JAKT PÅ DJUPET

Det är det sista andetaget innan dyket. Lungorna fylls med luft och hjärnan töms på tankar. Harpungeväret ligger tungt i handen och drar ner kroppen i det kalla vattnet. 15 meter under ytan går världen i ultrarapid. Torsken kommer in från vänster i synfältet. Den stirrar rakt in i cyklopet. Gummibandet är spänt till bristningsgränsen. Pilspetsen pekar mot torskens stora huvud. Våra vänner från Kajak & Äventyr tar oss med på undervattensjakt i de norska fjordarna.

Han ligger raklång på marken. Torbern

Tagesson har hållit andan i över tre minuter och kroppen vill ha luft. Diafragman drar ihop sig och får magen att pulsera. Varje kontraktion är kraftigare än den förra. Plötsligt öppnar han ögonen och börjar hålla takten med foten.

– Efter ett tag går det inte att bara slappna av så mycket som möjligt. Då är det ”fight mode” som gäller för att pressa tiden ytterligare. Då sjunger jag ”Hole in the sky” med Black Sabbath inne i huvudet och spelar lufttrummor för att tänka på annat än att vilja ha luft.

Efter 6 minuter och 5 sekunder hörs till slut korta utandningar följt av snabba, kraftiga inandningar som blir längre och längre. Jonas Skarstam håller i klockan och uppmanar Torbern att andas.

– Efter ett dyk måste fokus ligga på att andas in. Annars är det lätt att slappna av för mycket och bara pusta ut. Då finns det risk att svimma eftersom syrenivån i kroppen är så låg, säger Jonas.

Tillsammans tog de en helgkurs i avancerad fridykning förra sommaren. Efter bara ett par träningspass lyckades de hålla andan i över 5 minuter.

– Jag hade övat lite några veckor före kursen men innan dess hade jag bara snorklat en del. Som djupast dök jag till 31 meter den helgen, säger Torbern.

Inför helgens undervattensjakt i Bergen har han tränat på att hålla andan varje dag när han pendlat från Malmö till jobbet i Köpenhamn.

– Det ökar kroppens koldioxidtolerans och ger mig längre dyktider när jag väl är i vattnet. Och hittills är det bara en person som reagerat när jag suttit på tåget och frustat. Han undrade hur jag mådde egentligen.

Nästa dag står jag iklädd full utrustning och tittar ut över Fosnstraumen, ett av Norges bästa ställen för undervattensjakt. Vattnet virvlar i tidvattenströmmen som för in planktonrikt vatten från havet. Det betyder mycket mat till fisken och timingen bör vara perfekt. De andras röda bojar rör sig på ytan, det rycker lite i dem när dykarna når änden på säkerhetslinan som är satt till ca 15 meter. Jag sköljer ansiktet, simmar ut i vattnet och förbereder mig. Huden i ansikten spänns av det kalla vattnet, badtermometern visar på under 8 grader. Det pirrar lite i kroppen inför säsongens första dyk.

På väg ner mot djupet känner jag inte igen mig. Sikten är dålig och vattnet är grumligt.

Stim med 100-tals, kanske 1000-tals småfiskar rör sig i en jordfärgad John Bauer-värld. Det stora blå känns litet och grönt. Efter en timmes bottensök och spaning efter större fisk har jag inte sett en enda.

Då skiftar jag fokus från jakt till strömdyk. Det virvlande vattnet får dra mig ut i mitten av fjorden. Från ryggläge syns bergens snötäckta toppar. Solen värmer ansikten och fåglar kvittrar. Jag andas upp och låter hela kroppen slappna av. Kontrollerar att fötterna, benen, skrevet, armarna och nacken är helt avspända. När axlarna faller ner släpper den sista kontorsstressen. Havet bär mig. Pulsen faller. Farten i vattnet ökar.

Jag rullar över på mage med ansiktet i vattnet. Kylan isar i tänderna men blicken vänds inåt. Det känns som att diafragman fyller skrevet, magen, bröstkorgen och till slut munnen med luft. Jag viker överkroppen neråt som till handstående och fäller upp benen i luften. Efter några kraftiga bensparkar tappar jag flytkraften och faller fritt mot mörkret.

I fjordens djup blåser storm. Jag flyger i vinden och svävar över botten. Skogar av kelp piskar längs klipporna. Stim av småsej simmar mot strömmen och nafsar i sig plankton som tidvattnet för med sig. Månen driver oss framåt. Det är mörkt, kallt och salt. Inga tankar existerar. Tiden står still och sekunderna känns som evigheter. Efter en stund kallar kroppen med ett litet rop på luft. Det är dags att andas snart och där uppe syns knappt ytan. De långa fenorna arbetar men en titt på djupmätaren visar att den inte rör sig. Jag har hamnat i en nedåtström. Nu gäller det att slappna av i hela kroppen utom benen som får jobba hårt. Syret måste räcka ända upp.

Mjölksyran ökar i lårmusklerna och den mentala

förberedelsen för kramp sätter igång. Linan finns där att dra sig upp i och med ett handgrepp kan bältet med tio kilo blyvikt lossas. Men plötsligt lättar det och flytkraften återvänder. Den sista biten får benen vila och all koncentration går åt till att inte röra en enda muskel trots att diafragman drar i kroppen efter luft. Jag svävar upp mot ytan, ljuset och värmen. Runt omkring mig virvlar vattnet men rakt ovanför nedåtströmmen är det stilla. Jag bryter ytan och vaknar från drömmen. Luften smakar gott.

Då kommer Fredrik Fyhr simmande mot mig med ett leende runt snorkeln och ögon som lyser i cyklopet. På hans boj hänger en rejäl torsk.

– Jag har sett flera stora fiskar från ytan men har inte lyckats följa efter dem eftersom sikten är så dålig, säger han. Efter ett tag upptäckte jag ett stim med småsej. Under sådana stim finns det ju oftast större fiskar. Det blev ett bra neddyk utan bubblor och med lugna fentag. Fiskarna verkade inte bry sig alls. Plötsligt rörde sig en stor skugga åt mitt håll. Det var en torsk och jag sköt av ett skott inom en sekund eller så. Det blev en fullträff i det köttiga partiet strax bakom huvudet. Jag började simma uppåt med en skön känsla i kroppen, även om det var rätt tungt med den extra vikten från torsken.

Vi bestämmer oss för att gå upp ur vattnet och byta om. Så när som på två mindre sejar och Fredriks torsk går vi tomhänta ur vattnet. Besvikna bestämmer vi oss för att göra en avstickare till Børje Mønster på hemvägen. Børje är mannen som tog sporten till Norge för cirka tio år sedan. På juldagen förra året sköt han 2013 års största torsk. Den vägde 21,5 kilo.

– Kom in och sätt er. Ni måste vara törstiga och hungriga, säger Børje när vi stiger ur bilen.

På väggarna hänger harpungevär i lackat trä med runda strömlinjeformade former. Och en uppstoppad havskatt som är lika lång som matbordet.

– Undervattensjakt är alltid lite lotteri. Man får inte fisk varje gång. Vårens algblomning kom tidigt i år och därför är vattnet så grönt och sikten dålig. Då ser fisken er innan ni ser den. Och ni hinner komma så nära att den blir rädd.

Børje ställer fram potatissallad, rökt makrill och en torkad fårfiol. En skön känsla av återhämtning infinner sig när köttet, saltet och potatisen letar sig ner i magen. Vid jakt i nordiska vatten förbrukar kroppen ungefär 1 200 kilokalorier i timmen. Så vid ett fyratimmars dyk går det åt mer energi än under ett maraton.

I åttagradigt vatten beror det till stor del på kylfaktorn men allmänt tar rörelse i vatten mycket energi.

Vi åker hem och väger in. Torsken ligger på cirka fyra kilo och Fredrik får ut ett par fina ryggfiléer. Under middagen med smörstekt fisk med potatis och broccoli planeras nästa dag. Fokus blir att söka efter bottenfisk som oftast ligger stilla på samma plats. Sedan stupar vi utmattade i säng. Kroppen slappnar av och andhämtningen blir tyngre. Drömmarna från djupet kommer tillbaka.

Utrustning:

MASK

Den som börjar träna fridykning innan två års ålder kan lära ögat att se klart under vatten utan hjälpmedel. För övriga behövs en mask som kompromissar mellan liten volym och stort synfält. Spegelglas kan användas för att dölja dykarens ögon för fisken som kan uppfatta blicken som hotfull.

FENOR

De långa fenorna har varit fridykningens signum sedan ”Det stora blå” gjorde sporten känd bland allmänheten på 80-talet. En bra fena kräver lite energi för att ge mycket fart framåt.

DRÄKT

Dräkten ska sitta som ett extra späcklager – tjock nog för att hålla jägaren varm när denne ligger still i vattnet och flexibel så att det går lätt att ta fulla andetag. En fridykningsdräkt är därför gjord av neopren av open cell-typ vilket gör att materialet fäster tätt mot huden. För nordiska förhållanden funkar 7 mm året om fast 9 mm är att föredra vid vinterdyk.

SNORKEL

En rutinerad dykare andas in den sista luften i snorkeln på väg ner i djupet för att undvika ljud och för att få ner lite extra luft i lungorna. Snorkeln tas sedan ur munnen och bör vara flexibel för att inte skapa motstånd i vattnet.

Tips till den som vill börja med UV-jakt:

• Ta en fridykningskurs • Bli bekväm i nordiska vatten • Åk utomlands – sporten är förbjuden i Sverige • Anlita en guide • Kolla att försäkringen gäller

Teknik för hela jaktlaget

Tracker fortsätter att utveckla smarta produkter som syftar till att ge din jakt en ytterligare dimension. Ny programvara och vidareutvecklad sändare, två av årets höjdpunkter.

Tracker Hunter 6

Helt nyutvecklad och användarvänlig programvara, som bygger på senaste tekniken. Programmet är det samma för både Android och iPhone. Många funktioner kommer du att känna igen. Tracker Hunter 6 är helt enkelt ett snabbare och modernare system. • Gruppfunktioner • Stort utbud av kartor • Hundar, vänner och pass Och mycket annat.

Tracker Artemis

Marknadens modernaste hundpejl? Nu med uppgraderad programvara och nya funktioner. Två nätverk, IoT och 2G, skapar stabilitet och möjligheter. Sist men inte minst. Artemis ”smarta” funktioner sköter bl.a sändarens programuppdatering automatiskt. • Spela in hundens skall • Dela skallet med vänner • Skallet lagras i hundens spår