Vertikal #2 2007

7

02

INTERPRESS 2736-02 SPECIALRETUR

388273 606505

NUMMER TVÅ 2007 PRIS 65 KR N 75 NKR SF 7,5 EUR DK 65 DKR

TEAM RIDER JON OLSSON IN THE CROSS STRIKE JACKET & ELECTRIC PANTS

STENSTRÖM RED CELL

Uppförsåkning.

Det är ingen slump att Audi är sponsor av svenska alpina skidlandslaget.

Det finns nämligen inget säkrare eller roligare sätt att ta sig till och från backen än i en Audi utrustad med quattro permanent fyrhjulsdrift.

Prova gärna själv.

Vorsprung durch Technik www.audi.se

oyster perpetual cosmograph daytona in 18 ct white gold

ROLEX.COM

INNEHÅLL NUMMER TVÅ 2007 THE LAST FRONTIER SID 28 Alaska står högst upp på listan som drömmål bland de flesta friåkare.

Men det är få förunnat att få komma till denna branta värld där snön är torr och finns i överflöd. En som har varit där en hel del är Daniel Caruso, i dag bosatt i Davos, Schweiz, men som varje vår flyger över Atlanten för att under några veckor jobba som heliguide i puderjunkies förlovade land. DC, som han kallas, har skrivit en kronologisk historia och kärleksförklaring till Alaska speciellt för dig, Vertikal-läsare, för att du ska kunna drömma bort dig till AK du med.

28 DESSUTOM 10 NYHETER 18 FREE RADICALS 64 300 DPI 78 RECENSIONER 84 TEKNIK 86 PRYLAR 92 LAVINER 98 V-JOURNAL

SID 20 | SETH MORRISON

SID 38 | AVORIAZ PÅ OMSLAGET

SID 46 | JAPAN

SID 54 | SHERPAS

KAJ & SVERRE JAPAN FOTO ALEXANDER KLUN

VERTIKAL #2 -07 | 7

FOTO MAGNUS THÖREWIK

LEDARE NUMMER TVÅ 2007

ISSN 1654-7004 OFFICE GÖTEBORG

Swartling & Wranding Media Torsgatan 3B 411 04 GÖTEBORG OFFICE STOCKHOLM

Swartling & Wranding Media Sveavägen 62 111 34 STOCKHOLM

CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE

Alvaro Susena / alvaro@vertikalmag.se 031-15 52 62 / 070-531 81 12 ART DIRECTOR

Tobias Andersson / tobbe@vertikalmag.se 08-545 160 72 / 070-96 97 500 MEDARBETARE I DETTA NUMMER

Alexander Klun, Magnus Thörewik, Axel Adler, Johan Marklund, Jesper Molin, Gösta Fries, Endre Løvaas, Adam Clark, Daniel Caruso, Oskar Enander, Christoffer Sjöström, Martin Hesse, Mikael Pilstrand, Kaj Zachrisson, Sverre Liliequist, Johan Ernst Nilsson, Nicklas Blom, Mattias Fredriksson, Johan Hellman, Lars-Åke Krantz, Jonas Tufvesson, Anders Merenius, Mikael Britschgi, Jenny Lindqvist, Anders Neuman, Dewi Surjadi, Joar Bengtsson, Fredrik Gunnarsson, Petra Jendrisek, Christian Björk & Nike Bent.

PRENUMERATION

6 nummer av Vertikal kostar 349 kr.

Beställ på www.prenservice.se

ANNONSFÖRSÄLJNING

Michael Stenquist michael@vertikalmag.se 08-545 204 02

TRYCK

Punamusta OY, Finland Vertikal trycks på miljövänligt papper.

FINSTILT

Åsikter i artiklar är författarens och inte alltid delade av redaktionen. Kontakta redaktionen innan du skickar frilansmaterial. Vertikal ansvarar inte för icke beställt material.

VÄRLDENS BÄSTA JOBB Det är många som reagerar så, när jag berättar vad jag gör för brödfödan: ”Du måste ha världens bästa jobb”. Då menar jag när jag möter skid- och brädåkare, vanliga människor undrar i stället vad i helsike håller du på med.

Men nu tänker jag punka hål i ballongen en gång för alla. Snöjournalistjobbet är inte en dans på rosor. Se till exempel bilden ovan. Det är en perfekt dag i Les Chazelets, Frankrike. Nysnön ligger och väntar på att bli uppåkt, vi är ett gäng goda vänner och har feta lagg på fötterna. Men några av oss måste jobba. Jag intervjuar Nike Bent, som tagit en tre dagars paus från raceträningen och roar sig med lite offpist. Nike i sin tur måste stå ut med mina frågor i stället för att få åka fritt och njuta av sina få lediga dagar.

Danne, som filmar, får inte heller åka förrän intervjun är slut. Magnus måste stanna och ta bilder. Resten av gänget åker laps och spårar upp halva berget innan vi är färdiga.

Och hånar oss när de kör förbi. Världens bästa jobb? Jag tror inte det.

Eller ta hösten, då jag måste gå igenom hundratals skidbilder där lössnön sprutar likt en solfjäder. Då sitter jag på ett kontor i Göteborg ganska långt ifrån snö eller några möjligheter att lägga en sväng någonstans överhuvudtaget.

Men det är klart, när man släpper ut en ny tidning och man får så mycket stöd och uppskattning som Vertikal fått efter oktobernumret, då är allt slit plötsligt mer än väl värt mödan.

8 | VERTIKAL #2 -07

Eller när man får lära känna människor som Kaj och Sverre. Trots att de med tiden har kommit att bli några av världens bästa friåkare har de behållit en ödmjukhet och genuin åkglädje som är helt osannolik. Bildreportaget från Japan är ytterligare ett bevis för deras outtömliga skidåkarglädje. Och Alex Klun har verkligen lyckats fånga det med kameran.

Vertikal bad friåkaren Daniel Caruso att skriva det bästa reportaget någonsin om Alaska. Sannolikheten att han gör det är ganska stort, eftersom DC har varit heliguide i The Last Frontier i många år. Vi kryddade texten med bilder från Oskar Enander och Christoffer Sjöström. Du bedömer själv om han lyckades.

Dessutom kan du i detta nummer läsa om gränsöverskridande skidåkning i franska Avoriaz. Johan Ernst Nilsson berättar om de riktiga hjältarna i Himalaya; Sherpas.

En personlig text om de klättrare och vänner som Johan träffat under sina expeditioner. Och profilen i detta nummer handlar om en av de största i friåkar-cirkusen; Seth Morrison, en stor inspirationskälla för alla.

Vintern är här och det är dags att åka lagg. Kör hårt!

ALVARO SUSENA CHEFREDAKTÖR

GOSS Foto: Nicklas Blom

På en annan del av berget

Vår tävling är jätteenkel.

Men priset kan vara det jobbigaste du utsatt dig för.

www.tierra.se

Nu har du chans att vinna en plats i ett oförglömligt topptursäventyr. Tillsammans med professionella guider kommer du att få bära din egen utrustning, övernatta i tält, göra spektakulära toppturer i en av skandinaviens mest krävande terränger. Resa, kost och logi och mycket av utrustningen ingår också i priset. Anmälan och tävlings-regler hittar du på vår hemsida. Välkommen dit. Om du vågar.

NYHETER

VINNARE FRÅN RELEASEN Den 17 och 18 oktober högtidlighölls releaseparty för Vertikal Magasin i Peak Performance butiker i Göteborg respektive kungliga Hufvudstaden Stockholm.

Celebra gäster från branschen, läsare och vänner närvarade och skålade för det nya magasinets framgångar.

Kvällarnas lyckligast lottade gäst blev

BLACK CROWS SIGNAR MARJA PERSSON

FOTO CHRISTIAN STADLER

VERTIKAL

Efter att ha vunnit Verbier Xtreme i våras står Marja Persson som världsetta bland kvinnliga friåkare, i alla fall om man följer den så kallade FWT VIRTUAL WORLD RANKING 06/07.

Det nystartade franska skidmärket Black Crows, som trots det engelska namnet är ett helt franskt märke vars ägare och grundare är ingen mindre än Bruno Compagnet, har nu signat Marja på ett flerårigt kontrakt till sitt pro-skier team.

- Vi välkomnar Marja i teamet som den erfarna och ambitiösa skidåkare hon är, med en imponerande meritlista, säger delägaren Camille Jaccoux.

Marja kommer att delta i företagets marknadsföring och produktutveckling.

- Black Crows har riktigt bra produkter, en stark identitet och positiv attityd. Att få vara med på utvecklingen är en bra möjlighet att lära sig mer om skidbranschen, det kan man som proffsåkare inte missa, säger Marja.

Vertikal säger: vilket kap de svarta kråkorna har gjort.

Grattis Black Crows!

Manne Fridell från Göteborg som vann ett par skidor från anrika Elan av modell Alu 888, racelagg i offpistförklädnad.

Manne som till vardags är journalist och Gaisare åker till Alperna en vända

SE MER AV BLACK CROWS PÅ: WWW.BLACKCROWS-SKIS.COM SE MER AV MARJA PERSSON PÅ: WWW.MARJAPERSSON.COM

varje år samt besöker svenska fjäll ibland, Stöten och “hemmabacken” Ulricehamn, där han kommer att lägga stora svängar denna vinter.

Grattis Manne!

NYA SVENSKA LAGG

Designföretaget No Copy lanserar freerideskidor i en begränsad upplaga om 29 par. Laggen är tillverkade i Frankrike och är handgjorda. Finns i längderna 168, 178 och 186 cm. Skidorna har den grafiska designen du ser på bilden, men är inte twin-tip. Konstruktionen är sandwich med träkärna.

Längd 168 har breddmåtten 126/87/112, längd 178 har breddmåtten 126/87/112 och längd 186 är fetast med måtten 128/95/116. Priset ligger på 7500:-

Även svenska Goodha, som lanserades i höstas, breddar ut modellserien med en ny superfat som mäter 143/114/133 och är 190 cm lång. En skida för riktiga puderdagar och för åkare som gillar stora svängar. Även Goodha satsar på sandwichkonstruktion med träkärna. Trots mycket yta väger laggen 4500 g och kostar bara 3995:-. Mycket skida för pengarna, med andra ord.

MER INFO PÅ WWW.NOCOPY.SE SAMT WWW.GOODHASKIS.COM

PERFEKT FÖR SVENSKAR Brittiska Mountain Equipment har i samråd med de skandinaviska dis-

NY JON OLSSON-TÄVLING I ÅRE

tributörerna och kunder tagit fram en

Våren 2008 anordnar Ski Star Åre och Jon Olsson en ny typ av tävling i Åre. Mellan den 29 mars och 6 april gör några av världens främsta skidåkare upp i JOI Super Sessions, en kombination av filmtävling och uppvisning.

Tillsammans med sina respektive film- och fototeam kommer stjärnorna att tävla i mellan 5 och 6 olika hopp på olika platser i Åredalen. Inspelningarna är öppna för allmänheten och det kommer även att finnas andra aktiviteter att ta del av. Bland annat kommer en amatörtävling bedömd av Jon och några av de andra stjärnorna att anordnas. Den 5 april blir det filmvisning för allmänheten där åkarnas filmer FÖR MER INFO: WWW.JON-OLSSON.COM bedöms av en namnkunnig jury. Vinnarna utses samma kväll.

version av dunjackan Greenland, specialanpassad till våra nordiska förhållanden. Den har en extra dunkanal nedtill och är längre än den engelska versionen. Passar skandinaver med lång rygg. Den brittiska flaggan på ärmen kommer endast att finnas på den svenska versionen likaså specialfärger samt storlekar som XXS och XS.

10 | VERTIKAL #2 -07

VÄLKOMMEN TILL EN RIKTIG SEMESTER Vintern är här! Ser du också fram emot skidåkning och mys i fjällstugan tillsammans med nära och kära?

I år presenterar vi massor med nya ona stugor på toppen och i dalen, nya lägenheter i Lassiebyn i dalen, Sveriges högsta skid/träbro, utökat snösystem, ny lift och en häftig Dog Park i dalen. Vi lovar dig en lyckad semester!

Boka första svängarna redan nu.

Pris exempel: Lassiebyn 4+2 bäddar v. 2 tors-sön 1115:Lassiebyn 4+2 bäddar v. 2 tors-sön 1345:Boka på 0564-475 50 eller www.branas.se I samarbete med:

GRÄNSLANDET REPETERAD

VERTIKAL

FOTO ANDERS NEUMAN

NYHETER

MATTIAS FREDRIKSSON STÄLLER UT Fotografen Mattias Fredriksson flyttade in i de fina salongerna på NK den 8-11 november där han ställde ut ett urval

I mitten av oktober fick Johan Gyllensvärd äntligen sända Sveriges hårdaste led; Gränslandet 8c. Leden, som först klättrades och graderades av Peter Bosma våren 2004, är en kort, mycket brant och extremt bouldrig historia vid Svarttjärn på Ingarö utanför Stockholm. Johan som klättrade 8b redan 1999 började jobba på leden förra hösten men skadade båda lillfingrarna(!) och var tvungen att avbryta sina försök.

– Jag var nära att sätta den nu i våras, men två månader sickeklättring i Afrika gjorde att leden fick läggas tillbaka i boxen för kommande projekt.

Men efter ytterligare några dagars arbete i fint oktoberstick föll allt på plats och Johan Gyllensvärd blev därmed fjärde svensk att klättra 8c.

Graden konfirmerar han med att de två 8b+ han tidigare sänt tog honom ungefär fyra dagar att öva in medan Gränslandet har krävt mellan 15-20 dagar.

Kommande projekt?

– Jag vet inte riktigt. Bouldra mer och hårdare vore kul, eller att köra Sjötaket (8b) på kil vore tufft. Annars finns ett öppet projekt på Örnberget som vore roligt att prova, Peter Bosma jobbar på den nu och graden är troligtvis omkring 9a. (Övriga svenskar som klarat 8c är Jon Smedsaas, Said Belhaj och Peter Bosma, reds. anm.)

TEXT & BILD JOHAN MARKLUND

av bilder från Baldface Lodge Catskiing

20 SEKUNDER KARINA

och visades även under Winter Jam.

Filmen ”20 seconds of joy” av Jens Hoffman följer den norska skidåkaren och BASE-hopparen Karina Hollekim under fem år av hennes äventyrliga liv. Under pågående inspelning kraschade Karina svårt när skärmen trasslade sig. Hon är nu sakta tillbaka efter över ett år av rehabilitering.

Jens Hoffman producerade i fjol filmen Fatimas Hand som vann bästa filmen i kategori Mountain Sports under Banff filmfestival 06. Hans nya dokumentärfilm 20 seconds of joy imponerade stort på både juryn och publiken i årets upplaga av Banff. Publiken satt i total tystnad flera sekunder efter att skylten med eftertexterna slocknat, för att sedan utbrista i stående applåder och ovationer.

Filmen kammade hem flera prestigefyllda priser: Best film in Mountain Sports, People’s choice och Best Movie of the Festival.

– Jag är mållös, det här överträffar alla mina förväntningar! Tack alla för allt stöd som gjorde detta möjligt,

- Det är skoj att nå en bredare publik, känns inspirerande, säger Mattias.

Dessutom kommer Mattias att ha en större utställning på caféet Lok & Latte i Åre (gamla järnvägsstationen) som pågår hela vintern.

GOD DAMN IT! Jag säger ju det, god damn it vilket stöd vi har fått på nya Vertikal. Och god damn it vilken bra platta Petter har släppt. Det är tydligt att mannen inte bara åker skidor på vintern och skriver artiklar för Vertikal.

Men vi vill bli ännu bättre. Tack för alla positiva mail och samtal! Nu är det dags för lite kritik. Skicka ett mail med konstruktiv kritik till hello@vertikalmag.se.

Säg vad du tycker var mindre bra och hur du skulle vilja göra det bättre.

Något måste vi ha missat?

Den som kommer in med bäst kritik belönas med ett signerat ex av Petters senaste platta God Damn It! Vill du tjuvlyssna på den så surfar du in på www.petter.nu.

12 | VERTIKAL #2 -07

FOTO KANAL 5

Utställningen heter The Power Highway

FOTO THILO BRUNNER/RED BULL PHOTOFILES

nära Nelson, British Columbia, Kanada.

sade Karina när hon fick veta att filmen om hennes liv de senaste fem åren fått ett sådant mottagande.

MER INFO PÅ: WWW.BANFFCENTRE.CA/MOUNTAINCULTURE/FESTIVALS/2007/

RUMSSERVICE I TÄNNDALEN I avsnitt fyra av Roomservice, Kanal5, hamnar hantverkarna Johnnie och Mattias samt inredaren Susanne hemma hos Funäs-maffioson Kalle Eriksson och sambon Julia, som bor i ovanför skiduthyrningen i Tänndalen. De ville ha bort sportstugekänslan och fick ett fantastiskt vardagsrum. Bland annat förstorades en bild på Kalle i Engelberg till en stor glastavla som täckte halva vardagsrumsväggen. Bilden är tagen av vår medarbetare Oskar Enander som berättar så här om den: – Jag tog bilden mars 2003 i Engelberg. Det var precis i början av min fotokarriär och jag träffade på Free Radicals och Gösta Fries i liftkön. Gösta sa att jag kunde hänga på så jag får ju tacka honom för det! Kalle filmade inte med dem, men kände ju gänget och hängde på till denna klippa.

Givetvis har bilden haft stor betydelse för mig. Det var den första bilden jag fick publicerad i Powder. Jag var helt okänd som fotograf och Kalle var ju inte heller ett namn i USA så det var kul att de valde oss.

FLYGTUR I KUNGSBERGET

Nya motorv ägen klar!

Du sp ar 1 t Kungsb imme t.o.r erg Stockh et (från olm e Uppsal ller a).

Köp senassäsongsko rt t 6/1betala08 och

2000 :-

(ord. 2 50 1600:- 0:-) Ungdo m (ord. 2 Boka 100 on betaln -line och d :-) e ingen på tr la upp Keyca rd krä e gånger. vs, 50 :-

TA EN FLYGTUR I EN AV SVERIGES BÄSTA SNOWPARK ELLER LÄGG EN CARVINGSVÄNG I KOPPARBACKEN. Kungsberget ligger nära dig och har skidåkning som passar alla!

17 nedfarter och 10 liftar.

Välkommen hit i vinter!

www.kungsberget.se

VERTIKAL

NYHETER

STORSATSNINGAR I SKIDANLÄGGNINGAR Sveriges skidanläggningar planerar att investera cirka 750 miljoner kronor till den kommande säsongen. Under den gånga säsongen ökade antalet utförsåkare med 20 procent, trots en grön inledning av vintern.

– Sammanlagt planeras det nu för investeringar på omkring 750 miljoner kronor till den kommande säsongen.

Många anläggningar satsar på nya stolliftar inför nästa säsong och lifttillverkarna

har

orderböckerna

fulltecknade, säger Hans Gerremo, vd på SLAO. En viktig orsak till den starka investeringsviljan är att intresset för skidåkning fortsätter öka. För att försäkra sig om bra skidåkning även i framtiden väljer många även att förbättra kapaciteten i sina snösystem.

– Det handlar dels om att få fram mycket snö på kort tid när kylan kommer, dels om att snöframställningen ska bli mer kostnads- och energieffektiv, säger Hans Gerremo.

UNGA ÅKARE, TUNGA SPONSORER Henrik Harlaut, 16 år, från Åre har skrivit på för två år med Salomons kläder.

Henrik som bland annat vann prestigefyllda och Salomon sponsrade Jib Academy i Mammoth i maj i år, kommer att köra med Salomons Gangsta Outfit som släpps i januari. Förutom Salomon kör Henrik för Ninthwarth, Scott och Harlaut Champagne.

Ja, Henrik kommer från en vin- och champagneproducerande familj och deras franska Remi Harlaut Champagne kan avnjutas på flera ställen i Åre.

Cross har signat Oscar Scherlin, något som inte kom oväntat eftersom Jon Olsson har blivit mer eller mindre en

FRÅN CHAMONIX 071118 Fotografen Alex Adler har i dagarna flyttat från Göteborg till Chamonix. Här kommer hans rapport från starten av vad som verkar vara en lovande säsong: "Kör ner ett flyttlass från Göteborg och möts av ett ymnigt snöfall och hala backar upp mot det snart färdiga huset i Le Planet / Argentiere. Dagen efter ligger det en halvmeter kallsnö utanför dörren och jag får gräva fram bil och släp. Hela Chamonidalen tycks vara laddad med massor

SVERIGES MEST BESÖKTA

Statistik från Slao (Svenska liftanläggningars organisation) visar att under den gångna 06/07-säsongen var det Åre som toppar listan på Sveriges mest besökta skidort. Åre fick ta emot 940.000 besökare i fjol, 26.000 mindre än säsongen innan men 18.000 fler än 04/05. På andra plats kom Tandådalen-Hundfjället med 634.000 besökare följd av Lindvallen med 596.000. Det är dock intressant att notera att om man ser Sälen som en helhet (som många av oss gör) har anläggningen besökts att lång över miljonen skidåkare, och blir då Sveriges mest besökta skidort, särskilt om man räknar in Kläppen och Stöten som hade 220.000 respektive 182.000 besökare.

Vertikal redaktionens hemmabacke Ulricehamn besöktes av 40.000 skidåkare under den gångna säsongen.

T H TANDÅDALENS SUPER PARK FOTO PER ERIKSSON

fadder för den unga stjärnan. Herr Scherlin från Åre slog igenom redan som 13-årig och har fortsatt att leverera

TRE ÄR LÄNGRE

grymma tricks sedan dess.

Den legendariske bergsguiden Pelle Lång och hans fru Ayse fick i slutet av juni trillingar. Två tjejer och en pojke, Ayla, Selinn och Thomas Kaan. Det ryktas att trillingarna gick under arbetsnamnet K3 och att Pelle och Ayse har anställt en kvinna som är expert på trillingar. K3 kommer att växa upp i La Grave, London och Turkiet.

Grattis Pelle och Ayse!

Han tog en välförtjänt femteplats under Winter Jam och blev därmed bästa svensk i tävlingen. Tidigare var han även nära att ta en finalplats i Ice Air i San Francisco. En tävling som Jon Olsson för övrigt vann.

14 | VERTIKAL #2 -07

av energi. På söndag är det dags. En kilometer från huset drar vi på stighudarna och går upp till toppen ovanför Le Tour. Åket går på baksidan ner genom skogen hela vägen till Valorcine. Det hela avslutas med varsin croix de savoie från bageriet. Kanske detta är början på en riktigt bra vintersäsong."

BILDEN CHRISTIAN AHLGREN | FOTO ALEX ADLER

T e Modern Bliss™ parka with its removable faux furr hoodd, st Th styl ylisishh cu cutt an andd fe femi miini nine ne ddes esiig es ign is sure too dra ign raww at atttent entio i n. Keeppinng yo youu wa warm and columb co mbia ia.c ia .com .c o /m om /mod oder ernb nbli liss ss

d y, witithh Mi dr Micr croo Te cr T mp mp™ ™ ins nsul ulat ul atio at ionn, io n, pow owde derr sk de skiirt irir t,t, ven entititing ngg zziip and n waterproof fabr b ic, it aalslsoo ha hass a securirir ty poc ocke kett fo ke forr yo your u lip glosss - so pu puckker up.

Cons Co n um mer inf nfoo : eu euro rope ro pe-c pe -con -c onsu on sume su mers me rs@c rs @col @c olum ol umbi um bia. bi a.co a. com co m

VERTIKAL

NYHETER

NY UTGÅVA AV SKREDFARE Den norska Nortind-guiden och lavinexpert Markus Landrø gav ut boken Skredfare 2002 och den blev snabbt en favorit bland alla som vill öka sina kunskaper om laviner, oavsett om man vill göra det som guide, instruktör eller lekman. Boken tog slut snabbt men Fri Flyts förlag har nu kommit ut men en ny utgåva som har bearbetas med flera bilder, illustrationer och nya kapitel o lavinvärdering och räddning.

Fri Flyt har också gett ut en bok om första hjälp: Førstehjelp på tur, av Lena Fauske och Øyvind S. Bruland. En praktisk guide till hur du ger första hjälp ibland annat bergsmiljö, men löttfattliga illustrationer och många värdefulla tips.

Bokens format är behändig och lätt att ta med i ryggsäcken. Båda böcker kan köpas via www.friflyt.no

SENASTE BESTIGNINGEN AV K2 NÅGONSIN De ryska klättrarna Denis Urubko och Serguey Samoilov lyckades trots snöstorm

och

svåra

förhållanden

med den senaste bestigningen av K2 någonsin. Tidigt på morgonen den 2 oktober nådde de hårda ryssarna K2s topp via nordsidan, som inte har klättrats på elva år, rapporterar Mounteverest.net Denis har i och med K2 klättrat 12 av världens 8000-metrare och har bara Makalu och Cho Oyu kvar. Makalu är ökänt som ett svårt bestiget berg.

Serguey har bestigit fem 8000-metrare i och med K2.

Det är bara 281 personer som stått på toppen av K2, bland dem svenskarna Rafael Jansen, Daniel Bidner och Göran Kropp. Bara 32 har klättrat nordsidan.

Under samma period som ryssarna klättrade K2, fick den svenska alpinisten och extremåkare Fredrik Ericsson vända nära toppen från Dahlaugiri på grund av allt snö. Han kom förbi 7900 meter och vände sen skidspetserna neråt för ett åk på 3000 fallhöjdsmeter.

16 | VERTIKAL #2 -07

SNÖFEST I STOCKHOLM

Det är en kall och fin höstdag i Stockholm. Det första som fångar mitt intresse när jag anländer till Stadion är Jon Olssons camolackade Lamborghini med matchande takbox. Det andra är det enorma inrun som har byggts dagen till ära. Det ser lovande ut.

Nyheten att Henrik Winstedt ställer upp efter hans långa uppehåll från big air-tävlingar har lockat hit även oss som föredrar lössnö framför parken. Henke skadades för drygt två år sedan men i fjol körde han stort, filmade och fotade och visade att han är fortfarnade en av de bästa friåkarna i Sverige, väl värd sina fyra NM-titlar.

Strax efter lunch börjar det strömma in folk och när kvalet startar vid tre tiden är det fullt inne på arenan. Hoppet är stort, åkarna duktiga och stämningen på topp. King of Style ska koras.

Henrik Winstedt gör sin efterlängtade comeback och kör snyggt och smooth som alltid. Han sätter en fakie 720 som om han inte gjort annat än jibbat den senaste tiden. Hans andra och tredje hopp är inte lika imponerande och han tar sig inte vidare till final.

Jon Olsson satsar hårt, ger allt, imponerar, men landningar är lite så där. Bröderna Harlaut och Oscar Scherlin är riktiga crowdpleasers trots sina ringa åldrar. Peter Olenick kör i shorts. Kvalet bjuder på en storslagen show.

I finalen höjer åkarna ribban. TJ Schiller och Simon Dumont är kanske de åkare som får mest applåder. Men Richard Permin kör stabilt och hans Switch 720 double tail är så snygg att det blir han som tar hem titeln Peak Performance King of Style. Bäste svensk är Oscar Scherlin på femte plats. Jon Olsson gjorde en snygg kangaroo-flip men crashade landning, hade märkbart ont och hamnade på en nionde plats.

Vid sidan av hoppet körde Transition ett skönt railjam där massor av både skid- och brädåkare deltog.

Efter skidtävling kördes en deltävling i Nokia FIS Snowboard World Cup Big Air och i pauserna bjöds det på

makalös FMX (Freestyle Motocross). En helt lyckad tävling och förhoppningsvis en tradition som kommit för att stanna. ÖVERST SAMMY CARLSSON OVAN TRANSITIONS RAILARENA FOTO JESPER MOLIN

landa i de bästa backarna – vi tar dig till skidparadisen. boka via nätet

Geneve Teheran Denver

2430,från 5070,från 6485.från

klm.se

För fler skiddestinationer och mer info: www.klm.se eller 587 99 757. Priserna gäller t o r från Stockholm inkl serviceavgift (vid köp online), skatter samt flygplatsavgifter (kan variera med valutakursen). Priser finns även med avresa från Göteborg och Köpenhamn.

TIO ÅR

FREE RADICALS STOR BUDGET Niklas Allestig omringad av kameror, monitorer, ljudutrustning och en jättelik bom. Under inspelningen av Snowblind, 05/06.

Kanske är Free Radicals 2001 - A ski odyssey, en av de mest betydelsefulla skidfilmerna i Sverige. Den är om inte annat min favorit i Free Radicals serien. En följetång som har pågått i tio år, med några andningspauser, som resulterat i åtta filmer och många premiärfester.

Tio år och åtta filmer, hur har det varit? Mest slit eller mest glädjetårar?

- Blandad känsla. Ibland hatkärlek. När man är mitt i det då är det ju ett jobb. Mycket jobb men det är kul. Jag har saknat projektet i år då vi inte har gjort någon film.

Säsongen 06/07 blev det inget filmande för de fria radikalerna, men för att fira 10-årsjubileum har Niklas Allestig klippt ihop ett film-potpurri med det bästa från de åtta Free Radicals-filmerna samt från några av hans tidigare produktioner: The worst of Free Radicals.

Vertikal ställde några frågor till Niklas som är regissör, producent, kameraman och skapare av Free Radicals:

Du hade filmat tidigare, blev första Free Radicalsfilmen en vändpunkt i din filmkarriär?

- Nej! Det var svårare att få ihop ekonomi efter första filmen. Skidåkarna blev sponsrade och då ville ingen sponsra filmen - de sponsrade ju redan åkarna. Det har varit tufft varje år att få ihop ekonomi till projektet. Projektet har ju växt en hel del.

Vändpunkt: Det har hänt saker varje år som positivt bidragit projektet. År 2007 skulle man väl kunna säga att då blev det en vändning. Ingen film... men det saknades något... så det blev en Worst of Free Radicals film (+10 tidigare filmår). Intresset är enormt. Det är jäkligt kul.

Filmkarriär: Jag gör en massa andra filmer som inte har med skidåkning att göra. Men det är klart när man gör skidfilm så tar det mycket av tiden.

FOTO GÖSTA FRIES

Vad är en Free Radical?

– Syftet från första början (1988) med Fria Radikaler var att hjälpa varandra med skidåkning, sponsorer etc etc. Så att man kunde åka så mycket som möjligt. Reko folk som gillar skidåkning... / En fri radikal eller bara radikal är en atom eller molekyl som har oparade elektroner i det yttersta elektronskalet.

Detta gör ofta radikaler mycket reaktiva, så att de gärna bildar nya kemiska föreningar. Fria radikaler misstänks kunna åstadkomma allvarliga cellskador och kanske bidra till åldrandet (oxidativ stress). (Källa: Wikipedia) /

18 | VERTIKAL #2 -07

Från att ha varit skibum är du i dag familjefar med kombi och sommarstuga, blir det flera filmer i framtiden eller kommer du att bli vuxen och ta det lite lugnare?

– Jag har fått bli mer projektledare än filmare (saknar

filmningen jäkligt mycket). Men nu är vi flera som filmar (det finns en väldigt duktig "stab"). Alla är triggade. Funkar projektet och vi vet att vi kan leverera så kör vi vidare. Det ska gå att kombinera men de senaste åren har varit jäkligt jobbiga på grund av för mycket fria radikaler i familjen.

Tyvärr.

VERTIKAL FICK ÄVEN TAG PÅ NÅGRA AV ÅKARNA SOM VARIT MED I FREE RADICALS ANDERS NORIN, AKA OSTEN, SPONSORANSVARIG PEAK PERFORMANCE

Vad har FR betytt för skidbranschen i allmänhet?

- Free Radicals har bidragit till att ge hela skidbranschen: samtalsämnen, säljargument, mod att tänka nytt, exempel att förknippa med, produkter, glädje, lust, nya utmaningar.

En välbehövlig spark i baken!

JESPER RÖNNBÄCK, FRIÅKARLEGENDEN

Vad betyder det för en åkare att få vara med på Free Radicals?

- De första åren var ju Free Radicals det enda som fanns att välja på om man ville filma - i alla fall på hemmaplan.

Så det var i princip självklart att alla de bästa svenska friåkarna ville vara med. På den tiden var det inte så många som var professionella, så filmandet hade kanske inte samma affärsmässiga betydelse för åkare och sponsorer.

Men att få filma med Free Radicals var ändå viktigt - det var ett slags kvitto på att man var bra. Sedan var det ju fantastiskt roligt att få vara med och göra skidfilm också.

STILL GOING STRONG Niklas Allestig är fortfarande lika entusiastisk filmare efter 10 år med Free Radicals och 10 år med tidigare produktioner, bland annat Pelikanfilmerna.

FOTO GÖSTA FRIES

I dag är det lite annorlunda. Free Radicals har inte samma särställning längre eftersom det finns fler svenska och nordiska filmproduktioner. Men varumärket är fortfarande starkt och man får inte glömma att i princip alla svenska friåkare som blivit framgångsrika har börjat sin filmbana med Free Radicals. Så visst är Free Radicals fortfarande extremt viktig som friåkningsinstitution.

MARJA PERSON, FRIÅKARTJEJEN FRÅN JÄMTLAND

Vad är det bästa och det sämsta med att vara med på Free Radicals?

- Det bästa med att få vara med i Free Radicals är (förutom alla trevliga människor) att man bara behöver ta sig till filmplatsen, köpa lite mat och fokusera på trevligt umgänge och själva skidåkningen. Resten har Niklas redan ordnat, val av skidort, boende, liftkort och hela team uppsättningen, det vill säga åkare, fotograf och filmare.

Det jobbigaste är utan tvekan dagen efter releasekalasen.

VERTIKAL #2 -07 | 19

PORTRÄTT

SETH MORRISON TEXT ALVARO SUSENA

20 | VERTIKAL #2 -07

” NOTHING IS IMPOSSIBLE. YOU ARE ONLY LIMITED BY FEAR AND EVEN THAT YOU CAN OVERCOME. ” INTROT TILL FILMEN THE SETH MORRISON CHRONICLES

Det var en gång en liten grabb i Vail som ville bli fartåkare. Han hade tekniken och känslan, men någonstans var det någon som tyckte att han saknade tyngden. Och marginalerna, de där retsamma hundradelarna som alla alpina stjärnor jagar, var inte heller på hans sida. Men han hade skön stil, knall-lila hår och färgglada kläder.

Och ingen klippa i Vail gick säker.

I dag, tjugo år senare, är grabben en ikon i friåkarvärlden.

Seth Morrison är en sådan åkare som har och är allt. Han åker stort. Han åker fort, fortare än de flesta. Han har kontroll, hela tiden, både i snön och i luften. Han droppar höga klippor med feta backflips. Han är kung i parken och kanske upphovsmannen till back country jibbing. Han är friåkaren med stort F. Han är en rebell som går sina egna vägar. Han är orädd, tystlåten, väderbiten och hård som riktiga hjältar ska vara. Han har varit med och utvecklat friåkningen och inspirerat en hel generation. Han har överlevt en helikopterolycka och laviner. Han är den mörka riddaren som spelar schack med döden och hittills lurat den.

Seth föddes i Murray, Kentucky för 33 år sen. Han flyttade till Wisconsin vid 6 års ålder och sedan till Vail Valley i Colorado 1984.

– Jag har åkt skidor mer eller mindre på heltid sedan dess, säger Seth.

Hur och när började du åka skidor?

– Jag började i Des Plaines, Illinois, i en pulkabacke där mina morföräldrar bodde. Jag var sex år gammal då och hade sett på störtlopp på de olympiska spelen på teve.

Sen fortsatte jag att åka skidor hemma i Wisconsin, mest kvällsåkning efter skolan. Jag älskade farten och möjligheten att styra, jämfört med pulkan som man inte hade någon kontroll över.

När Seth väl flyttade till Vail tog skidkarriären fart. Han satsade på fartgrenar. För Seth som inte kom från en rik familj innebar skidåkningen en del uppoffringar och hans familj fick anstränga sig för att hjälpa och stötta honom på träningarna. Han gick tre år på college på Western State i Gunnison, Colorado men hoppade av för att kunna ägna sig heltid åt skidåkning. Hans stora genombrott kom tack vare ett filmbolag.

– Warren Miller höll på att spela in ”Black Diamond Rush” när jag slutade tvåa i amerikanska National Extreme Competition i Crested Butte, år 1993. Det var många duktiga åkare med, många som redan var med i filmer och insyltade i skidbranschen. Scott Kennet som var med och tävlade hade lagt märke till mig och rekommenderade mig till Warren Millers gäng. En vecka senare filmade vi i Keyston och A-Basin och sedan dess har jag jobbat med film varje säsong.

Vad har skidfilmer betytt för dig och skidscenen allmänt?

– Det har betytt allt för mig. De platserna vi åker till, folket och de olika kulturer vi lär känna. Ett ganska bra sätt att åka runt i världen, om man gillar vinter. Filmandet har blivit till en livsstil för mig och de jag brukar resa med.

LEKER MED ELDEN Seth Morrison porträtterad av den norske fotografen Endre Løvaas.

FOTO ENDRE LØVAAS

Seth kom in i filmbranschen under en period då skidindustrin behövde nya hjältar och nya grepp för att inte bli totalt överkörda av den växande skaran brädåkare. Och Seth är en av åkarna som varit med och utvecklat friåkningen vid sidan av de stora pojkarna som rippade bergen i Alaska.

Du har åkt med några av de stora, som Doug Coombs och Dean Cummings. Hur viktigt är det att ha inspirationskällor?

– All grundläggande kunskap har jag lärt mig från dessa killar. Framför allt Dean som hjälpte mig mycket i Alaska.

Han var van att åka på galna ställen. Landa på smala kammar för att komma åt håriga linjer, men hade alltid koll på lavinsäkerhet och logistiken. Några av de bästa åk i mitt liv har jag Doug att tack för. Han brukade guida oss när vi filmade, alla lyssnade på vad han sade om hur det skulle gå till på berget. Sista resan med Doug var till Bella Coola och det var han som såg till att hollywoodfolket som var med lät oss åka lite riktigt skidåkning mellan tagningarna. Jag har åkt med många fler som lärt mig massor. Det var en fördel att vara ung under en tid då friåkning inte drog till sig så mycket uppmärksamhet.

För varje år som gick visade Seth nya tricks, fetare dropp, galnare frisyrer. Varje år flyttade han fram gränsen och visade vad som var möjligt att göra. Han såg jibbers göra roliga grejer i parken och tog med sig det till offpisten.

Snart hade backflips från höga klippor blivit något av ett varumärke för Seth.

– Denna typ av stuntskidåkning är det som jag letar efter och försöker hålla på med. Så länge det är tillräckligt med snö så är det värt det. Men det händer ofta att jag fokuserar på att bara åka. Jag försöker hela tiden utveckla mig som skidåkare och lära mig nya saker. Jag försöker åka skidor på alla möjliga sätt och stilar. De senaste åren har fokus varit på puder och stora berg, men i år ska jag vara mer allround för att utvecklas vidare.

Men är du aldrig rädd när du åker?

– Rädsla är något vi känner varje dag bland stora berg.

Det är verkligen ett pågående spel mellan dig och rädslan.

Det är viktigt att använda sig av sund förnuft och för det måste man vara mentalt förberedd. Det hjälper också om inget har gått fel under pågående säsong eller under ett åk. Laviner och risken med att flyga helikopter kan få dig uppspelt. Du går och tänker på allt som kan hända. Det är bra om du kan jobba på och hålla sådana tankar borta.

VERTIKAL #2 -07 | 21

22 | VERTIKAL #2 -07

Sommaren 1997 var Seth i Chile för att filma ”Pura Vida”.

Helikoptern han färdades i kraschade och skidfotografen TR Youngstrom och piloten omkom. Seth, en guide och filmaren Steve Winter skadades allvarligt.

FORT OCH KONTROLLERAT Seth Morrison i Mica Heli, BC, Kanada.

FOTO ENDRE LØVAAS

Du har varit med om både laviner och en otäck helikopter olycka. Hur har det påverkat ditt liv?

– Helikopterkraschen var en enorm erfarenhet som jag lärt mig mycket av. Vi flög på hög höjd och det sista vi tänkte på var att något skulle gå fel. Och det är mycket därför vi kraschade. Med åren inser du att du är ganska grön vid starten. Livet går vidare och du lär dig mer och mer, men med tiden så önskar du att du aldrig lärt dig vissa saker.

Samma sak är det med laviner. Att åka ifrån en lavin är en sak. Du tänker på det resten av säsongen. När sommaren kommer så glömmer du bort det. Men blir du tagen av en lavin så är det annorlunda. Känslan stannar hos dig länge och du känner att varje åk kommer att sluta med att du fastnar i spindelnätet igen. Det är svårt att komma över det.

Hur viktigt är musik i ditt liv? Dina pro models hette Seth Pistols från början, en klar allegori till punkbandet Sex Pistols?

– Jag älskar musik och lyssnar på det hela tiden. Jag letar jämt efter nya band att lyssna på. Mina skidor hette Seth Pistol, sen Seth Vicious och nu bara Seth. Sex Pistols för mig står för attityd. De gjorde vad de ville och tog inte skit från någon. Det är en sådan känsla av frihet jag vill ha när jag åker skidor. Inga rep eller ramar. Inget som stör din känsla. Jag lyssnar också mycket på Electronica-band, som Ladytron, Goldfrapp, Pacific och så. Men jag lyssnar på det mesta musikväg.

Vad har du för hårfärg just nu?

– Svart, det har jag haft de senaste åren. Det är jobbigt att resa till olika länder och ha stark hårfärg, det blir mindre problem som det är nu.

Gör du något annat förutom åka skidor?

– Jag hjälper några av mina sponsorer med produktutveckling. På sommaren åker jag mountainbike, mestadels cross country för träningens skull. Det händer att jag kör lite DH också. Här i Colorado eller i Kanada.

Vad har K2 betytt för dig?

– De är den typen av sponsor som låter dig ha kul och göra vad du vill. De senaste tio åren har teamåkarna fått vara med och designa grafiken och varit en del i marknadsföringen. Det är en kul och kreativ grej vid sidan av skidåkningen. Så länge jag har jobbat med K2 har det varit kul, och det är väl det skidåkningen handlar om, att ha kul. Är dina skidor exakt desamma som vi vanliga dödliga köper i butiken i tron att det är Seths Pro Model?

– Ja, jag åker på samma skidor som du kan plocka på skidväggen. Många tror inte det för att de kör på 179:orna.

Men jag kör på 189:or. Om någon tycker att 189:orna är för mjuka beror det på att han är för tung för skidan. Folk försöker alltid att köra musten ur skidorna, men för vardagsskidåkning är de perfekta för mig.

Sista frågan: Hur hårt spänner du bindningarna?

– I början av säsongen kör jag på 9. När jag väl börjar hoppa och ta risker skruvar jag upp dem till 14. Förut körde jag på 13, men nu har klipphoppen blivit så höga att det inte håller för landningarna längre.

VERTIKAL #2 -07 | 23

VARUMÄRKE Seth Morrison gör en av hans berömda backflips i Lyngen, Norge.

FOTO ENDRE LØVAAS

24 | VERTIKAL #2 -07

I SITT RÄTTA ELEMENT Seth Morrison i Tordrillo Mountains, Alaska.

FOTO ADAM CLARK

VERTIKAL #2 -07 | 25

DEN MÖRKE RIDDAREN Seth Morrison porträtterad av Adam Clark.

FOTO ADAM CLARK

FAKTA | SETH MORRISON

VIDEOGRAFI SETH MORRISON

Ålder: .............. 33 år.

07/08 Lost And Found Produktion: Teton Gravity Research (TGR).

Yrke: ................ Skidåkare.

Believe Produktion: Tanner Hall.

00/01 Ski Movie Produktion: MSP. The Game Produktion: PBP.

Civilstatus: ...... Flickvän.

Sponsorer: ....... K2, Oakley, Hestra,

06/07 Ski Porn Produktion: Poor Boyz Productions (PBP).

Fulltilt Ski Boots &

Show and Prove Produktion: The Bigger Picture.

Purl Racing Wax.

Anomaly Produktion: TGR. Deep Winter Produktion: Deep Winter.

Aktuell i filmen Lost & Found, TGR.

Steep Produktion: High Ground Productions.

05/06 Stars, Skis, and Hucks Produktion: Chainsaw Productions.

War Produktion: PBP.

99/00 Global Storming Produktion: MSP. 13 Produktion PBP. 98/99 Sick Sense Produktion MSP. Second Nature - The Best of MSP Produktion: MSP. 97/98 Pura Vida Produktion: MSP. The Fix Produktion: Eric Voake (Loaded Gun Productions).

Higher Ground Produktion: Warren Miller Entertainment (WME).

96/97 Fetish Produktion: MSP. 04/05 Yearbook Produktion: Matchstick Productions (MSP).

The Performers Produktion: MSP för K2 Skis.

The Continum Produktion: TGR.

03/04 Focused Produktion: MSP. 95/96 The Tribe Produktion: MSP. 02/03 Ski Movie 3 - The Frontline Produktion: MSP. The Seth Morrison Chronicles Produktion: MSP.

94/95 The Hedonist Produktion: MSP.

Keep Your Eyes Open Produktion: Rough Mix Productions INC (RMP).

Storm Produktion: WME.

93/94 Soul Sessions and Epic Impressions Produktion: MSP. Black Diamond Rush Produktion: Warren Miller Entertainment.

01/02 Ski Movie 2 - High Society Produktion: MSP. Keep Your Eyes Open Produktion: RMP. Cold Fusion Produktion: WME.

26 | VERTIKAL #2 -07

www.solreklambyra.se

catskiing/british columbia

Det roligaste sättet att utvecklas är att ständigt ta sig an nya utmaningar. Därför är det en självklarhet för Henrik Windstedt, femfaldig nordisk mästare i extremskidåkning, med en utrustning som matchar framgångarna.

Henrik Windstedt Pro Model. Kort, smidig handske med stickad mudd och handcuffs. Modellen, som har utvecklats tillsammans med Henrik Windstedt, är helt i nötnappa anilin och finns även som tummodell.

Så oavsett om han åker i midjedjup lössnö i Baldface, eller droppar hängdrivan i Östra Ravinen i Åre, finns en viktig gemensam nämnare i Henriks och Hestras ambitioner: att vara bäst när det verkligen gäller.

PS. Fotona ovan är signerade Mattias Fredriksson och visar Henrik med vänner i Baldface, British Columbia, Kanada.

www.hestragloves.se

for hands by hands since 1936

SEWARD, ALASKA Candide Thovex hajkar och helikopterföraren slappnar av med en bok.

FOTO CHRISTOFFER SJÖSTRÖM

28 | VERTIKAL #2 -07

RESA | ALASKA

HISTORIEN OM ALASKA

HELI-SKIING IN THE LAST FRONTIER TEXT DANIEL CARUSO ÖVERSÄTTNING PETRA JENDRISEK

VERTIKAL #2 -07 | 29

CHILL OUT Även om det är fler som hittat hit, så är stämningen i Alaska fortfarande avslappnad.

FOTO OSKAR ENANDER

Då det begav sig... Allt började våren 1990 när Mike Cozad skapade det första freeskiing-eventet någonsin. Hans motiv var antagligen inte att föra vidare denna blomstrande disciplin; men det som hände då upp på Thompson Pass - 6 mil från Valdez, Alaska - har haft en enorm påverkan på sporten, industrin och skidorna på dina fötter idag. Som ägaren av The Tsaina Lodge, en vanlig bar och fik på The Pass, var Cozads plan enkel: att anordna en “extremskidåkningstävling”, lura upp puderhundarna från The Lower 48 (alla delstater förutom Hawaii och Alaska) och tjäna en slant på hans Lodge och på hans utbud av heli-ski resor.

The World Extreme Skiing Championships (känt som WESC av locals och de tävlande) uppvisade för skidåkarna och media den brantaste och djupaste skidterrängen i hela världen. De flesta av de tävlande den säsongen var från Jackson Hole, Wyoming, som då var meckat för denna typ av skidåkning; och killen som stal showen och som skulle bli en pionjär i denna galet branta och överlappande bergskedja var inte mindre än Doug Coombs. Han vann inte bara tävlingen, utan han var också den som åkte ut med fotograferna och visade dem en helt ny show så att hela världen skulle se vad The Chugash Range hade att erbjuda.

The Tsaina Bar var smockfull kväll efter kväll med adrenalinstinna pudermissbrukare. När solen gick upp lyfte helikoptrarna från parkeringsplatsen precis utanför ingången till The Tsaina. Och eftersom tävlingen varade i endast tre dagar, var det under de följande tre veckorna av den korta AK-helisäsongen som de seriösa och exponerade åken gjordes. Den som flög helikoptern till de flesta av dessa hårresande och orörda toppar var den långhårige

30 | VERTIKAL #2 -07

Vietnamveteranen Chet, och hans sätt att bemästra helikoptern på platser som är mindre än en parkeringsfika i centrala London är lika känt som åken som följde. Detta var innan det fans helikopterguider, tillåtna flygrum och bränslekostnader. Detta var tider då man befann sig i den riktiga Vilda Västern, när skidåkarna bildade grupper på fem, betalade piloten med kalla pengar och flög till de toppar de inte var för rädda att åka nedför på.

Allt flöt på de tre eller fyra säsongerna som följde i Valdez, den enda skillnaden var att det kom fler skidåkare som ville testa de orörda backarna i The Chugash. Doug Coombs höjde ribban varje gång han hoppade ut ur helikoptern. Åk som blev allt större, brantare, läskigare, vildare och framför allt, längre bort från civilisationen. Det kändes som om bergen var oändliga; för varje bergskam man åkte på, fanns där ännu en orörd bergskam, med branta rännor, convexa spines, hängglaciärer och gigantiska klippor.

Allt ändrades när mitten av 90-talet kom. Varenda professionell skidåkare och snowboardare var där, likaså fotografer och filmare; och det tog inte lång tid innan man var tvungen att ta en kölapp för att få hoppa in i helikoptern och åka upp till freeride himmeln. Snart kryllade det av åkare med mycket pengar men sämre erfarenhet, ingen av dem kunde matcha Coombs och hans gelikar som Jeff Zell, Jon Hunt (vinnare av WESC 1991), Bill Dyer, Jim Conway, Jerry Hance och Dave “Swany” Swanwich (vinnare av WESC 1996). Och då, tack vare Dougs blivande fru Emily Gladstone, blev heli-guidernas era född. Upplägget var simpelt, du betalar guidens heliavgift och han visar dig sina guldkorn.

Snowboardåkarna var faktiskt de som regerade över Chungash på den tiden, med killar som Steven Klassen, Matt Goodwill, Shawn Farmer och Nick Perata i toppen.

Om Coombs eller Swany körde ett åk på cirka 50 svängar skulle Klassen åka det snabbare, på bara 10 svängar. Och när det kom till dödsinjagande raka spår och 30 meters klipphopp, var Farmer den galnaste mannen i Alaska på den tiden. Men skidindustrin svarade med tjockare skidor för mer flyt för att göra “Super G” svängar på pudersnön och stompa stora klipphopp. Med scenariot uppe i norr som förebild, var namnen på många av de första freerideskidorna till exempel “AK Launches” och “AK Rockets”; skidindustrin svarade och höjde nivån på friåkningen till nya höjder.

och lockande. Man har också lärt av misstagen och framgången från pionjärerna och idag kan man uppleva berget på ett säkrare sätt, men lika spännande som alltid.

MANDOMSPROV

GEOGRAFI The Chungash Range i Alaska är nästan en avvikelse från det man tror är berg som det går att åka på. Bergskedjan som plötsligt reser sig ur Alaskagulfen, denna oändliga vidd av spetsiga och ojämna toppar, är en av världens yngsta bergskedjor. Tuppkamsliknande bergskammar, blåare än blå isformationer och sluttningar med nästan 60°-lutning är normen i Alaska. Några väldigt hardcore toppturs- och snöskoteråkare till trots, att närma sig och bestiga dessa berg utan en kraftig helikopter är nästan absurt.

FOTO OSKAR ENANDER

Alaska Backcountry Adventures (ABA) grundades och snart var parkeringsplatsen fullpackad med husvagnar med skidåkare och snowboardåkare som var redo att spendera sina pengar för att få uppleva den bästa dagen i sina liv. Säsongen som följde grundade Coombs Valdez Heli Ski Guides (VHSG) som hade sitt säte på The Tsania. ABA flög ut sina helikoptrar från den pittoreska Worthington Glaciers parkeringsplats. På denna tid var allt i stort sett ideellt, bara två guidebyråer anställde erfarna guider som kunde ta folk till orörda ställen, och många kunder.

Bergets närhet till Alaskagulfen, angränsande till Stilla havet, är det som skapar ett intensivt och frustrerande väder, dagar utan ände av flatljus, ett medelvärde på 25 meter snö per år och vindar som kan blåsa dig fram till nästa vecka. Men den kustnära geografin är även den som ger ett av de mest stabila snötillstånd i hela bergsvärlden, som tillåter snön att fastna på löjligt brant terräng. Att försöka sig på att åka lössnö på något som lutar mer än 50° i Alperna eller The Rocky Mountains är lika med en dödsfälla.

De efterföljande säsongerna öppnades tre nya heli-guidekontor i Valdez och fyra till i hela Alaska. Än i dag flyter allt på, men det är definitivt inte lika äkta som det var för tio år sedan. Den sista WESC-tävlingen hölls år 2000, Tsania Lodge är stängt och insnöat och Mike Cozad gick i konkurs och har flytt söderut. Men snön är fortfarande djup och kall och The Chungash är fortfarande lika brant, glittrande

De massiva lågtrycken som färdas norrut och mot inland bär med sig fukt som lägger sig tjockt i form av snö på bergen. Detta låter inte som “champagne puder”, men vad som händer inom loppet av 24 timmar är det fenomenet som kallas för “freeze-drying” eller även känt som “the Chungash Magic”. När snöfallet börjar avta och stjärnorna dyker upp igen, går temperaturen från normala -6°C såhär

Pontoon och Massif, två av de många toppar som erbjuder galet branta sluttningar.

VERTIKAL #2 -07 | 31

32 | VERTIKAL #2 -07

långt uppåt landet till -23°C, och det är bara det övre skiktet av snölagret som påverkas, lagret som är mellan knä- och midjedjupt torkar ut och blir lätt och luftigt som såpbubblor, medan det understa skiktet av snölagret förblir fuktigt och får fäste i resten av snön och berget. Därför är ytskikt som släpper den största faran, men slab-laviner är ganska sällsynta. “Waist-Deep och Way Steep” har alltid varit ett populärt motto.

Meteorite Mountains ligger väldigt nära Prince Williamsundet och är kronan på verket i bergskedjan, med en extremt brant ingång och en konstant grad på 55° i väl över 1000 vertikala meter. Berget åktes för första gången av Eric Pehota och Kirk Jensen back in the days och står sig fortfarande som mandomsprovet för att bli en fulländad Chugash åkare. Berget träffades av en meteorit i slutet av 1800-talet som demolerade hela östra sidan av toppen vilket resulterade i en extremt brant ramp. Det var så det fick sitt namn och utseende. Andra toppar som har etsat sitt namn in i skidåkningens historia i Alaska är Mount Dimond (namnet stavades fel av gruvarbetare) som har två trånga och branta rännor på den västra sidan och en hängglaciär på den norra sidan, och Pontoon Peak som först åktes av Pehota Trevor Petersen, den har en så knivskarp topp att det enda sättet att närma sig är genom att flyga upp med helikoptern och hoppa ut en meter över marken.

Tack vare den store och avlidne Doug Coombs (han omkom för två år sedan i en skidolycka i La Grave, Frankrike) finns det många “områden” som erbjuder vild skidåkning; bergskammar med ramper, rännor och spines med så många möjligheter att åka på att han endast nämnde dem i grupper. Den mest kända - och mest synliga från Richardson Highway som går igenom Thompson Pass måste vara The Books. Doug kom på detta namn för att bergskammarna var så branta att han tyckte att de från vägen såg ut som böcker på en hylla. Lite längre upp på passet finns en annan fantastisk bergskam som heter The Iguana Backs, för att den ser ut som ryggraden på en sovande reptil. Genom åren som gått har det gjorts fler och fler first descents och den som gör det får också döpa åket. The Pyramid, The Elephant, Couloir Town, Mad Cow, Cauliflower, Three Pigs, Kiwi’s, The Sphinx, The Ice Palace, Once Ridden Twice Shy; alla första-åk har en historia och ett namn.

När nya operatörer etablerade sig i området, blev det ofta gräl och anspråk på markområden. Anledningen var delvis på grund av det dåliga vädret på den södra sidan av Chugash och delvis på grund av de stigande bränsle- och helikopteravgifterna. ABA, som hade sitt säte precis på toppen av Thompson Pass, fortsatte sina affärer effektivt för att deras bas är omringad av majestätiska toppar. Dit sökte sig även andra företag, som oftast höll sig till de lägre och dimmigare delarna, men som då och då smög sig in genom bakdörren. Staten Alaska ingrep och skapade ett “Land Use Permit”, vilket begränsade verksamheterna att breda ut sig över andras mark, men med landområden så väldiga kommer det alltid vara svårt att hålla koll på vem som flyger var.

Heli-skiing verksamheten i andra delar av Alaska verkar inte ha drabbats av territoriella tvister, främst för att de är omringade av hundratals mil av orörd terräng, men de tampas med andra väder-relaterade problem som håller dem på marken. I sydöstra Alaska, ett ställe känt för sin nederbörd, finns heli-guider med utrustning i Haines och Juneau som erbjuder ofattbar skidåkning i The Chilikat

Range när solen går upp. Juneau, huvudstaden i staten, har helikoptertillgångar till bergets Wonderland i The Juneau Icecap och The Mendenhall Towers. Och Haines har under de senaste åren blivit snö-filmmakarnas nya favorit ställe, med Teton Gravity Research (TGR) i spetsen bland dem som filmar branta åk i området.

BRANT OCH STORSLAGET Reggie Crist.

FOTO OSKAR ENANDER

Chugash Powder Guides jobbar från Girdwood, inte långt ifrån Anchorage, och åker på den norra sidan av Chugash där även om vädret normalt brukar vara stabilt, brukar snön inte vara det. Points North har sin hemmabas i Cordova och åker på den extrema södra sidan av Chugash, men även om detta är en fantastisk kuststad omringad av fantastiska berg, kallas inte staden för “the rain shadow” för ingenting. Det finns alltså många anledningar till varför heli-skiing i Alaska började utvecklas i Thompson Pass; det pålitliga vädret, stabil snö och vansinnig terräng. ÄR DU ERFAREN? För att åka på “så brant som det går”-terrängen i The Chugash Range krävs det att man har mycket erfarenhet, skicklighet, tålamod och nerver av stål. Även expertåkaren från Alperna och The Rocky Mountains måste visa bergen i Alaska stor respekt, för att åka skidor här känns ibland som en egen sport. Men har man ett öppet sinne och tillräckligt med kämparanda tar det inte lång tid innan man lär sig spelets regler och går på de svåra åken som en gammal veteran.

Det mest skrämmande i Alaska är de så kallade sloughs (eller sluffs) på branta backar då det översta lagret av snö lossnar efter varje sväng du tar och jagar dig. Ju brantare linje och ju djupare snön är, desto större bli snömassan som jagar en. Regeln som har utvecklats efter åren av brantåkning kallas “sluff managment” eller helt enkelt “gå inte framför bussen”. Det finns två sätt att hantera dessa monster; rockstjärnemetoden är att droppa in snabbt, göra så få svängar som möjligt och åka ifrån snömolnet ner till glaciären under, precis som man ser i freeridefilmerna med stjärnor som Jeremy Nobis och Seth Morrison.

Sen finns det en mer realistisk väg för oss vanliga dödliga; gör ett par svängar uppe vid toppen och helt enkelt åk åt sidan från snöfallet och låt det passera dig. Sen är det bara att åka ner lugnt och sansat utan att vara rädd för att ha en vild tjur flåsandes i nacken.

Under åren har skidåkningen i Alaska ändrats en del.

Det har gått från läskiga stupbranta åk till mer lekfull puderåkning. Tack vare de oräkneliga timmarna i luften flygandes runt The Range och skapandet av flera hundra landningszoner (kända som “LZs”), har guiderna hittat rutter för alla typer av skidåkare. För freestyleåkarna finns det ett brett utbud av snödrivor och terräng för hopp, men även ett oändligt antal branta och mjuka landningar något som är varje kickerbyggares dröm. Snowboardåkare har fixat en stadig “jibbing” grund i Alaska de senaste tio åren, och skidåkare har på sistone höjt ribban.

Och med en bergskedja så bred, massiv och olikartad så är det ganska logiskt att det finns så många olika typer av terräng. Under den första tiden då var åken löjligt branta och utmanande, men efter att man har letat igenom området efter mindre sluttningar upptäckte man att Alaska har något för till och med vanliga skidåkare.

Långa och inte så branta åk finns i överflöd, och alla är omringade av samma praktfulla bakgrund som vi har lärt oss associera med “The Last Frontier”. För att klargöra allt, så snackar vi inte om mesiga barnbackar, men vilken som helst stark (både fysiskt och mentalt) mellanduktig skidå-

VERTIKAL #2 -07 | 33

34 | VERTIKAL #2 -07

SLUFF MANAGEMENT Reggie Crist igen.

FOTO OSKAR ENANDER

VERTIKAL #2 -07 | 35

ALLA ÄLSKAR SKIDOR Skidåkningen har stor betydelse i Alaska.

FOTO CHRISTOFFER SJÖSTRÖM

kare som klarar av att åka off-pist på olika underlag upp till 40° i Alperna, borde inte ha några problem att tycka att Alaska är den mest spännande skiddestinationen i världen.

POLITIKEN I ALASKA Enda sedan utrikesministern William H. Seward köpte Alaska för endast $7,2 miljoner dollar 1867, har detta isiga norra territorium varit tillgängligt för alla. Från Yukon och Klondikes gruvarbetare till norrahavslax- och hälleflundrefiskarna, till den som söker det “svarta guldet” - oljekällorna i Norra Havet, till turistmålet idag; Alaska har alltid varit öppet för alla som vill komma, kämpa mot svårigheterna och bidra till ekonomin. Och när heli-skiing började dra dit affärer under lågsäsongen mars och april månad var vi välkomna med öppna armar.

I början av 90-talet var bränslekostnaderna mycket lägre än dagens priser och där fanns helikoptrar och små flygplan designade att kunna landa på svåra snöfält till vårt förfogande. Det var en ofattbar känsla av frihet och äventyr - vi flög iväg och åkte var vi ville och när vi ville, och där fanns ingen vi var tvungna att rapportera till eller lita på förutom oss själva. “Alaska rules! Because there aren’t any!” stod det på ett klistermärke som jag hade på min rostiga pick-up truck på den tiden.

MER | ALASKA www.alaskabackountry.com www.valdez.org www.valdezheliskiguides.com www.chugashpowderguides.com

36 | VERTIKAL #2 -07

Det finns en väldigt liten anti-helikopter-rörelse i Alaska, men de har bara haft en del inflytande i Girdwood för att det ligger så nära Anchorage och förorterna runt om staden. Nere i Valdez så har miljövännerna fullt upp med att reglera oljeutsläppen, massfiskandet i Gulfen och giftutsläppen från de ålderdomliga gruvorna. I detta Great Land, där man kan se kungsörnen lika ofta som en duva i London och björnar, vargar och bergsgetter är fler i antal än människorna, är de negativa effekterna vi skapar med heliskiing minimala, om några alls.

De som är vana vid lyxig uppassning och utsökt mat kommer nog inte bli glada över den enkla standarden i Alaska. Valdez har ett par tvåstjärniga hotell, några rökfyllda barer och ett antal matställen, men det är omringat av världens vackraste toppar, så det är egentligen en prioriteringsfråga. Men vad det kan erbjuda är färska och utsökta läckerheter från havet; vild lax, gigantiska humrar, hälleflundra och krabbor - allt kommer färskt från Prince William-sundet och den isiga floden Copper River. Kom till Alaska, bara för hälleflundran. Även om Alaska är den 50:e delstaten I USA, känns det ibland som ett avlägset territorium. Det finns inga svårigheter som hos The Lower 48, som trafikstockningar, köpcentrum, polisbrutalitet och korrupta politiker (förutom i Anchorage, självklart). Invånarna kallar inte sig själva för amerikaner och kallar oftast staten “The Nation of Alaska”.

Engelska (med en fast västerndialekt) är huvudspråket, även om många av urinvånarna fortfarande pratar med varandra på olika inuitdialekter.

Förutom några släplifter runt om i staten är Alyeska Ski Area i Gridwood den enda moderna skidorten i Alaska.

Terrängen går att jämföra med vanliga ställen i Alperna, men är inte ens i närheten av den man når med helikopter i The Chungash Range. Enkelt sagt, om du vill åka skidor på en skidort kan du lika bra göra det i Europa. Och om du planerar göra den långa resan till Alaska, spara då pengarna till heli-skiing.

Det har gått nästan 20 år sedan pionjärdagarna på skidor i de vilda Chungash bergen, och mycket har ändrats; helikoptrarna har fler hästkrafter, skidorna är bredare och vädret går inte längre att förutspå. Men det som kommer att förbli det samma är just det som lockar: obygden, den utmanande terrängen och den oändliga skönheten av “The Great Land”.

RESA | AVORIAZ

FREERIDEORTEN I PORTES DU SOLEIL TEXT MARTIN HESSE FOTO MIKAEL PILSTRAND

38 | VERTIKAL #2 -07

VERTIKAL #2 -07 | 39

40 | VERTIKAL #2 -07

Freeriding i Avoriaz är synonym med gränsöverskridande skidåkning. De flesta tänker då på en geografisk gräns, men för friåkare betyder det att göra någonting nytt, pressa gränserna. I “Les Portes du Soleil” kan du kombinera båda definitioner.

Avoriaz hittar du i mitten av det stora skidområdet som sträcker sig från den södra delen av sjön Lac Leman och hela vägen till den norra bergskammen av Mont Blanc: Portes du Soleil-systemet, som sträcker sig genom 14 byar och täcker upp nästan 650 kilometer bergssluttningar. På den schweiziska sidan är Champéry och Les Crossets de mest kända byarna. Morzine, Chatel och Avoriaz tillhör den franska delen av skidområdet.

När du kommer till Avoriaz slås du direkt av den fantastiska arkitekturen, för det finns inte en enda skidort i hela världen som går att jämföras med Avoriaz. Det var stjärnarkitekten Jacques Labro som byggde Dromonts Hotel år 1966 och satte då standarden för framtida byggen i orten. Även om många av husen är sju, åtta eller tio våningar höga, anpassade Labro stilen till den vilda naturen, utnyttjade de enorma klipporna och skapade med hjälp av unika träslag och tegel fasader som smälte in i omgivningen.

Arkitekterna i Avoriaz har vunnit otaliga priser för sitt designarbete.

Den centrala placeringen i Portes du Soleil gör Avoriaz till ett idealiskt ställe att bo i om du vill vara den första att lägga spår i snön på härliga puderdagar. Och dessa är många per säsong. Man skulle till och med kunna säga att Portes du Soleil är en hemlig spot för fluffig lössnö.

Det kanske låter konstigt, med tanke på att den högsta punkten i systemet inte är högre än 2500 meter. Men det är just det massiva Mont Blanc som tvingar molnen att släppa ner sin last av snö precis här. Med ett genomsnitt på åtta meter snö per år är Port du Soleil en av de snörikaste regionerna i Alperna.

Friåkningsmöjligheterna i detta gigantiska område känns oändliga. Portes du Soleil erbjuder allt man kan tänka sig:

branta korridorer, stora områden för skogsåkning, hemliga spots att lägga nya spår i och gott om klippor att droppa.

FÖREGÅENDE UPPSLAG PORTEN TILL SOLEN Olof Larsson förstår varför området kallas

På morgnarna är det bäst att börja i Chavannette området.

Från Avoriaz måste man ta två sittliftar för att komma upp dit. För de som inte varit här förut så finns det mycket att upptäcka. Själva pisten Chavannette är en av de brantaste och längsta puckelpisterna i Europa. Till höger och till vänster om den finns många korridorer. Men innan du åker in i korridorerna bör du ha rekat ordentligt underifrån.

Portes du Soleil.

TILL VÄNSTER SKI IN, SKI OUT Fredrik Ericsson ger “liftnära offpist” en ny innebörd.

Ett härligt och medelsvårt offpist-åk går längs baksidan av Chavannette. Håll dig till höger och håll höjd. Vandra upp på ryggen och åk ner hela vägen till Grand Paradies där en skyttel tar dig tillbaka till gondolstationen.

Efter detta åk på 1300 vertikala meter vill du nog ta det lite lugnt. Åken från Pointe Des Mossettes ner till Les Crossets erbjuder en stor variation av härliga åk.

Nära Avoriaz kan du hitta den bästa skogsåkningen i Portes du Soleil. Hajka upp till början av Women’s Worldcup Downhill backen. Om du korsar backen och fortsätter längre ut kommer du till en stor gryta. Var försiktig där.

Laviner går regelbundet i denna delen av berget. När du kommer till trädområdet måste du hitta en egen linje genom skogen. Det finns nästan ingen rätt eller fel väg.

I mitten av åket kan du välja att skråa tillbaka och ta Combe du Machon-liften eller fortsätta hela vägen ner till Prodain.

Ett av de mest kända åken är från toppen av Fornet-sittliften ner till Manche Valley. Detta åk är inte extremt svårt, men erbjuder en fantastisk vy över Mont Blanc. Väl där nere står det taxis som väntar på att ta dig till Morzine.

Att berätta om alla bra åk runt om i Avoriaz skulle lätt kunna fylla upp en hel tidning. Det finns även en massa raviner mellan branta klippor i Linga området och i Chatel.

Men vi vill inte avslöja alla fina områden. Åk till Avoriaz och upptäck dem själv.

VERTIKAL #2 -07 | 41

42 | VERTIKAL #2 -07

TILL VÄNSTER STORA ÅK Fredrik Ericsson hittar orörda ytor. På ett sånt ställe är det inte många som vågar åka.

DENNA SIDA STÄMNING I BYN Fotografen Mikael Pilstrand fångar den sköna lunken i den lilla orten.

VERTIKAL #2 -07 | 43

OVAN STORA YTOR Olof Larsson hittar en egen sandlåda.

TILL HÖGER KONSTVERK Arkitektdesigande hus som utgör en helhet.

Byn smälter i omgivningen.

LIFTPRISER | AVORIAZ 1 dag....................................29 Euro 7 dagar ..............................211 Euro Säsongspass ......................724 Euro För mer info besök www.avoriaz.com www.portesdusoleil.com

44 | VERTIKAL #2 -07

THERE’S ONE WAY TO TURN THE UNKNOWN INTO THE KNOWN. START CLIMBING.

KHUMBU 27° 58 0 N 86° 50 0 E

Tel. 0271-121 00

The difficulty and uncertainty of Tawoche in the Nepalese Himalaya created an allure that a group of alpinists including The North Face® athletes Renan Ozturk and Kristoffer Erickson couldn’t resist. So they set out to find a new way up the imposing mountain. They were met with technical rock climbing at altitude, frayed ropes, and an unexpected snowstorm— the biggest the region had seen in years. The reward at the summit was a majestic 360º view of some of the planet’s highest peaks. Learn more at WWW.THENORTHFACE.COM/EU. Photos: Kristoffer Erickson.

RESA | JAPAN

TEXT KAJ & SVERRE FOTO ALEXANDER KLUN

46 | VERTIKAL #2 -07

FÖR MYCKET SNÖ, NÄSTAN Delad glädje dubbel glädje! Här i ett fint skogsparti. Det hade snöat i veckor så vi njöt så klart och flög omkring som kalvar på grönbete i midjedjup pudersnö!

VERTIKAL #2 -07 | 47

DEN RÖDA SOLENS LAND Sista åket för dagen, vi gjorde en liten hike i Asahidake och körde baksidan ner. Väl nere i dalen var det helt svart, men månskenet lyste upp vägen för oss genom träden tillbaka till anläggningen.

48 | VERTIKAL #2 -07

KAJ LEKER KURRAGÖMMA Jag har alltid haft en förkärlek för skogskidåkning och i Japan fick vi verkligen pumpa puder mellan träden. Här är vi på en ort som heter Hakkoda. Vi hade ett par timmar med solsken under de dagar vi var där, resten av tiden snöade det.

VERTIKAL #2 -07 | 49

ETT FANTASILANDSKAP Daisuke, Kaj och Sverre tar sista biten mot toppen i Hakkoda till fots. Det kommer så mycket snö här så träden är helt täckta med is och snö, och formationerna känns overkliga. Man hör hela tiden hur det knakar och brakar när grenarna bryts av all tyngd.

50 | VERTIKAL #2 -07

KAJ SKYNDAR TILL SUSHIN Här får jag ett härligt åk I Asahidake Hokkaido, det var den absolut fluffigaste snö jag någonsin kört. Vi bodde på en klassisk Lodge för Hokkaido ön; efter skidåkningen var det bad i varma källor i källaren, till middag var det fisk och kött från området i restaurangen. Vi sov som sig bör i Japan rakt på golvet och åt fisk med ris till frukost.

MAGISKT PUDER Puder och Japan är lika med ett. Åken är inte oändliga långa men snön är magisk!

Lätt tillgänglig också, den här bilden är tagen rätt under kabinbanan. Faktum är att det var nästan 30cm nysnö varje morgon under vår resa.

VERTIKAL #2 -07 | 51

BIG IN JAPAN Vår härlige japanske vän Daisuke bränner av en kamikaze volt bland träden i Hakkoda.

När vi inte pumpade puder var han en underbar guide, han tog oss till de lokala haken med fantastisk sushi och Kobe biff, och var vi än kom hittade han varma källor åt oss att mjuka upp våra stela kroppar i på kvällarna efter all puderåkning.

52 | VERTIKAL #2 -07

www.pocski.com

Extended Safety

Pushing the limits on skis can have serious consequences. When you fall at high speeds you come down hard. Sadly, protective gear currently available hasn’t kept pace with recent radical changes in the sport.

That’s where we come in. Our aim is to offer products that ensure the highest possible level of safety. All POC products are developed and designed using the best available medical and scientific expertise, state of the art engineering, and the very latest highperformance materials. This uncompromising approach to perfection is the essence of all POC products.

Our patent pending back protection system, Spine Ergo and Cervical1, protects not only the Central part of your spine but also the most fragile Upper part: the top seven vertebrae in the neck region. As one of our POC Lab medical specialists, Dr. Claes Hultling said the first time he saw a back protector from one of our competitors “OK, but why isn’t the most vital part of the spine protected?”

Now we’ve done just that. For selected retailers: see our website.

1

Cervical is detachable when competing in FIS events.

POC is a Swedish company dedicated to doing everything we can to save lives and reduce the risk of injury when skiing through the development of highly advanced protection gear.

SHERPAS

DET GÅTFULLA FOLKET TEXT & FOTO JOHAN ERNST NILSSON

54 | VERTIKAL #2 -07

VERTIKAL #2 -07 | 55

56 | VERTIKAL #2 -07

Jag tror aldrig att jag har gjort en enda föreläsning utan att någon frågat om vad en Sherpa är. Är det ett yrke? Är det en person eller kanske en typ av klättrare?

"Varför hyrde du inga sherpas?", löd frågan efter min bestigning av Aconcagua i Argentina. Svaret var ganska enkelt då det skulle vara både tidskrävande, oekonomiskt och extremt emot min miljöpolicy att flyga in nepaleser till Sydamerika!

För västerlänningar tillhör en bestigning av Mount Everest något av det absolut jobbigaste man kan prestera. Jag må vara acklimatiserad men är fortfarande på gränsen till att inte klara det många gånger. Det vi gör innan Camp 1 är att sätta upp rep, organisera logistik, mat och jakar så att ni västerlänningar kan fokusera på att nå toppen. Efter isfallet är det teambuilding som gäller. Alla måste hjälpas åt för att nå det gemensamma målet!

"Vad är ett Sherpa?" Frågorna är många runt världen när jag reser runt med min föreläsning. Vid en sökning på Google kommer det upp över sex miljoner träffar på sökordet "Sherpa". Folk är nyfikna för att de flesta Everestreportage handlar om den vita hjälten, det oövervinnliga teamet från USA eller de tekniska fransmännen. Sällan får man höra någon tacka Sherpas för deras framgång. Utan dessa små, gåtfulla, starka bergsgetter skulle expeditionerna inte ens ta sig fram till Base-Camp med sina tusentals kilo utrustning. En lösning skulle kanske vara att hyra in 100 svenska flyttgubbar som med full lön plus OB-tillägg bär upp grejerna i en månad till Base-Camp... och inte ens då hade det gått snabbare. Det jobbet som Sherpas gör är näst intill overkligt när man ser dem bära på packning upp till 120 kilo uppför backarna. Själv svettas man med 35 kilo. Jag har alltid varit väldigt försiktig när det kommer till att hyra in bärare. De får inte vara för unga och inte från låglandet.

Många av dem som vi kallar "lowland Sherpas" är inte acklimatiserade till höjden och blir lätt sjuka. Det händer till och med att bärarna dör när de kommer till Base-Camp och detta är en stor problematik då det inte är ovanligt att bärare ljuger om var de är uppväxta för att få de åtråvärda jobben. En gång i Nepal mötte jag ett litet barn på elva år som bar 55 kilo. Vad gör man? Han vill verkligen bära upp grejerna, annars får han inga pengar. Det enda man kan göra är att vägra att anlita barn och lowland Sherpas.

Förhoppningsvis så kan regeringen i Nepal sätta upp nya lagar som skärper lagarna runt turismen i Base-Camp.

YRKE; SUPERHJÄLTE Folkslaget Sherpas är egentligen bara ett bergsfolk som har blivit världens bärare genom att I-länderna vill klättra där. Hade inte vi velat bestiga Mount Everest så hade det med stor sannolikhet fortfarande varit obestiget. Det nepalesiska namnet för Mount Everest är Chomolungma på nepalesiska eller Sagarmatha på Sherpa. Folket har aldrig haft något direkt intresse av att bestiga bergen i Himalaya då bergen för det första är heliga och för det andra skulle det vara helt vansinnigt för en Sherpa att lämna sin familj, riskera sitt liv och inte kunna arbeta för födan under tiden man bestiger ett berg som man samtidigt vanhelgar. När vi västerlänningar var så snälla som började betala dyra pengar för att dessa stackars jordbrukare skulle riskera sina liv uppe bland molnen så startades även ett nytt arbetstillfälle hos den slitande lokalbefolkningen - guider och bärare. Idag är äventyrsturismen en viktig del av Sherpasamhället. Det är via västerlänningarna som de kan tjäna pengar till att resa eller köpa fina hus och försörja sin familj. Man skulle kunna säja att vi introducerade kapitalismen till buddhismen. Alla Himalayaexpeditioner idag är baserade på guider och bärare, men ändå så behandlas inte Sherpas speciellt bra av de västerländska turisterna.

Man skriker åt dem, hotar att dra in dricksen om de inte är lydiga eller struntar i deras säkerhet. Jag har varit med om att guider har skickat upp Sherpas i snöstorm för att sätta rep eller bära upp packning för att klienterna har bråttom upp på toppen. Jag känner till en svensk expedition som struntade i att betala deras Sherpas (något som jag fick ta tag i som president för ESA i Sverige). Några tusen dollar kanske inte är så mycket för oss i Sverige, men i Sherpaland är det skillnaden mellan lycka och svält.

En av de vanligaste frågorna som kommer när man berättar om Everest är huruvida vi använde Sherpas eller inte under bestigningen. Frågan är inte helt enkel att besvara. Alla har i princip bärare till Base-Camp och visst händer det att någon gör en så kallad solobestigning, men utan ett enda handtag från Sherpas är så ovanligt att det går att räkna på en hand. Efter boken "Into Thin Air" fick många för sig att rika amerikaner åkte till Everest och hyrde en Sherpa som bar upp en till toppen. Låter både skönt och bekvämt? Kami Sherpa klättrade med mig upp till toppen av världen och en kväll på 7000 meter diskuterade vi ämnet och han skrattar åt påståendet.

– Det är så långt ifrån sanningen som bara kan komma.

Jag skulle rent fysiskt aldrig orka bära en person en enda meter på den höjden. Alla som har nått toppen har gått ditt av egen kraft och förtjänar stor respekt och vördnad.

Det är egentligen inte så konstigt att västvärlden använder sig av den lokala bärhjälpen: vi har inget val. Visst är det klart att de klarar av höjden bättre än vad vi gör, men det betyder inte att de är odödliga. När jag var i Camp 1 på Mount Everest dog en Sherpa av att det föll ner is från väggen. Dagen efter dog några andra Sherpas i en lavin.

Alla i lägret tycker att det är hemskt under någon dag och sen går livet vidare. Kanonmat? Tja, om människor används på detta sätt för att vi i väst ska nå våra mål så är inte topparna värda sin glans och ära. Detta betyder inte att jag tycker att det är fel att använda Sherpas som bärhjälp eller guider. Jag är den första att erkänna att jag

T V TUNG LAST Artikleförfattaren mötte en elvaåring som bar på 55 kilo packning.

T H VANLIGA MÄNNISKOR Sherpa-flicka. I motsats vad många tror betyder inte Sherpa bärare, utan det är namnet på ett folkslag.

NEDAN SOLOBESTIGNING? Kami Sherpa tog bilderna på artikelförfattarens ”solo”-bestigning.

VERTIKAL #2 -07 | 57

58 | VERTIKAL #2 -07

inte hade kommit speciellt långt utan dessa fantastiska människors kunskap och erfarenhet. Det finns ingen fult i att använda Sherpas. Om jag åker till Rom så tar jag gärna en guidad tur men en italiensk guide runt Vatikanen, men jag sparkar honom knappast i häcken och skriker "Pizzabagare". På samma sätt ska vi utnyttja Sherpas 500 åriga erfarenhet av dessa berg genom att betala dem bra, lära känna deras kultur och respektera deras säkerhet och framför allt deras religion.

"No making sauce on mountain", skriker Wongchu Sherpa ilsket till det amerikanska tältet som ger ifrån sig underliga ljud. Wongchu, eller "El Generalisimo" som vi kallar honom i Base-Camp, är en av de mest inflytelserika Sherpas i Nepal och President i ESA International (Everest Summiteers Association). Wongchu är en person som inte viker för någon. Han är en hard businessman, men vad som gör honom så fantastisk är att han är känd för sitt stora säkerhetstänkande och ökänd för sin disciplin. Jag träffade honom första gången 1997 under min bestigning av Shisha Pangma i Tibet. Han har guidat alla stora svenska Himalaya expeditioner i Nepal sedan början på 80-talet och är nu ett stort internationellt namn som arbetar med allt från Michael Palin till David Breashears. Wongchu var en av de Sherpas som hjälpte klättrare ner under den stora olyckan 1996 på Everest. Han har vid ett 10 tal tillfällen burit ner klättrare som kommit vilse eller inte orkat ta sig ner.

– Det har ingenting med snällhet att göra, ibland vill man bara örfila upp idioterna som inte lyssnar på oss erfarna klättrare. För en massa år sedan erbjöd jag en kille en av mina guider som bestigit Mount Everest sex gånger, men han tyckte att mitt pris var för dyrt... han tyckte att det var bättre att ta några oerfarna och billigare än oss. Ett tag senare bar jag ned honom från Camp 2 för att han gått vilse i en snöstorm. Han var mer död än levande när vi kom ner.

En historia om Wongchu är att han blev erbjuden 50 000 dollar av en klättrare som han räddat livet på. Han tog emot pengarna och betalade sedan tillbaka varenda dollar under ett par år när hans business hade tagit fart trots att klättraren inte ville ha tillbaka pengarna. Det är sånt som aldrig skulle hända i västvärlden, här gäller inte någons ord, ära och tillit... bara advokaternas ord. Pengarna har både stärkt och förstört Nepal. Stärkt på så sätt att många tjänar mycket pengar på klättringen; guider, hotell, restauranger, butiker etc., men förstört i form av miljöförstöring och splittrande av familjer och import av västerländskt skräp.

Skulle vi kunnat ha nått toppen av Everest utan hjälp från Sherpas - inte en chans. Hillary höll på i nio månader innan han nådde toppen. Alla tusentals Sherpas som under

början av 1900 talet riskerade sina liv la också grunden för dagens Himalaya klättring. Våra pengar och vårt initiativ tillsammans med deras kunskap och manpower gjorde att toppen nåddes den 29 maj 1953. Bland de mer erfarna klättrarna är Sherpas kända för sin uthållighet, men framför allt för sin tillgivenhet. Det dessa personer har i form av kunskap är ovärderligt på berget.

VAD ÄR EN SOLOBESTIGNING? "Bara 10 meter kvar. Vinden piskar mot ansiktet och gråten har frusit fast i skägget. Försiktigt tar han de sista tunga stegen upp för världens högsta berg. Vilken bedrift. Han har nu bestigit Mount Everest solo...", men vänta, vem tog bilden?

Jag läste så sent som förra veckan i en tidning om "Johan Ernst Nilsons solobestigning av Everest". Solo är när man utan någon som helst backup bestiger berget. Inte själv tillsammans med en Sherpa som jag gjorde. Jag kan lugnt påstå att över 90 procent av de andra på Everest var delaktiga i ett större team, men bara för det så betyder det inte att Sherpan inte räknas. Är det fult med teambuilding?

Idrottare och upptäcktsresande har ju i alla tider använt sig av coaching, lokala förmågor och bärhjälp. Thor Heyerdahl, Amundsen och Hillary... alla använde de lokalbefolkning för att nå sina mål. Men i många fall kom någon i andra hand och i värsta fall; inte med alls i historieböckerna. Jag tänker närmast på Matthew Henson som 1909 satte sina svarta fötter på Nordpolen. Den lilla detaljen att fötterna var svarta gjorde att han inte ens räknades när pressen tog emot Robert Peary efter den lyckade bedriften.

Det var inte förrän min vän och kollega, professor Allen S. Counter på Harvard University uppmärksammade hans bedrift genom att söka upp hans släktingar och ordnade ett stort erkännande via "The Explorers Club".

Min toppbild är tagen av Kami Sherpa och vi klättrade upp tillsammans. Ibland mådde han dåligt och ibland mådde jag dåligt. Det var en team-situation där båda ger och tar, men jag behövde hans expertis på berget, hans lokalkännedom. Om jag är i alperna i områden som jag inte känner anlitar jag alltid lokala guider för att ta reda på de lokala farorna i form av laviner, sprickor eller snö-överhäng.

Samma sak gäller berg i Himalaya där man verkligen behöver känna till de lokala farorna eftersom de förändras från vecka till vecka. Att inte anlita guider är rent vansinne. Vad vill man bevisa? Bergen runt Sherpa-land är till för att uppleva, inte bemästra. Man kan aldrig erövra ett berg - man besöker det med hjälp av den lokala kännedomen. Redan Mallory och Irvine använde "det gåtfulla bergsfolket" när han skulle kartlägga vägen upp för bergen.

Men det var inte enkelt att kommunicera mellan engelska och Sherpa.

GUDOMLIGT Buddhist-tempel med karaktäristisk arkitektur. Buddha-avbilder och bönealtaret i förgrunden.

VERTIKAL #2 -07 | 59

60 | VERTIKAL #2 -07

DET OSYNLIGA SPRÅKET Sherpa språket har ingen skrift utan kan bara talas. Man har försökt att ta fram en skriftlig form baserat på den tibetanska grunden, men det var lättare sagt än gjort.

Språket härstammar från 1500 talet ur den östliga tibetanska Kham-provinsen, men har utvecklats bland bergen under 500 år på sitt eget sätt. I modern tid har både nepalesiska och engelska ord smugit sig in i språket. Bara inom de olika regionerna har man ett 100 tal olika dialekter och versioner av uttal på Sherpa. I exempelvis Khumbu Walley är det helt annorlunda från Pharak, Shorong, Helambu, Rolwaling och Arun dalen. Efter lång tid i Nepal har jag lärt mig lite av både det ena och det andra, men kan inte riktigt inte säga vad som är vad eller från var orden härstammar.

Sherpa är ett väldigt vackert språk, men med bara 150 000 personer som talar språket är det mycket jobb för lite snack. Jag skulle fokusera på kinesiska istället som kan stoltsera med 1.5 miljarder personer att skvallra med...

MYTEN OM REKORDEN Det finns många historier, skrönor och anekdoter om detta mytomspunna folkslag från Nepal. De flesta historier har jag efter lång research funnit sanna - hur osanna de än låter. En av de personer som man måste nypa sig i armen när man lyssnar på är min vän Apa Sherpa. Han växte upp vid Mount Everests dalar och började tidigt att bära utrustning åt klättrare. Apas första tre försök på Everest var utan någon vidare lycka. Första gången fick han vända på 8500 i dödszonen.

– Det var nog en blandning av dålig förberedelse och dåligt väder, men misstag är viktiga. Det skapar en framtida säkerhet inom klättringen!

Apa gjorde sin första lyckade bestigning den 10:e maj 1990 tillsammans med klättraren Rob Hall. Apa blev sedan Sirdar (en typ av chef) och var ansvarig för många stora expeditioner under 90 talet. I år (2007) klättrade jag och Apa igenom isfallet några gånger och det var fascinerande att lyssna till hans anekdoter. Han har nu bestigit världens högsta berg 17 gånger och har fått medaljer från kungen av Nepal.

En annan intressant karaktär är den siste levande Sherpan från 1953 års expedition, Ghalzen Sherpa. Redan året innan tjänstgjorde han vid en schweizisk expedition, som uppenbarligen misslyckades med toppförsöket. Under Hillarys och Tenzings expedition, som gick under brittisk flagg, ingick 600 sherpas, som bar utrustning och hjälpte till med det slitsamma arbetet kring bestigningen. Med sina fullastade jakar vandrade han över 6 000-meterspassen i flera veckor för att nå sitt mål. Och sedan tillbaka. Ett hårt liv. När expeditionerna till Everests topp började på allvar tog Ghalzen chansen att jobba som bärare. Men han hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle bli sådan

uppståndelse när toppförsöket lyckades 1953. Det var ju bara ett berg. Idag är Ghalzen Sherpa 89 år. Han bor i en liten bergsby och golvet är fortfarande traditionsenligt jordgolv med en lite spis mitten. Han haltar lite när han går fram till fönstret och lyfter ner ett litet häfte från en hylla. Stolt visar han upp ett diplom och en medalj som han fått från Queen Elisabeth av England. Respekt!

Den som nådde toppen var ju som bekant inte Ghalzen utan Tenzing som gick bort för några år sedan. Tenzings son, Jamling Tenzing Norgay Sherpa, känner jag sedan min tid i Himalaya och vi har haft långa diskussioner om hans fars igenkännande som först på toppen. Det är inte förrän på senare år som hans far fått en värdig plats bredvid Edmund Hillary: – För oss nepaleser har det aldrig varit en stor sak. I den buddistiska religionen så unnar man sina vänner framgång och det är inte en positiv sak att skryta. Vi har alltid vetat att min far var först på toppen!

Idag arbetar Jamling med välgörenhet som så många andra Sherpas. De har sett misären och vet vikten av att ha mat för dagen, så de gör allt för att hjälpa andra som har det svårt. Tillsammans med Lhakpa Gelu Sherpa har Apa Sherpa teamet "Super Sherpas" som samlar in pengar till välgörenhet genom sina uppmärksammade klättringar.

Lhakpa är inte heller riktigt mänsklig. Han har just gjort ett hastighetsrekord uppför Mount Everest?! Från Base-Camp till toppen på 10 timmar, 56 minuter och 46 sekunder... och det var hans 13:e bestigning. Det är så man svimmar! Jag satt en natt i tältet med Apa och Lahkpa och försökte ta reda på hur de fungerar fysiskt och det är bara så att de är annorlunda. Vi andra kan bara inte (och ska inte) mäta oss med Sherpas. Dessa gossar gör detta dagligen sedan 30 år på +5000 meter... Mitt gym, Balance vid Stureplan, ligger på tre meter över havet. Taskigare förutsättningar får man leta efter! Kanske är glädjen och livslusten en av hemligheterna? Sherpas är alltid glada och älskar att berätta roliga historier. En dag gick jag igenom isfallet på 6000 meter och en Sherpa kommer förbi springande med en ryggsäck visslandes på en melodi. Nyfiken stannar jag honom och frågar vad han är så glad åt? Solen lyser honom i ögonen och han kisar med ett leende: "Jag får vara i bergen varje dag. Solen lyser och jag har varmt bröd och the som väntar när jag kommer ner. Så här ser det ut varje dag: Vackra berg, jag pratar med nya intressanta människor och får betalt för det... varför skulle jag inte vara glad?"

OVAN VÄNNER FÖR LIVET Apa Sherpa och Johan i Base-Camp.

NEDAN RESPEKTFULLT

Nu har jag fått svaret på vad som är så gåtfullt med det gåtfulla folket, men man måste se det själv. Det finns i deras ögon, någon form av lycka, någon form trygghet...

Sherpa vid en Puga. Sherpa-folket anser att berg är heliga platser och ber innan de klättrar.

VERTIKAL #2 -07 | 61

INGEN DÅLIG UTSIKT En typisk Sherpaby som man korsar på väg till Mount Everest.

FAKTA | SHERPAS Sherpa är namnet på en etnisk grupp som från början kom från Tibet och

Det är däremot vanligt att trekkingagenturer, och inte minst turister, kallar

bosatte sig i Nepals bergstrakter. De har alltid levt på hög höjd och kan

sina guider och bärare för Sherpas men i själva verket så är de Tamanger,

sina berg. Därför blev de eftertraktade bärare och medhjälpare vid expe-

Magars eller andra folk med ursprung i Tibet. Man brukar dela in språket

ditioner till Mount Everest. I dag är Sherpa mer än ett namn på en etnisk

“Sherpa” i tre dialekter efter geografiska områden och samtliga brukar

grupp. Ofta används ordet som en benämning på guider i de nepalesiska

kunna göra sig förstådda på tibetanska (Lahsa). Nästan alla Sherpas

bergen, även om guiden tillhör en annan etnisk grupp.

är buddhister. Sherpas lever i matriarkat och barnen har stort värde

Själva namnet “Sherpa” betyder östfolket och de immigrerade från Tibet

för Sherpas. Idag jobbar många sherpor som bärare och vägvisare åt

för cirka 500 år sedan. På tibetanska betyder “Shar” öst och “Pa” är ett

västerlänningar som turistar i Nepal, Indien och Tibet.

suffix som betyder ‘folk’: därmed ordet sharpa eller Sherpa. Språket talas av 150 000 personer.

62 | VERTIKAL #2 -07

64 | VERTIKAL #2 -07

300 DPI ROBERT BERGQVIST ANDERMATT, SCHWEIZ FOTO JESPER MOLIN

VERTIKAL #2 -07 | 65

300 DPI JOHAN FAHLSTRÖM MURREN, SCHWEIZ FOTO NICKLAS BLOM

66 | VERTIKAL #2 -07

For more info 0565-10100 or info@acrecent.se

68 | VERTIKAL #2 -07

300 DPI CANDIDE THOVEX ALASKA, USA FOTO CHRISTOFFER SJÖSTRÖM

VERTIKAL #2 -07 | 69

300 DPI HENRIK WINDSTEDT ASPEN MOUNTAIN, USA FOTO MATTIAS FREDRIKSSON

70 | VERTIKAL #2 -07

NYHETER! Sestriere Gressoney Riksgränsen Hemavan

VingAlpin Vinter 2007–2008

Boka dygnet runt på Vingalpin.se eller ring 0771-995 995.

72 | VERTIKAL #2 -07

300 DPI SVEN ”X:ET” OLOFSSON LA GRAVE, FRANKRIKE FOTO MAGNUS THÖREWIK

300 DPI JOHAN JONSSON STEINBERG, ENGELBERG, SCHWEIZ FOTO JOHAN HELLMAN

VERTIKAL #2 -07 | 73

74 | VERTIKAL #2 -07

300 DPI PATRIK ”PASTORN” LUND RIKSGRÄNSEN FOTO LARS-ÅKE KRANTZ

76 | VERTIKAL #2 -07

300 DPI SAID BELHAJ HÄLLER, BOHUSLÄN - LED: FRONTLINE 8B FOTO JONAS TUFVESSON

LAWYERS WON’T LET US SAY OUR HELMETS AND GOGGLES FIT “PERFECTLY,” BECAUSE PERFECTION IS IMPOSSIBLE TO PROVE IN COURT. WE’RE HOPING THEY’LL LET US SAY THEY FIT “BITCHIN.”

Super Fit™ Engineering. Giro® helmets fit your head. Giro goggles fit your face, and fit with your helmet.

No pinching. No gaps. Maximum comfort and performance. ©2007 Giro

VERTIKAL

RECENSIONER

VITT HITTEGODS LOST & FOUND TETON GRAVITY RESEARCH

Med det något kryptiska namnet Lost & Found, hittegods på engelska, levererar Jackson Hole baserade filmbolaget TGR ännu en adrenalinstinn puderporrrulle. Konceptet är varken nytt eller revolutionerande, så vänta dig inga överraskningar. Men du blir inte heller besviken. Med åkare som Seth Morrison och Sage Cattabriga-Alosa i stallet, extremt duktiga filmare, 16 mm kameror och hur stor heli-budget som helst, är Lost & Found en skidfilm som har alla ingredienser för att få dig att längta till snön.

Men, det är många klipphopp. Hela tiden. Hopp, drop, hucking, flip, stomp, base. Suck. Jag saknar lite mer åkning, mer känsla av att “där vill jag också åka”. Visst finns det en hel del minnesvärda åk. Seth kör stort som vanligt.

Sage är helt sanslös. Och en ny stjärna är född. Blott 17-åriga och taniga Kye

A SWEDISH SKI MOVIE

THE SECOND HANDS / THE SECOND HANDS REGI: JOSH LOWELL OCH PETER MORTIMER

Skidkollektivet The Secondhands överraskade stort med sin film Frame by Frame i fjol. Då hade de inga större förväntningar på sig. I år var det annorlunda, den berömda andra plattan, den svåraste att producera och lyckas med, skulle göras.

Man måste göra klart från början att A Swedish Skimovie är en jibbfilm i själen. Producenterna flörtar med oss offpiståkare med en del material som de bytt till sig från Possarna och Peak, så det blir några scener med skönt snösprut och galna rännor med Kaj Zachrisson, Jon Örarbäck, Sebastian Garhammer och Johan Jonsson. Den sistnämnda stjäl showen med några cleana åk på riktigt trånga rännor.

I jämförelse med de andra mastodontproduktionerna som recenserats ovan brister det för The Secondhands, de har ingen heli-budget, inga 16 mm-kameror och mycket mindre pengar att resa för. Bildkvalitén blir lidande. Men det är inget fel på skidåkarglädjen och lusten att skapa nåt

så bra som möjligt med de resurserna man har.

Bland topptursfolket snackar man om att ”förtjäna sina svängar”. Här kan man prata om att förtjäna sina snurr. Få åkare sliter så mycket för sin sport som jibbers. De lägger oändligt antal timmar på att bygga hopp, att knata uppför parken, att frakta snö till trappor och murar i stan, you name it. Och smärtgränsen verkar ligga otroligt högt bland dessa unga åkare. Särskilt när de railar på trappan i Örebro, auch!

The Secondhands lyckas trots snäva ramar att skapa en underhållande skidfilm som riktar sig främst till jibbers, men som alla som älskar skidåkning har behållning av.

FILMEN FINNS ATT BESTÄLLA PÅ WWW.ICEMAN.SE OCH KOSTAR 199:-

KUNG SHARMA

KING LINES / BIG UP PRODUCTIONS REGI: JOSH LOWELL OCH PETER MORTIMER

Josh Lowell, som bland annat har spridit klätterglädje med sina Dosage-filmer, har nu tillsammans med Peter Mortimer släppt den efterlängtade King Lines. Trailern som kom ut långt före filmen var så bra att förväntningarna var höga. Nu är den här och ett nytt kapitel klätterfilmhistoria är skrivet.

Det är ingen överraskning att kvalitén på bild och klippning är skyhög. Det är vi vana vid från Lowells filmer. Det som gör King Lines unik är den avslappnade känsla och sköna inställning till klättring som huvudrollsinnehavaren har.

För trots det något missvisande namnet, så handlar filmen om Chris Sharma och hans oändliga kärlek till klättring.

Att titeln uppfattas som missvisande beror nog till viss del på trailern, där man fick en känsla att det var linjerna som skulle vara i fokus, lite som i föregångaren First Ascents.

Nu är King Lines en film om Chris Sharma. Och det tackar jag producenten för.

Ska jag klaga på nåt, det brukar jag alltid göra, så gapar

Chris lite väl mycket när han klättrar. Han påminner om en kvinnlig tennisspelare som skriker vid varje hårt slag. Men som han klättrar. Och vilken ödmjuk approach han har till sporten.

Mycket av filmen kretsar kring Chris stora projekt The Arch i Les Pontas, Mallorca. Vi får följa många försök som slutar i långa plask. Lowell och Mortimer gör här en uppvisning i hur man skapar spänning med bilder. Jag blev så totalt uppslukad av Chris fight mot tyngdlagen att svetten rann i handflatorna och när han föll på cruxet slog jag till skrivbordet, gång på gång.

Kort sagt, ska du se en klätterfilm i år, så är det King Lines.

FILMEN KOSTAR 299:- OCH FINNS ATT KÖPA HOS KLÄTTERBUTIKER, PÅ WWW.ADDNATURE.SE, WWW.8A.NU OCH WWW.HIGHSPORT.SE

Petersen kör snyggt, följsam och får allt att se ut som en lek.

TGR:s “playground” är inte heller fy skam. Mycket är filmat bland stora berg i Alaska och kombinationen branta berg, massor med puder, duktiga

SOLIGT FRÅN TÄNDSTICKAN

SEVEN SUNNY DAYS / MATCHSTICK PRODUCTIONS REGI: STEVE WINTER, MURRAY WAIS OCH SCOTT GAFFNEY

kameraman och helikoptrar kommer till sin rätta. Rent bildmässigt är det svåröverträffat. Dessutom hade filmteamet tur. När de väl kom till Alperna, till en av de snöfattigaste säsongerna på länge, så dumpade det rejält och de fick fantastiska från bland annat Montafon och Arosa. Dessutom fick de vara med på en av de stiligaste jibbtävlingarna man skådat, Candide Thovex invitational, där parken var supersnyggt shejpad.

En klart sevärd film för puderporrälskaren som kan stå ut med en och annan “awesome dude”.

Filmen kostar 269:- och kan beställas på www.iceman.se

78 | VERTIKAL #2 -07

När amerikanska MSP gav ut filmen Focused gick en rysning bland friåkarna. Det kändes nytt, fräscht, häftigt och stort. Det var för några år och några filmer sen. Nya Seven Sunny Days är en riktigt bra rulle, med en grym kombination av storabergsåkning och jibbing. Men känns inte lika nydanande och spännande som Focused.

Det är snyggt filmat, klippt och producerat, det är bra musik och grymma åkare. Vi får träffa den nya generationens skidåkare som kan köra brant i Alaska eller Alperna och även göra helt nya trick i parken. En av dem är Jon Olsson. Det är alltid kul med svenska åkare i stora internationella produktioner. Särskilt när åkaren verkligen håller världsklass. Jon hoppar och snurrar snyggt, mjukt, med stil och sätter landningarna klockrent. Och visar att han är lika bra på stora åk. Inte konstig att han vunnit NM.

TJ Schiller och Colby West är kanske de som kör mest spektakulärt i parken, medan Eric Hjorleifson visar hur ett stort berg ska tas.

Kul James Bondspel av Shane McConkey och scenen med galna fransmän i wingsuit är klart sevärd. Men filmen tappar lite tempo i slutet och kunde ha kortats ner ganska mycket.

Men eftersom vintern närmar sig med stora steg och det blir många timmar i bilen, hotellrummet eller sportstugan i väntan på bra förhållanden så tycker jag att du absolut skaköpa Seven Sunny Days och låta dig inspireras du med.

FILMEN KOSTAR 349:- OCH FINNS ATT BESTÄLLA FRÅN WWW.ICEMAN.SE

visitnorway.se

Bättre skidåkning!

Välkommen till snösäkra Vinter-Norge al

Hemsed

is!

Topngp-w-ePekernd. ass.

Lå SkiP lör inkl s r o t e Boend

5 emsedal 99 r.com/h ers

Fr

NOK/p

skista

Gemytliga

Geilo Hemsedal Hafjell Kvitfjell Oslo Tryvann

Olympiabyn

Skandinaviens Alper Pistparadiset

Skeikampen Telemark

Barnvänliga

Traditionsrika

City-skiing i

Välkommen till dom höga topparnas Norge. Dom långa nedfarternas Norge.

Vänliga, sympatiska och mysiga Norge. Och framför allt – snösäkra Norge!

Ett gott tips är att lägga skidsemestern västerut i vinter. Förutom ypperlig skidåkning kommer du att glädjas av den goda servicen, satsningen på barnfamiljer och det varierande men alltid lika högklassiga boendet. Som du kanske förstår kan din skidresa inte bli annat än lyckad.

På Vinter-Norges egen hemsida visitnorway.se hittar du väder- och snöinformation, aktuella erbjudanden samt broschyrer. På lokalnumret 0770-93 00 93 kan du boka samtliga destinationer.

VERTIKAL

RECENSIONER

ELAN FREESPICE LTD 177 CM En av marknadens mest stabila tjejskidor med imponerande kantgrepp. Förmedlar ren åkglädje och känns genuint välkonstruerad. Skidan fungerar överallt på berget, både i pist och puder och passar duktiga till avancerade åkare.

Kul och spännade design som avslöjar skidans träkärna.

SALOMON SCARLET 174 CM Lättåkt skida med ett brett register som funkar i både pist och puder och gör åkning i uppkörd terräng till rena barnleken. Passar främst lättare åkare som helst vill åka puder men oftast får nöja sig med andra fören. Mycket följsam och lätt att bemästra.

HEAD WILD THANG 172 CM En smalare allroundskida som är som gjord för svenska förhållanden. Hör helst hemma i pisten men ger även mycket glädje en puderdag. Konstruktionen liknar en riktig racingskida fast med friåkningens egenskaper.

Passar duktiga till avancerade åkare som söker en snabb och kraftfull skida som håller måttet.

VÖLKL AURA 170 CM Lättsväng skida med skönt flex som tack vare sin tyngd känns trygg och stabil. Är främst en skida för offpisten men i stora svängar i pisten går den som på räls. Passar främst duktiga till avancerade åkare som gillar kraftfull skidåkning. Fin och stilren design.

80 | VERTIKAL #2 -07

SPECIFIKATIONER MÅTT: 128-88-108 LÄNGDER (RADIE): 159 CM (16,8), 168 CM (19,4), 177 CM (21,1) PRIS MED BINDNING ELW 11 GOLD WIDE BREAK: 7500:RECENSERAD AV VERTIKALS TESTPATRULL

SPECIFIKATIONER MÅTT: 130-96-124 LÄNGDER: 164, 174, 181 PRIS UTAN BINDNING: 5000:RECENSERAD AV VERTIKALS TESTPATRULL

SPECIFIKATIONER MÅTT: 121-81-107 (161 CM) LÄNGDER: 150, 161, 172 PRIS MED BINDNING GOLD THANG 12: 7500:-

RECENSERAD AV VERTIKALS TESTPATRULL

SPECIFIKATIONER MÅTT: 130-94-113 LÄNGDER (RADIE): 156, 163, 170, 177 PRIS MED BINDNING MARKER M 12.0 FREE: 8 000:RECENSERAD AV VERTIKALS TESTPATRULL

ETAPP 2

ETAPP 3

ETAPP 1

VERTIKAL

RECENSIONER

HEAD SUPER MOJO 105 En ganska rak, bred och fartstabil twintip för starka åkare som gillar offpist och vill ha mycket yta under foten för att stompa landningar. Har tillräckligt med bet för att klara hårt underlag hyfsat. Går som ett tåg i pisten på stora svängar, men vill du variera sväng får du sladda. Kräver sin åkare.

SCOTT P4 Något mjukare och lekfullare skida än ovan som ändå känns trygg i de flesta förhållanden. Mer förlåtande och lättare att hantera i trånga passager. Inte full lika fartstabil. Mycket yta under foten gör P4:n till en fantastisk kompis en puderdag.

EXTREM PATRIOT Plankor som överraskar. Känns lätta i handen, men i pist är de stadiga lokomotiv som ändå svänger när man önskar kursändring. Förvånansvärt bra isgrepp. Likafullt trevliga i svenskt puder upp till någon decimeter. Spårar fint. Dock upplevs de nervösa i blandad snö på grund av skärningen.

NORDICA HOTROD NITROUS Väldigt allround skida. Otroligt bra kantgrepp i pisten även för lätta åkare. Känns stabil och pålitlig även när man kör fort. Testad i pist, pucklar, skräpsnö och offpist där den plöjer fram med lätthet. Går fint i både korta och långa svängar. Lekfull och lättkörd som egentligen passar en stor grupp. Svagheter kan möjligtvis vara att den är relativt styv, så i lössnö gäller det att ha en bra position jämfört med skidor som har mjukare framdel.

82 | VERTIKAL #2 -07

SPECIFIKATIONER MÅTT: 131-105-122 (191 CM) | RADIE: 35,4 (191 CM) LÄNGDER: 181, 191 PRIS MED BINDNING HEAD MOJO 15: 9600:RECENSERAD AV VERTIKALS TESTPATRULL

SPECIFIKATIONER MÅTT: 134-108-123 | RADIE: 21 (181 CM) LÄNGDER: 171, 181, 191 PRIS UTAN BINDNING: 6500:RECENSERAD AV VERTIKALS TESTPATRULL

SPECIFIKATIONER MÅTT: 136-92-122 (181 CM) | RADIE: 17 (181 CM) LÄNGDER: 171, 181, 191 PRIS UTAN BINDNING: 6000:RECENSERAD AV VERTIKALS TESTPATRULL

SPECIFIKATIONER MÅTT: 123-78-108 LÄNGDER (RADIE): 162 CM (14), 170 CM (16), 178 CM (18), 186 CM (19) PRIS MED BINDNINGSSYSTEM X-BALANCE: 5995:-

RECENSERAD AV ANDERS MERENIUS FÖR UDÉNS SPORT

ON THE MOUNTAIN ON YOUR MOBILE ONLINE

Cruising through fresh powder, off-piste. You’re loving it. But wouldn’t you love to know a few stats about your performance? Maybe the altitude where you started your descent? How fast you were skiing? The weather conditions? You’d probably want to share your experience with others, but don’t know how… .

When you’re on the mountain, we’re on your mobile.

And online. Keeping track of your every turn and every detail about your outdoor experience. And thanks to your own space on our online community, you can share it all with everyone else that loves fresh powder!

But now you do. Because Wayfinder, makers of award-winning Wayfinder NavigatorTM, are now proud to introduce ActiveOutdoor.com - the ultimate mobile community for dynamic women and men looking for an innovative, motivating, user friendly and measurable way of sharing a world of outdoor activities.

Get outdoors. Get mobile. Get online.

Get ActiveOutdoor.com, now!

VERTIKAL

TEKNIK

En Look Nevada från cirka 1970. Bindningarna på den tiden var helt i metal.

SÅ FUNKAR DET:

En modern Look/Rossignol bindning från 2007 som innehåller plastdelar även kallade komposit.

BINDNING TEXT MIKAEL BRITSCHGI

En bindning har två funktioner; hålla fast foten mot skidan och släppa loss foten. Dessa två funktioner skall skötas på olika sätt beroende på vem som sitter fast i bindningen.

Den avancerade åkaren drar sina bindningar hårt och vill ha skidorna kvar på fötterna så länge som möjligt. Den ovane åkaren vill att skidorna släpper så tidigt som möjligt i ett fall.

Skissen visar en Tyrolia 360D från cirka 1986 i genomskärning.

Den övre kurvan visar utlösningskraften och den nedre återhämtningskraften hos en bindning.

Hur löser man detta? Bindningar har olika lång väg de kan gå innan de löser ut (elasticitet). Den avancerade bindningen har lång elasticitet, följaktligen har den mindre avancerade kort. Men det är inte nog med detta. När en kraft verkar mot bindningen (ett slag) som är för liten för att lösa ut bindningen, skall bindningen återgå (centreras) till sitt neutralläge så fort som möjligt när kraften upphör.

Denna parameter kallas återföringskraft, på den avancerade bindningen skall den vara så stark som möjligt, följaktligen skall den på den mindre avancerade vara svagare desto längre ut man kommer från mittpunkten.

Alltså skall en mindre avancerad bindning ha kort elasticitet och svagare återföringskraft desto längre ut från centrum den kommer. Detta för att åkaren inte skall vrida av benet under ett långsamt vridfall i t ex blötsnö.

Den avancerade bindningen skall ha lång elasticitet och lika stark återföringskraft ända tills den löser ut. Detta för att ett slag (ofarligt i sig) kan få ut bindningen en liten bit, sedan kan nästa ofarliga slag komma innan bindningen har gått tillbaka, och nästa o s v till slut löser bindningen ut (tjuvutlösning). Detta är lika farligt för åkaren som om bindningen inte löser ut i ett våldsamt fall.

Alla bindningar ställs in efter en internationell skala kallad DIN Deutche Industri Norm. Bindningsfabrikanterna har tagit fram inställningstabeller för olika åkare och hur mycket de väger samt pjäxans längd. Ställ inte in bindningen själv, en del förståsigpåare påstår att 8 = 80 kg.

Så är inte fallet. För övrigt måste bindningen justeras så

84 | VERTIKAL #2 -07

att den får rätt förspänning, vilket betyder att när man har trampat i bindningen skall bakbindningen flyttas lite bakåt för att skon skall spännas fast i bindningen. Detta gör att bindningen kan följa med när skidan flexar. Detta skall också skötas av utbildad personal.

När man började tillverka utlösningsbindningar i slutet av 60-talet var det dominerande materialet metall. Under åren har det av naturliga skäl kommit till mer och mer plast. Nuförtiden är det endast toppbindningar som innehåller delar av metall, tävlingsåkarnas bindningar är nästan helt gjutna i metall. Alla bindningar har alltså blivit lättare, och man kan faktiskt konstatera att hållfastheten bara har försämrats marginellt.

Funktion och säkerhet har förbättrats avsevärt sedan 60-talet men på de senaste 10 åren har det inte hänt särskilt mycket. Utvecklingen har med andra ord kommit så långt den kan med dagens material och teknologi. Det forskas mycket på elektroniska bindningar, men problem med batterier och kyla ställer till det.

Under de ca 20 år som jag har arbetat med skidtester har jag inte ännu träffat på några direkt dåliga bindningar. Det måste vara ett gott betyg åt branschen. Men så har jag alltid varit noga med att åka på sådana bindningar som motsvarar min åkförmåga och jag har alltid varit noga med inställningen.

Att välja bindning är inte så komplicerat i dagens läge.

Skidor säljs ofta med bindning i paket. Den enda fallgropen kan vara när priset är väldigt lågt på drömskidan, se upp så att det inte sitter en för enkel bindning på den.

Problemet brukar sällan uppstå åt andra hållet, alltså att det sitter en för avancerad bindning på en enkel skida.

Efterhand som man blir duktigare kan det hända att bindningen börjar lösa ut oftare. Man kan åtgärda detta genom att kolla upp inställningen hos en auktoriserad handlare där de hjälper dig att justera bindningen.

L?DJ;H IK=;H

la som Asfalt ger samma käns kalsonger. snö men du slipper lång sommar Bike ger dig en smak av året runt!

»Wow, alla motorcyklar och mopeder i Sverige!« Nästa års drömmar på 140 sidor Bike 1. 2008 Pris: 79 SEK Finland 9.50 EUR www.bike.se

(&&. A7J7BE=;D

PS. Du hittar de senaste hojnyheterna på www.bike.se

! #

IL;H?=;I 7BB7 >E@7H

>;B7 B?IJ7D

Så här mycket är din motorcykel värd. Stor begagnatguide.

fakta om Priser, omdömen och t katalog. alla modeller i en komplet ar idag. ting Läs om nästa års värs

+'-

cejehYoabWh eY^ cef[Z[h

+ 3 nyheter stenhårt provkörda

»Banzai! Vi tar nya Yamaha R6 till gränsen på japanska Sugo!«

9 SIDOR Vi kör årets värstingar för äventyr, supersport och pendling

Missa inte Bike Katalogen som är ute nu, med 517 nya motorcyklar inför 2008.

Köp den idag!

Snygg, ful eller helt enkelt überfet?

Vi kollar in och ger våra omdömen om alla hojar.

DK FHELAzH:7 >ED:7 JH7DI7BF 7FH?B?7 C7D7 .+& O7C7>7 OP< H,

'&+ DO>;J;H

Senaste modellerna från Milano och Tokyo. Hot update!

VERTIKAL

PRYLAR

DAM JACKA Norrona, Lofoten GTX Insulated 4500 kr BYXA Norrona, Narvik Gore Tex Comfort Shell 3500 kr UNDERSTÄLL Kari Traa, Curly Neck 600 kr HANDSKAR Hestra, Vertical Cut Freeride 1100 kr HJÄLM Sweet, Rooster 2300 kr GOGGLES Scott Alibi Ltd Black Velvet 1400 kr SKIDOR Völkl, Wall med Marker Jester 7000 kr inkl. bindning PJÄXOR Lange WC 110 FR 4000 kr STAVAR Scott, Riot 600 kr

HERR JACKA Cross Sportswear, Platoon 3000 kr BYXA Cross Sportswear, Anicient Pant 2200 kr HANDSKAR Kombi, Jon Olsson 500 kr HJÄLM Smith, Holt Spacecraft 1200 kr GOGGLES Smith, Fuse Kund Fu Punk 1200 kr SKIDOR Black Crows, Corvus 9500 kr inkl. bindning PJÄXOR Tecnica, The Agent 120 5000 kr STAVAR Leki, Carbon 12S 1000 kr

FOTO ANDERS NEUMAN STYLIST JENNY LINDQVIST ASSISTENT FREDRIK GUNNARSSON

86 | VERTIKAL #2 -07

MODELLER DEWI SURJADI JOAR BENGTSSON

PRYLAR FRÅN ALPINGARAGET

VERTIKAL #2 -07 | 87

VERTIKAL

PRYLAR

DAM JACKA Whiteout, Akhmatova 3700 kr BYXA Whiteout, Neo Jelena 3000 kr HANDSKAR Hestra, Henrik Windstedt Pro Model 750 kr HJÄLM Giro, Encore2 Gretchen Bleiler Sign 800 kr GOGGLES Smith, Phenom Deathray 1500 kr SKIDOR Dynastar, She’s Trouble BC 6000 kr inkl. bindning STAVAR Leki, Balance 600 kr

HERR JACKA Sweet, Supernaut 4500 kr BYXA Sweet, Supernaut 3800 kr UNDERSTÄLL Houdini, Power Houdi 1500 kr HANDSKAR Hestra, Dexterity Glove 700 kr HJÄLM Kask, Sickbird 1800 kr GOGGLES Kask, Mask Goggle 1000 kr SKIDOR Völkl, Katana med Marker Duke 12000 kr STAVAR Leki, Dark Star 600 kr

FOTO ANDERS NEUMAN STYLIST JENNY LINDQVIST ASSISTENT FREDRIK GUNNARSSON

88 | VERTIKAL #2 -07

MODELLER DEWI SURJADI JOAR BENGTSSON

PRYLAR FRÅN ALPINGARAGET

VERTIKAL #2 -07 | 89

VERTIKAL

PRYLAR

HERR JACKA Orage, Jefferson 4100 kr BYXA Orage, Jam Pant 2600 kr UNDERSTÄLLSTRÖJA Houdini, Alpha Crew 550 kr RYGGSÄCK Ortovox, Free Rider 1500 kr HANDSKAR Kombi, Coola 600 kr HJÄLM POC, Receptor 1700 kr GOGGLES POC, Iris X 1100 kr SKIDOR Rossignol, Scratch STZ 9800 kr inkl. bindning PJÄXOR Dallbello, Krypton IL Moro 4500 kr STAVAR Scott, Black Velvet 1300 kr

DAM JACKA Peak Performance, Voyager Parka 3700 kr BYXA Peak Performance, Rail Pant 3000 kr HANDSKAR Hestra, Henrik Windstedt Pro Model 750 kr MÖSSA JNY 200 kr GOGGLES Oakley, Stockholm 1400 kr SKIDOR K2, Tough Luv 8000 kr inkl. bindning PJÄXOR Roxy, Black Magic 3500 kr STAVAR Leki, Projekt 19 600 kr FOTO ANDERS NEUMAN STYLIST JENNY LINDQVIST ASSISTENT FREDRIK GUNNARSSON

90 | VERTIKAL #2 -07

MODELLER DEWI SURJADI JOAR BENGTSSON

PRYLAR FRÅN ALPINGARAGET

VERTIKAL #2 -07 | 91

STARTEN Åkaren (Reggie Crist) sätter i gång snömassorna, brottkanten syns tydlig.

92 | VERTIKAL #2 -07

LAVINER

TAR DU RISKEN? TEXT CHRISTIAN BJÖRK FOTO OSKAR ENANDER

I Banff, Kanada den 16:e april 2006 gjorde jag mitt livs misstag och fick på nära håll uppleva krafterna i en lavin.

Denna otäcka åktur är jag glad att ha överlevt med "bara" ett trasigt knä. Sedan dess har knäet opererats, jag har tränat som en galning och nu är det äntligen dags för comeback. Skidåkningen och kärleken till bergen har alltid varit det som motiverat mig och om det inte går att åka för fullt, vad ska jag då hitta på? Varför åkte jag med lavinen och varför gör så många andra det? Många har inte samma tur som jag hade och kan jag göra något åt det?

I mitten av mars inleddes en ny typ av äventyr, då jag började skriva mitt examensarbete i riskhantering vid the Swiss Federal Institute for Snow and Avalanche Research, Davos (SLF, www.slf.ch). SLF har sedan 1936 studerat snön och snölagrens egenskaper, hur laviner uppstår och metoder för att förhindra dessa. Detta är mycket viktig kunskap och välbehövlig då det enbart i Schweiz årligen dör 25 personer i laviner.

Fokus i mitt examensarbete var att studera skidåkares (skid- och snowboardåkares) riskperception (uppfattning av risk) i lavinfarlig terräng och hur den påverkade deras beteende och riskhantering. Relativt få studier finns sen tidigare inom detta område och syftet var därför att ta fram tillförlitlig information och komma med rekommendationer för skidåkares lavinriskhantering. En omfattande

litteraturstudie samt två enkätundersökningar gjordes och låg till grund för examensarbetet. Responsen på enkätundersökningarna var enorm och med nästan 2000 svar kunde jag känna stor tilltro till resultaten.

De som svarade var mellan 12 och 73 år gamla med en majoritet av grabbar under 30 år. Män under 30 tillhör också majoritet enligt lavinstatistiken av dem som dör i laviner. Skidåkare som ansåg sig klara medelsvår terräng var den största gruppen i undersökningarna på cirka 50 % följt av dem som behärskade expertterräng (40 %) och resterande 10 % som åkte lätt terräng. Mätt i antal skador i laviner kommer experter högt i statistiken, men då de vistas betydligt oftare i lavinfarlig terräng och deras exponeringstid tas i beaktning är antalet lavinolyckor relativt få för denna grupp.

Skidåkarnas lavinkunskap i undersökningarna var hög.

Bristande kunskap är med andra ord inte huvudorsaken till skidåkarlaviner. Starkt bidragande orsaker är istället att skidåkare åker i sluttningar de vet kan vara farliga och har attityder som "det händer inte mig". När så många som 75 % av skidåkarna ansåg sig vara i riskzonen att åka med i en lavin så visar det på att de känner till riskerna. Det var positivt att dessa individer försökte hantera riskerna med att i större utsträckning använda sig av lavinbulletiner och räddningsutrustning.

VERTIKAL #2 -07 | 93

RISKEN Nu rasar även snön under Reggie. Risken är stor att han dras med.

94 | VERTIKAL #2 -07

För ett par år sedan läste jag en, för mig kontroversiell artikel i en svensk skidtidning där artikelförfattaren ansåg att transceivern bidrog till fler lavinolyckor än vad den i själva verket avhjälpte. Då höll jag inte med, men studier av risktagande visar på att vi människor tar större risker då vi till exempel använder räddningsutrustning som transceiver och skyddsutrustning som hjälm och ryggskydd.

Detta innebär tyvärr att riskreduktionen ofta uteblir då vi pressar oss ännu hårdare med utrustningen. Risknivån förblir då konstant och kanske till och med ökar. En transceiver är ett värdefullt hjälpmedel om den används rätt, men om skidåkare tror att de kan köpa sig säkerhet är de fel ute. 80 % av skidåkarna använde transceiver och det är toppen, men botten var att de samtidigt tog större risker.

Transceiver och annan räddningsutrustning skall användas vid offpiståkning, och det är väldigt viktigt att aktiva beslut tas. Jag är den sista att förespråka återhållsam åkning. Att pressa sina gränser är bland det roligaste som finns, men av egen erfarenhet så vet jag att laviner inte är något att leka med.

Ju skickligare skidåkare desto större var användningen av räddningsutrustning. Utrustade skidåkare var i högre utsträckning medvetna om de risker som offpiståkning innebär. Det visade sig framförallt då de använde lavinbulletinerna oftare och var väldigt ovilliga att bege sig utanför pisterna med kompisar som inte hade räddningsutrustning.

Människans riskperception påverkas av hur risker framställs, tidigare erfarenheter, attityder, förväntningar, inställning, tankar m.m. Skidåkning är associerat med kontrollerbara och frivilliga risker där vi skidåkare strävar efter att repetera underbara känslor och upplevelser som skapas i bergen. Tyvärr får det också ofta oss att underskatta riskerna och att vi inte ser eller vill se de tecken på de faror som lurar.

Lavinriskskalan är en exponentiell stigande skala från låg till extrem lavinfara eller uttryck i siffror 1-5. Då jag undersökte hur skidåkarna uppfattade "betydande" och "3" på lavinriskskalan som beskriver samma nivå, var spridning väldigt stor bland svaren. En stor majoritet upplevde "betydande" som farligare än "3". Antagligen indikerar "3:an" för många mitten på en skala som de tror vara linjär och därmed säkert. Dock inträffar de flesta laviner med dödlig utgång vid "3" och det krävs att ansvariga på skidanläggningar och att SLAO tar till sig det och funderar på alternativa sätt att presentera lavinfaran. Ett alternativ kanske kan vara att presentera siffran tillsammans med beskrivningen.

SVARET på orsakerna till lavinolyckor hade varit önskvärt att komma fram till, men det är antagligen omöjligt. Att bara förse oss skidåkare med bättre utrustning och utbildning kommer förmodligen inte att fungera då dessa ting får oss att känna oss säkrare och därmed ta större risker och riskreduktionen blir lika med noll. En förändring av vårt beteende och vår riskhantering på berget som sänker vår acceptabla risknivå måste till. Jag tror att tricket är att köra som om man inte hade utrustning, att alltid stanna upp och tänka lite extra. I alperna och Nordamerika finns olika beslutshjälpmedel framtagna (AVALUATOR, 3*3 Reduction method, Stop or Go, SnowCard och NivoTest).

Tanken är att de ska assistera besluten att åka offpist men måste självklart användas med förnuft. Det är ju åkaren själv som tar det avgörande beslutet.

Tydligare fokus på att berömma säkert beteende och en bättre förståelse av konsekvenser av en lavin är också något att satsa på. "En skadad efter lavin" står det ibland i tidningarna. Det är svårt att ta till sig och jag gjorde det inte innan jag skadade mig. Jag tror det är få som tänker på att vad skadan i tidningsnotisen innebär, det kan ju vara allt från ett brutet finger till total förlamning. För mig har det inneburit att jag inte har åkt skidor på över 18 månader, och för mig som älskar skidåkning är det hårt.

Därför tror jag på att det är viktigt att tänka på troliga konsekvenser av en möjlig lavin. Vad finns i mitt åk? Vad händer om det släpper? Finns det träd och sten som jag kan slå in i? Kan jag bli meddragen utför en klippa? Jag tror på att utbildning av skidåkares lavinkunskaper borde ske tidigt och av erfarna människor som lär ut de erfarenheter och kunskaper de har samlat på sig.

Till sist, åk aldrig offpist utan räddningsutrustning, men lita inte på den fullt ut. Ifrågasätt de beslut ni tar. Fråga er själv hur det skulle kännas att åka sluttningen ni står ovanför utan transceivern. Får ni en negativ känsla är det en bra indikation på att inte åka just denna sluttning. Tänk på att en lavin inte bryr sig om att du har transceiver på dig och den kommer inte att skydda dig från träd och sten och fall utför klippor.

Christian Björk, Civilingenjör Riskhantering och Brandingenjör LTH, men framförallt skidåkare!

Examensarbetet finns i sin helhet att ladda ner på riskhanteringprogrammets hemsida www.riskhantering.lth. se under länken: http://130.235.7.155/publikationsdb/docs/5231.pdf

VERTIKAL #2 -07 | 95

SLUFF MANAGEMENT Reggie viker undan och 책ker ifr책n lavinen.

Den h채r g책ngen gick det bra.

96 | VERTIKAL #2 -07

Årets hojkatalog ute!

NU ÄR DEN HÄR! Sjunde utgåvan av Stora Motorcykelkatalogen 2008 finns i kiosken den 11 december. Vi presenterar alla motorcyklar, skotrar och mopeder på den svenska marknaden.

Detta är den perfekta julklappen för den motorcykelintresserade. Stor genomgång av GPS-navigatorer, som är årets självklara tillbehör. Läs också om årets bästa motorcyklar, i samarbete med svenska MOTORRAD. www.motorcykelkatalogen.se

Motorcykel

MED ALLA SKOTRAR OCH MOPEDER

e 159 NOK 149 SEK • Norg 2008 årgån g 7 Pris

8 KATALOGEN 200

MOTORCYKEL

N E G O L A T KA ÄVENTYR: OFFROAD I RYSSLAND

TRIUMPH STREET TRIPLE

BUELL 1125R

DURO

APRILIA SMV 750 DORSO

675

GUIDE TILL

478

MODELLER

HONDA DN-01 700

ROCKER HARLEY-DAVIDSON FXCW

LP

HONDA XL 700 V TRANSA

HONDA CB1000R

KAWASAKI ZX-10 R

d Prova

MOTO GUZZI STELVIO

YAMAHA YZF-R6 600

1151

SUZUKI DR 125 SM

SUZUKI B-KING 1300

ZSPORT ZTOURING ZENDURO ZCUSTOM ZNAKNA

YAMAHA XTZ 660 TÉNÉRÉ

KTM 690 SUPERMOTO

R

Årets bästa hojar VESPA GTS 125

CYKEL GER MEST FÖR

…OCH VILKEN MOTOR

PENGARNA?

KTM 1190 RC8

KAWASAKI VN 2000 CLASSIC

G

TRIUMPH ROCKET III TOURIN

UTGES I SAMARBETE

MED

01

24 HETA MOTORCYKLAR BEKÄNNER FÄRG

4287-01

PROV

C 744

MOTO GUZZI V7 CLASSI

TIDSAM

GPS

VI JÄMFÖR FEM BRA NAVIGATORER

BMW F 800 GS

01 7 388428 7149 7 07-11-21 16.03.0

V-JOURNAL

NIKE BENT

EN DING-DING VÄRLD I november var det svenska alpina landslaget i Tyskland för att tävla.

Inget konstigt i det, eller? Tyskland, alpina landslaget, hmmm. FIS har lagt några deltävlingar i inomhusbackar. Blir nästa stopp Dubai? Eller vattenskidor på sommaren? Nike Bent berättar med bilder om denna minst sagt udda företeelse - utförsåkning på elitnivå inomhus.

Min favorit godis, uppladdningen i Arlanda inför resan till FIS-

Racehanget vid inomhusbacken i Neuss,Tyskland. Inomhusbackar

Backen är platt som en parkeringsplats, men det körs ju tävlingar

tävlingen inomhus i Bottrop, Tyskland. Dödskalle med lakrits och

ger helt nya möjligheter till uppvärmning.

i sådana backar, så det måste man träna på också.

Morgonpromenaden innan tävlingen i Bottrop är inte vad som

På väg till backen i Neuss, Erika Holmberg tror på seger i dagens

brukar erbjudas i österrikiska alpbyar. Här promenerar jag förbi

inomhustävling.

hallonsmak, eller nåt. Lösgodis finns alltid med i bagaget.

Livet på ett hotellrum. Pjäxorna är min käraste ägodel.

en gässfarm.

Utsikten från Backen i Bottrop, vinterkänslan är påtaglig (not!).

Nu har vi åkt ifrån tävlingarna och är på läger i Reitralm, Österrike.

Så som skidåkning borde vara.

98 | VERTIKAL #2 -07

Nike hälsar från ett snöigt Österrike.

PRENUMERERA PÅ

WWW.VERTIKALMAG.SE/PREN

vonzipenhof.com / photo: Digitalstudion.se

POSTTIDNING B VERTIKAL C/0 TITELDATA 112 86 STOCKHOLM