Åtta myter om rosé vin

Att rosévin hör till sommarens favoriter har väl inte undgått någon. Inte konstigt alls med tanke på dess friska och yppiga stil som passar vid så många tillfällen. Det konstiga är att vi inte njuter av rosévinet, denna perfekta och ”allroundiga” vinstil, året runt.

Exakt som för andra viner finns det en stor variation mellan olika roséviner. Du kan hitta allt från ett friskt ljusrosa vin. Det finns hela spannet med nyanser från varm persikofärg, äggskal, laxrosa, godisrosa till djup rubin. En stor fördel med rosévin är den stora matvänligheten. Det passar precis lika bra till de fräscha salladerna som till fisk och skaldjur, för att inte tala om det perfekta buffévinet. Inte nog med det så är det dessutom tillräckligt smakrikt för att bära upp de ljusa kötträtterna eller den grillade laxen. Ett rosévin klarar till och med lite chilihetta med bravur. Slutledningen är att rosévin är ett vin att älska, året runt! n

Måste drickas snabbt?

Har roséviner kortare hållbarhet än vanligt vin? Nej, det är precis som med andra viner att det beror på vad som förväntas av vinet avgör inom vilken framtid det måste konsumeras. Ska det bjuda på mer primärfrukt, alltså druvans egen karaktär, behöver det drickas yngre. Om syran känns för påtaglig och det är ett vin i medel eller högre prisklass så kan vinet absolut vinna på att lagras. De flesta vinerna bör drickas inom två år från tappningsdatum men det finns också lagringsviner som utvecklas under lång tid.

Alla roséviner smakar likadant?

Ett misstag är att tro att alla roséviner smakar ungefär på samma sätt, för det gör de verkligen inte. Precis som med andra vinstilar skiljer sig rosévinerna mellan varandra beroende på vilka druvor som ingår, växtplats och tillverkning som några faktorer som påverkar slutresultatet. Vinerna från Provence t.ex. erbjuder toner av citrus (pomelo, citron), exotiska frukter (passionsfrukt, mango), samt lätt skarpa toner av röda frukter (röda vinbär, jordgubbar, hallon, körsbär); de är avrundade med några blommiga toner (vita blommor, hagtorn, fänkål / anis). En lätt mineralitet kan påvisas i viner från de tor rraste terroirerna. På gommen är smaken fyllig och rund; vinerna uttrycker en friskhet som består och leder till en livlig och mer saftig finish. De få cuvéerna som lagrats på träfat har toner av vanilj, torkad frukt och kryddor, vilket ger den aromatiska buketten komplexitet.

Ett sommarvin?

Jo men visst är det så att när vårens första värmande strålar lyser på oss så startar suget efter ett inbjudande glas med bärigt och fruktigt rosévin. Men precis lika bra som rosévinet svalkar vår gom under sommarmånaderna lyfter det vilken gråmulen och kall dag som helst då det fyller oss med sol, sommar, värme och glädje. Passar precis lika bra till kyckling, grillad fisk och pastasallad och finare rätter som ceviche, pilgrimsmusslor året runt.

Billigt och enkelt?

Rosévin hamnar ibland under en budgetstämpel som inte alltid stämmer. Precis som för vin generellt går det att hitta de som är enklare med lägre prisnivå och de som är betydligt mer eleganta och/eller komplexa med högre pris. I vinets värld får du ofta vad du betalar och därmed förhoppningsvis det du förväntar dig, detta gäller oberoende färg på vinet.

Sämre kvalitet?

Bara för att ett vin är rosa är det inte av sämre kvalitet. Från 1970-talet har fokus på kvalitet ökat och blir bara bättre med större diversion för varje år. Det fanns en tid då rosévinet ansågs komma från sämre druvor eller vara en restprodukt för att få de röda vinerna extra mörka. Den tiden är för länge sedan förbi. Idag bedriver man även forskning om enbart roséviner på Centre du Rosé i Vidauban i Provence. 91 procent av produktionen av AOP-viner är rosé. Vinodlaren tänker rosé från att vinrankan planteras till buteljeringen. Hon investerar i en modern källare och i innovationer vilket gör att kvaliteten fortsätter att öka.

Rött och vitt vin blandas?

En av de vanligaste missupfattningarna är att rosévin tillverkas genom att vitt och rött blandas, vilket i princip inte är tillåtet utom möjligen i champagne. För att få den rosa färgen så får det blå druvskalet ligga tillsammans med druvmusten och dra eller macerera som det kal llas på vinspråk. Vissa blå druvors skal är mörkare och tjockare och färgar mer och andra är ljusa och tunna. Dessutom är det tiden som avgör hur mycket som lakas ur. När ett rött vin produceras rör det sig om veckor och i rosévinet är tiden från timmar till dagar. Ju längre tid desto mer färg.

Pratvin?

Bara till prat men inte mat? Visst är ett glas rosé härligt på balkongen i solgasset eller innan maten men varför inte låta vinet följa med in i måltiden. Rosévin är ett allround-vin som passar till väldigt många olika matstilar och maträtter. Inte bara att det är det perfekt buffévinet så passar det även till allt från vegetariska rätter till de kryddiga asiatiska rätterna som till skaldjursplatån.

Ljust är bättre än mörkt?

Svaret på hur fel detta påstående är besvaras egentligen i den förra ”krossade” myten. Kvalitet har inte med färgen att göra utan andra faktorer som skördeuttag, pressning, växtförhållanden och produktion. De ljust rosa vinerna har fått mindre karaktär från skalen och upplevs oftare lättare och inte sträva alls. De roséviner som drar åt det mörkare hållet har fått både mer färg och karaktär från skalen samt ett litet stråk av tanniner, det vill säga strävhet. Hur bra ett vin har inget med nyans att göra. Snarare rätt vin till rätt tillfälle är en bra grundregel.

Grill köttskolan

Först och främst handlar det om kvalitet och hur mycket kärlek du lägger på köttet som ska grillas. En viktig del är fetthalten. Nötkött, fläskkött och lamm är väl det som grillas mest och här gäller det att se till att det finns fett, så inte köttet blir torrt. Bäst är att titta, klämma och fråga när du köper.

Förberedelse

Om det är putsat och klart ska du lägga fram det en halvtimme innan tillagning så det är rumstempererat. Var försiktig med kryddorna på nöt kött. Bra kött har fin smak i sig själv.

Fläsk och lamm är utmärkt med en rub. Gör gärna en själv! Fram häv kött smaken hellre än att krydda bort den.

Var sparsam med kryddor na. Det räcker långt med ör ter, salt och peppar. Se till de klassiska smakerna och enkelhet. Tänk på att saltet gör att köttet tappar vätska. Om möjligt ska man vara sparsam med saltet och hellre salta efter, eller under tillagning. Då undviker du att köttet upplevs torrt. Ingen vakuummarinad med salt i över natten helst eftersom vätskan dras ur köttet och hamnar i påsen.

Låt köttet vila

Allt kött behöver vila efter tillagning. Ju högre värme du har desto hårdare trycker du in vätskan i mitten av köttbiten. Vilan ger köttet en chans att få vätskan fördelad. Tar det exempelvis 10 minuter att tillaga köttbiten, då ska du låta den vila i 10 minuter. På så vis får du saftigt kött rakt igenom. Skär du upp den direkt så rinner vätskan ut.

När är det klart?

Bäst är att använd en termometer så behöver du inte gissa. Andra knep är att känna på konsistensen. Om köttbiten känns mjuk som på kinden, då är den röd i mitten. Känns den som nästippen, ja då börjar den bli mer genomgrillad. Och sen handlar det om känsla också, ju mer du grillar, desto bättre känsla.

Bra att ha när man grillar

Ett viktigt, kanske det viktigaste redskapet, är en elektrisk termometer. Så slipper du chansa. Då kan du dessutom hålla koll på köttet när de tillagas under lock utan att öppna hela tiden.

En lång tång är bra att ha också. Då slipper du sticka hål i köttet eller stå för nära värmen. Grillat blir oftast bäst i hög värme, fyll inte hela grillen med kol, ha gärna en yta i grillen som du kan använda för indirekt grillning under lock. Och tillsist en vass kniv. Stå inte och tryck dig igenom köttet. En bra kniv är värd sin investering. n