Rosé – nu är vi där igen

Det finns väl få drycker som

förknippas så starkt till sol och värme som rosé?

Sommaren står för dörren och vi bombas av reklam och recensioner av årets roséviner, allt från stila till bubbel. Vad har har hänt som gör att vårt intresse för denna dryck ökat och blivit en självklarhet hos oss konsumenter och på varje uteservering så fort vi känner att solen värmer på lite? Som alltid finns det flera faktorer och tillsammans har de lett oss dit vi är idag.

Kanske det är läge att snabbt förklara vad rosé är och hur tillverkningen går till. Först handlar det om blå druvor, vilket mer eller mindre går att göra allt vin på eftersom vinets färg kommer från skalen och druvsaften i sig är färglös. Den delen handlar delvis om hur druvan krossas eller pressas.

Först avstjälkas druvorna innan man krossar och pressar dom. Därefter läggs druvjuice och skalmassa i ett fat för en första jäsning, den delen kallas även macerering. Nu handlar det om tid och ju längre tid som skal och druvjuice ligger tillsammans, desto mer färg och kraft i vinet. Normalt är tiden mellan 12 och 35 timmar och ett uttryck som används i Provence är Vin d’un Nuit - vin från en natt. Därefter silas skalen bort för en andra jäsning i ett jäskar och nu är det dags för alkoholjäsningen. Den processen tar ungefär ett par veckor och här kan det förkomma att man tillför socker (chapitalisering) för att öka alkoholhalten. Som alltid är det omgärdat med regler och ser olika ut för olika regioner och länder. Hos en del producenter vill man göra rosévin ännu mer tillgängligare och genomför en andra jäsning (malolaktisk jäsning) och genom den bryts äppelsyran ner till mjölksyra som gör vinet mjukare och rundare. Efter det klarnas vinet och få en kort lagring på ståltank.

Själva poängen med ett rosévin är att det ska vara friskt och drickbart mer eller mindre direkt efter att det buteljerats. Och här kan det höras olika röster. Det finns de som tycker att rosévin ska vara lite kraftigare och faktiskt skilja sig från ett vitt vin. För om man ska vara helt ärlig kan det inbland vara ganska så tufft i en blindprovning att skilja på ett vitt och rosé. Varför inte testa hemma, glöm inte att använda svarta glas bara, Annars blir det lite för enkelt.

Det finns olika smaktyper och dessa skiljer sig mellan friskt och bärigt samt fruktigt och smakrikt. Första handlar om strama och örtiga med hög fruktsyra och saknar oftast sötma. Här hittar man hallon, smultron och röda vinbär. Färgen är ljus eller blek. Typsikt ursprung från Provence, Piemonte och Baskien men självklart hittar man den även i andra världsdelar.

Rosévin som har sitt ursprung från varmare klimat har oftast en sötare smak och ännu mer fruktaromer. Färgen är mörkare och alkoholen något högre. Det finns en gammal myt om att färgen har med kvaliteten att göra. Den kan vi slå hål på direkt. Färgen handlar om tiden mellan druvjuice och skal, precis det vi inledde den här texten med. Sen funkar vinvärlden lite så att om något uppskattas i Frankrike så vill man gärna upprepa det i övriga delar av världen. Det gör att man runt om i världen vill producera roséviner med samma laxfärgade ton som i Provence.

En annan myt om rosévin som fortfarande hänger kvar och som det faktiskt finns en del sanning i, är att man blandar rött och vitt vin. Sanningen är att det finns ett undantag från den normala tillverkningen av rosé. Champagne är undantaget. Här är det tillåtet är blanda lite rött vin för att tillverka roséchampagne.

Om vi ska ta oss tillbaka till frågan om dess framgång. Dels handlar det om tillgången men kanske främst om utvecklingen och kvaliteten. Producenterna har såklart sett att det finns en marknad men man har framförallt investerat i produktionen och idag handlar det inte längre om en restprodukt från rödvinsproduktionen utan vinproducenterna vill skapa bra roséviner. Och under en lång tid förknippades rosé med det lju - va livet på kontinenten, men nu är det lika vanligt ute på landet som i storstaden. Och vem vet, kanske kommer det en trend när vi till och med dricker rosé långt in på hösten. Eller så fortsätter vi att koppla roséviner med att sommaren är på antågande i vårt avlånga land här uppe i norra Europa. För det är ganska härligt att sitta i solen med ett kallt glas rosévin en försommardag och veta att snart kommer värmen på riktigt. n

Roséviner produceras mer eller mindre runt om i hela världen med Provencalska roséviner som förebild och inspiration. I USA finns ett undantag med White Zinfandel som är ljust och blekt men har en sötma och mycket fruktaromer i smaken. Det går nästan att använda vilka blå druvor som helst men i Provence förkommer oftast Grenache, Cinsault och Tibouren. I Bordeaux är det inte ovanligt med kraftigare roséviner som tillverkas på Merlot och Cabernet Sauvignon. Här produceras rosévinet efter att man vill koncentrerar sina röda viner och restprodukten blir för rosévinerna. Metoden kan tyvärr bidra till att man inte når lika hög syra som annars. Det blir allt mer vanligt att nya genertionens vinmakare tar ut svängarna vid tillverkningen av dagens roséviner framförallt de som jobbar biodynamiskt. Mat och rosévin är en bra komination. Ett sötare rosévin passar även bra till lite hetare maträtter.