ÖP
Österbottniska Posten
Andrea förlorade sin familj
Sid 12-13
UTRED ORSAKEN TILL
Tisdag 9.4 kl. 19-20.30 vid Vuxeninstitutet, Skolvägen 1, Smedsby (kaffeservering fr.o.m. kl. 18)
Bo “Bosse” Rappne
känd från TV-programmet “Äntligen hemma” tipsar om trädgårdstrender och hur din trädgård med enkla medel kan bli vacker och trivsam.
Välkommen!
Avgift: 25 € inkl. kaffe Anmäl dig på webben eller per tfn 327 7261 vuxeninstitutet.korsholm.fi
NYHET!
117.880€ +lk
Läs mera
på
telli.fi www.kas Ett smart sätt till EgEt HEm Verso är ett hem som har det du behöver och inget extra. Verso är förmånlig, ekologisk och kan anpassas så att det passar dig oberoende av i vilket skede av livet du befinner dig. Tag kontakt med oss så bokar vi ett planeringsmöte!
KASTELLI-HUS Storalånggatan 60, VaSa Mikael Boberg 046 850 3590 Johan Wikar 040 197 1629 KASTELLI-HUS Skolgatan 5, JakoBStad Johan Wikar 040 197 1629
Inflyttningsfärdigt pris inneh. vattenburen golvvärme utan värmekälla, eldstad och skorsten. Huset på bilden har tilläggsutrustning.
rd Älskade trädgå
Verso 91 Inflyttningsfärdigt från
DIN SMÄRTA.
LID INTE I ONÖDAN. Fysioterapi • Individuella skoinlägg Undersökning av fötterna Ryggundersökningar +Redcord Gånganalyser • Kinesio-tejpningar
2
Nr 03-13
Kallelse till SÖU:s VÅRMÖTE SÖU: medlemsföreningar kallas till förbundets vårmöte som hålls i Kvevlax UF torsdagen den 4.4.2013 kl. 18:00 Mötesordförande: Carola Lithén
• Stadgeenliga ärenden • Årsberättelsen • Bokslut • Ansvarsfrihet • Servering!
Engagemang utan avbrott I januarinumret av ÖP skrev vi om Petalax uf som har tagit nya tag med sin verksamhet. Vi skrev då att föreningen hade legat i viloläge innan den nya styrelsen tillträdde, vilket var missvis-
Föreningarna meddelar Sjätte ringen – Övermalax uf
Femte ringen – Sundom uf
Övermalax uf ordnar pubkväll med livemusik i Solhem lördagen den 23 mars klockan 20-02. Åldersgränsen är 18 år. Inträdet kostar 10 euro.
Sundom uf ordnar en loppisvecka på lokalen den 9-14 mars. Öppethållningstiderna är måndag-torsdag kl. 17-20 och lördag-söndag kl. 11-16.
Svenska Österbottens Ungdomsförbund (SÖU r.f.) har 115 medlemmar, de flesta ungdomsföreningarna med verksamhet som i huvudsak riktar sig till unga. Förbundet verkar för att utveckla ungdomsverksamheten i medlemsföreningarna samt erbjuder medlemsföreningarna olika tjänster.
• Vad skall en budget innehålla? • Hur redovisar man? • Vad skall man tänka på då man budgeterar ett projekt?
Vi anställer en
PROJEKTLEDARE på heltid till det internationella projektet ”Bandcamp” för tiden 1.4.2013-30.9.2014 Vi söker en positiv, utåtriktad person med erfarenhet av musikbranschen, projektverksamhet och internationellt samarbete. Vår blivande projektledare besitter förmåga att organisera och koordinera men framför allt att inspirera unga oetablerade band att klättra vidare för att nå sina mål.
För mera information besök www.sou.fi
ande. Den tidigare styrelsen arbetade också hårt för föreningen och ordnade många evenemang och höll lokalen i skick.
Svaren får ni på SÖU:s
BUDGETERINGSKURS 13.4.2013, kl. 10:00 Kabinett ”Tyyrpuuri”, ABC-Vasa Anmäl senast 5.4 till christer@sou.fi
Svenska Österbottens Ungdomsförbund (SÖU r.f.) har 116 medlemmar, de flesta ungdomsföreningar eller föreningar med verksamhet som i huvudsak riktar sig till unga. Förbundet verkar för att utveckla ungdomsverksamheten i medlemsföreningarna samt erbjuder medlemsföreningarna olika tjänster.
Vi anställer en
SOMMARVIKARIE/PRAKTIKANT
till projektet Luppen för tiden 1.5.2013-31.7.2013 Vi söker en positiv, noggrann och systematisk person med erfarenhet av statistikbehandling. Kunskaper inom statistikbehandlingsprogrammet SPSS räknas som merit. Till arbetsuppgifterna hör främst: • Bearbeta statistiskt material i SPSS • Sammanställa materialet • Skapa presentationsmaterial • Koordinera och förbereda ett seminarium för kommuner och skolor Mer information ges av verksamhetsledare Gallina Sandås, på tel 320 5011 eller 050 583 7398. Ansökningar och löneanspråk riktas till Svenska Österbottens Ungdomsförbund r.f. Handelsesplanaden 10 D, 65100 VASA eller per e-post till gallina@sou.fi och bör vara oss tillhanda senast 31.3.2013. Inkomna ansökningar returneras inte.
ÖP
Österbottniska Posten
31.03.2013
31.03.2013
31.03.2013
31.03.2013
Webbtidningen öp.fi har som syfte att skriva intressanta artiklar och reportage om ungdomar och föreningsaktiva i Österbotten. Öp.fi upprätthålls av Ab Sidwill Oy som även ger ut papperstidningen Österbottniska Posten.
Vi anställer en
SOMMARVIKARIE
till webbtidningen ÖP.fi under juni och juli månad Till vår redaktion i Vasa söker vi en positiv, utåtriktad, noggrann och språksäker person som tycker om att skriva och fotografera. Personen vi söker ska ha journalistisk erfarenhet och kunna arbeta självständigt. Personen vi söker bör ha körkort och tillgång till bil. Kvälls- och helgarbete kan förekomma. Skicka din ansökan per e-post till chefredaktör Sofia Nygård, sofia@sou.fi senast den 31 mars 2013.
Nr 03-13
3
Redaktionsruta. ÖP:s preliminära utgivningsveckor för 2013: ÖP nr 4: vecka 15 ÖP nr 5: vecka 19 ÖP nr 6: vecka 23 ÖP nr 7: vecka 33 ÖP nr 8: vecka 36 ÖP nr 9: vecka 40 ÖP nr 10: vecka 44 ÖP nr 11: vecka 48
Ledaren.
Allt är normalt Vad är egentligen normalt och vad är annorlunda? I månadens tema "Annorlunda familjer" lyfter vi fram tre familjekonstellationer som avviker från den traditionella familjebilden. Vi skriver om Andrea, som inte längre har någon familj. Hon förlorade sin mamma, pappa och storebror i tsunamin 2004. Vi skriver om äkta makarna Katarina och Jeanette, som gick mot samhällsnormen och skaffade barn tillsammans. Vi skriver också om Janina och Hanna, bästa vännerna som båda blev gravida som tonåringar. De valde att behålla barnen trots omgivningens skepticism. I alla tre fallen handlar det om familjekonstellationer som avviker från det vanliga, från det som de flesta definierar som en traditionell familj. Min tanke med månadens tema är att lyfta fram det som anses vara avvikande och göra ett försök att normalisera det. Jag vill visa att en familj inte behöver se likadan ut som en annan. Allt är lika normalt som något annat. Utan att dra alla över en kam tror jag att det mest är de äldre generationerna som behöver bli påminda om mångfalden. De yngre tenderar
att vara mer toleranta och moderna i sitt tankesätt. Jag kommer att tänka på en gång när jag själv var liten. I min hemby fanns det redan på den tiden många inflyttade barn och vuxna från andra länder. En gång skulle jag och mina föräldrar, av någon anledning, räkna ut hur många nyfinländare det egentligen fanns på mitt dagis. Hur vi än räknade hade jag alltid en person mer än mamma och pappa. När vi började räkna upp namnen visade det sig att jag hade räknat in en av dagistanterna som just hade kommit hem från en solsemester. Hon var väldigt brunbränd och då trodde jag automatiskt att hon inte kom från Finland. Jag tycker fortfarande att det är en rätt fin historia. Det om något bevisar att de flesta barn inte gör någon skillnad på folk och folk. Ändå finns det människor som tycker att det som inte följer mönstret är fel. Hur kan något vara fel om ingen tar skada av det? Vem har bestämt att en familj måste bestå av två fullvuxna föräldrar av olika kön? Så länge ett barn har, eller har haft, föräldrar som älskar dem borde ingenting i världen kunna kallas onormalt.
Utgivningsveckorna samt deadlines och mediekort finns även på www.öp.fi/info Medlemsföreningar puffar gratis! Puffar sänds till adressen sofia@sou.fi eller till ÖP, Handelsesplanaden 10D, 65100 Vasa Chefredaktör och ansvarig utgivare: Sofia Nygård tel: 040 037 4342 e-post: sofia@sou.fi www.öp.fi Ägarbolag: Ab Sidwill Oy, Handelsesplanaden 10D 65100 Vasa
ÖP
Österbottniska Posten Annonser: Jonny Åstrand tel: 06 347 0608, gsm: 0500 924 528, e-post: cjcenter@malax.fi Sanna Bertlin tel: 045 1161563 e-post: sanna@sou.fi Joanna Hansén tel: 045 1161669 joanna@sou.fi
Ombrytning: Peter Snickars
Annonspriser: Se mediekort på www.öp.fi
Medarbetare: Robin Bertlin, Jenna Strömsholm, Lilian Hellström, Olof Englund, Daniel Jaakkola, Anna Sand, Simone Häggdahl, Hanna Enlund, Fredrik Westblom och Tina Storsjö.
Tidningens största ansvar för fel som har uppstått i samband med publicering av annons är annonsens pris. Tidningen ansvarar inte för fel och brister som beror på undermåligt annonsmaterial. Tidningen ansvarar inte heller för postala förseningar.
Omslagsbild: Sofia Nygård
Upplaga: 57 400 ex Tryckeri: Botnia Print, Karleby
Kom ihåg rapportblanketten! Som vanligt den här tiden på året vill SÖU påminna föreningarna om att uppdatera rapportblanketten, senast den 17 mars. Ni hittar blanketten via ert eget intranät på er egen hemsida på sou. fi. Det är rapportblanketten som genererar informationen om föreningarna SÖU:s hemsida och föreningshus.fi. Har ni inte fyllt i er rapportblankett och markerat den som klar så syns er förening alltså inte på sou.fi eller foreningshus.fi. Uppgifterna i rapportblanketter-
na sammanställs av SÖU och skickas vidare till FSU som samlar information om hela ungdomsrörelsen i Svenskfinland. Statistik över det finlandssvenska föreningslivet skickas sedan vidare till exempelvis Undervisningsministeriet och andra fonder och stiftelser. Den samlade statistiken ligger alltså som grund för olika finansieringsbeslut till ungdomssektorn i Svenskfinland. Det är speciellt viktigt att medlemsantalet och kontaktuppgifterna är uppdaterade. Vid problem kontakta Tina Storsjö på SÖU som är ansvarig för era hemsidor.
Jean Degni får hedersomnämnande
SÖU förnyar sina hemsidor
I början av mars fick SÖU nya, fräscha hemsidor. På sidorna hittar man enkelt den information man behöver. Adressen är som vanligt www.söu.fi.
Eftersom ungdomsrörelsen fyller 125 år har Finlands Svenska Ungdomsförbund utlyst en fototävling med temat "Fota din fritid". Tävlingen pågår fram till den 5 maj. ÖP kommer varje månad att välja ut ett bidrag som får ett hedersomnämnande. Denna månad är det Jean Degnis vackra bild som vi tycker särskilt mycket om. Fotografen har en fin känsla för ljus och bildkomposition.
4
Nr 03-13
Aktuellt
Orkesterparaden drog fullt hus Text och foto: Sofia Nygård
Orkesterparaden som SÖU ordnade på Waskia den 16 februari blev en succé. Närmare 500 besökare dansade till traditionell dansbandsmusik i restaurangen och rockig partymusik i nattklubben. Redan innan Orkesterparaden officiellt öppnade dörrarna kom de första besökarna. Två timmar senare var dansgolvet fullt och besökarna fortsatte välla in under resten av kvällen. Närmare 500 besökare blev slutsiffran när dörrarna slog igen på Waskia kring tvåtiden på natten. Tina Storsjö, projektledare för Move It och den som höll i trådarna för Orkesterparaden, var mer än nöjd. – Det blev en fullständig succé. Föreningarna och dansbanden tyckte att dagen andades optimism och framtidstro. Många band fick bokningar till sommaren och dansföreningarna fick tips om vilka band de kan boka. Vi hade hoppats på 400 besökare, men förväntat oss kring 160, så målen nåddes med råge. Innan själva dansen på lördagskvällen hölls också föreläsningar och workshoppar för dansbanden
och dansföreningarna. Sjuttonåringen Kalle Ulff, som driver reklambyrån Middag, föreläste om marknadsföring, Marco Luponero gav tips på hur man får bättre självkänsla på scenen och Kalle Teir tipsade om hur man förbättrar de ljudtekniska detaljerna under en spelning. Cristoph Treier föreläste om hur man motiverar och engagerar föreningsmedlemmarna. Linda Backgren-Holm och Kaj Holm, som också var konferencierer under kvällen, gav dansföreningarna tips på hur man ska bemöta en orkester som man har bokat till en spelning. – Det är viktigt att dörrarna till lokalen är öppna när vi kommer, att någon möter oss och visar oss runt, att det finns strömtillförsel och att det finns kaffe och något salt att äta. Under dagen ordnades också en danskurs och en framtidsdiskussion mellan banden, föreningarna och SÖU under ledning av Hippi Hovi. Man diskuterade bland annat hur man ska locka fler ungdomar till dansplatserna. Tina Storsjö var nöjd också med föreläsningarna. – De gav väldigt mycket. Det var väldigt positivt att banden och dansföreningarna fick träffas och utbyta idéer. Med den här dagen bevisade vi att det lönar sig att ordna stora dansgalor i Österbotten. Tillsammans med SÖU:s dansutskott har hon planerat och genom-
Tomas Ekblad och Birgitta Shoultz-Ekblad hade roligt på dansgolvet.
fört den första Orkesterparaden på tio år. Och en fortsättning nästa år finns det stora förutsättningar för. – Banden har redan frågat om vi ska ordna det igen nästa år. Då
ställer de upp och spelar. Vi hoppas verkligen att det kan bli en fortsättning, säger Tina Storsjö.
Det ordnades välbesökta föreläsningar för dansbanden och föreningarna. Foto: Gallina Sandås
Kaj Holm och Linda Backgren-Holm föreläste om hur man som arrangör bemöter en orkester.
Under dagen hölls en diskussion om dansens framtid med dansföreningarna, dansbanden och SÖU.
Move It ordnade även en danskurs med Tina Ehrs och Thomas Östman. Foto: Christer Johansson
D Bastards från Korsnäs var först ut på nattklubbsscenen med sin röjiga rockmusik.
Det blev trångt på dansgolvet emellanåt. I dansrestaurangen spelade sex band under kvällen.
5
Nr 03-13
Aktuellt
SÖU satsar på dramapaket Text och foto: Sofia Nygård
Du sårade mig faktiskt, svarar elefanten Sven när Karatemusen kallar honom tjock. Karatemusen vänder sig till barnen i publiken för att få hjälp. – Vad ska man säga när man har sårat någon? – Förlåt! ropar barnen i kör. Det är premiär för pjäsen ”Karatemusen och Sven” i Hankmo lågstadieskola. Pjäsen handlar om den modiga lilla Karatemusen och den stora elefanten Sven som är rädd för allt. De träffas av en slump och blir vänner mot alla odds. Pjäsen är en del av de dramapaket som SÖU:s projekt Teaterkonst erbjuder till dagis, förskolor och lågstadieskolor under våren. Jenny Holm leder projektet och Sandra Sundvik har fungerat som projektassistent. Tillsammans har de skrivit ”Karatemusen och Sven”. – Syftet är att berätta för barnen om vänskap och mod på ett lättillgängligt sätt, säger Sandra Sundvik. Pjäsen lyfter också fram jämställdhet. Fastän man är en stor pojke behöver man inte nödvändigtvis vara modig. Jennys och Sandras mål med pjäsen är ändå inte att moralpredika. – Det viktigaste är att barnen tycker att det är roligt. Om man lyckas så ett frö till något djupare är det bara en bonus, säger Jenny Holm. Eleverna har fått i uppgift att på förhand göra ett modighetsträd där de har fått skriva upp situationer
Karatemusen (Jenny Holm) och elefanten Sven (Sandra Sundvik) träffas och blir vänner mot alla odds.
när de tycker att man är riktigt modig. Trädet blir sedan en del av föreställningen. Eftersom premiärföreställningen sammanfaller med Alla hjärtans dag har Hankmoeleverna i stället gjort ett vänskapsträd. Elefanten Sven läser från trädet. – En god vän kan hålla hemligheter, goda vänner säger förlåt, en bra kamrat kan man ta med sig till Tropiclandia. Efter pjäsen får barnen delta i olika dramalekar. – Barnen får öva på att samarbeta och på så sätt stärka gruppandan, säger Sandra Sundvik. Hankmobarnen får öva på att lära sig lita på varandra genom att
Sandra Sundvik läser upp vad barnen har skrivit på vänskapsträdet.
stänga ögonen och låta sig ledas av kompisen fram och tillbaka genom rummet. De får också öva upp kreativiteten genom att fundera ut olika sätt att bygga statyer. Dramapaketen erbjuds också till högstadie- och gymnasieskolor. I de paketen ingår inte "Karatemusen och Sven", utan fokus ligger i stället på workshoppar. – En av workshopparna går ut på att man ska våga tala inför grupp. Genom dramaövningar blir eleverna medvetna om hur de talar och vilket sorts kroppspråk de använder, säger Jenny Holm. Dramapaketen har redan erbjudits till alla dagis, förskolor och skolor i Österbotten. För att be-
kosta paketen kan dagisen och skolorna söka bidrag från Svenska Kulturfondens kulturpaket. Bidraget täcker sedan kostnaderna för tio timmar. Intresset för dramapaketen har varit stort. – I nuläget har vi kring tio bokningar, säger Jenny Holm. Dramapaketen erbjuds i första hand under våren, men tanken är att konceptet ska utvecklas till något större. – SÖU kommer att börja erbjuda mer teatertjänster framöver. Just nu fokuserar vi på skolorna, men i höst riktar vi också in oss på en vuxen publik med kurser i teambildning och ledarskap, säger Jenny Holm.
Efter pjäsen får barnen delta i dramalekar och öva på att samarbeta.
6
Nr 03-13
Komikern Alfred Backa byter humor mot allvar. Nya skivan "The Circus is Leaving" består av egenskrivna låtar med en mörk underton.
Alfred Backa tar seriöst kliv framåt Text och foto: Sofia Nygård
Alfred Backa är känd som en humoristisk man, alltid med ett skämt på lager. När han nu ger ut sin debutskiva gör han en tvärvändning. Låtarna är mörka och seriösa, långt bort från skämten och roligheterna. En nyinköpt vinylspelare och en dröm om att utvecklas som artist fick komikern Alfred Backa att bli seriös. Åtminstone för ett tag. Debutskivan "The Circus is Lea-
ving" är inte en kavalkad av skratt. Snarare är det så allvarligt och seriöst som det kan bli om man heter Alfred Backa. – Skivan är allt annat än kommersiellt gångbar. Det är en skiva man lyssnar på när man egentligen vill gå hem. Låtarna handlar om döden, bedrövelse och tristess. Ungefär så långt bort man kan komma från den Alfred Backa vi är vana att se. – Det är en ärlig spegling av hur jag tänker. Jag är faktiskt oftast väldigt mörk och negativ. Musiken går i sextiotalsstuk. Inspirationen har han hämtat från idolerna Neil Young, Leonard Cohen och Bob Dylan. De nio låtarna på skivan skrev Alfred för sju år sedan, när han var 18 år.
– Jag tror knappt att det är jag själv som har skrivit dem. Jag kan inte skriva seriöst längre. Men man behöver inte se skivan som seriös heller. Man kan se den som ett välstrukturerat skämt om man vill. Kontrasten mellan humor och allvar är påtaglig i det här fallet. Alfred menar att det kanske verkar som ett oväntat drag, men att det egentligen inte är en så konstig kombination. – Humorister är ofta negativa personer. Vi har ett behov av att synas. En orsak till att Alfred valde att ta ett kliv mot den seriösa sidan är behovet av att utvecklas som artist. – Man måste förändra sig, annars blir man irrelevant. Om man alltid gör samma sak är man ingen artist
utan en affärsman. Jag vill inte bli placerad i ett visst fack. Att Alfred nu skulle hamna i musikerfacket i stället är ingen risk, menar han. – Huvudingredienserna i bra musik brukar vara en bra studio och en duktig gitarrist. Jag kan inte spela gitarr och har spelat in skivan hemma. Alfred har låtit trycka upp 250 vinyler med pengar ur egen ficka. Har man inte en vinylspelare till hands är Alfred så generös att han också kommer att lägga upp låtarna på fildelningssajten Pirate Bay. – Det skadar inte att ge bort saker.
Ungdomar testade bordsrollspel Evenemanget riktade sig till högstadieungdomar och lockade ett tiotal personer. Text: Fredrik Westblom
Tisdagen den 26 februari ordnade SÖU ett bordsrollspelsevenemang i Vörå uf.
På förmiddagen fick ungdomarna lära sig om bordsrollspel. Samtidigt började rollskapandet under ledning av erfarna rollspelare. SÖU:s projektledare Fredrik Westblom visar eleverna Linn Törnqvist och På eftermiddagen delades ungdo- Alexander Ollqvist hur bordsrollspel fungerar. Foto: Jonny Björkström marna in i tre grupper som sedan spelade tillsammans i ungefär fyra som invigning på en österbottnisk barn och bordsrollspel för unga” timmar. bordsrollspelskampanj som är en som ordnas i SÖU:s regi. Rollspelsevenemanget fungerade del av projektet ”Lajvrollspel för
7
Nr 03-13
Yrke: Barnmorska
Barnmorskan är kvinnans vårdare Text och foto: Jenna Strömsholm
Veronika Köhler, 25 år, har alltid sett sig själv som en person som vårdar och tar hand om människor. Sedan hon var liten har hon tagit hand om sin farfar då han var sjuk och hennes farmor har arbetat som sjuksköterska. – När jag var liten bad jag farmor att berätta allt möjligt om farliga sjukdomar, berättar Veronika, som redan då tyckte att det var spännande att höra om vårdyrket. Efter gymnasiet var det dags att börja fundera på framtiden. – Det var egentligen mamma som sa att ”tänk om du skulle prova på barnmorskearbetet”, säger Veronika som då bestämde sig för att studera till barnmorska. Veronika har studerat barnmorskearbete på svenska yrkeshögskolan Novia i Vasa. Färdigutbildad barnmorska kunde hon titulera sig fyra och ett halvt år senare julen 2010. Grundutbildningen ligger på cirka 2,5-3 år. Under grundutbildningen studerar man samma saker som sjuksköterskorna gör. – Där läser man om allt: kroppens anatomi, läkemedel och deras verkan. Efter de åren riktar man in sig på själva barnmorskearbetet. Då läser man mer om kvinnans fysiologi, havandeskap och förlossning. Efter det åker man ut på praktik, vilket barnmorskeutbildningen har väldigt mycket av för att ge den bästa möjliga bilden av barnmorskans arbete Barnmorskearbete är inte bara förlossning, som många kanske tror. Som barnmorska kan man arbeta på förlossningsavdelningen, mödrarådgivningen eller på avdelningar för riskgraviditet, för att räkna upp några exempel. Veronika jobbar på Vasa centralsjukhus avdelning A4 dit föderskorna kommer från förlossningssalen. Veronika håller fast vid vad hon lärde sig på utbildningen. – Det som de sa i skolan, som jag håller fast vid, är att barnmorskan är hela kvinnans vårdare. Det är inte bara vid förlossning utan kan vara långt senare i livet också. Veronika börjar sin arbetsdag med att få rapport. – Sedan hälsar man på mammorna och ser efter så att de mår bra. Efter det tittar man på babyn. Oftast går dagen ut på att man handleder mamman i att vara mamma, säger Veronika.
Till Veronika Köhlers arbetsuppgifter hör att handleda den nyblivna mamman i att vara mamma. Här visar hon stolt skylten till sin arbetsplats i centralsjukhusets aula. Att arbeta som barnmorska är något som känns helt rätt för Veronika.
Till handledningen hör allt från hur man sköter sin baby och tvättar den till rätt amningsteknik. Veronika betonar vikten av kommunikationen mellan mamma, familj och barnmorska. – Som barnmorska ska man ha tålamod, det behövs absolut. Man måste också vara empatisk, sympatisk, lyhörd och vänlig, fortätter Veronika. Även om man har en dålig dag måste man kunna vara på gott humör och bemöta mamman på ett vänligt och medmänskligt sätt. – Man möter så jättemycket olika människor och även om kemin inte fungerar måste man ändå vara vänlig, säger Veronika. Hon tycker också att man som barnmorska, trots vänligheten, ska kunna vara bestämd. Veronika anser att det är viktigt att pappan, vårdnadshavaren eller stödpersonen också tar del av handledningen på avdelningen. – Klart vi vill att de ska se amningen också, så de vet hur det är bra för mamman att ligga, sitta och hur babyn ska vara, berättar Veronika. På avdelningen kan det uppstå komplikationer, exempelvis att en baby får en infektion, eller att en mamma som fött ett avlidet barn kommer in till avdelningen för eftervård. Det är även då barnmorskan måste plocka fram de empatiska sidorna. – Man måste kunna finnas där och lyssna. Och om det är så att de känner att de behöver mera hjälp så skaffar man psykolog eller annat socialt stöd åt mamman. Som med alla yrken finns det po-
Veronika Köhler Ålder: 25 år Bor: I Vasa. Familj: Mamma, pappa, två bröder, pojkvän, hund och marsvin. Yrke: Barnmorska Intressen: Villaliv, fågelskådning, måla och rita. Ser helst på: Kriminalserier och andra tv-program. sitiva och negativa sidor. För att nämna någon negativ sida med barnmorskeyrket får hon fundera en stund. Vi pratar om att barnmorskans arbetsdag är väldigt fysisk. Veronika berättar att de i utbildningen fått information om ergonomi och lämpliga arbetsställningar, men det är lätt hänt att man glömmer bort ergonomin under arbetsdagen. Som barnmorska ska man tänka på att ha vårdade, korta och olackade naglar och bära sparsamt med smycken, vilket Veronika placerar på den negativa sidan i hennes yrke. – I bland skulle jag vilja ha långa naglar, men det blir aldrig av. Skiftesarbetet ser hon både som positivt och negativt. – Att kunna välja att arbeta morgon, kväll eller natt är en fördel även om det kan svänga på dygnsrytmen lite. Eftersom barnmorskan i sitt arbete har ett stort ansvar över de nyfödda och familjen anser Veronika att det är viktigt att känna sig trygg och våga fråga. Hon tycker att det fungerar bra på hennes avdelning.
– Och det är inte bara de nya barnmorskorna som frågar, utan de äldre kan också fråga. Hur känner du som barnmorska att eventuellt någon dag föda barn själv? – Det kan vara så att man överanalyserar för att man vet för mycket, men jag som person tänker inte så mycket på det sättet utan mera ”go with the flow”, säger Veronika. Veronika trivs i det stora hela väldigt bra med att vara barnmorska. Hon känner att hon valt rätt yrke. – Att få barn är ju nästan alltid en positiv upplevelse, så det är jätteroligt att få vara en del av det. När föräldrarna far hem och när de säger tack, då känner man att man har åstadkommit något. Vi avrundar intervjun och jag ber henne berätta om ett riktigt bra minne som barnmorska. – Under studietiden hade jag skött om en mamma som jag träffade ett år senare i matbutiken. Hon kände igen mig och sa: ”Här ska du få se resultatet nu!”. Det var så roligt att se babyn. De var ett fint minne”, säger Veronika med ett stort leende.
8
Nr 03-13
Mode.
Black basics i vår Text och foto: Simone Häggdahl
En bra garderob innehåller vissa basplagg som alltid fungerar och som behövs varje dag, året runt. Först ut är läderjackan. Nu är våren snart här och läderjackan är alltid ett säkert kort att ta till när det kommer till vår- och höstjackor. Som jag också skrev i januari fungerar läderjackan längre in på vintern om man kombinerar den med en varm pälsväst eller en till jacka. I Finland fungerar även läderjackan på kvällarna eftersom vi ändå har så passa kyliga nätter här. Denna är från Jofama, men läderjackor finns i de flesta prisklasser och i de flesta märkens kollektioner varje år. Den lilla svarta är något varje kvinna behöver. Det kommer alltid tillfällen när man kan plocka fram den lilla svarta och se snygg ut. Du behöver bara hitta den som passar just dig, den modell som gör att just du känner dig snygg. Jag tycker om
denna från H&M eftersom den är klassisk, inte för urringad och inte tajt över rumpan så den fungerar till många tillfällen. Förutom den lilla svarta behöver man också ett par svarta pumps. Satsa på ett par dyra som verkligen är bekväma och passar på foten. Höga klackar är något som behöver vara bekväma eftersom man står i dem länge och de är något man ska kunna ha många år. De på bilden är från Din sko där man kan hitta äkta läderskor till bra priser, men även svarta pumps är något man hittar från många märken. Läderhandskar är något jag själv älskar. Använder mina varje dag och de är det enda jag använder! Dessa från Dixie tycker jag är enkla och snygga. Finns även dem med längre skaft vilket också är riktigt snyggt och användbart, men satsa först på ett par med kort skaft eftersom det är något man alltid behöver. Sedan till något som finns i varje kvinnas handväska, plånboken. En äkta läderplånbok i en bra storlek är något som också fungerar i många år. Själv gillar jag Tiger of Swedens plånböcker eftersom de
Lär dig känna vårt unika naturarv Beundra landskapet som sakta men säkert stiger ur havet. Bekanta dig med dess speciella växt- och djurliv i ständig förändring. Passa på att dra upp en gädda eller två. Eller bara njut av skärgården! Kvarkens skärgård är det första UNESCO-världsnaturarvet i Finland. Området består av cirka 5600 öar och är ett resmål som utvecklas med hänsyn till naturen och görs mera framkomligt för alla resande. Ströva omkring på våra välmärkta vandringsleder, välj en guidad rundtur eller en skärgårdskryssning. Vill du bjuda dina gäster i sommar på en äkta upplevelse, så är det skärgården som gäller!
finns i bra storlekar och har bra kvalitet. Även bälten från Tiger of Sweden har bra rykte och är något man kan satsa på. Ett snyggt enkelt svart läderbälte är också något som fungerar i de flesta byxor och till de flesta tillfällen. Jeans är väl något de flesta har i garderoben, men jag skulle också vilja säga att ett par svarta bomullseller yllebyxor är något alla borde ha. Perfekta både till vardag och fest. Själv gillar jag Filippa Ks lite lösare modell upptill och smalare
nertill. De är väldigt snygga till såväl ett par höga klackar som ett par enkla ballerinaskor eller loafers. Tills sist ska vi även diskutera underkläder. Jag tycker att det är roligt med lite finare och mer speciella underkläder, men man behöver även basunderkläderna. Jag tycker om bh:ar i t-skjortsmodell eftersom de är släta och enkla. Förutom en svart vill jag också tipsa om en i nudefärg, behövs alltid!
VIA ÖSTERBOTTEN 2011
se
Du kan boka logi och kryssningar direkt på vår webbplats
www.botniatourist.com
www. botniatourist.com
Resebroschyren Via Österbotten 2013 har utkommit! Även Kvarkens paddlingsguide (10 €) finns att få. Beställ dem via webben eller per e-post office@botniatourist.com
Österbottens Turism 06 325 1125 Rådhusgatan 30, 65100 Vasa
9
Nr 03-13
Nytt av gammalt.
Gör coola dörrskyltar av kassetter Text och foto: Hanna Enlund
De gamla charmiga c-kassetterna. Jag har sett dem som halsband, det finns telefonfodral som ser ut som dem, man kan få bankkort med bilden av en kassett – men själva kassetterna. Vad gör vi med dem nuförtiden? Jag vet en tant som virkar mössor och väskor av banden och här har jag ett annat pysselförslag. Gör om dem till dörrskyltar eller använd dem som bordsplacering. Jag köpte några gamla kassetter billigt på loppis. Etiketterna pillade jag loss och använde som mall för att göra nya. Jag använde gamla tidningar med olika mönster och bilder men enfärgat går ju lika bra. Här får man låta fantasin flöda, släpp loss konstnären och rita ditt eget. Jag använde min dymo för att göra texten. Sen är det bara att fästa på till exempel dörren med en tjock dubbelsidig tejp.
Ankdammen.
10
Nr 03-13
Besök oss på
www.nordictrainingcamp.com för att se vårt stora urval av hälsoresor och träningsläger!
11
Ungdomspanelen.
Nr 03-13
Erika Strengell, Jenna Strömsholm och Sandra Lönnbohm får prova på orientalisk dans under ledning av instruktören Ida Björkqvist.
En mystisk och spännande dans Text och foto: Sofia Nygård
Fascinationen för den österländska kulturen lockade Ida Björkqvist att börja med orientalisk dans. Nu driver hon sitt eget företag där hon lär ut dansen till österbottningarna.
ÖP:s ungdomspanel Jenna Strömsholm, 26, Erika Strengell, 21 och Sandra Lönnbohm, 22, är förväntansfulla när de kommer uppför trapporna till Ritz. Ungdomarna ska få en privatkurs i orientalisk dans, eller magdans som det också kallas. Varken Erika eller Sandra har provat dansen tidigare, men Jenna har fått prova på magdans under en möhippa. – Det var roligt, men tungt minns jag. Det är Ida Björkqvist, 26 år, som
I orientalisk dans, eller magdans som det kallas i folkmun, är det höfterna som står i fokus medan armarna gör mjuka svävande rörelser.
leder kursen. Hon driver det nystartade företaget A Piece of Art där hon lär ut orientalisk dans till österbottningarna, främst kvinnor och flickor från 14 år och uppåt. Intresset för dansen väcktes för sju år sedan när Ida bodde i Stockholm. – Det är en mystisk och spännande dans. Hela den österländska kulturen är intressant och så annorlunda mot den västerländska. Orientalisk dans härstammar från Mellanöstern och Nordafrika och är en av de äldsta dansformerna i världen. När man dansar tränar man hela kroppen. – Man tränar magen, ryggen och den inre muskulaturen. Kroppen stärks, säger Ida. Orientalisk dans är också bra för det inre välmåendet. – Det är meditativt och stärker självmedvetenheten. Dansen är välgörande för själen. Jenna, Erika och Sandra tar plats bredvid varandra i Ritz café, som för stunden har förvandlats till dansgolv. Ida ska ge dem en introduktionskurs med grundrörelser och en stegkombination som utgör början till en koreografi. Flickorna får börja med att göra några huvudrörelser i sidled. De får sträcka ut armarna och röra dem i
takt till musiken. Snart är det dags att gå över till höftrörelserna. – I orientalisk dans använder man främst höften och gör cirklande åttor och vibrerande rörelser. Med armarna gör man mjuka svävande rörelser, säger Ida. Hon instruerar flickorna att skjuta upp höften och snabbt släppa ner den igen. Sedan är det dags för de vibrerande höftrörelserna. Flickorna skakar på höfterna tills de blir alldeles svettiga. Efteråt är de mer än nöjda. – Jag trodde verkligen inte att det skulle vara sådär tungt. Jag är genomsvettig, säger Sandra. Erika kände igen en del av rörelserna med höfterna från sitt arbete som zumbainstruktör, men mötte ändå en utmaning i magdansen. – Det ser mycket lättare ut än vad det är, men rörelserna är mer koncentrerade än i zumban. Det handlar mycket om kontroll och att känna sina muskler. Alla flickorna kan tänka sig att prova på orientalisk dans igen. – Det är verkligen jättekul. Bara man får in den rätta tekniken kan det bli hur bra som helst, säger Jenna. Om man är intresserad av orientalisk dans kan man läsa mer på www.a-piece-of-art.com.
12
Nr 03-13
Tema: Annorlunda familjer Tema: Med månadens tema "Annorlunda familjer" vill vi lyfta fram familjer som avviker från den traditionella bilden av hur en familj ser ut. Vi hoppas på det sättet kunna kväva fördomar och ge perspektiv på samhället. Vi får träffa Andrea som förlorade sin familj i tsunamin, äkta makarna Katarina och Jeanette som skaffade barn tillsammans och Janina och Hanna som fick sina första barn när de var tonåringar.
13
Nr 03-13
Tema: Annorlunda familjer
Andrea kämpade sig tillbaka till livet Text och foto: Sofia Nygård
När tsunamin vällde in över Khao Lak i Thailand på julannandagen 2004 befann sig Andrea Eckstein och hennes familj mitt i händelsernas centrum. Andrea kom hem till Esbo igen, men det gjorde inte hennes mamma, pappa och storebror. Åtta år senare är saknaden större än någonsin, men livsglädjen är stark. Andrea Eckstein, 22 år, möter mig i Åbo Akademis korridorer i Vasa med ett fast handslag och ett glatt leende. Hon sprudlar av energi och ger ett väldigt sympatiskt intryck
Utanpå skulle ingen kunna ana att Andrea har gått igenom en stor sorg. För åtta år sedan för- Andrea Eckstein studerar på Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa. I bland blir sorgen efter familjen för tung och tårarna lorade hon hela sin familj i en börjar rinna, något som hennes klasskamrater får se då och då. Men att visa känslor är inget som Andrea skäms för. av de värsta naturkatastroferna mig annars så jag förstod direkt vad sorg. Många har inte förlorat någon i modern tid. Inuti dominerar tet. När Andrea kom upp till ytan han skulle säga. Det var tungt att närstående och har därför svårt att sorgen fortfarande.
– Jag drömmer om min familj nästan varje natt. Det är jättetungt att vakna till verkligheten. Det var den 26 december 2004 som hennes liv slogs i spillror. Andrea, då 14 år, var på semester i Khao Lak i Thailand med sin mamma, pappa och storebror. De hade redan hunnit vara där i nio dagar när tsunamin svepte in över ön. – Vi satt och åt frukost nära stranden där vi bodde när vi plötsligt hörde ett konstigt ljud från havet. Vi såg att vattnet drog sig bort från stranden och horisonten blev vit av skum. Ingen förstod vad som hände, inte ens lokalbefolkningen. Min pappa sa att vi skulle stanna kvar på terrassen. Det tog inte lång stund innan vågorna svepte över de båtar som stod fastspända vid stranden. Då förstod Andrea och hennes familj vad som var på väg att hända. – Vi sprang till en bungalow och tog oss upp för trapporna en och en halv meter ovanför marken. Vattnet steg och jag höll i min pappas hand. När vågen kom sa jag att jag älskar honom och han sa att han älskar mig också. Det var i det ögonblicket som Andrea skiljdes åt från sin familj. Hon hamnade under vattenytan och minns hur hon tittade uppåt och såg ett ljus. – Jag minns att jag tänkte att jag inte kommer att dö på det här sät-
befann hon sig utanför andra eller tredje våningen till en hotellbyggnad. Hon tog tag i ett balkongräcke och lyckades ta sig upp ur vattnet. – Jag letade mig upp på taket och satt där länge och försökte se några människor. Till sist sökte jag mig ner i byggnaden där jag träffade hotellchefen som tog mig med till en mötesplats uppe i bergen. Så småningom kom Andrea till en krisplats i djungeln. – Man skulle skriva namn på en pelare på personer som man saknade. Alla bara grät. Andrea visste fortfarande inte var hennes mamma, pappa och storebror var. Dagen efter träffade hon en guide från hotellet som tog henne med till olika krisläger. – I ett av lägren gick vi genom ett kapell där det låg döda människor. Men ingenstans fanns Andreas familj. Tre dagar efter tsunamin var hon hemma i Esbo hos sina morföräldrar. – Jag minns inte mycket av det första halvåret. Jag gick i skolan som vanligt och hoppades hela tiden att min familj skulle vara vid liv. I februari släcktes hoppet. Då hittades den första av familjemedlemmarna. De övriga hittades i mars och april. Andrea fick beskedet av sin farbror. – Jag minns att han kom och hämtade mig från handbollsträningen. Han brukade aldrig hämta
höra. Väldigt tungt, säger Andrea medan tårarna rinner ner för kinderna. Andrea fick hjälp från krispsykologer, Röda Korset och Rädda barnen. – Men det som hjälpte mig allra mest var stödet från mina morföräldrar, släkten och vännerna. Man kan fråga sig hur en människa orkar leva vidare efter att ha varit med om en sådan otrolig tragedi. Andrea har många gånger undrat samma sak. – Jag vet inte själv hur jag orkar, var jag hittar kraften, men jag tror ju att familjen skulle önska att jag fortsätter leva. Det är en motivation i sig. Det gäller att hitta en balans och försöka njuta av saker som man blir glad över. Mer än 300 000 människor miste livet i tsunamin 2004. Andrea överlevde, men en del av henne försvann för alltid. – Jag är mest arg för att jag inte oftare sa till min familj hur mycket jag älskar dem. Det ångrar jag i dag, men kanske de visste det ändå. I dag mår Andrea relativt bra. – Det går i vågor. Jag försöker vara glad och snäll, men ibland släpper allt och känslorna svämmar över. Jag skäms ändå inte för att gråta öppet. Det är bra att visa känslor. Andrea menar att sorg är ett något tabubelagt ämne. – Det är lite hysch-hysch över
förstå. Folk jämför också sin sorg med min, men det går inte. Det är alltid lika svårt att förlora någon. Mest av allt saknar Andrea det vanliga livet. Som 14-åring hade hon mer än någonsin behövt sin mamma och sin familj. – Saknaden blir bara större hela tiden. Jag har ännu inte riktigt förstått vad som har hänt. Det känns som att familjen skulle leva, som att de är här. Andrea är ett levande bevis på att det går att överleva en stor sorg mot alla odds. Till andra som har förlorat någon vill hon ge rådet att verkligen försöka bearbeta sorgen. – Det är jätteviktigt att våga visa känslor och ha någon att prata med. Lev en dag i taget. Som anhörig till någon som förlorat en närstående är det lätt att man drar sig tillbaka av rädsla för att säga något fel. – I mitt fall önskar jag att folk hade varit mer öppna. Det finns inga dumma frågor. Andrea har redan en gång upplevt en enorm sorg, men det finns också en framtida sorg som skrämmer henne. – Det är den dagen som mina morföräldrar går bort. De har varit hela min familj efter tsunamin. Vi pratar med varandra varje dag. När de är borta känns det som att jag kommer att vara helt ensam, men det är livets gång. Man måste gå vidare, säger hon och torkar tårarna.
14
Tema: Annorlunda familjer
Nr 03-13
15
Nr 03-13
Tema: Annorlunda familjer
Mamma, mamma, barn Text och foto: Sofia Nygård
Är det viktigare att ett barn har en mamma och en pappa än att det har viktiga och kärleksfulla föräldrar? Det frågar sig äkta makarna Katarina Näs och Jeanette Östman i Jakobstad, som valde att gå mot samhällsnormen och bilda familj. Annorlunda familj. Det begreppet har Katarina Näs, 35 , och Jeanette Östman, 33, svårt att relatera till. – Vi tycker inte själva att vi är annorlunda. Om man inte gör en grej av det gör inte andra det heller. Katarina, läkare på Malmska i Jakobstad och Jeanette, journalist på Hufvudstadsbladet, träffades för sju år sedan i Helsingfors. De visste tidigt att de ville skaffa barn tillsammans. När de gifte sig 2011 var Katarina redan gravid. – Det var viktigt att vi var gifta innan vi fick barn. Om man inte lever i ett registrerat partnerskap får man inte adoptera internt, säger Jeanette. Lagen om intern adoption som trädde i kraft 2009 ger personer som lever i ett registrerat parförhållande rätt att adoptera sin partners barn. Då blir barnet rent juridiskt parets gemensamma och partnern får samma rättigheter som en pappa har i ett heterosexuellt förhållande. När två kvinnor vill skaffa barn tillsammans finns det några alternativ att välja mellan. En del väljer att skaffa barn genom insemination eller tillsammans med ett manligt homosexuellt par. Katarina och Jeanette valde insemination. Sonen Vide föddes i slutet av 2011. För Katarina och Jeanette var det en stor glädje att få bli föräldrar. – Det är en livsuppgift. Plötsligt finns det någon som verkligen behöver en, säger Katarina. I Finland har samkönade par haft rätt till assisterad befruktning sedan 2007. Ändå är det få kliniker som går med på att behandla samkönade par. Oftast är man tvungen att vända sig till en privatklinik. – Det finns mycket som är ojämlikt. Fertilitetsbehandlingar är dyra. En del tvingas ta banklån för att ha råd, säger Jeanette. Katarina och Jeanette upplever också att det faktum att de är ett
Katarina Näs och Jeanette Östman ser inte sig själva som en annorlunda familj. Här med yngsta sonen som föddes i februari.
samkönat par har gjort att deras lämplighet som föräldrar kontrollerats på ett annat sätt än individer eller par som skaffar barn på naturlig väg. Vägen till att bli föräldrar har varit lång, men ändå mycket lättare än Katarina och Jeanette trodde. Det har också krävt mycket mod och en del jävlar anamma. – Många myndigheter har ännu inte tillräckligt mycket erfarenhet av homosexuella par som vill skaffa barn. I bland måste man själv upplysa dem om våra rättigheter och
ga fördomar på. Det kanske största argumentet mot homosexuella som skaffar barn är att ett barn behöver både en mamma och en pappa. Katarina och Jeanette förstår inte den kritiken. – Det finns massor med manliga förebilder överallt, men det handlar också om könsneutralitet. Är det viktigare att ha en mamma och pappa eller att ha viktiga och vettiga föräldrar, säger Jeanette. Många menar också att barn till samkönade par kommer att bli
"Jag blev ju förälder redan innan jag födde barn själv" skyldigheter, säger Katarina. Ändå har makarna inte stött på några fördomar, vare sig inom vården eller från allmänheten. När de valde att flytta från Helsingfors hem till Österbotten var de en aning skeptiska. – Vi trodde att vi skulle möta fördomar, men vi har inte stött på något sådant alls, säger Jeanette. Katarina menar att det också har att göra med hur man är som person. – Vi utgår helt enkelt från att folk inte har några fördomar. Om man själv är öppen med hur man lever sitt liv så har folk ingenting att byg-
mobbade i skolan. – Barn kan bli mobbade för allt möjligt, oberoende av familjekonstellation. Det är aldrig barnets fel. Därför är det vår uppgift som föräldrar att ta ansvar för den familj som vi har skapat. Om vi inte skäms för vilka vi är så är det större chans att andra inte heller tycker det är konstigt, säger Jeanette. Den nyaste medlemmen i Katarinas och Jeanettes familj föddes i början av februari och har ännu inte hunnit få något namn. Den här gången var det Jeanette som bar barnet i sin mage. Att föda varsitt barn var ett medvetet val.
– Vi ville båda bära barn. Dessutom är det lyxigt att ha möjligheten att pröva på varandras roller, säger Jeanette. Hon menar att den egna graviditeten på så sätt blev enklare att hantera. – Jag blev ju förälder redan innan jag födde barn själv. Katarina och Jeanette kan uppleva en större förståelse för varandras föräldraroller när de båda har haft rollen som den som föder och den som står vid sidan av. – Vi förstår både mammorna och papporna bättre. Samtidigt händer det att man glömmer bort hur situationen är för den andra. Jag har fortfarande dåligt samvete för att jag for iväg på en weekendresa med min kompis bara en kort tid efter att Vide föddes. Jag borde ju ha varit där hos Katarina och hjälpt henne, säger Jeanette. Till andra samkönade par som vill, men inte riktigt vågar ta steget att skaffa familj ger Katarina och Jeanette rådet att först ta sig tid att tänka igenom vilka frågor som kan uppstå. – Testa att berätta för föräldrarna om era planer först och låt omgivningen få tid att förbereda sig, säger Katarina. Jeanette poängterar att det inte bara är omgivningen som måste få vänja sig vid tanken om ett nytt liv. – Det har också varit en omställning för oss, en mognadsprocess, men så är det för alla blivande föräldrar oavsett kön.
16
Nr 03-13
TRÄBYGGNADSEXPERTER
Det nya Plania Familia-sortimentet - hela folkets sortiment.
Stationsgatan 48, 65100 Vasa Mathias Smeds Gsm 050 557 5252 Tel/fax (06) 317 4200 info@frontwork.fi
Fungerande planlösningar och vackert utseende
Bekanta er med 360°-visualiseringen av modellerna på vår hemsida och boka ett möte vid närmaste PlaniaCenter
Dekorativ Betong • Stone-crete - unik teknik från USA som låter dig gjuta socklar och fasader av betong med naturstensliknande yta. • Stämplad betong - passar utmärkt på uppfarter, grillplatser och trädgårdsgångar. • Vertical stamping - dekorativ rappning med stenimitationsutseende. Passar på socklar, väggar och spisar. • Färgad betong - teknik som ger möjlighet att färgsätta gammal betong. • Polerad betong (mosaik golv) - slipad, gammal och ny betong blir spegelblank efter bearbetning med diamantverktyg.
Googla ”decorative concrete” eller kontakta oss för mer info
Ta kontakt:
STONECREATE AB
Borgaregatan 32, Nykarleby
Tfn 044-342 5880 • stonecreateab@gmail.com
17
Nr 03-13
Tema: Annorlunda familjer
De fick barn som tonåringar Text och foto: Sofia Nygård
Bästa vännerna Janina Nylund och Hanna Le blev båda mammor när de var tonåringar. Janina var 17 år när hon fick sitt första barn, Hanna var 16. I dag är de båda tvåbarnsmammor och ångrar ingenting. – Hej, vi har bakat bullar! Nicolina, fyra år, möter mig i dörren. Hon visar upp sina leksaker och springer sedan iväg med en kanelbulle i högsta hugg till lekrummet där kompisen Yasmine, tre år, väntar. Nicolinas mamma Janina Nylund, 21 år och Yasmines mamma Hanna Le, 19 år, försöker överrösta sina barn och berätta om dagen när de fick reda på att de var gravida. Janina var då 16 år och Hanna bara 15. – Det var en stor chock. Jag blev rädd och visste inte vad jag skulle göra. Varför skulle just jag bli gravid tänkte jag, säger Hanna. För Janina kom beskedet också som en chock, men den byttes snabbt ut mot glädje. – Jag visste ju att jag kunde bli gravid, men hade inte räknat med det. Jag blev ändå glad. Barnet var välkommet. För Janina var det en självklarhet att behålla barnet, men Hanna var inte lika säker. – Pojkvännen ville behålla det, men jag tvekade. Jag ville, men visste inte om jag skulle klara av det. När jag väl fattade beslutet kändes det rätt. Att bli förälder var lättare än vän-
Hanna Le med dottern Yasmine, tre år och Janina Nylund med dottern Nicolina, fyra år var båda väldigt unga när de fick sina barn.
nerna hade föreställt sig. – Jag var beredd på att det skulle vara jobbigt, men det var ändå inte så svårt som jag trodde. Fast det var tungt ibland och Nicolina hade kolik i början var det ändå värt det, säger Janina. För Hannas del var det inte själva föräldraskapet som var det jobbigaste. – Det svåraste var nog att förhållandet med min pojkvän tog mer skada än jag hade trott. Omgivningen reagerade med blandade känslor på Janinas och Hannas graviditeter. – Mamma var positiv till det och stöttade mig från dag ett. Pojkvännens föräldrar var mer skeptiska, men de stöttade oss ändå, säger Janina.
Janina Nylund och Hanna Le blev båda tvåbarnsmammor som tonåringar. Janina har döttrarna Nicolina och Joline och Hanna har döttrarna Yasmine och Melina.
– Mina föräldrar var inte direkt ivriga, men jag fick ändå stöd, säger Hanna. Det var kompisarna som var mest tveksamma. – I början var de ivriga, men efter hand tappade vi kontakten. Man var väl inte så intressant längre när man inte kunde följa med ut och festa, säger Janina. För Hannas del var det yngre personer som hade flest negativa åsikter om att hon skulle få barn. För Janinas del var det äldre personer. – De tyckte att jag förstörde mitt liv och att jag skulle bli arbetslös i framtiden, men vi har ju lika mycket rätt till utbildning och jobb som alla andra, bara att det tar lite längre tid för oss, säger Janina. Att bli mamma som tonåring är rätt ovanligt. Att bli tvåbarnsmamma som tonåring är ännu ovanligare. Janina fick sitt andra barn Joline när hon var 19 år. Hanna var också 19 år när hon för ett halvt år sedan fick Melina. – Det gick bättre att vara gravid andra gången. Då var det inte längre någon som tvivlade på att man skulle klara det, säger Hanna. Både Janina och Hanna har förändrats mycket sedan de fick barn. – Jag blev vuxen i samma stund som jag blev gravid, men det var en bra förändring. Det är inte längre jag själv som står i fokus, utan barnen kommer i första hand, säger Hanna. Janina menar att hon har blivit bättre på att prioritera och ser annorlunda på livet.
– Jag tycker inte att jag var för ung för att få barn. Jag hanterade det bra och ingen har tagit skada av det. Vännerna är överens om att det inte spelar någon roll om man får barn när man är ung eller gammal. – Det är samma jobb oavsett ålder, säger Janina. Hanna känner inte att hon har gått miste om någonting i sin ungdom för att hon skaffade barn. Janina har däremot på senare tid insett att hon har hoppat över en viktig tid i sitt liv. – Det känns som att jag har tappat bort mig själv. Fram till nu har jag inte haft tid att hitta mig själv. Det enda jag identifierar mig som är en mamma, men jag känner inte den vuxna Janina. Fördelarna med att få barn som ung är enligt Janina och Hanna att man orkar mer än en äldre mamma och har barnasinnet kvar. Nackdelarna är ekonomin, eller snarare bristen på ekonomi. – Man har inte hunnit skaffa sig en stadig inkomst och har ingen utbildning. Samtidigt kan man också se det som en positiv sak. Får man barn när man är 30 har man oftast redan ett jobb och då är det inte lika lätt att ha små barn, säger Hanna. Att föda sitt eget barn är en känsla som varken Hanna eller Janina kan sätta ord på. – Jag skulle aldrig vilja ha det ogjort. Det är klart att livet förändras, men man kan aldrig säga att det är fel när ett barn kommer till världen, säger Hanna.
18
Nr 03-13
Många revyer spelades i februari Byarevyn får väl godkänt In på scenen kommer Ulf Johansson med distinkt gångstil. X-cellent, säger han och hela salen brister ut i skratt. Då man sätter sig ner för att avnjuta byarevyn i Oravais vet man oftast vad man får – riktigt trevlig underhållning. Så också denna gång. Inte en enda skådespelare känns malplacerad eller obekväm framför publik – alla tar ut svängarna och njuter av att underhålla. Regissörerna Ulf Johansson och Roland Engström håller i taktpinnen samtidigt som de står på scenen. Revyn känns väl genomarbetad, men första akten var ibland rätt ojämn. Då fungerade andra akten desto bättre – fullträff följde på fullträff och revygängets genialiska version av PSY:s Gangnamn style är för mig revyns höjdpunkt. Text & foto: Fredrik Westblom.
Kvevlaxrevyn håller måttet Kvevlax ungdomsförening vill i revyn ”Kvevlaxmys” ge en humoristisk betraktelse av hemorten och den finlandssvenska vardagen. En recension är bara en åsikt och kan inte ge alla skickliga framställningar och välskrivna sketcher den uppmärksamhet de förtjänar, men försöket måste göras. Kim Holm är äckligt trovärdig som Blandar-Bengt, Jenna Rönnqvist minnesvärd med sin gälla röst som Burk-Berit och Daniel Andersson lyser som desillusionerad programledare. Rondellexperten Matias Näsman har något Robert Gustavssonskt över sig när han med sitt pekfinger tillrättavisar och förklarar hur ett annat finger bäst ska användas i svåra trafiksituationer. Det finns inte mycket att beklaga sig över i årets Kvevlaxrevy. Text & foto: Olof Englund.
"Flöite" håller sig flytande Efter ett års paus är Lappfjärdsrevyn tillbaka. På den nyrenoverade scenen syns personer som varit med många år, men en stor del av både bandet och aktörerna är faktiskt relativt unga. ”Bakom flöite- elå flöit e?” är en väldigt lokal revy sett ur alla synvinklar. Den fungerar under sina bästa stunder ganska bra som traditionell byaopinionsbildare och många större händelser och lokalpolitik behandlas på ett sätt som är fullt fungerande. Vissa saker skulle ha gjort sig bättre med lite färre krusiduller och på andra ställen trollar man av byxorna lite för lättvindigt. För lokala besökare är revyn bra fredagsunderhållning – för mera långväga gäster blir det en kulturkrock som troligtvis kan fungera som underhållning bara man tar del av humorn med en viss fördomsfrihet. Text & foto: Daniel Jaakkola.
”Brännheit” revy i Purmo Purmo uf har de senaste åren levererat fantastiska revyer, vilket gör att förväntningarna är höga när årets ”Brännheit” har premiär. Och visst lyckas Purmogänget bra med sin revy, men det känns ändå som om det lilla extra fattas. Många sketcher är väldigt roliga, men ibland känns skämten lite uttjatade och i vissa sketcher tycks poängen saknas. Gänget på scen bjuder ändå på sig själva på bästa sätt och det tycker jag de ska få en eloge för. Mathias Antus får extra plus för han är som vanligt lysande med sina lustiga ansiktsuttryck och tonfall. Robert Nyberg står för regin och han har tillsammans med 15 aktörer på scen skapat en mycket väl godkänd revy. Text: Lilian Hellström. Foto: Fredrik Djupsjöbacka.
Skrattfest från början till slut Sista numret slutar och publiken ställer sig upp och applåderar. Årets Vörårevy är en skrattfest från början till slut. Det märks att regissören Bibi Kiikka lagt ner mycket arbete på att skapa en fungerande föreställning. Manuset består till största delen av enkla, jordnära sketcher. Man kan räkna andelen lokalpolitiska skämt på en hand. Victor Ohlis är revyns drivande kraft. Han har absolut mest scentid och absolut bäst scennärvaro. Hans karaktärsgestaltningar roar alltid och hans professionalitet behövdes verkligen. En annan aktör som verkligen imponerar är Emelie Nyman. Hennes karaktärsregister är nästan lika brett som Ohlis, och åtminstone denna recensent börjar dra på munnen så fort jag ser att hon träder in på scenen. Text: Fredrik Westblom. Foto: Sara Holtkamp.
Läs recensionerna i sin helhet på öp.fi!
19
Nr 03-13
Bostadsbrist i Jepporevyn Text och foto: Sofia Nygård
Den trettonde Jepporevyn har premiär den 28 mars. På agendan står allmängiltig humor i lokal tappning. I oktober samlades gänget bakom Jepporevyn för första gången för att skriva sketcher. Resultatet blev en blandning av lokal och allmän humor. – Vi tar allmänna roligheter och placerar dem i Jeppo, säger Markus Mäenpää. I årets Jepporevy skämtas det bland annat om energiformer, kommungränser och hästköttsskandalen. Nästan alla sketcher utspelar sig i byn. – Bara en sketch utspelar sig utanför kommungränsen. Närmare bestämt 15 meter utanför, säger Pontus Sandin. Jepporevyn är ingen traditionell nummerrevy. Första akten består av sketcher medan andra akten är en typ av fars. Konceptet har länge fungerat bra.
Revygänget i Jeppo. Översta raden: Olav Nylund, Jan Holm, Fred Lundqvist, Markus Mäenpää, Emil Sandin, Boris Gunell och Pontus Sandin. Nedersta raden: Fredrika Lund, Victoria Lassander-Sandin och Sara Dahlström.
– Det är en väldigt bra och unik idé, säger Jan Holm, som precis som i fjol står för regin. I år handlar akt två om bostads-
HEIKIUS RÖR AB VVS-INSTALLATIONER JORD- o BERGSVÄRMEANLÄGGNINGAR 0500-160593, 050-3308022 heikiusror@netikka.fi
Något nytt nytt till till våren? våren? Något Kom och bli förtjust i Borås nya tapetserie! Vi har också Cole & Son, Duro, Designers Guild m.m. Öppet må, fre 8-18, ti-to 8-17, lö 9-14
Välkomna in!
bristen i Jeppo. På scenen står nio aktörer. För musiken står Pontus Sandin, Tim Granbacka, Boris Gunell och Oskar Sandin.
– Vi slår rekord i antalet musiker i år, säger Emil Sandin. Jepporevyn har premiär den 28 mars.
Karleborgsgatan 17, 66900 Nykarleby Sven 0500 263 033, Gustav 0500 369 358
Vasa Färg Ab Smedsbyv. 17, 65100 Vasa Tel. 06-361
Lillhagens Gräv AB Ahlnäsvägen 46 66730 Oxkangar tfn 050-524 5381 0500-300 968
vardagar 7.30-18.00 lördagar 8.30-16.00
Vi finns på nedre plan! Utan tidsbeställning
Torgparkeringens BILTVÄTT www.toriparkinautopesu.com
20
Nr 03-13
16.3-21.3 Loppis
Loppis 9-15.3
6.4
Ungdomsdans
13.4
Pubkväll med Anna-Karin Berg
4.5
Jänkkarträff med dans till BackBeat För mer info om evenemangen gå in och gilla vår sida:
facebook.com/SolfUngdomsforening så håller ni er uppdaterade
om vad som händer på Solf UF
Öppethållningstider: må-fre kl. 18-20 • lö-sö kl. 12-16
Påskdans 31.3 med SanMarino & Linda kl. 21-02 • Inträde 15€
OT-RESOR VÅREN 2013 UMEÅ SHOPPINGRESOR
Bussrutt: Vörå - Oravais - Kvevlax - Vasa Pris: 50 € / person (inkl. buss- och båtresorna) Nästa avgång lördag 23.3.
DANSKRYSSNING
Den populära danskryssningen, nu med nya Viking Grace! Charlies och Elisas 20-21.3, Charles Plogman och Ronnies 15-16.5. Pris fr. 58 € (inkl. hyttplats och bussresa)
PÅSKRESA TILL RIGA
Tre övernattningar på centralt hotell. Resa 28.31.3.
FRANKRIKE
Vinresa! Upplev den fantastiska franska vinkulturen. Besök på vingårdar med provsmakning. Resa 3-9.5. Franska rivieran! ”Route Napoleon” över Alperna. Nizza med utflykter till Monaco och Cannes. Resa 3-9.5.
(06)318 4000 FLERA RESOR PÅ VÅR HEMSIDA KuVi 3603/00/MjMv, SMAL 21495
Endast hos oss! Alltid topplacering i nordiska test: norska Jotun Optimal husfärg! Besök också vår webbutik!
76 €
fr. /9L + nyansering
www.storenvari.fi HUSFÄRGER BILFÄRGER INDUSTRIFÄRGER BÅTFÄRGER Närpes: Närpesvägen 6, 64200 Närpes tel. (06) 224 2185 Karleby: Indolavägen 5, 67600 Karleby tel. (06) 830 2334 Vasa: Magasinsgatan 7, 65100 Vasa tel. (06) 317 6033
21
Eldsjälen.
Nr 03-13
Jens-Olof Mård är eldsjälen som varit ordförande i Karperö uf i 16 år och lett talkoarbetet under återuppbyggnaden av Carpella. För honom är föreningslivet en hobby och hans talkotimmar uppgår till över 1000 om året.
Carpella är hans andra hem Text och foto: Anna Sand
Om det är någon som gör rätt för sig under vinjetten ”Eldsjälen”, så är det Jens-Olof Mård. I 16 år har han varit ordförande för Karperö uf och de senaste åren har han lagt ned otaliga timmar på projektet med att återuppbygga Carpella efter branden, som inträffade för snart sju år sedan. För Jens-Olof är föreningslivet en hobby och han har aldrig funderat på att lämna sin post trots det enorma arbete som föreningen hade framför sig efter branden. Hans engagemang uppmärksammades i slutet av 2012 då han tilldelades utmärkelsen Årets Kulturpersonlighet i Korsholm. – Visst betyder utmärkelsen en hel del med tanke på all tid jag tillbringat här,konstaterar Jens-Olof, som till vardags jobbar som elektriker på YIT. – Karperö ligger mig varmt om
hjärtat och därför är det här viktigt för mig. Ett nytt hus behövdes i byn – branden drabbade flera sammanslutningar och tack vare det har återuppbyggnaden också engagerat så pass många människor. Vi har byggt ett lättskött och välplanerat hus, i jämförelse med det gamla som var väldigt tungrott ur verksamhetssynpunkt, konstaterar han. Jens-Olof säger att han aldrig upplevt sitt engagemang i föreningen och bygget som en belastning, även om det ibland kan kännas motigt att åka iväg på talko efter arbetsdagens slut. – Oundvikligen blir familjen lidande ibland och barnen har kanske inte fått den tid de skulle ha behövt det senaste året. Barnen Arvid och Albin, fem respektive sju år gamla, tillbringar en hel del tid i lokalen tillsammans med sina föräldrar – ett medvetet val från Jens-Olofs sida. – Det har varit en av mina grundtankar – att barnen ska få vara med, bli delaktiga i arbetet och växa upp med det här huset. Aulan är Jens-Olofs personliga favoritplats i det nya allaktivitetshuset. Den är byggd för att efterlikna en gammal innegård eller gata i
Jens-Olof Mård Ålder: 35 år Bor: I Karperö. Familj: Sambon Carola och sönerna Albin, 7 år och Arvid, 5 år. Yrke: Elektriker på YIT Intressen: Föreningslivet, umgås, skäriliv, sportfiske och rinkbandy. Uf-engagemang: Ordförande och talkoledare i Karperö uf. Lägger uppskattnivgsvis 20 timmar per vecka på arbetet. ”Gamla Stan”. – Bastuavdelningen på källarplanet kommer säkert att bli en annan favorit när den blir klar. Han är den som lett talkoarbetet på byggplatsen och har deltagit i alla möten med arkitekten och de olika finansiärerna. Själva byråkratin ligger dock på andras bord och det är han tacksam för. Just den byråkratiska och politiska processen är det som han upplevt som allra tyngst med projektet. – Jag har inget vidare tålamod, och all tid som gått åt till att vänta
på myndigheternas beslut har varit värst. Projektet har tagit sju år – men själva husbygget bara ett. Det värsta är att när det en gång finns kämparglöd och talkoanda i byn kan det bli just de byråkratiska processerna som hinner ta död på den. Lyckligtvis gick det inte så i Karperö och av det första byggnadsskedet återstår nu främst en del arbete i övre våningen och i källarens aula. Invigningsfesten är inplanerad till den 20 april i vår. Dagen efter har det gått sju år sedan gamla Car-
pella brann ner.
22
Nr 03-13
23
Nr 03-13
Byaföreningar ordnar stand up Text: Sofia Nygård
Den 13 april ordnar Korsbäck byaförening och Bjurbäck byaförening en stand up-kväll med Oa Lönnbäck från Karleby. Oa Lönnbäck är en komiker och företagare från Karleby som Jessica Reinilä, ordförande i Korsbäck byaförening, beskriver som en väldigt rolig man. – Jag har sett honom uppträda flera gånger och tycker att han är väldigt underhållande. Anledningen till att byaföreningarna valde en finlandssvensk artist är givet. – Dels är det dyrt att hyra in en större artist och dels tycker jag att man ofta har en tendens att gå över ån efter vatten. Vi har så många fina finlandssvenska förmågor som vi bör ta vara på, säger Reinilä. Stand up-kvällen är ett nytt inslag i
Korsbäck byaförenings verksamhet. – Vi ville hitta på något annorlunda. Tidigare har vi bland annat varit på Revykavalkaden och gått på bio tillsammans. Nu prövar vi att ordna stand up. Det är första gången på länge som Korsbäck byaförening och Bjurbäck byaförening samarbetar. – För flera år sedan turades vi om att ordna lavadans i byarna. Längre tillbaka i tiden har byarna också samarbetat genom andra föreningar, säger Reinilä. Nu samarbetar byaföreningarna igen. – Det är roligt att man kan hjälpas åt. Det gynnar alla parter. Jessica Reinilä hoppas att samarbetet fortsätter. – Jag är mycket positiv till samarbete mellan föreningar. Förhoppningsvis kan vi ordna fler evenemang tillsammans i fortsättningen. Stand up-kvällen ordnas i Bjurbäck byagård den 13 april klockan 19 på kvällen. Jessica Reinilä hoppas att det dyker upp mycket folk. – Det ryms 100 personer i salen, så jag hoppas att alla platser fylls.
Oa Lönnbäck uppträder i Bjurbäck byagård i april. Foto: Markus Rintala
FSU söker skådespelare till ny musikal I höst sätter Finlands Svenska Ungdomsförbund upp ungdomsmusikalen Riskzon. Nu söker man deltagare till musikalen. Det är den tredje musikalen som FSU sätter upp. Tidigare har man spelat musikalerna Vaude och Chans. Henrika Andersson har skrivit manuset till Riskzon, som handlar om en kulturkrock mellan öst och väst. Slumpen leder till vänskap mellan en flicka från Finland
och en pojke på flykt från Afghanistan. Två olika världar möts och mötet har oanade följder. FSU söker nu kreativa teater-, film-, dans- och sångintresserade ungdomar från hela Svenskfinland, födda mellan åren 1994-1997. Repetitionerna sker i sommar och premiär blir det i augusti 2013. Musikalen kommer sedan att turnera i Svenskfinland. Sista ansökningsdag är onsdagen den 13 mars. För mera information besök www.riskzon.fi
Kolumn. Behov av alltings undergång? Det fruktade året 2012 kom och gick utan att jorden gick under. Många är lättade medan andra står där lite småbesvikna. För de som väntat, beräknat och predikat om den stundande undergången var det säkert en spännande dag som grydde den 21 december. Andra kom inte ens ihåg det medan några vaknade med en knut av oro i magen. Själv hann jag inte reflektera över datumet och vad som förväntades ske, jag var mitt uppe i slutspurten av julstress. Enda gången jag tänkte på det var sent på kvällen, ungefär tjugo över elva, då jag satte ner golvmoppen i skurhinken. Julstädningen var utförd, hemmet glänste och jag var helt slut. Då tänkte jag att om jorden går under nu blir jag nog sur. Behovet av undergång var så mycket större dagen före då totalt kaos rådde i vårt hem. Då sjuåringen spydde penicillin över mig och köket, då katten rev ut en blomma över vardagsrummet, då alla kläder vi ägde låg spridda här och där. Då hade en undergång varit snudd på välkommen. Det fanns mycket humor mitt i allt prat om undergång. En kompis väntade med att köpa julklappar. Varför slösa de pengarna om man ändå inte skulle ge bort dem? En annan tog det mesta som hände dagarna före med en klackspark. Varför oroa sig, om jorden går under spelar det ingen roll. En tanke jag hoppas han behåller, inget gott kommer ur oro ändå. Kanske sparade vår familj omedvetet städningen till sista stund. Roligt hade vi i alla fall dagarna före. Något vi borde komma ihåg nu också, städa hinner man nog med. Skulle det visa sig att man inte hinner så är det ändå ingen katastrof. Jag undrar om vi människor har ett behov av dessa undergångshistorier? Finns det en tröst i att veta att en dag tar allt slut. Utan att vi desto mer kan göra något åt det? Vad är det som driver folk att göra
sig av med allt de äger och bosätta sig med en grupp likasinnade i en bergsgrotta? Kanske är det de ensamma och utstötta som hittat vänner i just den gruppen? Kanske har det inte så stor betydelse huruvida man faktiskt tror på jordens undergång, det är säkert roligare att grilla kött i en grotta med vänner än att äta skräpmat framför tv i sin ensamhet. Vad som än driver en så hoppas jag att besvikelsen inte är för stor efter den stora floppen. De med störst tro har redan börjat räkna om, fullt övertygade om att det kommer att ske förr eller senare. För mig var året som gick ingen större hit. Sommaren som gick var ju kall och bedrövlig, en älskades sjukdom dominerade det mesta. Men visst hände det bra saker också. Jag hoppas att om ett par år när jag tänker tillbaka på år 2012 så kommer jag bara att minnas att det var året då jag blev moster till ett av världens underverk. Från dagen jag hörde att han var på väg visste jag i mitt hjärta att i år går inte jorden under, hur dåligt planerat skulle inte det vara. Först föds han som hans föräldrar väntat så länge på och sen går världen under. Ni hör ju själva. Gälit. Tina Storsjö
MÅNGSIDIGT OCH PROFESSIONELLT UTBUD För företagarens bästa! Tjänster, produkter, rådgivning, nationellt och internationellt Allt under samma tak!
Besök också den förnyade www.porten.�i
24
Nr 03-13
Ny iMac. Prestanda och design. I framkant. Den nya fantastiska iMacen har en stilig widescreenskärm, nyaste fyrkärniga processorerna från Intel, supersnabb NVIDIA-grak – allt detta i ett häpnasväckande tunnt skal, endast 5 mm längs kanterna.
TM och © 2013 Apple Inc. Alla rättigheter förbehålls.
Besök iTronic. Din närmaste Apple-expert. www.itronic. | T. 06 317 7780 | E info@itronic. | Hovrättsesplanaden 19, 65100 Vasa
FÖRMÅNLIGA DATORER FRÅN HP! Parti till specialpris!
Res lätt och elegant – utan att behöva offra funktionalitet. Få kraften du behöver med Intel® Core™ i5-processorn. 5-processorn.
HP 650 15.6” | Intel Pentium B980 | 4GB | 500GB | Windows 8
369€
SAMSUNG NG 5-Serie NP530U3C 13.3” | Intel Core i5-3317U | 4GB arbetsminne | 128GB SSD lagringsutrymme | Windows 7
799€ Stilfull effektivitet till ett pris som inte spräcker budgeten!
Snabb och enkel utskrift med stora besparingar!
SAMSUNG ML-2165/SEE
HP 600B
Kompakt svartvit laserskrivare
Intel Pentium G645T | 2GB | 500GB | Windows 8
349€ MED WLAN
69€ 89€
Korsholmsesplanaden 38, Vasa 06-3197700 • info@multitronic.fi Öppet Vardagar 9-17, Lördagar stängt
www.multitronic.fi