TINOS 360° KYKLADER - GREKLAND

ZEFI POTIRI

TINOS 3600

KYKLADER - GREKLAND

www.tinos360.gr

TINOS 0 360

KYKLADER - GREKLAND TEXT : ANSVARIG UTGIVARE : SPRÅKGRANSKNING : ÖVERSÄTTNING TILL SVENSKA : Foto :

ZEFI POTIRI IOANNIS VIDALIS ELENA CHALKOUTSAKI ELENA CHALKOUTSAKI ARISTEIDES KONTOGEORGIS Elias Provopoulos ZEFI POTIRI Ioannis Vidalis EVELYN FOSCOLOU DIMITRIS KORRES ELENA CHALKOUTSAKI TRYCKT AV : GRAPHIC ARTS TINOS

www.typos-press.gr

© 2014, Ioannis Vidalis (Francois Web Design), 1sta UPPLAGAN Det är förbjudet att kopiera, fotografera och reproducera hela boken eller delar av den, utan den ansvarige utgivarens skrivna tillåtelse.

25 Μartiou 15, Τinos 84200 Τel. 22830 25888 FAX 22830 21111 e-mail: info@tinos.biz

Omslagsbild: Αristeides Kondogeorgis

ISBN: 978-960-98469-4-3

F Ö R FAT TA R E N S F Ö R O R D Från min barndom kommer jag ihåg de spänningsfyllda nätterna före semesterresorna till ”min”Tinos, mammans födelseö. Natten före själva båtresan blev jag alltid sömnlös inför morgondagens avgång från Pireushamnen, på en båt som skulle fara till Tinos. Bakom mig lämnade jag det kaotiska livet i Atèn och sen, när jag stod på båten, höll jag hårt i relingen, och väntande att se Tinos kustlinje skymta bakom egeiska havets sommardimma, när vi väl närmade oss ön. På Madonna-ön kunde jag se de första byarna: Ystèrnia, Kardianì, Aghios Romanòs och Kiònia. När båten nådde hamnen på den ”Heliga Ön” blev jag bemött av glada människor som fick mig att känna mig som en medlem av den glada lilla gemenskapen på den älskade ön Tinos. Mina favorita trakter var, dock, de innersta delarna av ön, med sina pittoreska byar, de så kallade “mèsa mèri”. De här trakterna var öns ”juveler” trodde jag, som passade perfekt i den naturliga miljön bestående av ”trappformade åkrar”, de stenbelagda gångstigen, duvslagen, de små kapellerna och väderkvarnarna.

Dessa enastående element hade ett så stort estetiskt och kulturellt värde, att man inte kunde urskilja det bästa av alla.

Med tiden, blev turistnäringen den dominerande aktiviteten på ön och förde med sig nya anor. Trots detta, har Tinos kunnat motstå både grävskopan, aluminium-infästningar och armerad betong. Trots detta, har några ofördelaktiga inslag kommit in i bilden: Dessa är förintelsen av arkeologiska kvarlämningar, installationen av sol-parasoler vid badstränderna, utvidgningen av kommersiella aktiviteter intill de sköna stränderna och svartbyggen längs kusterna. Trots allt detta, blev öns identitet räddad till största delen. Till skillnad från det som händer i de övriga Kykladiska öar, har Tinos kunnat behålla största delen av sin genuina karaktär.

Jag uppmanar därför alla er att följa med mig till en färgspäckad resa genom Tinos.

MISSA INTE FÖLJANDE SEVÄRDHETER PÅ TINOS: 1. MADONNAKYRKAN, MED DE KRINGLIGGANDE MUSEERNA 2. ”SANKTA PELAGHIA” KLOSTRET VID ”KEHROVOUNI” 3. DEN HISTORISKA BYN ”PYRGOS” OCH ”PANORMOS”

HAMNEN

4. DET GEOLOGISKA FENOMENET KRING BYN ”VOLAX” 5. ”XOMBOURGO” FÄSTNINGEN MED OMNEID 6. URSULINERNAS OCH JESUITERNAS KLOSTREN, I BYN

”LOUTRA”

7. BADSTRÄNDERNA “ΚΙΟΝΙΑ”- “ΑGHΙΟS FOCΑS”-

“ΚΟLYMBITHRA”

8. DUVSLAGEN I ”TARAMBADOS” DALEN 9. SOLNEDGÅNG FRÅN ”PASSAKROTIRI” I HAMNSTADEN 10. OLIKA VERSIONER AV. SOLUR

• ”ANDRONIKOS” SOLUR VID ARKEOLOGISKA MUSEET

• SOLURET VID ”GYRLA” KLOSTRET

• SOLURET FRAMFÖR “VINCENZO” FAMILY HOTEL

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

9

Introduktion (Förord) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Historia

..........................................................................................

Traditioner

...................................................................................

11

23

.................

59

..............................................................

117

.................................................................

127

Museer

...........................................................................................

139

Kloster

............................................................................................

147

Grottor

...........................................................................................

155

Hamnstaden (“CHORA”) och Tinos landsbygd Turistiska sevärdheter Arkeologiska platser

Badstränder

.................................................................................

Gamla anor och seder

...............................................................

173

........................................................

179

..............................................................

187

Matprodukter och recept Vandring och “Hiking”

161

Stig och sträckor (Byvandringar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Alternativa turistformer

...........................................................

217

ΠEPATH PERATI KAΛOΓEPOI KALOGEROI ∆YΣBATO DISVATO

Άγιος Θεόδωρος Ag. Theodoros

AΞENO AXENO

Π. ΚΟΥΜΕΛΑΣ KOUMELAS B.

ΟΡΜΟΣ ΚΟΡΦΟΥ KORFOS BAY

ΟΡΝΟΙ ORNI

ΛΑΤΟΜΕΙΟ ΜΑΡΜΑΡΟΥ MARBLE QUARRY

ΑΚΡ. ΑΓΚΑΝΙΣΤΗΣ AGANISTIS CAPE

ΑΜΠΕΛΑ ABELA

MALI B.

ΙΣΜΑΗΛ MAPΛAΣ ISMAIL MAMA∆OΣ MARLAS MAMADOS

ΠΛANHTHΣ PLANITIS

KABAΛOYPKO KAVALOURKO

ΠΡΟΦ. ΗΛΙΑΣ M.T. PR. ELIAS

AΓ. ΘAΛAΣΣA/ AG. THALASA BOΛIA/ VOLIA ΠANOPMOΣ PANORMOS Π. ΡΟΧΑΡΗ ROCHARI B.

Μ. Κυρά Ξένης M. Kira Xenis

ΚΑΡΑΜΠΟΥΣΑ KARABUSSA ΠYPΓOΣ PIRGOS BENAP∆A∆OΣ VENARDADOS

Π. ΒΑΘΥ B. VATHI

Αγ. Παντ Ag. Pant Άγιος Γεώργιος Ag. Georgios

Μ. Καταπολιανής M. Katapolianis

Άγιος Xαράλαµπος Ag. Charalampos

ΥΣΤΕΡΝΙΑ ISTERNIA

Π. ΒΑΘΥ VATHI B.

AΠOKOΦTOΣ APOKOFTOS

Αγ. Παρασκευή Ag. Paraskevi

ΠΛATIA PLATIA

ΚΟΡΗΣ ΠΥΡΓΟΣ KORIS PIRGOS

Θεοτόκος B΄ Εύρεση Theotokos B΄ Evresi

Π. ΟΡΜΟΣ ΥΣΤΕΡΝΙΩΝ ORMOS ISTERNION B.

KAΛΛ KALO

ΠΟΛΕΜΟΥ ΚΑΜΠΟΣ POLEMOU KAMPOS KAP∆IANH KARDIANI

KOYΣINIA KOUSINIA

Αγ. Υπακοή Ag. Ipakoi

ΟΡ. ΠΑΤΕΛΕΣ M.T. PATELES

ΟΡ. ΚΑΣΤΕ M.T. KAST

Π. ΟΡΜΟΣ ΓΙΑΝΝΑΚΗ ORMOS GIANAKI B. Π. ΚΑΛΥΒΙΑ KALIVIA B.

AB∆OΣ AVDOS

Π. ΑΓΙΟΣ ΠΕΤΡΟΣ AG. PETROS B. Π. ΚΑΝΤΑΝΗ KANTANI B.

Πανα Παναγία PanagV Panagia

Π. ΑΠΗΓΑΝΙΑ APIGANIA B.

Π. ΑΓ. ΡΩΜΑΝΟΣ AG. ROMANOS B.

Π. ΠΑΝΟΥΣΑ PANOUSA B.

Π. BOPNH VORNI B.

THNOΣ TINOS Ν. ∆ΡΑΚΟΝΗΣΙ DRAKONISI ISL. ΣEΛINOΣ SELINOS

τελεήµων Αγ. Παντελεήµων teleimon Ag. Panteleimon

Π. ΑΠΟΘΗΚΕΣ APOTHIKES B.

Προφ. Ηλίας Prof. Elias

Π. ΚΟΛΥΜΠΗΘΡΑ KOLIMBITHRA B.

ΛIMNH LAKE

Παναγία Κακή Σκάλα Panagia Kaki Skala

Παναγία Βουρνιώτισσα Panagia Vourniotisa

ΑΚΡ. ΦΕΡΟ ΓΚΡΕΜΝΟ FERO GREMNO CAPE BOPIANA VORIANA

AETOΦΩΛIA AETOFOLIA

KAPKA∆OΣ KARKADOS ΛONH KAΛΛONH ONI KALONI

KATΩ KΛEIΣMA KATO KLISMA

ΑΚΡ. ΠΑΠΑΡΓΥΡΟΣ PAPARGYROS CAPE

Aγ. γαπητός Ag. Agapitos AΓAΠH AGHAPI ΣKΛABOXΩPI SKLAVOCHORI

KΩMH KOMI

MONAΣTHPIA MONASTIRIA

ΠEPAΣTPA PERASTRA

ΕΛΛΑ ΟΡ. ΚΑΣΤΕΛΛΑ TELA M.T. KASTELA

KPOKOΣ KROKOS

M. Iησουιτών Jesuit Mon. M. Oυρσουλινών Ursulines Mon.

ΣMAP∆AKITO SMARDAKITO TAPAMΠA∆OΣ TARAMPADOS

αγία Βρυσιώτισσα Βρυσιώτισσα gia Vrisiotisa Vrisiotisa Π. ΑΓ. ΡΩΜΑΝΟΣ AG. ROMANOS B.

ΛOYTPA LOUTRA

KAMΠOΣ KAMPOS

XATZIPA∆OΣ CHATZIRADOS

BΩΛAΞ VOLAX

KOYMAPOΣ KOUMAROS

M. I. Kαρδίας H.Heart of Jesus

Aγ. Φραγκίσκος Ag. Fragiskos

MYPΣINH MIRSINI MEΣH MESI

Kehrovouni Monastery

Προφ. Ηλίας Prof. Elias

Φανερωµένη Faneromeni

Aγ. Άννα Ag. Anna

Άγιος Γεώργιος Ag. Georgios

ΠOTAMIA POTAMIA

∆YO XΩPIA APNA∆OΣ DIO CHORIA ARNADOS TPIANTAPOΣ MΠEP∆EMIAPOΣ TRIANTAROS BERDEMIAROS

Π. ΆΓΙΟΣ ∆ΗΜΗΤΡΙΟΣ AG. DIMITRIOS B. Π. ΣΑΝΤΑ ΜΑΡΓΑΡΙΤΑ SANTA MARGARITA B.

Κιουρά των Αγγέλων Kioura Agelon Π. ΛΥΧΝΑΦΤΙΑ LICHNAFTIA B.

Αγ. Mάρκος Ag. Markos

Μ. Αγ. Τριάδος Γύρλα M. Ag. Triadas Girla

ΑΚΡ. ΓΑΣΤΡΙΑ ZEΦYPOΣ GASTRIA CAPE

Π. ΣΤΑΥΡΟΥ STAVROS B.

ΦAΛATA∆OΣ FALATADOS

ΟΡ. ΤΣΙΚΝΙΑΣ M.T. TSIKNIAS

ΞINAPA ΣTENH TZA∆OΣ XINARA STENI TZADOS ΕΞΩΜΒΟΥΡΓΟ EXOMVOURGO KEXPOΣ ΣΠEPA∆OΣ KAPYA KECHROS SPERADOS KARIA MOYNTA∆OΣ TPIΠOTAMOΣ MOUNTADOS TRIPOTAMOS Ιερά Μονή Κεχροβουνίου

ΝΑΟΣ ΠΟΣΕΙΔΩΝΑ ΚΑΙ ΑΜΦΙΤΡΙΤΗΣ POSEIDON AND AMPHITRITE TEMPLE

Π. ΚΙΟΝΙΑ KIONIA B.

Παναγία Kαλαµάν Panagia Kalaman

ΣKAΛA∆OΣ SKALADOS

KTIKA∆OΣ KTIKADOS

ZEFIROS

Π. ΛΙΒΑ∆ΑΣ LIVADA B.

PETRIADOS ΠETPIAΔOΣ

AΓ. BAPBAPA AG. VARVARA

Eυαγγελίστρια Virgin Mary

ΦEPO XΩPIO FERO HORIO Π. ΠΑΧΙΑ ΑΜΜΟΣ PACHIA AMOS B. ΑΓ. ΙΩΑΝ. ΠOPTO AG. IOANNIS PORTO

ΠΑΛΛΑ∆Α PALADA XΩΡΑ ΤΗΣ ΤΗΝΟΥ TOWN OF TINOS Π. ΑΓΚΑΛΗ

ΑΚΡ. ΠΑΣΣΑΚΡΩΤΗΡΙ AGALI B. Π. ΑΓ. ΦΩΚΑΣ PASSAKROTIRI CAPE AG. FOKAS B. ΒΡΥΟΚΑΣΤΡΟ VRIOKASTRO

Π. ΑΓ. ΚΥΡΙΑΚΗΣ AG. KIRIAKI B. ΛAOYTI (ΣKYΛANTAP) LAOUTI (SKILADAR) Π. ΑΓ. ΣΩΣΤΗΣ AG. SOSTIS B.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

INTRODUKTION Tinos är ett idealiskt resmål för alla turister, därför att den förenar naturlig skönhet med en mängd olikartade miljöaspekter som existerar sida vid sida, liksom bergiga trakter och slätten, bergssluttningar o havskuster, odlade terränger och vildmarker m. m. Klimatet är milt och gynnar alla sorts aktiviteter och de starka sommarvindarna har gett upphov till benämningen av Tinos som ”Aeolus, vindgudens ö”. Öns yta uppgår till 195 kvadratkilometer. Tinos är den tredje Kykladiska ön i storleksordning efter Andros och Naxos (kanske den fjärde, efter Paros). Den har en trekantig form och tillhör den geologiska linjen av ögruppen inneffattande Andros och Mykonos. Bergkedjan, som delar ön i mitten, slutar vid bergtopparna ”Kechrovoùni” och “Tsikniàs” (som är 714 m hög). Här hade enligt mytologin, Aeolus Vindarnas Gud, sitt kungarike. Kustlinjen är cirka 114 kilometer lång och består av små vik med guldsandiga stränder, små vindskyddade hamnar och passar alla smaker och turistönskemål. Dessa stränder kan ibland vara lugna och tysta och kan nås från antingen land, genom små pittoreska gångstigar eller hav, genom småbåtar.

Det finns sextiotvå små eller större byar utspridda på hela ön och cirka fyrtio av dessa har överlevt genom tiderna och lever kvar ännu idag, särskilt under den sista delen av 1900 talet. Mångfalden av byar är ett unikt fenomen för den Kykladiska ögruppen och anledningen är att en gång har Tinos varit överbefolkat så till den grad, att folk emigrerade till övriga Grekland och utlandet under långa tidsperioder. Folkräkningen år 2001, har gett en befolkningsmängd på 8574 invånare, som är bosatta både på landsbygden och i hamnstaden Chora.

Geografiskt sett, är Tinos en bergig ö som innefattar bördiga och vindskyddade dalar. I de mest karga bergssluttningar finns mestadels olika stensorter som granit, schistolit (ardesia) och olika marmorsorter (vita och gröna). Vegetationen består av buskar (cedrar, spartium, myrten) och några träd, dessutom finns det en stor växtrikedom bestående av aromatiska växter lämpade för både te-bryggning och matlagning (salvia, camomill, oregano, timjan, kapris etc. ) Vilt innefattar harar, viltkaniner, rapphönor, samt flyttfåglar som vaktel, turturduvor osv. som passerar under tidsperioden mellan september och februari. Öns ekonomi brukade bero på jordbruk, djuruppfödning, sjöfart, fiske och turism (särskilt under sommarmånaderna), jämsides med export av olika vita och gröna marmorstenar.

I dagens läge har turistnäringen fått övertaget. Man exporterar, dessutom, olika jordbruksprodukter som potatis, frukt och mejeriprodukter som t. ex. den sfäriska tinos-osten, stora lagrade hårdostar och “kopanistì”, (påläggs-ost med fermenterad smak). Honungen som produceras här är utomordentlig och det finns en speciell druvsort som heter “rozakì” (rosafärgad).

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

historia

www.tinos360.gr

12

H ist o ria

Namnets ursprung Man spekulerar om att Tinos har fått sitt namn från den fornhistoriska figuren kallad “Teno”, som har varit den första som bosatte sig på ön; han var hövding av en Ionisk stam som kom från Karià i Mindre Asien. Vidare, har traditionen hävdat att namnet härstammar från prinsessan “Tinos”. Andra källor uppger att namnet kommer från feniciska ordet “tannoth” (=orm) p. g. a. det stort antal ormar som fanns på ön.

Några referenser påstår vidare att ön har kallats “Hydroùssa”, (hydor=det grekiska ordet för vatten) beroende på vattenkällorna och de rikliga vattenströmmar på ön. Filosofen Aristoteles kallar Tinos för “Ofioùssa”, med referens till de befintliga ormarna (òfis=orm), från vilka den blev räddad tack vare gud Poseidon (Neptunus) öns skydds-helgendom som sände en flock stormar som decimerade ormarna. Därför dyrkades Neptunus och som tacksamhetsbevis reste invånarna öns viktigaste antika tempel som finns just här vid strandområdet Kiònia, någon kilometer väster om hamnstaden.

Enligt vissa forskare, har den sistnämnda förklaringen varit felaktig, eftersom ordet “Fìdes” eller “Efides” syftar på ett slags träd och inte på ormarna. Det gäller, påstås det, en variant av ceder, som fanns på ön (och finns fortfarande i några exemplar nära byn Pànormos. ) Det specifika trädet har spelat en viktig roll i takbjälkskonstruktionerna på Tinos, för sin stora hållfasthet och resistenskraft mot angrepp från insekter i fuktiga miljöer. Under antiken, har komediskaparen Aristofanes refererat till Tinos under namnet “Skordofòros” för den fina vitlöken producerad där (skòrdo), Callimacus kallar ön för “Agathousa”, Aristoteles som sagt “Hydroussa” och Demostenes och Echinos “Erousa”. Ön kallas ”Aeolus, vindgudens ö” p. g. a. de starka nordliga vindarna som blåser här.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

M yt o l o gi

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

Mytologi Den högsta bergstoppen heter “Tsikniàs” (714 m), ett namn som har ett mytologiskt ursprung. Under antiken var berget kallad ibland som «Girai Petrai» (Gamla stenar) eller “Gyros”, efter folket ”Gyraieis”, en av de tolv folkstammarna som bodde på Tinos sydligaste sluttningar. Enligt historikern Appollodoros, efter de mytologiska Argonauternas expedition lett av Jason, gick deras skepp kallad “Argò” i hamn vid Tinos kuster och de två sönerna av “Boriàs” (Nord) och hans fru “Oreitheias”, vid namn “Zitis” och “Kalais” begav sig till just Tsiknias berget. Herkules ville hämnas för att “Boriàs” genom sina starka vindar strypte vännen “Ylas”, och därför förföljde han fiendens söner och dödade dem. På deras gravar, reste han två gravstenar ”steles” varav den ena vinglade när de starka nordliga vindarna blåste över ön. Berättelsen fortsätter vidare med upptäckten av sönernas mord från fadern “Boriàs”, som sedan dess lät de starka vindarna blåsa fritt mot sina fiender. Sen dess, fortsätter vindarna att blåsa hela tiden.

En annan myt, grundad på den episka berättelsen “Odyssè”, säger att hjälten “Aias”, (från Lokrid), efter återkomsten från “Troja”, strandade vid Tinos kuster. På grund av bristen på respekt (hybris) som denne visade gentemot gud Neptunus (Poseidon), dödade guden hjälten Aias vid “Tsikniàs” berget. Andra källor berättar att på samma ort fanns det ett tempel tillägnat vindarnas Gud ”Aeolus” eller “Boriàs”. Vidare, finns det en mera prosaisk förklaring till varför ”Tsikniàs” heter just så och det är att på orten luktade det av “tsìkna” (stekos), som kom från de grillade djuren efter antikens offringar till gudarna. Just där har man hittat fragment från keramikkärl som skulle ha använts för ändamålet.

Alla ovanstående förklaringar bevisar att det finns en stark förbindelse mellan berget Tsikniàs och vindarnas gud “Boriàs” eller “Aeolus”. Mysteriet förstärks också av faktumet att bergstoppen ligger oftast under tjock dimma.

13

14

H ist o ria

Historiska uppgifter Tinos, enligt vissa arkeologiska källor, har varit bebott sedan fornhistoriska tiden och bevisen på en kontinuerlig mänsklig närvaro finns att beskåda på flera ställen. Särskilt berättas det att de första invånarna hette “Kàres” och “Lèleghes”, härstammande från vissa trakter i Mindre Asien.

De tidigaste kvarlämnor finns på kullen “Vriòcastro” oftast kallad “Vrècastro”, sydost om hamnstaden. De dateras till “Bronsåldern”, eller “Första Kykladiska Eran” (3000 -2300 f. K. ) och består av keramiska kärvar funna på orten. Kullen ”Vrècastro”har förstärkts ytterligare under Brons-Medeltiden, annars kallad ”Kykladiska Medeltiden” (2300-1600 f. K. ). Generellt, gäller det att befolkningsgrupperingen concentrerade sig på ett strategiskt ställe, och “Vrècastro” var ett av dessa ställen.

Det finns några ytterligare bevis på att Tinos historia fortsätter även under den Mykenska tiden, som fornminnen nära byn Pyrgos visar oss. Stället heter Sankta Tekla och där har man grävt ut en kupolformad grav daterad till det 13e århundradet f. K. Under tidsperioden som kallades ”De obskura (eller mörklagda) århundraden” (12e- 10e århundraden f. K. ), fanns det flera inkursioner från de s. k. ”Havets folkgrupper”, som var helt enkelt dåtidens pirater vilka navigerade och härjade i hela Medelhavsområdet. För att undvika liknande angrepp från havet, var det nödvändigt att flytta bebyggelsen till de inre delarna av ön, på vissa naturligt skyddade trakter och vid fästningarna. Den s. k. “Kyklopiska Muren” vid «Xòmburgo» dateras under den här perioden. Man kan också finna vissa arkeologiska kvarlämningar från den “Geometriska perioden” (9e- 8e århundradet f. K. ), som finns nära byn «Kardianì» precis inom gravarna som benämns som den “Geometriska Nekropolis”. Under den första Arkaiska perioden (7e århundradet f. K. ), flyttades öns mittpunkt till den karga stenklippan av «Xòburgo». Utgrävningarna som företogs av den kända arkeologen N. Kontolèon under mitten av 1900 talet kom fram till ett av de mest intressanta tempel-upptäkten dvs. den så kallade “Stora Gudinnans Tempel” som var tillägnat Jordens Gudinna, Demetra, (eller “Ceres” på Latin). Det innehöll stora keramiska kärl dekorerade med reliefer. Mot slutet av den här instabila perioden orsakad av de upprepade invasionerna, har Tinos flyttat sin huvudstad åter från Xòburgo till ett öppnare och mera tillgängligt ställe.

Under det senare Arkaiska århundradet (6e årh. f. K. ), samt under den Klassiska perioden, har öns huvudstad flyttats till en ort närmare havet dvs. i grannskapet av den nuvarande stora Madonnakyrkan. Från den tiden har vi kvar den s. k. “Peisistratos-periodens akvedukt” på orten Linopì (byggd mellan åren 549 och 542 f. K. ) som utgör ett av dåtidens mästerverk, som fortsatte att fungera som hamnstadens vattenverk hela tiden och t. o. m. under modernare tid, (år 1934)! Dessutom, finns det stora Templet tillägnat Gudarna Poseidon (Neptunus) och makan Amphitrite, som byggdes nära stranden “Kiònia”, och var ett unikt monument för hela den Kykladiska ögruppen.

ΦΩΤΟ: ΖΕΦΗ ΠΟΤΗΡΗ

PHOTO: ZEFI POTIRI

ΙΣΤΟΡΙΑ & ΠΟΛΙΤΙΣΜΟΣ 15

16

H ist o ria

GAMLA MYNT FRÅN TINOS De mynten som är funna på Tinos har ett mycket stort värde, därför att de föreställer några aspekter som öns härskare önskade framhäva. På ett mynt, exempelvis, finns Havets Gud Poseidon (Neptunus) avbildad, bärande på ett treuddigt ljuster och på baksidan av det finns treudden igen, omringad av två delfiner (symboler av samma gud). Därför, antar man att Tinos önskade framstå som en betydande sjömakt till omvärlden.

Några andra mynt symboliserar den stora vinproduktionen och avbildar Vinets Gud Bacchus, som håller i handen några vindruvor. Dessutom, finns det några ytterligare avbildningar av Gudarnas Gud, Zeus och Gud Ammon.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

I fortsättningen erövrades Tinos av Atenarna och vidare av Spartanerna. Senare, fick den samma öde som resten av de Kykladiska öarna, när i 338 f.

K., Filip II, Makedoniens konung, erövrade Tinos, tillsammans med hela ögruppen. Efter Alexander den Stores död, föll Tinos under sin efterföljares Antigonus styre och senare, föll den under Ptolemeus (Egyptiska Kungens) styre. Efter 300 f. K., var Tinos fri och under 270 f. K., blev den tillkallad “Den Heliga Ön”. År 146 f. K. dominerades Tinos av det Romerska Imperiet och anslöts till Mindre Asienprovinsen. Trots detta, var ön självständig till i mitten av det 2a århundradet e. K., när piraterna attackerade ön vid flera tillfällen och tillfångatog invånarna som såldes som slavar. Under den Bysantinska perioden, föll ön i skymundan och blev föremål för ytterligare angrepp från olika folkslag (Araber, Gotiska styrkor, etc. ) Senare, drabbades Tinos av jordbävningar och epidemier, (en av dessa varade under en period av hela 52 år), som decimerade befolkningen. Vid epoken för

H ist o riska uppgifter

PHOTO: ZEFI POTIRI

det Fjärde Korståget och Konstantinopels fall år 1204, befann sig Tinos i den s. k. ”Undanskymda Eran”. Ι 1297, har bröderna Andreas och Geremias, tillhörande Venedigs patricierfamilj Ghizi fått börja styra Tinos (förutom Syros och Mykonos), i gengäld för hjälpen de gav Arkipelagens härskare, adelsmannen Marco I Sanudo att erövra Egeiska havsöarna till förmån för Venedig, ”La Serenissima”. De behöll Tinos som sin egendom till år 1390.

“Herrarna Ghizi” förstärkte Xòburgo klippan, som blev en stark fästning med resultatet att öns säkerhet förbättrades; hittills hade ön varit mycket utsatt för de invaderande styrkorna från havet. Murarna gjorde så att det slutna lilla ”citadellet” blev tillflyktspunkt för befolkningen och omkring denna fästning bodde öns invånare i en kringliggande liten tätort, så att de skulle kunna söka sin tillflykt inom ”citadellets” murar under krigsperioder.

Tinos är den enda Kykladiska ön som aldrig föll under det Turkiska herraväldet, med undantag för en kort period under 1715. Det var bara då man övergav Xòburgo fästningen och etablerade huvudstaden i den befintliga tätorten vid hamnen (Chora). Ryssarna kom också till ön och stannade dvar under en kort period (mellan 1771 och 1775) och den 31 mars 1821, den första byn som hissade upp revolutionens flagga mot Turkarna var “Pyrgos”, under ledningen av G. Palamaris. Hamnstaden Chora, följde den 20 april samma år.

Upptäckten av den heliga Bebådelse-Ikonen av Madonnan har höjt stridsmoralen hos grekerna i sin befrielsekamp mot Turkarna och, tack vare den uppvisade uthärdigheten, kunde grekerna få segra i självständighetskampen mot det turkiska herraväldet. Efter självständigheten, återblomstrade ön under alla aspekter och särskilt den kulturella och den konstnärliga sektorn. Under den här perioden blev Tinos hemort till åtskilliga kulturpersonligheter. Dessutom, har Tinos stött den nationella befrielsekampen, erbjöd skydd till de förföljda folkgrupperna och långt senare gav den sitt bidrag till kampen mot Nazisterna som ockuperade Grekland under Andra Världskriget.

17

18

H ist o ria

Historiska vändpunkter för Tinos

År 480 f. K., under den s. k. Persiska eller Midiska krigseran (492479 f. K. ), erövrades Tinos av det Persiska Imperiet. Enligt historikern Herodotos, en trirem från Tinos ledd av Amiral ”Panaitios”, son av Sosimenis, hade rymt från Persiska flottan och anslöt sig till den Grekiska flottan för att informera den om Persernas tilltänkta sjöslag vid Salamis-sundet. Det här hjältedådet har bidragit till den gloriösa utkomsten av sjöslaget vid Salamis för Grekerna. Till minne av detta, använder Tinos Kommun avbildningen av just den här triremen som sin symbol (logo).

Slaget vid Plataies (479 f. K. ) Beroende på Tiniensarnas stora medverkan i det här avgörande slaget, finns deras armé omnämnd på det votiva minnesmärket i Delphi-Templet.

4e århundradet e. K. Tinos blev kristen och avstod från antikens tolvgudsdyrkan, som hade varat under flera århundraden. Därför övergavs templet tillägnat Poseidon och Amphitrite vid “Kionia” stranden.

Bysantinsk Era: Ön tillhör redan det s. k. “Grekiska Ämnet” och blir angripen vid upprepade tillfällen av Saracener och andra pirater som härjade fritt inom det Egeiska havet.

1297. Tinos faller under Venedig styret, i början som feudal-familjen Ghizis egendom (Signoria) mellan åren 1297 och 1390. I fortsättningen och t. o. m. 1715 administreras ön av San Marco Republiken. Den kontinuerliga närvaron av Venetianerna på ön hindrare inte invånarna från att åtnjuta en relativ självständighet, som har spelat en betydande roll för kulturlivet på Tinos. På det sättet fick alla de greker som var förföljda av Turkar en fristad, där det rådde stabilitet och relativ säkerhet. Detta resulterade i en särskild variant av feodalt styre angående religion och seder, med hänsyn till att ett flertal invånare konverterade till den katolska tron.

1538. Ön plundrades av den ökände piraten Hayreddin Barbarossa.

15 juni 1715. Efter inte mindre än 11 försök, lyckades den turkiska krigsmakten erövra ön med hjälp av Venetianerna. Tinos blev bland de sista grekiska ställen som den ottomanska republiken lyckades besegra. Effekterna av denna dominans var av ringa betydelse och begränsades till det formella planet. Tinos lyckades ännu en gång utnyttja situationen till sin fördel och den liberala miljön fick positiva konsekvenser i form av framgångar på alla plan. Övergångsperioden mellan Venetianernas och Turkarnas styre var smidig och ön fick många privilegier, bland annat när det gällde kyrko-byggnationen och skolväsendet. Dessutom slopades skatteplikten för lokalbefolkningen.

Tinos blev faktiskt självstyrd och utvecklades både hantverksmässigt och kommersiellt. Marmorkonsten blev speciellt gynnad till den grad att Tinos blev det största och viktigaste centrum för stenhuggeri och marmorkonsten. Hela familjer blev sysselsatta i de olika marmorbrotten och marmorverkstäderna. Tiniensarna reste omkring och utövade sin konst både inom Grekland och utomlands, dvs. i Mindre Asien och Balkanska halvön.

1771-1774. Under den här perioden fick Tinos en kortvarig ockupation av Ryska styrkor som var en följd av Grekernas revolution och Ryssarnas ankomst för att hjälpa dem. Bröderna Orloff spelade en stor roll i detta sammanhang.

H ist o riska uppgifter

31 mars 1821. Byn Pyrgos, som ligger i norra delen av Tinos (den s. k. Exo Merià), blev det första stället i Kykladerna att revoltera mot Turkiska herraväldet. “Chora”, huvudstaden följde lite senare dvs den 20e april samma år, medan ön bidrog starkt med sina styrkor både i land och till sjöss.

30 januari 1823. Upptäckten av den heliga Madonna Ikonen i ett centralt ställe av huvudstaden var möjlig tack vare uppenbarelsen av Jungfru Maria till nunnan Sankta Pelaghia och har bidragit till att Tinos blev en symbol för moderlandet Greklands befrielse. Samtidigt blev ön det viktigaste resmålet för religiösa pilgrimer från både Grekland och hela den Ortodoxa världen.

1895. De Idrottstävlingar som hölls på Tinos hette “Tìnia” och ansågs som någon sorts förebud för de första Olympiska Spelen under modern tid, som firades i Aten 1896.

15 augusti 1940. Den Italienska fascistmakten företog ett undervattensangrepp i Tinos hamn och sjönk den grekiska båten ”Elli”, som tillhörde den grekiska krigsflottan och befann sig där för att delta i det religiösa firandet av den 15 augusti. Detta skedde under fredstid, i många pilgrimers närvaro. Medan flera sjömän stupade, ingen av folkmassan fick några skador, och detta var ett faktum som ansågs av folktron vara beroende på skyddet som Madonna utövade på sina trogna dyrkare. Madonna inspirerade därefter de Grekiska styrkorna i sin kamp vid krigsfronten under Andra Världskriget.

PHOTO: DIMITRIS KORRES

19

20

H ist o ria

“TINIA 1895” Dessa idrottstävlingar hölls på Tinos under tre dygn i augusti 1895 och var avsedda som förebud till de Olympiska Spelen som åter började firas i modern tid för första gången i Grekland år 1896. Tävlingarna ägde rum samtidigt som man firade Madonnakyrkan den 15 augusti.

Flera århundraden efter slopandet av de Olympiska Spelen (som skedde under det 4e årh. e. K. ), återuppstod det olympiska fredsidealet just på ön Tinos, som sammanförde idrottstävlingar med religiösa fester, precis som under antikens tid. Idrottaren och juristen Xenofon Sohos tog initiativet att organisera dessa tävlingar som sponsrades av den Nationella Grekiska Idrottsföreningen. Succén blev stor och många pilgrimer och idrottsintresserade från den befriade delen av Grekland nådde Tinos och deltog, med stor entusiasm, i firandet av freden och religionsfriheten.

En ganska stor summa, med hänsyn till den dåvarande ekonomiska situationen bidrog Madonnans Stiftelse med, dvs. 2000 Drakmer, medan Tinos Kommun bidrog med endast 70 Drakmer. Det är några få minnen som finns kvar efter “Tinia-tävlingar” i 1895. De finns i form av prismedaljer som föreställer på ena sidan den heliga Ikonen. På den andra, avbildas en oarmerad soldat, som symbol för freden som rådde under evenemangen.

Efter 111 år under sommaren av 2006 blev ”Tinia” firad på nytt under samma förhållanden och tack vare de olika idrottsorganisationernas finansiella stöd. Som arrangör stod exakt samma idrottsmyndighet dvs. den nationella Idrottsstiftelsen. Det fanns också en tanke på ett återkommande firande vart fjärde år, precis som för de Olympiska Spelen, men den tanken förverkligades aldrig.

PHOTO: Elias Provopoulos

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

TRADITIONER

www.tinos360.gr

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

T raditi o ner

Tinos kallas för “konstens och skönhetens ö” på grund av de många konstnärliga och arkitektoniska mästerverk som kan beskådas på orten. Tinos alv kan skryta med ett varierande utbud av bergarter som de vita och gröna marmorsorten och andra stensorter, lämpade för byggnationen. Dess kulturella miljö främjar de figurativa konstarter och särskilt skulpturkonsten. Många konstnärer kommer från Tinos där de föddes och utvecklades.

Tinos naturmiljö

Tinos landsbygd är mycket intressant för de rådande klimatförhållanden och naturmiljön som förvandlats, med jordbrukarnas medverkan, till att utgöra konstgjorda odlingsfält på bergsluttningarna som inte alls var odlingsbara från början.

Lantägare och jordbrukare har förvandlat de steniga bergssidorna till odlingsbara jordstimlor disponerade i trappform, genom kallmurar som håller kvar den bördiga jorden och kallas (trappor= “skàles”, i den lokala dialekten).

PHOTO: ZEFI POTIRI

Den här vanan gällde också under antiken på Tinos, med början i det 4e århundradet f. K., då invånarna utformade identiska avlånga horisontella fält vid bergsslutningar, med avsikt att behålla det dyrbara regnvattnet i naturliga vattenreservoarer. På så sätt blir markytan horisontell och jordmassorna stöds och inte förs ner av regnströmmarna.

25

26

T raditi o ner

På insidan av dessa ”skàles”, planterade man fikonträd och vinstockar för att skydda odlingarna från de starka nordliga vindarna och behålla fuktigheten. Man odlade vete, spannmål och bönor. Stenbelagda bergsstigar i trappform användes alltid för att nå de enstaka egendomarna, som

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

avgränsades

medelst

k allmurar.

Dessa var

oftast

välgjorda,

att

så

man

ännu

idag

betraktar

dem

med

beundran

och

stor

fotograferar dem. Dessa stigar var också avsedda för husdjuren, mulor och åsnor till I

som

användes

jordbrukssysslorna. dessa

val a r

vindskyddade gr ävd e

man

vattenbrunnar för att odla fruktträd, olika grönsaker och man anlade också mindre

o l i v l u n d a r.

Dessa

människo-

skapade odlingsfält var oftast

vindskyddade

genom rader av vass som verkade också som fuktighetsbevarande växtlighet, som t. ex. vid byn Kòmi.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

T raditi o ner

Tinos byar Majoriteten av Tinos byar blev till under 1600- talet, när ön nådde sin utvecklingshöjdpunkt. Byarnas disposition och etableringsläge påverkades av klimatiska och socio-kulturella faktorer. Då ön invaderades från havssidan, blev befolkningen tvungen att flytta till de innersta trakterna så som det skedde med byarna Volax och Pyrgos som var omslutna av bergiga trakter för att vara osynliga från de angripande piraterna. Givetvis, finns det några byar som Kardianì och Ystèrnia, men de sistnämnda var osynliga från de östra kusterna, där faran kom ifrån. De nordliga vindarna är mycket starkare än de som blåser på de övriga Kykladiska öarna. Därför var lä-aspekten viktigare här, jämsides med sådana naturkrafter som solförhållanden, de lokala byggmaterialen, markens beskaffenhet och möjligheten till en bra ventilation. Allt detta gjorde att huskropparna grupperades på så sätt att den ena byggnaden vanligen låg ovanpå den andra.

Alla dessa förutsättningar gäller även den arkitektoniska formen av den typiska Tinos bostaden, som också påverkades av några ytterligare klimatfaktorer.

Taktäckningen kom vanligtvis i form av terrass p.g.a. bristen på stark nederbörd i form av snö och regn, medan arkaderna under husens övervåningar användes som passager, skyddade från sol och vind. Byarna klättrade uppför bergsslutningar och var orienterade mot läsidan medan de tog väl hänsyn till vattentillförseln och var belagda i närheten av åar eller strömmar. Byarna var trappformade

27

28

T raditi o ner

PHOTO: Elias Provopoulos

precis som det hände med den öppna landsbygden.

Konstruktionsmaterialet, kalkstenen, kommer från närbelägna stenbrott och gatubeläggningen är oftast marmorplattor. Den venetianska närvaron på ön under fyra århundranden i sträck har givetvis påverkat konstruktionsstilen som är säreget för Tinos med tillkomsten av marmorprydnader på hus och kyrkor.

Den kortvariga turkiska ockupationen har inte lämnat några spår inom

byggnadskonsten, därför att den varade under en relativt begränsad tid (17151821, med vissa avbrott) och var huvudsakligen en formalitet. Den inskränktes endast till guvernörens och några andra tjänstemännens (motvilliga och irreguljära) närvaro.

Bostadsbyggnaderna på Tinos är ett typiskt exempel på den traditionella enkla och funktionella arkitekturen.

Regeln var att fasaderna inte alltid hade varit kritvita, som idag. Väggarna var inte putsade och vitkalkade utanpå, just för att blanda sig in i den karga steniga och bergiga omgivningen och inte sticka ut och dra de hotfulla sjöfararnas och angripparnas PHOTO: Elias Provopoulos

T raditi o ner

PHOTO: Elias Provopoulos

uppmärksamhet. Idag, är alla byggnader putsade och vitmålade, till följd av ett regeringsdekret som verkställdes före Andra Världskriget som syftade till förbättringen av de hygieniska förhållandena. Effekten blev positiv, därför att

PHOTO: ZEFI POTIRI

29

30

T raditi o ner

PHOTO: Elias Provopoulos

de vita ytorna reflekterar dagsljuset och man undviker överhettning. Ett till kännetecken för Tinos byar är frånvaron av försvarsmurar kring husgrupperna.

De sistnämnda är endast reserverade för Xòburgo citadellen, den medeltida huvudstaden.

Utformningen av stadsbilden på Tinos är ett resultat av

bondesamhällets kompakta sociala struktur, med den täta husgrupperingen som följer terrängens naturliga sluttning. De små gränderna bildar en kompakt vävnad som innefattar små torg, kyrkor, kyrkklockstorn, skolor, offentliga och kommersiella byggnader mm. Ett till intressant aspekt är de offentliga tvättstugorna som stöds av kolonnader och är marmorklädda in och utvändigt.

De har flera vattenbassänger eller vasker och liknar de som finns i södra Italiens landsbyggd. Man har restaurerat alla dessa intressanta minnesmärken över dåtidens vardagsliv, trots att de står oanvända idag för att de fyller inget syfte.

I de Kykladiska byarnas bostadskvarter och särskilt på Tinos, har det centrala torget bredvid kyrkan den största betydelsen.

Stora kyrkan är

naturligtvis tillägnad skyddshelgonet i varje by. Det kan finnas flera mindre torg i en och samma by. T.o. m. i hamnstaden (Chora), som har genomgått många förvandlingar p.g.a. modernismens framkomst under sextitalet och de relativa rivningsraserier som framgången förde med sig, finns det lyckligtvis konklaver där man tror att tiden har avstannat.

Byarnas olika namn har sitt ursprung i den feodala tiden och de slutar ibland i -àdos (Moundàdos, Tarambàdos mm.) Andra namn, som “Kòmi”, “Pyrgos”, “Stenì” mm, bär antikens influens från både forntiden och klassiska perioden.

T raditi o ner

Den typiska Tinos bostaden Bybornas bostäder är ett intressant exempel av folkkonst. Enkelheten är kännetecknet och planlösningen är funktionell och undviker allt som är överflödigt.

Bostäderna är små och har begränsade öppningar som

placeras i fasaden som välter mot syd, medan sidofönstren är ytterst få om

sidan marmorbeklädnader och dekorationer. Golvbeläggningen i husen består av marmorplattor eller

andra

inhemska

stenplattor och komprimerad jord i källare och biutrymmen.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

de överhuvudtaget finns. Konstruktionsmaterialen är å ena sidan kalkstenen som är lokala och å andra

Bostäderna består av en stor sal som kallas salongen. Bakom den placeras några fönsterlösa rum (sovalkover) som välter mot denna. Belysningen och ventilationen får de här små rummen genom denna stora sal. Vidare finns det ett kök med eldstaden. På nedre våningen under bostaden finns förrådet där

man

förvaran

skörden

av olika jordbruksprodukter, bakungnen

för

bröd

samt

redskapen för framställning av vin och “rakì”.

Framför

husentrén

på

övervåningen, finns det en sorts utvidgad balkong eller terrass, som omges av marmorklädda sittplatser och fungerar som vistelseutrymme för de besökande och familjens gäster i övrigt.

Vid avsatsen, finns det ofta

något marmorbord och flera blomkrukor gjorda av lergods eller avlagda (vitkalkade) olivoljedunkar. Här finns det också en smal trappa som leder

31

32

T raditi o ner

till husets terrass. Den här beskrivna övervåningen når man genom en brand huvudtrappa som är oftast marmorklädd också. På ömse sida av huvudingången finns det två symmetriskt placerade fönster. Ovanpå var och en av dessa vilar de halvcirkelformade överstycken som kallas “ypèrthyra av Tinos” uthuggna på vit marmor. De är dekorerade med reliefer och är ofta perforerade för att åstadkomma en god ventilation av bostadens inre delar.

Några återkommande dekorationsmotiv och symboler finns avbildade på dessa överstycken, i form av t.ex. cypresser, stjärnor, duvor, skepp samt olika geometriska former som kantas av miniatyrkolonner som bär småskaliga valv. Husens skorstenar sticker ut från terrasserna och är vackert utformade som lerkrukor i olika former. De kompletterar den konstnärliga utsmyckningen av bostäderna och förenar den praktiska med den dekorativa aspekten.

Bostadens interiör har en enkel stil och kännetecknas av ett stort valv som delar den stora salongens tak mitt itu.

Valvet kallas “vòlto” (av

lokalbefolkningen), medan olika nyscher i husets väggar används som små hyllor.

Volto-konstruktionen återfinns

i all Kykladisk arkitektur och används för att lasta av takkonstruktionen.

PHOTO: Elias Provopoulos

Bostadens inredning består av endast

det nödvändigaste möblemanget dvs. matbord, buffé, soffan och kistan.

Alla dessa möbler dekoreras av vita spetsdukar, medan fönstergardinerna är också gjorda som handarbeten med vackra spetsdekorationer.

Tinosbornas levnadsstandard har alltid varit högre än det som fanns på det grekiska fastlandet. Ett bevis på det är att husdjuren inte delade bostadskvarter med människorna, utan bodde i särskilt byggda konstruktioner utanför bygränserna som t.ex. stallar, kyklinggårdar, grisgårdar, duvslag osv.

PHOTO: Elias Provopoulos

T raditi o ner

TRÖSKNING OCH RENSNING AV VETE ELLER KORN Tinos besökaren har chansen att se och beundra en till stenkonstruktion för jordbruket: det är tröskplatsen som är skapad med stor omsorg av de duktiga stenhuggarna. Tröskplatserna finns på nästan alla odlingsfält i landsbygden och många finns kvar ännu idag. De är cirkelformade med en diameter på 4-5 m och är sten- eller marmorbelagda. De omringas av en krans av utstående stenplattor som är 50-60 cm höga. Utanpå den här stenringen står det ytterligare en rad stenar (kallad “aggiùri”).

Förr i tiden, brukade tröskningen av vete eller korn starta i början av juli månad.

Man tog hjälp av stora djur antingen ett par kossor eller en ko och en mula eller åsna som bands till en bräda och gick runt tröskplatsen och trampade på säden som hade buntats till kärvar.

Jordbrukarna samlade sädeskärvarna runt omkring den runda tröskplatsen och började med att kasta in 8-10 stycken buntar eller kärvar och fortsatte med nedtrampningen av de skördade kärvarna. Genom att gå runt i cirklar, trampade de stora djuren dessa kärvar för att urskilja halmen från vete eller korn. Så snart nedtrampningen av första omgången buntar var klar och jordbrukaren nöjd, kastade man in en ny omgång kärvar och så vidare tills hela kvantiteten bearbetades på ett liknande sätt. Genom att gå runt under den heta solen, blev jordbrukaren som följde djuren både törstig och hungrig och därför försåg man honom med färskt dricksvatten och någonting att äta från några andra familjemedlemmar som föjde hans ständiga runda gång.

Senare kom fläktningens tur. Det här momentet gjorde man nästa dag, tidigt på morgonen eller vid soluppgången när det blåste en svag vind som skulle föra bort halm, agnar osv. Vinddragets styrka och riktning bedömdes i förväg genom att kasta en liten kvantitet söndertrampade sädeskärvar upp i luften. Fläktningen utfördes med hjälp av en trident gjord av trä, den så kallade “dikriàni”. På så sätt samlades all halm runt omkring tröskplatsen och senare fördes det bort till förrådet för att användas som djurfoder under vintern. Havre eller korn, som var tyngre, hamnade på tröskplatsen och sållades två gånger (genom två såll med olika maskvidder). Senare fyllde man stora jutevävssäckar med korn som fördes bort till kvarnen (väderkvarn eller vattenkvarn) för att bli till mjöl.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

34

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

36

T raditi o ner

T raditi o ner

Stora och små Kyrkor och Kappeller (i städer och på landsbygden) Tinos har varit ett religiöst centrum sen antikens tid, när man dyrkade Poseidon och Amfitrite med många pilgrimer som strömmade in från hela Grekland. Den religiösa aspekten av ön bevarades under flera århundraden och kvarstår ännu idag. Det stora antalet kyrkor som byggdes på Tinos är ett bevis på den religiösa andan på ön. Kartläggning av alla kyrkor har inte kompletterats än, för att de är över ett tusen Ortodoxa och Katolska kyrkor och uppgiften är svår. Folkkonsten har producerat enastående kyrkor som påverkades av olika arkitektoniska stilar från både öst och väst. Några av kyrkklockorna är underbara i sin enkelhet. De är byggda med lokala stenar och prydda med marmordekorationer.

De flesta församlingskyrkor i byarna byggdes under bysantinska tiden och fortsatte under senare tid, under Venedigs dominans mellan åren 1207 och 1715. Under 1800 talet fortsatte man att bygga kyrkor p. g. a. ett speciellt avtal med Turkarna, under den korta perioden Tinos tillhörde det Ottomanska Imperiet.

Följaktligen, fick invånarna bygga hur många kyrkor de ville med resultat att på nästan varje egendom fanns det idag en privat kappell som

PHOTO: Elias Provopoulos

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

ansågs ett privilegium och en välsignelse som tillfaller ägarens familj. Skötseln av en sådan privat kyrka, som går i arv från varje generation till nästa, anses som en glädjebringande plikt, utan att folk tar hänsyn till omkostnader.

37

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

38

T raditi o ner

När skyddshelgonet firas i en by håller man en kyrklig fest, en “panighyri”.

Detsamma gäller för privata kyrkor och alla gäster är välkomna att delta i festen, dvs. familjen, vänner och även utomstående som sitter efter mässan och blir bjudna på mat o dryck. Banketten bekostas antingen av hela byn eller av ägarens familj. Den här festmåltiden består av antingen traditionella förfriskningar kaffe, rakì och lukùmi (turkisk delight), eller också tilltugg och huvudrätter av olika slag. Dessutom, under jultid bjuds man på knapriga fritterade (pankaks liknande) rullar, dränkta i honung som kallas ”dìples” (se receptförteckningen), medan under påsk festligheterna bjuds man på de Italiensk – inspirerade söta bakelser med färsk ost som kallas “skepastès”.

Oftast inskränker man sig inte till sötsaker, utan bjuder man på olika lokala maträtter som t. ex. den utsökta runda tinos-osten, vindränkt skinka kallad “loùza”, vitlökskorv kallad “skordàto”, kronärtskockor i olje- och vinäger-sås och,

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

till detta, rikligt med ortens vin.

Tinos kyrkor faller under tre kategorier: Församlingskyrkor som är belägna centralt i byarna eller huvudstaden “Chora”, kappeller som är mindre kyrkor vid katedralerna och slutligen de otaliga landsbygdens små kyrkor som råkar vara mestadels privata. Dessa är alltid vitkalkade och de finns utspridda nästan överallt på varje kulle, stenig bergsluttning, vid stränder, bland de trappformade odlingsfälten längst vandringsstigar eller i huvudstadens omedelbara omgivning. Nästan varje dag kan man någonstans finna en kyrka som firar skyddshelgonet med en “panighyri”, som ger möjlighet till vänner och bekanta att träffas, umgås och komma ihåg gamla Tinos anor och seder.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

T raditi o ner

Kyrkklockorna är sevärda och kommer i olika versioner. Ibland är de skilda från kyrkornas huvudbyggnader. De äldsta kyrkorna saknar fönster medan de som byggdes lite senare har flera fönster runt omkring. Samexistensen av de Ortodoxa och Katolska trosbekännare har också påverkar de respektive kyrkornas arkitektoniska stilar. Det finns till och med ett sällsynt fall av en kyrka som sammanfogar de bägge dogmerna. Den ligger vid berget “Tsikniàs” och är tillägnad Sankta Katerina.

Generellt gäller det att konstruktionsmaterialet för dessa små kyrkor är detsamma som används i bostadsbyggnader. Takkonstruktionen vilar på träbalkar som i sin tur bär stora stenplattor. Vissa fasader har prydnadselement som dateras till 1900 och 2000 talen.

PHOTO: Elias Provopoulos

40

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

T raditi o ner

Duvslag Tinos duvslag är de små byggnader som har använts till duvuppfödning, en syssla som husbönderna höll på med under flera århundraden, ändå sen antiken. Det är här som duvorna har haft sina fågelbon även i fortsättningen under kristendomen (med duvan som symbol för den Helige Ande) och därför tog man speciell hänsyn till den här fågeln. För grekerna symboliserar duvorna freden och ömheten.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

Man

har

tillägnat

dem

många dikter och sånger och de finns representerade i reliefer, handarbeten och konsthantverk.

Man kan finna duvslag i de andra Kykladiska öarna, men bara Tinos kan skryta med de speciellt dekorerade duvslagen som har blivit öns

symbol. De inhemska byggarna visste väl att, för att gynna och attrahera duvorna, måste konstruktionerna lokaliseras nära vattendragen och mitt på de odlade fälten i de bördiga vallgångarna. Man undvek bergiga trakter där det blåste hårt. Man borde underlätta fåglarnas tillgång till vatten och föda PHOTO: ZEFI POTIRI

42

och göra det lätt för dem att hitta hem till sina nästen.

Vid

sidan

praktiska

av

den

användningen

av konstruktionerna, fick de också fungera som en status symbol för ägarnas familjer. prestigefyllt

Ägandet och

med välsignelse.

var

förenat

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

44

T raditi o ner

De små byggnadsverk som kallas för duvslag har små dimensioner och två våningar, i vanliga fall. Bottenvåningen användes som förråd för jordbruksprodukter och redskap, medan övervåningen som var rikligt dekorerad var avsedd för duvornas näst. På både utsidan och insidan uppdelades duvslagen i små fack eller nyscher som var kvadratiska eller trekantiga. Konstruktionsmaterialet var den lokala stensorten och de var oftast vitkalkade. På bottenvåningen fanns det inga öppningar förutom en

S t o ra o ch sm K yrk o r o ch K appeller

45

liten dörr, för att undvika skadedjur som råttor och ormar.

Stenflisor användes för att dekorera fasadernas övervåningar och hade olika former som var för det mesta symboliska (romber, trekanter, sol, cypresser etc.) De utgör de s. k. “arkitektoniska broderier”. Alla dessa duvslag räknas som byggnadsminnen och är sällsynta på andra öar. Det är endast på Tinos man möter sådana fina duvslag som är ett uttryckssätt för lokalbefolkningens

PHOTO: Elias Provopoulos

konstnärliga läggning.

46

T raditi o ner

Duv-uppfödningen på Tinos har antika anor men den systematiska “odlingen” blomstrade under den Venetianska tiden då den härskande eliten utnyttjade den s. k. “droit de colombiers”, eller ”duvslags-rätten” (på Franska språket) som vidareutvecklades av Tinos lokalbefolkning. De flesta av dagens befintliga duvslag byggdes under 1800 och 1900 talen.

Sysselsättningen med produktionen av duvkött hade en så stor utsträckning, att man exporterade största delen av det producerade duvköttet.

Konserveringen

av

köttet i glasburkar i olje- och vinägerlag här

att

den

deliketessprodukten

var

mycket

gjorde

efterfrågad

i

övriga

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

Grekland men också i Smyrna och

Konstantinopel,

där

det

bodde många greker. I vissa fall kan man smaka de traditionella duvbaserade recepten på Tinos byar ännu idag.

Man borde också tillägga att

duvodlingens

exkrementen

biprodukt,

användes

som

gödsel av lokalbefolkningen.

Det exakta antalet duvslag är fortfarande okänt idag men överskrider

säkert

de

1000

exemplar, som finns huvudsaklingen i de centrala delarna av ön nära byarna “Tarambàdos” och “Tripòtamos”.

För några årtionden sedan företog föreningen ”Grönskans Vänner” ett begränsat restaureringsprojekt för bevarandet av cirka 140 duvslag med pengar som man fick genom donationer, bidrag och frivillig arbetskraft.

Målet är att återuppliva alla de 1000 duvslagen på Tinos.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

S t o ra o ch sm K yrk o r o ch K appeller 47

T raditi o ner

Väderkvarnar

Tinos var det idealiska stället för väderkvarnar p. g. a. de starka nordliga vindarna som blåser här. Kartläggningen av väderkvarnar har bevisat att samma förhållanden råder för dem som för de existerande byarna på Tinos dvs. att väderkvarnens antal är det största i förhållande till andra öar med lika stor befolkning och yta. Redan under antiken, påstås det att det fanns cirka 80 väderkvarnar på ön som mal korn och vete för inhemskt bruk, men också för de närliggande öarnas behov. Under Venetianernas tid fick väderkvarnarna tillmötesgå näringsbehovet av hela befolkningen som faktiskt hade tredubblats.

Konstruktionsmaterialet var den lokala kalkstenen och läget var kullarna runt omkring bosättningarna, så att man kunde lätt transportera sädesslagen dit. De finns överallt på ön, antingen i rader eller på ödsliga ställen som enstaka byggnader. De runda byggnadskonstruktionerna hade flera nivåer. Grindningen sker genom ett stort trähjul som placeras utanpå och är försett med 10 vingar som var också av trä.

PHOTO: Elias Provopoulos

48

V äderkvarnar

På dessa vingar fäste man trekantiga seglar av tyg som rullades ut fullt eller i mindre utsträckning, beroende på den rådande vindstyrkan. Hjulet fästes på en stor horisontell stubbe vilken stod under ett konformat tak som var täckt med vass eller andra växter.

Taket och hjulet roterade kring en trätrumma som manövrerades av mjölnaren i rätt riktning för att utnyttja vinden maximalt. Vindkraften förs från den roterande axeln via kugghjul som är gjorda av trä till ett runt stenpar. Den övre stenen, löparen, roterar mot den undre fasta stenen, liggaren. På kullen över byn ”Ysternia” finns fortfarande ruinerna av en grupp uppradade väderkvarnar därför att, från den närliggande lilla hamnen nedanför, bedrev man export av mjöl till de angränsande öarna och på så sätt kan man säga att det fanns en sorts “kvarn verksamhet av pre-industriell natur”.

Under befrielsekampen mot det turkiska herraväldet, fick den grekiska flottan proviantera genom samma hamn och fortsatte att göra det under fredstid under landets första självständighetstid på 1800 talet.

49

T raditi o ner

Under andra världskriget var de lokala mjölnarnas patriotism mycket beundransvärd, därför att de trotsade den tyska krigsmaktens förbud och konfiskeringsrisk genom att arbeta i smyg och mala sädesslag under nattetid.

Följaktligen riskerade mjölnarna livet. Detta var nödvändigt för att det rådde hungersnöd bland Tinos befolkning. Väderkvarnar var i funktion under några decennier efter andra världskriget upp till år 1970, när den sista möllan nära byn ”Kambos” slutade sin verksamhet.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

50

V äderkvarnar

De få väderkvarnen som finns till beskådning i dagens läge är enastående exemplar av folkkonst gjorda av lokala hantverkare och står som ett bevis på betydelsen av Aeolus, vindarnas gud, under flera århundraden.

Alla beståndsdelarna var inhemska förutom de runda stenarna som kom från ön Milos, den enda som producerade och exporterade dem till alla egeiska havskustområden.

Mjölnaryrket gick alltid i arv från far till son. Mjölnarna var de bästa meteorologerna liksom sjömännen och de visste allt om väderprognoser och vindarna, därför visste de också var man borde anlägga en väderkvarn.

De bad till kvarnarnas skyddshelgon, speciellt till Sankt Nikolas “sjöfolkets helgon” och hängde hans ikon jämsides med dem som föreställde Sankt Jörgen och Sankt Minàs, på kvarnens innerväggar, för att få helgonens välsignelse.

Vattenkvarnar För att mala de olika sädesslagen använde man på Tinos vattenkvarnar också.

Det finns bevis på antika vattenkvarnar redan under första århundradet f. K. men vi vet inte säkert när de introducerades på Tinos. Dessa vattenkvarnar bevisar att det fanns vattenströmmar och man bör lägga till minnet att Tinos kallades också “Hydroussa”, (vattenrik).

Dessa vattenkvarnar fungerande oftast som olivpressar, med en annan utrustning förstås, för att få fram olivoljan. Dessa vattenkvarnar anlades i grupper längs strömmarna, särskilt nära byarna “Livada”, “Marouli” och “Perastra”. De slutade användas för några decennier sedan för att de blev överflödiga och ersatta av modernare metoder.

PHOTO: Elena Chalkoutsaki

51

PHOTO: Ioannis Vidalis

T raditi o ner

Stenhuggningskonsten Marmorkonsten blomstrar överallt på Tinos där flera konstnärliga

föremål

finns

att beskåda längs vägarna, i kyrkorna, på torgen, inom bostäderna och i offentliga och

privata

utrymmen.

Den tiniensiska marmorn är bearbetad med stor inspiration, kärlek och fantasi av hantverkarnas och skulptörernas händer. De har skapat statyer, monument och reliefer av hög konstnärligt värde genom att utnyttja den utomordentligt fina råvaran som PHOTO: Elias Provopoulos

52

kommer i vita och gröna nyanser. Tinos marmor klär otaliga monument både inom Greklands gränser och utomlands som ex. vis Museet i Louvre och Buckingham Palace.

Skulptörernas skicklighet

beror

på

intuitionen, kärleken och tillgivenheten som resulterade i att den här ön blev “den traditionella marmorkonstens friluftsmuseum”. I vartenda lilla hörn i Grekland och även utomlands kan man finna tiniensiska marmorkonstverk. De mest berömda exemplen hittar man som gravmonument på de olika kyrkogårdarna (som t. ex. vid byarna “Pyrgos” och “Platià”), på fästningarna, på fontäner, de gemensamma tvättstugor i de olika byarna, som prydnadsföremål i offentliga och privata byggnader och kyrkor mm. Man bör nämna de karaktäristiska halvcirkelformade överstycken i marmor som placeras ovanför ingångarna och fönstren av hus och kyrkor, som kallas ypèrthyra.

Den dominerande sysselsättningen på Tinos före industrialiseringen, med början efter år 1845, var marmorverksamheten antingen vid stenbrott eller vid marmorverkstäder som sysselsatte inte mindre än ett tusen hantverkare.

T raditi o ner

Marmorkonsten och skulptur Sagan berättar att antikens främsta sculptör, Fidias kom till Tinos och lärde ut sin konst till invånarna och som bevis har man alla arkeologiska minnesmärken som finns på ön. Den lokala marmorn har använts för att konstruera Templet som tillägnades Poseidon (Neptunus) och Amfitrite vid stranden “Kionia” på Tinos. Dessutom, sysslade marmorhuggare med tempelkonstruktionerna på antikens heliga ö, “Delos”.

Stenbrotten för den gröna marmorn var produktiva hela tiden sen antiken, under romersk tid och under början av den kristna eran. Den största utvecklingen fick, dock, marmorkonsten efter befriensen från Turkarna år 1830, när Tinos lyckades bli det viktigaste marmorcentret i Grekland och ett av de främsta i hela världen. Tinos skulptörerna hade det bästa ryktet och gjorde ön berömd i hela världen.

Själva den konstnärliga miljön på Tinos inspirerar konsnärer av alla slag.

Stränderna, klipporna och växtligheten de bosätter sig på ön Tinos.

Utvecklingen av marmorkonsten beror på följande faktorer: • De rådande ekonomiska och sociala förhållanden i Grekland under artonhundratalet.

• Den venetianska ockupationen och den Katolska tron med sina traditioner som gynnade bildkonsten

PHOTO: ZEFI POTIRI

inspirerar bildkonstnärer med resultat att

• Tinos alv, som har flera olika sorters marmor i vita och gröna nyanser, särskilt i den nordligaste delen av ön.

•

Befolkningssammansättning som innefattade ett stort antal konstnärer och

skulptörer vilka inspirerade den övriga befolkningen att sysselsätta sig med konstnärliga yrken och utnyttja den befintliga talangen.

• De stipendier som utlyses av den administrativa enheten av Madonnakyrkan som bidrog till vidareutbildning av stora konstnären som Ghizis och Lytras och, naturlitvis.

• “Yrkesskolan för de Figurativa Konstarter ”, som finns i byn “Pyrgos”.

53

54

T raditi o ner

Alla dessa faktorer har bidragit till Tinos invånarnas sysselsättning med marmorkonsten och marmorhanteringen i stort på nästan alla nivåer med början från stenbrott och fulländningen i den sublimala konstarten av marmorskulpturen. Enligt den tillgängliga dokumentationen har den första marmorverkstaden på ön grundats på byn “Pyrgos” under 1600 talet. Sen dess, har flera marmorverkstäder bildats och konkurrensen som följde gynnade deras spridning till resten av ön. Höjdpunkten nåddes under 1800 talet. Tinos marmorhantverkare reste runt hela Grekland och utomlands och skapade marmor konstverk samt prydnadsföremål för stora byggprojekt som var originella och mycket viktiga för Greklands Konsthistoria. Resultatet är att vi kommer i kontakt med mästerverk på hela Tinos: i kyrkor, i privata hus, i form av reliefer och statyer, i fontäner, i gravmonument, i minnesplattor etc.

De välkända Tinos skulptörerna Giannoùlis Halepàs, Dimitris Filippòtis och många fler anlitades för att utföra marmorskulpturer och byggdelar som utgjorde viktiga delar i många nygrekiska byggprojekt som till exempel: Kungliga Slottet, Universitetsbyggnad, Vetenskapsakademin, Tekniska Högskolan och så många andra som förverkligades tack vare donationerna till den nybildade Grekiska Staten från de stora Magnaten dvs Tekniska Högskolan, Arkeologiska Museet, Nationalbiblioteket, Akademin, Zappeion Megaron etc.

Trots den stora krisen som drabbade alla marmorverkstäder under andra hälften av 1900 talet, har en ny era för de traditionella marmokonsten återskapats, beroende på mass-turismen. Ett nytt intresse visades för renovering av kulturminnesmärken och konstruktionen av modernare byggnadsverk för turism i en s. k. ny-kykladisk stil. Detta bidrog till fortsättningen av marmorhantverket särskilt i byarnas “Pyrgos” och “Ysternia” marmorverkstäder, nära de viktigaste stenbrotten.

Ett stort antal marmorskulpturer är utställda på Tinos olika konstmuseer men också i byarnas olika Kyrkor och Kapeller.

T raditi o ner

Marmor överstycken De typiska halvcirkelformade eller fyrkantiga överstycken som är perforerade, kallas för “ypèrthyra” på Tinos och är ett särskilt kapitel inom den lokala marmorkonsten. Man kan finna dem överallt och de är fina konstverk utarbetade av anonyma hantverkare.

De fungerar som dekorationer på de flesta traditionella hus på Tinos. Ibland, fungerar de också som ventilationsluckor som också tillåter ljusinsläpp i kyrkor och bostäder. Av arkeologerna anses dem som en utveckling av antikens massiva Mykenska trekantiga stenbalkar som avlastar stenkonstruktionerna ovanför dåtidens imponerande portaler. Än idag har flera av dessa överstycken behållit sin roll i hamnstaden och på

också ovanför innerdörrar, för att belysa och ventilera de

innersta

rummen

som saknar fönster utåt.

Som

dekorationsmotiv

använder man bysantinska ochvenetianskamotivsom fåglar, skepp, blommor, fiskar, träd (cypresser) och andra geometriska former av symbolisk natur.

Ibland

föreställer

de ”heraldiska” symboler för prominenta familjer samt

symboler

mot

”det onda ögat”, särskilt när det gällde de bäst bemedlade familjer.

ΦΩTO: HΛIAΣ ΠPOBOΠOYΛOΣ

landsbygden, i både kyrkor och bostäder. De placeras i regel ovanför ytterdörrar och fönstren men de finns

55

56

T raditi o ner

K U LT U R E L L A F Ö R E N I N G A R

57

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

HAMNSTADEN (“CHORA”)

www.tinos360.gr

60

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

HAMNSTADEN (“CHORA”)

PHOTO: Elias Provopoulos

Tinos huvudstad är kallad Chora (=staden). Det är en hamnstad som är belagd vid den sydöstra kusten och grundades under antikens tid. Den nuvarande aspekten fick tätorten under en period mellan åren 1715 och 1745. Huvudstadens tillkomst är en följd av fred och framgång beroende på slutet av sjöpiraternas angrepp. Under det sjätte århundrandet f.K. grundades huvudstaden i omgivningen av den nuvarande Madonnakyrkan och kallas faktiskt “Pòles”=staden. (Dåtidens invånare tillhörde 12 olika ”släkter” eller stammar.)

H A M N S TA D E N

Huvudstaden har fortsatt att vara på samma ställe sen antiken och fortsatte sin existens till och med den Bysantinska eran, när nya piratangrepp tvingade invånarna att söka en tillflyktsort igen, i den karga fästningen av Xòburgo. De arkeologiska utgrävningarna där har kommit fram till upptäckten av en del av antikens huvudstad i form av en ovalformad mur norr om Madonnakyrkan, samt en Hellenistisk fästning (som tyvärr ligger fortfarande begravd under hamnstadens ringväg). Dessutom, finns det tyrannen Peisistratos akvedukt, som användes som tätortens vattenverk ändå till 1930, samt, några kilometer västerut, det välkända templet av Poseidon (Neptunus) och Amfitrite, vid stranden “Kiònia”.

61

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Beskrivningarna i antika texter berättar om existensen av ett Tempel tillägnat gud Dionyssos och en anfiteater, där man organiserade de välkända “Dionysiska Spelen”. Dessutom, fanns det ett “Prytaneum, ” och antikens “Agora” samt en idrottsanläggning, det så kallade “gymnasium”. Tyvärr, ligger alla dessa fornminnen begravda under den nuvarande hamnstaden. (Från filosofen Aristoteles bok, med titeln “Tinos Republik” –som gick förlorad– kan man anta att staden var välorganiserad och välkänd. ) Återskapandet av dagens huvudstad sker samtidigt som övergivningen av Xòburgo fästningen.

“Sankt Nikolas staden”, som hamnstaden kallades då, till äran av kyrkan med samma namn längs kusten, var befolkad av invandrare från övriga Grekland och särskilt från Kreta och Euboia.

De invandrade folkgrupperna sysslade med handeln, medan den ursprungliga befolkningen stannade kvar i byarna på landsorten i de centrala trakterna av ön och sysslade med jordbruk och djuruppfödning. Under en kort tidsperiod var ön en betydande kommersiell hamn i det Egeiska Havet med en avsevärd exportverksamhet av vin, läder, siden, fikon och andra lokala produkter. Handelsfartygen från Tinos anlade de viktigaste hamnen i Väst och Öst i både Europa och Mindre Asien samt Svarta Havet. När befrielsekriget mot det Turkiska häraväldet startades 1821, disponerade Tinos av cirka 30 handelsfirmor. Efter den tragiska förintelsen av befolkningen på öarna Chios, Kydonies (1822) och Psarrà (1824) och invånarnas tillflykt till Tinos, hade befolkningen ökat lavinartat för att flyktingarna sökte sig till öns säkra hamn. Efter Greklands befrielse, har Tinos huvudstad fortsatt att vara ett handelscentrum men i mindre utsträckning än tidigare. Under en kort tidsperiod i början av 1900 talet har Tinos, jämsides med Syros, lyckats fungera väl inom export och import sektorn, men Syros dominerade handelssektorn till slut och blev Kykladiska öarnas mittpunkt, med Tinos på andra plats.

Konsekvensen var att många invånare utvandrade till Atén eller utomlands och gav sin plats till den inhemska befolkningen som flyttade in från landsbygden till huvudstaden. Många familjer från Tinos utvandrade till Konstantinopel, Smyrna eller Alexandrien i Egypten och Trieste, där de startade egna rörelser.

PHOTO: Elias Provopoulos

62

H A M N S TA D E N

Upptäckten

av

den

Heliga

Madonnaikonen under 1823, dvs två år efter uppresningen mot det Ottomanska riket, var en händelse som omkullvälte de rådande förhållanden och bidrog till en ny era med tillströmning av pellegriner från hela den ortodoxa världen för att dyrka Madonnan i den majestätiska kyrkan som blev berömd över hela Grekland. Ekonomin fick en ny start och madonnakulten var anledningen till en helt ny verksamhetsgren.

Nya stora hotell och affärer byggdes längs hamnstadens kustområde med resultat att den ursprungliga tätorten undanskymdes, men ändå behöll sin ursprungliga karaktär och befolkningssammansättning. Den historiska stadskärnan,

med

sina

smala

gränder,

erbjuder en intressant vandringsrunda. Den imponerande Madonnakyrkan är byggd på den högsta kullen och utfördes i vit marmor.

Den omges av en kringbyggd gård som innefattar diverse utställningslokaler och övernattningskvarter för de trogna besökarna.

En vid äveny leder till Madonna Kyrkan och längs denna finns det Arkeologiska Museet.

Bakom den ligger Kulturens Hus som tillhör Madonnakyrkans Kulturella Stiftelse, med en stor möteslokal och ett rikt Bibliotek innehållande tusentals böcker. Man bör inte missa en promenad längs den så kallade“gamla att besöka de otaliga små souveniraffärer. Där går man förbi den medeltida marmorfontänen som kallas för «Kato Vrissi» (och har utförts samtidigt som själva hamnstaden).

PHOTO: ZEFI POTIRI

vägen” som leder till den stora Katedralen, för

63

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

De traditionella smågränderna är mycket intressanta. Gömd, inom den gamla stadskärnan, finner man hamnstadens äldsta kyrka som kallas “Malamatènia”, (Den Gyllene) som dateras under 1100 talet och Sankt Nikolaos, den Katolska Katedralen. Nägra ytterligare sevärda kyrkmiljöer är dels den som är tillägnad de “Tre Gerarcherna”. Ett till grannskap är det som ligger kring Sankt Elefterios, med vita små hus med trädgårdar prydda med jasminbuskar. Den här miljön är mycket annorlunda än den komersiella hamnkajen.

Taxiarchi

Änglarnas

Kyrka

ligger nära hamnen och är mycket intressant, därför att den hysade den Heliga Ikonen under byggnationen av den stora kyrkan. Kvarteret där alla barer och nattklubbar finns idag, hyste en gång i tiden den komersiella verksamheten

för

monopol

av

bränsle, salt och tändstickor. Vid hamnkajen finns det ett monument

PHOTO: Elias Provopoulos

64

H A M N S TA D E N

PHOTO: Elias Provopoulos

65

tillägnat den tragiska militärbåten “Elli”. Monumentet skapades av den lokala skulptören Nicos Paraskevas, och påminner oss om den tragiska händelsen då en italiensk undervattenbomb sjönk den grekiska båten, före starten av andra Världskriget. Ett till intressant mål är textilverkstaden, där man producerar och säljer egettillverkade vävnader, framställda i en stor sal med många vävstolar där unga flickor sitter och arbetar.

När man strövar omkring i hamnstaden kan man inte undgå byggnaden av Kulturens Hus vid östra delen av hamnkajen. Högre upp finns det en kulle som kallas för “Passakrotiri”, som domineras av ett monument till minnet av de stupade under Första Världskriget och de Balkanska slagen. Därifrån kan man beundra den fina utsikten över hela den sydliga delen av ön och hamnstadens kustområde. Bekantkapen med huvudstadsmiljön kompletteras av en vandring till den Hellenistiska muren som finns kvar nordväst om Madonakyrkan i området som kallas för ”Pòles”.

Det är lätt att hitta någonstans att bo på Tinos. Det finns flera hotell och uthyrningsrum i alla prisklasser. Serviceinrättningar för turisterna finns tillgängliga i det komunala Informationscentrum.

PHOTO: Elias Provopoulos

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Kulturens Hus på Tinos

Det invigdes år 2002 och är en imponerande trevåningsbyggnad i nyklassicistiskt stil, som utgör ett minnesmärke för hela huvudstaden och är K-märkt. Det byggdes i början av 1900 talet och har varit en donation. Det har fungerat som hotell och sjukhus och kallades för “Polymèreio”efter donatorns namn. År 1977 köptes det av Madonnastiftelsen, stod för omvandlingen till Kulturella Centrum och alla restaureringsarbeten. Syfter är att verka som centrum för kultur och tradition för Tinos. Den innehåller en stor konferenssal på bottenvåningen. I de övre planerna finns det flera utställningslokaler, mottagningsrum och bibliotek med volymer om Tinos och Kykladerna. Under de gångna åren har den inhyst flera utställningar, kulturella sammankomster och diverse musik evenemang. Där kan man finna en permanent utställning av den stora skulptören Yannoulis Halepàs verk.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

66

H A M N S TA D E N

Turistmarknaden på Tinos Rundvandringen på Tinos stad kan kompletteras genom ett besök i den så kallade “gamla gatan till Madonnakyrkan”. Här har tiden avstannat och man tror att man befinner sig i marknader som finns i Konstantinopel eller Cairo. I de utställda bänkerna utanför affärerna finns det otaliga souvenirer uppställda. Runt omkring hör man skrik och uppmaningar att köpa typiska

PHOTO: ZEFI POTIRI

varor från Tinos: Det gäller bysantinska ikoner i alla format, broderier, godis och mycket annat intressant och spännande.

Handelsmännen uppmanar de gående att komma in i affären och köpa varorna.

När man närmar sig Madonnakyrkan, finner man stora ljus som kommer i olika storlekar anpassade till pilgrimernas kroppslängd samt små flaskor för att förvara det heliga vattnet och rökelse i olika dofter som brinner och sprider en härlig doft runt omkring sig.

67

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Processionen av “Epitafios” under Långfredagen (Vandringen av Jesus gravkysta) Den mest interessanta händelsen under veckan före Påsk, är firandet av processionen av “Epitafios” under Långfredagen med deltagande av alla fem församlingskyrkor i hamnstaden. De troende folkmassorna följer en av de fem församlings processioner under hela händelseförloppet. Det börjar med blomdekorationen av gravkystan på förmiddagen och följs av rundvandringen av ”Epitàfios”. samma kväll.

Mot slutet möts alla fem processionerna, åtföljda av ljusbärande skaror, på torget som kallas för Exedra (“Pantànassa”).

Efter mässan där, återvänder var och en av processionerna till den egna församlingskyrkan.

Sankt Nikolaus processionen fortsätter, dock, vidare till den närbelägna stranden av Kalamia och kommer in i vattnet för att be om välsignelse för sjömännen. Den här är bland de nyare anor, som började firas under 80 talet.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

68

H A M N S TA D E N

“Taxiarchi Änglarnas” Kyrka

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

Den här gamla kyrkan är tillägnad “Taxiarchi Änglarna” och finns nära den gamla bukten av stadsdelen “Pallàda”. En icke bekräftad berättelse säger att i början var kyrkan Katolsk och senare när man byggde om den under 1715, hände en överenskommelse mellan ordodoxa som hade Sankt Nikolas kyrkan och katoliker som hade Taxiarchi Änglarnas kyrka och utbyte kyrkor sinsemellan. Således blev Sankt Nikolas katolsk och Taxiarchi kyrkan ortodox.

Den sistnämnda omstrukturerades under år 1759, enligt vad som står över huvudingången, tack vare donationer från ortodoxa trosbekännare och på initiativ av Biskopen vid namn “Meletios”, På så sätt förvandlades kyrkan i ett slags museum över den Post- Bisantinska konsten. Den innehåller ett magnifikt träskulpterat Altare som är prydd med infästa ikoner och detaljer i guldfolje. Enligt traditionen har det skapats i Konstantinopel under 1700 talet i en blandad bisantinsk-barock stil. Altaret är ett av de vackraste som finns och längden är 8 meter. Det ger en genomsynlig effekt med sina perforerade delar som låter ljuset tränga igenom den delikata konstruktionen som liknar den finaste spetsen, ett riktigt konstverk. Dekorationerna består av plantor, blommor, falk, duvor, lejonen och olika djur som avbildas i intrikata former.

Man måste tilläga att kyrkans historia blir mycket intressantare när man berättar att den nyfunna Madonnaikonen förvarades här under perioden då man höll på med byggnadsarbeten av den stora Madonna Katedralen.

69

PHOTO: ZEFI POTIRI

T I N O S B YA R

TINOS BYAR För inte så länge sen, delades Tinos territorium i två olika kommuner: Den första inefattade Hamnstaden Chora med omnejd och den adra, som kallades “Xòburgo Kommun” innehöll resten av landsbygden med undantag av den historiska byn “Panormos” eller “Pyrgos”, som bildade en separat kommun. I dagens läge utgör hela ön en enda kommun.

Notera också att medan huvudstadsbefolkningen är ortodox, de nordvästliga byarna kring “Pyrgos” är katolska och de som finns mitt emellan, dvs omkring Xòburgo fästningen, är både Ortodoxa och Katolska. Relationerna bland de olika trosbekännarna på ön har alltid varit harmoniska.

“Triandàros” Den här är en stor och levande by, som har lyckats behålla sin traditionella karaktär samtidigt som den utvidgades åt alla håll genom nybyggnation och restaureringar av gamla hus. Flera grekiska och utländska medborgare flyttade in eller kring byn under de sista decennierna. Tack vare byns panoramiska utsikt och den tätbyggda bykärnan, har byn varit en

attraktionspunkt

för alla turister. Här kan

man

beskåda

den centrala kyrkan tillägnad

de

Apostlarna PHOTO: ZEFI POTIRI

Heliga (Jesus

lärjungar), med en fin

kullerstensmosaik som dekorerar den omkringliggande gården. Vid byns entré, nära en vattenkälla som kallas för “Lefkes”, i ett trädbevuxet område har man ställt ut en komplett oljekvarns-utrustning. Förutom denna turistattraktion finns det olika marmor-monument och statyer till minnet av några av byns heroiska eller betydelsefulla personligheter som kan vara både civila och religiösa.

Triandaros är födelseorten till olika kulturella och politiska figurer. Här saknar man inga festtilfällen under olika årstider, ett faktum som för övrigt gäller för hela ön. Den roligaste av alla är karnevalsfesten som beskrivs här nedan.

71

72

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

KARNEVALFESTEN Enligt «Triandàros» gamla anor, varar karnevalsfirandet under en tre veckorsperiod. Under den här tiden kom folk hem till de sina och sjöng följande visan: “Oh, kära tungan min Börja sjunga en sång Tillägnad alla mina vänner Som samlades här ikväll För att fira den här sammankomsten”, sen fortsatte man med sarkastiska och erotiska verser. Samtidigt dansade man spontant olika rytmiska danser och improviserade nyare verser. Den här urgamla “ritualen“ försöker man återuppliva idag.

“Berdemiàros”

Den här lilla byn, som är belägen på en brand terräng, möter man innanför «Triandàros». Byn hade varit övergivet under en lång period och återupplivades för några decennier sedan och fick en funktion av förort för den närliggande större byn, med sina fint restaurerade hus som har blivit sommarbostäder till några europeiska eller grekiska familjer.

Restaureringarna och nybyggnationerna kännetecknas av stor respekt för den traditionella arkitekturen.

PHOTO: ZEFI POTIRI

“Dyo Chorià” (=Två Byar)

PHOTO: ZEFI POTIRI

Denna by har en unik utsikt över Egeiska Havet och de närliggande öarna. Det finns några vattenkällor och grönområden som bidrar till byns mycket gynsamma klimatiska förhållanden.

Traditionen säger att byns fem vattenkällor var tillägnade de fem Nymferna som var byns beskyddare. Vidare sägs det att byn, som egentligen har varit två olika byar, skiljdes åt av en vattenström som log mellan dem.

T I N O S B YA R

Gradvis, blev de två byarna sammanslagna och i dagens läge finns det en enhetlig tätort.

Byn Dyo Choriàs centrala torg med den stora hundraåriga platanen nära vattenkällan, är en av de vackraste på hela ön. Här organiserar den kulturella föreningen vid namn “Glistèrni” sitt intressanta påskfirande. Man bjuder på flera helrostade lamm på spett, enligt den grekiska traditionen ute i det fria och sen följer folkdans till levande musik. I byns två ytterkanter finns det två kyrkor tillägnade Sankt Johannes och den Heliga Jungfruns Bortgång. Gångstigen, som har under århundraden förenat byn Dyo Chorià med både “Arnados” och “Triandaros” är mycket vackra och sevärda. I Dyo Choria kan man, under sommaren, finna ett caffè och en taverna med fin utsikt. Vidare, kan man promenera till stränderna “Lychnaftià” och “Ferò Choriò”.

“Arnados”

PHOTO: ZEFI POTIRI

PHOTO: ZEFI POTIRI

Arnados är beläggen öster om “Kehrovoùni” klostret och är en av de äldsta och högst belägna byarna på ön. Den arkitektoniska aspekten är mycket intressant. Här kan man finna medeltida valv, kolonnader, små marmorbeklädda gränder och, i det högst belagda lilla torget, en historisk fontän som skapades år 1823.

Här är utsikten obehindrad och sträcker sig till Egeiska Havets ön Mykonos. Som förväntat, liknar byn stadsplanemässigt det närbelagda Klostret av “Kehrovouni”. Även här finns det två församlingskyrkor. Den ena ligger centralt och tillägnades minnet av Den Heliga Jungfruns Bortgång och den andra är belagd längs gångstråket som leder till byn “Dyo Chorià”, och heter “Aghii Anàrgyroi”. Det lilla kapellet kallad “Panaidàki”, (=Lilla Madonnan) är gömd under en klippa där, enligt berättelsen, man höll på med den s. k. “Hemliga Skolan” för det grekiska språket, en institution som fanns för att undanfly det Turkiska herraväldet som förbjöd barnen att lära sig det grekiska språket.

73

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Turisterna kan också besöka byns små museer: den ena är Kyrkomuseet, som grundades 1987, med diverse kyrkliga dyrbarheter och kyrkoböcker från de olika närliggande orter och den andra är Jordbruksmuseet som ställer ut olika jordbruksredskap. Den lokala kulturella föreningen ger ut en tidning som kallas “Vår Arnados”. I byn kan man hitta några tavernor och kaffeer.

“Moundàdos” Moundados är en pittoresk by som är belagd vid kullen “Kehrovoùni”. Den har bevarat sin ursprungliga karaktär med den tätbebyggda bykärnan, precis som de andra gamla byarna på ön och den har ett intrikat mönster av gränder, arkader och de typiska marmorbeklädda smala trappor upp till husentreer som sticker ut utanför huskropparna och tränger in i de almänna utrymmen. I byns centrala del finns det en charmig liten stenbyggd bro över den lilla ån som genomkorsar bebyggelsen där vattnet rinner enbart under vintermånaderna. Åns existens är anledningen till den rika vegetationen i byn. Vattenkällan ligger rätt intill. Sankt Johannes är byns Katedral och är känd för “altaret” och “ikonostasen” som är skulpterade i vit marmor. Det finns några fler kyrkor man kan besöka i den här byn.

Invånarna i “Moundàdos” har bildat en mycket aktiv kulturell förening som ordnar kyrkliga fester under sommarmånaderna, när man firar Sankt Johannes och Aghioi Anargyroi i “Gyrla”.

Under början av 1800 talet, har byn varit kommersiellt aktiv med sina fiskebåtar i Tinos hamn. Bland de kända sjöfarare, särskilt under revolutionen mot det turkiska imperiet, fanns det en som hette Sigalas.

Han var sjökaptenen som var verksam i frihetskämpe Amiral Miaoulis båt och kom härifrån byn. På orten fanns en av de viktigaste oljekvarnar på Tinos, som slutade fungera under 60 talet. Moundàdos är födelseort till konstnärsbröderna “Lambàki”, som var fotografer, träskulptören Ioannis Platis och arkeologen Lila Maragou.

PHOTO: ZEFI POTIRI

74

T I N O S B YA R

IOANNIS PLATIS (Träskulptör och Ikonmålare) Han var född 1838 i “Moundàdos” och flyttade med föräldrarna till Atèn när han var ett litet barn. De bodde hos Alexandros Rangavìs som var en känd diktare. Poeten upptäckte lilla Ioannis talang inom bildkonsten och föreslog till Platis föräldrar att de skulle låta honom skriva in sig i Konstakademin i Atèn.

På så sätt, när grabben var 13 år gammal, började han följa kurser i måleri, träskulptur och kopparsnideri hos mästaren Agathonikos Triandafilou, som var en munk. Platìs var studiekamrat med de berömda tiniensiska konstnärer Lytras och Ghizis, samt andra kända personhligheten i dåtidens konstvärld och blev även han mycket välkänd för sina konstverk.

Madonnakyrkans Konstgalleri ställer ut några av Platis verk, nämligen den så kallade Heliga Trefaldigheten som mäter 24, 5 x 29, 5 cm och avbildar 57 olika religiösa figurer. Dessutom finns det “Jungfru Maria av Kikkos”, medan ett till av hans betydande verk kallas för “Axion Esti” och ställs ut i ett av de välkända Athos klostren i norra Grekland (Aghion Oros).

Platis ställde ut sina olika konstverk i många kyrkliga sammanhang och blev alltid uppskattad och berömd. Under en lång period undervisade han gratis vid folkuniversitetet som kallades för “Folkets Vänner” i Atèn. Han blev olycklitvis blind under senare delen av sitt liv och kunde inte skapa några konstverk. Han dog 1928, i 90 års åldern.

BRÖDERNA “LAMBÀKI” De tre bröderna Lambàki kommer från byn “Moundàdos”. Den förste, Ioannis (1851-1916), blev den officiella fotografen av de Första Olympiska Spelen under modern tid, som hölls i Atèn 1896.

Han var också det grekiska kungahusets fotograf.

Den andre, Georgios (1854-1914), har läst Kristendomens Arkeologi och var en av grundarna av “Kristendomens Arkeologiförening”. Han var ansvarig för räddnings och förvaringsarbeten av manuskripten som fanns på “Dafnì” Klostret i Aten, medan han har också varit Professor av Kristendomens Arkeologi vid Atèns Universitet. Den tredje brodern, Emmanuel (1859-1909), var målare utbildad på Konstakademin i både Atèn och Munchen, med den berömdaTinosmålaren Nicolaos Ghizis som professor, tack vare utbildningsstipendiet från Madonnakyrkans Kulturella Stiftelse. Han deltog i många utställningar och vann flera priser. I 1905, grundade han sitt privata Konstistitut. Han blev också Professor vid Konstakademin i Atèn från 1903 till 1909, året då han dog.

75

76

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

PHOTO: ZEFI POTIRI

“Karyà” Byn Karyà ligger nära sluttningen av “Xòburgo” klippan, vindskyddad från de nordliga vindarna mitt emot “Kehrovounio” kullen med utsikt över dess berömda Koster. Den omges av små kapeller, duvslag och pittoreska små hus med en panoramisk vy över hamnstaden och Egeiska Havet.

Det påstås att byn är bland de älsta bosättningar på Tinos, när man tar hänsyn till dess namn med ursprung från forntidens folkgrupp kallad “Kàres”. Vidare förklarar man namnet med anledning av de många valnötsträden som fanns på orten (karydiès). Ändå sen venetianska tiden fungerade den som en centralort i flera verksamhetsgrenar. Där byggdes en gång öns första Mejeri. Vidare fanns det en Grundskola och ett Flickgymnasium samt en internatskola för kvinnliga studenter. Idag, som ett minne av byns storhetstid, finns det bara några patriziervillor kvar och tre kyrkförsamlingar (för helgonen Sankt Elefterios, Sankt Demetrios och en kyrka tillägnad Madonnans Bortgång). Några nyare villor i nykykladisk stil har också tillkommit. De är omgivna av stora och lummiga trädgårdar.

De små pittoreska gränderna har marmorplattor som beklädnad och de prydds av små fontäner ett centralt torg och mänga gemyntliga turistställen. Vid byn finns det en lund som anses som bevaringsvärd av den lokala skogsmyndigheten. Bland träden hittar man en post-bisantinsk

T I N O S B YA R

PHOTO: ZEFI POTIRI

kyrka tillägnad, som sagt, Madonnans Bortgång. Vidare kan man beskåda ett monument över Krigshjältarna, skapad av konstnären Evriviadis Lampaditis. Karya är födelseort till några av öns mest betydelsefulla personligheter inom ramen av kultur och konst. Idag fungerar den gamla grundskolan som Folkmuseum i den lokala kulturella föreningens regi. Vidare, kan man finna en marmorverkstad, en träverkstad och en taverna vid en å som rinner genom den närliggande valen. Den kulturella föreningen ger ut tidningen “Rösten av Karià” och organiserar sommarfester och diverse historiska och kulturella evenemang.

77

78

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

PHOTO: EVELYN FOSKOLOU

T I N O S B YA R 79

80

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Tripotamos- Sperados Tripotamos är den första byn man möter efter hamnstaden, när man besöker de innersta delarna av Tinos landsbygd.

Byn ligger nära Xoburgo fästningen, och har fått sitt namn från sitt läge som betyder “tre strömmar”(=tri-potamos). Även här gäller det en by med gamla anor, försedd med arkader smågränder, marmorbeklädda små yttertrappor och vackra äldre hus i ett tätt mönster. Nybyggnationen kommer i äldre stil och skapar en harmonisk miljö. Den stora centralt belägna kyrkan är tillägnad ”Jungfru Marias inträde i Kyrkan” och är mycket välkänd för sin betydande och imponerande form. För att fira kyrkan organiserar de boende festmiddagar som äger rum i byns privata hus, där alla närvarande i mässan blir bjudna att delta i en festmåltid efteråt. Här gäller den medeltida sedvänjan “Jesufödelse bankett” som byborna kallar för “Kàvos”. Öns Mejeri ligger nära Tripotamos men det finns även ett konditori och en keramikverkstad.

“Sperados” heter den lilla byn brevid, som numera fungerar som en Tripotamos förort, med graciösa traditionella småhus. På gängstiget som förenar Tripotamos och Sperados finns det den gamla nyklassicistiska grundskolan.

De två förenade småbyarna är födelseorter till några av öns kända kulturella och konstnärliga personligheter.

PHOTO: Elias Provopoulos

T I N O S B YA R

JULFESTEN SOM ORDNAS AV TRIPOTAMOS BRODERSKAP (KAVOS)

Den här festen firas på Tripotamos under juldagen.

Familjefadern av en förutbestämd bysläkt, som kallas för “kàvos”, (från det italienska ordet capo) tar varje år ansvaret för församlingskyrkans alla religiösa angelägenheter, innefattande underhåll, fester och dylikt. Efter julmässan bjuder “kàvos” familjen på en läcker festmåltid bestående av köttsoppa, “stifàdo” (kött och lökstuvning), “dolmàdes” (dolmar insvepta i vinblad), ugnsgryta och frukt; allt detta för att uttrycka kärlek och omsorg för medmänniskan. Till den här festmåltiden bjuder man endast manliga gäster från trakten samt församlingsprästen. Efter maten, bär nägra av männen Ikonen, som föreställer “Jesufödelsen” med vördnad från kyrkan till nästa års “kàvos” familjehus medan de sjunger julsånger. I fortsättningen ställer man den Heliga Ikonen på ett bord, och prästen delar ut de välsignade brödbitarna medan man tänder levande ljus.

Efter den s. k “istallationen” av den nya “kàvos”, bjuder man på något gott, önskar man varandra god jul och återställer Ikonen till det ursprungliga piedestalet i kyrkan.

Nästa dag möts man igen i den föregående “kàvos” bostad för att äta upp resterna från gårdagens måltid. På så sätt avslutas föregående års “kàvos” plikterna med undantag av skyldigheten att dagligen tända oljelyktan framför ikonen i kyrkan till och med årets slut. Den här traditionella festen firar man sen medeltiden och det verkar som att det kommer att fortsätta under lång tid framöver, därför att listan över de som står i kö för att bli framtidens kavos sträcker sig till de nästkommande två decennierna.

FESTEN AV ”SAN TRYFON” (01/02)

Den första februari firar man Sankt Tryfon dagen. Innan dess har man hunnit öppna de nya vintunnorna för att fira minnesdagen för Sankt Minàs (11/11). Under Sankt Tryfon dagen har man på nyare år inrättat en vintävling bland vinproducerande bönder på Tinos. Kyrkan ligger nära byn Tripotamos och efter Mässan, organiserar man en riktig vinfestival. Den spontant bildade tävlingskommittén smakar av de olika vinsorterna och bestämmer vilket som är bäst.

Vinnaren gratuleras av alla och det hela avslutas med en riktig byfest.

PHOTO: Elias Provopoulos

81

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

82

“Ktikàdos”

PHOTO: ZEFI POTIRI

Byn ligger i kullen ovanför det antika Templet av “Kionia”. Där, kan man beundra de vackra vitkalkade typiska Tinos hus, som är dekorerade med de karaktäristiska Tinos marmoröverstycken (de s. k. “ypèrthyra”), smågränderna som är marmorklädda, valvtäckta gångar under huskropparna etc.

Vid byns entrè finner man en mycket vacker katolsk kyrka, tillägnad “Det Heliga Korset” med ett värdefullt kyrktorn som byggdes under 1600 talet. Vidare möter man en till kyrka som är tillägnad “Madonnans Förädlande”, som är ortodox och som kallas också för Megalomàta (med de stora ögonen), vars entrè är utförd i skulpterad marmor. Den gamla vattenkällan med de närliggande allmänna marmorklädda tvättstugorna ute i det fria, som kallas “plystres” kompletterar den vackra byns helhetsbild.

Här kan man hitta en taverna och ett kaffè.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

BRODERSKAPSFIRANDET ELLER KÄRLEKENS BANKETT I BYN “KTIKÀDOS”

Under annandag påsk, efter den stora mässan i församlingen som hör till “Madonnans Förädlande”, i byn Ktikados, brukar man anordna en procession av Ikonen som föreställer Jesus Kristus Återuppståndelse. Klockan 12 ringer kyrkklockorna och kallar den trogna befolkningen att delta i en festmåltid som äger rum i församlingslokalen placerad i kyrkans bottenvåning som rymmer 300 personer. Den här celebrationen kallas “Den gemensamma Banketten”.

Alla deltagare sitter i långa bänkar vid de stora borden och blir serverade diverse specialiteter som nötköttssoppa, ugnsbakad kött och en massa tilltugg som har lagats av de lokala husmödrarna.

Vid avslutad måltid, sjunger folk kyrkliga bön och prästen håller predikan som åtföljs av en minnesgudtjänst för alla de präster som har nånsin tjänat vid den här kyrkan. Slutligen har man en kollekt för att samla in pengar till nästa års sammankomst som annars kallas även för “Kärlekens Bankett”.

T I N O S B YA R

PHOTO: ZEFI POTIRI

“Chatziràdos” Här har vi att göra med ytterligare en pittoresk by som bjuder på en panoramisk utsikt, små gemyntliga ställen, valvtäckta gränder och vitkalkade hus med vackra trädgårdar.

Bykyrkan är tillägnad den “Heliga Trefaldigheten” och byggdes 1850, medan den gamla kyrkan vid samma namn som står bredvid har omnämts till “Frälsarens Metamorfos”. Inne i byn finns det ett kaffe med taverna.

“Kàmbos”

PHOTO: ZEFI POTIRI

Den här byn finns i de centrala trakterna av Tinos i en bördig dal. Den stora ortodoxa kyrkan man möter först heter ”Sankta Katerina” och började konstrueras år 1767 men kompletterades mellan åren 1771-1774, under den korta perioden under det Rysska styret. Finansieringen ombesörjdes av den Ryska Flottans Överste Orlof och tillägnades Zarina Katerina den Stora. Altaret är skulpterat i trä.

Den andra kyrkan längre in i byn är katolsk och heter den Heliga Trefaldigheten.

Kyrkans lilla gård är belagd med kullerstensmosaik i vit och svart. In denna by föddes Nunnan Lucia Negreponti, bättre känd som Nunnan ”Pelaghìa” (som helgonförklarades vid ett senare tillfälle). Hon fick uppenbarelsen av Madonna som befällde henne att söka och finna Hennes Ikon. I byns utkant finns det en gammal skola som överläts av den dåvarande kommunen av Xòburgo till den moderna konstnären “Costas Tsoklis” som inrättade en konstgalleri -privat museum vid samma namn. Det lilla tillbyggda museet, det enda av sitt slag i Grekland, ställer ut konstnärens verk och är välbesökt. Den sista väderkvarnen som någonsin fungerande på ön finns faktiskt i byn “Kambos”, och ännu idag

83

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

84

HONUNGSFESTEN I BYN KÀMBOS I början av september varje år brukar man fira honungsfesten i byn“Kàmbos”.

Varje byodlare på ön tar med sig en viss kvantitet av den nyproducerade honungen och bjuder upp folk till ett gratissmakprov. Olika

PHOTO: Elena Chalkoutsaki

specialiteter av sötsaker baserade på honung finns också att tillgå, tillsammans med andra tilltugg som lagas för tillfället. Vidare spelas det dansmusik och folket dansar traditionella Kykladiska danser runt omkring på de små gränderna som t. ex. “Syrtòs” och “Ballos”. anses det som den bäst bevarade av alla väderkvarnar på ön. Byns vattenkälla förser med vatten de offentliga tvätterierna (utomhus tvättstugor) som också är de best bevarade på hela ön. Förutom dessa, kan man besöka det lilla bageriet som tillverkar fint bröd och skorpor och ta en kopp kaffe i den lilla cafeterian.

Tarambados Det handlar om en till pittoresk by, vars historia startar under 1700 talet och är händelserik såtillvida att det är här nunnan som fick uppenbarelsen av den katolska versionen av Madonnaikonen i trakten vid namn “Vrissì“ bodde. Byns församlingskyrka tillägnad Änglarna Taxiarchi dominerar profilen.

I dalen nedanför byn kan man beskåda öns största och vackraste duvslag som är beundrade och fotograferade av alla förbikörande turister. Restaureringen av dessa vackra duvslag blev möjlig tack vare bidrag och sakkunnig hjälp av den kulturella foreningen ‘‘Grönskans Vänner’’.

PHOTO: ZEFI POTIRI

T I N O S B YA R

Madonnakyrkan med bihang i trakten vid namn “Vrissì” är den viktigaste pilgrimfärds-mål för den katolska befolkningen på Tinos. Kyrkan med omnejd ligger nedanför huvudgatan som leder till de yttersta delar av landsbygden, de så kallade “Exo Meri”, nära korsningen av Santa Marina mot stranden.

Den ligger i en olivlund kantad

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

MADONNAKYRKAN I «VRISSÌ»

av eukalyptus och cypress träd. Där finns också en vattenkälla, som har kanske gett namnet till orten, eftersom “Vrissì” betyder lilla källan. Några andra påstår dock att namnet fick orten från en förenkling av “Vrèsi”, som är en dialektal form av det grekiska ordet “Èvresi” (=återfinnande).

Ikonen som kallas för Madonna i “Vrissì” (som har Jesusbarnet i famnen) återfanns i början av 1600 talet men skapades på 1400 talet. En nunna som bodde i byn “Tarambàdos”, drömde om Jungfru Maria, som påpekade att de borde gräva fram sin Ikon som log begravd på ett bestämt ställe. Efter flera försök höll man på att ge upp, men nunnan övertygade folk att gräva vidare och finna Ikonen.

Slutligen lyckades man lokalisera den under några pilkvistar precis som Madonnavisionen antydde från början. I fortsättningen flyttade man Ikonen till Tarambàdos kyrkan men, trots att man bestämde att behålla den där, återvände Ikonen på ett mystiskt sätt till den punkt där den blev funnen. Till slut, byggde byborna ett litet kapell exakt på återfinningspunkten, som kallades Madonna i “Vrissì”. Kvällen före festen dvs den 14 augusti firar man ikonen bland alla katolikerna från Tinos och annanstans i Grekland som strömmar in.

Man har på senare år byggt en större kyrka för att ta emot folkmassorna som vill dyrka Jungfru Maria. Den första söndagen i maj efter den stora mässan håller man en välsignelseceremoni för alla fordonsägare av både små privatbilar och stora lastbilar.

Enligt en välkänd berättelse har den här Ikonen haft några äventyr under årens gång. Det hände faktiskt en gång att en man från Konstantinopel som var svårt sjuk och riskerade att dö, bad om att få Ikonen sänd till sin bostad för han trodde på dess helande kraft. Efter tillfrisknandet sände han tillbaka en identisk kopia och behöll originalet. Förväxlingen blev upptäckt långt senare efter mannens död och kyrkan fick tillbaka den autentiska ikonen. Idag finns den här kopian i Vrissì kyrkan.

85

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

“Smardàkito” Den här byn lyckades bevara den säregna traditionella karaktären på bästa sätt och har behållit den ursprungliga aspekten både stadsplanemässigt och PHOTO: ZEFI POTIRI

arkitektoniskt.

Den är belägen i en grön och vacker dal med en fin utsikt över byn “Komi” och Xòburgo klippan. Den har många vattenkällor, ett vackert torg och ligger bredvid ”Sankt Antonios” kyrkan med sitt fina kyrktorn.

Kulturföreningen har inrättat ett folkmuseum med gamla möbler och husgeråd, flera broderier och jordbruksredskap som dateras till 1500 talet.

“Kardianì” När vi tar kustvägen som leder till de sydvästra delarna av Tinos som kallas “Èxo Meri”, är «Kardianì» den första byn vi möter. Den är vackert belägen och vattenkällorna finns överallt även inne i husen. Stadsplanemässigt är utformningen anfiteatrisk med en panorama över de närliggande egeiska havsöarna. Där är de arkeologiska fyndigheterna betydande, speciellt när det

PHOTO: ZEFI POTIRI

86

T I N O S B YA R

gäller området vid bergssluttningen kallad “Patèles”. Här finns en riklig grönska p. g. a. vattenströmmarna. Man kan märka att det finns vattenkällor även inom de enstaka bostäderna. Dessutom kan man beskåda antika arkitetoniska kvarlämnor som bevisar att det fanns mänsklig närvaro på orten. Faktumet är bevisat av de utgrävda kupolformade gravar från den Geometrisca Tiden, samt ett ställe som heter “Polèmou Kàmbos”, (krigsfält) mot de nordligaste delarna av trakten. Byborna följer den ortodoxa dogmen och deras Katedral heter “Heliga Trefaldighet”, men det finns också en katolskt andel av befolkningen som har två kyrkor, den ena är tillägnad “Jungfru Marias Uppstigande till Himlen” kallad också för “Santissimo” och den andra, “Madonnas Födelse”, som kallas också för “Kiurà”.

Befolkningens konstnärliga böjelse är uppenbar i hela miljön och särskilt det sättet man utformar de smågränderna mellan de vackra husen, valvgångarna och alla de marmorklädda offentliga utrymmen osv. Det finns två kulturella föreningar som heter “Den Heliga Trefaldigheten ” respektive “Kardianibornas Broderskap”.

Truristerna kan besöka en taverna och en speceriaffär. Härifrån kan man nå de vackra badstränderna “Giannaki” försedd med en taverna, “Kalyvia” och till sist “Sankt Peter”, som ligger vid en liten kapell.

“Ystèrnia” Det gäller en av de största och vackraste byarna på Tinos, vid sluttningen av berg “Meroviglia”, som anses vara en balkong över Egeiska Havet med en fantastisk vy till Syros och angränsande öar. Dess namn beror på läget i den yttersta nordvästliga delen av Tinos. (ystero= extremt). Det ligger vid ett marmorbrott och följaktligen använder man sig av den vita marmorsorten för att dekorera alla möjliga ytor både privata och offentliga, dvs torg, gränder, fontäner, trappor mm. Man har dessutom skulpterat de berömda Tinos ornamentala överstycken, reliefter, och olika statyer som gör byn helt vitt. Det centrala torget är tillägnat byns välgörare “N. Glynis” där man rest en staty under den hundraåriga platanen vid färskvattenkällan.

Den centrala kyrkan heter “Sankta Paraskevì” är marmorbeklädd både inne och ute och är ett lysande verk av duktiga lokala marmorhantverkare. Den här byn kallas också för “konstens vagga”, därför att så många konstnärer föddes här, som ex.vis Antonios Sohos, Lazaros Lameras, G. Kyrarinis, bröderna I. och Fr. Malakatè, bröderna Fytali, et.al. Det finns också ett museum som ställer ut några av de ovanstående konstnärernas verk.

87

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

PHOTO: ZEFI POTIRI

88

Den kulturella föreningen ger ut en tidning som heter “Ta Ysterniòtika” som startades 1983. Dessutom, organiserar den några kulturella evenemang för att sprida den lokala kulturen och traditionen. Det finns många kaffeer en speceriaffär, en taverna, några uthyrningsrum och flera marmorverkstäder. Vidare kan man hitta ett gångstråk som leder till stranden vid namn “Skinaki”, som har sina egna fisktavernor och uthyrningsrum. Mot norr, på väg till byn Pyrgos ser vi en rad väderkvarnar som påminner oss om dåtidens preindustriella verksamet med export av mjöl. Dessa kvarnar har fått sitt Kulturmärkes-status erkänt av den grekiska staten. I byn finns det en till kyrka till minne av den återfunna Heliga Madonna Ikonen, när den blev stulen någon tid efter uppfinnandet.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

T I N O S B YA R

GEORGIOS VITALIS Han är född 1840 i “Ysternia” och pappan var Arkitekt. Han studerade vid Konstakatemin i Atèn. Efter examen som han fick med bästa betyg, efter sju års studier, fortsatte han vid Munchen Konstakademin där han fick en professur. Han föredrog, dock, att återvända till Grekland och speciellt till ön Syros, där han grundade en skulpturateljé. Där skapade han flera konstverk

för öns huvudstad “Hermoupolis”, som till exempel Sankt Nikola kyrkans altare.

Han jobbade med marmordekorationerna för det Kungliga Slottet, samt med många patriziervillor i Atèn. Det blev faktiskt så att den dåvarande Grekiska republikens President Charilaos Trikoupis, uppskattade honom så mycket att han frågade honom alltid när det gällde konstverken som skulle pryda och förbättra den offentliga miljön i Atèn. Georgios Vitalis skapade statyn föreställande den Engelska politikern och Greklandsvännen, Gladstone, som finns ännu idag utanför Atèns Universitet.

LAZAROS SOHOS Lazaros Sohos från “Ysternia” var född 1862. Redan som en 14-årig pojke startade han sina studier vid Konstakademin i Atèn.

Efter examen i 1881, flyttade han till Paris tack vare stipendiet som han fick från Tinos Madonnans Kulturella stiftelse. Där studerade han vid Konstakademin i Paris och blev mycket känd, också för att ha skapat en egen skulpturateljé, som snart blev en träffpunkt för dåtidens bästa konstnärer.

89

90

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Inspirationen till sina skapelser fick han från den grekiska historien och naturen. Han påverkades av den stora franska skulptören Rodin och ansågs som romanticismens anhängare. Han har varit en välkänd konstnär och fick inte mindre än 17 priser i konsttävlingar. Under år 1905, tillsammans med Lazaros Fytalis, företog han restaureringen av det antika monumentet kallat “Cheronia Lejonet” medan han samtidigt var inspektör för restaureringen av den Arkeologiska delen av Antikens Olympia. År 1908 blev han professor vid Konstakademin i Atèn men tyvärr dog han ganska snart därefter, i en ålder av endast 49 år.

ANTONIOS SOHOS

Han kommer också från “Ysternia” där han föddes 1888 och dog i Atèn år 1975. Han kom från en familj med konstnärliga anor och studerade vid Konstakademin i Atèn. Efter examen flyttade han också till Paris och läste vid Konstakademin där, tack var ett stipendium från den Grekiska Staten. Han deltog i flera konstnärstävlingar och ofta blev han acclamerad och prisbelönad.

Han undervisade i marmorskulptur mellan åren 1926 och 1953, vid Atèns Konstakademi. De sista åren skapade han träskulpturer som finns utställda i Madonna Stiftelsens Galleri, kring gården av Madonnakyrkan. Där kan man också se några andra konstverk han skapade både i Grekland och utomlands.

LAZAROS LAMÉRAS

Skulptören kommer från en konstnärsfamilj och föddes i “Ysternia” år 1918.

Lameras har varit påverkad av den tiniensiska omgivningen och särskilt den största skulptören av de alla, den tragiska Giannoulis Chalepàs. Han har studerat vid Konstakademierna i både Atèn och Paris, där han blev mycket känd. Han är den första abstrakta skulptören i Grekland, där han designade och tillverkade stora monument, byster och statyer, varav den mest kända är gjord i koppar och är 5, 5 meter hög. Den är kallad “Vaktpost”, och den finns i Kalpaki (nära staden Giannena, i norra Grekland).

BRÖDERNA MALAKATÈ

Bröderna Jakob och Franciscus Malakatè kommer från byn “Ysternia” och har varit välkända marmorskulptörer. De grundade den första skulpturateljén i Atèn, som fungerade som konstens vagga för flera av dåtidens skulptörer. Den första av bröderma skapade nästan all konstnärlig utsmynkning för de Bayeriska arkitekternas byggnadsverk, vilka var verksamma i Atèn och drog sig hit under de första självständighetsåren av den nyblivna grekiska staten. Därför har han belönats av den grekiska staten med medaljen “Frälsarens Silverkors”.

Den andra brodern var en utomordentlig marmorskulptör.

T I N O S B YA R

BRÖDERNA FYTALI (Georgios, Markus, Lazaros, Ioannis och Charalambos) Alla fem bröderna föddes I “Ysternia” f. o. m. 1820. Deras far var marmorskulptör och följaktligen fick de samma yrke.

De grundade en skulpturateljé i Atèn, som fungerade ganska länge som en konstens vagga för flera av dåtidens konstnärer (1840-1878). Alla fem bröder var kända skulptörer och de kompletterade varandra. Man kan finna flera gravmonument och marmorstatyer de utförde vid den centrala kyrkogården i Atèn, medan det mest berömda verket heter “Jesus med lammet” och skapades av Georgios (Fytalis).

91

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

“Giàdos” PHOTO: ZEFI POTIRI

Giados är en charmig liten by i trekantig form vid bergsslutntingen av “Kehrovouni”, med en fin utsikt till närliggande områden. Bykyrkan heter ”Sankta Anna”och den byggdes på bergstoppen, väl synlig från alla håll. När skyddshelgonet firas under sommaren, samlas det många troende och invånarnas gästfrihet gäller alla pilgrimer. Nära vattenkällan i den närliggande gröna dalen finns de vackra tvättstugor, typiska för hela ön Tinos.

“Kèchros” PHOTO: ZEFI POTIRI

Den här byn har också en trevlig miljö med sina vitkalkade småhus och kyrkan tillägnad “Jungfru Maria” (Myrtiotissa) med ett särskilt vackert kyrktorn i byns centrum. Förr i tiden sysslade invånarna mestadels med saddeltillverkning för hästar och mulåsnor. De blev också kända inom konditoribranschen, mestadels i Atèn.

“Mèssi” Bynamnet

betyder

mittpunkten

eftersom

det

ligger

vid

femvägskorsningen som leder till alla riktningar och den heter faktiskt “Pentòstrato”. Det finns valvprydda småhus ett fint litet torg och kyrkan heter “Änglar Taxiarchi”. Här har det funnits Sankt Franciscus klostret som är förvandlat till jordbruksmuseum.

Det finns också några tavernor och konditorier samt en väldigt aktiv kulturell förening.

PHOTO: ZEFI POTIRI

92

T I N O S B YA R

“Steni”

PHOTO: Elias Provopoulos

Byn är väldigt central och ligger nedanför berget Tsiknias. Invånarna är både katoliker och ortodoxa och har levt i en fredlig samexistens under flera århundranden. Den ordodoxa Katedralen heter “Sankt Antonios” och finns i grannskapet vid namn “Kamari”. Det handlar om en mycket gammal kyrka som har både altaret och biskopstronen i snidat trä. I den lägsta delen av ”Stenì” finns den katolska kyrkan av Sankt Nikolaos som är vacker och nyrenoverad. Byns vackra traditionella hus bland de små marmorklädda gränderna är försedda med valvade gångar som genomkorsar hela byn och finns i huskropparnas bottenvåningar. Här har man skapat ett daghem, en grundskola, en vårdcentral, PHOTO: ZEFI POTIRI två speceriaffärer, ett slakteri, en elektrisk verkstad och en bilverkstad. Här kan man finna andra centrala funktioner, som tavernor, kaffeer och två kulturella föreningar som heter “Tsiknias” och “San Antonio. ” I det lilla folkmuseet finns flera föremål ändå från 1700 talet, särskilt jordbruksredskap och husgeråd. Här föddes några av öns mest kända idrottsmän som t. ex. Fr. Alvertis.

93

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

“Potamià” Nedanför “Steni” i den vackra dalen med utsikt över ön Mykonos och havet, nedanför “Tsiknias” berget finns det den gröna byn Potamià som har några strömmar och följaktligen vattenkvarnar uppradade längs vattenströmmen i den närliggande dalen. De tättplacerade husen lämnar ett stort utrymme, i mitten av byn, för den stora kyrkan som är tillägnad “Jungfru Maria av Carmillo. ” Byn är nästan avfolkad och de få kvarvarande invånarna sysslar mestadels med jordbruk.

Byn lever sitt liv mestadels under sommaren med anledning av de religiösa

PHOTO: ZEFI POTIRI

festerna som äger rum där och är anordnade av den lokala kulturella föreningen.

Här kan man starta färden till de fina små badstränderna som heter “Santa Margarita” och “Faneromeni”.

“Myrsini” Längs vägen som leder från byn “Steni” till “Livada” kusten, möter man byn “Myrsini”, som omges av en äkta traditionell atmosfär. Bykyrkan är kallad “Jungfru M ar ias Bebådelse” och är en trefaldig basilika med grandiös och imponerande struktur. I byn finns två tavernor och en diverse hand e l s af f är.

Vill man bestiga berget “ Tsiknias” upp till det lilla kapellet av Profeten Elias, brukar man starta härifrån.

PHOTO: ZEFI POTIRI

94

T I N O S B YA R

“Falatados”

och religiös karaktär. Man kan besöka följande kyrkor: Katedralen av “Den Heliga Trefaldigheten” med en stor och imponerande kupol, “Sankt Johannes Teologen”, med en kullerstensmosaik som byggdes år 1902 och en tredje kyrka utanför tätorten, som heter “Theoskepasti” och är skyddad av en klippa. Här finns det olika kaffeer och

PHOTO: Elias Provopoulos

Den näst största Tinos by efter “Pyrgos” är Falatados, som började existera redan från 1400 talet. Den har den typiska utformningen av en Tinosby med de karaktäristiska små marmorbeklädda gränderna bland de tättplacerade huskropparna i ett intrikat mönster. Invånarnas organisationer anordnar folkfester av jordbruks-

restauranger med husmanskost, samt några små livsmedelsaffärer. Dessutom, finns det två konstgallerier för modern konst, den ena inhyst i den gamla skolbyggnaden och den andra som heter “Utställningarnas hus” i ett restaurerat hus. Den mest välbesökta festen är utan tvivel rakì-tillverkningsfesten som kallas för “rakìtziò”, som äger rum i början av september månad i gamla skolgården med mycket mat, rakì, och folkdans för alla närvarande för att fira premiären för den här starka drycken.

“RAKITZIÒ” (rakì premiären) Ordet «rakitziò» betyder rakiframställningslokalen som vanligen finns på bottenvåningen av böndernas traditionella tiniensiska bostäder. Den starka alkoholdrycken kan jämföras med den italienska grappan och kommer från det indiska ordet ”orak”. Efter vindruvornas skörd och pressning till vindruvssaft som sen förvandlas till vin, tar man de återstående rester dvs skalen som har hunnit jäsa och distillerar man dem i stora kopparkärl som kokar över öppen eld. Distilleringskärlen rymmer vanligen mellan 40-120 kg. Från ångan som bildas och kyls ner genom ett intrikat system med tuber och koniska redskap, kommer den första rakì och rinner ner till en speciell behållare. Den första rakì som kommer ut är väldigt starkt och brukade användes av bönderna istället för ren sprit och även för medicinska ändamål. Lägg märke till att man måste skaffa sig distilleringstillstånd från de berörda lokala jordbruksmyndigheterna.

I fortsättningen, kommer den andra omgången rakì som är färdig att konsumeras av publiken.

Festen som kallas för “rakì premiären” firas i början av september varje år i byn “Falatados”, som samlar alla finsmakare från hela Tinos för att dricka, äta och dansa de traditionella danserna till en orkester med violiner i spetsen.

95

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

“Koumàros” Koumaros är en liten by nedanför den imponerande skuggan som kastas av Xoburgo- fästningen, vid kullen “Fourka”, med utsikt över den bördiga dalen PHOTO: ZEFI POTIRI

96

av de centrala Tinos trakterna. En gammal gångstig leder upp till Xòburgo citadellet. I byn finns det ett kaffè som fungerar enligt “self-service” principen.

Nära Koumàros kan man hitta ruinerna av ett gammalt nunnkloster skapat av Ursulinerna och en gammal kyrka

tillägnad Sankta Angela, grundaren av densamma.

“Volax” Byn Volax landskap är något unikt för hela ön men också för hela Europa.

Byns omgivning är strödd med enorma runda granitklippor som har fått utstå miljoner års väderpåverkan av sol regn och vind. Narurkrafterna har utformat en utomjordisk miljö som liknar en främmande planet. Själva byn Volàx är kompakt och

PHOTO: ZEFI POTIRI

T I N O S B YA R

de vitkalkade småhusen har blomstrande trädgårdar. På bottenvåningarna sitter hantverkare och tillverkar korgar som sen säljs till de förbipasserande turisterna. Det finns också en utomhusteater, skapad nyligen bland de vackra klipporna där man organiserar teater och musik föreställningar under sommarmånaderna, där man håller den årligen återkommande Tinos festivalen. Dessutom finns det ett litet folkmuseum och några tavernor och kaffeer för turisterna.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

DET GEOLOGISKA FENOMENET AV «VOLAX» Det ovanliga geologiska fenomenet av byn “Volax” ger också sitt namn till byn. Ordet “volos” på grekiska betyder sfär. Det gäller faktiskt de avrundade granitklipporna som dominerar den enastående miljön.

Vetenskapen har försökt förklara tillblivelsen av dessa avrundade former och spekulerat om att i början fanns det kompakta granit massor som har delats sinsemellan p. g. a. korrosionen och vidare har de mindre bitarna med hjälp av temperaturändringar, fuktigheten, vindarna och solsken, fått sin slutliga form.

Det finns dessutom en mytologisk tolkning som säger att slaget mellan Titanerna var orsaken till fenomenet. Till sist säger många att det var meteoriterna som föll på jorden eller att stället var ursprungligen havsbotten. Vad den än kan ha varit, har miljön blivit häpnandsväckande originell och många turister står mallösa framför det beundransvärda resultatet.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

97

98

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

“Xynàra” Den här byn ligger precis nedanför Xòburgo klippans norra sida, mellan pinjeträden och palmer med vackra gamla hus kantade av två katolska kyrkor på ömse sidan om byns tätbebyggelse.

Kyrkorna är kallade Madonna del Rosario (Den katolska Biskopens Säte) och Apostlarna Peter och Paul. Under medeltiden fungerade byn som administrativt och kommersiellt centrum för hela Tinos. Den imponerande byggnaden som finns vid entrén, har ursprungligen varit Tinos Biskopsstift och PHOTO: ZEFI POTIRI

har för några år sedan fungerat som Xòburgo kommuns huvudbyggnad. Den kallades faktist “Biskopens Palats” och innehöll en stor studiesal för dåtidens katolska blivande präster, seminaristerna. Idag har man samlat här de omfattande arkivhandlingar som tillhörde alla katolska församlingskyrkor på Tinos samt ett kyrkomuseum med föremål från alla de 23 katolska församlingar från både Tinos och de närliggande öarna.

DEN KATOLSKA BISKOPSSTIFTENS ARKIV PÅ TINOS

Den första byggnaden man träffar när man kommer till byn “Xynàra”, är “Den Katolska Biskopens Palats”, där man förvarar biskopsstiftens arkivhandlingar. Förutom de kyrkliga dokumenten, har man förvarat material om levnadsförhållanden på ön Tinos under flera århundranden.

Den äldsta handlingen man har hittat dateras till år 1390 och man har hittat flera dokument som sträcker sig till nutid. Arkivhandlingarna kompletteras kontinuerligt.

Arkiven är uppdelade i flera sektorer som t. ex: • Biskopsstiftelsens arkiv, som handlar om relationerna mellan Rom, Biskopen av Tinos, de lokala myndigheterna och den Grekiska Staten samt korrespondensen mellan de olika Biskopsstiftelsen.

• Församlingsarkiven. De här arkivhandlingar innehåller koder och dokument från Tinosbyar som anförtroddes församlingsprästerna från familjer och gällde fast egendom och historiska dokument av religiös och värdslig natur.

• Rättsliga dokument inneffattande framför allt lagfarter samt tvistärenden mellan olika invånare under det Venetianska och Turkiska styret.

Förutom ovanstående handlingar, innefattas också motsvarande handlingar från öarna Mykonos, Andros, Chios, Lesbos och Samos. Arkiven sträcker sig också till rätten på Kreta (1580-1610), Sultanens olika dekret osv.

Arkiveringen har katalogiserats t. o. m. år 1850 och är tillgänglig till allmännheten. Klassificeringen utökas kontinuerligt för att innefatta dokument som kommer senare än det datumet.

T I N O S B YA R

99

“Loutrà” Bynamnet kommer från varmbaden som fanns där en gång. Byn är lummig och vimlar av fruktträdgårdar med citrusfrukter. Under flera århundranden, har Loutrà varit ett religiöst och kulturellt centrum med två olika kloster tillhörande Jesuiterna respektive Ursulinerna som startade när Xòburgo citadellet slutade fungera som öns fästning, i början av 1800 talet. På bottenvåningen av Jesuiternas f. d. Kloster fungerar idag ett folkmuseum med jordbruksmaskiner och redskap från 1800 och 1900 talen och särskilt de som hade att göra med vinframställning, olivoljeproduktion, rakibryggningsredskap och andra kvarlämnor från själva klosterlivet samt undervisningsmaterial till prästskolan som fungerade där.

I Loutrà finns det också kyrkan av “Sankt Josef” i en nyklassicistism som, tyvärr, är i behov av omfattande restaureringsarbeten.

När

det gäller Ursulinnunnornas kloster finns det en utställning av handarbeten samt böcker och

undervisningsmaterial

samt musikinstrument som förvarades i klostrets skola.

Den lokala kulturella föreningen organiserar sommarevenemang i Loutrà.

URSULINERNAS KVINNOKLOSTER När klostret grundades, hade man stora framtidsplaner angående den kulturella och sociala verksamheten. Den var tilltänkt som anstalt för föräldralösa barn, internat med grundskola och gymnasieverksamhet, franskspråkig lärarhögkola mm. Institutionen innefattade också yrkesskola för mattvävning. Höjdpunkten av verksamheten nådde klostret i slutet av 1800 talet, då antalet kvinnliga elever på internatskolan var 300, som kom från hela Grekland. Under andra världskriget slog de flesta skolorna igen och begränsades endast till undervisning på grundskolenivå, som fortsatte till år 1980, medan vävskolan fortsatte till 1990. Idag står den imponerande gamla skolbyggnaden kvar, men den är tom, trots att den är delvis restaurerad.

PHOTO: ZEFI POTIRI

blandad stil mellan barock och

100

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

“Skalàdos” Bynamnet kommer från ordet skàla=trappa, och den är faktiskt trappformad på en bergssluttning med en unik utsikt över de närliggande trakterna.

Byn har några vackra gamla såväl som nyare byggnader samt ett kaffè och en taverna.

PHOTO: ZEFI POTIRI

“Kròkos” Den här byn bär namnet av en växt, den välkända krokos (=saffran). Den ligger vid en bördig dal, som lämpar sig för en trevlig vistelse och man kan få någon förfriskning, innan man når byn Kòmi.

Författaren och filosofen Markakis Zalonis, som skrev “Tinos Historia” från 1809, föddes i den här byn. Här hittar man kaffeer och tavernor som är mycket pittoreska.

PHOTO: ZEFI POTIRI

“Monastìria” Det gäller en helt övergiven bosättning, som ligger i ruiner och liknar ett friluftsmuseum. Den vackra restaurerade katolska kyrkan av Sankt Josef dominerar de intressanta ruinerna och kommer i konstrast med omgivningen.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

T I N O S B YA R

“Sklavohoriò” Den här lilla byn är mycket vacker och ligger lite uppför föregående by, Monastiria. Den är nästan gömd från de närliggande byarna, men har en enastående utsikt till norra delen av Tinos och speciellt byn som heter “Agàpi”(=kärleken).

Bykyrkan heter “Den Heliga Trefaldigheten” och de gamla marmorklädda tvättstugorna har byggts år 1821 och har en status av byggnadsminnesmärken. Den här pittoreska byn är den stora grekiska målarens Nikolaos Gisis födelseort, och man kan besöka huset där han föddes. Sklavohoriò är den enda ortodoxa byn i sin omgivning.

NIKOLAOS GISIS Han var född 1842 i byn “Sklavohoriò”, Tinos. Han började skissa och måla sen han var ett litet barn. I 1850, när familjen flyttade till Atèn, trotsade han faderns vilja att lära sig yrket för att ta över familjens snickarverkstad och började med konstundervisning vid Tekniska Högskolan i Atèn, tack vare moderns stöd. Enligt bestämmelsena, fick man vara minst 12 år gammal för att komma in i Atèns Konstakademi och lilla Nikolaos var endast åtta år gammal! Därför förfalskade man hans födelsedokument, som visade honom vara fyra år äldre och, på så sätt, fick han inträde till Konstakademin där han utexaminerades år 1861. År 1865, tack vare ett stipendium från Madonnakyrkans Kulturstiftelse, började han sina studier vid Konstakademin i Munchen som varade i ytterligare sju år. Där var hans talang mycket uppskattad. Efter återkomsten till Atèn 1872, har Gisis skapat en konstateljé, men var tvungen att återvända till Munchen efter knappt två år, för att det var en förpliktelse han hade gentemot den tyska institutionen. Dessutom var han tvungen att följa termerna som rådde för det egna stipendiet. Efteråt, valdes han som ordinarie professor vid Konstakademin i Munchen i 1888. Han dog i december 1900, och sörjdes av hela den grekiska kolonin och alla konstintresserade i Bayern.

101

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

102

Den primära inspirationskällan för Gisis är människan i en idealiserad miljö, familjelivet och barnens värld. Dessa ämnen sysselsatte honom och där visade han sina starka punkter, på ett ömt och kärleksfullt sätt. Tillsammans med vännen, konstnären Nikifòros Lytras, reste Gisis runt i Mellanöstern och blev påverkad av historiska och arkeologiska ämnen, som ett av hans mest kända verk bevisar: den föreställer en kvinnlig figur som spelar lyra. Under sina sista levnadsår, började den existentiella ångesten att plåga hans själ och därför började han måla religiösa ämnen. Under den här tidsperioden, spelar omgivningen en mindre roll, medan ljus och skugga spelar den avgörande rollen i hans måleri. Bland de viktigaste av hans verk, hittar man “Den hemliga skolan” och “Kyssen”.

PHOTO: Ioannis Vidalis

“Agàpi” (Kärleken) Agapi är bland de mest välkomnande traditionella byar på Tinos, situerad i en bördig dal.

Man kan beundra huskonsten, de lummiga trädgårdarna, de smala pittoreska marmorklädda gränderna och vattenkällan inom byns gränser, medan, i grannskapet kan man finna duvslag och vattenkvarnar. Kyrkan av “Sankt Agapitòs” ger sitt namn åt byn. Härifrån, kan man nå klostret som heter “Madonna Vourniotissa. ” Här finns en taverna och ett kaffè.

“Peràstra” Namnet Perastra betyder “passaget” därför att det gäller ett passage till nästa centrala by som är “Komi”, med vilken den kommunicerar genom ett gammalt gångstig som kantar den lilla ån, som rinner genom dalen. Den graciösa bosättningen har flera stenbroar och några övergivna vattenkvarnar som ligger utefter det rinnande vattnet. Det finns också några väderkvarnar och duvslag.

PHOTO: ZEFI POTIRI

T I N O S B YA R

“Komi” Längs samma bördiga lilla val, som heter “Livadi”, möter man byn Komi en av de största och livligaste byarna. Byn är självförsörjande när det gäller grönsaker och livsmedel i stort. Den är dessutom i stånd att försöja de närliggande byarna. En promenad längs de smala gränderna är mycket trevlig. Man ser de små torgen och barnlekplatserna och kan beundra den stora katolska kyrkan av “Sankt Johannes”. Här är produktionen av kronärtskockor så omfattande, att man organiserar en särskild fest i början av maj månad varje år, i den lokala kulturella föreningens regi. I byn kan man hitta en taverna, ett kaffè och en livsmedelsaffär.

“Kato Klisma” Byn ligger i början av den bördiga dalen och miljön är en av de bästa på ön. Kyrkan heter “Sankta Anastasia” och är mycket intressant i sig, men också därför att den ligger övanpå ruinerna av en gammal kyrka och några oljekvarnar.

103

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

104

PHOTO: Elias Provopoulos

PHOTO: Elias Provopoulos

KRONÄRTSKOCKORS-FEST Betydelsen av odlingen av den här välsmakande grönsaken, kronärtskockan, är stor för Tinos och bevisas av “Kronärtskockors-festen” som firas i början av maj under senare år. För ändamålet, skänker de inhemska odlare ungefär 5. 000-10. 000 kronärtskockor till festorganisatörerna och husmödrarna av byn Komi, som tillagar dem på olika sätt för att konsumeras av festdeltagare.

Några dagar före festen, börjar man skala, rensa och tillaga grönsakerna enligt många traditionella recept.

När folk kommer till festen på kvällen, får de olika varianter av kronärtskockosrecept. De presenteras som inlagda i olja och vinäger, fritterade som “papoutsàkia” (tofflor), “à la polìta” (med ägg och citronsås), med fisk eller kött, i sallader osv. Senare på kvällen, fortsätter festen med dans till levande musik, som varar till gryningen.

“Aetofolià” (= falkens näste)

Den här byn har fått sitt namn från det avlägsna och karga stället där den byggdes, som faktiskt liknar en falkens näste, på toppen av ett berg mot norr, vid namn “tou vorià to vounì“, på grekiska. Husarkitekturen har behållit sin särskilda karaktär, som gynnar den panoramiska utsikten till dalen av “Kàto Mèri”. Den nya vägen som har anlagts, förenar byn med de mest avlägsna ställen på Tinos landsbygd, de så kallade “Exo Meri”: Man kör förbi ett ställe som heter “Tis kòris o pyrgos” (Ungmö-tornet), där det finns några ruiner av en av antikens bosättningar. Sedan 2009, har man i Aetofolià byggt om ett hus och förvandlat det till Museet över Keramikkonsten: Det är en filial av det centrala Keramikmuseet, som finns i Atèn.

T I N O S B YA R

“Karkados” Den här lilla byn har tidigare hetat “Halkàdos”, ett namn som kommer från det grekiska ordet för koppar (=halkòs) då det fanns en koppargruva i närheten.

Här finns församlingskyrkan som heter “Sotiras” (=Kristus Frälsaren) med ett svagt lutande kyrktorn, som folk kallar för “det lilla Pisa tornet”.

“Kallonì” (=Skönhet) Den lilla byn ligger vid gränsen till Komi dalen och var tidigare kallad för “Kellià”, p. g. a. några munkceller som fanns där. Här kan man beundra en av öns största och viktigaste kyrkor tillägnad “Sankt Zacharias”, med en vacker kullerstensmosaik. Dessutom kan man besöka klostret tillägnat “Aghia Ypakoì” (=lydighet). Den viktigaste bondfesten här firas med anledning av grisslakten, som givetvis förekommer på flera andra ställen på Tinos, men här får den sin fulländade form. Här har man den intressanta Karnevalsfesten, under den sista söndagen av karnevalens treveckors-period, när man eldar upp karnevalsdockan.

En gång i tiden, fanns det också en yrkesskola för textiltillverkning. Vägen som leder från Kalloni till de angränsande byarna, har redan lyckats nå huvudvägen mellan hamnstaden o Pyrgos. Turisterna kan besöka ett kaffè, en taverna och en livsmedelsaffär.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

105

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

106

PHOTO: Ioannis Vidalis

GRISSLAKTENS FEST Under hösten eller tidiga vintern, organiserar de olika byarna på Tinos de välkända ”grisslaktens fester”. Tillvägagångssättet av den här gamla anan är lång och angår inte bara den berörda familjen men andra familjer, grannar, vänner och även hela byn. Några dagar före grisslakten, samlar kvinnorna alla kryddor som ska behövas för tillredningen av köttet och blandar dem med salt, medan storstädning av huset, gården och grisstian pågår. Männen samlar ved för elden som ska behövas för olika ändamål.

Under slutet av oktober när temperaturen sjunker och regnet börjar, bestämmer bönderna datumet när grisslakten ska äga rum.

Grisens vikt är en prestigefråga för ägaren och betyder stor succé, när man har lyckats få ett djur som överstiger 200 kg, så att köttproduktionen ska räcka till för att fylla hela familjens köttförråd under ett helt år.

Slakten börjar mycket tidigt på morgonen med hela byns närvaro eller medverkan. I början önskar alla familjefadern att grisen ska vara “väl-äten”.

Familjens unga flickor bjuder deltagarna på rakì, tillsammans med katrinplommon, mandel, nötter och godis. I fortsättningen bär man ut djuret och dödar det. Elden används för att halstra skinnhåret och sen hänger man det oslaktade djuret högt på en krok, för att först ta bort skinnet och sen inälvorna, som ska stekas av husmodern för att bereda en första måltid till gästerna. En del av köttet mals till färs, som ska fylla korvskinnarna tillsammans med de typiska kryddorna för tiniensisk korv. En annan del blir till “Louza” (torkad vin-skinka, som får sitt namn från det italienska ordet ”lonza”). Fettet blir smält och används, istället för smör, till matlagning under vinterperioden. Middagsgästerna är alla de närvarande vänner och grannar, med familjefadern och byprästen i spetsen. På bordet har man brett fina rena dukar och man bjuder också på olika sallader, tinos-typiska runda ostar, oliver mm. Allt sköljs ner med hjälp av del lokala vinet och alla i det lilla sällskapet blir glada.

Ibland, bjuder man också in nägra musiker som börjar spela dansmusik för att folk ska kunna dansa. Den här glada lilla festen upprepas av andra familjer i samma, by under de första vintermånaderna.

T IΤNΑO SΧ Ω B YΡ AΙ Α R

ΚΟΙΝΟΤΗΤΑ ΠΑΝΟΡΜΟΥ “Platià” Byn “Platia” ligger vid vägen som leder till storbyn Pyrgos och har en

ΦΩΤΟ: ΓΙΑΝΝΗΣ ΒΙ∆ΑΛΗΣ

fin utsikt över “Panormos” hamn.Πλατιά Församlingskyrkan heter ”Madonnans Τα och Πλατιά βρίσκονται στο födelse” är mycket vacker πέρασµα προς τον Πύργο, µε och intressant för sina marmor θέα στη βορινή πλευρά της reliefer. Det finns också ett Τήνου και τη θάλασσα του Παmonument «Panormos» νόρµου. Ο till ενοριακός ναός, traktens invånare som stupade τα Γενέθλια της Θεοτόκου, είi ναι kriget, vilketαξιόλογος är skapat ιδιαίτερα για av το µαρµάρινοMichael καλλιτεχνικό του skulptören Couscouris PHOTO: IOANNIS VIDALIS διάκοσµο. Εξάλλου, σηµαντικό och en utställning av religiösa είναι και το Ηρώο πεσόντων PHOTO: IOANNIS VIDALIS böcker och gamla kyrkliga Πανορµιτών κατά τους βαλκανικούς πολέµους, έργο του µεγάλου γλύπτη Μιföremål, vid den centrala kyrkan. χάλη Κουσκουρή. Η βάση του µνηµείου, η οποία στηρίζεται σε ντόπιες πέτρες, παρουσιάζει ένα σύµπλεγµα από σηµαίες, τουφέκια, πυροβόλα και κλαδιά δάφνης, ενώ στην κορυφή του είναι τοποθετηµένος ένας περίτεχνος αετός. Στο “Venardados” χωριό υπάρχει µουσείο εκκλησιαστικών κειµηλίων και ταβέρνα.

Innan man kommer till byn “Pyrgos”, möter man byn “Venardados” som har en amfiteatrisk form, ochΒεναρδάδος gamla traditionella hus vid en vattenkälla.

ΦΩΤΟ:ΖΕΦΗ ΠΟΤΗΡΗ

Församlingskyrkan heter “Sankt Johannes och har en αµφιθεαmycket Λίγο πριν από τον Πύργο συναντάµε τονTeologen” Βεναρδάδο χτισµένο τρικά, σύµφωνα µε το επικλινές του εδάφους, µε σπίτια παλιά παραδοσιακά, fin altare i skulpterad marmor. De post-bisantinska ikonerna är gjorda av καθώς πηγάδι. Έχει καθέδρα kantornκαιNikolaos Gaitis, som τον Άγιο Ιωάννη το Θεολόγο, µε µαρµάρινο τέµπλο, στο οποίο υπάρχουν är härifrån trakten. På ett kort αγιογραφίες avstånd, finnsτου detΝίκου en till Γαΐτη, kyrka ζωγράφου-αγιογράφου και ιεtillägnad “Aghios Fanourios”, ροψάλτη, ο οποίος κατάγεται gömd under skuggan av από εδώ. Κάτω στη ρεµατιά, träden. Kyrkan drar stora κρυµµένο µέσα στις φυλλωσιές folkmassor av pilgrimer, när των δέντρων, βρίσκεται το εκden firas. Den här byn är κλησάκι του Αγίου Φανουρίου, födelseort till konstnärerna που όταν γιορτάζει συγκεντρώPHOTO: ZEFI POTIRI Giannoulis Koulouris νεται κόσµος από τα γύρω och χωManolis samtαπό till όλο den το klassiska dansösen Lili Berdè.ο Γιαννούλης En gång i ριά, αλλάVoulgaris, και περαστικοί νησί. Από εδώ κατάγονται tiden, fanns det också en skräddarskola här vars kvinnliga elever kom från Κουλουρής, ο Μανώλης Βούλγαρης και άλλοι Βουλγαραίοι, µαρµαρογλύπτες, den närliggande byn av Pyrgos. καθώς και η Λιλή Μπερδέ, χορεύτρια της Λυρικής Σκηνής. Παλιά λειτουργούσε σχολή ραπτικής, όπου µαθήτευαν κορίτσια και από τον Πύργο.

107 107

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

“Marlàs”

Marlàs ligger vid en bergssluttning, en bit utanför byn “Pyrgos” och har en fin utsikt över denna by. Den här vackra byn har behållit sin traditionella arkitektur och den välkända kyrkan, som är tillägnad “Aghioi Anàrgyroi”, har rika marmordekorationer. Över kyrkans huvudingång finns det en marmorplatta med en relief som symboliserar de två helgonen, som var läkare. Den föreställer en orm som är svept omkring det heliga korset; den här figuren återfinns i antikens föreställningar av den hedniska guden Asklipios (Esculapius). Figuren är enastående för hela Grekland. På ett närliggande område har man upptäckt två Mykenska gravar, bredvid klostret av “Kyra Xèni”.

Förutom Kyra Xèni klostret, finns det ytterligare ett som heter, “Sankta Tecla”, in en fridfull och skön miljö. Här fanns det, för en tid sedan, ett skiffer- och ett talk-brott.

PHOTO: ZEFI POTIRI

108

“Mamàdos” Den lilla byn Mamados finns på den yttersta punkten av öns nordligaste delar och utsikten över sundet mellan öarna Tinos och Andros är unik. Atmosfären här är ren, beroende på de ständiga vindarna och de vackra små husen med tillhörande trädgårdar är byggda vid de små slingriga gränderna som är marmorbelagda. Den kulturella föreningen av MarlasMamados organiserar intressanta sammankomster.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

“Ismael” Den här byn är helt övergiven, därför att invånarna flyttade till just “Marlas” och “Mamados”, medan den sista någonsin övergav sin bostad redan under 1968.

T I N O S B YA R

“Pyrgos” Den största och kulturellt viktigaste byn på Tinos heter Pyrgos. Den har fått sitt namn av ett medeltida venetianska torn, som hade funnits här, enligt ett skriftligt dokument från 1500 talet.

Byn omringas av bergiga trakter och kännetecknas av ett välutformat stadsplan med många vackra traditionella tiniensiska hus. Dess rykte beror

PHOTO: ZEFI POTIRI

huvudsakligen på de berömda konstnärerna som var födda här, som Giannoulis

Chalepas, D. Filippotis, N. Lytras och många fler. Den konstnärliga traditionen framhävs i de vackra husfasader som är försedda med marmoröverstycken.

Vidare finns det olika marmor-reliefer längs gator, kyrkor, fontäner och torg.

Ortens konstnärer har utnyttjat sitt privilegium, nämligen att förfoga över en fin råvara, den vita och gröna marmorn som finns på de närliggande marmorbrotten och har skapat en by som kallas för ett ”frilufts-museum”.

Här kan man faktiskt besöka “Panormos konstnärernas museum”, skulptörerna Chalepàs och Lytras bostäder, de lokala marmor-hantverkarnas ateljéer, det centrala torget med den marmorprydda fontänen och den hundraåriga platanen och slutligen de imponerande kyrkorna av “Sankt Nikolas” och “Sankt Dimitrios”, som innehåller flera konstverk i marmor.

109

PHOTO: ZEFI POTIRI

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Pyrgos

kyrkogård

presenterar

ett

stort

intresse,

med

sina

marmormonument och grav- skulpturer. Det finns en mycket välkänd Yrkesskola för marmorhantverkare, som är den enda existerande i Grekland. All eftorderlig infrastruktur för turistnäringen finns i byn som ex. vis restauranger, kaffèer, livsmedelsaffärer och konstgallerier vid sidan om antikvitetsaffärer, uthyrningsrum etc. En av de största sevärdheter är ”Museet för Marmorkonsten”.

PHOTO: ZEFI POTIRI

110

T I N O S B YA R

GIANNOULIS CHALEPAS

Han föddes i Pyrgos 1851. Hans far var marmorhantverkare och han fick ärva hans talang som uppenbarade sig tidigt. Efter gymnasiestudier i Syros och, trots att föräldrarna önskade sig att han skulle bli affärsman, övertygade han dem att låta honom läsa vid Konstakademin i Atèn under perioden mellan 1869 och 1872. Lärarna där var mycket imponerade av hans konstnärliga verk och han fick sin examen i marmorskulptering med högsta betyg. Ett år efter examen, fick han ett stipendium från Madonnakyrkans Kulturstiftelse och skrev in sig vid Konstakademin i Munchen där han utexaminerades 1876. Så snart han återvände till Atèn, startade han sin marmorateljé i stadens stadskärna, där han skapade det första berömda verket “Satyren som leker med Kärleken” och fortsatte med den allra bästa skapelsen, ett gravmonument föreställande «Den sovande ungmön”, som fortfarande finns på det ursprungliga stället, dvs Atèns centrala kyrkogård. Under 1878, drabbades han av ett nervsammanbrott, som orsakade stora raseriutbrott. Vid dessa tillfällen, förstörde han flera av sina marmorskulpturer, medan han försökte ta sitt liv, flera gånger. På den punkten slutar den mest kreativa perioden i hans liv. Det som händer näst är det mest dramatiska avbrottet i hans konstnärliga verksamhet. Han behandlades av många specialister i Grekland och utomlands, med ringa resultat och därför ansåg föräldrarna att den bästa lösningen var att spärra in honom på mentalsjukhuset på ön Corfù, där man förbjöd honom att skapa såväl skulpturer som skisser. Man ansåg, nämligen, att konsten skadade hans psyche och såväl institutionspersonalen som läkarna förstörde alla hans konstverk. Samma situation upprepades när han återvände till hembyn Pyrgos, där hans mor förbjöd honom att syssla med konsten. Det gick så långt som att modern förstörde allt han skapade. Det gällde både lera, gips och även skisser. Efter moderns död 1916, hade Chalepàs hunnit känna en distans till den egna konsten och därför blev han en enkel fåraherde som var stigmatiserad som byfånen och han vandrade omkring i Pyrgos trakterna. Trots detta, fick han tillbaka en smula av sina krafter och skapade några keramik skulpturer. Hans penibla situation upptäcktes, lyckligtvis, av några konstkritiker i Aten, som larmade offentligheten och publiken började reagera.

Därför tog den grekiska Staten hand om situationen och gav honom det Högsta Konstnärliga Priset år 1927. Den här perioden slutar under 1930 då han återfår del av sin inspiration genom att erbjudas bostad och ateljè av kusindottern i Atèn, där han levde till år 1938. Den här sista perioden är, olyckligtvis, mindre produktiv, i jämförelse till de övriga verksamhetsåren.

111

112

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

Giannoulis Chalepas är en av de främsta representanter av den nutida grekiska konsten. Hans verk bär tydliga klassicistiska spår, men man upptäcker en tendens till abstraktion i de geometriska moderna former han skapade. Ansiktet och kroppen av hans figurer är mycket uttrycksfulla som t. ex. i “Satyren”, “ Medea” eller den mest berömda av de alla “Den sovande ungmön”, som är ett ärofyllt och tilldragande verk såtillvida att det placerar honom i samma nivå som fransmannen Rodin.

NIKIFOROS LYTRAS År 1832, en till stor konstnär föddes i «Pyrgos»: Det var målaren Nikiforos Lytras. Han studerade i Aten, tack vare hans lärares moraliska stöd, när denne förstod att eleven hade en så stor talang.

Lytras fortsatte sina studier vid Konstakademin i Atèn och senare, vid Munchenakademin för de figurativa Konstarterna, tack vare ett statligt stipendium från Grekland. Där blev han mycket uppskattad av sina lärare, som erbjöd honom en lärartjänst i samma Akademi.

Han föredrog, dock, att återvända till hemlandet och 1866 blev han professor vid Atèns Konstakademi, där han verkade i hela 38 år, dvs till hans död som skedde under 1904. Han var mycket omtyckt av sina elever för den milda och geniala karaktären. Hans verk var mycket uppskattade både i Grekland och utomlands. Han var en utomordentlig porträttmålare av societeten i Atèn, därför att han framhävde de avbildade personernas innersta karaktärsdrag.

Tillsammans med kollegan och vännen Gisis besökte han många länder i mellanöstern och avbildade de exotisk a figurerna av befolkningen där. Bland hans viktigaste verk kan man nämna “Julsången”, “Den Badande skönheten” et. al.

T I N O S B YA R

DIMITRIOS FILIPPOTIS

Skulptören var född i «Pyrgos» 1839 av en far som var marmorskulptör.

Han läste vid Konstakademin i Rom, där han blev mycket uppskattad och prisbelönad vid flera tillfällen. Efter återkomsten till Atèn, startade han sin karriär som skulptör och genomförde flera projekt för den offentliga sektorn i Atèns och andra grekiska städers torg och monumentala byggnader. Den mest kända av dessa verk är “Vedhuggaren”, som finns i parken som omringar Zappeion Megaron i centrala Atèn.

Många konstnärer, som hade utexaminerats från Atèns Konstakademi, följde seminarierna som hölls i Filippotis ateljè. Trots detta, prisbelönades han tyvärr endast efter sin död (1919), då han fick det Högsta Priset för Konst och Litteratur.

GIANNIS GAITIS

Han var född i Atèn 1923, men hans familj var från byn Pyrgos. Giannis Gaitis studerade vid Atèns Konstakademi under professorerna Konstantinos Parthenis och Ioannis Filippotis. Efter ankomsten till Paris, kom han i kontakt med alla dåtidens konstnärliga tendenser under 1900 talet. Under åren 1944 1984, (dvs till hans död), var han bland de mest produktiva konstnärer i Grekland, därför att han skapade flera än 4000 konstverk och deltog i flera konstutställningar. Han var upphovsman till de välkända figurerna som kallas «de små gubbarna», dvs kostym och hattklädda ”herrar” i en oändlig upprepning, som startade träda fram under 60 talet och kallas för hans“trademark. ”Den monotona uppreppningen av dessa figurer, som är klädda i randiga kostymer som ser ut som “bar-codes”, symboliserar den mekaniska rytmen som råder i dagens samhälle.

Målaren var mycket känd i utlandet och man kan finna hans skapelser nästan överallt i världen.

En kopia av ett av hans verk finns idag i en av Atèns tunnelbannestationer, i form av några sittbänkar som ser ut som de berömda smågubbarna han skapade.

113

H amnstaden ( “ C H O R A ” ) o ch T in o s landsbygd

YRKESSKOLA FÖR MARMORKONSTEN

PHOTO: ZEFI POTIRI

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

Den här yrkesskolan grundades i mitten av 1900 talet i “Pyrgos”, som är en födelseby till många skulptörer och ansågs erbjuda den bästa miljön för ungdomarnas inlärningsprocess inom den ädla konsten av marmorskulptur.

De elever som utexamineras här erbjuds möjligheten att läsa vidare vid Konstakademin i Atèn, medan de två som har de bästa studieresultaten kommer in utan att först genomgå inträdesprovet. Den här yrkesskolan är den enda som finns i hela Grekland. Studierna varar i tre år och läroämnen är skulptur, måleri, marmorkonst, krocquis-teckning, konsthistoria och komposition.

De utexaminerade kan börja med en frilansverksamhet eller få en anställning hos en av de arkeologiska myndigheterna för att genomföra restaureringsarbeten av marmorkonstverken, (som t. ex. Parthenon et. al.) eller vid de arkeologiska utgrävningar. Madonnakyrkans Kulturstyrelse har haft en viktig roll i finansieringen av skolans verksamhet, ändå från början. Det finansiella stödet innefattar t. o. m. skolbespisningen. Det finns andra sponsorer för konstskolan som t. ex. “Tinos Broderskapet i Atèn”, f. d. Kommunen av “Panormos (Pyrgos) och f. d. Xòburgo kommun (som är numera sammanslagna med Tinos storkommun). I början tillhörde Yrkesskolan för Marmorkonsten Utbildningsdepartementet, men nu tillhör den Kulturdepartementet som finansierar skolans verksamhet varje år.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

114

T I N O S B YA R

«Panormos» Panormos har alltid varit «Pyrgos» hamn och det ligger på den nordligaste kusten av Tinos. Hanmbyn ligger vid en liten insjö intill en vacker strand, precis framför den klippiga lilla ön av «Planitis», med den historiska fyren. Förr i tiden, var Panormos hamnen en av de största på ön, där man har bedrivit hela handeln vid de yttersta delarna av Tinos. Idag, finns det bara fritidsbåtar och fiskebåtar där.

Hamnen är ett trevligt resmål för alla turister för sitt utbud av vackra badstränder, fisktavernor och kaffeer i närheten. (Stränderna kallas för Aghia Thalassa, Kavalourko och Rohari. )

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

115

PHOTO: ZEFI POTIRI

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

TURISTATTRAKTIONER

www.tinos360.gr

117

118

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

Katedralen tillägnad Madonnans Bebådelse Den första bilden vi får av Tinos när vi stiger i land från båten, är det imponerande kyrktornet bredvid ”Madonnans Bebådelse Katedral” i hamnstaden ”Choras” högsta punkt. Madonnakyrkan här på Tinos är de grekiska pilgrimernas viktigaste resmål för både ordodoxa trosbekännare och dem som är intresserade av religion, konst och historia.

Det är, i stort sätt, kyrkan som dominerar den ekonomiska och turistiska bilden av Tinos.

Kyrkans arkitektur följer öns traditionella stil som har påverkats av både Öst och Väst. Den har byggts ovanpå ruinerna av en annan kyrka som fanns på samma plats under de första Kristendomsåren och var tillägnad Sankt PHOTO: Elias Provopoulos

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

Johannes. Denna kyrka, i sin tur, låg på ett tidigare tempel tillägnat den antika guden Dionyssos. Katedralen av Madonnans Bebådelse är en stor trefaldig Basilika i två plan. Den centrala delen av taket är förhöjd och vilar på två parallella pelarrader. Katedralen omges av en bredd gård, omringad av några kompletterande byggnader, och det hela bildar en imponerande byggnadskomplex. Den viktigaste delen av kyrkan finns på det översta planet och kan nås genom två symmetriska och grandiösa marmortrappor på ömse sida av fasaden. Över huvudingången ligger en marmorplatta med en reliefdekoration som föreställer de två Änglarna som kantar en lista på upphovsmännens och grundarnas namn.

119

120

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

Den mirakulösa Ikonen finns till vänster om huvudentrén och vilar på ett marmortillverkad “ikonostas”. Själva Ikonen är knappt synlig, för att den är guld och silvertäckt och prydnaden bekostades av de första pilgrimerna.

Den är målad på en gammal och illfaren träbräda, som har delats mitt itu genom hugget åsamkat av arbetaren som fann den. Dessutom, bär den spår av brandskador som den fick av bränderna som drabbade det ursprungliga kapellet som låg där en gång.

Från originalet kan man bara urskilja Madonnans och Ängel Gabriels ansikten. Ur en ikonkopia, kan man förstå att den representerar Bebådelse-händelsen, då Ängel Gabriel gav Maria en lilja och kom med glädjebudet om att hon skulle föda Jesusbarnet. Den (till bristningsgränsen) guld- och silverprydda kyrkan, innehåller otaliga votiva föremål från folk som har blivit benådade och fått erfara ett ”under” från Madonnans sida. Bland de mest välkända föremålen som offrats här, ser man ett litet citronträd i silver, som är en symbol av det första föremålet en man såg när han botades mirakulöst av Jungfru Maria, när han bad om att återfå synen.

En annan föreställer ett ihåligt skepp med en fisk som stoppade igen hålet och rädade den från att sjunka. Alla dessa små och stora prydansföremål, som hänger från kyrktaket, fungerar som bevis för en rad mirakulösa händelser som utfördes av Madonnan.

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

Runt omkring den utsträckta gården, finns det olika service- och administrativa byggnader, samt små övernattningsrum som överlåtes till pilgrimerna.

De viktigaste byggnaderna är, dock, utställningssalarna som är fyllda med olika konstverk utförda av de berömda Tinos konstnärer. I mitten av den här gården, har en muslim byggt en vattenfontän i marmor i tacksamhet gentemot Madonnan, som har gjort att han botades från en svår sjukdom.

Det imponerande kyrktornet ligger bredvid huvudkyrkan och är ett lantmärke med en höjd på 30 meter och består av tre olika nivåer. Nedersta delen är utförd av skulptören Ioannis Filippotis och projekterad av Anastasios Orlandos.

Kyrkklockorna är stora och, när de ringer, hörs de i hela hamnstaden och de närliggande trakterna. Kyrktornet som har marmordekorationerna på de översta nivåerna, symboliserar Madonnakyrkan och hela huvudstaden.

PHOTO: Elias Provopoulos

Allt detta kompletteras av rika gyllene dekorationer, skapade av dåtidens bästa hantverkare, såsom det gyllene altaret, biskopstronen och mycket annat, som är beundransvärt. På undervåningen finns det Ikonens fyndplats, som har utformats till ett kapell tillägnat ”Livets Källa”, en metafor för Jungfru Maria som födde Guds Son. Här finns det en verklig vattenkälla med heligt vatten, som samlas i små flaskor av de troende; dessutom samlar man jord från fyndplatsen som ligger bredvid denna källa.

PHOTO: ZEFI POTIRI

121

122

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

UPPTÄKTEN AV DEN HELIGA IKONEN

Hela den betydelsefulla händelsen ägde rum i början på 1800 talet. På nunnklostret i «Kehrovouni», levde en nunna vid namn Pelaghia. En natt, fick hon uppenbarelsen av en kvinnlig figur som var Madonnan, som föreslog henne att söka och finna en Ikon som föreställde Jungfru Marias Bebådelse. Det här fenomenet upprepades tre nätter i rad och därefter tvekade inte nunnan, utan vände sig till de kyrkliga myndigheterna, vilka företog en sökande verksamhet och började gräva på olika ställen. Sökandet gav tyvärr inga resultat och därför gav man upp.

Snart därefter drabbades ön av pest och därför återupptog folket sökandet med större iver. Så snart man började gräva i ruinerna av en kyrka från de tidiga kristendomsåren, (med avsikt att återuppbygga den) och medan man firade Nyårsdagen (01/01/1823), som heter också “vatten-välsignelsedagen, ” upptäckte man att det fanns en ny vattenkälla där en gammal och uttorkad brunn hade funnit förr. Detta tolkades som ett mirakel och man bestämde sig för att kalla den tilltänkta kyrkan för “Livets Källa”.

Sökandet efter Ikonen fortsatte enligt planerna och till slut hittades den av en arbetare den 30 januari 1823.

Glädjebudet nådde öns alla hörn och snart fick hela Grekland veta om den viktiga upptäckten, just när man höll på med befrielsekampen mot det ottomanska imperiet.

Folk startade sina pilgrimsfärder till Tinos och bidrog till byggnationen av en majestätisk stor Kyrka med pengar och värdesaksdonationer. Befrielsekampns hjältarna var bland de första som besökte ön och bland dem fanns de välkända historiska figurerna Kolokotronis, Makrygiannis, Miaoulis, Kanaris och många fler.

“DE SMÅ LYKTORNA”

Den här festen firas den 30 januari varje år. Den här är minnesdagen av Ikonens upptäckt som skedde år 1823, likväl som en påminnelse av de troende massornas tilllströmmning från hela Tinos och även Grekiska fastlandet, för att dyrka Madonnan.

Folkmassorna kom samma kväll, så snart de fick veta om Ikonens upptäckt. De bar på tända oljelyktor och fortsatte att komma under hela natten, när de fick kännedom om den glädjande händelsen.

Sen dess, organiserar man en sorts parad med deltagande av alla ungdomar på ön och i synnerhet skoleleverna. Processionen av Madonnaikonen äger rum under kvällen av den 30 januari efter aftonmässan. Ungdomarna följer processionen som börjar med blåsorkestern som spelar och åtföljs av Ikonen. . Sen följer myndighetspersoner och resten av den vuxna befolkningen, där alla bär på samma sorts lyktor. De tända lyktorna är tillverkade av barnen själva. De är gjorda av träbitar och genomskinliga pappersbitar i olika färger och kommer i olika fantasifulla varianter. Barnen springer längs hamnstadens smala gränder och sjunger följande visan: PHOTO: EVELYN FOSKOLOU

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

«Kom och samla er folket på Tinos För att fira Madonnaikonens upptäckt och dyrka Hennes Nåd».

PHOTO: EVELYN FOSKOLOU

Slutligen möts alla på den upphöjda marmor «Exedran» vid hamntorget och festen avslutas med fyrverkeri. Sen, bjuder kommunen på en fest, där alla är välkomna.

DEN HELIGA TINOS-MADONNANS STIFTELSE Den här är en allmänn institution som administrerar alla ärenden som har att göra med Madonakyrkans olika verksamhetsgrenar och lyder under Utbildningsdepartementet. Styrelsen för den här stiftelsen bildas av tio ledamöter och ordföranden är Biskopen av Syros-Tinos. Madonnakyrkans fasta och rörliga egendom är avsevärd och inkomsterna av de enstaka donationerna, som kommer in varje år från allmännheten, är stora.

Det finns flera aktiviteter som sponsras av Madonnastiftelsen, men välgörenheten kommer i första hand, åtföljd av finansieringen av diverse religiösa och kulturella aktiviteter eller evenemang. Förr i tiden, sysslade Stiftelsen mestadels med finansieringen av försvarskrigen mot de främmande angriparna och omhändertagande av de krigsdrabbade flyktingarnas behov. Stiftelsen finansierade understödet till Tinos kommun och tog hand om omkostnader för infrastruktur, skolväsendet, det egna ålderdomshemmet osv. Stiftelsen utlysste också stipendier för de välmeritedade konststudenter för utlandsstudier och den här verksamheten fortsätter ännu idag.

PHOTO: ZEFI POTIRI

123

124

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

FESTEN AV DEN 15 AUGUSTI Den viktigaste av alla Tinos fester och en av de främsta inom den ordotoxa världen är firandet av “Madonnans Bortgång” den 15 augusti. Förberedelsena varar under en längre period och kvällen innan samlas alla troende människor i Madonnakyrkan och dess yttergård för att följa Stormässan. Trängseln är stor och alla väntar på välsignelsen från Jungfru Maria. Plågade och desperata människor väntar på nåd genom ett under, antingen under den nattliga ceremonin eller dagen efter, under Madonnaikonens procession genom gatorna. Under festdagen väntar folkmassorna under den heta solen, knäböjda i en oändlig rad, från kyrkan till hamnen, för att madonnaikonen ska passera över deras huvuden så att de ska kunna vidröra den och be om förlåtelse, i

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

förhoppning om ett under. Själva Ikonen bärs långsamt av fyra marinsoldater och, när den passerarr över de knäböjda pilgrimernas huvuden, hör man bön och desperata rop om hjälp, men också glada skrik av tacksamhet.

Sista firandemomentet äger rum på den marmorklädda ”Exedran” vid kajkanten, som finns i «Pantanassa» torget. Man hör psalmer från präster och tal från representanter av den grekiska staten. Sen åker dessa myndighetspersoner på en militärbåt för att kasta en lagerkrans till havet, i minnet av den torpederade militärbåten “Ellis” försvinnande, under en marininkursion år 1940. Firandet avslutas med att processionen tar en motsatt riktning och Ikonen återvänder till pedestalen inne i Katedralen.

PHOTO: Elias Provopoulos

125

T U R I S TAT T R A K T I O N E R

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

126

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

ARKEOLOGISKA PLATSER

www.tinos360.gr

127

128

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

«KIONIA» HELGEDOMEN PÅ TINOS «Kionia» Templet har varit en av de främsta kult-ställen för hela antikens Grekland och dess konstruktion sammanfaller med grundandet av Tinos hamnstad i början av 4e århundrandet f. K. Det här er det enda Kykladiska tempel som är uteslutande tillägnat havsguden Poseidon (Neptunus). Enligt några arkeologiska kvarlämnor, har samma gud dyrkats för sina helande krafter (förresten, ansågs läkarna som riktiga hjältar, av de gamla Grekerna).

Vid slutet av det 4e århundrandet f. K., styrde Alexander den Stores efterföljare och speciellt Antigonidernas och Lagidernas familjer, hela den Kykladiska ögruppen och därför företog de sig några grandiösa byggnadsprojekt, som innefattade Poseidon Helgedomen vid stranden ”Kionia”. Den “makedonska sjärnan”, som symboliserar kungariket tillhörande Kung Filip den Andres dynasti och finns på hans gravmonument, återfinns även vid Kionia Templet, precis på takkonstruktionen av den marmoklädda vattenkällan.

Det finns ett tecken på fornhistorisk mänsklig närvaro väster om Templet, men man saknar bevis på en kontinuerlig närvaro före just det 4e århundrandet f. K. Under samma tidsperiod, har det administrativa centret flyttats från «Xòburgo» fästningen till hamnstaden.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

1. Κτίριο D 6. Ο µνηµειώδης Βωµός Den monumentala Altaren 1. Byggnad 2. Ο Ναός Dτου Ποσειδώνος 7.6. Η εξέδρα της Ναυσίου 7. Η Nausios exedra 2. Poseidon och Amfitrites Tempel 8. και της Αµφιτρίτης µεγάλη Στοά 8. Den stora gallerian 3. Varmbadhus C 3. Οι θέρµες C 9. Οι θέρµες Ν 9. Varmbadhus N 4. Byggnad B 4. Κτίριο Β 10.10.Κτίριο QQ Byggnad 5. Vattenfontän 5. Η Κρήνη

ίδρυσή του υπάρχουν µαρτυρίες ότι προϋπήρχε ένα άλλο ιερό, χτισµένο µέσα Innan man anlade Templet där, hade man bevisligen ett tidigare tempel σε άλσος. Εκεί λέγεται ότι κατέφευγαν οι ναυτικοί και όσοι ταξίδευαν, για να inne i en lund.τοFör attτης blidka sjögudens raseri, bad sjömännen tillκαι Poseidon, för εξευµενίσουν θεό θάλασσας, ώστε να έχουν καλό ταξίδι να µπορέatt få χωρίς en lugn resa till Delos, heliga ö. σουν προβλήµατα να dåtidens «περάσουν» απέναντι στο νησί της ∆ήλου, όπου θα κάνουν το προσκύνηµάavτους. Återuppbyggnaden det berömda Poseidon och Amphitrite templet Η ανοικοδόµηση του µεγαλόπρεπου ναού του Ποσειδώνα και της Αµφιdateras till mitten av 4e århundrandet f. K. Den arkitektoniska rytmen är Dorisk, τρίτης, όπως είδαµε πιο πάνω, χρονολογείται στα µέσα του 4ου αι π.Χ.. Ο ρυθrigorös och enkel, med ett originellt tillskott av tiniensisk inspiration, som t. ex. µός του είναι δωρικός-αυστηρός και λιτός, αλλά µε πρωτότυπες πινελιές, όπως en platå vid färskvattenkällan.

Konstruktionsmaterialet är uteslutande lokalt, είναι η κρήνη-εξέδρα, που οφείλονται στην τηνιακή έµπνευση. Τα οικοδοµικά dvs “gneiss” och marmor i olika färger.

Helgendomens varαυτών, utförd υλικά που χρησιµοποιήθηκαν είναι εξολοκλήρου ντόπιαdekoration και, µεταξύ γνεύσιος και marmorskulptörer, µάρµαρο σε διάφορες Το delar ιερό προσκλήθηκαν να av följande som αποχρώσεις. kom från olika av Grekland, som διακοσµήσουν γλύπτες από διάφορα µέρη, όπως ο Τελεσίνος ο Αθηναίος, Telesinos från Atèn, Agasias från Efesssus (i Mindre Asien), medan Andronikos ο Αγασίας ο Εφέσιος, ενώ ο Μακεδόνας Ανδρόνικος από την Κύρηστο καταav «Kyristos», som kom från Makedonien, konstruerade ett stort solur (som finns σκεύασε ένα περίφηµο ηλιακό ρολόι (βρίσκεται τώρα στο Αρχαιολογικό Μουutställt Tinos Arkeologiska Museum).

Byggprogrammet, som2ου förverkligades σείο τουi νησιού). Το οικοδοµικό πρόγραµµα του τέλους του αι π.Χ. που under 2a århundrandet f. K., innefattade den τη monumentala av περιλάµβανε επιβλητικά σε όγκο κτίρια, όπως µεγάλη στοάkonstruktionen και το µνηµειώδη βωµό, συµπίπτει µε τη µεγάλη οικονοµική άνθηση των όταν η ∆ήden stora kolonnaden och altaret och sammanföll medΚυκλάδων, den stora ekonomiska λος γίνεται ελεύθερο λιµάνι και εγκαθίστανται πολλοί ξένοι, κυρίως Ιταλοί. Πεframgången av de Kykladiska öarna. Under samma tid, blev Delos en frihamn ριορισµένη σε κλίµακα οικοδοµική δραστηριότητα διαπιστώνεται στη ρωµαϊκή och många utlänningar, och speciellt Italienare, bosatte sig där. Under tiden för εποχή, ύστερα από µια περίοδο παρακµής. Από τα µέσα του 1ου αι π.Χ., όµως, Romerska imperiet, byggnadsverksamheten minskat för att stå helt ηdet παλιά αίγλη σβήνει και hade στα µέσα του 3ου αι µ.Χ. το ιερό εγκαταλείπεται. Τα stilla, lite senare. προβλήµατα της ρωµαϊκής αυτοκρατορίας, σε συνδυασµό µε τις επιδροµές των

ΠΗΓΗ: ΚΑ΄ ΕΦΟΡΕΙΑ ΠΡΟΪΣΤΟΡΙΚΩΝ & ΚΛΑΣΣΙΚΩΝ ΑΡΧΑΙΟΤΗΤΩΝ

A R K E O L O G I S K A ΚP ΙL Ο A TΝSΙ EΑR

129 129

130

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

Den gamla gloriösa tiden försvann redan under det första århundrandet e. K, när templet slutade gradvis att användas och det övergavs helt under det 3e århundrandet e. K. Det Romerska Imperiets problem utökades med anledning av inkursionerna av “Eruler”, de nordiska stammarna, som förstörde Atèn under åren 267-8 e. K. och den 600-åriga tillväxtperioden tog slut. Det som fanns kvar var endast en förbränningsugn för keramik, som fungerade bland templets ruiner. Då, besöktes den övergivna helgedomen endast av de som sökte byggnadsmaterial för de egna konstruktioner. Templets rykte är bekräftat av historikern Strabon, som berättar att det var «grandiöst och sevärt», och dess rykte var spritt överallt inom det Grekiska fastlandet, den Italienska halvön och Mindre Asien. I det här Tempel av Poseidon (eller Neptunus), organiserade man fester tillägnade havets Gud som kallades «Poseidonia» och «Poseidia» (under januari-februari). Flera människor från hela Grekland kom då, för att delta i festerna som innefattade teatertävlingar och djur-offrande ceremonier.

Man vet att i templet fanns det två stora statyer av Poseidon respektive makan Amfitrite, enligt den skriftliga dokumentationen.

Även

Poseidons

fru hade helande krafter, som var speciellt ägnade åt de kvinnor som inte kunde få barn. Den här helgedomen var jämförbar endast med Asklepios templet (Esculapius) i Epidaurus, som man besökte i hopp om att botas från någon sjukdom. Det angränsande grönområdet nära havet, hade en helande effekt för människokroppen.

Tempelprästerna

hade

medicinska

kunskaper också, jämsides med sina religiösa plikter och de utförde olika kirurgiska operationer på patienter.

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

Kulten fortsatte under en viss period och t. o. m. de första kristendomsåren på 400 talet e. K., då folk övergav antikens gudar, “Dodecatheon” (tolvgudsdyrkan) och anslöt sig till den nya religionen, Kristendomen.

Den avgörande förintelsen av Poseidontemplet skedde under det Venetianska och Turkiska herraväldet, då erövrarna använde antikens kvarlämnor som konstruktionsmaterial för olika hus och kyrkor.

Under utgrävningsarbeten, som företogs av de Belgiska arkeologerna H. Demoulin och P. Graindor i början av föregående århundradet (1903 och 1905), fann man kvarlämningar av templet, vattenfontänen, statyer, mosaiken och den välkända Andronikos sol-klockan. Delar av ovanstående föremål kan beskådas vid Tinos Archeologiska museum.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

131

132

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

XÒBURGO

Den steniga Xòmburgo kullen ligger vid en höjd av 640 m och dominerar det kringliggande landskapet i öns centrala trakter. Fästningen är en referenspunkt för Tinos och syns långtifrån när båten närmar sig hamnen, som en välkomstsyn för resenärerna. Det gamla citadellet har alltid symboliserat säkerheten för befolkningen, beroende på sin naturliga placering. Historiska data börjar under antikens tid, men här refererar vi till endast de skriftliga källor och de utförda utgrävningar. De första tecken på mänsklig närvaro börjar redan under Bronsåldern, när man konstruerade den första muren på Xòburgo. Tidigare var befolkningen bosatt på den spetsiga kullen «Vriocastro» vid havet, men fick överge den och flytta till det säkrare stället på Xòburgo, troligen för att undvika piratangrepp.

Bosättningen på den karga klippan av Xobourgo fortsätter under den s. k. ”Undanskymda Eran” och vidare under den ”Geometriska perioden”. Det finns en gravplats utanför murarna som upptäcktes tack vare Arkeologiprofessorn

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

Nota Kourou, och är en vanlig företeelse under den här perioden. De utgrävda groparna, som användes som rituella eldstäder, dateras under samma tidsepok (10de-7de århundranden f. K. ), medan Templet av den Stora Gudinnan och hennes dotter kommer från den arkaiska perioden. Dyrkan av föreg.

Helgedomarna var vanlig under den kulten som kallades ”Dodecatheon” (tolvgudsdyrkan). Det gällde inte mindre än jordens gudinnan Dimitra (Ceres) och hennes dotter Persefone. Säkerheten och friden som rådde under den där s. k. ”Klassiska tiden” i det egeiska havet, har gett invånarna möjligheten att överge Xòburgo fästningen och grunda en ny stad närmare kustområdet, där den ännu finns idag.

På så sätt, blir det klippiga berget oanvändbart under Bysantinska eran och, långt senare under medeltiden, blir det användbart på nytt och når sin höjdpunkt. Inkursionerna från havet vid upprepade tillfällen har tvingat Tinos befolkning att söka skydd inne i citadellet, eller runt omkring detta och bilda en huvudstad där man har byn «Xynara» idag.

PHOTO: ZEFI POTIRI

133

134

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

Under 1207, har bröderna Andreas och Jeremias Ghizi erövrat Tinos. En av de första åtgärderna de företog, var förstärkning av fästningen och konstruktionen av en skyddsmur med ett borg som kallades för «Sankta Elena», efter kyrkan med samma namn som fanns på bergstoppen. När den sista arvingen av Ghizi familjen dog i 1390, var den här Tinos slottet mycket välkänt för sina murar och säkerheten det erbjöd till människorna som var bosatta där inne. Dominansen av herrarna Ghizi följdes av Venedigs Republik och senare kom befolkningen överens med Turkarna om att inte underkasta sig deras styre. De hade endast en Kommandant med titeln «Rector av Tinos och Mykonos».

I 1537, har Hayreddin Barbarossa den ökända piraten erövrat Tinos, för Sultanens räkning. Tinos revolterade och begärde från Venetianerna att se till att återfå styret. De, i sin tur, godkände öns begäran och på så sätt har “La Serenissima” återvänt till ön, som var faktiskt Republikens sista ägo inom Kykladera. Slottet har återuppbyggts och blev starkare än någonsin och, enligt dåtidens anor, dvs under 1500 talet, har den en sida som välter mot NV-SV som fungerar som en naturlig fästning. Följaktligen, förstärkte man bara de sidorna som behövde en understödjande mur. Det fanns 100 olika byggnader inne i fästningen, enligt dokumentationen, som innefattade bostäder, affärer och två kyrkor som fanns i ”Borget” (dvs bosättningen som fanns utanför). Största delen av befolkningen sysslade med jordbruk, därför att, förutom den skyddade bosättningen, erbjöd fästningen också den viktigaste komersiella verksamheten på ön.

PHOTO: ZEFI POTIRI

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

135

136 136

Α A ΡR Χ K EΑ OΙ Ο L OΛGΟI SΓ KΙ ΚA ΟPΙL AΧTΩS ΡE Ο R Ι

Skyddsmuren en total längd av 600 m och innefattade ett ψηλό högt του νησιού. Τα 600hade περίπου µέτρα του τείχους περιλάµβαναν ΝΑ ένα πύργο, Α το αποκαλούµενο «µισοφέγγαρο», Α-ΒΑ το κεντρικό οχύρωµα, ΒΑ torn, som kallades för Torn A, eller «halvmånen» på den S-Ö sidan, den ένα ψηλόförstärkta τετράγωνο πύργο (“La Β∆ τη δευτερεύουσα πύλη, απ’ centrala fästningen motPunta”), Ö-N, ett και kvadratiskt torn kallad («La Punta») όπου εισέρχονταν στο κάστρο οι κάτοικοι και τα ζώα σε περίπτωση πολιορκίmot Nordost och slutligen, på Nordvästliga sidan, den sekundära ingången ας. Η ζωή µέσα στο κάστρο ήταν στενόχωρη, καθώς οι δρόµοι ήταν στενοί και för de boende och djuren, som kunde söka sig in vid angreppstillfällen. στα σπίτια µετά βίας χωρούσαν δυο άτοµα. Οι κάτοικοι του κάστρου κυµαίνοLevnadsförhållanden inom muren var mycket obekväma, därför att gränderna νταν στους 1000-2000. var mycketο smala och bostäderna var så små att de hade plats för endast två Το 17 αι οι κάτοικοι δεν ξεπερνούσαν τους 800, από τους οποίους µόνο personer.

Befolkningsantalet varierade αποτελούσαν mellan 1000 och 2000 personer.

Under οι 200 ήταν άνδρες. Την πλειονότητα γυναικόπαιδα και ηλικιω1600 talet varαπό invånarna cirka 800, endast 200 var män, medan resten για var µένοι. Εκτός τους άντρες και οιvarav γυναίκες του νησιού ήταν φηµισµένες kvinnor, barnτους ochστη äldre.

Förutom männen του var även kvinnorna stridsberedda och τη συµβολή ζωή και συντήρηση Κάστρου. Το kända κάστρο Τήνου άντεξε σε πολλές επιδροµές: Σαρακινών, Τούρde var för της att vara duktiga försvarare av borgets säkerhet och invånarnas κων, ∆υτικών κ.α.

1715-42 έγινε η τελευταία επιδροµή, η οποία ήτανfrån και välbefinnande.

De Το boende har på så sätt kunnat slå tillbaka flera angrepp καταστροφική. Με ειδική συνθήκη µεταξύ των διοικητών του νησιού και των Saracener, Turkar och västlänningar. Mellan åren 1715-42, har fästningen fått Τούρκων, το νησί περιήλθε στους τελευταίους, οι οποίοι ναTurkar, καταutstå den ödesliga invasionen.

Genom ett avtal mellan önsφρόντισαν härskare och στρέψουν ολοσχερώς το κάστρο. Έτσι, το «Φρούριο της Αγίας Ελένης», έπειτα skänktes Tinos till de sistnämnda som förstörde citadellet totalt. På så sätt, efter από 508 χρόνια πέφτει. Οι κάτοικοι, όσοι δε µετακόµισαν στη νεοσύστατη en period av 508 år, slutade “Fästningen av Sankta Elena” att existera. Χώρα, εγκαταστάθηκαν σε χωριά, εγκατέλειψαν το νησί ή µάταια προσπάθη-

ΦΩΤΟ: ΖΕΦΗ ΠΟΤΗΡΗ

PHOTO: ZEFI POTIRI

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

PHOTO: PHOTO: IOANNIS IOANNIS VIDALIS VIDALIS

De invånare som inte flyttade till den nya huvudstaden, «Chora», etablerade sig i de olika byarna, eller lämnade ön helt och hållet. Några enstaka individer försökte att återuppliva det övergivna «Borgo» men misslyckades. Det var då som “Exomburgo” eller “Xòburgo” har fått sitt nutida namn (därför att det kallades “Castello”eller ”Fästningen” förrut). Ordet kommer från Italienskan «sobborgo» som betyder förort. I början av 1900 talet har det slutat existera och idag står det i ruiner som ett intressant utflyktsmål för turister och vandrare när de besöker det och försöker begripa dess betydelse för öns historia. Här återstår endast två kyrkor tillägnade Sankt Minas och Sankta Eleousa (fr. 1828). Det forna kloster av «Jesus Heliga Hjärta» har däremot en lång historia som finns angiven i ett annat kapitel av den här boken.

137

ΜΟΥΣΕΙΑ

138

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

8

A R K E O LO G I S K A P L AT S E R

ARKEOLOGISKA MUSEET

MUSEER

www.tinos360.gr

139

140

M useer

ARKEOLOGISKA MUSEET Det Arkeologiska Museet ligger en bit nedanför Madonnakyrkan, på den vänstra sidan av den stora ”paradvägen” som leder till denna stora katedral, i hamnstadens centrum. Det byggdes under 60 talet, på initiativ av det “Arkeologiska Sällskapet” i Atèn.

Utställningarna innefattar några mycket värdefulla föremål som man upptäckte, när man gjorde utgrävningar på Tinos.

De viktigaste kvarlämninar är: De enorma lerkrukorna som tillhördeTemplet PHOTO: ZEFI POTIRI

av Demetra och Dottern i Xòburgo

fästningen, vilka dateras till den “arkaiska perioden” (8e- 7e århundrandet f. K. ), statyer och olika byggnadsdelar från Poseidon och Anfitrites tempel i «Kionia», “Andronikos solur” som är bland de värdefullaste föremålen från templet (1a århundrandet f. K), delar av ett mosaikgolv, funnet vid Madonnakyrkan, olika mynt från diverse perioder och andra föremål av stor betydelse.

PHOTO: ZEFI POTIRI

ARKEOLOGISKA MUSEET

PHOTO: ZEFI POTIRI

I museiförrådet har man samlat en hel del arkeologiska föremål och därför tänker man på en tillbyggnad av museet för att hysa resten av dem.

Inträdesbiljetten har ett symboliskt pris och museipersonalen är alltid redo att hjälpa besökaren.

PHOTO: ZEFI POTIRI

141

M useer

KONSTGALLERIET I en av salarna som finns inom de kringliggande byggnaderna av Madonnakyrkan, har man inrättat ett konstgalleri med cirka 100 tavlor av grekiska målare, som är antingen autentiska eller kopior. Här finner man verk av: N. Lytras, G. Iakovidis, N. Gisis, K. Parthenis, I. Altamouras, K. Volonakis och G. Roilos.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

142

Konstsamlingen innefattar också utländska, mestadels Renaissans-målare, som kommer både från Italien och de Ioniska öarna i Grekland. Antiqvariat-föremål förekommer också i form av vaser, speglar, möbler osv.

TINOS KONSTNÄRERNAS MUSEUM I en annan del av Madonnakyrkans-byggnadskomplex finns det också ett museum som innehåller de mest representativa konstverk av Tinos berömda konstnärer som innefattar: Nikolaos Gisis, Nikiforos, Nikolaos och Pericles Lytras, G. Roilos, M. Renieris, G. Gaitis, medan det finns också skulpturer av G. Chalepas, L. Sohos, D. Filippotis, G. Vitalis, Lazaros och Markos Fytalis och I. Voulgaris. Dessa kan vara originalverk eller kopior.

M useer

IKONER OCH KYRKLIGA ORNAT

Här finns det en annan sal där man förvarar olika kyrkliga ornat och föremål från både Tinos och andra ställen i Grekland. Mestadels handlar det om föremål av en lång period som sträcker sig mellan 1300- och 1800-talen. Här ställer man ut ett exemplar av originalkartan, tryckt av revolutionären Rigas Ferraios (ett av de tre kvarvarande idag), som föreställer ”Det Stora Grekland”, och har inspirerat befrielsekampen mot Turkarna.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS Frihetskämpens General Kolokotronis guldring har också donerats till Madonnastiftelsen av honom själv. Det finns också träskulpturer av Ioannis Platis, såväl som verk av Fotis Kontoglou och Nikiforos Lytras.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

EVANGELIER OCH ANDRA BÖCKER En samling av förgyllda evangelier och andra ornamenterade föremål finns också att beskåda.

MINNESPLATS TILL DEN SJUNKNA MILITÄRBÅTEN “ELLI”

På bottenvåningen av Madonnakyrkan, vid sidan om det lilla kappellet av ”Livets Källa”, har man inrättat en slags minnesplats till den sjunkna militärbåten ”Elli”. Händelsen skedde före Andra Världskriget i Tinos hamn, under festen av den 15 augusti 1940 och angriparen var Italiens fascistmakt.

Minnesplatsen innefattar en minnesplatta som berättar om händelsen, delar av vraket och undervattenbomben som angrepp båten, samt offrens skelettdelar och personliga tillhörigheter.

ANTONIOS SOHOS SKULPTURUTSTÄLLNING

Här finns några av de viktigaste konstverk av skulptören Antonios Sohos, som har varit medlem av den grekiska Konst och Vetenskapsakademin.

PHOTO: ZEFI POTIRI

143

144

M useer

MARMORKONSTENS MUSEUM I PYRGOS Det gäller en modern byggnad som finansierades av ”Pireus Bankens Kulturella Stiftelse” under 2007. Det fyller alla krav som ställs av nutidens museiframställningskonst och är det enda av sitt slag i hela Grekland. Museet finns vid utkanten av byn «Pyrgos», nära Yrkesskolan för marmorkonsten. Med hjälp av det audio-visuella materialet och de utställda redskapen och konsthantverken, får man en helhetsbild av hela processen som berör marmohanteringen: Med början från marmorbrott och transportanordningar till marmorverkstäder, följer man en pedagogiskt upplagd berättelse om den slutliga produkten, för att förstå betydelsen av det hårda arbetet som marmorhanteringen medför, innan det blir en värdefull konstnärlig skapelse. Några typiska skisser och färdiga Source: Piraeus Bank Foundation

slutprodukter finns också utställda här. De kommer

från donationer från privatpersoner eller offentliga instanser och innefattar delar av marmorkonstruktioner. Det finns också en hörsal för seminarier och tillfälliga utställningar, vid sidan om museet.

MUSEET/GALLERIET AV KOSTAS TSOKLIS VERK Den nutida och moderna konstnärens verk ställs ut i galleriet eller museet som bär hans namn och har skapats i byn Kambos vid den gamla grundskolebyggnaden. Vid sidan om den permanenta utställningen av Kostas Tsoklis verk, finns det arkivmaterial som har med hans person att göra i form av böcker, filmer, foton etc. Tillfälliga utställningar hyses också här, samtidigt som man anordnar konstseminarier och ”workshops” för alla åldersgrupper.

145

«PANORMOS» KONSTNÄRERNAS MUSEUM När man kommer in i byn «Pyrgos», hittar man Museet som ställer ut Panormos konstnärernas olika verk, som ligger bredvid Giannoulis Chalepas familjehus. Här finns ett antal konstverk i form av tavlor och skulpturer som skapades av konstnärerna från «Panormos», som: G. Chalepas, D. Filippotis, Eur. Lambaditis, I. Voulgaris, L. Lukas, G. Vitalis, L. Sohos och många andra. Flera av dessa konstverk är skissförslag eller gipsprototyper av PHOTO: ZEFI POTIRI de mest kända verk av dessa artister som bär spår av märken som används av skulptörer innan de blir de fulländade versionerna i marmor.

MUSEET I GIANNOULIS CHALEPAS FÖDELSEHUS Bostaden av den stora och tragiska skulptören, Giannoulis Chalepas har förvandlas till ett museum i närheten av Panormos konstnärernas museum, precis när man kommer in i bykärnan. Den innehåller originalmöblemanget av det enkla huset där han bodde och jobbade, familjefoton och arbetsredskap, såväl som några av hans verk.

PHOTO: ZEFI POTIRI

«YSTERNIA» KONSTNÄRERNAS MUSEUM

Här finner man en utställning av de främsta Ysternia skulptörernas verk, som bröderna Fytali, bröderna Malakatè, G. Vitalis, bröderna Lazaros och Antonios Sohos, L. Lameras, mm.

På Tinos byar, finns det olika andra små museer med varierande innehåll som t. ex. folkmuseer, konstgallerier, jordbruksmuseer, kyrkomuseer etc, som är värda ett besök för att ha en enhetlig bild av det stora kulturella utbudet som finns på ön Tinos (se beskrivning av de olika byarna).

PHOTO: ZEFI POTIRI

KLOSTER

www.tinos360.gr

148

KLOSTER

«Änglarnas Härskarinna» klostret i «Kechrovouni», Tinos Enligt en saga från trakten, hade tre systrar från byn «Tripotamos» fått samma dröm om en Dam (Madonnan) som befällde dem att bygga ett kloster vid ett bestämt ställe i kullen som heter «Kehrovouni», där de skulle se ett konstigt ljus om natten, och bosätta sig där som nunnor. Efter stora diskussioner med resten av familjen som motsatte sig detta, bestämde sig systrarna att tillmötesgå Madonnans önskemål. Dock, blåste det alltid mycket starkt och det vimlade av ormar på det specifika stället, därför försökte de att börja bygga klostercellerna någon annanstans, lite söderut om den föreslagna punkten. Medan de slitade och kämpade med byggandet hela dagarna, rasade konstruktionen under natten och nästa morgon försvann byggnadsredskapen mysteriöst, för att återfinnas på den exakta punkten där Madonnan ville att klostret skulle stå.

Systrarna förstod då att de hade fel och lydde Madonnan och därför byggdes det tre celler, som utgör den centrala delen av dagens Kloster av ”Änglarnas Härskarinna”.

Det finns faktiskt några antaganden om att det har funnits ett kloster där, redan under 1100 talet, men de första skriftliga dokumenten som refererar till klostret finns från långt senare, nämlingen från 1600 talet (året var kanske 1614).

Faktum är att man kan finna det vackra klostret vid en höjd av 600 m med en fin utsikt över hamnstaden och det egeiska havet, som är en stor glädje för alla besökande turister eller pilgrimer.

PHOTO: ZEFI POTIRI

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

« Ä nglarnas H ärskarinna » kl o stret i « K echr o v o uni » , T in o s

149

KLOSTER

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

150

Syster “Pelaghia” var en av nunnorna på ”Änglarnas Härskarinna” Klostret. En natt, drömde hon om Jungfru Maria, som talade om för henne att det fanns en Maria Bebådelse-ikon, som borde grävas fram. Efter att man fann Ikonen, blev Tinos det främsta resmålet för de ortodoxa pilgrimerna från hela världen, syster Pelaghia blev helgonförklarad och numera firas hon den 23 juli varje år, i en grandiös ceremoni som går till enl. följande: Tidigt på morgonen under festdagen, transporteras den stora Madonnaikonen från Katedralen till klostret under en procession. Sen, firar man Mässan på klosterkyrkan i närvaro av Biskopen, prästerna, nunnorna och de troende. En bjudning följer sen, där alla närvarande är välkomna.

På eftermiddagen, börjar processionen tillbaka till hamnstaden ledd av blåskorkestern, med alla kyrkliga funktionärer och folket, som följer Ikonen till fots.

En gång var klostret hotat med stängning från Greklands tyska kung Otto och hovets rådgivaressida; (ett liknande öde tillföll, faktiskt, många

« Ä nglarnas H ärskarinna » kl o stret i « K echr o v o uni » , T in o s

andra grekiska klostren) men protesterna från folket blev så stora att man lyckades bara få klostret att bli känt och berömt, istället för att slå igen det.

Nunnorna var hundratals under klostrets bästa tid, men nu har deras nummer inskränkts ganska mycket, tvärtemot vad som sker med besökarna, son blir allt fler varje år, tack vare de organiserade bussresorna som företas från hela Grekland.

Klostret som heter ”Änglarnas Härskarinna” har en tilldragande situationsplan som liknar byggnadsdispositionen på en typisk Tinosby.

Dess slutna karaktär med sin enkelhet och sina rena linjer påminner om ett litet citadell omringad av en hög mur.

Besökaren kan komma in och se det enkla lilla rummet med en liten säng, där nunnan Pelaghia drömde om Madonnan. Det finns också ett litet bibliotek med tusentals gamla och nyare böcker. Nunnorna har bildat ett självförsörjande samhälle, som har fungerat väl sen medeltiden, genom att sälja sina handarbeten till pilgrimerna. Pengarna används till klostrets underhåll.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

151

152

KLOSTER

Klostret av Jesus Heliga Hjärta i “Xòburgo” Klostret som tillägnats “Jesus Heliga Hjärta”, har varit bland de mest kända resmålen för katolska pilgrimer i hela Grekland. Det var Jesuit Munkarna som grundade det, i mitten av 1600 talet. Då bodde de inom “Xòburgo” citadellets murar, vid kyrkan av “Sankta Sofia”. Efter kapitulationen till det Turkiska herraväldet och den konsekutiva förstörelsen av fästningen, har Jesuitmunkarna bott inom «Borget» där de konstruerade en stor kyrka under åren 1720-25, bredvid Sankta Katerina, som de kallade för Sakta Sofia, till minnet av den första citadellkyrkan.

Under 1837-38, flyttade de till byn “Loutrà” där de ägde mark och där konstruerade de ett Kloster och en Kyrka som var tillägnad Sankt Josef. I slutet av 1800 talet har de totalrenoverat Sankta Sofia kyrkan, tack vare en insamling bland alla katoliker på byn Loutra, och ändrade dess namn från Sankta Sofia till “Jesus Heliga Hjärta. ” Efter en viss period av övergivelse, har denna kyrka renoverats en gång till, under 1900 talets mitt och har fått sin nuvarande form genom flera utbyggnader som innefattar matsal och bostäder för de gästande pilgrimerna. Marmormonumenet i mitten skapades under 1950 till minnet av alla katoliker som stupade under två världskrig och är tillverkad av Filippotis.

Under sommarmånaderna organiserar man några intressanta konserter och körframträdanden av gästande utländska musikgrupper.

PHOTO: ZEFI POTIRI

PHOTO: ZEFI POTIRI

« Ä nglarnas H ärskarinna » kl o stret i « K echr o v o uni » , T in o s

153

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

155

GROTTOR

www.tinos360.gr

156

GROTTOR

GROTTOR Bland “miljöskatterna” på Tinos räknar man flera grottor som är den motsatta vilda versionen av öns lugna och fredliga omgivning. De finns bland de klippiga kusterna och varianterna är både de som är utforskade och de som är okända och lämpade för en upptäcktsfärd. Några av de mest kända finns beskrivna här nedan:

«Gastrià» grottan Den här grottan finns på ett avstånd av en km väster om den arkeologiska platsen «Kionia». Det är säkert att på orten fanns det några keramikverkstäder och, som bevis på detta, finner man några keramikfragment och rester av f ö r b r ä n n i n g s u g n a r.

Dessutom,

finns

det

några leriga jordarter i närheten.

Keramikärlen tillverkade avsedda

här, för

man var

antikens

pilgrimer till templet av Poseidon och Amfitrite.

Ortens namn, «Gastria» kommer möjligen från det grekiska ordet «glastrià» (=keramikvaser).

PHOTO: GEORGE GOUMAS

Grottans längd är 50

m och bredden varierar avsevärt. Innanför grottans ingång, har man hittat en konstig rund konstruktion. Förklaringen av byggnadens existens är att kanske där tog de första Kristna sin tillflykt för att slippa förföljelsena. Den här versionen stöds också av att man fann några inskriptioner med kristna motiv på grottans väggar. Man spekulerar också om att grottan var ett underjordiskt hemligt passage, som ledde till Xoburgo fästningen, men faktumet är att det här är svårbevisat, därför att längre fram har grottan rasat samman och man kan inte komma igenom. Man borde faktiskt genomföra några geologiska och arkeologiska undersökningar, i den här grottan.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

157

158

GROTTOR

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

”Mygospilià”, eller ”Kammeni spilià” (Flugornas grotta, eller den Brända grottan) Den här grottan ligger på ett avstånd av 6 km väster om byn «Aetofolia», på en höjd av 200 m, vid trakten «Kastela». Grottans längd är 55 m och den har två ingångar. Här har man funnit människoskelett av minst sex barn och kvinnor utspridda. Från ett fåtal keramikfragment man hittade här, antar man att de skeletten kommer från några förföljda kvinnor och barn från tiden under befrielsekriget mot det Ottomanska imperiet, där de angrepps och brändes ner av angriparna. Det finns också en kuriös aspekt i samma grotta som gästar en sällsyn sorts flugor som har också gett sitt namn till grottan.

«Drakòlakas» Grottan ifråga ligger på ett avstånd av cirka 4 km från byn «Platià» och en km från «Vathì» bukten. Namnet fick den från ett ord härstämmande från det tiniensiska dialektala ordet «Drakòti» som betyder sjukdom «cyanosis» som drabbar barnen (blue babies).

Folk tog sina sjuka barn till grottan och bytte de svarta kläder de var tvungna att bära till färggranna kläder. Samtidigt bad de till Gud för deras tillfrisknande.

Sen lämnades barnen att övernatta i den här grottan under tre nätter. De som överlevde ansågs vara botade p. g. a. grottans magiska påverkan.

«Panormos» grottan Grottan ligger i de nordligaste delarna av ön, nära den lilla hamnen av «Panormos». Den upptäcktes år 1854 och har uttnyttjats som ett marmorbrott.

159

Några av de mindre grottorna följer här nedan:

«Vriocastro grottan»(eller Vrècastro grottan) Den här grottan finns öster om den fornhistoriska kullen av ”Vrècastro”.

Dimensionerna är: längd 5 m och bredd 4 m. Den är tillgänglig endast från havssidan.

«Vourlismena»grottan Den finns på öns östkust, vid stranden med samma namn. Där finns det många purpurduvor och dimensionerna är 5 m längd och 4 m bredd.

Grottan «Kithàra» («gitarrgrottan») Bredvid den föregående grottan finns den här, på ett avstånd av 3 km mot norr. Namnet kommer från grottans form som liknar instrumentet. Bredden är 5 m och längden 6 m. Den nås endast från havssidan och här brukar purpurduvorna ta skydd. Man tror att grottan komunicerar med berget “Tsikniàs”.

Några andra namn på grottor är: «Fournàkia», “Spilià, ” “Kamàra” (the «chamber»), «Koufagrèli» etc.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

PHOTO: Elias Provopoulos

BADSTRÄNDER

BADSTRÄNDER

www.tinos360.gr

161

BADSTRÄNDER

BADSTRÄNDER Tinos har inga avgiftbelagda badstränder. Inträdet till alla badstränderna är fritt.

«Aghios Fokas» (Sankt Fokàs)

Den här är Tinos längsta och mest varierad strand, som sträcker sig under någon kilometer (se listan på stränder). Man kan nå den till fots från hamnstadens östra sida. Det finns både sandiga och steniga sträckor och för några decennier sedan hade man planterad några träd som ger sin skugga.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

Längs stranden kan man hitta tavernor och barer och vid helikopterplattan kan man hitta en strandbar där man kan syssla med vattensport som “wind-surfing” och strand-handboll. Stranden tar slut vid den fornhistoriska bosättningen på kullen «Vriocastro» (eller Vrècastro), där man njuter av den panoramiska utsikten av Delos och Mykonos.

«Stavròs» (Heliga Korset) Vid vänstra sidan av hamnstaden startar den asfalterade gatan med gångstråket som leder till “Stavròs” stranden. Här kan man fortfarande se några marmorpelare som bevisar att där fanns det en gång en liten hamn. Här kan man njuta av en vacker solnedgång och ha möjligheten att dricka lite ouzo med nyfiskade soltorkade och grillade bläckfiskar, precis bakom det lilla kapellet som ger sitt namn åt stranden.

PHOTO: ZEFI POTIRI

162

BADSTRÄNDER

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

«Aghios Markos»(Sankt Markus)

Efter «Stavros», finns det en mycket liten klippig och vindskyddad badstrand som är gömd, precis nedanför det lilla kapellet av «Aghios Markos», längs huvudgatan som leder till templet av Poseidon. Vill man undvika de starka nordliga vindar som blåser hela sommaren, bör man ta sin tillflykt här.

«Kiònia» Efter «Aghios Markos» stranden, har vi möjlighet att bada i havet vid «Kiònia» eller «Tsambià» stranden; den sistnämnda har fått sitt namn från den historiska ån «Sampiàs» som mynnar här. Stränderna ligger precis nedanför den arkeologiska platsen av “Poseidon

(Neptunus)

och Amfitrite” templet, ön Syros och det egeiska havet. En rad olika små sandiga stränder följer härefter, och de har fått

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

och har en fin utsikt över

sådana namn som “Platia Ammos” och «Germanos». Vid kusten i Kionia och Tsambia står det en stor rad små turistanläggningar och restauranger i alla prisklasser.

163

BADSTRÄNDER

«Aghios Sostis» Den här är den första av en serie stränder längs öns sydöstra kust, som ligger mitt emot ön Mykonos, med en fin utsikt mot kustområden av denna ö.

Aghios Sostis stranden ligger invid den lilla kyrkan som har gett sitt namn PHOTO: DIMITRIS KORRES

164

år kusten. Kyrkan är från 1800 talet och ligger på en liten klippa vid havet och nedanför den, finns det en liten brygga. Den familjevänliga sandiga stranden är också ett idealisk vindskydd, när de nordliga vindarna blåser starkt på sommaren.

«Laouti och Skylandàr» De här sandiga badstränderna som fortsätter ändå till den angränsande badstranden av «Aghia Kyriaki» lämpar sig till både simmning, solbad och taverna eller kaffé-besök.

«Aghios Ioannis Porto» Öster om «Aghia Kiriaki», finns det «Aghios Ioannis Porto» (= Sankt Johannes hamn) som har varit en riktig liten hamn en gång i tiden. Idag finner man en av de vackraste och mest besökta stränderna som har en mörk och kompakt sand som lämpar sig till strand-lekar och dyl. Man kan också hyra några solparasoler och sitta och sola sig medan man dricker kaffe vid kusten.

«Pachià Ammos» Endast namnet, som betyder ”den tjocka sanden” (på grekiska) förbereder oss för en av de vackraste badstränder som finns på Tinos. Här är sanden faktiskt våt, mörk och kompakt. Havsvattnet är turkosfärgat med varierande nyanser och det finns små sandiga kullar för en promenad. Stranden nås genom en asfalterad väg till en viss punkt, sen får man gå en liten sträcka.

BADSTRÄNDER

«Lychnaftià» Längs vägen som leder från «Triandaros» till «Dyo Choria», möter vi korsningen till vägen som leder till det lilla samhället «Lychnaftià», med den omonyma stranden som har både småstenar och sandiga partier.

Sommarbostäderna ligger bland den rika vegetationen och grönsaks och fruktträdgårdar. Längs högra delen finns det några klippformationer som bjuder på solskydd, när man inte vill ligga under de få skuggiga träden och sola sig.

Det turkosfärgade vattnet är alltid rent och utsikten till Mykonos den bästa.

«Lychnaftià» stranden kan också nås från “Aghios Ioannis Porto” som ligger söderut.

«Santa Margarita» Efter byn «Potamià», kör man nedåt till «Santa Margarita» badstranden, som har både sand och små klippor. Namnet har stället fått från en katolsk liten kyrka som ligger där. Vill man ha avskildhet och lugn, ska ma alltid föredra den här stranden, som käns ibland som privat.

«Livada» Den enastående Livada stranden liknar ingen annan på ön. Man kan nå den genom en delvis asfalterad väg, som börjar från byarna «Stenì” och “Myrsìni».

Den naturliga omgivningen är unik och färden avslutas vid en liten å som formar en liten insjö innan den mynnar ut mot havet. Stranden är som bäst när det inte blåser starka nordliga vindar och har grönfärgade små stenar och större avrundade klippor som har skulpterats av havsvågorna och vindarna. Den är lämplig för promenader och vandringar.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

165

166

BADSTRÄNDER

«Kolymbithra»

Kolymbithra innefattar en rad stränder som kan nås genom vägen som startar från byn «Kòmi», när man svänger till höger vid korsningen där. «Kolymbithra» (=dopfunt) är egentlingen benämningen av de tvillingstränderna som man möter vid slutet av den breda dalen med de odlade lotter som är kantade av stubbåker.

Framför tvillingstränderna, som ligger i en rätt vinkel mot varandra ser man den klippiga lilla ön «Drakonisi». Framför stränderna ser vi en liten insjö med ankor, sjöldpaddor och flera fågelarter, som är ett naturskyddsområde. Den första av tvillingstränderna som välter mot norr är alltid utsatt för de nordligaste vindarna men den andra är skyddad och välbesökt av turister som ligger och solar under solparasolerna som finns till uthyrning där. På den lilla klippan som ligger ovanför stranden, har man möjlighet att ta en kopp kaffe eller en bit mat efter havsbadet.

Det finns även tillgång till duschar, som är gratis.

Ovanför stranden finns det Ursulinnunnornas sommaranläggning som tillhör Leondios skolan i Atèn. Vill man bada vid den närliggande stranden som finns norrut, bör man ta grusvägen dit och möta en vacker och nyupptäckt stor strand som har också försetts med liggstolar och solparasoler. Stranden heter Apothikes.

PHOTO: Elias Provopoulos

BADSTRÄNDER

«Aghios Romanòs» Stranden ligger längs Tinos sydliga kust och bosättningen där började under 80 talet. Den panoramiska utsikten mot egeiska havet och Syros kompletterar den här långa och sandiga badstrandens meriter. Där finns också en liten kyrka, kallad Aghios Romanos, som har gett sitt namn åt den här stranden. Västerut finns en till liten strand som man når genom ett litet gångstråk och heter «Apigania» med turkost vatten och stor avskildhet. Dock, måste man ta med sig vatten och solskydd, för att stället ligger öde och har inga turistanläggningar.

«Aghios Petros» Den här är den första stranden av de tre som som ligger nedanför byn «Kardianì», (de andra är «Kalivia» och «Ormos Giannaki»). I strandens mittpunkt finns den katolska lilla kyrkan av Sankt Peter (från 1500 talet). Här har några tyska trupper försökt stiga i land men slogs tillbaka. Detta hände under andra världskriget och datumet var 30/09/44. Där råder lugnet idag, badvattnet är klart och turkost och sanden fin.

«Ormos Giannaki» Giannakibukten ligger nedanför byn «Kardiani», som bokstavligen klättrar ovanpå bergsluttningen. En asfalterad slingrig väg leder från Kardiani till Giannakibukten men det finns ett paralellt marmorklätt litet gångstig som är känt sen antiken och lämpar sig för en promenad. Giannaki stranden är familjevänlig och absolut vindskyddad som en simbassäng. Man kan njuta av den sandiga och kullerstensbeströdda stranden, det grunda vattnet och tavernorna där man får fina fiskar. Österut finns det en till strand som heter «Kalyvia», och det finns några små träd där.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

«Ormos Ysternìon» Ysternia bukten är den gamla hamnen som var förenad med den högbelägna byn. Därifrån brukade man exportera den vita marmorn som producerades i det närliggande marmorbrottet. Idag finns det en badstrand med guldfärgad sand, några kafféer och tavernor och en liten turistby skapades där nyligen. Den närliggande vinsdkyddade strander heter «Skinaki» och har några träd.

167

168

BADSTRÄNDER

«Malì» På Tinos nord-västliga kust finns det en skön bukt som är turisternas och de inhemska invånarnas favorit. Nyligen har en spontant byggd bosättning vuxit upp här, när en ny väg som förenar trakten med byn «Marlas» anlades. Den trevliga omgivningen, som har en utsikt över sundet PHOTO: EVELYN FOSKOLOU mellan Andros och Tinos, lämpar sig till simturer i de kristallklara vattnen och strandpromenader vid de vita kullerstenarna.

«Pànormos» Den här är bland Tinos äldsta hamn som är förenad men byn “Pyrgos” och har gett sitt namn till hela distriktet. I hamnmynningen finns det den lilla klippiga ön som heter «Planìtis» (planeten), med den historiska fyren. Det finns flera trevliga badstränder i närheten av Pànormos, men den som ligger vid hamnmynningen vid den lilla insjön har också ankor och sjöldpaddor. Hamnbyn kantas av olika kaffeer och fisktavernor som också bjuder på andra lokala specialiteter. Några andra badstränder heter Aghia Thalassa (Heliga stranden), som finns till vänster av hamnområdet och är välskyddad från de nordliga vindarna; den andra närbelägna stranden på cirka en kilometers avstånd, är ganska bredd, bjuder på gratis sötvattendusch och heter “Ròchari”. Den är försedd med en beach-bar.

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

PHOTO: ZEFI POTIRI

BADSTRÄNDER 169

PHOTO: ZEFI POTIRI

170

BADSTRÄNDER

BADSTRÄNDER

Tinos badstränder och deras kapacitet

(Källa: Tinos Regionalplan, Fas B, utarbetat av K. Daskalakis, Atèn september 1993) Badstrandens namn

Längd(m)

Bredd(m) Yta (m²)

Stavròsbukten Αghios Μarkos Κionia Ι Κionia ΙΙ Gastrià Αk. Bàlos Ι Αk. Bàlos ΙΙ DEI Αg. Romanòs Αg. Romanòs Ι Αg. Romanòs ΙΙ Vounò Ι (Livada) Vounò ΙΙ Αg. Petros Κalyvia Giannaki (fr. byn Κardianì) Stranden nedanf. Υstèrnia Aspros Gialòs Μalì Κοumelàs Μegali Ammos (Κοlybìthra) Κοlymbìthra Ι Κolymbìthra ΙΙ Κοlymbìthra ΙΙΙ Livàda Planitis Aghios Fokàs Aghios Sostis Ι Aghios Sostis ΙΙ Αg. Ιoannis (Skylandàr) Ag. Ioannis (Portο) Pachià Ammos Ferò Choriò Lychnaftià Santa Μargarita Αgapitikià Ι Agapitikià ΙΙ Ròchari Panormos(nedanf. Pyrgos)

100 80 450 100 120 80 70 90 500 40 250 170 340 160 100 320 150 50 80 350 90 200 40 150 200 1. 400 500 50 350 270 90 50 350 200 120 30 180 180

10 10 15 10 15 10 15 20 20 15 20 20 20 25 10 25 25 25 30 50 40 50 15 30 20 15 15 15 35 25 20 10 25 20 40 20 50 20

1. 000 800 6. 750 1. 000 1. 800 800 1. 050 1. 800 10. 000 600 5. 000 3. 400 6. 800 4. 000 1. 000 8. 000 3. 750 1. 250 2. 400 17. 500 3. 600 10. 000 600 4. 500 4. 000 21. 000 7. 500 750 12. 250 6. 750 1. 800 500 8. 750 4. 000 4. 800 600 9. 000 3. 600

Kapacitet (personer) 100 80 675 100 180 80 105 160 910 60 455 310 620 360 100 725 340 115 220 1. 450 300 830 60 400 360 2. 100 750 75 1. 020 610 180 50 795 360 400 55 750 325

171

PHOTO: Elias Provopoulos

172

GAMLA SEDER OCH ANOR

GAMLA SEDER OCH ANOR

Gamla seder och anor

www.tinos360.gr

173

174

GAMLA SEDER OCH ANOR

Tinos har gamla anor och seder som är värdefulla och har ibland hållits levande tack vare de kulturella föreningarna som finns i nästan varenda by. När man besöker Tinos har man ibland möjligheten att närvara i några traditionella fester som beskrivs här nedan: Bröloppet, jul och påsksångarna, veghera (familjekvällar) och andra sammankomster, som hör till folktraditioner.

DET TRADITIONELLA BRÖLOPPET Den här viktiga religiösa riten är samtidigt ett kulturellt evenemang som firades förr i tiden och behöll gamla seder och anor, som är samma för både den ortodoxa och den katolska befolkningen. Det firas så här: Den religiösa ceremonin föregås av en inbjudnings-runda som företas av byns unga flickor och andra släktingar. De går runt alla hushåll i byn och de närliggande byarna och bjuder alla grannar och släktingar till bröloppet.

Tidigt på morgonen av bröllopsdagen, kommer barberaren till den blivande brudgummens hus, för att klippa hans hår och raka honom. Hans unga vänner följer med, för att hjälpa honom med att klä sig fint och de skjuter i luften med sina jaktvapen. Samtidigt hjälper brudens väninnor henne att klä sig.

När bröllopståget startar sen, föregås det av musikerna som spelar folksånger (med fjol- och lutspelare i spetsen), medföljda av brudgummen (förr i tiden, red han en häst eller en mulåsna), den egna familjen och gästerna. Samma sak gäller för bruden som kommer in i kyrkan tillsammans med sin familj och sina gäster. Vid kyrkans portal, möter hon brudgummen som väntar på henne och de kommer in i kyrkan tillsammans. Efter bröllopsceremonin, tar bröllopståget återvändsvägen tillbaka till parets nya bostad, på samma sätt dvs med musikerna i spetsen som spelar bröllopssånger. I det nya huset har man organiserat en bjudning där alla familjemedlemmar och gäster deltar. De blir serverade de sedvanliga specialiteterna som mandelkakor, fyllda bakelser som kallas för “psarakia” (småfiskar), pastèli (små hårda plattor med honung och sesamfrö, som vanligen vilar på en bädd av citronblad) och knapriga honungspankakor.

Den sedvanliga maträtten som serverades sen var harkötts stuvning. Alla människor önskar paret ett lyckligt liv tillsammans och sitter till matborden och dansar de traditionella danserna. Bröllopsvisorna framhäver brudens skönhet och brudgummens stiliga utseende. Bröllopsfesten kan vara hela natten och ibland även nästa dag också.

GAMLA SEDER OCH ANOR

TRADITIONELL MUSIK OCH MUSIKINSTRUMENT Musikinstrumenten man spelade i “panighyria” (kyrkfester) bestod av fjol och lut. Förr i tiden, hade de också en säckpipa, men idag är den mycket sällsynt och det finns endast några få musiker kvar som kan spela instrumentet. Gitarr och “outi”, bouzouki, dragspel och klarinett deltog också i folkmusikgrupperna, som kompletterings instrument. De vanligaste folkdanserna på Tinos är fortfarande «Bàllos» och «Syrtòs».

“KÀLANDA” (JUL OCH PÅSKVISOR OCH SÅNGER) Jul och påskvisor och sånger är en speciell kategori av folksånger, som förekommer i hela Grekland i olika varianter, som föjler de regionala sederna.

Man hör dem vanligen under helgdagsaftonen av de viktigaste fester som jul, nyår, trettondagen (Epifania), Palmsöndagen etc, för att dyrka Jesus, Sankt Johannes Döparen, och Vassilios den Store. “Kàlanda” är hymner eller sånger av en uteslutande religiös karaktär. De äldre byborna sjöng dem under alla helgdagsaftonen, när de vandrade omkring på gatorna från hus till hus, med början från prästens bostad. Under årens gång, försvann de äldre medlemmarna av de där små kören och ersattes av de yngre församlingsmedlemmarna som hade med sig trummor och andra musikinstrument.

«VEGHERA» (FAMILJEKVÄLL) «Veghera» är en gammal vana som var aktuell under förra århundrandet i Tinos landsbygd. Den hjälpte att få tiden att gå under de kalla vinternätterna.

Den här traditionella umgängesformen bidrog till sällskapslivet och var ett fint tillfälle till lek och sagoläsning för barnen.

Senare på kvällen, organiserade de familjer som skulle träffas det så kallade «Veghera»-tåget, genom att tända en oljelykta som bars av ett litet barn och användes som vägvisare. Så snart man var framme, mottogs man av gästfamiljen och barnen började leka utanför huset. Sen kom de in i den gästande familjens bostad och lyssnade till mormors eller farmors berättelsen som handlade oftast om troll eller fä (som kallades “Ayeloùdes” på Tinos) och deras äventyr. Sen satte man sig till bords och åt bredvid den oppna spisen där man grillade kastanjer.

De vuxna satt alltid tillsammans och familjemodern sysslade med handarbeten.

«Veghera» familjekvällen varade till kl. 10 – 11 på kvällen och, när den var över, sade man adjö och gick tillbaka samma väg man hade kommit, med de tända lamporna som visade vägen.

175

GAMLA SEDER OCH ANOR

“Panyghìria” (religiösa fester) på Tinos JANUARI 06 Theophania (välsignelse av vattnen, motsv.

Trettondag jul), Chora 07 Aghios Ioannis, Moundados 17 Aghios Antonios, Steni 25 Aghios Grigorios, Falatados 30 Upptäckten av den Heliga Ikonen, Chora (Små lycktor) FEBRUARI 02 Ypapandì (motsv.

Kyndelsmässodagen), Ktikados 10 Aghios Charalambos, Tarambados Heliga Trefaldigheten, Chora/Platia MARS 25 Jungfru Marias Bebådelsedag, Chora

AUGUSTI 06 Metamorfosi Sotiros, (Jesus Metamorfos ) Priastro/Karyà/Karkados/Dyo Chorià 15 Madonnans Himmelsfärdsdag, Chora/ Vryssì 18 Aghios Agapitòs, Agapi 23 Kyra Xeni, Pyrgos 29 Aghios Ioannis, Komi SEPTEMBER 07 Aghios Sostis, Aghios Sostis 08 Madonnans födelse, Vourniotissa 14 Timios Stavros, (Heliga Korset) Ktikados/Priastro, Chora

APRIL 24 Madonnan i “Kalamàn”, Volax (Katolsk fest)

OKTOBER 26 Aghios Dimitrios, Pyrgos/Karya

MAJ 16 Aghioi Theodori, Steno 21 Sankt Konstantin-Helena

NOVEMBER 08 Taxiarchis, Chora 11 Aghios Minàs, Kardiani, Xòbourgo 21 Eisodia Theotokou (Jungfru Marias Presentation), Tripotamos 25 Aghia Ekaterini, Kambos

JUNI 13 Aghios Antonios, Smardakito/Xobourgo Heliga Anden/(Trefaldighetsdag), Kardiani/ Falatados/ Hatzirados 24 Aghios Ioannis, Moundados 29 Aghioi Petros och Pavlos, Triandaros 30 ” Apostoli, (Jesus lärjungar) Triandaros JULI 01 Aghioi Anargyroi, Arnados/Marlas/ Porto 20 Profeten Elias, Vachetta, Chora 25 Sankta Anna, Giados 26 Aghia Paraskevi, Ysternia 27 Aghios Penteleimon, Triandaros

DECEMBER 04 Aghia Barbara, Chora 05 Aghios Savas, Chora 06 Sankt Nikolaus, Steni 12 Aghios Spyridon, Ktikados 13 Santa Loukia (Luciadagen) Karya/ Arnados 15 Aghios Eleftherios, Karyà 22 Aghia Anastasia, Karyà PHOTO: IOANNIS VIDALIS

176

PHOTO: Elias Provopoulos

GAMLA SEDER OCH ANOR 177

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

TINOS PRODUKTER

tinos produkter

www.tinos360.gr

179

180

TINOS PRODUKTER

TINOS PRODUKTER Turisten har möjligheten att smaka av de traditionella Tinos recepten samt olika matrecept från de övriga Kykladiska öarna, gjorda på genuina råvaror.

Förutom grönsakerna, som är rickliga i de bevattnade grönsaksträdgårdar, finns det också fruktträdgårdar vid bergssluttningar.

De aromatiska plantorna som växer vilt på de oodlade ställen vid kullarna, kan vara kapris, salvia, timjan, oregano, kamomill och många andra som svamp, fikon och de taggiga varianter av kronärtskockor, som odlas i stor utsträckning, på senare år.

De centrala delarna av Tinos landsbyggd, som kallas för «Kato Meri», har mycket gynsamma klimatiska förhållanden för djuruppfödning. Alla bondgårdar är självförsörjande när det gäller hushållets basvaror. Man föder upp kor, kyklingar, kaniner etc medan duvslagen används för duvuppfödning, åtmistone under gamla tider. Djuret som aldrig saknas är, dock, grisen som föddes upp tills den blev tillräckligt tungt för att slaktas i början av vinter och förse familjen med kött under hela året. Matöverflödet som beskrevs här räcker också till en del av turisternas matbehov. De mest efterfrågade läckerheter är nämligen “Lùza”, en sorts skinka motsvarande den italienska charkuterivaran ”lonza. ” Det finns också de typiska kryddade Tinos stek-korvarna och vitlökskorvarna, som är en delikatess. Tinosmjölken är välkänd och produceras, tillsammans med olika ostar, på öns mejeri. Ostarna kan komma i olika former: den mest typiska är kallad den ”typiska Tinos osten”, en annan av typ av hårdost kallas för gruyvière, den pikanta jästa osten som kallas för «kopanistì» och används som pålägg, färskosten som kallas för «pètroma», den osaltade osten «anthòtiro», «malathouni» m. m. Alla dessa ostsorter tillverkas av säväl de enstaka bönderna som av öns kooperativa mejeri.

Det finns också honung från bin (som äter av timjan-buskarna), soltorkade tomater, färska och torkade fikon och olika grönsaksprodukter. Man kan också köpa vindruvsgelé och annat. Resultatet blir att turisten lämnar ön med en massa välsmakande produkter i väskorna. Slutligen får man också den starka drycken “rakì”.

Alla ovanstående produkter kan köpas på de lokala livsmedelsaffärerna, det kooperativa förbundets affär i hamnstaden, samt på grönsakstorget vid hamnen.

Godisprodukterna kan vara lokalttillverkade och de kommer i olika former, som mandelkakor, knapriga honungspankakor, psaràkia, skepastès, loukoumia etc.

TINOS PRODUKTER

181

182

recept

Fritterade soltorkade tomater INGREDIENSER FÖR 15 ST. 15 st. soltorkade och saltade tomater 1 ½ tekopp mjöl 2 matskedar finklippt persilja 1 liten finhackad gullök 2 matskedar finklippt dill 2/3 matsked vatten 1 ½ matsked olivolja för fritteringen salt och peppar TILLAGNING: Lägg de soltorkade tomaterna i vatten under några timmar, helst en dag för att avlägsna all salt och tvätta av dem. Sen krama ur vattnet så att de blir torra. . Doppa in dem, en i taget, i ett ganska tjockt lag bestående av vatten, salt o peppar, mjöl, gullök och dill, Fritera dem en för en i olivoljan.

Serveras varma.

VARIANT: Man kan ta bort de aromgivande grönsakerna och ersätta dem med lite socker, innan man doppar tomaterna i laget.

PHOTO: to fotografio

Omelett med Tinos korv eller «Furtaglia», (enl. den lokala dialekten) INGREDIENSER FÖR 4-6 PERSONER 200 gr Tinos korv i små bitar 1 kg potatis 2 matskedar smör 2 matskedar olivolja 5 ägg 2 matskedar riven ost 2 matskedar mjölk Salt och peppar

recept

TILLAGNING: Skala och hacka potatisarna (som för pommes frittes).

Frittera dem i smör och oljeblandningen i en stekpanna och lägg till korvbitarna.

Låt sjuda med locket på och rör om då och då. Blanda in de vispade äggen och vänd omeletten på andra sidan, så småningom. Servera varm tillsammans med en säsongsallad.

PHOTO: to fotografio

“Savòri” med melass sirap INGREDIENSER TILL 6-8 PERSONER 1 kg småfiskar ½ matsked mjöl 1 matsked olja Till såsen: 3 matskedar olivolja 3 vitlöksklyftor, finthackade 3 matskedar mjöl ¼ tekopp vinäger ¼ tekopp melass sirap 1 tekopp vatten 1 matsked socker TILLAGNING: Tvätta av de små fiskarna, salta dem och lägg åt sidan för ett litet tag. Torka av dem och rulla dem i mjölet PHOTO: to fotografio innan ni lägger dem i fritteringspannan med det heta oljan. Arrangera de i ett stort serveringsfat. Frittera vitlöken tills det blir gyllenebrun och lägg till mjölet genom att röra om hela tiden. Lägg till sirapen mycket långsamt och sen vinägern, vattnet och sockret och rör om

183

184

recept

med ett träsked för att undvika att mjölet klumpar sig. Om det behövs, lägg till lite vatten för att skapa en ganska vattnig sås och smaka av den med lite till vinäger eller socker, om det behövs. Täck de fritterade småfiskarna med den här såsen när den ännu är varm. Servera antingen varma eller kalla.

VARIANTER: Lägg en kvist rosmarin och uteslut sirapen.

NOTERA ATT: Tillagningssättet för de småfiskarna gör dem hållbara under flera dagar. Förr i tiden, brukade de jordbrukare eller fiskare som skulle vara bortresta i 2-3 dygn, ta med sig den här rätten, då man saknade kylskåp.

Fyllda Calamari INGREDIENSER TILL 4 PERSONER 1 ½ kg calamari 1 finhackad stor gullök ½ tekopp ris 1 tekopp finklippt persilja 3 matskedar kapris 1 skiva rivet torrt bröd 1 tekopp olivolja 1 tekopp vitt vin Salt och peppar BEREDNING: Rensa calamari och avlägsna det hårda ryggradsbenet och inälvorna. Skär bort tentaklarna från calamari-kroppen. (Den sista ska senare fyllas med de fint hackade tentaklarna och annat). Tentaklarna tvättas och torkas av, sen friteras de i het olja tillsammans med den hackade gullöken. Låt sjuda och lägg till vinet och riset.

Rör om med träsked och låt koka tills riset har absorberat alla vätskor. Ta bort frittyren och lägg till persiljan, kapris salt och peppar och det hårda brödet. Fyll calamarikropparna med den färdiga blandningen och förslut ändan med en PHOTO: to fotografio tandpetare. Använd en större stekpanna och resten av oljan för att frittera de fyllda calamari, tillsammans med vinet under cirka en halvtimme.

recept

Knapriga honungspannkakor (Xerotìgana) INGREDIENSER FÖR 40-50 ST. 500 gr mjöl ½ tekopp citronsaft ½ tekopp olivolja 1 dl rakì, vatten 3 tekoppar olivolja för fritteringen Hackade valnötter, sesamfrön och kanell för smaksättning Til sockerlaget: 3 vattenglas socker ½ vattenglas vatten 3 matskedar honung BEREDNING: Lägg mjölet i ett djupt fat och forma ett hål i mitten, där du lägger olivoljan citronsaften och vattnet för att göra en tjock deg. Dela den i små degbollar, stora som en apelsin. Platta till de småbollarna till en tunn smördeg för att få de avlånga degplattorna till en storlek av 10X20 cm cirka. Rulla dem i maismjöl, om de klibbar sig. När oljan blir hett, frittera pankakorna knapriga och rulla dem som cylindrar eller tuber, med en gaffel, medan du fritterar dem. Så snart de har blivid gyllenegula och fritterade på bägge sidor, lägg dem över en bit hushållspapper, så att den överflödiga oljan rinner av.

PHOTO: to fotografio Sockerlaget kokar man med de tre ingredienserna tills det blir klart. Arrangera de färdiga tuberna eller cylindrarna i ett fat och strö över honungslaget och de hackade nötterna samt sesamfrön och kanell. De knapriga pankakorna håller sig fräscha under två eller tre veckor.

Om man inte serverar dem medesamma men efter någon tid, bör man täcka de med sirap endast före serveringstillfället.

VARIANT: I degen kan man använda apelsinsaft, istället för vatten.

Alla de ovanstående recepten har vänligen skänkts oss av fru Nicoletta DelatollaFoscolou och finns i hennes bok «Kykladiska smaker», med foton av Chryssa Paraskevà («To Fotografeio»).

185

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

PROMENERA PÅ TINOS LANDSBYGD

www.tinos360.gr

187

188

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

10 MAMA∆OΣ MAMADOS

MAPΛAΣ MARLAS ΠANOPMOΣ PANORMOS ΡΟΧΑΡΗ ROCHARI ΠYPΓOΣ PIRGOS

Π. ΒΑΘΥ B. VATHI

9

9

ΠΛATIA PLATIA

BENAP∆A∆OΣ VENARDADOS

10

ΥΣΤΕΡΝΙΑ ISTERNIA

Μ. Καταπολιανής M. Katapolianis

ΟΡΜΟΣ ΥΣΤΕΡΝΙΩΝ ORMOS ISTERNION

10 KAP∆IANH KARDIANI Π. ΟΡΜΟΣ KAP∆IANHΣ ORMOS KARDIANIS

Π.

AG.

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

Προφ. Ηλίας Prof. Elias ΚΟΛΥΜΠΗΘΡΑ KOLIMBITHRA

Κακή Σκάλα Kaki Skala

Βουρνιότισσα Vourniotisa

9 AETOΦΩΛIA AETOFOLIA KAPKA∆OΣ KARKADOS

AΓAΠH AGHAPI

KAΛΛONH KALONI

ΑΓ. ΡΩΜΑΝΟΣ ΑΓ. Π. ΡΩΜΑΝΟΣ . ROMANOS B. AG. ROMANOS B.

5

KΩMH KOMI ΠEPAΣTPA PERASTRA

ΛΙΒΑ∆ΑΣ LIVADA

ΣKΛABOXΩPI SKLAVOCHORI KPOKOΣ KROKOS

ΣMAP∆AKITO SMARDAKITO

2

ΛOYTPA LOUTRA

ΣKAΛA∆OΣ SKALADOS BΩΛAΞ VOLAX

2

5 ΦAΛATA∆OΣ FALATADOS

ΟΡ. ΤΣΙΚΝΙΑΣ M.T. TSIKNIAS

1

MYPΣINH MIRSINI KOYMAPOΣ KOUMAROS MEΣH MESI ΞINAPA ΣTENH TZA∆OΣ XINARA TZADOS KAMΠOΣ KEXPOΣ STENI KECHROS KAMPOS KAPYA KARIA XATZIPA∆OΣ 3 ΠOTAMIA MONAΣTHPI TPIΠOTAMOΣ CHATZIRADOS MONASTIRI TRIPOTAMOS POTAMIA KTIKA∆OΣ KTIKADOS APNA∆OΣ ΣΠEPA∆OΣ ARNADOS SPERADOS MOYNTA∆OΣ ∆YO XΩPIA MOUNTADOS DIO CHORIA ΟΡ. ΕΞΩΜΒΟΥΡΓΟ MT. EXOMVOURGO

TAPAMΠA∆OΣ TARAMPADOS

ΚΙΟΝΙΑ KIONIA

1

4

MΠEP∆EMIAPOΣ BERDEMIAROS

7 ΛΥΧΝΑΦΤΙΑ LICHNAFTIA

TPIANTAPOΣ TRIANTAROS

8

4

THNOΣ TINOS

6

ΑΓ. ΙΩΑΝ. ΠOPTO AG. IOANNIS PORTO ΑΓ. ΣΩΣΤΗΣ AG. SOSTIS ΑΓ. ΦΩΚΑΣ AG. FOKAS

189

190

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

Tinos kan kallas för naturälskarnas och vandrarnas paradis, därför att här finns det sträckor med orörd natur och minimal mänsklig påverkan, eller till och med utan någon som helst människonärvaro. Det steniga landskapet ger inga möjligheter till en skadlig påverkan, men det inspirerar respekt och moderation hos invånarna. Man kan, som vandrare, möta de karga stenklipporna och njuta av den orörda naturen bland de stenkantade gångstigar som skapades av de inhemska stenhuggare som har lyckats anpassa dem till omgivningen. Längs vägen, möter man otaliga duvslag med kalkstensdekorationer som liknar “stenbroderier”, trevliga små lantställen, avlägsna småkapeller med vackra kyrktorn men också bördiga dalar och andra intressanta miljöer på ön. Här nedan beskrivs några av de rekommenderade sträckorna:

«FALATÀDOS - (MYRSÌNI)- MANGANÀRI- PLATY- LIVADA KUSTEN» Den här sträckan är mycket intressant, dels därför att den startar i en av de viktigaste och vackraste Tinos byar «Falatados», dels därför att man har möjligheten att promenera längs ett stenbelagt gångstig bredvid en å, under lummiga trädbevuxna trakter med plataner och fikonträd och utforska de vackra vattenkvarnarna man möter längs vägen. Vid ett ställe kallad «Lidakia», är omgivningen spektakulär då man plötsligt möter enorma avrundade granitklippor och större stenar, skulpterade av vinden och solen, som ligger utspridda här och där. Vidare möter man PHOTO: Elias Provopoulos «Platì» och «Manganàri», och slutligen når man kusten vid «Livada», en strand med kullerstenar som är skuggig, ren och vacker. Man kan fortsätta vidare till fyren av «Livada», som är placerad vid den nordostliga delen av ön. Alternativt kan man nå den här punkten genom byn «Myrsini», som ligger nedanför berget «Tsikniàs».

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

191

192

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

«XYNÀRA- XÒMBURGO- KOUMÀROS-SKALÀDOSKRÒKOS- SMARDÀKITO- TARAMBÀDOS- KÀMBOSLOUTRÀ- PERÀSTRA» Sträckan mellan alla dessa byar är lång o lite tröttsam men den är värd besväret, eftersom turisten ska ha möjligheten att gå igenom flera byar inom öns innersta trakter och beskåda naturmiljön i all sin skönhet.

Man startar från byn “Xynàra”, som har varit öns medeltida huvudstad och mycket senare sätet för den tidigare delkommunen av “Xòmburgo”. Byn domineras av den imponerande byggnaden som en gång i tiden hade varit den katolska Biskopsgården. Härifrån, kan man starta klättrandet till toppen av

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

“Xomburgo” fästningen, som vakar över byn med sin mäktiga figur. Så snart vi har nått toppen, ser vi det stora marmorkorset, som har rests till minnet av Kyrkan av Sankta Helena som funnits där en gång i tiden, och därifrån är utsikten obehindrad åt alla håll. I fortsättningen, når vi byn “Koumàros”, i sluttningen av berget “Fourka”, där vi sitter och beundrar den långa “Komi” dalen. Åt höger, har vi byn “Volax” med omnejd med sina granitiska gigantiska runda klippor.

Sen kommer vi till nästa by som heter “Skalados”, och gör ett uppehåll för förfriskningar eller en kaffekopp i “kafeneion” som finns där. Promenaden nedåt fortsätter till byn “Krokos”, i en mycket skön dal med många tavernor och kaffeer som ligger vid huvudvägen. Snart därefter, stiger gångstråket upp och leder till några idylliska småtrakter med odlade fält, fruktträdgårdar och några åar.

Man går igenom bebyggelsen som är kantad av duvslag, tröskningsfält och väderkvarnar och sen når man byn “Smardàkito” där det finns en vattenkälla där man kan ta en paus.

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

Sen fortsätter man till byn “Tarambàdos” där öns vackraste och största duvslag kan beskådas och fotograferas. Nästa by heter “Kambos”, där man brukar stanna för att köpa nybakat bröd och väldoftande skorpor från bageriet.

Den gröna byn “Loutrà” kommer näst, med sina citrusfrukt-trädgårdar och det gamla kvinnokloster som tillhör Ursulinerna vid sidan av den som byggdes av Jesuit-munkarna. Färden avslutas vid de närliggande byarna av “Perastra” och “Komi”, som ligger i en bördig dal mellan oleander och fruktträd som växer längs en liten å som genomkorsas av små stenbroar.

«KEHROVOUNI NUNNKLOSTER - MOUNDÀDOSSBERÀDOS- TRIPÒTAMOS- XÒMBURGO»

PHOTO: Elias Provopoulos

Den här gångsträckan startar från «Kehrovoùni» nunnkloster och slutar vid den karga klippan av «Xomburgo», eller tvärt om. Den kan jämföras vid två kommunicerande behållare därför att den startar och avslutas på två ställen med samma altityd. Hur man än startar sin färd, måste man följa stenbelagda små trappor som leder både uppåt och nedåt. Man är dock nöjd med den variationsrika färden och på köpet får man nyttig motion. Vid klostret startar en stenbeklädd ormliknande gångstig som fortsätter till bergssluttningarna där man kan gå förbi jordbruksbyggnader i sten och bondgårdar, innan man kommer till den närliggande byn av «Moundàdos».

193

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

Genomkorsar man den här byn, har man möjlighet att släcka sin törst vid vattenkällan med det kristallklara vattnet och sen ta en liten stenbro över ån i mitten av byn och möta byn «Karyà» och kullen «Kolokithàs», där man ser ruinerna av en väderkvarn. Sen, når man byarna «Sberàdos» och «Tripòtamos».

Medan den första är nästan övergiven, har den andra varit bebodd hela tiden och nästan alla bostäder har blivit restaurerade. Runt omkring finns det duvslag, småkyrkor och marmorklädda fontäner. Efter «Tripotamos, sammanfaller landsvägen med den medeltida pavimenterade gångstråket som ledde till «Xòburgo» fästningen.

Numera kommer den här sträckan genom antikens mega-litiska mur och templet som tillhörde jordens gudinna Demetra (Ceres), och fortsätter ändå till den medeltida fästningen. Färden avslutas med ett besök till det gamla klostret av “Jesus heliga hjärta” och för de som är duktiga klättrare, en uppklättring till «Xomburgo» bergstopp.

«KIÒNIA- KTIKÀDOS - SMOURDIA- VARY - PÒLES CHORA» De här två delsträckorna som beskrivs här nedan utgör en förbildelse mellan byarna «Ktikados» och «Hatzirados» och «Kionia» kustsamhället, som är en modern bosättning med badstränder och turistanläggningar, som har blivit till under senare år intill antikens Poseidon (Neptunus) och Amphitrite templet.

Sträckorna är korta och bekväma och kräver en minimal kroppsansträngning, därför att de leder nedåt, medan de bjuder på en fantastisk utsikt över egeiska havet och den närliggande ön Syros. Turisten följer sträckorna som leds igenom gångstråket i den gröna miljön. Landsvägen sammanfaller med antikens marmorbeklädda färdväg som gick från huvudstaden «Chora” till “Xomburgo» fästningen, och genomkorsar den antika bosättningen som omringas av en stor mur, vid trakten kallad «Pòles», förbi antikens akvedukt.

Om någon önskar följa hela gångstråket, måste man starta från byarna «Hatziràdos» eller «Ktikàdos» och fortsätta genom en övergiven by vid trakten kallad «Smourdia» och neråt, längs gamla vägen mellan «Xomburgo” fästningen och “Chora».

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

194

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

«FALATÀDOS- VOLAX- GRIZA- SKLAVOCHORIÒ AGAPI» Den här sträckan förbinder de högre trakterna dvs «Pano Meri» med de nedersta Tinos trakter «Kato Meri», då man startar norr om byn «Falatados» och närmare sagt «Kathlikàdos», och slutar i byn «Agàpi».

Den vandrande turisten korsar

granitklippornas

enastående miljö, vid byn «Volax» och stannar där för ett litet tag, för att köpa de lokaltillverkade korgar eller besöka en av kaffeerna eller restaurangerna inne i byn. Efteråt, kan man nå

trakten

vid

namn

«Griza» längs den gröna dalen, som leder till byn «Agapi» med sina vackra små stenbroar duvslagen,

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

fikon- och mandelträd. Den närliggande byn «Sklavochorio», är den stora 1800 talets målarens Nikolaos Gisis hemtrakt.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

195

196

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

«STENÌ - POTAMIÀ - MAROULI - LYCHNAFTIÀ» Efter besöket av den centrala byn «Stenì», kan de äventyrslystna vandrarna ta promenadvägen mot sydost där den lugna strandbyn «Lichnaftià» är belägen.

På genomfartsvägen, möter man byn «Potamià» och i fortsättning genom dalen kan man ta den gamla vägen mot «Tàrtari», efter den lilla stenbron och senare efter byn «Marouli», kan man beundra duvslagen som finns bland de odlade fälten. Vid trakten som heter «Neròmilos» (vattenkvarn) kan PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS man vila sig och vandra runt i byn; dessutom kan man besöka den här vattenkvarnen. Sträckan avslutas vid den vackra badstranden «Lychnaftià», med kullerstenar, kristallklart vatten och en panoramisk utsikt till ön Mykonos.

«MYRSÌNI- PROFÌTIS ILÌAS – TSIKNIAS BERGSTOPP» Den vandrande turisten kan uttnyttja uppklättrandet för att bekanta sig med det myt-omspunna berget Tsiknias topp, för att beundra Tinos bästa utsikt, så snart man har nått toppen som ligger på en altityd av 726 m. Det är lämpligt att starta från byn «Myrsìni», ta sig till orten vid namn «Xokòpi» och fortsätta till bergets lägsta PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS punkt. Uppstigningen börjar vid orten kallad «Marmaràs», fortsätter till kyrkan av «Profitis Ilìas», och avslutas vid bergstoppen av Tsiknias. Här har man, som sagt, en enastående utsikt över hela Tinos, det egeiska havet och alla de närliggande öarna.

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

«DYO CHORIÀ - FANEROMÈNI - KOUNARÈS (AGHIA VARVARA)- AGHIOS SOSTIS” Här bör man starta från fontänen «glystèrni», som ligger i den nedersta delen av byn ”Dyo Choria» och ta den slingriga vägen neråt, med havet framför ögonen.

Längre fram, finns det betesmarkena i «Mantalous», i en skön omgivning med små kyrkor och olivlundar. När man har nått klostret i «Faneromeni» och trakterna kring «Kounarès», är det lämpligt att göra en paus för att beundra omgivningen och besöka den övergivna byn.

Efter «Kounarès», delar sig vandringsstiget i två grenar.

Den ena leder till kyrkan tillägnad «Aghia Varvàra» medan den andra – som är den centrala delen- leder till den pittoreska hamnen av «Aghios Sostis» med en vacker badstrand.

PHOTO: Elias Provopoulos

«KALLONÌ - AETOFOLIÀ - KÒRIS PYRGOS- STAVRIÀ MONÌ KATAPOLIANÌS- PLATIÀ-PYRGOS» När man bestämmer sig för den här långa vandringssträckan, som har ett stort kulturellt värde, kommer man till de s. k. ”nedersta trakterna” eller «Kàto Meri» (på Grekiska), samt till de yttersta trakterna eller «Exo Merià». Då blir intrycket helt annorlunda därför att man möter de mest outforskade delarna av Tinos. När man vandrar från byn «Kallonì», (=skönhet), som är en verkligen skön by, kan man fortsätta mot byn «Aetofolia» (=falkens nest) med den enastående utsikten och den vackra vattenkällan. Sen går man förbi en liten bro och hittar kyrkan av «Aghioi Anargyri» och den arkeologiska platsen, som heter «Pyrgia», där man finner kvarlämningar av en Hellenistisk by.

197

198

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

Fortsätter man mot norr vid öns klippiga bergssluttningar, ser man dels egeiska havet åt höger, dels en trakt som heter «Kòris Pyrgos», (Ungmö-tornet) där man kan beundra den panoramiska utsikten vid «Halakià» och kvarlämningar av ett arkaiskt jordbrukssamhälle. Miljön här är hela tiden torr och växtligheter uteblir. Det är bara resterna av de gamla terrasserade odlingsfälten i trappform som står kvar. Nästa etapp är Klostret i «Katapolianì» som byggdes på 1700 talet.

Detta ligger vid bergssluttningen nära byn «Ystèrnia», som bjuder på en utsikt över alla «Èxo Merià» byarna och där man kan stanna vid en friskvattenkälla.

I fortsättningen, kommer man neråt till byn «Platià» med monumentet över krigshjältarna från “Pànormos” trakten. Den slutliga målpunkten är Tinos största by, som heter «Pyrgos». Här bör man stanna ett litet tag och vandra omkring i de vackra små marmorklädda gator, besöka skulptören «Chalepàs» bostadverkstad, samt beundra «Panormos konsträrernas lilla museet», ”Yrkesskolan för marmorkonsten”, kyrkogården med de vackra gravmonumenten i marmor och slutligen ”Marmorkonstens Museet” som färdigställdes rätt nyligen. Mot slutet, bör man vila sig under den hundraåriga platanen vid centrala torget vid vattenfontänen.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

P R O M E N E R A PÅ T I N O S L A N D S BYG D

«KARDIANÌ - YSTÈRNIA - (MED YSTÈRNIA STRANDBY) - VENARDÀDOS - PYRGOS - MARLÀS - MAMÀDOS» Med start från byn “Kardianì”, som bokstavligen hänger nedanför bergssluttningen över havet, (med sin stora växtlighet beroende på de otaliga vattenkällorna och med den fina utsikten) tar vandraren den parallella lilla stengatan som följer den asfalterade och leds till «Ysternia». Det gäller en vacker och stor by med en utsikt som liknar den som finns i «Kardiani». Här kan man besöka museet som innehåller verk av de främsta konstnärer från «Ysternia» och Katedralen av Sankta Paraskevì. Har man lite tid över, så kan man ta den gamla vägen som en gång i tiden ledde till den gamla handelshamnen av Ysternia. På senare år, har en liten semesterby vuxit fram längs kustområdet vid hamnen, med badstrand och tavernor.

Annars, kan man fortsätta till storbyn «Pyrgos», genom den pittoreska byn «Venardados» som ligger vid en ravin med plataner. Efteråt hittar man den berömda Tinosbyn «Pyrgos», och senare tar man vägen mot havet och kommer till «Panormos» hamnby. Vill man stiga upp mot berget når man byn «Marlàs» med den vackra kyrkan av Aghioi Anàrghyri och det närliggande klostret av Kyra-Xèni, och senare byn «Mamàdos», som ligger på den yttersta udden mot väst med en fin utsikt av sundet PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS mellan de två öarna Tinos-Andros och Andros kuster. Emellenåt finns det möjligheten att se den övergivna byn «Ismael”.

Alla de här föreslagna sträckorna baserar sig på en informationsskrift med titeln «Tinos Promenadsträckor», som hade blivit utgiven med text som hade skrivits av Tassos Anastasiou. Den här skriften trycktes i tre språk Grekiska, Engleska och Franska och delades ut samtidigt som man företog en informationskampanj angående Tinos promenadsträckor. Initiativtagaren var Den kykladiska distriktetns ”Miljö och Kulturenhet ” med avsikten att främja strövaktiviteter på Tinos landsbygd.

199

PHOTO: ZEFI POTIRI

B I L f Ă„ rder

Stig och sträckor (Byvandringar)

www.tinos360.gr

201

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

202

B I L f Ä rder

B I L f Ä rder

BILFÄRDER Öns gatunät lämpar sig för bilresor såväl som motorcyckelresor för att beundra Tinos landsbygd. Då krävs det minst tre dygn för att genomföra dem.

De föreslagna resorna grupperar målpunkterna på så sätt att man inte kan missa de viktigaste sevärdheterna längs vägen.

De tre föreslagna bilresor är följande:

«TRIANDAROS- DYO CHORIA- ARNADOSMONASTIRI- STENI- FALATADOS»

PHOTO: ZEFI POTIRI

När man tar den s. k. gamla asfalterade vägen, som leder från huvudstaden «Chora» till byarna, är det lämpligt att besöka “Klostret” som heter «Monastiri» på grekiska. Just vid huvudstadens utkant, finns det kyrkan som heter «Sankta Paraskevi»- ett tidigare kloster som är numera en församlingskyrka. Färden är mycket trevlig, därför att man kommer igenom trakterna som har några olivodlingar och fikonträd, några duvslag och kappeller, förutom några stenbroar.

Utsikten över hamnstaden och havskusterna är panoramisk. Just vid trakten som kallas för «DerafiaKokkines eklissies» kör man till höger och följer tabellen som det står «Monastiri» på.

De första byarna vi möter heter «Berdemiàros» och den traditionella «Triandaros».

Den sistnämnda är värd ett besök för en liten byvandring i de smala gränderna under valvgångarna som genomkorsar huskropparnas bottennivåer och dricka vatten i byns vattenkälla. Man kan förstås inte undgå att se de uppställda olivpress-maskinerna som finns uppställda vid byentrén, nära tavernan.

Senare kör man till nästa by som heter «Dyò Chorià», där man kan stanna för att beundra den charmerande utsikten. Det är roligt att utforska den här byn och upptäcka centraltorget där man kan sitta under de skuggiga platanerna. Nästa etapp är byn «Arnàdos» som har bevarat sin ursprungliga karaktär och sitt intrikata stadsplanemönster, där man kan upptäcka den välskyddade kyrkan av Lilla Madonnan «Panaidàki», under en klippa. Här finns också några små museer. Kanske kan man äta på någon av byns tavernor, samtidigt som man beundrar den vackra utsikten. När man följer vägen till vänster, kommer man äntlingen till Klostret vid namn «Änglarnas Härskarinna» i «Kehrovouni».

203

204

B I L f Ä rder

Vi måste ha lite tid på oss för att besöka klostret som har utformats som en liten by som innehåller endast nunnornas småceller. Där förvarar man skallen av nunnan Pelaghia (som fick drömmen av Madonnan, som visade var man skulle leta för att hitta den heliga Ikonen ) och köpa souvenirer och handarbeten från nunnorna. Sen fortsätter vägen att stiga tills man når byn «Karyà» till fots, genom att följa en gammal gångstig. Sen kan man nå byarna «Giàdos» och «Kèchros».

Vid femvägs-korsningen som kallas för «Pentòstrato», svänger man till höger mot byn «Stenì», som ligger centralt och har två församlingskyrkor tillägnade Sankt Nikolaos respektive Sankt Antonios. Man kan också besöka kyrkomuseet med sällsynta och värdefulla föremål. Senare, fortsätter man till byn «Myrsìni», med de vackra marmorklädda PHOTO: Elias Provopoulos tvättstugorna.

Slutligen kommer man till byn «Potamià» med sina gamla duvslag, vattenkvarnar och de utspridda tröskplatserna. Efter att ha vänt tillbaka till samma vägkorsning av «Pentòstrato» och lämnat byn «Mèsi» efter oss, kör vi till höger i riktning mot byn «Falatàdos», den näst största byn på Tinos, som är belägen på en bergssluttning. En byvandring kan ge oss en skön upplevelse och vi kan inte missa att se den fina katedralen, utställningslokalerna, och de små tavernorna som serverar husmanskost.

Vill man, kan man stiga uppför den slingriga lilla gågatan till det antika citadellet av «Xòmburgo», som ligger på toppen av en klippig kulle, där man kan besöka den katolska kyrkan av “Jesus Heliga Hjärta” och efter detta, klättra upp till toppen där man beundrar den mest fantastiska vyn över alla de närliggande öarna.

PHOTO: ZEFI POTIRI

B I L f Ä rder

«TRIPÒTAMOS - KTIKÀDOS - XYNÀRA - LOUTRÀ VOLÀX - KÒMI - KALLONÌ»

PHOTO: ZEFI POTIRI

Man startar den här färden från hamnstaden som man lämnar för att ta den s. k. nya vägen till byarna som leder till byn «Pyrgos». Förutom det vackra landskapet med sina trappformade odlingsfält och lamm som betar runt omkring, kan man möta huvudstadens vattenreservoir i form av en konstgjord insjö i «Vacchetta». Efter cirka 5 km, kommer vi till den pittoreska byn «Tripòtamos» med flera duvslag.

(Den moderna grekiska filosofen Kornelius Kastoriadis har valt bo just i den här byn).

Vid korsningen till höger, kör vi till byarna «Karyà» olch «Moundàdos». Vidare tar vi vägen som leder till «Pyrgos» och, under färdens gång, har vi möjligheten att beundra någon gammal väderkvarn och öns Mejeri, där man producerar

den goda mjölken och flera sorters ostar. Senare, efter någon kilometer kommer vi till byarna «Ktikàdos» och «Hadgiràdos», där vi kan stanna ett litet tag för att dricka lite kaffe och beundra den vackra utsikten till «Kionia» stranden, innan vi fortsätter för de innersta delarna av ön. Vid korsningen vänder vi till höger för byn «Xynàra» som ligger nedanför «Xòmburgo»citadellet. Här finns den Katolska Biskopens säte, som är en imponerande byggnad, med alla kyrkliga arkiv från både Tinos och andra katolsk-befolkade öar. Byggnaden har hyst Xòburgo komunens säte under några decennier. Vidare, kommer man till byn «Loutrà» där det fortfarande ligger de historiska byggnader av Ursulin-nunnornas kloster och Jesuit-munkarnas kloster.

205

206

B I L f Ä rder

Vid tillfället kan man besöka den viktiga jordbruksutställningen som har hysts inne i bottenvåningen av Jesuiternas kloster och vandra i den vackra byn med sina citrusfruktträdgårdar. Man fortsätter till höger för att genomkorsa byn «Skalàdos» på väg till den centrala dalen av byn «Kòmi» och vidare till byn «Koumàros» i början av bergstoppen som heter «Fourka». Sen kommer man till slättmarken av byn «Volax» för att beundra det geologiska fenomenet med de enorma avrundade granitmassor, som är spridda överallt. Inne i byn ser man hantverkarna som jobbar med tillverkningen av korgar med användning av lokal material. När v återvänder till huvudgatan, leds PHOTO: ZEFI POTIRI

vi till byn «Krokos», med sina stora

plataner där det ligger några tavernor och kaffeer.

När man kör vidare ser man skylten «Monastiria», som gäller en vacker övergiven bosättning man kan vandra igenom. Längs samma väg kommer vi till den lilla pittoreska byn «Sklavochoriò». Efter den här vandringen kommer vi till byarna «Komi» och «Perastra», som ligger åt vår vänster. Byarna kan skryta med trevliga stenbroar, fruktträdgårdar, vattenkvarnar och duvslag.

Längre in, inom en annan dal, kommer man till byn «Agàpi» med rinnande vattenströmmar och speciell arkitektur. Senare, kan man fortsätta, om man vill, till klostret vid namn «Vourniòtissa», med sin legendariska heliga Ikon.

På återvändssträckan kommer vi åter till «Komi», en stor by i mitten av öns viktigaste dal, med många odlingar av grönsaker och frukt som resulterar i en stor jordbruksproduktion. Den välkända stranden «Kolymbìthra» lämpar sig bäst för simmning som åtföljs av ett tavernabesök. Efter «Komi», kommer byarna «Kato Klisma» och «Aetofolia». Huvudvägen avslutas efter byn «Karkàdos»som vi lämnar åt vår höger, efter att vi har beundrat kyrnas lutande kyrktorn och sist kommer byn «Kallonì», en av de vackraste byarna på ön.

B I L f Ä rder

«Madonna Vourniòtissa» Det handlar om ett klostrer som ligger på ett avstånd av 4 km från «Agapi», med panoramisk utsikt över den skyddade bukten av «Kolymbithra» och Egeiska havet. Det är tillägnat den mirakulösa ikonen av Jungfru Maria «Vourniotissa» som finns utställd på «Kehrovoùni» klostret. Minnesdagen av upptäckten av ikonen firas den 8 september när, enligt berättelsen, en bonde från trakten fick se ett ljus bland havsvågorna under natten. När han närmade sig, fick han syn på en kruka med ikonen inuti. Han transporterade den under en viss sträcka men det var omöjligt att fortsätta, för att krukan blev alltför tung. Han antog, då, att Jungfru Maria önskade stanna kvar på orten där det redan fanns det lilla Kappellet tillägnat Sankt Johannes. Det var därför han bestämde sig att konstruera en kyrka med marmorbeklädda golv och altaret i snidat trä, som fascinerar alla besökare.

«KAMBOS - TARAMBADOS - KARDIANÌ - YSTÈRNIA PYRGOS - PANORMOS»

PHOTO: ZEFI POTIRI

Den här vandringssträckan är speciell, därför att den innefattar största delen av öns sydligare kust med det Egeiska Havet till vänster och den karga och klippiga miljön, som har skulpterats av vindarna, till höger. Det handlar om en till fascinerande bild, med terasserade odlingsfält, imponerande klippformationer och flera små landkyrkor spridda runt omkring. När man startar från hamnstaden tar vi vägen som leder till «Exo Meri» (Pyrgos) och går förbi byarna «Tripotamos» och «Ktikados», genom att ta den sydligaste sträckan. Den första byn vi möter är «Kàmbos», med Sankta Katerina kyrkan, som konstruerades av Ryssarna till förmån för Zarina Katerina den Stora, under den korta perioden de härskade här på Tinos. En liten paus i den här byn ger oss möjligheten att köpa varmt bröd direkt från ugnen samt goda skorpor. Efteråt är det bäst att besöka de närliggande byarna av «Smardakito» och «Tarambados», där öns bästa och största duvslag finns att beskåda och fotografera i den vackra dalen.

207

208

B I L f Ä rder

Nästa sträcka av huvudvägen skiljer sig avsevärt från andra sträckor, därför att man inte möter någon bebyggelse längs vägen och miljön är stenig och klippig med endast små lamm eller getter som betar ute i det fria, nära de små kyrkorna. Efter omkring tio minuter circa, gör vi ett avbrott längs vägen för att beundra en konstig klippa, en sorts “geologiskt lantmärke” som liknar en svamp eller en paraply. I fortsättningen kommer vi till den vackra byn «Kardianì» (som ligger intill ett marmorbrott) som bokstavligen hänger i bergssluttningen och innehåller många vattenkällor, i en grön och lugn miljö. Stället anses som en av öns pärlor och måste utforskas.

Senare kommer vi till byn «Ystèrnia», en av de största och vackraste byar på ön, där vi kan promenera längs de marmorklädda små gränderna och beundra de arkitektoniska skapelser i form av vackra bostäder och imponerande kyrkor, besöka kaffeerna eller baren. På bergstoppen, som finns utanför byn, finns det en rad väderkvarnar som står i ruiner och påminner oss om den för-industriella tiden då man höll på med grindning av olika sädesslag så att man kunde exportera mjölprodukterna till de närliggande öarna, under den avgörande tidern för det grekiska befrielsekriget mot det ottomanska imperiet. Stället är idealiskt för fotografering.

Nedanför kullen med väderkvarnsruiner möter man byarna «Platià» och «Venardàdos». Slutligen kommer man till en av de viktigaste och största byar på Tinos, som heter «Pyrgos», därför att den är födelseort till några av landets viktigaste konstnärer inom den figurativa konsten. Själva byn är mycket vacker, med sina marmorklädda smågränder och de många offentliga och privata

PHOTO: Ioannis Vidalis

B I L f Ä rder

byggnader som bär rika marmordekorationer. Det finns två intressanta kyrkor, diverse museer, kyrkogården som har några betydande gravmonument och vackra marmorskulpturer och sist ett skuggigt centralt torg, där man sitter under den hundraåriga platanen bredvid vattenkällan för att smaka av ortens specialitet, som heter ”galaktoboureko”. Kuststaden intill heter «Panormos» och där kan man äta fisk vid en av de många tavernorna. Vidare i dess närhet har den lilla hamnbyn flera inbjudande badstränder med namn som “Ròchari” eller “Aghia Thalassa”. För de som vill, fortsätta finns det några vackra byar runt omkring som «Marlàs» och «Mamàdos», förutom klostret som heter «KyraXèni», nära «Marlàs».

«KYRA- XÈNI»

PHOTO: ZEFI POTIRI

Vid byn «Marlàs» finns det ett kloster vid namn «Kyra-Xèni», som konstruerades mellan 1732 och 1756. Sagan berättar att det fanns en gång ett skepp som kom till Tinos från sundet av «Dardanèllia» (mellan Grekland och Turkiet) och riskerade att haverera vid «Panormos» hamnen, p. g. a. en storm. Kaptenen och besättningen bad till Madonnan för sin rädning, medan kaptenen själv lovade Henne att lämna allt och bli munk. Slutligen räddades alla, trots att skeppet skönk. Medan de simmade i land, fick de syn på Ikonen som flöt bland vågorna (enligt en annan version, transporterades Ikonen i skeppet). Det var faktiskt nödvändigt att hämta ikonen och komma i land med den.

Efter räddningen höll kaptenen vad han lovade och gick till byn «Marlàs» och satt ner för att vila sig. När han försökte fortsätta med att bära Ikonen vidare, blev den så tung att han inte kunde lyfta den. Då förstod kaptenen att han borde bygga en kyrka på den exakta punkten där ikonen ville stanna. Han sålde sin egendom och med pengarna konstruerade han kyrkan och tillägnade den Jungfru Maria eller «Kyra-Xèni» (=Damen som kommer från frärran land). Kaptenen som blev slutlingen en munk, bodde i Klostret resten av livet. Idag, firas festen av «Kyra- Xeni» under den första söndagen efter den stora Madonna Festen av den 15 augusti och pilgrimerna från hela Tinos kommer för att dyrka Madonnaikonen.

209

210

B I L f Ä rder

ΙΣΜΑΗΛ ISMAIL MAMA∆OΣ MAMADOS

MAPΛAΣ MARLAS ΠANOPMOΣ PANORMOS ΡΟΧΑΡΗ ROCHARI ΠYPΓOΣ PIRGOS

BENAP∆A∆OΣ VENARDADOS

Π. ΒΑΘΥ B. VATHI ΠΛATIA PLATIA

ΥΣΤΕΡΝΙΑ ISTERNIA

ΚΟΡΗΣ ΠΥΡΓΟΣ KORIS PYRGOS Μ. Καταπολιανής M. Katapolianis

ΟΡΜΟΣ ΥΣΤΕΡΝΙΩΝ ORMOS ISTERNION

ΠΟΛΕΜΟΥ ΚΑΜΠΟΣ POLEMOU KAMPOS KAP∆IANH KARDIANI Π. ΟΡΜΟΣ KAP∆IANHΣ ORMOS KARDIANIS

Π.

AG.

B I L f Ä rder

Προφ. Ηλίας Prof. Elias ΚΟΛΥΜΠΗΘΡΑ KOLIMBITHRA

Κακή Σκάλα Kaki Skala

Βουρνιότισσα Vourniotisa

AETOΦΩΛIA AETOFOLIA

ΠΕΤΡΙΑΔΟΣ PETRIADOS

KAPKA∆OΣ KARKADOS AΓAΠH AGHAPI

KAΛΛONH KALONI

ΑΓ. ΡΩΜΑΝΟΣ ΑΓ. Π. ΡΩΜΑΝΟΣ . ROMANOS B. AG. ROMANOS B.

KΩMH KOMI

KPOKOΣ KROKOS ΛOYTPA LOUTRA

ΣMAP∆AKITO SMARDAKITO

ΛΙΒΑ∆Α LIVADA

ΣKΛABOXΩPI SKLAVOCHORI

ΠEPAΣTPA PERASTRA

ΣKAΛA∆OΣ SKALADOS BΩΛAΞ VOLAX ΦAΛATA∆OΣ FALATADOS

MYPΣINH MIRSINI KOYMAPOΣ KOUMAROS MEΣH ΞINAPA MESI TZA∆OΣ XINARA ΣTENH TZADOS KEXPOΣ KECHROS STENI KAPYA KARIA ΠOTAMIA MONAΣTHPI POTAMIA TPIΠOTAMOΣ MONASTIRI TRIPOTAMOS APNA∆OΣ ΣΠEPA∆OΣ ARNADOS MOYNTA∆OΣ SPERADOS ∆YO XΩPIA MOUNTADOS DIO CHORIA

ΟΡ. ΤΣΙΚΝΙΑΣ M.T. TSIKNIAS

ΟΡ. ΕΞΩΜΒΟΥΡΓΟ MT. EXOMVOURGO

TAPAMΠA∆OΣ TARAMPADOS KAMΠOΣ KAMPOS XATZIPA∆OΣ CHATZIRADOS KTIKA∆OΣ KTIKADOS

MΠEP∆EMIAPOΣ BERDEMIAROS

ΚΙΟΝΙΑ KIONIA

ΛΥΧΝΑΦΤΙΑ LICHNAFTIA

TPIANTAPOΣ TRIANTAROS

ΤΗΝΟΣ TINOS ΑΓ. ΙΩΑΝ. ΠOPTO AG. IOANNIS PORTO ΑΓ. ΦΩΚΑΣ AG. FOKAS

ΑΓ. ΣΩΣΤΗΣ AG. SOSTIS

211

212

m o t o rcykel f Ä rder

“OUTWARD STRÄCKOR” (MED ”JEEPS” OCH MOTORCYKLAR) Tinos gatunät är 1000 km lång, varav 600 km upptas av icke asfalterade sträckor. Förutom de kulturella värdena man hittar här, kan man upptäcka ett litet ”miljöparadis” för den som önskar utforska landsbygden med en ”Jeep” eller en stor motorcykel. De föreslagna sträckorna är att föredra framför de otaliga andra som bjuds.

I. RUNDVANDRING I «TSIKNIÀS» Byn «Stenì» kan vara turistens startpunkt när man tar en delvis asfalterad väg för att nå den högsta bergstoppen på Tinos. Vägen är nästan horisontell och den majestätiska omgivningen kring betraktaren bjuder på, å ena sidan den dimmiga bergssluttningen och å den andra sidan den panoramiska utsikten till havet och ön Mykonos i närheten. Efter rundvandringen i «Tsiknias», kan man åka motorcykel eller ”jeep”, eller gå uppför tills man når bergstoppen. Där finns det en kyrka kallad «Profitis Elias», på em höjd av 723 m. De mest entusiastiska bergsstigare kan göra otaliga vandringar kring Tsiknias och upptäcka det mystiska berget.

II. «PETRIADOS- FALATADIANÀ» Följande sträcka kan ge turisterna möjligheten att lära känna den oupptäckta delen av ön och särskilt de runda och gigantiska granitstenarna som ligger utspridda runt omkring. Man har flera valmöjligheter och man kan

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

m o t o rcykel B I L f Ä rder

bestiga bergssluttningarna genom flera olika gångstigar. Med hjälp av en ”jeep” kan man starta från byn «Falatàdos» och nå en trakt som kallas för «Kakià Skala» och vidare till ytterligare en Madonna kyrka, som ligger där. En annan väg leder till «Vourniòtissa» och vidare till badstranden «Kolymbìthra» och «Exo Meri». Den före detta mycket obekväma vägen, är nu delvis asfalterad. Här finns det några

PHOTO: IOANNIS VIDALIS

ytterligare valmöjligheter mellan gångstigar och landsvägar.

III. «POLÈMOU KAMBOS» (=SLAGFÄLTET) Den här sträckan är väldigt speciell därför att den leder oss till öns största högplatå. Den karga miljön här är buskigt och här saknas vare sig människoeller djurnärvaro. Det handlar om ett “kaotiskt” ställe och man behöver en människa från trakten som vissar vägen. Med en “jeep” kan man nå det Katolska kapellet av “San Panteleìmon”, som bjuder på en panoramisk utsikt. Dessutom, med utgångspunkt från byn «Aetofolià» kan man vandra i den närliggande slättmarken med hjälp av en stor motorcykel och nå de kringliggande bergiga trakterna. Målpunkten kan vara (mot Nordost) en kyrka som kallas ”den andra Upptäckten av Madonnaikonen” ovanför byn «Ystèrnia».

213

214

m o t o rcykel f Ä rder

IV. «STENÒ - PRÀSSINA MARMARA (= GRÖNA MARMORSORTER)» Den här färden är lika intressant som de föregående: Man kan nå den yttersta nordvästliga punkten med en jeep, genom en icke asfalterad väg vid havet, tills man ser sundet mellan öarna «Tinos-Andros». Det är lättare att använda en stor motorcykel (eller motocross), längs några självvalda vägar. På så sätt når man den historiskt intressanta gamla fyren och stränderna «Malì» och «Koumelàs», till «Profitis Ilias» kyrkan på bergstoppen. Härifrån får man en utsikt över de närliggande byarna.

Vandringsförslagen inskränker sig inte till de här fyra. Som vi har tidigare sagt, är hela Tinos lämpad för upptäcktsfärder längs både asfalterade och grusvägar.

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

B I L f Ä rder 215

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

A lternativa turistf o rmer

Alternativa turistformer

www.tinos360.gr

217

218

A lternativa turistf o rmer

Tinos är ett idealiskt resmål för alla turistformer. Den har ett enormt potential för dem som önskar utforska olika andra områden förutom kultur och historia och gå vidare till några alternativa turistformer.

FISKE I likhet med det som händer med resten av de Kykladiska öarna, är Tinos lämpad för fiske, både från havsytan och under vattnet. Fiskbeståndet innefattar fårhuvudfisk, havsabborre, John Dory, havs skorpioner och Calamari. De kan variera enligt säsongen och trakten.

JAKT Jaktbyten beror på säsongen. Man kan jaga rapphönor, harar, vildkaniner, vaktel och turturduvor. Det finns en Jaktklubb på ön som ser till att man föder upp rapphönor som man sen släpper ut i fälten. Dessutom ser man till att det finns tillräckligt med sädesodlingar som kan bli foder till fåglarna. Man ska inte glömma också att det finns områden med jaktförbud.

PHOTO: DIMITRIS KORRES

PHOTO: ARISTEIDES KONTOGEORGIS

A lternativa turistf o rmer

DYKNING PÅ TINOS (SCUBA DIVING) Individuell dykning är kanske den mest intressanta aktivitet man kan företa sig i havsmiljön. De drömlika landskapen man möter leder oss till en ny harmonisk och fulländad värld. Om man lägger till känslan av ”upphängning” i vattnet, då blir det en oförglömlig erfarenhet man möts av, när man besöker undervattenvärlden som förenar bergsmiljön till havsmiljön.

Klippiga formationer eller sandiga stränder möter dykarna på Tinos.

Man kan engagera sig i verksamheten, antingen man är nybörjare eller redan expert, därför att det finns en dykarskola här på ön. Några intressanta dykningar kan man göra antingen i Aghios Sostis eller i Ysternia, på Tinos.

(HIKING) Tinos är idealiska för hiking.

Den bästa vore naturligtvis «Xoburgo»

slottets

norra

sida men också de runda stenmassorna

av

«Volax» och «Livada».

granit

i

PHOTO: Elias Provopoulos

De karga stenkullarna på

219

SURFING OCH WINDSURFING Surfing, en av de mest spännande och vackra vattensporter har introducerats i Grekland nyligen.

Tinos, som kallas också Eolus, vind-gudens ö, är vacker och ligger långt borta från trängseln som råder i de övriga kykladiska badstränderna.

Därför anses den som ett mycket lämpligt resmål för surfande turister. Det är lätt att nå Tinos från Rafina och Piraeus hamnarna.

Strandvariationen är så stor på Tinos, att man kan välja den lämpligaste för att utöva sporten, photo: ronny skevis just där vågor «fugerar» på rätt sätt, när det gäller vindriktning och hastighet.

Surfing är en idrottsgren som fick full fart på Τinos under sommaren 2010.

Sen dess har det funnits möjlighet till några professionellt organiserade lektioner i alla kategorier, antingen i individuell form eller i gruppform. Det finns också möjlighet till uthyrning av bräder dvs bodyboards, skimboards, canoes och kayak.

Den här aktiviteten är en av de få som finns i Grekland idag och den första på de kykladiska öarna. Amatörmässigt startade surfingen i Kolymbithra bukten, under 1999, när några entusiaster ”red på vågorna”.

Den stora sandiga stranden vid Kolymbithra bukten ligger vid Tinos norra kuster och har en obehindrad utsikt till Egeiska Havet. På så sätt, när det blåser nordliga vindar som överstiger femte graden i “Bofors”- skalan, har man den bästa möjligheten till surfing. Vågorna slår kusten och man kan rida längst den vänstra sidan under flera meter; Det finns en mindre surfing-väg till höger. En av anledningarna till den här buktens lämplighet är att havsbotten är mjuk och säker p.g.a. sanden. «Line up» punkten är lätt för att det finns undervattenströmmar som leder surfaren. Därför blir Kolymbithra det idealiska stället för surfing, för såväl nybörjare som experter.

“Enduro” off road sträckor på Tinos

Grusvägarna på Tinos landsbygd är otaliga och man kan välja de som enduro entusiasterna använder för sina färder. De bästa finns runt byn Comi, vid dalen som börjar från Aghia Marina och slutar vid badstranden. Det finns också sträckan som leder från byarna Myrsini till Profitis Elias vid Tsiknias berg. Vidare kan man besöka orten Malì vid sundet mellan öarna Tinos och Andros.

EFTERORD För att skriva texten till den här boken har jag fått hjälp av ett stort antal av mina landsmän, i form av både vetenskapliga skrifter och personliga kontakter.

Det disponibla utrymmet räcker inte till för att tacka alla dem som har hjälpt mig med värdefull information. Detta gäller både myndigheter och privata personer.

Ett särskilt tack borde jag vända till följande personer: Stefanos Delatolas och Stefanos Ghiaghiàs, för den mycket nyttiga informationen. Dessutom, tackar jag Prästen Marcos Foscolos, för arkivmaterialet från den Katolska Biskopsstiftelsen.

Jag måste också tacka f. d. Borgmästaren Savvas Aperghis, om informationen angående den egna hembyn Triandàros. Likaså för infomationsmaterialet om ”Tinia”-idrottsevenemangen av 1895. Vidare, tackar jag Fru Angelika MoraitouGyftogianni för materialet ang. de nordligaste Tinos byar (Pano Meri).

Hjärtligt tack till Prof. Aristides Kontogeorgis för de unika foton han skänkte oss för den här boken, Herr Tassos Anastassiou, för det viktiga bidraget om vandringsstigen (Odoiporikà), jämsides med Herr Giannis Psaltis ang. info om duvslag och föreningen ”Grönskas vänner” (Filoi tou prassìnou). Jag tackar också personalen på Tinos Arkeologiska Museet för sin medverkan samt Herr Fredrick Printesi om info ang. “off- road” sträckor. Min största tacksamhet vänder jag till Monsignor Sebastian Freri, ang. info om byn Loutrà och Jesuiternas Kloster, samt till Fru Nicoletta Delatolla-Foskolou, för sina traditionella matrecept.

Vidare, bör jag tacka Herr Nicos Ghizis för sin generösa medverkan, Fru Ana Petrova för sitt bistånd samt f. d. Gymnasierektorn Georgios Amiralìs, för sina kommentarer samt bokförlagets föreståndare, för tålamodet under bearbetningsprocessen av layouten och design av den här boken.

Slutligen vill jag tacka Herr Ioannis Vidalis, för sitt moraliska och finansiella stöd av mitt projekt och naturligtvis mina föräldrar som aldrig slutade stödja mig i allt jag företog mig.

Zefi Potiri

222

useful telephone numbers

PHOTO: Evelyn Foskolou

TINOS AREA CODE: (+30) 22830 POSTAL CODE: 84200

”ROOMS TO LET”- ASSOCIATION: TEL.: 2588

FAX: 25887 POLICE STATION: 22100, 22255 HEALTH CENTER: 22830 22833, 60000 TOURIST POLICE: 23670, 22255 TOURIST INFORMATION CENTER: 25888 TINOS PORT AUTHORITY: 22348, 22220 PIRAEUS PORT AUTHORITY: 210 4226000-4 RAFINA PORT AUTHORITY: 22940 22230 TINOS COASTAL GUARD: 23754 TINOS FIRE DEPT.: 23199 TAX OFFICE: 22830 22833, 61100 SOCIAL SECURITY OFFICE: 22270 PUBLIC ELECTRICITY COMPANY (INFO): 22204 (FAULTS): 22209 TELECOMMUNICATIONS COMPANY: 22139 LAND REGISTRY OFFICE: 25610 BUSSES: 22440 TINOS TAXI: 22470 TAXI COMPANY “ASTERAS”: 26000 ARCHEOLOGICAL MUSEUM: 22670 THE HOLY VIRGIN CHURCH AUTHORITY: 22256 THE MONASTERY OF KECHROVOUNI: 41218 SCHOOL OF FINE ARTS AT PYRGOS: 31385, 31225 TINOS CULTURAL FOUNDATION: 24742-3

FAX: 29133 WI-FI NET: 51888

MUNICIPALITY OF TINOS TEL.: 2283360100 FAX: 2283360139 SERVICE CENTER: 283360300 XOMBORGO UNIT (AT XINARA) TEL.: 2283360200

FAX: 2283360230 SERVICE CENTER: 283360218

PYRGOS MARBLE ART MUSEUM: COSTAS TSOKLIS MUSEUM AT CAMBOS:

GIANNIS VIDALIS

31290 51009

PHARMACIES: APERGIS (CHORA):

CHAGILOUI (CHORA):

KOSTA (CHORA): KRIKELI (CHORA):

DOUVITSA (PYRGOS):

22213 FAX: 22243 23888 FAX: 25088 22500 22252 FAX: 222740 31130

BOAT TICKETS VINCENZO TRAVEL

25888

SHIP BROKER 22612 +306944348888

NOTES