Lars Bratt Överstelöjtnant Jonas Hedberg 100 år

Överstelöjtnant Jonas Hedberg 100 år

En lång smärt artillerilöjtnant med skarp profil och örnnäsa på en högbent, vacker häst, Aeolus, i kort samlad galopp passerade mig en dag i oktober 1931 på Artillerifältets ”galoppsträng” i Uppsala. I uniform m/23 och med mössa uppbyggd efter profilen, säkert oreglementsenlig, väldig skärm, gjorde det eleganta ekipaget ett starkt intryck. Det var mitt första möte med löjtnanten vid Kungl Norrlands Artilleriregemente (A 4), Jonas Hedberg, som börjat vid Arméns underofficersskola (AUS) under min nära frändes överstelöjtnant Gösta Bratts befäl. Utan att ana hur vi senare skulle mötas, har intrycket bestått och befästs genom åren, vilket bekräftats när vi nu fått hylla honom på hans 100-årsdag! Han blev värdigt hyllad, en märklig upplevelse krönt av telegram från DDMM Konungen och Drottningen.

Jonas föddes 18 april 1903 i Karlstad, son till framgångsrike köpmannen Anders Hedberg (1871-1929) och hh Matilda f Wikström (1872-1960). Äldst i en femhövdad syskonskara med enda systern i mitten, rödhåriga Zarah, blivande världsberömd skådespelerska, växte han upp till

Jonas Hedberg mottar Norrlandsartilleristernas uppvaktning av S O Abrahamsson. Standarförare (med ryggen mot kameran) Gösta Mittag-Leffler. Foto Artreg, Bo Arvidsson.

en genuin, humoristisk Karlstadpojke, road av värmländska skrönor och passager, som fastnade i hans enorma minne. Realstudent i Karlstad 1923 med de högre betyg, som behövdes för en officersaspirant vid artilleriet, antogs han vid Kungl Upplands Artilleriregemente (A 5) i Uppsala. Efter officersexamen på Karlberg, där han tillhörde ”Den Mäktiga Äldre Curzens Höga Råd”, blev han fänrik i mars 1926 vid A 4 i Östersund, då A 5 försvann vid de olycksaliga indragningarna 1925.

Under A 4:s krävande chefer, först översten Johan-Georg Sylwan och från 1928 översten Georg Ohlson blev Jonas duktig artillerist och ryttare med stor förståelse för förbandsandans betydelse. Där fanns några rätt ålderstigna officerare, i och för sig duktiga men stora original, vars historier han lade på minnet och senare skickligt härmade för oss yngre officerare. Underlöjtnant 1928 genomgick han Artilleri- och Ingenjörhögskolan till 1930, då han blev löjtnant vid A 4. Han gifte sig 1931 med bankdirektörsdottern Anna, f Lignell, utnämndes senare till avdelningschef vid AUS tom 1936, då han varje sommar med sin häst Aeolus återkom i tjänst vid A 4.

Efter militärförvaltningskurs tom 1938 erbjöds han transport till Intendenturkåren men tackade nej. Kapten 1938 blev han batterichef, då han började sin litterära verksamhet, som skulle bli enorm med krigshistoria och traditioner som bakgrund. Han var pådrivare då A 4 kamratförening bildades 1936, ritade plaketten och standaret samt tog 1938 initiativet till A 4:s museum.

Vid A 4:s mobilisering 7 december 1939 blev han chef för 4. batteriet grupperat i

Tornedalen, med en kortare tjänst vid Svenska Frivilligkåren, till april 1940, så i Duved för att sedan återgå till A 4 Depå. 1942 kommenderades han till Arméstaben som sekreterare i Stormartillerikommittén för att 1943 transporteras till nya Värmlandsregementet A 9 i Kristinehamn. Under 1944 var han i tjänst vid Arméstaben och chef för IX. pansardivisionen i IX. pansarbrigaden i Västergötland, senare Skåne. Under våren 1945 var han chef för en 15 cm haubitsdivision ur A 9 i Sälen. Allt skött så bra att han 1945 utnämndes till major vid A 9 som stabschef, divisionschef och utbildningsofficer.

Han började skriva1938-39 som redaktör för ”Norrlandsartilleristen” med många artiklar. Sedan följde Norrlandsartilleriets historia, skriften om Villingsberg i tre uppla-

Böcker av och med Jonas Hedberg Artilleriets segernamn från Carl X Gustafs Källa: Kungl Bibliotekets söktjänst Libris tid (Uppsala, 1973, särtryck ur ArtilleriTidskrift) Blad ur Norrlandsartilleriets historia (Östersund, 1945) Kungl Artilleriet (del 1). Medeltid och äldre Vasatid (Östersund, 1975) Villingsbergs bruk (Kristinehamn, 1949) Kungl Artilleriet och tyggårdarna i KarlHedbergska gården i Carlstad (Karlstad, stad (Stockholm, 1979) 1950) Kungl Artilleriet (del 3). Carl X Gustafs Artilleristaben: ett hundrafemtioårsminne tid (Kristianstad, 1982) (Uppsala, 1957) Kungl Artilleriet (del 2). Yngre Vasatiden Två artilleriofficersporträtt (Helsingfors, (Stockholm, 1985) 1960) Kungl Artilleriet (del 6). Det ridande Finska artilleriregementet: biografier gäl- artilleriet (Stockholm, 1987) lande befälspersoner med källhänvisningar (Stockholm, 1963) Kungl Artilleriet (del 4). Karl XI:s och Karl XII:s tid (Stockholm, 1993, redaktör: Kungliga Finska Artilleriregementet (Hel- Hans Ulfhielm) singfors, 1964) Kungl Artilleriet (del 5). Frihetstiden och Kungliga finska artilleriofficerares dag- Gustav III:s tid (Stockholm, 1994, redakböcker: [1808-1809] / samlade, kommen- tör: Sten Claëson) terade och utgivna av J H (Helsingfors, 1969) Kungl artilleriet (del 7). Svenska artilleriet i Pommern 1720-1815 (Stockholm, 1997, Äpplarö [Ingmarsö], 1973 / Redaktör redaktör: Sten Claëson) Stockholmsartilleriet – Kungl. Svea artille- Svenska artilleristprofiler under fyra sekel riregemente har vaktat Konungen och slot- (Stockholm, 1999, redaktör: Hans tet i 450 år (Uppsala, 1973) Ulfhielm, medverkan av J H)

gor mm. På så sätt fick han kontakt med Försvarsstabens krigshistoriska avdelning, där han placerades 1954 i sitt rätta element som chef för ”detaljen för äldre tider” till 1962 med flera böcker som resultat.

Avdelningen överfördes då till Militärhögskolan, där han fick uppdraget att skriva ”Artilleriets historia”, vilket medförde ett intensivt samarbete med krigshistorikerna i Finland med bl a böckerna ”Kungl Finska Artilleriregementet” och ”Finska artilleriofficerares dagböcker”. Samtidigt arbetade han med Carl X Gustafs-studier för Militärhögskolan, vilka inte avbröts av pensioneringen 1968.

Han skrev mängder av artiklar i media, kanske mest i Artilleri-Tidskrift (34 artiklar åren 1943-1960), vilket renderade honom hedersmedlemskap i Artilleriklubben.

Efter ett enormt arbete med forskningsresor på egen bekostnad till arkiv och museer i Västeuropa – Rom, Paris, London, Salzburg, Marburg, Gent, Stade m fl platser – utkom nästa storverk: ”Kungl Artilleriet – Medeltid och Vasatid”. Den har fått omdömet ”synnerligen välskriven och intressant, sannolikt ett av de bäst väldokumenterade forskningsverk som överhuvudtaget finns inom detta område”. Boken är ”Del 1” i serien om Kungl Artilleriet utgiven i två upplagor, efterfrågad på bokauktioner.

Men Jonas insåg det omöjliga i att ensam hinna med Kungl Artilleriets historia. Han startade Artilleriets Historiekommitté (AHK) 1978 samtidigt som han arbetade med ”Kungl Artilleriet och Tyggårdarna i Karlstad” och ”Carl X Gustafs Artilleri” för Militärhögskolan. Medan AHK började arbeta på ”Kungl Artilleriet – Yngre Vasatiden”, där Jonas var redaktör, skrev han själv ”Kungl Artilleriet – Carl X Gustafs tid”. AHK:s första bok var färdig och utgavs i Kristianstad 1985. Jonas var också redaktör för ”Kungl Artilleriet – Det ridande Artilleriet”. AHK under ledning av Jonas men med andra redaktörer utgav ”Kungl Artilleriet – Karl XI:s och Karl XII:s tid” och ”Kungl Artilleriet – Frihetstiden och Gustav III:s tid”. AHK har sedan utgivit ytterligare tre böcker i serien med Jonas som rådgivare. Hans fenomenala minne har förhindrat många fel och varit till god hjälp då varje bok normalt har överarbetats c:a tre gånger.

Av Jonas produktion bör också nämnas krönikorna om släkten Hedberg från Värmland och Lignell från Finland liksom hans medarbetarskap i mängder av böcker och facktidskrifter. Hans stora biografisamling som gäller svensk-finskt 1500-tal är unik. Den är överlämnad till Krigsarkivet. Källförteckningar, notapparater och personregister är så imponerande att man sällan ser dessas like. Enbart AHK:s serie om Kungl Artilleriet överstiger 3300 sidor!

Att Jonas Hedberg uppmärksammats och belönats är självklart. Nådevedermälen och hedersbetygelser som drabbat Jonas är legio. Utöver RSO fick han 1983 Konungens guldmedalj 8 i högblått band, samma år KKrVA:s stora belöningsmedalj (”till vårt lands främste artillerihistoriker”), Artilleriets honnörsmedalj nr 2, Bernadottemedaljen1994 m fl. Från Finland har han fått elva ordnar och medaljer: Nenonenmedaljen, Finlands frihetskors med svärd 1943, Kommendör av Finlands

lejons orden 1974, Finlands krigshistoriska samfunds förtjänstmedalj och hederssabel 1984 m fl. Sammanlagt har han c:a 18 ordnar och medaljer att bära om han vill.

Han är hedersledamot av flera militära kamratföreningar med medaljer, Skol V Gm m fl. Dessutom är han ledamot av Finlands Svenska litterära akademi samt korresponderande ledamot av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1966, som Jonas anser vara det finaste av allt han fått, och d:o av Finlands krigshistoriska samfund och mycket mera men här måste jag begränsa mig. Det märkliga är att han inte är ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien i Sverige. Det finns inte många ledamöter som kommer i närheten av Jonas Hedbergs krigsvetenskapliga produktion.

Hans syster, den världsberömda Zarah, råkade orättvist i onåd när hon 1942 återkom till Sverige. Jonas engagerade sig för henne. Ingen fick veta att hon hjälpt c:a 140 högt kvalificerade judar via Lönö till Sverige eller att hon reste ifrån stora penningsummor förtjänade i Tyskland. Till allas glädje är hon nu upprättad. Hon får officiellt en byst av sig uppsatt på Värmlands Musikteater och en minnesplatta på platsen där hon föddes i Karlstad, vilket Jonas har medverkat till.

I kamratlivet har Jonas gjort stora insatser. Generös, humoristisk, glad, kunnig, korrekt, ”emaljerad med hög svansföring” satte han oftast sin prägel på omgivningen. När Jonas nu fyllt 100 år har han sedan länge tagit Artillerihistoriekommittén till sitt hjärta och vi honom till våra. Vi kan aldrig tillräckligt uttrycka vad vi känner för honom eller tacka honom för vad han gjort för oss och främst för Sveriges krigshistoria!

Lars Bratt

Fänrik vid Kungl Norrlands Artilleriregemente 1936 Chef för Karlsborgs Luftvärnsregemente 1960-61 Befälhavare Östersunds försvarsområde Fo 22 1965-74

Han tog mig under sina vingars skugga under många år. Först som ungdomsryttare och gymnasist, på bjudningar hos hans chefer som var släkt eller vänner till mina föräldrar. Sedan vid A 4 både i tjänsten, vid ryttartävlingar eller middagar, på Artilleriklubben under många år och slutligen i AHK (vars arbete och ledamöter förtjänar sin historia). / LB