningen är därför: ” … att det som en tumregel är rimligt att man förlägger ungefär halva sin arbetstid hemma, om arbetet kan utföras hemifrån, och att resterande del av arbetstiden förläggs till arbetsplatsen. Tänk på att avdelningschef/ närmaste chef måste godkänna hemarbete för att försäkringar skall gälla.” Enligt huvudskyddsombud Cecilia Groglopo har hon och övriga arbetsmiljöombud på institutionen inte nåtts av signaler om ökade hälsoproblem i samband med hemarbete, även om man misstänker att det kan vara så. Hon tycker att riktlinjerna innehåller motsägelser som hade behövt förklaras och förtydligas. Som huvudskyddsombud var hon också lovad att få ta del av dem innan de skickades ut, men så blev det inte. – Att alla skulle lägga 50 procent av sin arbetstid på arbetsplatsen går emot rektors rekommendationer, vilket jag påpekade i ett mejl till prefekten Jan Borén efteråt. Personal reagerade också. Flera, framför allt från den administrativa sidan, kontaktade facket och vittnade om att de uppmanats vara på jobbet halva arbetstiden: ”Vad

gäller? Får det verkligen gå till så?” – Men det uppstod aldrig någon allvarlig situation. Personer i riskgrupper eller som har haft smitta i familjen har fått arbeta hemifrån trots 50/50 regeln. Det har cheferna skött bra, säger Cecilia Groglopo. Med anledning av det skärpta läget kring covid-19 ströks tumregeln om 50-procent i början av november när nya riktlinjer, som tydligare Jan Borén följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer, formulerades av ledningen. Men prefekt Jan Borén tycker inte att tumregeln gick emot rektors rekommendationer. – Rektor skriver att ”medarbetare som fortsätter med tillfälligt hemarbete bör ges möjlighet att vara växelvis på arbetsplatsen”. Vi säger egentligen exakt samma sak, men med andra ord. Det här är helt enkelt en vettig pragmatisk lösning som kan ge oss det bästa både på arbetsplatsen och hemma. Det är inte så att vi springer och jagar folk med tidtagarklocka. Men en tumregel är ju också en regel. Finns inte en risk att chefer misstolkar intentionerna med den? – Det har jag mycket svårt att tro. Cheferna har ju ett arbetsmiljöansvar och jobbar dessutom i en sjukvårdsmiljö. Vi är väldigt medvetna om att vi måste få ner smittspridningen i samhället, speciellt under den restriktiva period vi är inne i nu. Och när den är över, kommer tumregeln att införas igen då? – Den är inte huggen i sten, men när det blir en lugnare situation måste vi både kunna hantera de psykosociala problemen med hemarbete och samtidigt trycka ner kurvan för smittspridningen. Lars Nicklason

– Vi har lyssnat på våra gäster och de gillar det vi gör, säger kockarna Daniel Fjällström (till höger) och Michael Stiller, som i vår tar över driften av restaurang Lyktan. Restaurangen har haft öppet under hela pandemin.

De tar över Lyktan Efter Riksrevisionens beslut om att universitetet inte får driva restaurang i egen regi för sin personal genomfördes i höstas en upphandling, där kampen stod mellan fem företag. Vinnare blev kökets två egna kockar som vill fortsätta utveckla Lyktan mot grönare och mer hållbara val. När GU Journalen besöker köket i slutet

av november summeras dagens gäster till knappt 120. Vissa dagar är det 150, men det är långt ifrån hur det var före pandemin med ett snitt på 250–300 gäster. – Det är kassa tider. Vi har i stort sett ingen konferensverksamhet eller catering. Vi tror ändå att det kommer att vända, det måste det göra, säger Daniel Fjällström som tillsammans med sin kollega Michael Stiller bildade ett företag efter tre år som kockar på Lyktan. De talar varmt om konceptet som restaurang Lyktan blivit känt för: Hållbarhet och ett helhetstänk kring transport, råvaror och matsvinn. Köket är också sedan tidigare Krav-certifierat. – På skyltarna står det vad de olika rätterna har för koldioxidutsläpp och då får gästen ta ställning. Att visa på alternativ tror vi är bättre än att komma med pekpinnar och förbud. Många titulerar sig

inte som vegan eller vegetarian men äter ändå mest vegetariskt under veckan och kanske vill unna sig en köttbit på helgen. Varje dag erbjuds tre alternativ: kött, MSC-märkt fisk och vegetariskt. – Fisk säljer vi mest av idag, men växtbaserat växer sig starkare och starkare, menar Michael Stiller. Hur kommer det sig att ni valde att starta ett företag mitt i en pandemi? – Vi vet vad våra gäster gillar. Säga vad man vill, det är kvalitet i hela vår process och det är vad vi kan konkurrera med, säger Daniel. – Det kändes som att vi hade en unik möjlighet, fortsätter Michael. Kanske inte bästa tiden men vi tror på det vi gör och har tröttnat på kroglivets sena kvällar och helger, och all tid man går miste om med småbarnen därhemma. Upphandlingen tog i stort sett hela våren

och sommaren. Det mest kritiska momentet, som poängsattes högt, gick ut på att laga flera olika rätter och att presentera dem; bland annat fanns en hemlig råvarukorg. – Väldigt spännande och pirrigt! minns Daniel. Det kändes som att vara med i Kockarnas kamp. Det var verkligen roligt att kvalitet var i fokus. En del av helhetstänkandet kallas för Waste-projektet. Mat som blir över säljs dagen efter till rabatterat pris. Två

gånger i veckan levereras en pall med grönsaker som inte kan säljas i butik. – Det är så kallat ugly greens, exempelvis tomater som ser lite trötta ut men som det inte är något fel på. – Vi har också jobbat hårt med att minska svinnet och försöker aktivt minska komposten, tillägger Michael. Det är oundvikligt att det blir en del mat över, ifall någon avbokar, men vi försöker sälja den dagen efter. Vad kommer gästerna att märka för skillnad? – Ingen alls, får vi hoppas, säger Daniel och skrattar. Det blir små förändringar. Men vi vill bygga vidare på det som vi är bra på. Planen är att ta över driften någon gång i vår. I uppdraget ingår även att ordna konferensmat till Ågrenska villan, Vasaparken och kvällsarrangemang på Jonsereds herrgård. Från GU:s sida applåderar Henric Snygg, utvecklingsledare på fastighetsoch serviceenheten, initiativet. – Jag är otroligt glad över att vi hittade en leverantör som kunde tillgodose de krav som GU och Mötesservice ställer. Mötesservice fortsätter som vanligt med konferens- och event men någon annan lagar maten. Text: Allan Eriksson Foto: Johan Wingborg

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Nyheter ■ Folk

Miljonsatsning på BRONSÅLDERN Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Vilka förändringar inom kultur, språk, ekonomi, miljö och klimat låg bakom migrationerna i Europa för 2 500–8 000 år sedan? Europeiska forskningsrådet satsar nu 10 miljoner euro på ett tvärvetenskapligt projekt som ska ge svar på den frågan. – Genom att använda nya tekniska metoder och föra samman all tidigare forskning på området kommer vi att fullständigt förnya den vetenskapliga diskussionen, förklarar projektledaren Kristian Kristiansen. Även om naturvetenskapliga metoder använts redan tidigare inom arkeologi var det först för cirka tio år sedan som en verklig naturvetenskaplig revolution tog sin början inom ämnet, berättar Kristian Kristiansen, professor i arkeologi. – Istället för att lägga en massa energi på att datera olika fynd och diskutera frågor, som exempelvis hur och varifrån människor migrerat, började forskarna analysera materialet med hjälp av C-14-dateringar, dna-analyser och stron-

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Den här typen av storskalig samkör ning av befintligt arkeo logiskt material med miljö data och genetiska analyser har aldrig tidigare gjorts KRISTIAN KRISTIANSEN

tiumanalyser. Det innebar inte bara ett tekniskt genombrott utan även ett intellektuellt; forskarna kunde ägna sin energi åt de verkligt intressanta frågorna, som varför forntida människor migrerade, blandade sig, interagerade kulturellt, anpassade sig eller stred mot varandra. Men även om många naturvetenskapliga tekniker idag är självklara har arkeologin ännu inte riktigt utnyttjat potentialen i att samverka över olika vetenskapliga gränser.

Projektet ska etablera och koppla samman databaser om dna,

strontiumanalyser, vegetationshistoria (pollenanalyser), klimatdata, C14-dateringingar samt analyser av fauna och grödor. All data ska analyseras med hjälp av avancerade matematiska modeller för att ge svar på frågor om vilka faktorer som utlöste migrationerna och om vad som kom först: sociala förändringar eller klimatförändringar? – Den här typen av storskalig samkörning av befintligt arkeologiskt material med miljödata och genetiska analyser ha aldrig tidigare gjorts, påpekar Kristian Kristiansen. Till de metoder som alltmer börjat användas inom arkeologi hör strontiumisotopanalyser. – Strontium är ett ämne som tas upp av ben och tänder när ett djur växer upp. Eftersom sammansättningen av strontiumisotoper varierar mellan olika geografiska områden kan en strontiumanalys ge svar på var exempelvis en människa befann sig när hon var barn. Andra djur, som nötkreatur, har tänder som växer hela livet. På dessa bildas något som liknar årsringar av strontiumisotoper, vilket gör att djurets rörelser går att följa nästan månad för månad. Vi har exempelvis hittat tänder från 5 000 år gamla kor i Falubygden som färdats dit från områden flera hundra kilometer bort. Också dna-analyser förfinas alltmer. Med hjälp av så kallad miljö-dna kan forskarna ta ett borrprov från exempelvis en mosse eller en avskrädeshög och analysera allt stoft som kommer upp. – Bakterier, pollen, gräs, djur, människor – allt som innehåller

- Det handlar om att fullständigt förnya den vetenskapliga diskussionen, förklarar Kristian Kristiansen, som fått 100 miljoner kronor för att undersöka européernas ursprung.

dna går att studera, berättar Kristian Kristiansen. Det innebär att vi får helt nya möjligheter att undersöka vilka djur, grödor, sjukdomar och allt möjligt annat som funnits i ett visst samhälle en speciell tid.

Metoden har hittills bara använts vid ett

fåtal arkeologiska utgrävningar i världen. I detta projekt kommer det att användas för att göra detaljerade studier av 25–50 lokaliteter runtom i Europa. – Vi kommer exempelvis att under söka gravplatser för att ta reda på vem som är släkt med vem och hur deras omvärld förändrats. Till detta kommer analyser över forntida klimat och miljö. – När det gäller klimatet handlar det inte om förändringar som orsakats av människan. Däremot påverkade den forntida människan miljön, exempelvis genom jordbruket, som kom till Europa med andalusiska bönder för 8 000 år sedan. Också Yamnayakrigarna, som kom från stäpperna mellan Svarta havet och Kaspiska havet och som härjade i Mellan-

och Nordeuropa för 5 000 år sedan, ändrade landskapet genom att bränna marken. De brände väldiga områden som kunde sträcka sig hela vägen från Danmark till Holland. För tre år sedan orsakade Kristian Kristiansen med kollegor stor internationell uppståndelse när de, med hjälp av dna-analyser och isotopundersökningar, kunde visa att Yamnayakrigarna under sina räder gradvist reducerade den manliga befolkningen i Mellan- och Nordeuropa, innan de så småningom slog sig ner och gifte sig med jordbrukarsamhällets kvinnor som ägde kunskap om åkerbruk.

– Vi kunde också ge svar på en gammal gåta, nämligen varifrån det indoeuropeiska språk kommit, som numera dominerar hela Europa. Det kom med Yamnaya som sannolikt också förde med sig den pest som orsakade massdöd vid samma tid. Det väldiga projektet kommer att pågå i sex år, berättar Kristian Kristiansen. – Att allmänhetens intresse för arke-

ologi är stort vet vi redan; flera tidigare pressmeddelanden som GU:s arkeologer skickat ut har spridits globalt och dykt upp i både BBC och på CNN. Därför planerar vi bland annat att skapa en omfattande webbplats. Där kommer vi att berätta om migration, kulturutbyte och samhällsförändring i Europa under hela 5 500 år.

■ Fakta Projektet From correlations to explanations: towards a new European prehistory leds och koordineras av Kristian Kristiansen, professor i arkeologi, och arkeologen Karl Göran Sjögren. Utöver ytterligare arkeologer från GU består forskargruppen av strontiumisotopspecialister från Nationalmuseet i Köpenhamn, genetiker och arkeologer från University College London samt genetiker från Lundbeck Foundation GeoGenetics Centre vid Köpenhamns universitet. Projektet är på sex år och finansieras med 10 miljoner euro av Europeiska forskningsrådets ERC Synergy Grant. Anslaget ges till projekt på absolut toppnivå där ledande forskare från olika områden går samman för att nå nya, innovativa resultat som de inte hade kunnat uppnå på egen hand.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk

- Vi berättar om film som vi själva tycker om, säger Tobias Pontara.

Podd om att fångas av en film – Film handlar inte bara om underhållning utan kan vara något man känner i hela kroppen. En film kan också ha en transformerande effekt, kanske till och med förändra livet. Det säger Catharina Thörn och Tobias Pontara. De har precis startat en podd där de samtalar om filmer, bland annat i relation till musik och samhällsutveckling. Första avsnittet, som publicerades den

14 november, handlar om Todd Phillips Joker från 2019, en film som varken Catharina Thörn, docent i kulturstudier, eller Tobias Pontara, professor i musikvetenskap, lyckats diskutera färdigt. – Första gången jag såg filmen var det

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Att se Stalker är som att bli nedsänkt i en annan tidsdimen sion. CATHARINA THÖRN

tillsammans med min 12-årige son som hade förväntat sig en superhjältefilm, vilket vi snart förstod att detta inte riktigt var, berättar Catharina Thörn. Men filmen artikulerade något viktigt som gjorde att jag köpte biljetter för att se den igen. Inte minst fascinerades jag av filmmusiken, och hur den gestaltade huvudpersonen Arthur Fleck, något som jag annars inte brukar tänka så mycket på. – Jag, som har filmmusik som mitt specialintresse, hade faktiskt inte lagt märke till musiken så mycket i just denna film, berättar Tobias Pontara. Våra olika upplevelser resulterade i spännande diskussioner som bara fortsatte, så snart vi träffades i korridoren på institutionen för kulturvetenskaper. Vi kunde helt enkelt inte släppa Joker. Och att det just är filmer som vi båda går igång på är ett kriterium för att de ska vara med i podden. Varje poddavsnitt innebär mycket förarbete, både vad gäller att läsa på om filmen och se filmen, flera gånger om. Dessutom gör Catharina Thörn och Tobias Pontara en struktur för hur samtalet ska fortlöpa. – Men när vi väl sitter i inspelningsstudion gäller det att släppa på allt och låta samtalet hitta sin egen väg, förklarar Catharina Thörn. – Det blir som ett triangelmöte mellan filmen, Catharina och mig, menar Tobias Pontara. Samtalet ska vara vardagligt men informerat. Det ska bygga på våra ämnen, musikvetenskap respektive

kulturstudier, men utan att vara akademiskt tungt. Andra avsnittet av podden handlar om Stalker från 1979, en viktig för film för Tobias Pontara som forskat om Tarkovskij. Catharina Thörn blev dock inte så tagen av filmen första gången hon såg den. – Men filmen verkade som en långsam förgiftning. För varje gång jag såg den blev jag alltmer upptagen av den. Jag fann mig själv längta hela tiden efter att se den. Den handlar ju bara om tre män som beger sig in i en zon med målet att nå ett speciellt rum, men filmens enkelhet och estetik är så otroligt gripande. Att se Stalker är som att bli nedsänkt i en annan tidsdimension. Catharina var så inne i filmen att jag näs-

tan blev orolig, berättar Tobias Pontara. Men just att film kan få tiden att sakta ner, är viktigt. Film är ett långsamhetens medium som många unga, som kanske är vana vid korta Youtubeklipp, kan ha svårt att ta till sig. Att dessutom se samma film flera gånger om kan uppfattas som ett väldigt slöseri i vår tidseffektiva tid. Men första gången man ser en film är man ju upptagen av själva handlingen. Andra gången börjar man upptäcka komplexite-

ten, kanske till och med sådant man inte förstår. Det kan exempelvis handla om filmmusiken, som man kanske först inte ens tänkt på, men som kan säga mycket om en scen eller en karaktär. Ett annat kriterium för filmerna i podden

är att de ska vara någorlunda kända, gärna filmer som lyssnarna kan ha en relation till. – Idealet är att våra lyssnare redan sett filmen men blir nyfikna på att se den igen, efter att ha hört oss samtala, förklarar Tobias Pontara. Kanske kan diskussionen fortsätta hos våra lyssnare, så att de också börjar fundera över särskilda scener eller varför en karaktär gestaltas på ett visst sätt. Inte minst viktigt är att filmerna ska kunna relatera till samtiden. – Det är ju enormt svårt att distansera sig från den egna tiden, särskilt idag när vi ständigt omges av ett brus via våra mobiler, påpekar Catharina Thörn. Att ta sig tid att se och se om en film är att göra revolt mot det här bruset och mot kravet att ideligen prestera och vara effektiv. Vår podd åstadkommer ingenting, men kan kanske ses som en livsvisdomspodd där vi, med hjälp av film, samtalar om viktiga frågor.

– Podden är något av ett politiskt statement för vad vi anser att akademin ska vara, menar Tobias Pontara. Folkbildning är en viktig del av vårt uppdrag men vi ska också kunna vara långsamma och låta tankar och reflektioner gro, utan att ständigt behöva oroa oss för hur vi kan boosta vårt cv. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

■ Fakta Podcasten Filmvärldar – en podd om filmen, konsten, världen och livet hade premiär den 15 november och kommer därefter att sändas var tredje vecka fram till juni nästa år. Podcasten drivs av Tobias Pontara, professor i musikvetenskap, och Catharina Thörn, docent i kulturstudier. Producent är Mikael Werliin, Medieteknik vid Göteborgs universitet. För finansieringen står institutionen för kulturvetenskaper samt Stiftelsen Gustaf Adolf Bratts föreläsningsfond. Boktips: Tobias Pontaras Andrei Tarkovsky’s Sounding Cinema: Music and Meaning from Solaris to The Sacrifice (utkom tidigare i år på Routledge förlag).

- Med hjälp av film samtalar vi om viktiga frågor, säger Catharina Thörn.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk

De har grävt djupt i Göteborgs mediearkiv Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Vilken var Sveriges mest konfiskerade tidning under andra världskriget? Varför blev G-P så dominerande i Göteborg? Och vilka radiooch tv-program har starkast profilerat staden? Svaren på dessa och många fler frågor finns i två nyutkomna böcker om göteborgsk massmediehistoria under 100 år. Under drygt tre år har Sverker Jonsson

och Lars-Åke Engblom travat upp till emeritusrummet på avdelningen för ekonomisk historia på Viktoriagatan för att skriva, studera och diskutera. Det har handlat om två böcker om 100 år av Göteborgshistoria, den ena om tidningar, den andra om radio och tv. – Det hela började med att Anna Ahrenbergs fond utlyste medel för forskning om Göteborg i samband med stadens 400-årsjubileum, berättar Sverker Jonsson. Vi fick idén att bidra med något om Göteborgs massmediehistoria, eftersom det inte fanns särskilt mycket forskning om detta. Vi hade dock en grund att bygga vidare på eftersom vi tidigare medverkat i fyrabandsverket Den svenska pressens historia. – När vi gick igenom arkiven visade det sig att det fanns en hel del oupptäckt historia, förklarar Lars-Åke Engblom. Ett exempel är hur Zarah Leander avfärdades vid en provsjungning för ett radioinslag 1928 med motiveringen att det inte fanns ”anledning att göra bruk av hennes oförmåga”.

Olika tv-program har under decennier-

na påverkat bilden av Göteborg. Jubel i busken visade upp den goa och glada

GUJOURNALEN VINTERN 2020

arbetarstaden medan Uppdrag granskning uppmärksammade problem och misskötsel. – SR och SVT i Göteborg upplevde sin storhetstid på 1970-talet och även radiooch tv-monopolets avskaffande innebar ett uppsving, berättar Lars-Åke Engblom. Flera stora produktionsbolag tillkom då. Vid millennieskiftet sysslade cirka tusen göteborgare med radio-och tv-produktion, idag är de bara hälften så många efter den centralisering som skett under 2000-talet. Alla beslut om vilka program SR, SVT och TV 4 ska göra fattas numera i Stockholm. Ett genomgående tema i min bok är också kampen mot Stockholm,

där båda politiska blocken varit emot en tv-kanal i Göteborg. Ändå har det alltid funnits duktigt folk i vår del av landet som gjort stora insatser, tänk bara på de folkkära tv-serierna Hem till byn, Raskens och Svenska hjärtan. Också situationen för pressen har förändrats under årens lopp. För hundra år sedan fanns ett tiotal självständiga tidningar i Göteborg där både höger- och vänsterkanten var representerad. – De två stora tidningarna var dock Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Göteborgs-Posten, berättar Sverker Jonsson. Medan GHT satsade på ledare

och kultur, bland annat recensioner av doktorsavhandlingar, ägnade sig GP åt familjesidor, kriminaljournalistisk och sport. GP vann kampen om läsarna redan på 1930-talet, inte minst för att det var en morgontidning, något GHT blev först 1948. År 1973 lades GHT ner. Senare strider har dock varit mindre lyckosamma för GP. – Liksom andra dagstidningar drabbades GP mycket hårt när annonseringen vandrade över från tryckta till digitala medier. Till detta kom en kraftig skuldsättning till följd av många nya förvärv samt finanskrisen 2008–2009 vilket allt sammantaget ledde till att familjen Hjörne till slut förlorade makten över företaget. Som kommentator och påhejare av båda projekten har Martin Fritz, professor i ekonomisk historia, fungerat. Att alla tre professorer träffats och arbetat tillsammans innebär något av en cirkel som sluts. – Sverker disputerade 1977 på en avhandling om tidningskonkurrens och tre år senare försvarade Lars-Åke sin avhandling om arbetarpressen i Göteborg, berättar Martin Fritz. Jag var handledare åt båda, vilket var inledningen till en livslång vänskap. Även om jag själv inte sysslat med mediehistoria har det varit väldigt intressant att följa Sverkers och Lars-Åkes diskuterande och grävande i olika arkiv.

Fakta Många tidningar var det – Göteborgspressen under 100 år (1920–2020) är skriven av Sverker Jonsson, professor i ekonomisk historia. En himla massa program – Göteborgs radio och tv under 100 år är skriven av Lars-Åke Engblom, professor i medieoch kommunikationsvetenskap. Förlaget är Universus Academic Press. Böckerna har finansierats av medel från Stiftelsen Anna Ahrenbergs fond för forskning om Göteborg och dess invånare inför stadens 400-årsjubileum. Sveriges mest konfiskerade tidning under 1940-talet var Arbetartidningen, knuten till Sveriges kommunistiska parti.

Sverker Jonsson och Lars-Åke Engblom har skrivit Göteborgshistoria och Martin Fritz har hejat på.

På 10-i-topp-listan över göteborgska program: Radioprogrammet Optimisten och Pessimisten; tv-programmen Jubel i busken, Tipsextra, Hem till byn, Raskens, Svenska hjärtan, På spåret, Kurt Olsson, Bingolotto samt Uppdrag granskning.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk

Opera om livet som teater Årets avgångsföreställning för operastudenterna blev annorlunda. Endast åtta personer fick vara i publiken, i gengäld filmades framförandet. – Givet den situation vi befinner oss i var detta den bästa lösning som gick att ordna, menar studenten Sally Svensson. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Livets teater heter föreställningen som består av två enaktare, den ena av Puccini, den andra av Cimarosa. – Puccinis Syster Angelica är den minst spelade av de enaktare som ingår i samlingen Triptyken, berättar regissören Mira Bartov. Den handlar om nunnor i ett kloster, där en av nunnorna har ett illegitimt barn. Även om det inte var avsikten när vi bestämde programmet är operan väldigt aktuell. Vi lever ju just nu isolerade i karantän, utan möjlighet till fysisk beröring och vårt behov av tro och hopp är enormt. Cimarosas Den nödställde impressarion är något helt annat, en opera buffa om livet bakom teaterscenen. – Den handlar om sådant vi alla känner igen, som kärlek, konflikt och maktkamp. Det är inte precis en djupsinnig historia men ger ändå tillfälle att fundera över teatern och varför vi håller på som vi gör: Är det för pengarna, kändisskapet eller kanske för kärlek till konsten? Studenterna har fått särskilt tillstånd

GUJOURNALEN VINTERN 2020

att öva tillsammans. Men förutsättningen är att de är noga med att hålla avstånd, betonar Mira Bartov. – När det gäller Syster Angelica är det inte så svårt. Men i Den nödställde impressarion byter studenterna föremål med varandra, vilket vi löst med att de får ha handsprit på scen. Personligen tycker jag dock att avståndet inte är något problem, tvärtom mår opera bra av lite distans. Allt är förstorat i operans värld, det är en expressionistisk konstform där naturtrogna kärleksscener sällan passar in. Uttrycket ligger närmare dansteater är talteater, eftersom också operan är bunden av rytm och takt. Sally Svensson är mezzosopran och spelar bland annat nunnan

Zelatrice. – I våras bedrevs undervisningen mest på distans. Så när vi alla studenter så småningom träffades igen kändes det som en stor hän-

Nyheter

delse. Jag är jätteglad över att vi får öva tillsammans och sjunga med orkester. Men att vi inte får vara nära och ta på varandra begränsar delvis möjligheten till improvisation. Det som varit svårast att klara av är att

reglerna så ofta ändras, påpekar producenten Hanne Wirde. – Allt som inte är nödvändigt har tagits bort. Studenterna har exempelvis inte fått repetera med mask eller smink på, eftersom de ju måste komma nära för att applicera sådana saker. Den som är sjuk har fått vara med via Zoom, så

att ingen missat något. Det viktiga är att studenterna får den utbildning de ska ha, men det är tråkigt att veta vad man hade kunnat göra om omständigheterna varit annorlunda. Mira Bartov menar att den omställning covid-19 tvingat fram ändå gett viktiga lärdomar. – Vi vet ju inte hur länge pandemin kommer att pågå, alltså är det lika bra att anpassa sig och hitta olika förhållningssätt. Jag tror också att våra nya erfarenheter har fått oss att inse värdet av fysiska upplevelser, det digitala kan inte ersätta allt. Så småningom, när pan-

demin klingat av, tror jag att intresset för levande konst i alla former kommer att få ett rejält uppsving.

■ Fakta Operastudenternas examensföreställning, Livets teater, består av två enaktare: Syster Angelica av Giacomo Puccini och Den nödställde impressarion av Domenico Cimarosa. Regissör är Mira Bartov och producent är Hanne Wirde.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Nyheter ■ Folk

Ta en konstpromenad vid

NÄCKROSDAMMEN

De pedagogiska pristagarna samlades vid Solringen utanför Humanisten. Närmast ringen syns Viveka Kjellmer och Astrid von Rosen.

En multisensorisk upplevelse kallar Viveka Kjellmer och Astrid von Rosen platsen kring Näckrosdammen, där GU Journalen stämt möte för en liten konstpromenad. De båda konstvetarna ingår i ett projekt, Känna konsten, som precis fått Humanistiska fakultetens pedagogiska pris. Gemensamt tittar vi tittar vi på skulpturen När vänskapsbanden knytes. – Jag ser det som en pedagogisk poäng att det kan regna när som helst, eftersom den här lekplatsen är en regn-lekplats, Göteborgs första! berättar Viveka Kjellmer. För oss blir besöket här ett fint exempel på hur Känna

GUJOURNALEN VINTERN 2020

konsten-pedagogiken som vi initierat, öppnar för nya sätt att uppleva både platser och konstverk, och visa att offentlig konst är mer än bara skulpturer. Det handlar om en multisensorisk upplevelse av platsen, där mycket spännande händer när det regnar. – Ljudbilden fylls av plask, porl, skratt och gnissel av gummistövlar, dofter förstärks och den regntunga luften går till och med att smaka. Den här lekplatsen är formgiven för att ta vara på allt detta: här finns bakbord för geggamoja, lövformade regnskydd där vattnet fångas upp och rinner ned i trattar och gropar i marken som skapar plaskvänliga pölar. Att ta reda på grundläggande fakta, och läsa om verket är ett av flera sätt att närma sig ett konstverk, menar Astrid von Rosen.

– Ett annat sätt är att börja med att samspela med verket på plats, ge det tid, gå i dialog med det: känna, tänka, anteckna, dokumentera sina upplevelser och associationer. Exempelvis Roland Boréns Incantatio, som betyder besvärjelse, är ett helt magiskt verk för den som ger det tid. Tänk bara på korsformerna i samspel med skevheten – vilken otrolig både fysisk och intellektuell rörelse detta framkallar. Färgen, formen, storleken och det abstrakta uttrycket gör Incantatio till en veritabel ”konstgranat” att undersöka.

Om det görs med respekt, och om det är tillåtet, kan man lära känna ett konstverk genom att röra vid det, tillägger Astrid von Rosen. – Konst kan både skapa och ifrågasätta världar. Vårt

SOLRINGEN Konstnär: Claes Hake Material: aluminiumbrons Uppförd: år 1993 Mått: höjd 4,4 meter På den stora gräsmattan utanför Humanistiska fakulteten står en bronsring, som kan fungera som en symbol för kunskapens nålsöga. Den enkla och tydliga formen står i kontrast till byggnaderna och naturen runt omkring. Kanske upptäcker du något nytt om du låter den runda formen begränsa ett utsnitt från det omgivande landskapet? Verket står precis utanför Göteborgs universitets humanistiska fakultet och universitetsbibliotek. Traditionellt brukar nyutexaminerade humanister tåga genom ringen efter sin examensceremoni, som en symbol för att passera genom kunskapens nålsöga. En annan version av Solringen finns i den danska staden Hjörring.

öppna munnen och släppa in vinden, lägga sig i gräset eller snön, och begrunda hur perspektivet förändras. Det handlar om att förkroppsliga teori, som ett sätt att fördjupa kunskapen om konst. Just utomhuskonst har flera fördelar genom att den är tillgänglig dygnet runt i vår offentliga miljö, påpekar Viveka Kjellmer. – Det gör förstås att konsten kan upplevas på många olika sätt, i dagsljus, i mörker, under alla årstider och i en miljö där vi kanske passerar på väg till jobbet eller går

INCANTATIO Konstnär: Roland Borén Material: färg, stål Uppförd: år 1992 Mått: 330 x 370 x 220 cm En bit från entrén till Högskolan för scen och musik står en geometrisk besvärjelse och synvilla. Skulpturen beställdes av Statens konstråd i samband med att Artisten byggdes. ”Incantatio” är italienska och betyder förtrollning eller besvärjelse och skulle egentligen kunna fungera som titel för större delen av Roland Boréns konstnärliga gärning. Förskjutningar, vridna perspektiv och märkliga lutningar går som en röd tråd genom hans tvåoch tredimensionella verk. Som betraktare känner du dig troligen först säker på vad du ser, men upptäcker snart att det inte alls var som du trodde. Incantatio är tillverkad i svetsad, lackerad stålplåt. Från många håll verkar den rätvinklig, men i själva verket lurar den våra perspektiv och är skev.

projekt Känna konsten ger verktyg för att undersöka det som konsten gör i samspel med oss, olika miljöer och sammanhang. Cirkeln i Claes Hakes Solringen är en uråldrig symbol för helhet och oändlighet; vi känner igen den från ritualer, den både skyddar och stänger in. I vardagen fungerar Solringen, lite på distans, som ett landmärke som ger platsen utanför Humanisten dess specifika karaktär. Vår metod uppmanar till att gå nära, känna på materialet, följa cirkelns form, blunda,

ut med hunden. Mötet med konsten blir en naturlig del av vardagen. Vi skapar relationer med platser eller konstverk vi passerar ofta, de blir mötesplatser eller minnesplatser. Inte minst nu i corona-tider, när kulturhändelser sätts på paus, är den offentliga konsten betydelsefull. När promenader och utflykter blir vår bästa umgängesform – då behöver vi offentlig konst och på olika sätt vackra, spännande, utmanande eller tankeväckande platser att besöka. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

■ Fakta

NÄR VÄNSKAPSBANDEN KNYTES Konstnär: Wäinö Aaltonen Material: brons Uppförd: År 1955 Mått: Skulptur: cirka 275 cm höjd, fundament: 180 cm höjd Text: När vänskapsbanden knytes – till fadderstaden Göteborg av medborgare i Åbo”

Skulpturen avtäcktes 1955 inför några tusen personer. Bland åskådarna fanns en finländsk delegation från Åbo och Göteborgs ledande politiker. Konstverket har en likadan tvilling som finns vid konserthuset i Åbo.

Vid Näckrosdammen står en tacksamhetsgåva. Statyn av en kvinna och en man vars hästar möts i en vänskaplig gest skänktes till Göteborg av Åbo, som tack för hjälpen under Finlands krigsår.

Källa: Göteborgs digitala konstkarta, https://goteborgkonst.se/ konstkartan. Gör gärna egna konstpromenader med konstkartan som utgångspunkt.

Astrid von Rosen och Viveca Kjellmer är universitetslektorer i konst- och bildvetenskap och ingår i Team Konstvetenskap som tilldelats Humanistiska fakultetens pedagogiska pris för 2020. Teamet består också av Alexandra Fried, Alexandra Herlitz och Karin Wagner samt av doktoranderna Birte Bruchmüller och Christin Sjöberg. Teamet har utvecklat Känna konsten som består av tre komponenter: (1) En ny teori för att benämna det vi redan vet och upplever, men som inte alltid är så enkelt att sätta ord på: konsten är inte bara visuell utan rumslig och sinnlig. (2) Använda det språk och den teori vi idag har för att hantera konstens multisensoriska karaktär. (3) Bejaka den tysta kunskap som finns i konstvetenskapens långa tradition. Det kan handla om att göra exkursioner eller om ekfrasen, en målande, sinnlig och associativ beskrivning av ett konstverk. Kring detta har gruppen utvecklat en systematisk pedagogik.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk

Tavla från 1967 har fått nytt liv Det väldiga konstverket Metafysiska karyatider som hänger över scenen i stora hallen i Studenternas hus har under hösten renoverats. Det är första gången sedan tavlan sattes upp 1967 som den fått en rejäl översyn.

... vi tog bort smuts, damm och rester av snusprillor som fanns på duken. EMMA STRÖMHOLM

Nedtagning och återupphängning var de

stora riskmomenten under arbetet, förklarar konservatorerna Emma Strömholm och Ingrid Sögaard på Kulturvård Heberlein, som utfört renoveringsarbetet. – Tavlan väger ett ton och är på 543 x 859 centimeter, så vi var tvungna att stå på byggnadsställningar i tre våningar när vi arbetade, berättar Emma Strömholm. Första renoveringsveckan ägnade vi åt en ordentlig rengöring där vi tog bort smuts, damm samt rester av snusprillor som fanns på duken. Sedan var det dags för själva renoveringen. Tavlan hade bland annat skador nertill där dekorationer satts upp samt hål efter att en stege ställts mot duken.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

– Annars var den i ganska gott skick, påpekar Ingrid Sögaard. Bland annat har vi kilat om delar av duken, konsoliderat kanterna med bokbindarlim och vävt ihop skadade trådar. Tavlan målades 1966–1967 av ungraren

Endre Nemes (1909–1985), som på grund av sin judiska börd flytt först till Finland och sedan till Norge innan han 1940 kom till Sverige. 1947–1955 var han föreståndare för

Valands konstskola och 1984 blev han hedersdoktor vid Göteborgs universitet. En karyatid är en kvinnoskulptur i antikens Grekland som användes som byggnadsstöd i stället för en kolonn. De metafysiska karyatider som gestaltas på tavlan i Studenternas hus består av olika anspelningar på universitetets många verksamheter, som apparater med hjul av skilda slag, mätinstrument, böcker, matematiska formler samt inskriptioner på bland annat engelska, grekiska och hebreiska. På Humanisten finns ytterligare ett verk av Endre Nemes, Insekter och vegetativa livsformer. Den som är intresserad av konstnärens övriga alster kan bege sig till Medborgarhuset på Axel Dahlströms torg, vars gavel är dekorerad med det väldiga verket Marmorintarsia. På Östra sjukhuset hänger gobelängen Blad ur en bilderbok och Mölnlycke kulturhus äger en större samling verk av Endre Nemes. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Inblick■

GU-lagret läggs ner Sparkrav. Det omfattande profilproduktslager som idag finns i Lyktans lokaler kommer i år att läggas ner. Försäljningen av produkter ska skötas av ett företag genom en webbshop. Det har varit aktuellt i flera år, betonar Henric Snygg, utvecklingsledare på Fastighets- och serviceenheten. – GU-lagret är en kvarleva från när vi jobbade med profilprodukter på ett aktivt sätt, vilket vi inte gör längre. 2015 togs beslut om att avveckla lagret och att öppna en webbshop. Det är det vi genomför nu, säger han. – Många produkter har gått ur tiden och vi sitter på ett alltför stort lager som inte är efterfrågat. Vi kommer att gå ut med mer information på Medarbetarportalen om vad som händer med lagret, fortsätter Henric Snygg. MÅNADENS LÄTTRIMMADE AFORISM

Förklätt På forskningens bakgård det är en kutym, klä plankade paltor i hemsydd kostym. Hattrickstatistiskt Ifall doktoranden rätt data kan hitta, man kröner förståndsknopp med doktorsmelitta. Guido Satir

Alias Guy Heyden, professor emeritus. Foto: privat

Historiska studier slipper vite

CITATET

Arbetsmiljöverket har avslutat ärendet kring arbetsmiljön på institutionen för historiska studier. Därmed är hotet om vite på 200 000 kronor undanröjt, även om mycket arbete återstår för att komma tillrätta med problemen. Efter en uppföljande inspektion den 12 oktober, via Skype, anser Arbetsmiljöverket att de krav som ställts i tidigare föreläggande nu är uppfyllda. – Vid en genomgång punkt för punkt kunde institutionen visa att de vidtagit de åtgärder vi krävt. Det bekräftades av både arbetsmiljöombud och huvudarbetsmiljöombud. Dialogen mellan arbetsmiljöombud och arbetsgivare har ju tidigare inte varit så god, därför är det värdefullt att man nu funnit former för det, konstaterar Barbro Nilsson, inspektör på Arbetsmiljöverket. Det var för två år sedan som de fackliga ombuden gjorde en anmälan, en så kallad sex-sexa, som bland annat ledde till att institutionen skulle upprätta en tidsbestämd handlingsplan för att komma tillrätta med den ”destruktiva organisationskulturen som är starkt bidragande till att sexuella trakasserier inte tas på allvar”. En sådan finns nu ”upprättad och dokumenterad för kvarstående förbättringsbehov” och enligt Arbetsmiljöverkets beslut har också relevanta åtgärder vidtagits. – Enligt de fackliga representanterna mår personalen bättre nu. Samtidigt måste man ha med sig att situationen, med en pandemi, är speciell och att många arbetar hemifrån, säger Barbro Nilsson. Henrik Janson, prefekt på institutionen, är nöjd med Arbetsmiljöverkets beslut och säger att institutionsledningen är överens med facket om hur arbetsmiljöarbetet ska fortsätta. Genom företagshälsovården ska nu en uppföljning göras på den arbetsmiljöundersökning som gjordes förra året. – Genom att följa upp kan vi se vad resultatet blivit av vårt arbete. Barbro Nilsson varnar dock att även om Arbetsmiljöverket avslutat ärendet, är institutionens arbete långtifrån över. – I handlingsplanen finns många punkter med som identifierats som brister. Om arbetet med dessa skulle avstanna har alltid arbetsmiljöombuden en möjlighet att göra en ny framställan till oss.

”Vi har sett en för skjutning i normerna gällande personlig integritet,” säger Christopher Kullenberg, lektor i vetenskapsteori, till tidningen Syre (publicerad den 27 november) om var gränsen går mellan det som är bra för rikets säkerhet och medborgarens personliga integritet samt om riskerna med ökad övervakning.

Skagerak klart i juni Fartyg. Färdigställandet av forskningsfartyget Skagerak, vilket sker på Falkvarv i Falkenberg, väntas vara klart i sommar. Bland annat pågår nu installation av framdrivningssystemet, frekvensomriktare har bytts ut och fartygets akterdäck av trä håller på att bytas ut. – Vi jobbar också med det nya elektriska kontrollsystemet, nytt automationssystem och kontroll av fartygets funktioner inför prov turerna, säger projektledare Mats Hjortberg. Efter en noggrann analys har det framkommit att fartyget inte har tillräckligt bra kapacitet vad gäller dynamisk positionering så att det kan ligga still när det blåser. Det innebär att Skagerak kommer att kompletteras med ytterligare utrustning nästa vinter.

WEBBFRÅGAN: NYA GRÄNSLÖSA ARBETSLIVET Hemarbetet har ökat, digitaliseringen av arbetslivet har exploderat och digitala plattformar och virtuella möten har ersatt möten i verkliga livet. Men frågan är: Trivs du med att arbeta hemma?

JA 52 % NEJ 40 %

VET EJ 8 %

Antal svarande: 58. Urvalet består av 100 anställda utifrån ett delvis slumpmässigt urval på 500 medarbetare.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Nyheter ■ Folk

Ulf Benkel Icto dolor Ulf Benkel är en av lärarna på kursen i forsknings kommunikation.

Så kan du göra din forskning begriplig Det har blivit allt viktigare för forskare att synas och höras i samhällsdebatten. På GU har doktorander fått hjälp av journalister för att kommunicera sin vetenskap. Oftast handlar det om att förenkla sitt budskap och undvika missförstånd. Hur får man en robot att le? Den avancerade AI-forskningen kokas ner till en mening som väcker nyfikenhet. Eller berättelsen om cellerna som viskar eller skriker till varandra – istället för komplicerade förklaringar av kemiska signaler inom molekylärbiologi. Under fem tillfällen har doktorander vid Göteborgs universitet kunnat utbilda sig i forskningskommunikation i kursen Communicating science. Bakom utbildningen står institutionen för journalistik, media och kommunikation, JMG. Flera av lärarna är erfarna frilansjour-

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Det var tydligt att kursen blev en aha-upp levelse för många av deltagar na. ULF BENKEL

nalister, med praktisk kunskap om hur medierna fungerar. – Tanken har varit att öka förståelsen mellan forskare och medier och att hitta ett sätt för doktoranderna att kommunicera ut sina kunskaper, säger Ulf Benkel, adjunkt vid JMG, som är en av dem som hållit i undervisningen. Ulf Benkel har arbetat i 30 år som journalist, vid sidan av sitt arbete på GU, och vet hur redaktörerna tänker. När det har varit hans tur att föreläsa har han fokuserat på vissa knep som doktoranderna kan ta till för att väcka mediernas intresse. Mycket har handlat om att konkretisera och förklara sitt budskap, så att oinsatta journalister ska förstå vad allt det viktiga handlar om. – De flesta doktorander jobbar med otroligt intressanta grejer, men har inte haft verktygen att nå ut. Det var tydligt att kursen blev en aha-upplevelse för många av deltagarna, säger Ulf Benkel. Att bli bättre på att kommunicera handlar inte enbart om att blidka njugga redaktörer. Även den som söker finansiering för sin forskning behöver kunna lägga upp en kommunikationsplan. Dessutom sker många studier idag på en tvärvetenskaplig nivå och forskarna behöver förstå varandra sinsemellan. – Alla som är intresserade av att kommunicera ut sin forskning har hjälp av de nycklar vi kan ge dem. Om inte annat kan vi reda ut en del missförstånd, säger Ulf Benkel. En del av kursen ägnas just år hur journalister vanligtvis fungerar. Till exempel varför de ställer så många frågor som verkar

Foto: JOHAN WINGBORG

Tips för bättre kommunikation:

• Hitta en vinkel på det du vill berätta. Vad är mest spännande, överraskande eller vad i din forskning påverkar människor mest? • Om din forskning är ett rum, se vinkeln som en entréskylt. Först måste du locka in personen innan du kan berätta. • Ge ett konkret exempel på hur din forskning gör nytta. Tänk ut en metafor som gör bilden ännu tydligare. • Frigör dig från kronologin. Ibland står det som är mest spännande på sidan 682 i din avhandling, börja ändå där. • Renodla och konkretisera. Berätta inte åtta saker samtidigt. • Förstå din roll. Ibland spelar inte forskaren huvud rollen. Ibland är ämnet något helt annat än din huvudsakliga forskning och journalisten söker en expertkommentar. • Om du får läsa texten före publiceringen, rätta om faktauppgifterna är fel eller om dina citat inte stämmer. Journalisten vill inte ha skollärarsynpunkter. • Om du säger något kontroversiellt, räkna inte med att journalisten ändrar dina ord om du får kalla fötter när du ser det i skrift. Säg inte sådant i en intervjusituation som du inte kan stå för i efterhand. Källa: Ulf Benkel, lärare i kursen Communicating science på JMG.

Fakta korkade, trots att de redan borde ha läst din avhandling. Eller varför de envisas med att hänga upp sig på slutsatsen, utan att bry sig särskilt mycket om den långa vägen dit. – Forskarna tycker ofta att journalister vulgariserar deras budskap. Men det är viktigt att förstå att journalisten har ett läsarperspektiv. Hen behöver snabbt kunna fånga sina läsares eller lyssnares intresse, säger Ulf Benkel. Det som överraskade honom mest under kursens gång var hur lätt det var att slå hål på fördomar. Han hade förväntat sig att behöva försvara journalistkåren i större utsträckning. Istället ändrade även de mest negativa sin uppfattning ganska snabbt efter några lektioner. – Bara genom att vi förklarade hur det fungerar, fick de en större förståelse för hur journalister arbetar. Det behöver inte vara mycket svårare än så, säger han.

Kursen Communicating Science hålls nästa gång vårterminen 2021. För ansökan se forskarkurserna i FUBAS, för mer info kontakta isabella.zander@ jmg.gu.se eller kursansvarige bengt. johansson@jmg.gu. se på JMG.

Isabelle Hansson tycker att hon har ansvar att visa upp sin forskning för allmänheten. Kursen i vetenskapskommunikation på JMG har gett henne verktyg att nå ut. Psykologiforskaren ber först om att få åter komma. En timme senare är hon beredd att svara på frågor om sitt deltagande i utbildningen Communicating science på GU. – Det här är ett bra exempel på vad jag lärt mig. Nu fick jag en stund att tänka igenom vad jag ville förmedla istället för att svara spontant och riskera att uttrycka mig klumpigt, säger hon. Isabelle Hansson forskar om pensionsöver gångar, ett ämne med ett stort allmänintresse. Tack vare kursen i kommunikation har hon blivit mer proaktiv. Hon har skickat ut pressmeddelande och varit tillgänglig för journalisternas frågor. – Genom att kommunicera med allmänheten i medierna har även andra fått upp ögonen för min forskning. I efterhand har jag blivit kontaktad av flera myndigheter och organisationer, berättar hon. Förutom att be om betänketid har Isabelle Hansson lärt sig att konkretisera sin forskning och att vara uppmärksam på vem mottagaren är. – Som forskare snöar man ofta in på detaljer som inte nödvändigtvis är intressanta för allmänheten. Nu är jag mer uppmärksam på vem som ska ha informationen och i vilket sammanhang min forskning figurerar, säger hon. Lotta Engelbrektsson

Text: Lotta Engelbrektsson Foto: Johan Wingborg GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk

EKONOMIHISTORIA för alla intressen

Oavsett vilken samhällsfråga man är intresserad av börjar de flesta snart också vilja veta mer om frågans historiska eller ekonomiska dimension. Det menar Oskar Broberg, docent i ekonomisk historia. Han är initiativtagare till en lärobok där 25 författare från fem svenska lärosäten medverkar. Men vad är ekonomisk historia egentligen? – Det är ett litet men väldigt brett ämne där svensk forskning faktiskt är internationellt sett ovanligt framgångsrik, förklarar Oskar Broberg. Det var nationalekonomen Eli Heckscher som etablerade ämnet i Sverige under tidigt 1900-tal men det var under 1970-talets vänstervåg som intresset exploderade. Olika teorier kämpade om herraväldet men idag har stridslystnaden lagt sig; de flesta ekonomihistoriker är nog överens om att olika perspektvi bör få komma fram. Det är dock ont om litteratur som skildrar ekonomisk historia i all dess bredd. Under ett möte för tre år sedan fick därför Oskar Broberg, tillsammans med förläggaren Eric Rehn, idén att skriva en bok där olika synsätt tas upp. – Förutom GU finns fyra lärosäten i landet som har fullständiga utbildningar i ekonomisk historia: universiteten i Lund, Stockholm, Uppsala och Umeå. Vi skickade därför en fråga till en forskare vid varje lärosäte om de ville ingå i en redaktion för en antologi. Deras entusiastiska svar, som kom med vändande post, blev startskottet för projektet. Sammanlagt blev vi 25 medverkande forskare, vilket är ganska fantastiskt med tanke på att det handlar om strängt upptagna personer

GUJOURNALEN VINTERN 2020

och att läroböcker inte är särskilt akademiskt meriterande. Den industriella revolutionen är den vändpunkt i historien som mycket inom ekonomisk historia cirkulerar kring, förklarar Oskar Broberg. – Industrialismens intåg är vårt big bang, kanske ett slags motsvarighet till litteraturvetarnas Shakespeare, något vi aldrig kan bortse ifrån, även om vi ibland försöker. Ämnet är söndertröskat men blir ändå aldrig färdigdiskuterat: Ska den industriella revolutionen ses som något avslutat eller som en fortgående process? Vilken är skillnaden mellan tidig europeisk industrialisering och industrialisering i dagens utvecklingsländer? Hur kan vi förstå nutida miljöproblem i relation till 1800-talets fabriker? Och så vidare … Ekonomisk historia handlar också om företags- och näringslivshistoria. – Det är en viktig utgångspunkt för förståelse av även annat i samhället eftersom företag ofta är bra på att fånga upp de förändringar som är på gång. Om du exempelvis förstår hur Google tjänar pengar kommer du också förstå hur vårt nya medielandskap fungerar, vilket i sin tur påverkar politiken. Men inom ekonomisk historia analyseras många aspekter av samhällsutvecklingen: miljö, befolkningsutveckling, jämlikhet, arbetsvillkor, globalisering och statens roll i samhället är bara några exempel. – Miljöekonomen Thomas Sterner här på Handelshögskolan pratar exempelvis ofta om möjligheterna att beskatta miljö förstörelse. Hans poäng hänger tydligt samman med ekonomisk historia, för att förstå hur just skatter byggt vårt välfärdssamhälle. Också kopplingen mellan demokrati och arbete är viktig för ekonomihistoriker, påpekar Oskar Broberg.

Fakta I antologin Vad är ekonomisk historia? medverkar 25 författare från fem lärosäten. Redaktörer är Lena Andersson-Skog, Oskar Broberg, Rodney Edvinsson, Kerstin Enflo och Kristina Lilja. Boken visar hur ekonomisk-historiska perspektiv, teorier och metoder kan användas för att analysera olika utvecklingsförlopp med avgörande betydelse för samhälls utvecklingen då som nu.

– Under 1900-talet kände breda folklager att de bidrog till samhället genom att vara en del av produktionen. I framtiden kommer artificiell intelligens inte bara att ersätta arbetskraft utan sannolikt även stå för en hel del av konsumtionen: när nästa generation robotar bygger nya motorvägar kanske de bygger dem i första hand för andra robotar, som ska transportera varor, snarare än för människor. Än så länge lever föreställningen kvar att vi människor är viktiga för ekonomin. Men hur ska vi förhålla oss till ett samhälle där det inte längre är självklart i alla lägen? Syftet med boken är inte att ge något

uttömmande perspektiv på teorier eller idéer inom ekonomisk historia. Istället hoppas författarna att läsarna ska bli intresserade, börja fundera över ämnet och vrida och vända på de olika frågeställningarna. – En sak man kan fundera över är vår tids upptagenhet av förändring. Varför intresserar vi oss inte mer för stabilitet, det är väl ändå vad de flesta vill ha? Jag brukar jämföra med blodgivning; den som ger blod ändrar ju ingenting men upprätthåller liv – och det kanske inte är så dumt. Den antologi som Oskar Broberg med

kollegor just publicerat visar också att ekonomisk historia mår bäst i samverkan med andra ämnen, som nationalekonomi, sociologi, kulturgeografi och historia. – Jag är programansvarig för det nystartade samhällsanalysprogrammet. Det är ett kandidatprogram som ger breda kunskaper för vidare universitetsstudier och där studenterna väljer om de vill ha en examen i ekonomisk historia eller i kulturgeografi. Det är ett annat spännande samarbete som engagerar mig mycket. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Krönika

Ny upptäckt:

Världens tyngsta ämne! Forskare vid Gravitationsinstitutet i Schweiz har nyligen upptäckt ett metalliskt grundämne som är tyngre än något annat ämne som hittills varit känt av vetenskapen: administratium. Till skillnad från andra ämnen saknar administratium protoner och elektroner, och det är därför inaktivt. Dock finns det en neutron i atomkärnan, och dessutom 9 viceneutroner, 55 assisterande neutroner, 91 biträdande neutroner samt 132 vikarierande viceneutroner. Atomvikten är alltså 288. Neutronerna hålls på plats i kärnan av meson-liknande partiklar som också är unika

för administratium: moroner och pultroner. Preliminära studier visar att moronerna har en svagt upplösande kaotisk effekt som dock motverkas av pultronernas tröghet och totala inaktivitet.

Trots att administratium

saknar elektroner så kan det detekteras eftersom det interagerar i alla kemiska reaktioner. Man har upptäckt att en enda molekyl av ämnet oerhört kraftigt reducerar alla processer som det kommer i kontakt med. Vid ett tillfälle tillsattes administratium till vanligt svartkrut, och vid antändning av krutet visade

Foto: PRIVAT

Hallå där !

det sig att explosionen – som vanligen sker på millisekunder – i stället tog fyra dygn. Administratium har en halveringstid på tre år, men ämnet sönderfaller inte utan genomgår i stället en omorganisation, där neutroner, viceneutroner, assisterande neutroner, biträdande neutroner och vikarierande viceneutroner bildar nya konstellationer i en process som tycks styras av moroner och pultroner. Vid varje sådan omorganisation ökar atomvikten med ungefär 17 procent. Orsaken till detta är oklar. Administratium förekommer naturligt i jordskorpan,

Martin Lagging,

professor i klinisk virologi och medlem i den nationella vetenskapliga referensgruppen för vaccin mot covid-19. Varför blir en del personer så väldigt mycket sjukare än andra? – Förutom riskfaktorer som hypertoni, hjärt- och lungsjukdom, diabetes och njursjukdom, är det i detta sammanhang sämre att vara en äldre man. Vi får dock inte glömma att drygt en fjärdedel av dem som vårdades på IVA i våras saknade känd riskfaktor. En nyligen publicerad artikel i tidskriften Nature visar också att ett speciellt genkluster på kromosom 3, som finns bland befolkningen i vissa delar av Indien och som den moderna människan ärvt från neanderthalare, ger ökad smittorisk. Men bortsett från detta vet vi inte varför människor drabbas

GUJOURNALEN VINTERN 2020

så olika. Symtomen varierar också från inga till mycket allvarliga. Världens länder har hanterat pandemin på ganska olika sätt. Varför då?? – Det är en ny sjukdom där det från början saknades evidens för hur man

i relativt små mängder, men ämnet tenderar att koncentreras på vissa ställen, som hos myndigheter, internationella korporationer och, i synnerhet, på universitet. Också i byggnader som underhålls väl kan det förekomma föroreningar av administratium. Ämnet är svagt toxiskt, och om man uppvisar symptom, som frustration, leda och ångest, rekommenderas i första hand vila efter ett måttligt intag av alkoholhaltig dryck.

Gryllotalpa

bör göra men vi har lärt oss mycket under det gångna året. Många agerade initialt som om det handlade om en pandemisk influensa, eftersom det funnits färdiga utarbetade strategier för att hantera sådana utbrott. Vilken som är den bästa strategin får kommande utredningar utvisa. Oavsett hantering handlar det om en svår balansgång: isolering är viktigt för att stoppa smittspridningen men kan också leda till svårt lidande med depression samt påverka barns skolgång och hälsa med mera. Hur ser du på framtiden när det gäller pandemin? – Även om det ser dystert ut just nu gäller det att vara hoppfull. Förutom ett vaccin att se fram mot kommer solens ökade UV-strålning till våren att hämma virusets spridning. Det gäller att härda ut och inte sprida smittan vidare under vintern för snart går vi mot betydligt ljusare tider.

STARKA TILLSAMMANS

Välkommen till Fackförbundet ST inom Göteborgs universitet!

Efter ett för många slitsamt år med Covid 19 är facket viktigare än någonsin. Vi förhandlar och bevakar dina rättigheter och villkor. Vi hjälper dig med arbetsmiljöfrågor, löneförhandlingar och annat som rör din anställning. Fackförbundet ST är specialister på staten och vi drivs av övertygelsen att vi är starkare tillsammans. Hos oss kan alla anställda bli medlemmar, oavsett arbetsplats, arbets uppgifter, befattning eller utbildning. Vi arrangerar olika aktiviteter. Många av dessa är öppna även för dig som inte är medlem. Vi anordnar särskilda träffar för bland andra arbets miljöombud, doktorander och arbetsplatsombud. På Zoomfika med facket en gång i månaden svarar vi på alla typer av frågor gällande dina

anställningsvillkor. Under vårterminen har vi exempelvis Zoomfika med fokus RALS den 13 januari och den 10 februarihar vi fika på temat ”Bra arbetsmiljö – hemma och på jobbet” med inbjudna gäster från ST centralt. Datum, tider och mer information om våra aktiviteter hittar du på st.org/goteborgs universitet. Där kan du också hålla dig uppdaterad kring det mesta av det vi gör. Vill du veta mer om alla fördelar med ett medlemskap i ST? Testa oss gratis i tre månader! Är du doktorand betalar du bara 80 kronor i månaden under hela din f orskarutbildning. Gå till st.org/medlemskap!

Folk

Vinn biobiljetter! Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera. Lycka till!

1. Vilka GU-forskare hör till de mest citerade, enligt Clarivate Analytics? 2. Vilken är den nya årshyran för Annedalsseminariet? 3. Vad är Zooniverse för något? 4. Hur många offentliganställda avskedades efter kuppförsöket i Turkiet 2016? 5. Vad kallas det konstverk som står vid Näckrosdammen? Mejla ditt svar till gu-journalen@gu.se. Ange var du arbetar och din postadress så att vi kan skicka biobiljetterna om du vinner. Vi publicerar vinnarna i nästa nummer.

Förra numrets vinnare av biobiljetter är: Elin Carlfalk, studievägledare, psykologiska institutionen Christin Forsberg, personaladministratör, statsvetenskapliga institutionen Gunnar Nyman, professor, institutionen för kemi och molekylärbiologi

Förra numrets rätta svar: 1. 5 000 e-postkonton drabbades i e-postkraschen den 18 september. 2. Den mekaniska ankan bestod av över 1 000 delar, drygt 400 i varje vinge. 3. Globala utsläpp av koldioxid förväntas gå ner med 8 procent under 2020. 4. Timothy Earle är specialist på arkeologiska studier av social ojämlikhet och politisk ekonomi i tidiga hövdingadömen och stater. 5. Det fanns cirka 4 miljoner slavar vid början av inbördeskriget i USA.

GU Journalen gratulerar vinnarna!

GUJOURNALEN VINTERN 2020

■ Folk NY PÅ JOBBET Karin Ahlberg är ny professor i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad. Jenny Bergfelt är ny vikarierande fakultetscontroller på Humanistiska fakulteten. Daniel Berg är ny professor i musikalisk gestaltning med inriktning klassiskt slagverk. Fredrik Gröndahl är ny sektionschef vid Kristineberg marina forskningsstation och föreståndare för den marina infrastrukturen. Nadja Johansson är ny administrativ chef på tillämpad IT. Mattias Marklund, professor i teoretisk fysik, är ny huvudsekreterare för naturvetenskap och teknikvetenskap vid Vetenskapsrådet. Carolina Mattsson är ny personalhandläggare på GRI, Handelshögskolan. Hon kommer närmast från Göteborgs Stad. Taylana Mavruk är ny professor i företagsekonomi med inriktning mot Corporate Finance. Katarina Nordblom är ny professor i nationalekonomi. Malin Petzell, docent i afrikanska språk, är ny vicedekan för forskning på Humanistiska fakulteten. Pernilla Rendahl är ny professor i skatterätt. Anna Backman Rogers är ny professor i kultur, estetik och medier med inriktning på feministisk teori. Tobias Rütting är ny professor i biogeokemi. Eva Thulin är ny professor i kulturgeografi. Victoria Åhl är ny personalhandläggare på företagsekonomiska institutionen. Hon kommer närmast från Semcon. NYA DOCENTER Björn Billing är ny docent i idé- och lärdomshistoria. Olle Blomberg är ny docent i praktisk filosofi.

GUJOURNALEN VINTERN 2020

Anders Larsson är ny docent i kulturgeografi. Pernilla Myrne är ny docent i arabiska. Lars Nyström är ny docent i historia. Mattias Sandberg är ny docent i kulturgeografi.

Katharina Stibrant Sunnerhagen, professor i rehabiliteringsmedicin, får Barbro B. Johansson Award in Stroke Recovery. Hon får priset för nyskapande forskning som haft betydande inverkan på hur vården handlägger rehabiliteringen efter stroke.

Lisa Åkervall är ny docent i filmvetenskap. UTMÄRKELSER Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin, har tilldelats Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj. Han leder en av världens främsta grupper inom forskning om tarmens mikrobiota och dess koppling till sjukdom och hälsa. Christopher Holmberg och Linda Åhlström får Sahlgrenska akademins pedagogiska pris 2020. De får priset för att ha gjort om en examination för sjuksköterske studenter. från en vanlig inlämnad gruppuppgift till en examination där även arbetsprocessen i gruppen bedöms, genom användning av Active Learning Classroom (ALC). Jan Lindhe, professor emeritus i parodontologi, har utsetts till hedersmedlem i Sveriges Tandläkarförbund för sina insatser inom svensk odontologi. Lisa Lindén, institutionen för sociologi och arbets vetenskap, får 2020 års Zetterbergpris för sin forskning om vaccineringens sociopolitiska dimensioner. Priset delas ut av sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Professor Ingmar Skoog, föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, AgeCap, får årets Solstickepris från Stiftelsen Solstickan. Han får priset för sina insatser för att öka människors möjlighet till ett gott åldrande.

Martin Tallvid och Marie Utterberg Modén, lektor respektive doktorand vid institutionen för tillämpad IT, har fått Helgepriset som är Sveriges allrafinaste lärarpris. Priset har även gått till Uta Leopold, Leif Johansson och Lena Vestberg som arbetar med projektet Hur påverkas lärarens undervisning av artificiell intelligens (AI) i digitala läromedel? I projektet deltar också matematiklärarna på Hovåsskolan i Göteborg och Kapareskolan i Kungsbacka. Lärarstipendiet på 125 000 kronor är instiftat av Helge Ax:son Johnssons stiftelse. Team konstvetenskap får Humanistiska fakultetens pedagogiska pris. Teamet består av Alexandra Fried, Alexandra Herlitz, Viveca Kjellmer, Astrid von Rosen och Karin Wagner. Även doktoranderna Birte Bruchmüller och Christin Sjöberg är knutna till projektet som handlar om att undervisa om konstens grundläggande sinnlighet. Rektor Eva Wiberg är ny ordförande för EUTOPIA-alliansens styrelse. EUTOPIA sjösattes för snart ett år sedan och är ett samarbete mellan Göteborgs universitet och fem andra likasinnade europeiska lärosäten inom ramen för EU-kommissionens satsning European University Initiative. – EUTOPIA erbjuder en fantastisk möjlighet för personal, lärare, forskare och studenter att utveckla sina färdigheter i en internationell kontext och utbyta erfarenheter och kunskaper med sina europeiska kollegor, säger hon.

Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, är utsedd till Årets göteborgare. Hon prisas för sitt folkbildande arbete under pandemin. Utmärkelsen är ett samarbete mellan P4 Göteborg, Göteborg & Co samt tidningen GT. – Det verkar som att man äntligen förstått att när det verkligen blåser då är det riktig kunskap som gäller. Det hälsoflum som vi annars får läsa om i många tidningar har nästan helt försvunnit under pandemin, säger hon till Akademiliv. ANSLAG Aleksandre Asantiani, lektor vid avdelningen för informatik, har beviljats 730 000 kr från Forte för projektet Distansarbete som hållbar arbetsmiljö. Följande fyra forskare från institutionen för medicin får anslag från Forte: Leo Stockfelt får ett juniorforskarbidrag på 3,86 miljoner kronor för ett projekt om hälsoeffekter av luftföroreningar och andra miljöfaktorer i flera kohorter, bland annat SCAPIS. Carl Bonander får 5,65 miljoner kronor för ett projekt som utvecklar och til�lämpar metoder för att minska effekterna av selektivt deltagande i befolkningsstudier. Lotta Dellve får 3,83 miljoner kronor för ett projekt om trygg och säker arbetsmiljö, särskilt bland kvinnliga immigranter. Damon Barrett får 4,34 miljoner kronor för ett projekt om intravenöst narkotikamissbruk bland minderåriga. Åke Ingerman, dekan på Utbildningsvetenskapliga fakulteten, får 4,5 miljoner kronor från Skolforskningsinstitutet för projektet Effekter av undervisning med innehållsligt och teoretiskt designad gruppdiskussion i matematik och naturvetenskap. Charlott Sellberg, universitetslektor vid institutionen för tillämpad IT, beviljas cirka 500 000 kronor från Trafikverket för det tvååri-

ga projektet Utvärdering av eye-tracking som utbildningsstöd vid simulatorförlagd lotsutbildning. Vetenskapsrådet ger 30 miljoner kronor till följande forskare vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten: Camilla Björklund, Hanan Innabi, Thomas Johansson, Oskar Lindwall, samt Anders Pedersson. Mest få Eva Reimer, närmare 6 miljoner kronor, för sitt projekt: Skola i samhället – elever, skolledare och lärare som politiska subjekt. Vetenskapsrådet ger 77 miljoner kronor till följande forskare vid Naturvetenskapliga fakulteten: Björn M. Burmann, Karl Börjesson, Louise C. Andresen, K Clarke, Lars Gamfeldt, Hanstorp, Erica Leder, Marklund, Gunnar Nyman, Anders Palmquist, Marc Pilon, Nir Piterman, Erik Thomson samt David Witt Nyström. Följande forskare får etableringsbidrag: Yehia Abd Alrahman, Johan Bengtsson-Palme, Louise Biddle, Johannes Benedict Hofmann, Christian Johansson, Michal Maj samt Alesia A. Tietze. Vetenskapsrådet ger 150 miljoner kronor till följande forskare vid Sahlgrenska akademin: Per Albertsson, Anna Benrick, Fredrik Bergh Thorén, Mats Brännström, Inger Ekman, Mia Ericson, Elias Eriksson, Kristina Eriksson, Helena Filipsson Nyström, Soffia Gudbjörnsdottir, Eric Hanse, Ann Hellström, Jonas Hugosson, Ulrika Islander, Helena Johansson, Marie Lagerquist, Ulf Lerner, Stefan Maier, Anna Martner, Claes Ohlsson, Anna-Carin Olin, Milos Pekny, Matti Poutanen, Stefano Romeo, Madeleine Rådinger, Per-Arne Svensson, Bo Söderpalm, Hadi Valadi, Christine Wennerås samt Ingrid Wernstedt Asterholm. Följande forskare får etableringsbidrag: Lina Bergman, Carmen Corciulo, Linda Engström Ruud, Jenny Gustafsson, Karl Mårild, Roger Olofsson Bagge, Björn Redfors samt Sjoerd van der Post. Vetenskapsrådet ger närmare 100 miljoner kronor till följande forskare inom humaniora och samhälls-

vetenskap: Matilda Arvidsson, Carl Dahlström, Mats Ekström, Mats Fridlund tillsammans med Cecilia Lindhé, Christian Horn, Wojtek Jezierski, Mikael Lindahl, Johan Ling, Jenny Pelletier, Lilian Rebellato, Serena Sabatini, Olof Johansson-Stenman samt Stefan Öberg.

Sammanlagt tilldelas forskare vid Göteborgs universitet 56 miljoner kronor 2020 från Formas som finansierar forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Två bidragsformer fanns att söka: Forskningsprojekt och Forskningsprojekt för forskare tidigt i karriären. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har donerat 28 miljoner kronor till ett nytt forskningsprogram med fokus på digital innovation. Programmet kommer att bedrivas vid Swedish Center for Digital Innovation (SCDI) som är ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Handelshögskolan i Stockholm och Umeå universitet.

BÖCKER Positiv special pedagogik, teori och tillämpningar Att lyckas lära sig något svårt stärker självkänslan och befrämjar hälsa och välmående. Därför är det viktigt att lärare stärker sin egen och elevernas optimism om att alla kan utvecklas. I den här boken konkretiserar författarna vad positiv specialpedagogik är, bland annat genom centrala begrepp som self-efficacy och implicita teorier om den egna förmågan. Redaktörer är Anna-Katrin Swärd och Monica Reichenberg, båda vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, samt Siv Fischbein, Stockholms universitet. Också Anna-Carin Jonsson medverkar i boken.

Vill du nå makthavare med din forskning? Stärka centrumbildningens samverkan? Diskutera kriserna i pandemins fotspår? Vi utvecklar tillsammans på jonseredsherrgard@gu.se

Stenlejon önskar en god jul Foto: JOHAN WINGBORG

Cancerfonden ger drygt 68 miljoner kronor till sammanlagt 27 forskare vid GU: Annica Almståhl, Changyan Chen, Pernilla Dahm Kähler, Eva Forssell Aronsson, Bengt Gustafsson, Claes Gustafsson, Ola Hammarsten, Khalil Helou, Jonas Hugosson, Martin Johansson, Per Lindahl, Magnus Lindh, Per Lindnér, Kent Lundholm, Jan Olof Lötvall, Stephan Maier, Tommy Martinsson, Mikael Nilsson, Lars Palmqvist, Johan Ruud, Volkan Sayin, Giovanni Solinas, Ulf

Strömberg, Susanne Teneberg, Karin Welén, Changlian Zhu samt Pierre Åman.

I år blir det inga julkramar

för lejonen på trappan till universitetets huvudbyggnad i Vasaparken. – Nästa år ska jag ge dig tusen kramar, lovar dock det ena lejonet. Det är Kristina Edgren, grafisk formgivare på Kommunikationsenheten, som står för årets lite vemodiga julkort. Julen är en magisk tid då även stenfigurer kan få liv, enligt Kristina Edgren. – Jag ville göra något enkelt men uttrycksfullt, som gärna fick vara både mysigt och lite barnsligt. Men det var också viktigt att anspela på pandemin som ju påverkar oss alla, inte minst julfirandet. Jag kom att tänka på att vi nog längtar efter att få kramas igen, det kanske till och med stenlejon gör. Också musiken måste passa till illustrationerna. – Jag funderade och valde till slut en speldoseversion av We wish you a merry Christmas, dels för att det är en enkel melodi, dels för att den känns internationell. Det är tredje året som Kristina Edgren gör ett animerat julkort för universitetet. – Rörliga bilder tar ganska lång tid att göra, detta kort tog nog sex arbetsdagar. Jag gjorde kortet i tre versioner, sedan fick mina kollegor komma med synpunkter. Till slut var det dock rektor som bestämde. Kortet finns även i en engelsk version. Korten finns här: Svenska: https://play.gu.se/media/t/0_xrui1kga Engelska: https://play.gu.se/media/t/0_wyx7i3pd

GUJOURNALEN VINTERN 2020

AVSÄNDARE: GU JOURNALEN GÖTEBORGS UNIVERSITET BOX 100 405 30 GÖTEBORG

Ögonblicket

blic

Foto: JOHAN WINGBORG

Var? Vem? När?

• Universitetets aula, Vasaparken. Rektor Eva Wiberg filmas • av Medieteknik. 1 december kl. 15.00. •

Kort beskrivning Eva Wiberg ska strax upp till podiet för att hålla sin filmade julhälsning till all personal. – Alla utmaningar har prövat oss, tvingat oss till förändring och snabba beslut. Vi har visat att vår verksamhet på alla nivåer är robust och står pall även när omständig-

heterna radikalt förändras. Det har varit tufft men också lärorikt. Erfarenheterna tar vi med oss och det kommer att påverka vår verksamhet framöver. Jag hoppas att var och en av er får möjlighet att hämta kraft i något som fyller er med energi och framtidshopp.