Dansar för framtiden

Varje år försvinner urfolksflickor och kvinnor i Kanada En del hittas döda, andra återfinns aldrig. Men det börjar förändras, tack vare aktivister som Theland Kicknosway, Han använder allt från dans till instagram för att skapa rättvisa.

När Theland var liten följde han ofta med sin mamma till möten där folk visade bilder på sina förlorade döttrar, systrar och mammor, tände ljus, höll ceremonier och tal. När han var nio år frågade han sin mamma: – Vad händer med barnen när deras mammor försvinner?

Mamma svarade att de behövde hjälp med allt från mat till kläder och tröst. Det var också viktigt att fler i Kanada fick veta mer om orättvisorna så att de kunde säga åt politikerna att ge urfolksflickor och kvinnor bättre skydd och stöd.

Tar reda på mer Theland frågar också sin tant Bridget som bor på First Nation­reservatet Kitigan Zibi. När hennes egen mamma Gladys dödades startade Bridget en organisation som kämpar för försvunna och mördade flickor och kvinnor. Theland fick ofta sjunga på hennes protestmöten.

– Tant Bridget bad mig sjunga till minne av de försvunna och döda, och för att ge styrka till andra, säger Theland.

Bridget berättade om Maisy och Shannon, två tonårsflickor som försvann efter en skoldans i Kitigan Zibi.

Familjen polisanmälde förvinnandet men det tog två veckor innan polisen ens började leta. Maisy och Shannon är fortfarande borta.

Får en idé Bridget sa att det är viktigt att kämpa.

– Vad vi än går igenom och vilka hinder vi än möter måste vi fortsätta framåt och sätta den ena foten framför den andra, sa hon till Theland. Det gav honom en idé. Han gillade att springa

TILLHÖR: Vargklanen från Potawami Cree-folket och då sätter man ju ena foten framför den andra.

ÄLSKAR: Att dansa, sjunga, trumma, springa och cykla.

GILLAR INTE: Fördomar och diskriminering.

FÖRÄNDRAR MED: Kreativitet och sociala medier.

DRÖMMER OM: Att vara med och skapa en bättre framtid.

– Jag tänker springa över hela Kanada för att väcka uppmärksamhet och samla in pengar till barnen, sa Theland!

– Kanada är ett väldigt stort land, sade hans mamma. Det skulle ta dig flera månader. Theland bestämde sig för att springa från huvudstaden Ottawa, där han bor, till tant Bridget i Kitigan Zibi, ungefär 130 kilometer. Han började träna och lärde sig också mer om de försvunna och mördade. Han ville berätta om dem för alla han möter på vägen. Theland upptäckte att tusentals har försvunnit de senaste 30 åren, ingen vet exakt hur många. Det är sex gånger vanligare att urfolksflickor och kvinnor drabbas än andra i Kanada. En grundorsak är att alla övergrepp som begåtts mot urfolken har lett till både sorg och fattigdom men också att många behandlar flickor och kvinnor från urfolk som mindre värda.

Startskottet går

När Theland började springa mot Kitigan Zibi har han hunnit fylla elva år.

– Jag satte en fot framför den andra, som tant Bridget sagt åt mig.

Flera andra sprang delar av vägen med Theland. De berättade för alla de mötte om de försvunna och mördade flickorna, särskilt om Maisy och Shannon. Alla lovade att sprida informationen vidare

Följ med till powwow

– Powwow är som medicin för folket, säger Theland. Han har dansat på powow-fester sedan han kunde gå. På ett powwow samlas vänner och familj och firar med traditionell musik och dans, mat, hantverk och ceremonier.

Under lång tid förbjöd Kanadas regering powwow i sina försök att utrota urfolkens kultur.

På 1960-talet växte kampen för urfolkens lika rättigheter. Då blev powwow ett sätt att kräva rättvisa och stärka kulturen. Icke-urfolk är nästan alltid välkomna att besöka ett powwow så länge de visar respekt.

Se Theland dansa och göra mycket mer på Insta och tiktok @the_landk och en del följde med Theland en bit på vägen. För att alla, både 11­åriga Theland och vuxna, skulle orka hela vägen användes ett system där man sprang så långt man orkade, allt från en till 10 kilometer.

En liten Theland lär sig dansa av en mästare.

Tredje dagen fick Theland väldigt ont i magen.

– Det kändes hemskt, jag ville springa. Men de andra sa åt mig att vila en dag, vi gör det åt dig! Nästa dag kunde jag springa igen!

Tillslut, efter sex dagar, var Theland framme i Kitigan Zibi.

– Jag var inte alls beredd på att det skulle vara massor av folk som hejade på oss sista kilometrarna fram till tant Bridgets hus och dom hade en stor fest. Det kändes som att jag hade vunnit en olympisk guldmedalj! Och mäktigt att så många ville skapa rättvisa för off ren och deras familjer.

Steg för steg

Sedan första gången har Theland fortsatt att springa för försvunna och mördade flickor varje år. Han uppmärksammar också orättvisor, både historiskt och idag, och håller traditioner levande på många andra sätt, som att visa sina nära 500 000 följare på TikTok allt från dans till hur man gör flätor.

– Det är ett sätt att ge tillbaka, säger Theland. c

Andebjörnens röst

Cindy och First Nation Caring Society har gjort flera animerade filmer och böcker om andebjörnen Spirit Bear. I filmerna är Theland andebjörnens röst!

– Cindy är en stor förebild för mig. Hon är en röst för så många och det väcker en eld hos mig och andra unga. Man känner att om hon kan, kan jag också!

Theland med sina föräldrar Elaine och Vince, överlevande från 1960-talets separationer av urfolksfamiljer.

Splittrade familjer

Theland har alltid följt med sin mamma Elaine till protestmöten och samtal. Här sitter de i Kanadas parlament för länge sedan! Mamma togs från sina föräldrar på 1960-talet och växte upp i en familj som inte visste något om hennes kultur.

– Jag är en av de första i min släkt som fick växa upp med sin mamma och pappa i ett tryggt hem, säger Theland.