Bandburet eldrörsluftvärn under 1940-, 50- och 60-talet

Lvkv Tommy Nilsson

Löjtnant Tommy Nilsson tillhör Luftvärnsregementet, är dessutom styrelseledamot i Svensk Pansarhistorisk förening. Uppsatsen är ett resultat av författarens intresse av pansarhistoria.

Bandburet eldrörsluftvärn under 1940-, 50- och 60-talet

Inledning

Hotet mot stridsfordon från luften var inledningsvis litet på grund av dålig träffsannolikhet och verkan med den ammunition som fanns tillgänglig. Bomber var vanligen på cirka 8-12 kg, varav 30 % av projektilvikten bestod av sprängämne. För att få verkan i målet fordrades direktträff i vagnen, en möjlighet vilken med hänsyn till de enkla sikten som disponerades var liten.

Under senare delen av 1930-talet började man använda raketdrivna projektiler.

Det fanns även pansarbrytande ammunition till vissa kulsprutor vilka kunde ha ett genomslag på omkring 10 mm pansar vilket var fullt tillräckligt för dåtida stridsfordon, dock ej direkt i fronten på stridsvagnarna. Skjutförsök på lätta stridsvagnar visade att en stor mängd vanliga blyprojektiler kunde få pansaret att kollapsa. En egenskap som pansar på denna tid hade var att det var mycket hårt och därför mycket skört.

Ett typiskt flygplan från mitten av 1930talet var försett med fyra kulsprutor och kunde med en fem sekunders eldskur få omkring 150 skott i målet. Detta kunde i gynnsamma fall slå ut en dåtida lätt tysk stridsvagn eller stridsvagn m/37.

Stridsvagnar försågs under andra världskriget med en utvändig kulspruta som man bland annat kunde beskjuta flygplan med, den hade oftast en kaliber av 7,62-8 mm eller, på amerikanska vagnar, 12,7 mm.

Särskilda luftvärnsstridsvagnar, som man benämnde dessa fordon till att börja med,

konstruerades inte förrän under andra världskriget. Då de allierades flygöverlägsenhet blev för stor, tvingades tyskarna att utveckla de bästa typerna med flera lätta automatkanoner, i vissa fall upp till fyra. Man tog även fram ett antal vagnar på den allierade sidan, men där var behovet inte så stort.

Syfte och frågeställning

Syftet med utredningen är att undersöka varför man inte i Sverige anskaffade luftvärnskanonvagnar i större antal, inte såg över och anpassade luftvärnet i pansarbrigaderna när man samtidigt utvecklade ny brigadorganisation. Frågorna jag har ställt mig är •när började man diskutera bandburet luftvärn, •vilka beslutsvägar förekom, •när kom luftvärnskanonvagnen i bruk, •vilken organisation användes, •hur användes organisationen i verkligheten samt •hur tänkte man vidareutveckla det bandburna eldrörsluftvärnet.

1 Kungliga Arméförvaltningens Tygavdelning. Källmaterial

Det material jag använt för att kunna svara på ovanstående frågor har varit protokoll från AB Landsverk, 1941 års pansarkommitté, KAFT1, Bofors, ett antal reglementen och anvisningar samt diverse böcker.

Beslutsläge på 1940-talet

Första gången man nämner möjligheten att använda bandburet luftvärn var i slutet av 19402. Man diskuterar möjligheten att utnyttja en kanonvagn även som luftvärnspjäs och man beslöt att AB Landsverk skulle utnyttja AB Bofors erfarenheter på vapensidan.

Under 1941 begärde KAFT av Landsverk en offert på 1-10 st Anti exklusive vapen. Den vagnen hade under 1938 levererats i ett exemplar till Ungern, som senare tillverkade åtskilliga på licens. Vid denna tid diskuterades även pansarbrigadens organisation varvid bandburet luftvärn övervägdes.3

2 Protokoll AB Landsverk 1940-12-13 Svensk Pansarhistorisk Förenings arkiv. 31941 års pansarkommitte bilaga 2.

Luftvärnskanonvagn Anti.

1942 beställde KAFT av AB Bofors ett förslag avseende 20 mm akan4 m/40 med anordning för att monteras på ett mindre stridsvagnschassi, varvid man speciellt påpekar att den i första hand skall användas för luftvärn och kunna följa stridsvagns- och liknande förband. I juli 1942 genomgicks resultat från ett sammanträde på AB Landsverk avseende läget angående 20 mm pvlv bandlavettage, varvid man nämner att vagnen organisatoriskt skulle ingå i stridsvagnskompani varför framkomligheten skall vara lika god som för strv L-60. Här får KAFT MB1 uppgift att svara för tornkonstruktionen och KAFT MB 3 för chassidelarna. I juli fastställde man också att vagnen inte skulle ha någon radio5 .

Under september diskuterades inom departementet hur man snabbast möjligt skulle få något resultat på utformningen av 20 mm pvlvvagnen. Vid detta tillfälle nämns två vapenalternativ, •två 20 mm akan m/40 samt en kulspruta i gemensam lavettage, •en 40 mm akan.

Vid ett senare besök på AB Bofors konstaterades att man inte kunde färdigställa vagnen förrän i januari eller februari 1943. Eftersom man skulle skjuta med tornet gick det inte att konstruera i trä varför man lånade ett motortorpedbåtstorn från marinen i syfte att skynda på försöken, annars var risken stor att man lade ner projektet. Vid ett besök på Bofors i december besiktigades ovanstående torn inmonterat i stridsvagnschassiet varvid man genomförde skjutning mot olika mål. Man konstaterade att det inte var lämpligt att genomföra truppförsök med denna kombination, dessutom välte vagnen vid förflyttning från skjutfältet! Fortsatt diskussion skedde den 3 december på Bofors där ytterligare detaljer bearbetades.

Under 1943 fortsatte utvecklingen av luftvärnsstridsvagnen (Lvstrv) och av Bofors beställdes 42 stycken 20 mm akan m/40 avsedda för ”lvstrv m/42”. Samtidigt beställdes en ny växellåda av Volvo.

Den 9 juni gjordes en avrapportering angående de olika alternativ till lvstrv som nu fanns nämligen: •Tre 20 mm akan m/40 + två 9 mm kulsprutor i ett torn med parallellkopplade vapen och lagrade i ett L-60 chassi (strv m/40). •Enligt ovan avseende torn och chassi men med en 40 mm akan. •Två parallella 40 mm akan monterade på Landsverks Anti.

Samtidigt nämns att antalet skulle vara 42 vagnar.

I september föreslås anskaffning av sjutton 40 mm luftvärnsstridsvagnar. Enligt ”5-årsplanen” skulle 42 stycken 20 mm anskaffas. Efter gjorda försök vid Bofors under 1942 har man konstaterat att denna konstruktion inte var ändamålsenlig. Efter grundlig utredning och efterhörande av samtliga berörda parter har KAFT föreslagit chefen för armén att avgöra, varvid denne har fastslagit att inom kostnadsramen ska största möjliga antal anskaffas.

4 Automatkanon. 5 Protokoll AB Landsverk 1942-07-09.

Man har fastställt att ett lämpligt antal blir sjutton och av AB Bofors har sjutton kompletta stridsvagnstorn med 40 mm dubbelakan m/36 beställts. Av AB Landsverk beställdes sjutton kompletta chassier till 40 mm luftvärnsstridsvagnar (tidigare benämnda 20 mm pvlvvagnar). Leverans skulle ske senast den 31 december 1944. Den 4 november bestäms att vagnen skall betecknas Lvkv m/436 .

Under 1944 bestäms den preliminära tilldelningen av Lvkv m/43, i mån av leverans, med fem vagnar till P 2, sex till vardera P 3 och P 4. Detta var en mycket optimistisk plan eftersom inga vagnar blev färdiga under 1944.

Under 1945 föreslogs att AB Bofors skulle leverera torn till AB Landsverk med ett i oktober 1945, åtta i februari 1946 samt åtta i april 1946. Landsverk begärde den 14 december leveranstidsförlängning, brottades under 1946 med leveranssvårigheter och räknade inte med att kunna leverera det första chassiet för prov förrän i juli 1946, bland annat på grund av leveransförsening av växellådor.

Den 17 juni 1946 anmäler AB Landsverk att man ej kan leverera några Lvkv förrän i september 1946 på grund av att metallkonflikten försenat leveransen med 5-12 månader samt att man dessutom ej kan få tag på arbetare.

Den kontrakterade leveransen var fem under januari 1946 och tolv under februari. Verklig beräknad leveranstid blev nu fem i september 1946 och tolv under oktober. Under mars och juni 1946 levereras åtta respektive nio torn samt anmäls att Lvkv nr 1 beräknas vara klar den 20 november och nr 2 den 10 december.

Luftvärnskanonvagn m/43.

6 Luftvärnskanonvagn.

När man 1947 fick tillgång att göra tester konstaterade fordonsbyrån att vagnen inte uppfyllde de i kontraktet angivna kraven varvid man avbröt proven den 28 mars. Det man mest reagerade på var att vagnen inte kunde hålla angiven hastighet, vilket troligtvis berodde på för liten motor och i viss mån styrsystemet. Detta försökte man lösa bland annat genom att antingen minska vagnsvikten eller skaffa en större motor.

Under april diskuterades hur man skulle gå till väga för att förbättra framkomligheten varvid en stor orsak till problemet var ökad vagnsvikt både på chassidelen och tornet. Man beslutade att montera in en ny starkare Scaniamotor, samt att minska vikten ca 500 kg med ändrad utrustning. Bandkonstruktionen var i förhållande till vagnsvikten smal varvid de lätt skar igenom vid styrning i blöt mark. I avvaktan på resultatet av ovanstående lades i princip arbetet på resterande 15 vagnar i malpåse.

Efter genomförda nya tester kom man fram till att man, bland annat, måste bredda banden för att minska det specifika bandtrycket till 0,6 kg/cm2, vilket har inneburit att Lvkv m/43 är det enda stridsfordonet i Sverige med höger- respektive vänsterbandplattor.

Förslaget efter dessa försök blev att färdigställandet av Lvkv skulle ske i två etapper. I första etappen levereras vagnen utrustad med 6-cylindrig motor, växellåda VL221, kopplingsstyrning och breddade band. Vagnarna skulle successivt lämnas ut på trupp. Etapp två omfattar inbyggnad av ny motor och eventuellt även ny växellåda vilket görs i samband med vagnarnas första helrenovering och då också eventuella andra fel som framkommit rättas till.

Uppgiften till AB Landsverk var att snarast färdigställa sexton vagnar för trupptjänst och den sjuttonde vagnen skulle användas för olika komponentförsök. Under december kommer det fram att man önskar montera in en Maybach 240 hk V12 motor i vagnen och samtidigt börjar man använda beteckningen Lvkv fm/43. Parallellt med övriga spörsmål bestämdes att man även skulle montera in en 20W radiostation i vagnen i en speciell utbyggnad bakpå tornet i samband med övriga modifieringar av vagnen.

Under 1948 började man leverera vagnarna till förband, vagn nr 961 och 963 levererades till P 4 den 23 januari. Övriga vagnar levererades under 1948 utom nr 962 som levererades den 1 februari 1949. Nummerserien till dessa vagnar var 961-977.

Det stora projektet nu var att skaffa fram Maybachmotorer i tillräcklig mängd för att montera in i vagnarna när dessa skulle renoveras. Motorerna (25 inkl reserv) skulle köpas från ett surpluslager i Tyskland. Om detta kunde genomföras skulle de Scaniamotorer som nu fanns i vagnen användas som reserv. De tekniska förutsättningarna för att montera in den nya motorn innebar att tornet måste höjas cirka 5 cm (istället för att luta motorn)

och dessutom ville AB Landsverk att man inte skulle utnyttja motorns fulla effekt till att börja med, för man ville först se hur andra komponenter skulle fungera. Härvid beslöts att KAFT skulle undersöka hos olika underleverantörer vad detta skulle innebära för deras komponenter samt att AB Landsverk skulle ta fram ritningsunderlag för det som behövde ändras på chassit.

Den 24 maj 1948 beställdes 30 st Maybach V12 motorer typ HL 120 TRM med motorkoppling av Mercurybolaget i Göteborg (pris/st 4000:-, fritt upplagt på kaj i Göteborg där besiktning skulle ske). Vid kontroll av tolv motorer som lossats i Halmstad den 20 juli konstaterades väsentliga brister, bland annat på generatorer, svänghjul och kopplingar. Artilleri & Luftvärn Organisation

Den organisation som Lvkv m/43 skulle ingå i var till att börja med pansarbrigad 1943M.

I framtida krigsorganisation skulle den benämnas pansarluftvärnspluton, vars uppgift i huvudsak är att skydda stridsvagnsbataljonen under förflyttning till och på stridsfältet. Den organisation som fastställdes var i ett fristående kompani benämnt pansarspecialkompani i pansarbrigaden där plutonen benämns bandluftvärnspluton.

Ett nytt projekt påbörjas

Under tiden som man arbetar med Lvkv fm/43 påbörjas ytterligare projekt med bandburet eldrörsluftvärn. Luftvärns-

Pansarbrigad 1943 M.

inspektören har framfört starka önskemål om 40 mm lvakan i en självgående variant. Ett konstruktionsutkast har gjorts vid AB Bofors där den nya automatkanonen skulle användas (dubbel eldhastighet mot akan m/36) i ett 7 tons lavettage som man projekterat för andra pjästyper. Under ett besök vid AB Bofors meddelar företaget att Bofors föredrar att ta fram en lätt bandlavetterad 40 mm lvakan, och detta vill man göra i egen regi utan att använda de konstruktioner som finns hos AB Landsverk. Det tidsschema man skulle kunna använda som snabbast var en provvagn den 1 juli 1951.

1949 arbetades det med den av AB Bofors föreslagna 40 mm Lvkv fm/49 samt en luftvärnseldledningsvagn7 fm/49. AB Bofors offererade två Lvkv och en Lvev med beräknad leveranstid den 1 juli 1951.8 Under den vidare projekteringen engagerades AB Flygmotor med en luftkyld konstruktion. Vidare försökte man nu i de nyare stridsfordonen att standardisera så mycket som möjligt bland annat genom att använda komponenter som även används civilt. Med hänvisning till den offert som nämns ovan beställde KAFT konstruktion och tillverkning av två kompletta Lvkv fm/49 och en komplett Lvev fm/49 (Lvkv fm/49 utan torn och maskinriktningsaggregat). Vagnarna skall tillverkas med största möjliga skyndsamhet och levereras fullt färdiga senast under juli 1951. Pris för tillverkning av dessa är 1.000.000 kronor. Till denna summa tillkommer att KAFT bidrager med ytterligare 100.000 kronor för AB Bofors åtagande att åstadkomma en svensktillverkad luftkyld fordonsmotor, närmast för Lvkv fm/49. Här jämfördes pris mellan en hjulburen tropp och en bandburen och kostnaden för den bandburna var drygt dubbelt så stor.

7 Lvev. 8 AB Bofors skrivelse 5 maj 1949. Beslutsläge och problem 50-talet

Beträffande Lvkv fm/49 nämns att den ska anskaffas i 49 exemplar med fördelning om åtta på varje pansarbrigad. Läget för denna vagn var i september att huvuddelen av ritningsunderlaget var klart och utsänt till berörda och man beräknade att chassit var klart om två månader. Motorerna skulle levereras från AB Flygmotor under hösten 1951. Däremot skulle växellåda och styrväxel börja detaljritas under oktober. Man bedömde att alla tre vagnarna skulle vara färdiga årsskiftet 1951-52. Därefter monteras tornen vilket skulle ta ca 2-3 månader. Härvid skulle man kunna lägga in en seriebeställning hösten 1952 och första leverans ske under 1954.9 Beträffande Lvkv fm/43 får AB Landsverk uppgift att snarast inkomma med yttrande angående ombyggnaden. Denna skall omfatta utbyte av motor till Maybach HL 120 TRM, och samtidigt samordna detta med ändring av tornet för att bygga in en ny och större radio (Ra 400), ändra förarluckan, byta imopumpens (hydraulpump) remspänningsanordning, bredda banden samt genomföra ett antal andra ändringar. Efter som detta är stora arbeten vill KAFT få dessa utförda hos tillverkaren AB Lands-

9 Protokoll vid AB Bofors den 14 sept. 1950.

verk. Detaljplan för ombyggnaden innebär att det skulle finnas maximalt nio vagnar under februari 1951 och åtta vagnar mars-juni 1951 vid Landsverk.

I den framtida organisation bedömde man att lvkv också borde ingå, varför utvecklingen av Lvkv fm/49 fortsatte.

Vid ett sammanträde vid AB Bofors i maj klarade man ut läget angående lvkv och var vid detta tillfälle färdiga med att ha kontrollerat tornets vikt, men man var inte klar med vagnens totalvikt och räknade med åtminstone ett års leveransförsening. Beträffande eldledningsvagnen önskade man att det fastställdes hur eldledningsutrustningen skulle utformas och tills det var klart föreslog AB Bofors att vagnen gjordes klar, men utan torn.

I den framtida pansarbrigaden föreslår pansarinspektören 8 december 1950 att behovet av Lvkv uppgår till 275 nya vagnar och då organiserade i en pansarbrigad med ett luftvärnskompani om tre plutoner á fem vagnar samt i stridsvagnsbataljonen tolv vagnar. Dessutom skulle det organiseras en kårstridsvagnsbataljon där det skulle ingå fjorton Lvkv.

1952 fortsatte konstruktionen med färdigställande av de tre provvagnarna, men man konstaterade att förseningarna fortsatte, och man fick vänta på leveransen som nu bedömdes ske under våren 1953. Beträffande eldledningsvagnen börjar man fundera på om den skall tillverkas. De två vagnarna avsändes med en i december 1953 från AB Landsverk till Bofors och en i januari 1954. Eldledningschassit skickades i ej färdigmonterat skick till P 4 i Skövde.10

Lvkv fm/49 genomgick prov under 1954 och var en utmärkt konstruktion med en mycket bra bandaggregatskonstruktion och kraftöverföring11. Vagnen blev ej serieanskaffad bland annat då den hade andra egenskaper än armén ville ha.12 Under resten av 50-talet höll man igång Lvkv fm/43 och fortsatte att använda den även när Centurion (strv 81) ingick i organisationen.

Beslut o planering 60-talet

Utvecklingen av anfallsförbanden, tillkomsten av förband som lättare kunde landsättas med flyg och möjlighet att från helikoptrar kunna skjuta pansarvärnseld, lägga ut minor, landsätta lättare artilleri och granatkastare mm, kom nu att innebära att man måste uppmärksamma våra pansarbrigaders luftförsvar på ett nytt sätt.13 Man måste nu samla luftförsvaret på ett helt annat vis, eftersom de dyrbara och svårersättliga pansarförbanden måste skyddas från luftanfall även på de lägsta höjderna. Innebörden av detta var att pansarbrigaderna måste få ett luftvärn med samma skydd och rörlighet som pansarförbanden. Det bandburna luftvärn som finns i pansarbrigadorganisationen vid 60-talets början är de i bandluftvärnsplutonen ingående tre

10 AB Landsverks leveransbok Svensk PansarHistorisk Förenings arkiv. 11 Bofors 350 år sidan 221. 12 Intervju med ing Sven Berge 1977-04-05. 13 Artilleri-Tidskrift häfte 3 1965 sid 55.

Lvkv fm/43. Dessa har endast optiska möjligheter att fånga, identifiera och nedkämpa mål. Sambandsutrustningen och möjlighet att i tid få information om mål är mycket dålig.

Behovet av bandburet luftvärn vid pansarbrigaderna har med hänsyn till den förnyelse av brigadens fordonspark, där nu även skyttesoldaten åker skyddad i en pansarbandvagn med samma rörlighet som stridsvagnen, gjort att brigaden kan användas på det sätt som står i AR II kapitel 4 moment 1 nämligen ”Pansarbrigad är främst lämplig för anfall i öppen terräng”.14 När nu pansarbrigaden kan använda sina bandgående kompanier för att snabbt kraftsamlas i olika riktningar, blir det en stor ansamling av fordon som fienden önskar bekämpa. Detta kräver ett starkt luftförsvar som bataljonerna då inte hade. De olika typer av operationer som man måste särskilja är när brigaden intar utgångsgruppering, genomför anfall och fördröjningsstrid samt marsch. Fordonet som då skall kunna skydda brigaden måste vara snabbt och lättrörligt, ha möjlighet att snabbt upptäcka identifiera och bekämpa mål. De möjligheter som Pbrig 63 hade att bekämpa fientliga luftfarkoster var endast de 20 mm automatkanoner som man hade på pansarbandvagnarna, vissa fordon med luftvärnskulsprutor samt det traktordragna brigadluftvärnskompaniet med 20 mm pvlvakan m/40.

I början på 60-talet utvecklade man vid AB Bofors, på uppdrag av Armeförvaltningen, en pansarluftvärnsvagn (40 mm Plvv15). Denna vagn skulle sammanfoga Lvkv fm/49 och Lvev fm/49 till ett fordon.16 Denna vagn där AB Landsverk skulle leverera chassi beställdes som prototyp den 29 augusti 1960 och levererades i augusti 1963. Under sommaren 1963 genomförde man studier för bandgående luftvärn i Ast/Lv regi i trakten av F 10 Ängelholm. Vid utvärderingen av dessa försök kom man fram till att den radar som var tänkt på vagnen (endast eldledning) inte var tillräcklig eftersom det är svårt att från en central spaningsradar i tid överföra uppgifter så att vagnen får tillräckligt lång förvarning. Man ansåg det därför värdefullt om den kunde göras oberoende av central spaningsradar.17 Prototypen till Plvv benämndes av AB Bofors Vagn Eldledning AutomatKanon18 40x62. Vid konstruktion av vagnen skulle man använda om möjligt samma komponenter som till stridsvagn S. Det egentliga luftvärnssystemet var placerat i tornet och bestod av en modifierad eldledningsradar PE-453, kalkylator och en dubbel 40 mm pjäs med magasin.

Vagnen skulle liksom den övriga stridsfordonsgenerationen kunna flyta. Besättningen som var tre man var samtliga placerade i tornet. Det antal vagnar som ingick i projektet var 52 med leverans av 20 under 1966, 20 under 1967 och 12 under 1968. Detta att jämföra med det behov av 275 vagnar som pansarinspektören ansåg

14 AR II 1963. 15 Pansarluftvärnsvagn. 16 Artilleri-Tidskrift häfte 3 1965 sid. 72. 17 KAFT Fordonsavdelningen Stridsfordonsplaneringen. Diskussion 17/6 avseende erfarenheter plvv-försöken 10-14/ 6 1963. 18 Telefonintervju Sievert Gustafsson Saab Bofors Support AB februari 2002.

var behovet den 8 december 1950. Efter genomförda försök under mitten av 60talet sköts projektet på framtiden och lades slutligen ned. Vagnen som sådan var bra men av ekonomiska skäl beställdes den inte.19

Luftvärnskanonvagn fm/49

Sammanfattning

Man kan efter att ha studerat de underlag jag gått igenom konstatera följande:

• Behov av bandburet eldrörsluftvärn under 40-, 50- och 60-talet har funnits.

• Utvecklingen på flygsidan har gått så fort att man inte hunnit med tillverka Lvkv som kunnat bekämpa aktuella mål.

• Under hela utvecklingstiden har luftvärnskanonvagnarna fått stå tillbaka för produktionen av andra pansrade stridsfordon, speciellt under 40-talet.

•Eftersom detta har varit dyra projekt har inte pengarna räckt till.

19 Luftvärnets historia sida. 242, redaktör Carl Herlitz, Militärhistoriska Förlaget 1980.

• Projekten hade, om de serieproducerats, varit av hög klass och väl fungerande.

• Lvkv fm/43, som varit den enda som använts i organisationen, hade som största brist att den var ensam på stridsfältet och saknade sambandsutrustning för att kunna verka där den behövdes mest.

• Luftvärnet inom pansarbrigadens organisation har varit för undermåligt.

Ät Din lunch på Militärsällskapet!

Du som är medlem i Officersförbundet och tjänstgör i Stockholm, ta för vana att då och då äta lunch på Militärsällskapet (servering vardagar kl 11.30 och 12.30). Är Du reservare ellercivilanställd inom försvaret kan Du mot avgift bli medlem. Medlemmar har även möjlighet att disponera lokalerna för högtidsdagar eller andra sammankomster på kvällstid. Njut av den vällagade och rikliga maten och koppla av i den trivsamma atmosfären. Ta gärna med gäster. Adress: Långa Raden 8 på Skeppsholmen För bokning ring 08-611 60 92, 10.00-15.00 eller08-662 62 54, fax 662 62 53