Försökte rymma

Chanie Wenjack var tolv år när han rymde från sin internatskola med två kompisar år 1966. En del sa att Chanie ville träffa sin pappa. Att han kände sig ensam. Chanies syster trodde att han rymde efter att han hade utsatts för sexuella övergrepp.

Det var vanligt att barn rymde från de hårda internatskolorna. Att rymma var farligt. De som togs fast straffades hårt. De som lyckades fly skadades ofta i olyckor eller fick frostskador så att de förlorade fingrar och tår. Många dog.

Doktorn sa ifrån

Peter Henderson Bryce var en läkare som 1907 skickades av regeringen för att inspektera de ökända internatskolorna för urfolksbarn. Han blev chockad och skrev en rapport om de överfulla och dåligt ventilerade byggnaderna fick dödliga sjukdomar att spridas blixtsnabbt till de undernärda barnen. Doktorn skrev också en lista på allt som måste göras för att rädda barnens liv. Men regeringen ville inte lyssna utan gav stället skolorna ännu mindre pengar. Doktorn förbjöds att prata om

Chanie och hans vänner gick åtta timmar första dagen. De sov hos kompisarnas morbror som hade en stuga i skogen. Nästa dag skulle de fortsätta åt olika håll. Morbrorn rådde Chanie att följa tågspåren och be järnvägsarbetare på vägen om mat.

Efter ett tag blev det kallare och började snöa. Chanie var klädd i en tunn tygjacka och hade ingen mat, bara några tändstickor i en glasburk. Han överlevde i 36 timmar. När Chanies kropp hittades intill tågspåren väckte det stor uppmärksamhet i Kanada. För första gången tvingades politikerna att göra en ordentlig utredning av internatskolornas sätt att behandla urfolksbarnen.

Utrotningsförsök

vad han sett och sedan tvingades han att gå i pension. Då skrev doktor Bryce en bok: “Ett brott mot nationen”. Där bevisade han att det var regeringens och kyrkornas fel att barnen blev sjuka och dog. Ändå fortsatte regeringen i flera decennier att skicka barn till de hälsofarliga skolorna.

Idag ses Peter Henderson Bryce som en hjälte. Han stod upp för barnens rätt när nästan ingen annan ville eller vågade.

Peter Hederson Bryce är en viktig förebild för Cindy. Hon besöker ofta hans minnesplats och grav. I den orange brevlådan kan barn lägga meddelanden och teckningar till doktorn.

Efter att landet Kanada skapades 1867 inrättade regeringen en”Indianlag” och ett ”Indiandepartment”. De ville kontrollera urfolken och rensa bort deras, enligt regering, ”dåliga kultur”. Från 1920 var skolorna obligatoriska för urfolksbarn mellan 5–15 år och många urfolkssamhällen tömdes nästan helt på barn. Under över 100 år fördes 150 000 barn till internatskolor som drevs av kyrkor på uppdrag av regeringen. Här skulle barnen lära sig ”vita mäns sätt att vara och tänka”. Barnen gavs engelska eller franska namn. De fick inte tala sitt eget språk eller vara stolta över sin kultur. Eftersom internatskolorna fick mycket mindre pengar än andra skolor i Kanada var det var brist på allt från mat till mediciner och skolböcker. Många barn blev sjuka och dog. På detta sätt försökte Kanada att utplåna, eller utrota urfolkens kultur. Men trots all skada och sorg de orsakade lyckades de inte. Urfolken finns kvar och kämpar för sina rättigheter och en bättre framtid.