Livet i Attawapiskat

I Shannens lilla hemstad Attawapiskat finns nu, tack vare Shannens dröm, en ny fin skola för 400 barn. Och ett nytt ungdomshus. Men många problem återstår. En del familjer bor i fallfärdiga hus, tält eller skjul utan isolering, el eller vatten. Kranvattnet är fullt av farliga kemikalier så stadens invånare måste hämta dricksvatten. Nu visar även det vattnet spår av giftiga kemikalier. Elnät och avloppsystem går ibland sönder. Det har hänt att staden översvämmats av stinkande avloppsvatten och sörja. Det tuffa livet och bristen på framtidshopp gör både barn och vuxna ledsna. En del dricker eller tar droger. Några tar till och med sitt eget liv. Det är mycket vanligare att barn i reservaten begår självmord än i andra delar av Kanada. Många, som lärare, föräldrar och ledare i Attawapiskat och andra reservat kämpar hårt för att hjälpa barn som inte mår bra, och förhindra att barn tar sina liv.

Giftig skola

Några tiotal år innan Shannen föddes fick Attawapiskat sin första riktiga skola med ljusa klassrum, gymnastiksal och fina färger. Alla var glada. Men efter ett tag fick barnen och lärarna huvudvärk, kände sig trötta och mådde illa. Föräldrarna klagade men det tog tjugo år innan myndigheterna undersökte marken under skolan. Där hittades ett läckande rör, som måste ha gått sönder redan när skolan byggdes. Tiotusentals liter illaluktande diesel hade runnit ut under åren, förgiftat marken och gjort barnen sjuka. Skolan stängdes och grå baracker på hjul ställdes upp på skolgården. Politikerna sa att det var en tillfällig lösning, men nio år senare väntade barnen fortfarande på sin nya skola.

Möss och mögel

När Shannen började första klass var de dåligt isolerade barackerna redan nedslitna och mögliga. Vintrarna i Attawapiskat är mycket kalla och ibland bildades is på väggarna inne i klassrummet.

Shannen

DRÖMDE OM: Säkra och bekväma skolor.

VILLE BLI: Advokat.

GILLADE INTE: Brutna löften.

TYCKTE OM: Att dansa och lära sig saker.

ÄLSKADE: Sin familj och sina vänner.

Shannen och de andra barnen fick sätta på sig tjockjacka, mössa och vantar flera gånger om dagen när de skulle byta klassrum eller gå på toaletten. När det blev strömavbrott, som efter en kraftig storm, försvann både värme och ljus.

Lärarna gjorde sitt bästa, men de hade inte tillräckligt med böcker eller material, för skolan fick alldeles för lite pengar av staten. Det blev så illa att barn så unga som nio år började hoppa av skolan. Shannen visste varför:

– När ditt klassrum är iskallt och mössen springer över lunchmaten är det svårt att känna att du har någon chans att växa upp och bli någon. När du inte har