ÖSTERBOTTNISKA POSTEN
Ett myller av människor. Absolut ingen plats för mamma och pappa - det handlar alltså om Provins rock i Seinäjoki. Lördagen - varm och kvav tills efterträdarna tilljoy Divisi on, det engelska kultbandet framom andra, New Order från ew Order skulle börja spela halv sju på lördagskvällen. Men det dröjde innan New Order tog scenen i besittning och delar av publiken hann börja ropa in dem. En kvart försenad inledde Manchestergruppen sin spel ning.
Intensivt, klangrikt men i mångas öron enahanda, tungt och tråkigt. Förgrundsfigurerna i New Order är Bernard Albrecht, sång och gitarr samt trummisen Steve Morris. Albrechts sång är lätt att för tränga. Den kräver all uppmärk
Manchester intog rockscenen. Då kom regndropparna, kalla och svalkande - och så kunde man beskriva New Order också Inte ett ord, förutom sången, kom över läpparna på de fyra i New Order.
samhet av lyssnaren. Några dist Jillian Weave, ibland synth, i räa sekunder och den finns där bland gitarr eller basisten Peter långt i bakgrunden. Hook statister. Så kan också. New Orders mu Men hur bra jag än tyckte om sik beskrivas: Den kräver allt av New Order så måste det erkännas publiken. Den är i hög grad att bandet inte den här gången uppbyggd kring den eminenta var på rätt plats. New Orders trummisen. Men ändå är varken musik kräver allt för mycket av
publiken - och festivalpubliken i Seinäjoki hade kommit för att höra yster, uppiggande rock. In te de dova och mörka, nog ryt miska klanger som New Order bjöd på.
Se sidan 6