Luftvärnet – en del av försvaret mot kryssningsrobotar

BAMSE Claes Silfwerplatz

Major Claes Silfweplatz tjänstgör på Luftvärnsregementets utvecklingsenhet. Han har nyligen avslutat Försvarshögskolans chefsprogram och arbetar nu med studier och doktrinutveckling.

Luftvärnet

– en del av försvaret mot kryssningsrobotar

Den förändrade säkerhetspolitiska kartan

Sedan slutet av 1990-talet har den av regeringen tillsatta försvarsberedningen redogjort för det säkerhetspolitiska läget. I sin senaste rapport från mars 2003 beskrivs en mycket positiv säkerhetspolitisk utveckling i Europa.

Försvarsberedning har vidgat säkerhetsbegreppet från att fokusera på hot i vårt direkta närområde mot globala hot som exempelvis terrorism. Terrorhandlingarna i USA den 11 september 2001 illustrerade med skrämmande tydlighet denna vidgade hotbild.

Mot bakgrund av denna förändrade hotbild anser försvarsberedningen att hoten mot freden avvärjs bäst genom gemensamma insatser med andra länder. Genom att bidra med förebyggande insatser och konflikthantering i potentiella konflikthärdar kan konflikter hindras enligt försvarsberedningen. Dock betonar försvarsberedningen de ökade riskerna för att Sverige blir utsatt för hot och påtryckningar i samband med ett internationellt engagemang. Hot kan riktas mot de svenska förbanden i konfliktområdet, men även direkt mot det svenska samhället. Aktörer behöver inte vara stater; terrornätverk, brottsyndikat eller religösa extremister kan utgöra hot mot det svenska samhället.

Kryssningsroboten – de nya aktörernas medel

Medlen för dessa aktörer är troligtvis asymmetriska, dvs utformade för att nyttja svagheter i våra traditionella försvarssystem. Försvarsberedningen lyfter fram terrorattacker och IT-operationer men nämner även massförstörelsevapen och fjärrstridsmedel som möjliga medel för dessa aktörer.

Enligt försvarsberedningen utvecklar 25 länder nukleära, biologiska eller kemiska vapen. En fjärdedel av dessa disponerar ballistiska robotar kapabla att leverera sin vapenlast upp

till 3500 km från avskjutningsområdet. När det gäller kryssningsrobotar ser beredningen en större och mer okontrollerad spridning av teknologi. Hotet från kryssningsrobotar beskrivs som följer:

Kryssningsmissiler som framtida hot accentueras av att de kan föras fram dolt och avskjutas såväl från fartyg på ytan som under densamma, av flygplan och av markburna fordon.

Vi kan anta att det finns ett flertal nya aktörer som besitter kryssningsrobotteknologin. Målet för sådana här asymmetriska angrepp är troligtvis inte Sveriges militära förmåga utan det civila samhället och nationens vilja att delta i en internationell operation.

Mot denna bakgrund förefaller det naturligt att Sverige utvecklar en förmåga att möta kryssningsrobotanfall utöver det som traditionell ingår i ett mer konventionellt väpnat angrepp. Vi bör besitta en viss förmåga att möta hotet trots att situationen i vårt närområde är stabil. Ett angrepp av de nya aktörerna kommer troligtvis att ske utan tydlig förvarning, motsvarande händelserna den 11 september, vilka var ett svar på en händelse 10 år tidigare, nämligen de amerikanska förbandens närvaro i Saudiarabien under Gulfkriget 1991.

Utformningen av ett kryssningsrobotförsvar

Kräver morgondagens säkerhetspolitiska miljö ett kryssningsrobotförsvar bör detta utformas genom en väl avvägd balans mellan olika system. Inget system kan ensamt lösa denna komplexa uppgift. Samspelet mellan ett flertal system; kort- och långräckviddiga luftvärnssystem, jaktflyg, sensorer och insatsledningar, torde ge den optimala lösningen.

Ett kryssningsrobotförsvar med en tillfredställande redundans bör omfatta ett flertal försvarslager1. Kan vi påbörja bekämpningen tidigt ökar chanserna att inga kryssningsrobotar når våra skyddsobjekt, civila eller militära. I det fall Stockholm skyddas mot anflygande robotar från öst är bekämpning över Östersjön eftersträvansvärd. De yttre försvarslagren bör då bestå av samordnade insatser mellan jaktflyg och långräckviddigt luftvärn. Fördelen med luftvärn är dess uthållighet och höga responsförmåga. Dessa två begrepp ligger till grund för användandet av luftvärnet vilket beskrivs i den nyframtagna luftstridsdoktrinen.

Luftvärnet har hög uthållighet eftersom konceptet inte är beroende av en plattform i luften – en plattform som behöver tankas efter en viss tid i luften. Luftvärnet kan genom detta upprätthålla hög eldberedskap under mycket lång tid till en förhållandevis låg kostnad.

Responsförmåga är förmågan att snabbt avge eld efter upptäckt. Luftvärnet kan omedelbart avge eld mot upptäckta mål utan att behöva starta någon vapenbärande plattform.

Behoven av flera försvarslager framgick med all tydlighet under det andra Gulfkriget. Trots en av krigshistoriens största ansamling-

1 Lager i ordet ”försvarslager” motsvarar det engelska ordet ”layer” och står för ett område inom luftförsvaret med ett visst djup där olika system utför bekämpning.

Hög robothastighet och många eldberedda robotar gör BAMSE till ett effeketivt vapen i försvaret mot kryssningsrobotar.

ar av militära resurser kunde en kryssningsrobotliknande farkost nå in i hjärtat av Kuwait City. Hur kunde detta vara möjligt? Man kan anta att de allierade luftförsvarsresurserna var fokuserade mot andra mål: Jaktflyget mot att bekämpa anflygande irakiska attackflygplan och Patriotbatterierna mot att bekämpa inkommande ballistiska robotar. Strävan är alltid att bekämpa hotet på stora avstånd från skyddsobjektet. Men det går aldrig att ställa upp till match utan målvakt. Även världens bästa lag behöver en målvakt eller ett inre försvarslager.

De inre lagren har karaktären av ett punktskydd koncentrerat kring våra viktigaste objekt. De mål som når den inre försvarslinjen lär dyka upp med mycket kort förvarning. Denna begränsade förvarning ställer mycket höga krav på responsförmåga.

En annan aspekt på uthållighet är mättnadsförmågan. En motståndare kan nyttja ett flertal kryssningsrobotar mot ett skyddsobjekt för att mätta våra försvarssystem och öka penetrationsförmågan. Ett system med hög mättnadsförmåga kan bekämpa många mål under en kort tidsrymd. En möjlighet att öka mättnadsförmågan är att öka djupet på bekämpningsområdet kring skyddsobjektet genom att påbörja bekämpning längre bort från skyddsobjektet. Ett ökat bekämpningsdjup ger mer tid för bekämpning och ökad förmåga att motstå mängdanfall.

Utöver ökad räckvidd kan ett flertal andra faktorer påverka mättnadsförmågan. Mättnadsförmågan beror som tidigare sagts på tiden. Minskar vi tiden för bekämpningsförloppet ökar även mättnadsförmågan. En robot med mycket hög hastighet ger korta bekämpningsförlopp.

En eldledningsradar placerad på en upphöjd plattform minskar terrängmaskernas inverkan och ger systemet möjlighet att påbörja engagemanget tidigt. Genom höga robotfarter och goda möjligheter till upptäckt ges möjligheten att skydda större ytor eftersom systemet inte behöver grupperas i direkt anslutning till skyddsobjektet. Genom att etablera ett områdesskydd kan ett flertal objekt skyddas. Man måste dock vara medveten om att högre fartprestanda på hotet tvingar systemet närmare skyddsobjektet med konsekvens att det skyddade området minskar.

Svaret på hotet mot kryssningsrobotar

RBS 23 är ett exempel på ett luftvärnssystem som väl svarar upp mot de eftersträvansvärda kraven. Systemets prestanda gör det särskilt lämpat för en roll inom kryssningsrobotförsvarets inre försvarslager. •Den höga robothastigheten ger systemet en hög mättnadsnivå och möjliggör skydd av större områden med ett flertal skyddsobjekt. •Den upphöjda eldledningsradarn minskar kringliggande terrängmaskers effekt vilket bidrar till bland annat ökad mättnadsförmåga. •Systemets stora antal (6 st) eldberedda robotar i kombination med kort omladdningstid ökar även mättnadsförmågan.

Dessa påståenden stöds av simuleringar genomförda under högkvarterets särskilda luftförsvarsstudie och FOI:s rapporter kring ett kryssningsrobotförsvar.

www.sporrong.se Box1701, 183 17 Täby Telefon 08-446 54 50 Telefax 08-622 66 72

Morgondagens förändrade säkerhetspolitiska situation ställer helt nya krav på förmågor. Ur ett luftoperativt perspektiv besitter luftvärnet de egenskaper som kryssningsrobothotet kräver. Egenskaper som uthållighet och hög responsförmåga är nödvändiga för att möta morgondagens asymmetriska hot.